#svenska bakverk

[hexstrom]

Svenska Bakverk (swedish pastries)

Kanelbullar // Semla // Chokladbollar Drömmar // Dammsugare // Pepparkakor Klenät // Risgrynsgröt // Smulpaj Rabarberkaka // Prinsesstårta // Hallongrotta Citronsnittar // Vetekrans // Chokladsnitter Vaniljhjärtan // Jordgubbstårta // Äppelkaka Nöttoppar // Mandelmusslor // Jordgubbsnitter Schackrutor // Lussekatter // Mandelkubb Biskvi // Kladdkaka // Kardemummabullar Tekakor // Strassburgare // Rulltårta

Not pictured:

Saffranspannakaka Mandelkrans Mazarin Spettekaka Toscatårta

[swedethings]

Svenska Bakverk (swedish pastries)

Kanelbullar // Semla // Chokladbollar Drömmar // Dammsugare // Pepparkakor Klenät // Risgrynsgröt // Smulpaj Rabarberkaka // Prinsesstårta // Hallongrotta Citronsnittar // Vetekrans // Chokladsnitter Vaniljhjärtan // Jordgubbstårta // Äppelkaka Nöttoppar // Mandelmusslor // Jordgubbsnitter Schackrutor // Lussekatter // Mandelkubb Biskvi // Kladdkaka // Kardemummabullar Saffranspannakaka // Strassburgare // Rulltårta

[scandireader]

Swedish pastries | From left to right: kanelbulle, hallongrotta, vaniljmunk, lussekatt, chokladboll, vaniljhjärta, blåbärskringla, mazarin, pistagesnäcka

source

[organizedstudy]

Asså man vill ju ändå köpa en kanelbulle imorgon men man vill ju å andra sidan inte gå in på pressbyrån och bli brutalt dömd bara för att man fallit i kapitalismens fälla? Fattar ni dilemmat liksom? 

[aaltjelng]

(hej alla

jag bestämde att skapa några ordlistor medan jag pluggar för studentexamen (... jag har så mycket stress om det hah men försöker att inte tänka för mycket på det)

och ! disclaimer: min svenska är inte bra alls så jag kommer att göra några misstag, om ni hittar några så kan ni alltid berätta mig! tack<3)

sve - fin - fra

att svimma (I) - pyörtyä - s’évanouir

bestick, -et - aterimet - couverts (de table)

ett livsmedel 5 - elintarvike - vivres (m)

malet kött; köttfärs, -en - jauheliha - viande hachée

koka I - keittää - cuire, faire bouillir

husmanskonst, -en - kotiruoka 

ett pålägg 5 - leikkele 

en bakelse 3, ett bakverk 5 - leivonnainen - une pâtisserie

läsk, -en - limsa - soda (m)

flingor, -na - murot - céréales (f)

steka II (pannulla), grädda (I) (uunissa) - paistaa - cuire

surmjölk, -en, fil, -en - piimä - le lait fermenté

snabbmat, -en - pikaruoka - le fast-food

en bulle 2 - pulla - le petit pain, la brioche

gröt, -en - puuro - la bouillie

kvarg, -en - rahka - le caillé

[receptboken]

klassiska semlor

ca 24 semlor 

50 g jäst

150 g smör

5 dl mjölk

1 1/2 dl strösocker

1/2 tsk salt

2 tsk kardemumma

1 tsk vaniljsocker

ca 1,4 liter mjöl

1 uppvispat ägg till pensling

Fyllning: 

400 g mandelmassa

1 dl mjölk eller vatten

6 dl vispgrädde

Garnering: florsocker

Smula ner jästen i en degbunke. Snålt smöret, häll i mjölken och värm till 37 grader C. Häll ner degvätskan i bunken och tillsätt socker, salt, kardemumma och vanilj. Arbeta in mjölet i omgångar till en smidig deg (spara lite till utbaket). Arbeta degen i 5-10 minuter. Låt jäsa under bakduk i ca 30 minuter. 

Sätt ugnen på 200 grader C. Vänd upp degen på ett lätt mjölat bakbord och dela den i två delar. Baka tut ill två längder och dela varje längd i 12 bitar. Forma bitarna till runda bullar och sätt dem på plåtar med bakplåtspapper. Låt jäsa under bakduk ytterligare 30 minuter. 

Pensla bullarna med uppvispat ägg och grädda i mitten av ugnen i ca 12 minuter på 200 grader C. Ta ut bullarna och låt dem svalna på galler under bakduk. Riv mandelmassan och blanda ut den med mjölk eller vatten. Vispa grädden och fyll en spritspåse med stjärntyll. Skär av toppen på bullarna till lock (gärna på trekantsvis) med en vass tandad kniv. Lägg eller spritsa i en klick mandelmassa på varje semla, spritsa på grädden, sätt på locken och pudra på florsocker. 

Källa: “BAKAT: Bullfest”, 1-7 februari 2013 

[linguenuvolose]

Hej Ida! Hur skulle du översätta "kex" till italienska? är det frollini?

Hej! Behövde göra lite research för det här hehe. Instinktivt skulle jag nog säga biscotto och eventuellt precisera lite typ “biscotto croccante/secco/sottile” eller liknande. På wikipedia beskrivs mariekex som en “biscotto dolce, simile al rich tea.” Förstår det som att frollini snarare är typ hallongrottor och liknande bakverk gjorda på mördeg. Om du menar salta kex kan man säga cracker eller salatino. Men ja, tror inte italienarna har en exakt översättning till vad vi på svenska tycker är kex utan man måste antingen vara alldeles för vag eller alldeles för precis haha.

[bergalainen-blog]

Viva Portugal

Våran tillfälliga exil i Portugal närmar sig slutet. Under tidigare landsflykter vintertid har jag skrivit lite dagbok då och då men den här gången har det helt enkelt inte funnits tid. Så det får bli en liten ”best of Portugal” innan vi far hem om några veckor.

Vi har alltså spenderat vintern i Carcavelos, en förort till Lissabon, sedan årets början. Anledningen till att vi sökte oss hit är framförallt för att det finns en lite svensk skola här och om du frågar Matti, för att surfet är bra. 

Skolan har legat här sedan 60-talet och i år är det rekord med antal elever, 62 stycken från blöjbarn upp till tonåringar. De flesta bor här permanent men ett tio-tal är som oss dvs här på tillfälligt besök. Skolan är ganska flexibel med det där så ibland kommer gamla elever tillbaka en vecka eller två. 

Det är en liten gullig byskola inrymd i en blå villa med fantastiska lärare och en kock som lagar underbar mat varje dag.  På gården har de en pool, visserligen är den snor-kall men Sami har så klart badat i den en gång. Det finns sandlåda, lekstuga och gungor till de små och en bollplan på baksidan för fotboll, basket, pingis och skateboard. Ja, man kan nog hålla på med vilken sport man vill och har möjlighet till, det känns inte som om skolan sätter några sådana begränsningar. De till och med har några hjälmar, rullskridskor och kickbikes för dem som vill åka sånt på rasten.

Killarna läser lite portugiska och över extra på engelska. Skolan fixar också lite extra grejer, som att ta dit två gamla elever som är cirkusartister och som barnen fick öva med under en veckas tid. Efter övning blev det uppvisning på bakgården innan Karnevalslovet började. 

De fixade också så att hela skolan kunde åka och heja på när damernas svenska U-17 landslag spelade match. När det var PI-dagen ägnade man hela dagen åt att gå igenom Pi. Inklusive att äta Pi-pizza till lunch och när det var avslutning på läsutmaningen klädde hela skolan ut sig. De gick också ned på stranden och de lite större barnen fick spela upp Sandvargen för förskoleklassen. Alla fick modighetsmedaljer (blåmärken, bra ord va!) och glass. En skola med det där lilla extra. Behöver jag säga att killarna stortrivs.

Vi bor i en lägenhet ca 10 minuters gångväg till skolan. Det är också 3 minuter till en stor mataffär och ett litet centrum där de har det mesta man behöver och 5 minuters gångväg till stranden. Dessutom bor vi ovanpå en toppenbra italiensk pizzeria så den där gamla sloganen “nära till allt” gäller definitivt för oss. Torget vi bor vid är tyvärr inte något fint gammalt sådant utan det är rosa hus från 60-70-talet med en stor parkeringsplats i mitten. Men man kan också glädja sig åt några fina träd och säkert 10 uteserveringar med billigt rödpang. 

Det finns en del fina hus gamla hus i Carcavelos men det är inte någon vacker ort och på ett sätt är vi ganska glada för det. Stranden är ju superfin och det hade antagligen blivit ett riktigt turist-tillhåll om det också var fullt med fina gamla keramikhus. Det här är ett av favorithusen, tio minuters promenadväg bort. 

Innan vi kom hit var vi ganska oroliga för att vi skulle frysa. Vi hade hört att de Portugisiska vintrarna kunde vara riktigt grymma med fuktiga och kalla atlant- vindar.  Första natten sov vi med mössa och kläder på men det berodde på att det inte fanns någon el i lägenheten. Men sedan det ordnade upp sig så har det inte varit så farligt. Vi har kört el-element och har köpt billiga kinesiska tofflor. Kanske har vi haft en tröja mer inomhus än vad vi brukar ha i Sverige (vilket i och för sig inte säger någonting för jag tror vi har Kungsholmens varmaste lägenhet) men det har varit okej. Eftersom vi jobbar hemifrån har vi satt på elementen när vi tyckt att det behövts. Portugiserna värmer upp ett rum i taget och jobbar inte som oss “all over the place” så vi bävar lite för elräkningen som kommer när vi flyttar härifrån.

Jag läste någonstans att Portugal är ett kallt land med en varm sol och det tycker jag stämmer bra. Luften är klar, det är ljust och varmt i solen.  Ett fåtal dagar dagar har det varit kallt och lite rått på dagtid och några utvalda dagar har det varit bikinivarmt.  All time low har nog varit ca 10 grader och high 24 grader,  men oftast är det runt 15-16 grader och alldeles perfekt.

Matti har surfat flera dagar i veckan och även Eje har börjat. Jag testade att ta en lektion och kunde konstatera att det var – skitkul, skitsvårt och skitkallt. Våtdräkten gjorde jobbet för kroppen men jag hade inte några skor och handskar vilket gjorde de kroppsdelarna rejält blåfrusna. Men är man normalt funtad och inte så frussen av sig som mig så funkar det bra med våtdräkt + skor. 

Vi har köpt varsin våtdräkt till killarna så att de kan åka bodyboards. Längs strandpromenaden promenerar och springer vi, åker skateboard eller åker longboard till yogan. 

Eller bara tar en drink och gör läxor. Vi har nog varit på stranden mer eller mindre varje dag.

Det som är roligt är att stranden är ett ställe för alla - pensionärer som barn, killar och tjejer.  Carcavelos är den största stranden närmast Lissabon och jag tror att stranden är ett ställe för packade sillar under sommaren men nu är den verkligen perfekt.

Lissabon ligger vid floden Tejo och Carcavelos är alltså en förort i början på flodens mynning. Lissabon ligger ca 25 minuter in längs floden med snabbtåg. Åker man ca 20 minuter åt andra hållet ut mot kommer man till slutstationen Cascais, en gullig liten turistort ungefär som Waxholm eller Saltsjöbaden. Mellan dessa orter finns det en fin promenadväg och väldigt flotta och fina hus. Jag och Matti brukar promenera runt och o:a oss över fina objekt men det blir inte mer än så. Att köpa hus här är inte någon billig historia.

Knappt en gång i veckan har vi åkt in till Lissabon. Jag tror vi har gjort nästan alla sevärdheter på Tripadvisors topp 10-lista - gått upp i Castelo sao Jorge och Christo Reio (jesusstatyn), varit i Belem, gått på LX factory, gått på loppis (en av de största) åkt färja, gått på akvariet (en av de bättre), åkt spårvagn och bara strosat runt i den fina stan med de många kullarna.  

Roligare att titta på än att åka. 

Vårfina träd och typiska kullerstensgator. 

Utsikt från Chiado och ner mot floden. 

Tre typiska saker. Kakelklädda hus, tuk tuks som kör turister och backar!

En av favoritparkerna, Principe Real. 

Klassiska sardinburkar. 

Utsikten från Castelo sao Jorge är magisk. Christo Rei syns på andra sidan floden. 

Vi har också försökt se oss omkring och på helgerna har vi hyrt bil. Sintra är en magisk sagostad ca 45 minuter väster om Lissabon och alltså ganska nära oss. Den är full med gamla koola slott och fästningar. Norr om Sintra finns Europas västligaste punkt, fastland räknat, Cabo da Rocca, djävulsgapet samt en fin surfstrand som heter Gincho. 

Lite längre norrut finns Ericeira, en gullig liten by som också har bra surf och Nasaret känd för sina jättevågor. 

På andra sidan Tejo finns en fin nationalpark med långa stränder, fina skogar, utkikspunkter och mysiga byar t ex Sesimbra. 

I ett sånt här fotbollstokigt land måste man också gå på fotboll. Vi såg Sporting Lissabon möte Nacional, ingen stormatch då Nacional ligger sist i Liga NOS men det var ändå 43 000 besökare. Nacional kommer för övrigt från Madeira där de har 3 lag med i högsta serien. Ganska bra med tanke på att det bara är 250 000 invånare på ön. 

Förutom fotboll älskar portugiserna kaffe och bakverk. Det mest kända bakverket heter Pastel del Nata och kan beskrivas som en bränd äggkräm (tänk créme caramel) i frasig filodeg. Den är verkligen god och den godaste äter man i Belem på Pasteis de Belem där de har gjort godbitarna sedan 1837. 

Tyvärr har vi inte lärt känna så många portugiser. Om vi hade varit här längre så hade det nog inte varit så svårt för vi upplever att de är väldigt trevliga och kan bra engelska. Vi har också märkt att de är väldigt tålmodiga, en egenskap som vi svenskar borde öva på. I affären tar sig kassörskorna tid att prata med folk och till och med kassakvittot tar lång tid på sig att skriva ut.  Och man stannar gärna på gatan och snackar. Det enda negativa vi kan säga om landet är väl möjligtvis att de borde ta upp sina hundars skit och sluta klottra så mycket. Men låt dessa två grejer inte hindra er från ett besök (och det finns ju delar av klottret som är snyggt som ni ser). 

Innan vi åker hem tänkte vi åka ned till Algarve med familjen Birath samt besöka Madeira. Portugal är ett litet land men det finns mycket fint att se. Jag är helt säker på att vi kommer att komma tillbaka hit. 

[malmotrad]

Cornus mas – körsbärskornell. Glöm allsköns vårlökar, det är lignoserna som verkligen vittnar om en välkomnad vår. Tidigast bland dem är nog körbärskornellen. Detta drygt 10m höga buskträd slår det mesta i Malmös dendroflora när det kommer till att vara tidigt ute, en första plats den delar med papegojbusken. Videungen snarkar högljutt än. Så för dig som tröttnat på att gå med mobilnacke i jakt på decimeterhög vintergäck (Eranthis hyemalis), nu kan du äntligen räta på halskotorna, våren är i ögonhöjd. Ulliga och gulliga, klargult kycklinglika små blommor står för vårfloret, och även om den enskilda blomman är liten är de tallösa i mängd. Masseffekten hänför. Men körsbärskornellen är mer än bara blom, den är en riktig multikonstnär. Förutom överdådigt vårflor bär arten vackert flagnande grafitgrå bark och högblankt friskt gröna blad, propert parallellnervigt prydda. Om hösten färgas samma blad vackert orange-lila. Men den i min mening största skrällen (förutom flådigt flor förstås) inträder strax innan höstfägring. När körsbärskornellen mognar. Otaliga suedis brukar oroligt undra varför babbar klänger i träden var sensommar. ”Vad är det för buskar?”, ”Vad har dom i våra prydnadsrabatter att göra?”, spörsmål som säsongsenligt ställs. Du med rötter från SÖ Europa, Azerbajdzjan, Kaukasus och stora delar av Mellanöstern vet vad jag babblar om. Då är den sötsyrliga rödglänsande frukten mogen. En C-vitaminrik, körsbärslik frukt som passar lika bra i bakverk som till sylt, gelé och likör. För den modige även au naturel, även om det gärna får vara fallfrukt för att andelen sötma ska ha överstigit syrligheten. Döm om min glädje när frågeställarna året efter muntert tävlar om de eftertraktade frukterna, samtidigt som recept utväxlas. Vips, är ett utländskt träd inte bara det träd som inviger den svenska våren, utan även ett träd som förenar kulturer. Men än är det länge innan de dagsaktuella klargula blommorna blir läcker frukt. Innan dess en lång och härlig sommar. Men för all del, punktmarkera gärna era objekt redan idag. Cornus mas är talrik i Malmö. Stora plantor finns att finna i Magistratsparken, i Kungsparken, på Upplandsplan och här, i Folkets Park. (på/i Malmö Folkets Park)

[semmelmannen]

Någonstans i Hökarängen, tar Semmelmannen en semla på sängen

Ärade ungdomar. Kära läsare. Mes etudients. 

Eder ciceron i florsockerregnet, även känd som det trekantiga lockets riddare, hetväggens försvarare och mandelmassans bemästrare, sitter åter framför sin svenska reseskrivmaskin. Vis av erfarenheter från främmande länder, men inte minst i ett ständigt kroppsligt undantagstillstånd av dessa länders sorgligt underutvecklade konditorkonst som satt undertecknad i ett ytterst ofrivilligt semmelcelibat under alltför lång tid.

Diverse omständigheter har dock gjort att Semmelmannen himself hamnat på huvudstadens nordliga breddgrader. Närmare bestämt den sömniga och aningen hemliga söderförorten Hökarängen. Där neonljusen vackert lyser opp fasaderna i det lilla centrumet, och de lika sömniga invånarnas ansikten lyser opp skymningsljuset även de. Kan det möjligen vara så att de nåtts av samma information som Semmelmannen? Ryktet om en alldeles särdeles välskapt fastlagsbulle. Som likt en ökenvind växt sig starkare ju närmare huvudstaden er gamle vän transporterat sig.

I den charmiga söderförorten landar vi mjukt utanför det lilla beskrivande etablissemanget Konditorn & Bagarn. Här visar det sig vara både trångt om sittplatser såväl som bakverk på hyllorna. En angenäm syn möter Semmelmannen redan när han tagit några svävande steg genom entrén.

Vis av tidigare erfarenheter låter han sig dock inte luras vid en första anblick. Dessa omtalade potentiella delikatesser måste granskas på nära håll, med alla en semmelman till buds stående medel. Dags att putsa opp det gamla välanvända förstoringsglaset!

Som synes är det en bastant individ vi har att göra med. En solid kropp som manssprider ut sig på självsäkert manér. Vad detta innebär för själva ätandet vet vi ännu inte, kära vänner. Men låt oss ta reda på det.

Ett trekantigt lock är som varje respektabel semmelentusiast känner till att föredra då dess koniska form skjuter ner i grädden, suger opp vätska och på så sätt minimerar risken för ett torrt lock. Därför är det ytterst oväntat, för att inte säga aningen chockerande, att Hökarängens stolthet bjuder på en påfallande torrhet i locket - trots den trekantiga formen! Vad detta kan bero på kan vi bara spekulera i. Har det slarvats då locket separerats från den övriga semmelkroppen? Har semlan stått framme för länge innan servering? Vi vet inte. Men att det är en tråkig inledning på vad som i övrigt har alla möjligheter att bli en minnesvärd ätupplevelse, det kan vi vara överens om.

Som tur var verkar det ha varit ett rent olycksfall i arbetet, för bullen i övrigt är en synnerligen välskapt varelse. Ett praktexemplar! En kardemummadoftande vetebulle som bjuder Semmelmannens gom på en mycket angenäm påminnelse om vad ett perfekt tuggmotstånd kan göra med en människa. Välbalanserad i smak, trots bullens något undergräddade yttre.

När en semmelman fått korn på en semla är det som bekant ytterst svårt, ja rentav omöjligt att få honom att sluta. Och färden mot Hökarängssemlans medelpunkt är både behaglig och lustfylld. Semmelmannens måhända ringrostiga men ack så välutvecklade smaklökar omges av en mycket behaglig blandning av mandelmassa och grädde. Om än inte perfekt, få mandelmassor är det, så bär denna en alldeles egen karaktär i form av en pikant smak av - voilà, hasselnöt! Ja, hur otroligt det än må låta så har bagarna på Konditorn & Bagarn valt denna numera ack så dyrbara nöt som karaktärsgivare på sin semlas själsliga inre. Vågat och lyckat, på min ära. Och framför allt ett bevis på att det här är ett etablissemang som sätter en stolthet i detaljerna. Semmelmannen rodnar av lycka.

Tråkigt då att grädden inte är når samma kulinariska höjder. Inte nog med att den är så hårt vispad att den uppvisar den för övervispad grädde så karaktäristiska taggiga formen, den bär också en lätt metallisk eftersmak. Semmelmannen frågar sig om detta verkligen är vispgrädde i sin allra renaste och lenaste form?

Nåväl, det är anmärkningar i en av denna februarimånads allra sista marginaler. Resan till Hökarängen var väl värd sitt pris, och den temla som bjöds likaså. Kanske är bullen precis så välgräddad som en välgräddad bulle skall vara nästa gång Semmelmannen styr sin flygande matta mot Hökarängen? Kanske är vispgrädden luftigare? Vi får hoppas det mina unga vänner.

Betyg: Konditorn & Bagarn, Hökarängen. Pris: 39 kr. Semmelmannens empiriska erfarenhet säger att förortssemlorna traditionellt sett är något billigare än sina innerstadskonkurrenter, men här får vi anta att världsmarknadspriset på hasselnötter drivit upp totalsumman.

Utseende: 3

Lock: 3

Bulle: 4

Mandelmassa: 5

Grädde: 3

Totalbetyg: 4 sventon

[miiaolsen]

Jag hatar fika! Den här gången ondar krönikören Sebastian Avindell över något av det mest svenska som finns. Vår egenhet att stup i kvarten fika. AV SEBASTIAN AVINDELL 2015-03-04 Jag ska börja med att skita rejält i det blåa skåpet: jag hatar fika! Det är sant, jag tycker det är överskattat och smakar mest som att äta deg med socker. Det ska erkännas att det kan vara rätt komplicerat att vara av denna åsikt i fikalandet nummer ett, Sverige. För, inte nog med att man ska dricka kaffe var och varannan minut, det ska dessutom ätas något sött till. Hela tiden! Och väljer man att tacka nej, ja då får man blickar som om man helt plötsligt fått horn och svans. Detta gäller särskilt mor- och farmödrar, som inte för sitt liv kan förstå hur någon kan tacka nej till lite mockarutor. Egentligen gillar jag faktiskt en del bakverk. En kanelbulle eller en liten pepparkaka kan vara riktigt smarrigt, någon gång ibland. Men inte varje dag! Bredvid besöken hos mina gråa eminenser blir fikahetsen särskilt påtaglig på jobbet. Tänk på det: varenda gång något ska firas eller uppmärksammas, nog tusan står där en tårta eller fyra vetelängder. Varje gång jag är på ett möte eller en konferens så ber jag i mitt stilla sinne en bön om att det utlovade "fikat" ska innehålla åtminstone ett spår av någon nyttig vitamin. Kan man kanske hoppas på en "matigare smörgås"? Icke! Som ett brev på posten och klart som korvspad så innehåller fikat antingen en delicatoboll eller en hallongrotta. Möjligen, ibland, kanske någon sorglig ursäkt till ett intorkat äpple. Oftast slutar det i att jag lite surt sörplar på en kopp kaffe, medan smulor av biskvier flyger genom luften omkring mig. Givetvis är vi alla vuxna, och man kan faktiskt planera sina måltidsintag. Jag kan ta med mig lite nötter och så är saken biff. Men om vi breddar horisonten lite, och lyfter blicken från kakfatet, är det verkligen så bra att det ser ut såhär? Att varje högtid eller sporadiskt tillfälle ska vara lika med ett gigantiskt sockerintag? Ungefär som att varje större sak som ska firas med få undantag alltid ska innehålla alkohol. Skapar vi inte ett hemskt märkligt klimat, och en väldigt underlig miljö för våra barn? De flesta av oss håller hårt på att just barn bara ska äta godis på lördagar, men handen på hjärtat, följer vi verkligen den regeln själva? Och vad sänder det för signaler? Samtidigt blir befolkningen allt fetare och sjukare. Verkar det inte som om det vore dags för alla vuxna att också börja fundera på att godis och sötsaker endast bör intas på lördagar? Lördagsgodis för vuxna! En del trevliga förändringar går faktiskt att se. Som att den klassiska lilla godispåsen är tillbaka, ni vet den som man plockade styckgodis i när man besökte kvarterskiosken som liten. Här och där ploppar det också upp lunchrestauranger med fokus på lite nyttigare mat. Men bredvid detta så drar samhället schizofrent åt två olika håll. Det sunda och nyttiga blandas med ett mishmash av fredagsmys och plusmenyer. Och hokus pokus så har barnen helt plötsligt två dagar i veckan som det kan ätas godis på. Samtidigt växer storleken på allt det vi inhandlar till det mysiga. De som är uppvuxna på åttio- och nittiotalet kanske minns att en "vanlig" chipspåse på den tiden var betydligt mindre än idag. Man kunde, om man hade en fet veckopeng, kosta på sig en extra stor påse chips. Den extra stora påsen är idag den "vanliga" storleken. Är det verkligen rätt väg att gå? Så. Därför hatar jag fika. Jag hatar att det i nästan allt vi gör ska innefattas socker som belöning. För med den vanan skapar vi en ohälsosam, fet och sjuklig framtid. Särskilt för våra barn. För ju mer socker vi stoppar i dem, desto mindre intressant blir allt annat. En godisbit med framforskade sötningsmedel som är tio gånger starkare än "vanligt" vitt socker, hur ska ett äpple någonsin kunna tävla med det? Så. Fuck fika! Fuck fredagsmys! Kasta vardags- chokladbollen i soptunnan och ät något nyttigt istället! Låt oss tillsammans vända på det här ohälsosamma beteendet, både för oss själv, men kanske mest för våra barns skull. Säg efter mig: jag hatar fika!

[organizedstudy]

I filmed this video last year, didn’t upload it because it got cut off at the end and I was too lazy to refilm it, decided to upload it this year anyway, accidentally scheduled it to 12 am and not 12 pm, realized too late so here you go!

Svenska med Idz is a series I do where I try to speak Swedish a little slower about a specific topic. This video is about “mathögtider” which doesn’t really have a good English translation but basically refers to a “holiday” dedicated to a special food/pastry. The video has Swedish and English subtitles. I’ll leave you some questions so you can practice some Swedish writing (or speaking) too.

Finns den här sortens “högtid” där du bor? 

Om ja, för vilken maträtt/vilket bakverk? 

Om nej, om du skulle introducera en sådan högtid, vilken maträtt/vilket bakverk skulle det vara för? 

Har du någonsin smakat en (svensk) semla, våffla eller kanelbulle? 

Vad tyckte du? 

Om du har smakat alla, vilken tyckte du var godast?

The questions in English:

[Does this kind of “holiday” exist where you live? If yes, for what food/pastry? If no, if you were to introduce one, for what food/pastry would it be?]

[Have you ever tasted a (Swedish) semla, waffle or cinnamon bun? What did you think? If you have tasted all of them, which one was your favorite?] 

If you answer them please tag me! I’d love to hear your thoughts. :)

Previous video

[receptboken]

mazariner

16 stycken

Ingredienser: 

Mördeg

2 dl vetemjöl

2 msk socker

1 äggula

100 gram margarin eller smör, rumsvarmt

Fyllning

120 g sötmandel

2 bittermandlar

2 dl florsocker

85 g smör

2 ägg

Glasyr: ca 2 dl florsocker + 1 1/2 msk vatten eller citronsaft

Blanda samman ingredienserna till mördegen och arbeta raskt ihop den till en smidig deg. Lägg den kallt att vila en stund. Skålla och mal mandeln till fyllningen. Rör margarin och socker vitt och poröst. Tillsätt ögren under kraftig omrörning. Blanda sist ner den malda mandeln. Pensla mazarin-formarna med smält margarin. Dela mördegen i 16 delar och tryck ut varje del bit i mazarinformarna med mjölad tumme. Fördela mandelsmeten i formarna och ställ dem på en plåt. Grädda i nedre delen av ugnen i 200 grader C i ca 20 minuter. Stjälp upp makaronerna då de svalnat något. Glasera dem och servera. 

Källa: “177 sorters kakor”

[receptboken]

kokosmazariner

ca 16 stycken

Ingredienser: 

Mördeg

2 dl vetemjöl

2 msk socker

1 äggula

100 gram margarin

Fyllning

3 dl kokosflingor

75 gram margarin

1 1/2 dl florsocker

2 små ägg

Glasyr

2 dl florsocker

2 msk vatten

rostade kokosflingor 

Mördeg: Hacka samman ingredienserna till mördegen. Arbeta sedan ihop den till en deg. Lägg den svalt att stelna. 

Fyllning: Rör margarin och socker smidigt. Tillsätt äggen ett i sänder och rör ytterligare en stund. Blanda ner kokosflingorna. 

Kläd smorda mazarinformar med mördegen och placera dem på en plåt. Fördela fyllningen i formarna. Grädda i nedre delen av ugnen i 200 grader C i ca 20 minuter. Stjälp upp makaronerna då de svalnat. Blanda florsocker och vatten till glasyren och rör den jämn. Glasera makaronerna och strö på kokosflingorna. 

Källa: “177 sorters kakor”