#hur gick det sen?

[skruttet]

here's the dvd! this one actually came with two pretty postcards ❤️

[enjoythesilentworld]

"evighet"

"En gång var vår sommar en evighet lång. Vi strövade i soldagar utan slut en gång. Vi sjönk i gröna doftande djup utan grund och kände ingen ängslan för kvällningens stund.

Vart gick sen vår evighet? Hur glömde vi bort dess heliga hemlighet? Vår dag blev för kort. Vi strävar i kramp, vi formar i strid ett verk, som skall bli evigt - och dess väsen är tid.

Men än faller tidlösa stänk i vår famn en stund då vi är borta från mål och namn, då solen faller tyst över ensliga strån och all vår strävan syns oss som en lek och ett lån.

Då anar vi det villkor vi en gång fick: att brinna i det levandes ögonblick, och glömmer det timliga, som varar och består för den skapande sekunden, som mått aldrig når."

~ Karin Boye

[tagluffarester]

Hur mås?

Det mås toppen😎

Interlaken är nog mitt favorit-stopp hittills!

Jag och en av tjejerna jag träffade på grupp-hajken igår åkte till Grindelwald, tog liften upp till First, gick till en sjö där uppe ”bachalpsee” och sen gick vi ner.☀️⛰️

[cowgirlodyssey]

8. Vet du hva som åsså e sad?

Bloggen: 0 inlägg Jag:

View this post on Instagram

A post shared by tramsfrans (@tramsfrans)

Asssååå....det märks att vi är trötta nu! Den här bloggen drivs av en kontent kreatör som har jobbat för hårt! Men om Bille kräver blogginlägg så kan jag inte göra annat än att skriva en bloggbibel! This one goes out to you Och selfølgeligt till Julia för du bär gruppens komunikation på dina axlar, som alltid, därför får du bloggens enda S/O:

💛💛💛SHOUT OUT KINGEN JULIA💛💛💛

Med det sagt, tillbaka till blogginlägget.

Update: Har skrivit med Maria sen hon åkte till Trondheim men det har gått precis lika utför som uppdateringen på den här bloggen.... Jag kan ju inte upprätthålla någonting på distans ( om det inte är ABF studiecirkel Am I right?!) men vi har planer på att fira nyår tillsammans så stay tuned! Något lär hända hihi

Update på klassen: Vår klasschatt är död. Har försökt göra HLR på den flera gånger genom att fråga om någon vill ta en öl eller hänga. Vem som helst. Men det är helt jävla otroligt, att ingen svarar, att ingen jävla dansk vill ta en fjuttig jävla öl?! Frågade till och med om folk skulle på den största demostrationen för palestina och det va 1 person som svara Ja häng med och resten såg meddelandet men svarade inte. HUR SVÅRT KAN DET VARA?!?!?! Hur fan kan folk ha "you can't sit with us" attityden när det handlar om att barn dör? Helt sinnessjukt Värst av allt va nog att jag stod o snackade med folk i skolan för någon dag sen o en tjej sa: Är det inte sjukt att ingen i vår klass engagerar sig för Palestina? Ingen är på demostrationerna lixom? Som om ingen i vår klass bryr sig?

✞ rip ✞ ✞ mittfriskasinne ✞ ✞ jagkommertappadetsnart ✞

Att klura på varför klassen är död har varit ett av mina heltidsjobb. Min kollega i klurandet har varit norska Leandro, som jag får lite oklara signaler från (jag övertänker säkert här men jag måste va försiktig när det kommer till norrmänn) men han är riktigt rolig i alla fall! Hade en kväll med honom, Rodrigo och Federica. Vi skulle ut på kulturnatten (ingen annan från klassen ville med såklart) men det regnade så mycket att vi bara var på hostelet där Leandro bor atm. Press F in the chat för att han bor på hostel - Anyways - Det blev dans o bra häng! Kom hem kl 7 på morgonen dagen efter och hitta det här i min telefon:

????vad sker här???? cringe och cute???? Jag är aspackad här men filmade ändå förvånansvärt stadigt. Stolt! Kommer också ihåg att jag skröt om er och sen berättade att ni va i sydamerika och ni fick SÅ MYCKET KREDD av Rodrigo och Leandro. De vill möta er så fort ni kommer hit!!! Good vibes

Vi va på klassresa i Göteborg efter det. Hemskt. Och hemskt kul!! Vi skulle se Biennalen och det första jag gjorde efter det va att dissa klassen för att istället hänga med Alba och Tilde. Jag hade laggt en månad på att försöka va social och kände att vafan, jag får inte ens friskvårdsbidrag för det här och Oh man, jag borde göra något hälsosamt istället, typ röka mer utan filter och sluta andas in den här toxiska stämmningen. Dock joinade Alba, Tilde o jag klassen efter ett tag, då vi gick rakt in i alla på göteborgs enda bargata. Alba introducerade teorin om att det bara finns två typer av killar som studerar konst: A) Graffarkillen B) Melas /Prettokillen (för de som inte sett Spung) Det här är viben man får av personen, inte konsten obv. Leandro blev ledsen när vi sa att han va en graffarkille så vi försökte trösta honom med att göra två lika dåliga kategorier för tjejer: C) Good girl syndrome (ritar realistiska fåglar i blyerts typ) D) Menskonst Riktig bra lek att katigorisera alla man känner! Och alla man inte känner!

Vi va bara där två kvällar och den sista kvällen var det återigen jag, Leandro, Rodrigo och Federica som va uppe sist av alla. Det va kul och självklart, väldigt oklart. Hmmm.... Ska undersöka o uppdatera

Working girl har börjat rita frottage och göra litografier. Är lite osäker på projektets titel men det handlar om att minnas saker som bättre än de egentligen var? Romantisera minnen? Förtränga det som var dåligt? Alla bilder är frottage av knivar men om man ser det från långt håll liknar de ?landskap?

Gissa i komentarerna om jag är kategori C eller D 🙃🙃

SAKNAR ER Feels good to be back ÄLSKAR ER BLOGG

puss o kram!! Stay tuned!!

[solveig06]

Jag började att tänka på två av mina initialer och hur dom kan sitta ihop. Då kom jag på att undersidan av s kan bli ovansidan på ett j. Sen hittade jag inspirations bilder med skrivstil, vilket jag tycker är väldigt kul att skriva. Sen tänkte jag efter om jag kunde få in mitt andra efternamn i den symbolen. Då kom jag fram till mitt slutresultat.

Formen på min symbol blev ganska avlång, och därför tyckte jag att det blev lite skumt med en fyrkantig form runtomkring, därför skar jag ut en oval form runtomkring som matchar texten mer.

När jag spegelvände mitt tryck så valde jag den skissen som jag gillade mest, och ritade i formen på baksidan av pappret. Jag behövde ändra hur jag ville ha ändarna på linjen. Det gick inte att göra det så pass tunt som jag ville ha det.

Jag valde en liten skalpell med en vinkel som kunde skära tunnare linjer. Sen behövde jag också en större skärgärn med en rundare form.

Efter den första försöket till tryck så behövde jag göra om lite av linjerna eftersom att dom var för tunna.

Jag tyckte det blev bra. Det blev lite grovt pågrund av linoleumplattan. Så det blev inte precis som jag tänkte mig. Det var svårt att få till ”looparna” i bokstäverna.

Jag blev nöjd med hur jag fick till hur den skapar en fin form med hu den svänger runt

Jag hade gjort en lite enklare form utan alla loopar och grejer. Det blev ganska svårt med detta material.

[hitchhikerwithoutguide]

Jag har aldrig varit med om något övernaturligt.

Men många tror inte på mig, för huset jag växte upp i är 200 år gammalt. En gammal herrgård som tillhört min familj i 150 år, men marken den står på har tillhört min familj längre än så. Exakt hur länge vet jag inte, men längre än husets existens.

Till herrgården hörde kringliggande åkrar, ett dränghus, en laggård och mycket mer. Många generationer av min släkt på mammas sida har levt där hela sina liv.

Men trots den långa historian som tillhör huset så har ingen i min familj upplevt något övernaturligt. Visserligen är det ingen av oss som tror på något sådant, jag är väl den mest spirituellt lagd av oss, men jag är fortfarande extremt skeptisk. "I want to believe", men aldrig fått några bevis.

Men en gång, när jag var 17 hände något. Detta är 9 år sedan nu, och en av våra gamla katter hade gått bort. Katten var 15 år och hans mamma ett år äldre.

Båda katterna tyckte mycket om att sova i min säng tillsammans med mig på natten, men de tyckte inte riktigt om varandra och fick liksom turas om. Den natt jag tänker berätta om var honkatten inte hos mig, och jag var på gränsen mellan vaken och sovande.

Plötsligt känns det som att en katt hoppar upp i sängen, men den var tyngre än honkatten. Samma tyngd som den nu döda hankatten hade. Den gick upp mot mitt huvud, och la sig vid huvudkudden. Precis så som hankatten brukade göra. Det kändes varmt där den låg.

Jag öppnade aldrig ögonen, jag rörde mig aldrig. Jag minns inte om det var för att jag var för trött, eller om faktumet att det kändes så tryggt och fint att det var precis som om hankatten hade lagt sig där.

När jag var 18 år gick även honkatten bort, vid 17 års ålder. Och några nätter efteråt låg jag i min säng i samma stadie mellan vaken och sovande. Något hoppade upp i sängen, och la sig vid min mage som att vi skedade. Precis på samma sätt som honkatten gjorde nör hon levde.

Men jag är osäker på om det som hände då för nästan 10 år sen faktiskt hände. Jag var övertygad om det då, men berättade det mest som att det var en verklig dröm. Kanske var det allt det var? En inbillning, en önskan, en dröm.

Men oavsett om det var mina bortgångna katter som för sista gången kom och sov i min säng är jag extremt tacksam för att jag fick uppleva det. Det hjälpte med att lätta sorgen något, som att dom ville berätta för mig att allt var okej, att dom var okej och jag behövde inte oroa mig för om jag hade gjort tillräckligt för dom.

[skeppsbrott]

Om du fick säga, vilket andraplatsnummer tycker du personligen förtjänade bättre (mest(?))?

Det beror på hur man räknar. Under 2013-2017 hade jag aldrig vinnaren som personlig favorit - Yohio, Ace Wilder, Jon Henrik Fjällgren, Oscar Zia och Nano hade alla bidrag som föll mer i min smak, jag tror hade varit roligare att skicka till Eurovision, eller där jag bara ogillade vinnaren. Sen med backspegeln i hand så kan man ju ändra sig och jag tycker framför allt att Busy Doin' Nothing (som var min stoooora favorit det året och Ace är fortfarande en deltagare jag tycker förtjänar så mycket bättre för Wild Child och Don't Worry) har åldrats rätt dåligt. Jag tror också att Yohio hade varit en mycket större chansning som Eurovisionbidrag än vad jag tänkte då.

För att svara på frågan:

Den vinnare jag tycker otvivelaktigen sämst om är Frans (2016). Jag kan göra en lång utläggning om hur illa jag tycker om den låten och jag tycker att i princip hela topp sex hade varit bättre vinnare. Dessutom är det är nog det året jag har flest bidrag jag fortfarande lyssnar på. Sen gick det ju skitbra så uppenbarligen är det något som jag inte fattar.

Den mest oförtjänta vinnaren skulle jag säga är Martin Stenmarck (2005). En kontroversiell åsikt jag har är att Håll Om Mig nog är Nannes sämsta bidrag. Jag tycker den är skränig och rätt trist, men den är också så UPPENBART bättre än Las Vegas, och det är en riktigt pinsam stolpe i Sveriges vinnarlista att Nanne inte tog hem det.

Lite så kände jag också inför Dotter och The Mamas (2020) och helt ärligt är jag rätt glad att vi slapp se hur det gick i Eurovision… så har lite svårt att känna alltför mycket oförrätt eftersom jag sluppit fundera över hur det hade gått om Bulletproof var vårt bidrag. Dessutom var min tveklösa favorit det året Kingdom Come så hade inte så mycket personlig anknytning till Bulletproof.

Den andraplatstagare jag tycker bäst om låtmässigt är nog Eric Saade's Every Minute (2021) och det var också den jag röstade på i min lilla poll. Tycker det är en riktigt snygg poplåt som känns långt mindre derivativ än det mesta som tävlat i Melodifestivalen de senaste åren. Jag tycker också mycket om popmusik som narrativ och det finns för mig något fruktansvärt härligt i om Saade hade vunnit igen tio år efter Popular och återkommit till Eurovision med ett riktigt eget och vuxet uttryck. Finns dessutom en massa snygga blinkningar till både Manboy, Popular och Sting i den koreografin.

Allt det här är ju i modern tid men jag kan också lyfta Lena Philipssons debut '86 när Kärleken Är Evig förlorade mot E De' Det Här Du Kallar Kärlek, vilket är en så fruktansvärt orättvis andraplats på alla sätt. Men den råder det ju rätt stor konsensus kring.

[igoraulines22]

MICHAEL PORTRÄTT

SYFTE: ta ett porträtt som speglar personligheten på den man tar bilden på

METOD: idé arbetet gick ganska smidigt för michael, han var väldigt samarbetsvillig och berättade att han spelar fiol och ritar mycket, jag tänkte att det skulle vara kul att expirementera med silhuetter och motljus, så jag satte softboxes mot backdropet för att få det ljämt upplyst och softboxes som pekade mot michael för att få en sihluetts-känsla, jag tog först några bilder när han spelade sin fiol, men det blev inte riktigt som jag tänkte mig, eftersom det blev mest en blobb som spela fiol, man kände inte igen att det var michael, så jag inspirerades av "tänkaren" statyn och satte han på en pall, sedan fotograferade jag han i profil, så man fick en fin sihluett, i PS ljusade jag upp hans ansikte och vitade upp färgerna lite

RESULTAT: jag är ganska nöjd med bilden, jag tycker dock att jag skulle försökt flera olika poser med fiolen, för det skulle kunna bli en häftig detalj som gör bilden lite roligare, annars är jag nöjd, jag tycker ochså att jag skulle ha sänkt kameran så att hela hans kropp är i bild, inklusive pallen och hans ben osv, anledningen till att kameran är lite högt upp är för att när han poserade med fiolen så var han lite högre upp, sen glömde jag helt enkelt att sönka kameran när jag bytte pose, jag tycker att färgerna i bilden kunde varit bättre, jag skulle ha lagt mer ljus mot backdropet så att det blev helt ljämt vitt, nu kan man se texturen på backdropet lite högst upp, men själva ljuset som ligger på michael är jag väldigt nöjd med, alla färgerna är mättade och inte urtvättade, vilket alltid är bra, men färgerna på backdropet är lite gula, kompositionen av bilden är jag lite missnöjd med, jag tycker det är lite väl mycket tomrum på högra sidan av bilden, jag försökte få fram en känsla av tänkande och skapande i bilden, och jag tycker att denna känslan nvisas väldigt bra i bilden, med hans ansikte som fokuserar på blocket, och tomrumet där bak som lite visar hur inriktad han är på skapandet.

[skruttet]

Trailer for Hur gick det sen? by pikkukala

[sunsetsimslife873]

Trots att hon fick i sig mat innan hon blev sjuk så hann hon ta medicin när hon anlände hem.. Utan Sim gud befalning hade hon egen vilja och tog medicin på nytt fast hon var på bättringsvägen.. det blev en överdos och hon avled.. sen han inte göra mer för blev en krasch.. förlorade mitt framsteg i Storytel får börja om så smart att inte spara. Jag tog min älsta Sim Elisabeth från 2014 som också ville till Djungel... Min Sim åkte till djungel och hon blev besatt av en äldre man tyckte snabbt om honom så jag bestämde att hon fann sin far och att hon föddes i Strangerville och hade uppleft fier och överlevde hennes mor gjorde inte det. När hon pratade med den äldre så älskade han wooho så jag tänkte att det var möjligt till one night stand När han reste en gång i tiden.. han viste inte att han hade en dotter.. hon gick in i djungel för att hitta hans hem hon fann hemlig ingång till något. Något finger mindre så sover hon nu i sin sovsäck i djungel. Hon blev anfall av bats jag får se när jag spelar igen om hon fick sjukdom av dom eller om hon klarar sig .. det vet jag när det gått ca 3 h i spelet 😅 hinnt of life and death pack? Ska köpa först på fredag. Jag fastnar på ca 13 h jobb . Hur går det för er Storytel? .. ❤

[tryingtounderstandbrainheart]

Connection or pointless

Jag känner mig mer connectad igen. Men det finns också en flyktighet i det. Som om att jag kan glömma.

Ibland är vissa val nästan på samma plats, or so you think. De kan verka det när det ligger för ytligt, när det bara handlar om form och inte känsla och connection.

Det är svårt att sätta fingret på vad som är skillnaden ibland. Hur man ena dagen kan må piss och inte funka med världen alls. Som om det vore fel på platsen, människorna, vädret, kläderna, kroppen ... man är liksom bara ur sina gängor och allt verkar Off. Nästan allt. Många saker.

Jag har nu haft två riktigt braiga dagar på rad. One might even call it flow. Plötsligt är det som varit innan inte alls på samma sätt. Jag är på samma plats men...något hände. Som om min obalans och mitt gråtande hjärta bara tog plats. Som om jag inte kunde sitta bredvid och vänta längre. Det är bara så konstigt. Hur ett sånt litet val troligen var som att svänga 85 grader med skeppet egentligen. På grund av att jag satte mig där och ... jag tror... tog en kärleksfull plats så ändrade jag hela stämningen i rummet. Jag tror jag lyckades dra in dem i min sfär utan att aktivt vara medveten om det. Såhär vill jag prata, såhär vill jag diskutera. Och det var som att jag blivit puttad ut så långt på bryggan att jag bara hoppade. Plötsligt är vi mitt inne i jätteintressanta diskussioner och vi är alla på samma våglängd. Ingen är bättre eller har en annan status, utan vi är bara människor som öppnar oss om vår mänskliga upplevelse från våra olika egna perspektiv och ögon vi sett med.

Det

Var

Underbart.

Som gamla greker som satt och filosoferade om livet. Och jag känner hur blessed jag är som får ta del av deras upplevelser och lära mig så mycket nytt. Spännande! Min värld expanderar och skytten i mig bara - I am home.

Jag fick till och med sånt där rysattacksgrejs i kroppen som känns som ett slags litmustest för ...rätt väg tror jag. Som att min själ bara JAG TRIVS!

Jag har börjat att äntligen använda de där orakelkorten jag köpte för hundra år sen. Native spirit. De hjälper mig. De groundar mig i naturen, i upplevelsen och i mitt inre. Som om det är en guide eller jag som vågar se min spegelbild. Hej mig. Kanske är det de som hjälpt mig att balansera allt ihop. Som om jag lagt pusselbitarna mer på den plats de faktiskt ska vara. Till och med Tobbe och jag har hittat en plats av värme och kärlek, vilket hjälper massor.

Men varför var ju just de där nu, och varför har de roterat personalen och varför...är det bättre för mig? Jag bara märker det gång på gång, ju mer jag faktiskt lyssnar på mig och tar hand om mina behov och mig, desto bättre går det och desto bättre ("får") jag. Det behöver inte vara spot on, precis det här vill jag men bara det att någorlunda trivas och göra det man gillar så verkar mindre mirakel hända.

På nåt tror jag att så länge att man gör det med spirit så... hamnar man inte fel? Så länge kärleken på nåt finns med i det man gör så går man sin väg kanske. För det var återigen sådär ska vi spela det här spelet..? och jag kände inte att det lät så lockande. Jag ville hellre måla och prata. So I did. Hade jag följt med i spelandet hade jag troligen fått mer av meh och följt hans väg. Den vill han ha, men den är inte min.

Jag märkte inte ens när han gick. Han var inte längre i fokus. Plötsligt var det istället andra och en helt annan värld öppnade sig. Samma ställe, men som om det var en parallell verklighet. Ett heeeelt annat ställe - för Jag var annorlunda.

Jag vågade ta plats. Jag vågade...styra min egen båt. och jag bara märkte hur jävla mycket bättre jag trivdes på den. Men det var inte jag som var högljudd och skrek hur jag nu banne mig ska ta Min plats utan jag tror att min sorg blev så kraftig att jag bara...bubblade upp. Som om locket inte längre höll och jag spreds ut över allt.

Jag

syntes.

Jag har massa kärlek..! Som om färger och tyger som bara blarrade upp en efter en. Skåpet som blev överfullt.

Nya relationer började skapas. Nya kontakter och nu vet de lite mer om vem jag faktiskt är.

Är det du som gjort den där tavlan..? Säger han och jag bara ja jo. Jag tycker jag ser att det är din stil.

Min stil.

Jag har inte tänkt på att jag har en stil. Som om jag kanske bara vill vara bra? För den tyckte jag ju inte blev speciellt "bra" . Den vaju bara massa känslor efter operationen och ett sätt att bara existera i ett slags falalalalaa all is well.

Men han såg nåt.

Och det finns ju där. Som att jag tycker mina känslor är fula och oviktiga. Nånstans där bottnar det. Det där är ju bara mina känslor, det är inget viktigt. Jag ska visa något fint jag gjort härborta. Titta vilka raka streck och toningar. Men gång på gång så är det det jag gör på känsla som får mest uppmärksamhet. Det jag tycker är skit.

Mina känslor är skit?

--

Men när jag visar min känslor så märker jag hur jag rubbar andra. Hur de går djupt i andra och ...når på nåt sätt. Som att de kan skapa tystnad och djup reflektion som tar veckor och månader och sedan får jag höra saker. Jag tror att jag kan beröra.

Kanske kan man ha blivit inlärd att ens diamanter är fula stenar ingen vill ha. Strange really.

I connection är världen så galet smärtsamt...vacker. Nästan så man flyter ihop med alltet.

Men disconnection är fruktansvärt. Där bor mörkret och hatet och förtvivlan. Ingenting funkar och sen blir det värre.

Jag tror det handlar om att känna. Att våga connecta till sig själv igen. Till sin själ igen. Disconnection är nog när man säger nej till den. Förnekar den.

Allt det du känner är ok.

Allt det du känner är ok.

Det du känner är ok.

Det du känner är du.

Dina känslor är du.

Att bara våga tillåta sig. Det ÄR ok. Det är OK. Känslor har inte fel. Känslor är inte fel. Känslor är inte fula.

Nånstans där försöker jag landa.

Jag...är ok.

Jag...är inte ful.

Jag...är inte fel.

Mina känslor spelar roll. Vad jag vill spelar roll . Hur jag vill ha det spelar roll. Vad jag behöver spelar roll.

-

VARFÖR ska min tavla nu vara on display därborta? Varför fick den bästa plats där alla kan se den, även när den inte är klar och fin? Och hur kan jag tillåta det? För jag ställde den ju där och jag ställde den där igår igen. Kanske som att visa, Jag är här.

Mitt otillrättalagda. Min skiss. Mitt ofullkomliga. Mitt fula. Mitt opolerade.

Bitar av mig.

Vad ska det ens bli? Det är ju inte något som följer konstens alla regler. It's just...feelings och bitar av mig. En liten här, en liten där. Det är inget som är uppdelat efter bitar och focuspoint, färgskalor, teman och allt annat. Men man kan skymta mycket av mig där. Mina färger, mina djur, min upplevelse.

Men den är en connection med mig. Den hjälper mig. Den är inte gjord för andra. Den ska va för mig.

Det är kanske därför som livet förflyttade sin 85 grader i två dagar. Jaha, du ville att livet skulle vara för Dig?? And so...I got closer.

Connection.

[jimmythuen]

Varför längtar jag så mycket efter det som inte längre finns kvar? Varför vill jag så mycket strax innan jag skall somna? Nu ser jag några gröna grässtrån och jag har målat dem bakom mina slutna ögonlock. Jag är på en äng inne i min egen tavla och det är något minne som kom för mig. Jag sitter på morfars moped inne i skogen och grässtrån har slitits loss - fastnat under mopeden och följt med ner mot sjön. Jag är 15 år och på väg ner till Storsjön för att dra upp gäddor. Morfar steker pannkakor i himlen, sådana som jag älskade när han levde. I fantasin vill jag så mycket och längtar efter det bakom mina ögonlock. Olja har droppat ned på gräset under mopeden. Det är något speciellt med kladdig svart olja. Jag räknar ut hur många liter bensin som behövs för att kunna köra hela vägen ner till Skåne från Södermanland - hur många timmar som jag behöver plåga mig igenom arbetet på konditoriet, där tyrannen finns - bagaren som alltid gör narr av mig, som får mig nervös när han säger att jag är oduglig. Men det blev aldrig så, jag kom inte iväg och bagaren fick fortsätta att håna mig. Jag var fast i det där. Jag är på väg i en annan skog, på väg mot havet. Några vassa strån och sen sanden. Far har filten under armen och går så där lite böjd, men med långa steg. En pojke hinner knappt med. Det är sommar - varmt, men den tilltrampade stigen är kall under naken fot, av många människors vandring ner mot havet. Kanske var det något inom dem som gjorde marken så där kylig. Nu över den smala bron och det finns ål i vattnet där under. Farbror är åla-fiskare och har en liten stuga nere vid havet. Ibland är han där och det är något spännande och mystiskt tycker en liten pojke som jag. Sen ut mellan tallarna och där skär de vassa stråna mellan tårna, innan den mjuka sanden vid stranden - inbjudande öppnar upp mot havet. Där skall vi bada och far skall sola och göra något annat som mor inte tycker om. Men i tavlan kan allt förändras och bli till något annat än vad det var från början. Far hade påpekat om flickan vid nakenbadet - gapande hade han sagt att hon inte hade bröst, men att hon hade könshår. Hon var kanske 11 år och far hade kikaren som hängde i sitt band kring hans hals. Men i min målning så finns det inga små flickor med könshår och utan bröst - det är bäst så. Mor går över ängarna tillsammans med mig. Jo jag är på två ställen samtidigt - här med mor vid ängarna och vid havet med far. Vi skyndar förbi tjurarna och korna och tar oss in under taggtrådsstängsel och närmar oss tallskogen. Hon halkar där det är brant och glider ner för slänten inne i skogen. I en hand håller hon en halvtom Aurora-flaska. Vilken tur att flaskan inte trasades sönder, tänker jag, för då hade mor kanske skurit sig på skärvorna. Hon lugnade sig efter fallet, men snubblade igen när hon skulle resa sig upp och jag vågade inte hjälpa henne, eftersom hon kunde bli så arg om man rörde vid henne. Vi gick vidare inne i tallskogen... Vid havet satt far och solade när vi kom fram och jag satt också där och var orolig över vad mor nu skulle ta sig för. Jo jag såg mig själva komma tillsammans med mor, samtidigt som jag satt vid stranden tillsammans med far, som hade kikaren i händerna. Mor var arg -  jag ville fly och blev två av mig själva. Grässtråna blev blodiga och jag är nu 16 år. Morfar undrar varför hans moped är inne i skogen och 50 mil från Landskrona. Han öppnar upp ett moln på himlen och då ser jag ruinerna där han står och pekar. Min mor är också där och i sitt världskrig, som varade under hennes barndoms första 6 år. Det var då som hennes sjukdom väcktes och i sin fars knä där hon skulle sjunga, när han var full och svartsjuk. Mitt eget världskrig kom efter att jag hade blivit 6 år. Nu skäller mor på far vid stranden. Hon skriker - frågar ut honom om hororna som finns inne i hennes sjukdom. Är det flickan med könshår, fast utan bröst, som mor menar är horan? I så fall är det ju inte i sjukdom som hon skriker denna gång? Jag vill gömma mig inne i det gamla skyddsvärnet, där sand har spolats upp på av havet. Jag sitter uppe på kullarna och ser folkvagnsbussen där nere på vägen. Min far och äldre bor kör iväg utan mig. Jag är 18 år och allt bråket handlade om alkoholen, om varför en fick mer än en annan. Det var därför som de körde iväg och utan mig i bilen. Jag gick ner till farbror i huset och frågade. Han sa lugnt: "de körde", men inget mer. Då ringde jag mor och berättade alltsammans, jag skvallrade i vrede. Ett par timmar senare kom de tillbaka och min bror var arg, men jag fick följa med hem - vad nu hem är för något? På sov-loftet öppnar jag mina ögonlock, sätter mig upp - tänder lampan, tar pennan och blocket. Det ligger vissna grässtrån och en tom aurora-flaska på golvet. Pappas filt hänger över räcket, den är blöt av det salta havet och av något annat som mor mår dåligt av. Morfars moped har rostat sönder och jag undrar om den fortfarande är kvar där uppe i norr. Den stod i alla fall under en fallfärdig lada invid fosterhemmet i Yttervalla, sista gången som jag var där.. Det knackar på min dörr och jag vet vem det är. Det är far, morfar, mor och min äldre bror och de undrar alla när jag skall måla klart tavlan. Jag blundar igen och längtar så mycket, efter det som inte längre finns kvar. Varför vill jag så mycket, strax innan jag skall somna? Nu ser jag ännu ett grässtrå, just där minnet vaknade och ett annat vasst strå invid havet. Men jag är inne i skyddsvärnet och jag har somnat. Jimmy (Andersson) Thuen 15 Juli 2018

[skruttet]

moomin + mymble being besties

[forislynx]

En morgon när jag kom till [Hirschfeld-]institutet hade man dragit ner ståljalusierna för fönstren. Man var rädd för överfall från nazisterna. En av arbetarrörelsens tidningar hade slagit upp en skandalhistoria om Röhm, SA-chefen. Man hade fått tag på ett brev som Röhm skickat från Bolivia till en bekant i Berlin, en läkare. I brevet skrev Röhm, om hur han i Bolivia frekventerade sig med välsvarvade bolivianska ynglingar. På något sätt hade brevet kommit till tidningens kännedom. Det ryktades, att en kammarjungfru hos läkaren med kommunistiska sympatier skulle ha förmedlat brevet till tidningen, som hette Die Welt am Abend, och var en kommunistinspirerad kvällstidning. På löpsedlarna hade man nu slagord om att ”DET TREDJE KÖNET VÄNTAR PÅ DET TREDJE RIKET!” ”Tredje könet” var en på den här tiden välkänd benämning på homosexuella. Kommunisterna var ju egentligen för en lagändring, och hade arbetat mycket för upphävandet av §175. Flera av de ledande inom WHK var aktiva medlemmar i kommunistpartiet. Vi visste också att en del ledare inom kommunistpartiet själva var homosexuella. Men när det sen gick att utnyttja politiskt drog sig kommunisterna inte för att hetsa mot de homosexuella. Också socialdemokraterna tog upp detta i sin propaganda, bl.a. i en politisk pamflett som utgavs i Neustadt. Det var ju helt fel att på detta sätt göra Röhms homosexualitet till föremål för politiska spekulationer. Men på institutet var man nu rädd för att nazisterna skulle göra en räd mot Hirschfeldinstitutets omfångsrika arkiv, där det fanns en hel del upplysningar både om Röhms och en hel del andra nazistledares sexualliv.

Eric Thorsell i Fredrik Silverstolpe, En homosexuell arbetares memoarer  

[korpcat]

FEMTE SEPTEMBER

Jag vet inte hur uppenbart det är, men jag har verkligen inte följt det där schemat jag gjorde åt mig själv. Dels för att det var för svårt och dels för att jag överskattat hur mycket jag behöver öva på saker för att det ska gå bra på lektionen. Hur mycket jag ska öva för att verkligen utvecklas och lära mig däremot, det är en annan sak!

Jag åt något annat än yoghurt till frukost idag. Jag tog rostat bröd med ost och marmelad, chiapudding med blåbärssylt, en kopp earl grey, och ett halvt glas banan-och-blåbärssmoothie. Jag tror faktiskt det förändrade hela min dag! Min orgellärare sa i början av terminen ”Man brukar inte använda basunen i en morgonpsalm, men fantasin sätter inga gränser! Du kanske äter något speciellt till frukost som får dig på det särskilda humöret att du ändå väljer basunen i registreringen!”

Det har nog hänt mig idag. Hela dagen är en basun. Först och främst var dirigeringen inställd och det var min sånglärare som kom in i klassrummet och påminde mig om det, där jag satt vid flygeln och spelade.

Kanske var det inbillning, men det kändes som att hon vävde in ett ”det gör inget att du inte visste det, du har adhd och det är okej”. Då skämdes jag på något sätt tror jag. Jag kände mig lite skamsen. Men det gick snabbt över när jag började öva. Finns det något bättre än att sitta vid en flygel i en rymlig sal där solen lyser in i de stora fönstrens och utanför finns det bara träd? Jag blev så uppslukad av stunden att jag höll på ända till klockan elva.

Sånglektionen idag var väääldigt rolig! Jag blir så glad av att höra att jag har en bra energi, för det sa sångläraren. Och hon säger att jag har en fin teknik! Så jag har fått några läxor tills när jag kommer tillbaka, lite Alice Babs och lite musikal.

Jag har även försökt samla lite information om psalm nr 6. Jag ska berätta lite om den imorgon på gudstjänstforum. Om det inte vore för att hela mitt inlägg där jag berättade om försvann så hade ni som läser detta förstått vad jag snackar om, men hursomhelst.

Jag är vrålhungrig!!! Jag ska nog äta nu, sen ska jag läsa The Lepers of Saint Giles.

[jonaslejon]

Ultravasan 2024

För några dagar sedan så sprang jag Ultravasan 90 för tredje gången. Det är också viktigt att påpeka att UV90 numera är 92 kilometer och inte 90 som det tidigare var, detta pga en omväg i starten.

Jag springer som vanligt utan mobiltelefon, så därför blir det tyvärr inte så många bilder.

Men hur gick det då kanske du undrar? Jomen det gick någorlunda ok. Har som vanligt en del att förfina. Just första milen gick rätt bra och då låg jag på plats 78, främst för att det är mycket trail. Och jag är bäst på att springa trail.

Sen kommer grusvägar och liknande, där tog mina ben slut. Jag hade bara snittat 2mil/vecka senaste året vilket märktes när jag hade sprungit 2-3 mil av sträckan. Slutade på placering 181 med en totaltid på 10 timmar och 2 minuter.

Tidigare år har jag hamnat på placeringar: 148 (år 2023) samt 209 (år 2019).

Men vad gick bra denna gång? Jag skulle säga att det mesta förutom hastigheten gick bra. Inga problem med mage eller liknande, inga större skavsår eller värk.

Fler längre pass är helt enkelt det som krävs för att hamna bättre till på resultatlistan. Körde eg. bara två längre pass på 3 mil vardera under senaste året. Och det var till STF Sylarnas fjällstation via Helags, från Kläppen (Ljungdalen).

Vet dock inte om jag kommer att springa igen nästa år, tar lite emot just nu.