#synas

[shady0220uwu]

What if syn joined the bad sanses: part 1

Nm: so.. you're that small skeleton everyone talks about, huh?

Nm: the one who fought and won, despite his injuries.. would you like to join us?

Syn: BITCH I am NOT smal- wait what I'm famous?

Nm: what- I mean- kind of?

Syn: oh my god. Anyways uh. Yeah, why not.

Nm: yes.. you will be rewarded

Syn: nah no need, the entertainment is enough

In the background, killer and dust fighting to death, horror crying over a kitchen fire and cross confused

[procrastinatinglumi]

Another (late) Xmas gift!

Synas!sans is owned by | this one is for @shady0220uwu

[tryingtounderstandbrainheart]

Connection or pointless

Jag känner mig mer connectad igen. Men det finns också en flyktighet i det. Som om att jag kan glömma.

Ibland är vissa val nästan på samma plats, or so you think. De kan verka det när det ligger för ytligt, när det bara handlar om form och inte känsla och connection.

Det är svårt att sätta fingret på vad som är skillnaden ibland. Hur man ena dagen kan må piss och inte funka med världen alls. Som om det vore fel på platsen, människorna, vädret, kläderna, kroppen ... man är liksom bara ur sina gängor och allt verkar Off. Nästan allt. Många saker.

Jag har nu haft två riktigt braiga dagar på rad. One might even call it flow. Plötsligt är det som varit innan inte alls på samma sätt. Jag är på samma plats men...något hände. Som om min obalans och mitt gråtande hjärta bara tog plats. Som om jag inte kunde sitta bredvid och vänta längre. Det är bara så konstigt. Hur ett sånt litet val troligen var som att svänga 85 grader med skeppet egentligen. På grund av att jag satte mig där och ... jag tror... tog en kärleksfull plats så ändrade jag hela stämningen i rummet. Jag tror jag lyckades dra in dem i min sfär utan att aktivt vara medveten om det. Såhär vill jag prata, såhär vill jag diskutera. Och det var som att jag blivit puttad ut så långt på bryggan att jag bara hoppade. Plötsligt är vi mitt inne i jätteintressanta diskussioner och vi är alla på samma våglängd. Ingen är bättre eller har en annan status, utan vi är bara människor som öppnar oss om vår mänskliga upplevelse från våra olika egna perspektiv och ögon vi sett med.

Det

Var

Underbart.

Som gamla greker som satt och filosoferade om livet. Och jag känner hur blessed jag är som får ta del av deras upplevelser och lära mig så mycket nytt. Spännande! Min värld expanderar och skytten i mig bara - I am home.

Jag fick till och med sånt där rysattacksgrejs i kroppen som känns som ett slags litmustest för ...rätt väg tror jag. Som att min själ bara JAG TRIVS!

Jag har börjat att äntligen använda de där orakelkorten jag köpte för hundra år sen. Native spirit. De hjälper mig. De groundar mig i naturen, i upplevelsen och i mitt inre. Som om det är en guide eller jag som vågar se min spegelbild. Hej mig. Kanske är det de som hjälpt mig att balansera allt ihop. Som om jag lagt pusselbitarna mer på den plats de faktiskt ska vara. Till och med Tobbe och jag har hittat en plats av värme och kärlek, vilket hjälper massor.

Men varför var ju just de där nu, och varför har de roterat personalen och varför...är det bättre för mig? Jag bara märker det gång på gång, ju mer jag faktiskt lyssnar på mig och tar hand om mina behov och mig, desto bättre går det och desto bättre ("får") jag. Det behöver inte vara spot on, precis det här vill jag men bara det att någorlunda trivas och göra det man gillar så verkar mindre mirakel hända.

På nåt tror jag att så länge att man gör det med spirit så... hamnar man inte fel? Så länge kärleken på nåt finns med i det man gör så går man sin väg kanske. För det var återigen sådär ska vi spela det här spelet..? och jag kände inte att det lät så lockande. Jag ville hellre måla och prata. So I did. Hade jag följt med i spelandet hade jag troligen fått mer av meh och följt hans väg. Den vill han ha, men den är inte min.

Jag märkte inte ens när han gick. Han var inte längre i fokus. Plötsligt var det istället andra och en helt annan värld öppnade sig. Samma ställe, men som om det var en parallell verklighet. Ett heeeelt annat ställe - för Jag var annorlunda.

Jag vågade ta plats. Jag vågade...styra min egen båt. och jag bara märkte hur jävla mycket bättre jag trivdes på den. Men det var inte jag som var högljudd och skrek hur jag nu banne mig ska ta Min plats utan jag tror att min sorg blev så kraftig att jag bara...bubblade upp. Som om locket inte längre höll och jag spreds ut över allt.

Jag

syntes.

Jag har massa kärlek..! Som om färger och tyger som bara blarrade upp en efter en. Skåpet som blev överfullt.

Nya relationer började skapas. Nya kontakter och nu vet de lite mer om vem jag faktiskt är.

Är det du som gjort den där tavlan..? Säger han och jag bara ja jo. Jag tycker jag ser att det är din stil.

Min stil.

Jag har inte tänkt på att jag har en stil. Som om jag kanske bara vill vara bra? För den tyckte jag ju inte blev speciellt "bra" . Den vaju bara massa känslor efter operationen och ett sätt att bara existera i ett slags falalalalaa all is well.

Men han såg nåt.

Och det finns ju där. Som att jag tycker mina känslor är fula och oviktiga. Nånstans där bottnar det. Det där är ju bara mina känslor, det är inget viktigt. Jag ska visa något fint jag gjort härborta. Titta vilka raka streck och toningar. Men gång på gång så är det det jag gör på känsla som får mest uppmärksamhet. Det jag tycker är skit.

Mina känslor är skit?

--

Men när jag visar min känslor så märker jag hur jag rubbar andra. Hur de går djupt i andra och ...når på nåt sätt. Som att de kan skapa tystnad och djup reflektion som tar veckor och månader och sedan får jag höra saker. Jag tror att jag kan beröra.

Kanske kan man ha blivit inlärd att ens diamanter är fula stenar ingen vill ha. Strange really.

I connection är världen så galet smärtsamt...vacker. Nästan så man flyter ihop med alltet.

Men disconnection är fruktansvärt. Där bor mörkret och hatet och förtvivlan. Ingenting funkar och sen blir det värre.

Jag tror det handlar om att känna. Att våga connecta till sig själv igen. Till sin själ igen. Disconnection är nog när man säger nej till den. Förnekar den.

Allt det du känner är ok.

Allt det du känner är ok.

Det du känner är ok.

Det du känner är du.

Dina känslor är du.

Att bara våga tillåta sig. Det ÄR ok. Det är OK. Känslor har inte fel. Känslor är inte fel. Känslor är inte fula.

Nånstans där försöker jag landa.

Jag...är ok.

Jag...är inte ful.

Jag...är inte fel.

Mina känslor spelar roll. Vad jag vill spelar roll . Hur jag vill ha det spelar roll. Vad jag behöver spelar roll.

-

VARFÖR ska min tavla nu vara on display därborta? Varför fick den bästa plats där alla kan se den, även när den inte är klar och fin? Och hur kan jag tillåta det? För jag ställde den ju där och jag ställde den där igår igen. Kanske som att visa, Jag är här.

Mitt otillrättalagda. Min skiss. Mitt ofullkomliga. Mitt fula. Mitt opolerade.

Bitar av mig.

Vad ska det ens bli? Det är ju inte något som följer konstens alla regler. It's just...feelings och bitar av mig. En liten här, en liten där. Det är inget som är uppdelat efter bitar och focuspoint, färgskalor, teman och allt annat. Men man kan skymta mycket av mig där. Mina färger, mina djur, min upplevelse.

Men den är en connection med mig. Den hjälper mig. Den är inte gjord för andra. Den ska va för mig.

Det är kanske därför som livet förflyttade sin 85 grader i två dagar. Jaha, du ville att livet skulle vara för Dig?? And so...I got closer.

Connection.

[bbbigforehead]

i heard that star wars went woke and added witchy lesbians who use the force to have babies, and RAN to redraw an old piece of my force baby oc myre 'n their kiffar oracle mum syna

og piece below↓

[owls-and-cakes]

Resident Evil: Revelations 2 moodboard requested by @intheblackofmyroom

requests are open!

[alltheyearsblog]

The Same But Not At All

Prologue: The Lock- Part One

Next | Master

I head cannon that when Leo’s mother hen comes out because of worry, he starts referring to the other three as “little brother”, formality be damned.

Is my art going to be wildly inconsistent as I learn how to draw these boys? Yup. I am trusting in the same wisdom that it will get better after 80,000 drawings. But damn Splinter was a challenge.

[kocourmokroocko]

dneska (verbálně, spirituálně a kreativní mimikou) pranýřujeme Šalvíska, jenžto přepeřuje a roste mu zobáček, pročež je maličkej hormon a ohlodává jak mou ruku, tak Bedlivou Krabici Jednoho Tisíce Očí u stropu, co měla ochránit WiFi router před ohlodáním (neochránila :cc ).

všechno z toho je podle něj

✨samozřejmě✨

nějakým zázrakem plně moje chyba.

TY!!!!!!!

[youngcench]

[syn-amin]

i'm being so fucking for real right now: i NEED a full version of the evil exes song from spto: scott pilgrim's precious little musical.

[shady0220uwu]

What if syn joined the bad sanses part 4

Syn: so let me get this right.

Syn: you, hire mentally ill and very dangerous people, to keep balance in the multiverse?

Nightmare: yes?

Syn: and you treat them as your children.

Syn: you're a dilf lmao

Nightmare: I am not! I'm not their father!

Syn: then why the fuck am I being treated like their pet!?

Killer: awe look, the kitty is angry!

Syn: I'M NOT A CAT-

[roger-s-maracas]

So a few days ago I found this picture of a very cute kitty (it’s cute, isn’t it???) and I felt like it’s reminding me of someone…

So I thought…

And…

Yeah, right! I found him 😅

[mist-the-wannabe-linguist]

Tip pro trans borce

Pokud se někdo bude ptát proč máte na dětských fotkách holčičí oblečení tak řekněte že vás rodiče chtěli ochránit před uřknutím

[je-to-slusny-clovek]

Právě jsem došla k závěru, že celé jméno amerického prezidenta Joseph Robinette Biden jr. dalo do češtiny volně přeložit jako

Pepa Červenka Biden mladší

(specificky ta Červenka, protože přípona -ette většinou implikuje ženský rod)

[sflow-er]

Some thoughts on the hierarchy at Hillerska

A few days ago, @raincitygirl76 made a really intriguing post about how the show is about the class system (find it here!), mainly focusing on Hillerska’s impact as an employer and the types of students who go there.

That inspired me to go off on a tangent and make a separate post about the hierarchy. I’ve been using Agnes Hellström’s book about the real boarding schools (‘Att vara utan att synas: Om riksinternaten Lundsberg, Sigtuna och Grenna’, 2013) as a fanfic reference, so I’m also using that here. It was written back when the schools were still allowed to charge for tuition, and I’m sure things have improved since then. However, much of the content is pretty consistent with what Lisa has said about doing research for YR and what we see in the show.

Disclaimer: I’m not Swedish, just a Nordic neighbour, and these are just my own impressions. If I’m wrong about something, please feel free to add on to this or correct me!

Let’s start with a description of the hierarchy by a former student (he attended long ago, but the author confirmed it largely held true in 2013):

”De som var grevar, baroner och friherrar var högstatus, sedan kom de som var snuskigt rika, ’uppkomlingarna’ som inte fötts rika, företagsledares barn. Därefter kom en grå massa av oss andra, efter dem lärarbarnen och sist kom externerna.” (p. 58)

So, the top tier is reserved for the aristocracy. Kids from comital, baronial, and untitled noble families. They’ve been going to these boarding schools for a long time. Interestingly, it’s mentioned in the book that some of them may have even experienced bullying in a normal school; specifically, the ones who have grown up sheltered on their family estates (likely too far away to attend the exclusive schools favoured by the elite in the cities). They might be singled out and picked on in a more modern crowd, but at the boarding schools, they are the leaders.

The next tier is for the non-aristocratic elite: the filthy rich, the ‘upstarts’ who weren’t born rich, the children of business executives. The order that this former student lists them in feels significant, because old money looks down upon new. According to the book, the old elites felt that the schools were ‘ruined’ when even just more nouveau riche and scholarship kids started coming in (they must’ve hated it when the tuition fees were abolished!!). So, kids like Alexander are likely to be treated worse than those whose family’s wealth goes back several generations - but they are still part of this group.

The next tier is for other boarding students who aren’t as rich. At the time discussed in the book, their parents often took out loans to get them in. As we know, that isn’t the case anymore, but the schools do still have ways of keeping the ‘riffraff’ out... Some of the knowledgeable Swedes here on tumblr have written about this.

Furthermore, I think we can also include the ‘optional’ costs as a deterring factor for those who can’t afford them. Back in 2013, parents were apparently advised to put at least 10.000 SEK aside on a ‘student account’ for other expenses (some kids would take taxis to the nearest town, for example, and they could also use it to buy stuff they needed from the school). I’m guessing the student account may not be a thing anymore, but as we see Sara struggle with money in S2, there will still be stuff you don’t want to miss out on. Also, the extra tutoring seen in S1 is based on real life. The price in the show seems to be pretty close to reality, although according to the book, the teachers could sometimes offer discounts to “poorer” boarding students... (I’m sure it’s not humiliating at all to accept let alone ask for that.)

On the next tier down, we find the teachers’ kids, and the former student interviewed specifically mentions that the non-residents are at the bottom. So I guess Englund or Ådahl’s kids would be treated a little better than Simon and Sara in the show, but they would still be looked down upon. It’s mentioned in the book that the teachers often live on the premises, and I get the impression that they can bring their families too (there was a story about a teacher whose boyfriend was going to move in with her there), but I’m not 100% sure.

So why don’t we hear about these other boarders or teachers’ kids in the show?

Well, the book talks a lot about how everyone is acculturated into the same inner-circle mentality. Despite the internal hierarchy, the boarding students still feel closer to equal than one might think. They all get to be part of the elite bubble, and they want to stay there. Even though it’s a community with very strict norms and very little wiggle room.

A few illustrative quotes from the book:

Trots externerna blir tillvaron så sluten, åsikterna likriktade. En lärare flyttade sin son från Sigtuna till Märsta efter att sakta men säkert ha sett honom förvandlas till en brat. Sonen är fortfarande arg över det. (p. 76)

Lundsberg hade varit ett isolerat, klasslöst samhälle där alla tyckte likadant. Inget revolterande, ingen politisk diskussion. [...] Det var en del av hela Lundsbergs koncept, att träna ynglingarna att lyda auktoriteter och inte göra uppror. (p. 133)

Eleverna på riksinternaten påminns ständigt om att de är Sveriges framtid och Sveriges elit. Där den traditionstyngda kulturen med gamla anor är som starkast är det som svårast att våga sticka ut. Ramarna blir snäva, rörelseutrymmet begränsat. Normen är vita, heterosexuella överklassbarn (med lika vita heterosexuella överklassföräldrar). (p. 144)

To paraphrase in English, these schools are closed bubbles where everyone follows the rules and shares the same opinions, to the point where even those who aren’t technically elites (e.g. the teachers’ kids) start to turn into entitled brats. Rebellion and political discussion aren’t really a thing, and the students are taught to respect authority. As we know, this isn’t just the school’s authority; it’s also the authority of the older students (we see this in the show, and there have been plenty of real-world revelations of hazing and ‘peer upbringing’ among students). And of course, it’s also the legacy of those who came before them. They are constantly reminded of their elite status, wrapped up in old traditions and conservative thinking, and expected to fit into a white, heterosexual, upper-class box.

[As an interesting sidebar, the book supports what the creators of YR (Lisa?) have said about most queer people in such schools. Nobody is openly bullied or harassed for their sexuality, but they are gossiped about, and people usually choose to stay in the closet. Being trans is basically unheard of, and traditional binary gender norms abound. Many students feel that it’s even harder for boys to come out than it is for girls.]

In conclusion, I think it’s safe to say there probably are other students at Hillerska who aren’t necessarily part of the elite - but they want to be, so they’re not going to stand out. I’m sure there’s been a lot of progress since the book’s publishing, but considering how well it aligns with S1 of YR in particular, the changes we see Wille enact in S2 do feel rather revolutionary.

[owls-and-cakes]

Emilie Autumn moodboard requested by anonymous

requests are now... closed!

[alltheyearsblog]

Part 5

Previous | Next | Master

cw: eyestrain

Two very different things indeed.

LAAWWDD These seven pages took me ages to get through. Part personal life, part art block hell. Next part will wrap up prologue and we'll start the meat of the story, which is getting me excitteddddd.