#Stenen

[soelvfisk]

Engang var det menneske jeg var vredest på i hele verden min far. Det har ændret sig mange gange siden. Pludselig så min far hvordan andre mennesker sled mig i stykker. Han måtte køre hen i sin datters lejlighed og skære den ledning ned, hun havde forsøgt at hænge sig i. Det ændrede alt. Hun er mig. Den dag så han, at der er forskel på intention og impact. Han har slået med ord hele mit liv, så han aldrig behøvede at forholde sig til blå mærker. Så det var nemt at benægte. Det er flere år siden nu. Men vi er stadigvæk forskrækkede over hvor galt det gik. Han forstod at han igennem min barndom har opdraget mig til at tolerere den adfærd. Han troede at han gjorde mig hård. Han gjorde mig bare lille. Så jeg sagde ikke fra når jeg mødte mænd der kastede med ting og råbte. Store udspilede øjne. Vi lader bare som om det aldrig er sket. Det føltes ikke som et liv jeg kunne leve.

Jeg ved han har sår fra sin egen barndom. Men hans far gjorde også ondt på mig. Det har vi tilfælles. Min arm som en kæmpe lilla plamage jeg blev truet til at tie stille om. Det har sat sig i mig. Jeg bliver meget taknemmelig når folk ikke råber af mig. Troede jeg var helet. Men så mødte jeg Stenen.

I alle de år har jeg gået og været forsigtig med mænd…. gået og tænkt at kvinder var mit safespace, så jeg lukkede hende ind som det mest fortrolige og selvfølgelige. Men med afstand. Ville ikke dvæle ved min fortid. Den forvrænger hvem jeg er. Når folk kender den, bliver jeg for kompleks at passe på. Sådan føles det. Men Stenen måtte gerne kende mig. For i den periode følte jeg mig levende. Jeg kunne passe på mig selv. Min fortid var et sandkorn, sammenlignet med min nyerhvervede og hårdoptjente livsglæde. Jeg ville være tydelig med hende. Livsvidner. Tillid til tryghed og gensidighed. Little did i know manner. Hun var værre end nogen mand jeg nogensinde har mødt. Jeg forærede hende alt hun skulle bruge for at knække mig. Og det var præcis hvad hun gjorde. Vi flyttede sammen i ny by. Og hendes adfærd ændrede sig indtil jeg knap nok kunne genkende hendes ansigt. “Du gør det mod dig selv” sagde hun og kaldte sig selv et renere menneske end mig. Og det har taget mig over et år at forstå at det var psykisk vold.

Jeg vakler stadig, efter den oplevelse. Og hun holder fast i sin uskyld. Jeg skal være stille så hun kan benægte og forvrænge i fred. Vi lader bare som om det aldrig er sket. Det føles som min pligt. Men jeg er ødelagt. Og jeg kan ikke komme videre før jeg taler om det.

[dutchjan]

May 19, 2023

[i-think-pictures]

[aigle-suisse]

Le Gardon par Jochem van de Weg

[twafordizzy]

Cees Nooteboom spreekt af met de zee en de storm

bron beeld: elpais.com Het is de emotie gekleurd door het voel– en zichtbare; het oorverdovende geluid en het tasten naar houvast in de strijd tegen de elementen. Cees Nooteboom (1933) beheerst het neerpennen van deze mix op een manier die raakt. In die korte verhalen van hem, bijvoorbeeld, is het één en al zintuiglijke waarneming die mij als lezer op sleeptouw neemt en me onderdompelt in de plek…

[fvbeers]

the old anchor by Frans van Beers Via Flickr: oud anker - old achor in Ouddorp, NL

[stonepressemmeloord]

Bij StonePress hebben we een passie voor het creëren van muren met karakter. Wij produceren onder andere steenstrips voor binnen waarmee een authentieke bakstenen muur gecreëerd kan worden. De steenstrips bieden wij in verschillende stijlen aan, zo kan een industriële muur of een oude stenen muur in jouw stijl gemaakt worden. Wij kunnen de prachtige karakteristieke muur voor jou maken, zowel particulier als zakelijk. Maar je kunt het ook gemakkelijk zelf doen alle benodigde materialen en uitleg krijg je erbij. Zo wordt het eenvoudig om zelf een bakenstenen muur te maken met steenstrips.

Onze stenen variëren in dikte, wat zorgt voor een levensecht effect in een visueel en textuurrijk ontwerp. We gebruiken natuurlijke, milieuvriendelijke materialen voor onze baksteenstrips en voegmaterialen. Met een maximale dikte van 20 mm zijn onze steenstrips ook ideaal voor kleinere ruimtes en keukens.

Wij hebben ook diverse producten om jouw muur met karkater helemaal af te maken, zoals betonplinten, lampen en hoekstenen. Laat je inspireren en maak jouw unieke muur zelf of maak gebruik van ons vakmanschap en laat ons jouw bakstenen muur in huis maken.

functies : -

Unieke muur

Hoge kwaliteit

Levensecht effect en authentieke uitstraling

Steenstrips in verschillende stijlen

Maak jouw eigen stenen muur of laat het doen door onze professionals

Geschikt voor kleine ruimtes

Natuurlijke materialen

Kan op elke muur, is niet zwaar

Alle materialen die je nodig hebt zitten in het pakket.

Alle materialen die je nodig hebt zitten in het pakket.

[bamses-icke-korrekta-citat]

Gordon Ramsay: God fucking christ, what is wrong with these biscuits?

Bamse: Det är pepparkakor. Jag har bakat dem efter farmors recept.

Gordon knackar en papparkaksgubbe i Bamses köksvägg. Den solida stenen ger vika och lämnar ett litet hål.

Gordon Ramsay: Bloody hell, you could smash someone's skull in with this thing.

Bamse: Ingen blir snäll av stryk.

[beatricecenci]

Margaretha Roosenboom (Dutch, 1843-1896)

Zonnebloemen op een stenen richel

[liljakonvalj]

Mysteriet på Greveholm-boken review

Som jag hoppas ni alla vet vid det här laget släpptes det i september 2024 en bokversion av 1996 års uppskattade julkalender. Här kommer min högst personliga åsikt om boken i ett försök till sammanfattning.

Såklart förekommer det avslöjanden om vad som skiljer sig åt mellan versionerna. Så spoilers under läs mer.

I stora drag håller sig såklart storyn densamma, men här är några saker jag tänkte på saknades eller lades till i boken:

Tjuvarna är bara med i början när de "hyr ut" Slottet till Astrid och Ivar. Sen syns de inte till mer. Tråkigt tycker jag

Diodas har små "halvsideskapitel" genom boken där man får veta att hon på något sätt influerar en del av Ivars impulser, det är hon som drar hans uppmärksamhet till Greveholm när han och Astrid är i bilen. Och även när Ivar är uppe i tornet för första gången för att rädda Sprak är det hon som drar honom till dörren och fångar hans uppmärksamhet såpass att han missar att Greven vaknar (vilket hon i efterhand grämer sig för). Varje sådant "kapitel" har en bokstav från hennes namn i tur och ordning som titel D I O D A

Överlag kan man säga att storyn är mer komprimerad. T.ex sökandet efter Skatten-sekvensen. I serien hittar de kartan på anvisningen om menuettdansen, Lillan och Ivar letar efter den utan att lyckas, spökena försöker elda upp kartan, Astrid råkar få med sig kartan istället för inköpslistan och ger den till tjuvarna i affären, luciatåg gås, den ene tjuven får mycket hjälp av Jean att hitta skatten och tjuvarna flyr, Ivar och Måns jagar dem i Måns go-cart, Nissarna stoppar och tillfångatar tjuvarna. Efter att inte lyckas dyrka upp låset på kistan provar Ivar att kasta ner den från taket, Jean försöker sno kistan och i jakten råkar Ivar dra ur honom svärdet.

I boken går det: Ivar och Lillan upptäcker skattkartan på lappen om menuettdansen, på natten väntar de tills Melitta somnat och smyger ut på skattjakt. De hittar källaren och när de försöker testa dansen finner de skatten. Jean snor skatten och i jakten råkar Ivar dra ur hans svärd.

Fattar ni vad jag menar med att storyn i stort är detsamma, men att mycket mellangrejer hoppas över? (Och biljakten som var en av mina favoritscener:( )

Man får dock vissa karaktärsfördjupningar; Leifs relation till sin chef, lite bakgrund till Astrids mamma, Melittas relation till sitt tjejgäng hon snackar med och Lillans kompis kanin Marsipan dyker upp mer än en gång.

Melitta och Måns har en lite annan relationskurva, jag tror de blir ihop tidigare i boken och (eftersom att Måns stora insats i biljakten försvinner) så är han med när Sprak skickas upp själv till tornet första gången.

(Måns är även en Svärmorsdröm TM och stannar och dricker kaffe med ensamma pensionärer när han kör sina tidningsrundor för "han visste att han var det enda besök de skulle få". Astrid älskar honom. Leif är skeptisk och ringer Måns föräldrar och säger att Melitta har löss och därför kan Måns inte sova över på slottet)

I serier fick jag intrycket att Grevens hemvist ("rummet ovanför":)) bara var ett rum och sen en låst kammare in till Dioda. Men i serien så är det någon form av krökt korridor när man kommit upp från luckan innan man når Grevens crib och Diodas dörr (som har ett draperi för). I boken när Sprak har blivit tillfångatagen av Greven beger sig Ivar upp för att frita honom mitt i natten beväpnad med sitt svävande svärd. Men innan han sätter i stenen i Sprak tänker han att Sprak kommer låta och blinka när han sätts igång så han "lägger" svärdet ifrån sig. Sen blir han distraherad av Diodas dragningskraft och missar Grevens uppvaknande. Greven har dock fått tag på svärdet och Ivar prioriterar att sätta in stenen i Sprak (som mycket riktigt både blinkar och spelar en uppvakningstruddelutt). Ivars ficklampa går sönder och Ivar flyr skelettet som hugger efter honom med svärdet i blindo. Sprak åker före Ivar, men vänder tillbaka och tar upp honom i sina armar och flyger ner honom till Lillan och Melitta. Detta var faktiskt en mer spännande scen i boken än i serien.

Det finns även flera smågrejer som skiljer sig, bland annat: hur Lillan och Ivar upptäcker att stenen kan sprida sin kraft till svärdet, Måns och Melitta blir vänner med spökena samtidigt då hon ombeds dra ut Staffans pil och nissarnas scener.

Jag upplevde också Ivar mer rädd i boken än i serien , speciellt i början när han och Lillan jagar spökena. I serien tyckte jag att de tyckte det var ungefär lika spännande med spökjakt, men i boken är Ivar mest på för att han dels inte vill lämna sin lillasyster själv med läskiga spöken och dels inte vill visa sig feg inför henne.

I uppföljaren till serien är Jean inte bara betjänt utan även Grevens son, detta var uppenbarligen inte tänkt i serien från 96. Boken lämnar det rätt öppet, Staffan vet att Jean hade en svår barndom han inte vill tala om, och ibland ser man att Jean vet mer om Greven än han vill säga. Men vet man inte om 2012 års story så tror jag inte man skulle dra slutsatsen av dessa brottstycken att Greven och Jean är släkt, men det lämnar det öppet för den tolkningen.

(STOR SPOILER) Förutom tjuvarnas förkortade närvaro var den förändring jag tyckte minst om att Greven faktiskt dödades av Melitta. I serien hade barnen innan striden hällt upp julmusten och sedan insett att det vore inhumant och ställt den åt sidan. Det är sedan Greven själv som i sin hybris råkar välta hinken över sig själv och på så sätt förorsakar sin egen död. Lite likt hur Gollum i slutet på Kungens återkomst dansar med ringen i hand i Mount Doom. I boken så har Greven (liksom i serien) övermannat barnen och Melitta flyr. Men där hon i serien springer ut till en tom entre och inser att ingen hjälp kommer komma springer hon i boken ner till mögrummet där den avbrutna läskupphällningen och hinken väntar. Hon korkar av de resterande flaskorna i hinken innan hon återvänder och kastar hinkens innehåll på Greven.

Visst, #girlboss, men jag gillade att det i serien inte var någons fel egentligen att Greven dog, i boken var det väldigt mycket Melitta som (dock i en form av nödvärn) utförde en handling hon visste skulle döda Greven. Jag får en dålig eftersmak av detta i alla fall.

Jag är anti att kalla saker cringe, men att Ivar fortfarande frågar Dioda om de kunde ha "sälle" får det att klia i hela mig. Är det bara jag men var inte det ett utdaterat uttryck 1996? Vet ens mellanstadiebarn (vilket borde vara målgruppen?) vad det är? Kan de inte bara vara ihop??

Boken gör det dock extra tydligt att Ivar faller/kommer falla för grannflickan som kommer förbi efter att Dioda åkt - vilket jag uppskattar.

Överlag skulle jag säga att boken är läsvärd om du tycker om Greveholm, det är några nytillkomna scener som är roliga. Det är kul att återbesöka karaktärerna och miljön man älskar, men jag känner att överlag tog de bort mer än de lade till. Storyn är ju i grunden densamma och gillat du den kommer du nog gilla boken. Det är nostalgiskt!

[soelvfisk]

Viceværten har været her og jeg så fucking sulten. Min sult er større en nogen anden følelse jeg har lige nu. Det er insane. Kan ikke huske hvornår jeg sidst har været så sulten. Så min plan er at spise 4 berlinere og et flute med brie og oliven on the side. I mit køkken står der et splinternyt køleskab:) fordi der var døde biller i det gamle:) bænkebiddere:) det gider man ik at ha i sit køleskab:) ad:) mit badeværelse er blevet fikset, så nu kan man endelig bruge bruseren:) og viceværten satte også nye pærer i lamperne der ikke virkede:) så jeg har lys:) basically sidder jeg lige nu fuldt påklædt i et hjem der fungerer med 4 kager foran mig. Jeg er okay. Jeg er okay uden Stenen. Det her føles som min første dag uden Stenen????? Wtf. Og jeg bor her. Og hvis det larmer, så kan jeg bare larme tilbage.

Der har vitterligt været et fremmed menneske i mit hjem og på mit badeværelse og jeg er OKAY. Vildt. VILDT.

[dutchjan]

Oktober 22, 2024

[disease]

“SHÔGI STENEN” // 1822 KATSUSHIKA HOKUSAI 葛飾 北斎 [color woodcut on paper | 206 x 184 mm.]

[panicatthefandomboy]

Hoezo is iedereen blij met "daar liggen stenen"

Over fucking al

Liggen stenen.

[binas-official]

Je loopt door je straat heen op de duistere donderdagavond van halloween 2024. Handen geklemd om de feloranje pompoen-achtige snoepbak van de Action nader je een steegje, wat je nog nooit eerder hebt gezien. Je kijkt om je heen; de straten zijn leeg. Niet veel mensen komen op de avond zelf nog langs de deuren, laat staan zo laat. Je slikt hard en stapt het donkere steegje in. De gevallen herfstbladeren knisperen onder je voeten terwijl je vingers de stenen muur traceren. Je loopt door. Naarmate je verder van het comfortabele licht van de straat wegloopt, voel je dat de wanden van het steegje langzaam steeds meer als boomschors voelen. Na wat voelt als een onmogelijk lange reis bereik je eindelijk een open doorgang, met een gestalte aan de andere kant, moeilijk te onderscheiden van de duisternis waarin deze gehuld staat.

Laat me raden. Je komt hier voor snoep? Ik heb helaas geen zoetigheden voor je in huis, maar misschien kan ik je blij maken met iets... Wetenschappelijkers...

> Stuur "Trick or Treat" in de onderzoeksvragen-box voor een beloning van de mysterieuze figuur! Anon is toegestaan maar openbare asks krijgen voorrang.

[minijenn]

Dipper’s curiosity on a nutshell.

Steven: Wow, Dipper, you are probably really traumatized from Stonemason and all.

Dipper: “writting something in a sheet of paper”

Steven: Dipper are you okay?

Dipper: Steven, I have been thinking non-stop about something.

Steven: How you almost lost your life and identity forever?

Dipper: Huh? Oh, yeah that too. But I have been thinking about something way more important?

Stenen: What is it?

Dipper: *shows him the sheet* HOW DID YOUR MAN MANAGE TO SHATTER PINK DIAMOND?

Steven: …

Mabel: Did he just made a theory right after a very traumatic experience.

Steven: Yeah, he is…

*Steven and Mabel high five*

Steven and Mabel: HE IS BACK TO NORMAL!

Not Dipper like a day after being unbrainwashed, back at the fucking conspiracy board trying to figure out the Pink Diamond mystery: