#läse

[thatcakelovingwitch]

Ich han das eif müesse mole xD. D Bildidee isch vo @gemaydin :)(ignorieret die absolut schlimm gmolte Pikachu Unterhose)

[svenskjavel]

Asså jag och mina föräldrar har alltid samma diskussion då vi kollar på Kalle Anka: är de rasistiska karikatyrerna (både de som är med och de som tagits bort) en Big Deal? Mina föräldrar säger att ja, dessa karikatyrer är fel men det är inte kränkande eller viktigt eller nåt. Men min familj är Mycket Vit, så jag tycker inte det är deras ställe att säga om nåt är kränkande eller inte

Är det nån här som vill dela sin åsikt?

Jag skulle inte vilja påstå att jag har rätt etniska bakgrund för att uttala mig heller.

Ett alternativ till att ta bort något problematiskt kan vara att man lägger in en text som läses upp innan. Man bekräftar, varnar och berättar om vad som lett upp till det. Att bara svepa det under mattan som att det aldrig hände och utan att ta ansvar samt varna framtida generationer för den sortens misstag. Som sagt är det definitivt inte jag som borde fatta det beslutet.

Andra åsikter? Helst från de som påverkas av den rasism som reflekterades.

[forislynx]

De gamla filosoferna tänkte (av begripliga skäl) mer än de läste. Det var därför de höll sig så strikt till det konkreta. Förändringen kom med boktryckarkonsten. Det läses mer än det tänks. Vi har inga filosofier, bara kommentarer. Det är andemeningen hos [Étienne] Gilson när han säger att den tid då filosoferna ägnade sig åt filosofi har lämnat plats för en tid av filosofiprofessorer som sysslar med filosofer.

Albert Camus, Anteckningar II : januari 1942 - mars 1951

[lastflightoutsstuff]

Lite skoj att sossarna kallar skolan för tjejskola när lärare har en tendens att rikta sin undervisning mot killar, men antar att allt som inte är 100% för killar är helt omöjligt för dem att hantera. Skolan skall endast handla om krig, fotboll och träslöjd. Alla böcker som läses ska vara typiska killböcker och endast ha manliga huvudkaraktärer. Tjejer får anpassa sig eller något.

[whitewaterpaper]

"The Island".

Författare: Peter Benchley. På Svenska utgiven under titeln: Fruktans Ö. Översättare: Sven-Ingmar Pettersson. Publicerad: 1979 (på svenska 1980). Medium: eBok/LuLu.com.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Då boken på svenska är out-of-print och inte finns tillgänglig som eBok läses den på engelska. Den svenska titeln och översättare tas med för referens.

Delmål 1 (Kapitel 1–2).

En bok som börjar intressant med att presentera en hel hop med människor, för att sedan oförhappandes ta livet av dem redan i första kapitlet. Inledningsvis en maklig fisketur och avslutningsvis ond bråd död. Andra kapitlet presenterar huvudpersonen Blair Maynard (som visualiseras för mig av Michael Caine som spelar huvudrollen). I ett rätt långt kapitel får vi en solid känsla av vem han är, och vad som ledde till att han hamnade där han komma skall och varför han tog med sig sin son. Hur han och hans chef förhåller sig till varandra och att Maynard uppenbarligen kommer gräva i de försvunna båtarna oavsett om hans chef vill det eller inte.

Dialogen i kapitel ett är inledningsvis jobbiga att läsa med hopdragningar som jag antar skall föra tankarna till intern lingo och dialekt. Gjorde en massa understrykningar i första kapitlet som jag kunde skippa.

Rätt bra start.

Delmål 2 (Kapitel 3–4).

Spretigt delmål, först ett kapitel med ytterligare några offer för vad som nu pågår i Bermuda Triangeln. Det här har jag lite svårt för i film, tv och böcker: när man introducerar en massa karaktärer bara för att ta livet av dem i princip samma kapitel. Jag förstår tanken, att vi skall bibehålla vetskapen av att det som hände i kapitel 1 fortfarande händer. Men det kommer bli enerverande om vartannat kapitel i boken kommer bestå av slumpmässiga mord på slumpmässigt introducerade karaktärer.

Mötet med kustvakten vet jag inte vad jag skall tycka om. Dels vet jag inte om jag tycker han säger och vet så mycket intressant så det borgade för att han med dunder och brak skulle förflyttas. Mycket av det han säger luktar konspirationsteorier lång väg, speciellt sedan han erkänner att försäkringar antagligen är en springande punkt i många båtars försvinnande, och det känns lite som om största skadan han gjorde var att förflyttats med dunder och brak.

Men att det finns en underliggande story till försvinnande som spänner över decennier är ju minst sagt intressant. Och hela delmålet knyts samman med Maynard som tar med sig sonen och drar till Miami. Sonen verkar ha ett visst vapenintresse, det skall bli intressant att se hur och när det passar in i storyn. Eller kanske snarare – om det blir under de förutsättningar som vi förväntar oss.

Delmål 3 (Kapitel 5–6).

Maynard raggar lift med flyg och shoppar vapen. Det sistnämnda står kanske för bokens obehagligare partier hitentills. Jag menar… jämföra att avfyra ett vapen (vilket som helst) med att käka chips lär definiera Usas lite märkliga förhållande till dem. Och givetvis så lyckas Maynard köpa vapen olicensierat. Ingen förvåning där.

Undrar om Katrines semesterresort hänger ihop med båtresorna första kapitlet? Annars känns det här som ännu ett lösryckt kapitel avsett för att chocka läsaren än att egentligen förflytta storyn framåt. Våldtäkts- och rånscenen är underlig hur som helst sett till hur anfallen gått till tidigare i boken. Det enda intressanta som händer är kanske kidnappningen på slutet.

Delmål 4 (Kapitel 7–8).

Och jag undrar om delmålet åstadkom så mycket. Far och son Maynard reser ut till en av öarna där det försvunnit bådarna men resultatet blir samma ”shit happens”-svar som tidigare. Det blir mest en del märkliga ordväxlingar som kanske leder någonstans längre fram? Gillade dock detaljen att man ombord på båtvraket hittade spår av gammeldags vapen.

Så piloten Maynard fick tag på var en klantpelle till fyllkaja – vilken underraskning.

Dena säkrar fortet hemma på Today medan Maynard undersöker storyn ingen vill ha. Hoppas vi får lära känna henne närmare och inte bara som en glorifierad sekreterare som hon känns som nu.

Delmål 5 (Kapitel 9–10).

Äntligen börjar det kännas som om saker går ihop till en story. Maynard och Maynard Jr råkar ut för samma typ av bakhåll som många andra. Men till skillnad från de tidigare scenerna så blir de tillfångatagna och inte dödade. Detta kan bero på att Justin var där som minderårig, någon form av rekrytering? Undrar om tjejen som nämns är samma som blev kidnappad i ett tidigare kapitel, eller om vi möter henne senare… Att de talar engelska tyder dock på att det här inte direkt handlar om en bortglömd och isolerad civilisation. Och allt tyder på att Windsor på riktigt visste vad som försiggick ute på havet.

Jag får intrycket av att det här handlar om ättlingar till Piratkaptenen Svartskägg, något som förklarar deras beteende med bakhåll m.m. och varför de inte förhandlar och försöker idka handel. Men också att det kanske utvecklats till en någon form av semi-religiös kult. Hela avslöjandet med Svartskägg kändes helt bananas och en del av mig ville instinktivt slå ihop boken[1]. En kvinna gör anspråk på Maynard Sr. Som avelshingst och resten av kapitlet fortsätter med en lätt bisarr och surrealistisk känsla.

Maynard Sr. verkar vara den första vuxna man tagit levande, samtidigt som man avfärdade Roche som en portugis. Den här Roche måste f.ö. vara en av förövarna på hotellet. Det förklarar varför han var så girig på penicillinet i och med att han ”alltid var smittad”. Intressant att det öppnas för här att Maynard kanske inte har en absolut dödsdom hängandes över sig. Kanske för att han bör samma namn som den man som en gång i tiden dödade Svartskägg.

Okej, stänga av läsplattan snarare, men det låter inte lika dramatiskt…

Delmål 6 (Kapitel 11–12).

Maynard läser på om historiken från människorna han blivit tillfångatagen av, och det är så simpelt att en pirat lämnade civilisationen och grundade ett samhälle helt baserad på piratverksamhet. Komplett med ett regelverk som både för klart att ”de är ett fritt folk” och att folk som försöker lämna gruppen/kollektivet blir skjutna direkt. Inte motstridigt alls… Samma regelverk gör klart att ingen över 13 får bli medlemmar i kollektivet – så Maynard ligger lite pyrt till men Justin har redan initierats och fått nytt namn.

Maynards flyktförsök var intressant, en del av mig anade från början att det skulle gå snett – för att om det varit så enkelt att man kunnat ta första bästa flytetyg och simma därifrån så hade man hört talas om den här gruppen människor tidigare.

Nu börjar Dena (tillsammans med Maynards ex-fru misstänker jag) leta efter Maynard på allvar. Troligtvis nu och inte tidigare eftersom jag misstänker att föga intressant kommer ske far och son Maynard.

Delmål 7 (Kapitel 13–14).

Hårda tider på ön, så tuffa att alkoholen ransoneras och kvinnorna, speciellt de prostituerade, avstår sin ranson för att skydda sig själva. Så den här ”jakten” de sätter ut på är välbehövlig. Maynard har alltmer börjat acceptera sin kommande död, men är orolig för Justin (förstås). Den senare börjar alltmer tappa greppet om verkligheten, och en del av mig undrar om det är mer än sprit han utsätts för?

Devon anar inte hur nära hon är att hitta Maynard, ett typexempel på när ”erfarenhet” (i detta fall pilotens) sätter käppar i hjulen för en. Scenen där Hizzoner ”dömer” droghandlarna tycker jag är rentutav löjlig. Snacka om att slå på stora trumman och rabbla bibelreferenser när man pissar på allmän lag och anständighet själv varje dag. Det är ju en bekväm sits att vara i där man inte behöver följa några lagar själv men utdela rättvisa till sina offer efter att man anfallit och rån-plundrat dem. Än löjligare blir det när Windsor från tidigare i boken dyker upp som gubben i lådan.

Delmålet avslutas med ännu ett misslyckat flyktförsök, här ackompanjerat av Manuels hjälp. Den senare som troligtvis hade för avsikt att göra sig av med både far och son Maynard.

Med två kapitel kvar är jag nyfiken på att se vad som händer nu, jag räknar fortfarande kallt med en någon form av räddningsaktion på slutet. Eller blir det Windsor som kliver in som en riddare i skinande rustning?

Den här boken är inte i närheten av lika bra som Hajen. Så mycket är klart.

Delmål 8 (Kapitel 15–16).

Ett underligt slut, på en i sanning rätt underlig bok. Det blir en sista plundring och Maynard får till slut göra upp med Nau. Den senare begår självmord när han inser att slutet är nära. Justin och till och med Manuel verkar vakna till sans under det här sista sjöslaget. Antar att båda pojkarna väldigt mycket agerat medlöpare för att skydda sig själva, man ser ju samma förnekelse över att man haft ett liv innan ön i Beth.

Florio för övrigt verkar vara den där kustbevakaren som Maynard pratade med i början av boken inser jag nu. Och officeren Maynard känner igen är säker densamme som de träffade innan helvetet brakade lös under en fisketur. Jag insåg också när jag konsulterade mina markeringar i boken att Manuel var med på den där första båten i första kapitlet i boken. Mary som blir tagen från turisthotellet var med och kidnappade far och son Maynard, sedan försvinner hon ut i periferin, henne kände jag dock igen vill jag minnas.

Sammanfattning.

Den är inte i närheten av Hajen men delar många av uppbyggnaden där. Till exempel det här att väldigt mycket under inledningen av boken spenderas med att cirkla kring ”monstret” utan att riktigt se eller höra det. Känslan av att det inte händer så mycket var nästan påträngande i somliga avsnitt. Det blir faktiskt (tyvärr) inte så intressant med Maynards fruktlösa sökande efter de saknade båtarna och hans kämpande med att få kontakt med sonen Justin. Och när det väl börjar hända saker så blir det snabbt bisarrt mer än spännande.

Att jag aldrig kopplade ihop Manuel på ön med Manuel i första kapitlet (minns inte ens att namnet nämndes) och att jag bara vagt visste att namnet Florio var av betydelse visar på en av bristerna med boken. Utöver far och son Maynard så fastnar helt enkelt inte karaktärerna i minnet om de inte återkommer ofta.

Kort sagt är det är en klart läsvärd bok, dock så har den kanske inte åldrats med samma grace som Hajen. Kanske finns en chock-effekt i historien som inte riktigt når fram till dagens möjligen lite mer luttrade läsare.

Länkar.

Boken @ Goodreads.

Boken @ Libris.

[schwimmtagebuch]

Als ich bei Solange auf dem Boden saß und Adam auf der Pritsche, hat er mich einmal so liebevoll angeschaut, als ob er stolz auf mich wäre. Heute war er so warm und zärtlich, er lag auf seinem Platz in der Sonne, und ich bin zu ihm hingegangen, um mich zu verabschieden. Er las wie immer im SPIEGEL, ich habe ihn gefragt, ob ihm der SPIEGEL so gut gefalle, er hat mir erklärt, dass sie den SPIEGEL abonniert hätten, er läse immer die alten Nummern (das wäre halt eine richtige Zeitschrift!). Wohnt er doch noch zu Hause, wohnt er mit seiner Schwester zusammen? Habe ihn gefragt, wie er noch heiße. Ich war nicht mehr verlegen. Er hat gesagt Kranz, habe ihn gefragt, wie man das schreibe, mit tz oder z, ganz normal, Kranz! Was für ein Name! Er hatte etwas auf der Stirn, es sah so aus, als ob ihm die Haut abginge, habe ihn gefragt, was das sei. Salz für die Kopfhaut! Meine Schwester macht das auch immer. Ich bekomme auf alles Ausschläge! Jetzt liebe ich ihn noch viel mehr. Er war so liebenswürdig. Ist er deshalb so abweisend, manchmal? Voriges Jahr hat er sich einmal vor mir versteckt und ich dachte, er sei böse auf mich, aber er hatte sicher wieder irgendeine Allergie oder Allegorie. Er hat mir erzählt, dass er jetzt bald ins Kamptal fahre, weil Kirtag sei, das sei ein gesellschaftliches Ereignis, er lacht. Er erzählt mir von allen seinen Reisen und dann sagt er: Aber jetzt habe ich genug davon, jetzt bin ich gesetzt. Er lacht wieder.

[leibhaftige]

Ich verbrachte meine Nachmittage in einem Park in der Stadt und tat so, als läse ich Horaz. In der Abenddämmerung strömten die Leute aus der Metro auf die Straßen. In Paris müssen sogar die U-Bahnen schön sein.

(Jenny Offill: Amt für Mutmaßungen)

[thoth-the-scribe]

14:34 idag fick språkpolisen ett larm från Taxinge slott, utanför Södertälje. Förundersökningen visar på att ett alvarligt brått har begåtts

Kaffe the kallt vatten milimeter.

" Tyvärr så ser vi sådana här brått ofta på kaféer. Ibland är det bara te stavat med en apostrof ovanför E:et. Det är sällan så alvarligt, men att stava det med ett H, eller att använda den engelska stavningen t-e-a det är mycket vanligare. Och att dessutom glömma en punkt när man förkortar "med mera" det är mycket alvarligt. Det är M-punkt-M-punkt. En punkt per ord. Annars så står det millimeter" säger Språkpolis Anders Dahlén på Södertäljes språkpolismyndighet.

@svenskjavel

[kptncookapp]

Sweet & spicy – tastes nicely! 🔥 So get this colorful and Spicy Melon Salad with Parmesan in the #kptncookapp⁠⠀ ⁠⠀ -⁠⠀ ⁠⠀ Himmlisch süß & erfrischend scharf 🌶️⁠⠀ Gönn dir was für Augen & Gaumen und hol dir unseren Scharfen Melonensalat mit Parmesan 🧀⁠⠀ ⁠⠀ ⁠⠀ ⁠⠀ #salad #melon #spicy #scharf #melone #parmesan #cheese #läse #erfrischend #summersalad #salat #foodstylist #foodisfuel #heresmyfood #eatbetterfeelbetter #healthyfoodshare⁠⠀ #food4thoughts #cookingtime #recipeshare #recipe #homemade #cooking #dinnerideas #recipeinspo #dinnerinspo #dinnerisserved #hungry #eeeeeats #waskochstduheute https://www.instagram.com/p/Bz5Lm3io4Q0/?igshid=rgawghsh5n27

[berndeutsch]

#Berndeutsch-Rap aus #Biel von #Nemo. Sogar zum mitlesen. 

[swag-haz]

I have no news today so let me speak in my accent/dialect of swedish that is sadly dying out slowly

Så... ja... je venne it direkt wa je ska snakke åm me je kan snakke åm hu dyt såm fan rikti arkeologi böke ska wara?? Je will ba läse ba bök me nä de fan ska kåste 100 jävle euros, fjollträsk pris wa fan. Je skull it skriv e bok åm inge ka betala de?!? Fy fan

Lol

@swag-haz lol

[peilinsirpale]

Jag har börjat läsa Anaché igen och oj vad jag älskar denna värld och hur den beskrivs!

[undsowiesogenau]

Nichts bemerkt

Verständlicherweise wenig beleuchtet wird in Tagebüchern, auch in diesem, die Zeit zwischen den Ereignissen, Eindrücken und Gedanken, die man für bemerkenswert hält, das Durchstreifen inneren Brachlands auf dem Weg zu neuen Sätzen. Jetzt gerade zum Beispiel liege ich, immer noch angenehm verkatert, auf dem Sofa, zu faul, zu notieren, wie ich’s gestern auf dem Bundespresseball fand, dazu von Ostern übrig gebliebene Pralinen mundend, Twitter lesend: Katzenbilder, Neues zum Pankower Messerstecher, Debatte über die Takes deutscher Intellektueller (Habermas, Kluge) zum Krieg. Jemand ist in Wien, jemand anders sucht eine Wohnung in Köln, einer hat was Neues über Panzer geschrieben. Alles könnte interessant sein, wenn ich es weiter verfolgte, genauer läse, mir Gedanken machte.

Früher dachte ich, dieses Nichtweiterverfolgen wäre verschenkte Zeit. Aber ich glaube, man muss manchmal so durch sich selbst hindurchstreifen, ohne zu genau hinzusehen. Faustregel: Wenn man sich hinterher gut fühlt, war es gut.

[whitewaterpaper]

SL3: “Krigarkungens Sal”.

Originaltitel: The Icebound Land. Serie: Spejarens Lärling #3 (Ranger's Apprentice #3). Författare: John Flanagan. Översättare: Ingmar Wennerberg. Publicerad: 2005 (på svenska 2007). Medium: eBok/B Wahlströms.

Läses tillsammans med @kulturdasset i vår Läsecirkel.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Delmål 1 (Kapitel 1–4).

Den här boken tar, mer eller mindre, vid där tvåan slutade. Will och Evanlyn är ombord på skandiernas skepp. Jag gillar vägen Flanagan går här genom att göra skandierna både mänskliga och professionella. Varken ombord på skeppet, eller i land på ön visar de tecken på grymhet för grymhetens skull.

Men däremot hade han viss respekt för dem. Skandierna var ett krigarfolk som beundrade tapperhet i strid, och både Will och Evanlyn hade visat prov på stort mod när de förstört Morgaraths bro. Pojken var dessutom en duktig skytt, tänkte Erak. (Kapitel 3)

Hemma i Araluien har Halt det tufft. Han förvägras tjänstledigt för att leta upp och fritaga Will. Han löser det genom att helt sonika göra sig själv till en persona non grata spyr galla över kungen och blir tillfångatagen av vakter. Eftersom vi vet att Evanlyn antagligen är kungens dotter så har jag på känn att Halts bestraffning inte kommer vara permanent – så långe han kommer ihåg att plocka med sig henne också när han räddar Will.

Delmål 2 (Kapitel 5–9).

Bra delmål. Dels så berättar Evanlyn för Will vem hon verkligen är – och talar om för honom att de i princip bara behöver softa och vänta på att kraven om lösensumma skickas i väg och tillmötesgås. Att Will sedan ”bara” är spejare och troligtvis inte skulle vara påtänkt att inkluderas i gisslansutväxlingen betänker hon inte. Vilket är konstigt egentligen med tanke hur hon beter sig i bok två. Men å andra sidan så är ju Will också inledningsvis förundrad över karaktärsförändringen i henne.

”Tro mig, jag förstår precis hur det känns”, sa han. ”Min egen dotter fördes ju bort tillsammans med din lärling. Om jag fått göra som jag ville hade jag självklart lämnat riket för att leta efter henne.” ”Det finns en viktig skillnad, ers majestät”, sa Halt. ”En prinsessa kan räkna med bättre behandling än en vanlig lärling. Hon är trots allt värdefull.” Duncan lutade sig tillbaka. Halts bitterhet kändes som ett slag i ansiktet.

Gillar verkligen fabeln om hur en stor val är vad som ligger bakom tidvattnet. En väldigt cool berättelse som jag ser känns väldigt nära hur man i gamla tider förklarade naturfenomen vars ursprung och källa man inte riktigt greppade.

Vi får även träffa en ny skandisk kapten: Slagar. Magkänslan säger att denne av Eraks rivaler introduceras av en anledning – om inte för denna bok så kanske i nästa? En liten spoiler jag råkade på (slarv av mig) antydde att Will och Evanlyn är kvar i Skandia under nästa bok. Bortsett från att vi får höra lite nyheter, som att den skandiske kronprinsen dog under kriget, så är det inte det intressantaste av karaktärer som introduceras. Men nu vet vi också att Cassandra/Evanlyn troligtvis kommer att försöka hålla sin identitet hemlig, så jag ser det här som en bekräftelse för att en lösensumma/gisslansutväxling inte kommer bli aktuell (än på ett tag).

Delmålet bekräftar också att Halt mer eller mindre försätter sig i knipa för att bli utkastad som spejare så han kan bege sig av och rädda Will. Jag tycker det är rätt bra scener när kung Duncan inte gör straffet permanent utan bara för ett år. Han vet ju egentligen vad som pågår, och är säkert medveten om att ett sannare straff här skulle ha varit att inte kasta ut Halt från spejarna. Fint också att Gilan erbjuder sig att följa med, men att Halt lyckas övertala honom att stanna.

”Att jag kan överge mina plikter beror ju på att jag vet att du är här, Gilan. Jag litar på dig och vet att du kommer att sköta detta alldeles utmärkt. Om du inte stannar kvar kan jag inte resa.”

Delmål 3 (Kapitel 10–14).

Horace hade jag nästan helt glömt, intressant att han följer med Halt. Hans lilla dust med ”tullriddaren” skall det bli intressant att se slutresultatet på. Han lär vinna, jag får intrycket av att han är bättre än sin rank kanske antyder. Han vann ju trots allt mot Morgarath förra boken, en riddare bestående av varmluft lär inte vara några problem.

Will och Evanlyn gör sitt flyktförsök och det går i stöpet förstås. Här börjar man ana att Will och Evanlyns vistelse i det Skandiska riket kanske blir längre än den här boken. Lite lustigt dock att Will gör all forskning på tidvatten och inte undersökte båten närmare, t.ex. erbjöd sig att följa med ut att fiska osv. Själv förstod jag direkt när Evanlyn började orera om att båten tog in vatten att Erak sett till att bottenpluggen var urtagen.

Delmål 4 (Kapitel 15–19).

Kanon. Tre markeringar under hela delmålet och alla tre under de första kapitlen. Nåväl. Jag blir lite nyfiken på vart storyn kommer föra Halt och Horace, deras lilla sidequest här är faktiskt lite intressant. Horace har haft en bra karaktärsutveckling, och jag misstänker att det här äventyret kommer gynna honom stort längre fram.

Will och Evanlyn kommer så till slut till Skandia, och Erak lyckas trolla in dem på ”salen” så de inte börjar skiljas åt. Jag tycker det är intressant att erak har mer respekt för sina fångar än landsmannen Slagor. Och någonstans tror jag att Will har lagt en grundplåt i den här boken för att jobba sig upp och bli något annat än slav.

Då Vikingarna uppenbarligen stått modell för Skandierna (det märks på namn och titlar som även de är designade för att låta nordiska) är jag glad att man inte oförbehållet målar upp Skandierna som giriga och blodtörstiga rövare. Det tyder på att Flanagan gjort en hel del research om dem.

Delmål 5 (Kapitel 20–24).

Halt och Horace stöter på patrull, men de stor kanske inte för de mer intressanta inslagen detta delmål. (Om än att jag tror det kan vara värt att lägga emblemet med den vita korpen på minnet). Vi får se vad som händer när man anländer till Montsombe.

I Skandia har Will hunnit med att komma på kant med de ledande slavarna och blir dessutom indragen i ett drogberoende. Något i beskrivningen av varmlöven för mina tankar till Kokablad. Erak överraskar med att börja planera för att Evanlyn och Will skall fly – hur det nu skall gå till om Will är helt apatisk på grund av varmlöven.

Delmål 6 (Kapitel 25–30).

Halt väljer att inte bråka allt för mycket med Deparniux som skall visa sig vara en allt annat än god värd. Hoppas inte det blir någon allt för långlivad karaktär, å andra sidan så känns han inte så genomarbetad så det garanterar att han dyker upp på fler ställen än just här och i den här boken.

Will och Evanlyn flyr slutligen, och den sist nämnda får ta på sig en hel del ansvar för att få den nu menlösa Will i säkerhet.

Delmål 7 (Kapitel 30–34).

Deparnieux visar ytterligare prov på vilket kräk han är, men det kommer inte som någon överraskning. Kul dock att Horace och Halt lyckades lura honom i fällan att anta Halts utmaning. Det skall bli riktigt intressant att se vad Halt har på lut åt den allt annat än ridderlige riddaren. För Halt och Horace kommer boken troligtvis sluta med att de slutligen kan påbörja resan över bergspasset.

Vad gäller Will och Evanlyn finns den del som tyder på att den här boken kommer sluta med Will som är avvand från varmlöven och sakta bygger upp sin styrka igen. Faktum är att inte mycket intressant sker med Will och Evanlyn i det här delmålet. Jag kan dok inte låta bli att fundera kring vilka långtgående konsekvenser detta kommer få för Will. Det känns som om hela intrigen med varmlöven bör ha något mer att säga än att ”droger är dåligt”.

Delmål 8 (Kapitel 35–37+Epilog).

Evanlyn försöker jaga så hon och Will skall få något att äta men ger snart upp idén med att lära sig bemästra bågen på egen hand. Här lyfter faktiskt Flanagan en av bristerna med att vara prinsessa: man förmodas inte behöva överleva mer eller mindre på egen hand. Gillade scenen där hon tillverkar slungan och hittar tillbaka till det vapnet. I samband med detta så börjar Will visa tecken på att vara på väg att komma tillbaka till de levandes väg. Smidigt nog är det även i samband med att förrådet varmlöv tagit slut. Sker ett uppvaknade från droger som Wills här? Vissa kanske har den effekten… ”Varmlöven” verkar avgjort ha effekter liknande Rohypnol så kanske är det inte så långsökt. Lite nyfiken blir jag vad ryttaren Evanlyn såg i gläntan kommer leda till – det känns iaf som en detalj som sätter upp något inför nästa bok.

Halt vinner över ”den svarte riddaren” som om detta var någon överraskning, och efter att ha lämnat över slottet och dess tillgångar till vaktkaptenen beger sig Halt och Horace åstad.

Sammanfattning.

På många sätt är det här lite av en mellanbok som spenderar en hel del med att utveckla karaktärerna men kanske inte att föra någon övergripande intrig framåt. Den är välskriven, lätt transparent om man är något över målgruppen i ålder och försöker sig på att ta upp svårare ämnen som droger på ett snyggt sätt utan att det blir moralkaka av alltihop. Jag kan inte låta bli att fundera dock på vad framtiden har för sig när det gäller Will och Evanlyn, den sistnämnda är ju egentligen prinsessan Cassandra och Will en föräldralös liten spejare. Jag hoppas inte framtiden för med sig ett suckande och åhande från två karaktärer som inte kan få varandra. Men en sak är säker: Prinsessan Cassandra kommer sannerligen inte vara standardsnittet av en prinsessa när hon återvänder till Araluen.

Länkar.

Boken @ GoodReads.

eBibliotek @ Axiell Media.

Biblio @ Axiell Media.

[thecrazyworldbuilder]

random stash of names made using a combination of both spanish and finnish entry for "elves" on wikipedia fed to a markov name generator:

Aldrandrad Aldre Aldrighet Alekt Alermedriga Aleza Alfarepres Alfarna Almen Almendska Alvas Alven Anskalf Atura Aturaba Aturandet Aturaras Avnad Avnica Belles Beran Berandes Beres Bildad Bildet Bildrepre Biliga Biling Bilken Bilkensk Billbakan Billt Blogi Blogía Bloknyttaba Bredresenus Bredrigicos Combredran Combres Combörst Comlinmot Comoriga Consindade Cosque Criatur Crigamngiv Cuenes Cueses Cueska Cuevag Cuevaratura Demin Deming Denes Deradoch Deres Deresenes Dermen Deska Dockså Dombruk Efornit Eforta Efterst Eftes Eladertilda Elfar Elfarna Elfornattan Elleza Enlinga Enskilken Entavna Enteratad Fellekt Femitt Femskan Femskt Fertigi Forde Fordemskan Fordighet Foriven Forivning Formenus Fornica Forta Fortilda Fortilidad Frång Fuevas Fäsen Fäsenteres Fördica Fördigar Fördiska Föres Förstal Försteres Försven Gamng Genlitt Genoriga Genskt Genteroen Geskrigt Granser Grarandad Gudock Gudockså Gudombruk Gudos Hombrepres Homlidica Indskillt Ingen Ingent Ining Inisländes Inmot Jämbruk Jämböred Jóveck Jóven Jóvendsk Jóver Jóvermági Jóvertabaka Jóvertillba Kalforniska Kalva Kalver Kanden Kollekt Kollt Kologica Koloka Kolos Laraba Larnal Logina Loging Logivnica Logía Loknytollba Lottrar Ländes Ländskriga Läses Läsuter Lånad Lånalad Långa Långica Manda Manskan Medrig Mendad Menden Menderepres Menser Menter Minda Mingen Minnitoll Mornintad Mottraba Mujer Mujeran Mujertfar Mytavninal Myttes Mágiver Mánica Máningsres Mániskrig Mánitollt Mångi Nademsk Nadoch Nalfellt Namngen Natal Natura Naturade Naturlin Nórdet Ocklinga Oftad Oftav Ofterabakt Oknytología Ordisländer Orivenskan Ormánitt Ornalarga Ornica Orninga Ortalv Ortide Poden Poder Podermen Poderniskan Podes Podet Queva Quevag Quevas Resen Senebär Senskalf Senus Sidad Skandskan Skansere Skilidar Slutt Slända Slände Sländrighet Sländska Släsen Sonser Sonska Splidiga Splig Spliga Staba Stabaktiven Stala Stalder Stalven Stertfarnit Störstår Svenebär Svere Svered Svernattett Sveroen Svunade Svunatt Svunatur Svunnebär Svunning Svunniskal Tigarninga Tilda Tilder Tildes Tiligamng Tilken Tilles Tillt Tivning Trandriv Trandskan Unalfellt Unatur Unnin Unningen Unniskt Upptran Upptras Uppträde Uppträderes Uranskildar Urliga Uternatur Uteroente Utventese Utverader Vareftere Varga Vidad Vidade Vidadet Vider Vides Vidiga Viktiv Vilda Vilde Vilderoen Vildes Villba Viventava Vivnad Väseres Väses Ytalareskan Ytalven Ytolles Ytollt Yttaba Yttava Yttavar Álfem Álfer Álfortavag Älvag Älvent Övenes Övense Övenus Övernalt

[1fast3furious]

Heute Mittag wurde wieder der Pasta Laden des Vertrauens besucht. Diesmal gönnten wir uns sogar eine Vorspeise: 6 vegetarische Bruschette mit Tomaten, Käse, Anti-Pasti. Danach gab es Ravioli. Einmal Sardische Ravioli gefüllt mit Ziegenkäse, Casizzolu-Käse, Pecorino-Läse, Kartoffeln, Schaf-Ricotta und Minze in Tomatensoße (rechts). Und Ravioli gefüllt mit Artischocken, Mangold, Aubergine, Basilikum-Creme, Büffel-Ricotta (hoffentlich vegetarisch), Montasio-Käse, Grant Padang und Walnüssen in Butter-Salbei-Soße (links).

Vielleicht auch etwas für den nächsten selbstgemachte Nudelteig, Ravioli-Ausstechen hätten wir. Aber wie kriegt man soviel in so kleine Teigtaschen???

Am Nachmittag wurden beim Bummel über den Markt ein paar leckere Pasten sowie Fladenbrot und Sesamring gekauft. Zusammen mit ein bißchen angebratenem Halloumi und Rote-Beete-Salat (den die Kinder dankend ablehnten..) ergab das ein herrliches "Ich probier mal hier...und jetzt mal das.." Abendbrot.