#läse

[thatcakelovingwitch]

Ich han das eif müesse mole xD. D Bildidee isch vo @gemaydin :)(ignorieret die absolut schlimm gmolte Pikachu Unterhose)

[svenskjavel]

Asså jag och mina föräldrar har alltid samma diskussion då vi kollar på Kalle Anka: är de rasistiska karikatyrerna (både de som är med och de som tagits bort) en Big Deal? Mina föräldrar säger att ja, dessa karikatyrer är fel men det är inte kränkande eller viktigt eller nåt. Men min familj är Mycket Vit, så jag tycker inte det är deras ställe att säga om nåt är kränkande eller inte

Är det nån här som vill dela sin åsikt?

Jag skulle inte vilja påstå att jag har rätt etniska bakgrund för att uttala mig heller.

Ett alternativ till att ta bort något problematiskt kan vara att man lägger in en text som läses upp innan. Man bekräftar, varnar och berättar om vad som lett upp till det. Att bara svepa det under mattan som att det aldrig hände och utan att ta ansvar samt varna framtida generationer för den sortens misstag. Som sagt är det definitivt inte jag som borde fatta det beslutet.

Andra åsikter? Helst från de som påverkas av den rasism som reflekterades.

[whitewaterpaper]

Satans Fotspår (Margit Sandemo).

Serie: Sagan om Isfolket #13.

Författare: Margit Sandemo.

Publicerad: 2019.

Medium: eBok/Jentas.

Läses tillsamans med @kulturdasset i vår läsecirkel.

Delmål 1 (Kapitel 1-3).

En inledning som ger en bra start på storyn. Redan nu blir man nyfiken på vad det är för person/varelse som har börjat röra på sig. Gillar hintarna vi får på att detta kan höra ihop med en ”ny” gren av isfolket eller rentutav Kolgrim. Det här är ju något som Tengel en gång förutsåg och försökte hjälpa till med från sin sida. Hoppas bara det inte blir en massa tjat om Sol nu igen bara.

Första kapitlet rensar dessutom ut bland karaktärena, många av de äldre skickas vidare och somliga familjegrenas framtid är rentutav hotade. Själv börjar jag känna att det kanske är dags för ett besök hos ättlingarna i Danmark.

Lite hoppade jag till vid ordvalet ”fnask” som kändes direkt okarakteristiskt för Sandemo, och längre fram används ”gatflicka” som kändes mer hennes stil. Scenerna med Haltepinken kändes i hjärterötterna, och jag hoppas vi får följa honom ytterligare.

Nu är Domenic och Villermo på väg mot Niklas. Jag ser fram emot att se vad det är Som de tillsammans skall göra.

Delmål 2 (Kapitel 4-7).

Inte helt oväntat så hamnar Haltepinken på Gråstensholm, han räddas undan en säker död av Dominic och Villermo, där den senare är den första som faktiskt förstår honom. Han kommer med all säkerhet hitta ett tryggt hem på Gråstensholm, som ju alltid vurmat för samhällets utsatta. Haltepinkens roll känns nu rätt klar? Men vi får säkert en uppdatering till när de 4:s gäng kommer hem.

Först tyckte jag att det gick jäkligt fort att hitta och konfrontera ”besten”, men insåg att det snarare är bokens tunnare format i kombination med det hårdare läs schemat som spelar in.

Man springer dock ihop med kapten (o)Dristig först, som har för avsikt att behålla vinsten för sig själv.

Villermo blir som vanligt instrumental för att kommunicera med ”besten” som nu allt mer framstår som en av Isfolkets drabbade. Framför allt att han viker ned sig inför Tengels uppenbarelse. Det är avgjort en spännande idé att denne skall omdanas till en ny ”Tengel den gode”.

Gillar för övrigt att det i slutändan visade sig att ”besten” inte kunde döda med blicken.

Det har tidigare luftats att det finns så få arvingar inom släkten, och redan här blir man varse att nya karaktären ”Elisa” (av Klaus-börd, och på visar viss inteligens) kanske blir viktig biståndsdel. Återstår att se om det är med ” besten” eller med Alv. Även om den senare låter föga trolig.

Delar av ”besten” och hans bakgrund (det vi får reda på här) låter nästan lite inspirerat av Tarzan. Tänker då främst på idén att göra en gentleman av ett vilddjur.

Delmål 3 (Kapitel 8-11).

Bra delmål, dels får vi lära känna ”besten” lite närmare och visst är det lätt att tänka på Hannah när han talar om vem som lät upp honom? Jag minns vagt från första/andra boken om att Hannah matade en varelse? Eller talar om en avkomma? Och ingen visste väl hur gammal hon var? Nåväl jag tror det är längre bort än andra generation och Silje konstaterade väl att Hannah och hennes bror omkom i anfallet? Klart verkar det dock att ”Besten” är av Isfolket. Hur, om det är via Hannah eller Kolgrim återstår att se.

Jag är också lite fundersam kring hela det här med ”Isfokets Skatt”, många av de drabbade har ju mycket riktigt visat ett märkligt intresse för den. Oftast utan att veta hur den skall användas. Men är det inte så att den riktiga skatten är recepten/formlerna? Örterna lär ju kunna ersättas?

Väntat var kanske också att Elisa skulle få smaka på ”Bestens” djuriska drifter. Sandemo behåller en relativt bra balans på scenerna, och jag gillar hur hon plockar in ”bergtagen” i hennes fall. Sedan kan man ju ha sina åsikter om Villermo verkligen är rätt person att prata om naiva flicker som faller för fel person. Överlag har Sandemo nästan en elak ställning till Elisa :

”Fastän Elisa i stort sett blivit uppfostrad på Lindallén, hade hon inte intellektuella resurser nog för att kunna tänka som de. Elisa tänkte med hjärtat.”

Jag skulle säga att Villermos beteende i två böcker knappast kan kallas för intellektuellt, eller ens intelligent. Men då hette det ”Kär och Galen” tror jag va?

Nu får vi se hur det avlöper. Är det så att det är Elistrand som skall få sig en ny arvinge genom Elisa? Eller är det för bisarrt? Kaleb har lämnat oss (eller ja på raden 12:e kapitlet) och Mattias verkar hänga på en skör tråd med. Vankas det sålunda åter ett besök i Isfolkets dal? Niklas, Dominic och Villermos uppdrag är långt ifrån fullbordat.

Delmål 4 (Kapitel 12-14).

Den här boken knyts ihop ungefär som man förväntar sig. Ulvhedin (aka ”Odjuret/Besten”) återvänder till Gråstensholm och kommer mycket riktigt bosätta sig på Elistrand när det blir dags.

Jag kan också tycka att det är lite av en glorifiering av kvinnans influens på mannen att Ulvhedin återvänder och nu tänker bli en ny Tengel den gode för Elisa och sonen Jon.

Vad gäller Ulvhedins härkomst tycker jag det känns väldigt krystat med en parallell ättelinje stammad från Tengels syster Sunniva (Sols mamma). Att hålla på all information som ett försök till cliffhanger tycker jag bara var löjligt, jag blev nog bara mest irriterad över vad som i princip är ett onödiga makeri.

Och så hela grejen med ”Trolldomsskatten” ... Sandemo gör en jättegrej av den. Låter Ulvhedin dras till den. Men jag vidhåller ändå att det är kunnskapen som är skatten. Det här är nog seriens mest löjliga detalj.

Sammanfattning.

På det hela taget är det en ointressant inlaga i Isfolket-eposet. Den är fullsmetad med löjliga detaljer, inget intressant av vikt händer och det lilla som möjligen skulle kallas det sparas till en kommande bok. Sandemo har dessutom en säregen pladdrig berättarteknik som jag finner mer och mer irriterande ju fler andra böcker jag läser. Trots det tänker jag fortfarande försöka ta mig igenom alla böckerna i serien.

[forislynx]

De gamla filosoferna tänkte (av begripliga skäl) mer än de läste. Det var därför de höll sig så strikt till det konkreta. Förändringen kom med boktryckarkonsten. Det läses mer än det tänks. Vi har inga filosofier, bara kommentarer. Det är andemeningen hos [Étienne] Gilson när han säger att den tid då filosoferna ägnade sig åt filosofi har lämnat plats för en tid av filosofiprofessorer som sysslar med filosofer.

Albert Camus, Anteckningar II : januari 1942 - mars 1951

[womb-man]

Lite skoj att sossarna kallar skolan för tjejskola när lärare har en tendens att rikta sin undervisning mot killar, men antar att allt som inte är 100% för killar är helt omöjligt för dem att hantera. Skolan skall endast handla om krig, fotboll och träslöjd. Alla böcker som läses ska vara typiska killböcker och endast ha manliga huvudkaraktärer. Tjejer får anpassa sig eller något.

[schwimmtagebuch]

Als ich bei Solange auf dem Boden saß und Adam auf der Pritsche, hat er mich einmal so liebevoll angeschaut, als ob er stolz auf mich wäre. Heute war er so warm und zärtlich, er lag auf seinem Platz in der Sonne, und ich bin zu ihm hingegangen, um mich zu verabschieden. Er las wie immer im SPIEGEL, ich habe ihn gefragt, ob ihm der SPIEGEL so gut gefalle, er hat mir erklärt, dass sie den SPIEGEL abonniert hätten, er läse immer die alten Nummern (das wäre halt eine richtige Zeitschrift!). Wohnt er doch noch zu Hause, wohnt er mit seiner Schwester zusammen? Habe ihn gefragt, wie er noch heiße. Ich war nicht mehr verlegen. Er hat gesagt Kranz, habe ihn gefragt, wie man das schreibe, mit tz oder z, ganz normal, Kranz! Was f��r ein Name! Er hatte etwas auf der Stirn, es sah so aus, als ob ihm die Haut abginge, habe ihn gefragt, was das sei. Salz für die Kopfhaut! Meine Schwester macht das auch immer. Ich bekomme auf alles Ausschläge! Jetzt liebe ich ihn noch viel mehr. Er war so liebenswürdig. Ist er deshalb so abweisend, manchmal? Voriges Jahr hat er sich einmal vor mir versteckt und ich dachte, er sei böse auf mich, aber er hatte sicher wieder irgendeine Allergie oder Allegorie. Er hat mir erzählt, dass er jetzt bald ins Kamptal fahre, weil Kirtag sei, das sei ein gesellschaftliches Ereignis, er lacht. Er erzählt mir von allen seinen Reisen und dann sagt er: Aber jetzt habe ich genug davon, jetzt bin ich gesetzt. Er lacht wieder.

[leibhaftige]

Ich verbrachte meine Nachmittage in einem Park in der Stadt und tat so, als läse ich Horaz. In der Abenddämmerung strömten die Leute aus der Metro auf die Straßen. In Paris müssen sogar die U-Bahnen schön sein.

(Jenny Offill: Amt für Mutmaßungen)

[thoth-the-scribe]

14:34 idag fick språkpolisen ett larm från Taxinge slott, utanför Södertälje. Förundersökningen visar på att ett alvarligt brått har begåtts

Kaffe the kallt vatten milimeter.

" Tyvärr så ser vi sådana här brått ofta på kaféer. Ibland är det bara te stavat med en apostrof ovanför E:et. Det är sällan så alvarligt, men att stava det med ett H, eller att använda den engelska stavningen t-e-a det är mycket vanligare. Och att dessutom glömma en punkt när man förkortar "med mera" det är mycket alvarligt. Det är M-punkt-M-punkt. En punkt per ord. Annars så står det millimeter" säger Språkpolis Anders Dahlén på Södertäljes språkpolismyndighet.

@svenskjavel

[kptncookapp]

Sweet & spicy – tastes nicely! 🔥 So get this colorful and Spicy Melon Salad with Parmesan in the #kptncookapp⁠⠀ ⁠⠀ -⁠⠀ ⁠⠀ Himmlisch süß & erfrischend scharf 🌶️⁠⠀ Gönn dir was für Augen & Gaumen und hol dir unseren Scharfen Melonensalat mit Parmesan 🧀⁠⠀ ⁠⠀ ⁠⠀ ⁠⠀ #salad #melon #spicy #scharf #melone #parmesan #cheese #läse #erfrischend #summersalad #salat #foodstylist #foodisfuel #heresmyfood #eatbetterfeelbetter #healthyfoodshare⁠⠀ #food4thoughts #cookingtime #recipeshare #recipe #homemade #cooking #dinnerideas #recipeinspo #dinnerinspo #dinnerisserved #hungry #eeeeeats #waskochstduheute https://www.instagram.com/p/Bz5Lm3io4Q0/?igshid=rgawghsh5n27

[berndeutsch]

#Berndeutsch-Rap aus #Biel von #Nemo. Sogar zum mitlesen. 

[swag-haz]

I have no news today so let me speak in my accent/dialect of swedish that is sadly dying out slowly

Så... ja... je venne it direkt wa je ska snakke åm me je kan snakke åm hu dyt såm fan rikti arkeologi böke ska wara?? Je will ba läse ba bök me nä de fan ska kåste 100 jävle euros, fjollträsk pris wa fan. Je skull it skriv e bok åm inge ka betala de?!? Fy fan

Lol

@swag-haz lol

[whitewaterpaper]

"The Island".

Författare: Peter Benchley. På Svenska utgiven under titeln: Fruktans Ö. Översättare: Sven-Ingmar Pettersson. Publicerad: 1979 (på svenska 1980). Medium: eBok/LuLu.com.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Då boken på svenska är out-of-print och inte finns tillgänglig som eBok läses den på engelska. Den svenska titeln och översättare tas med för referens.

Delmål 1 (Kapitel 1–2).

En bok som börjar intressant med att presentera en hel hop med människor, för att sedan oförhappandes ta livet av dem redan i första kapitlet. Inledningsvis en maklig fisketur och avslutningsvis ond bråd död. Andra kapitlet presenterar huvudpersonen Blair Maynard (som visualiseras för mig av Michael Caine som spelar huvudrollen). I ett rätt långt kapitel får vi en solid känsla av vem han är, och vad som ledde till att han hamnade där han komma skall och varför han tog med sig sin son. Hur han och hans chef förhåller sig till varandra och att Maynard uppenbarligen kommer gräva i de försvunna båtarna oavsett om hans chef vill det eller inte.

Dialogen i kapitel ett är inledningsvis jobbiga att läsa med hopdragningar som jag antar skall föra tankarna till intern lingo och dialekt. Gjorde en massa understrykningar i första kapitlet som jag kunde skippa.

Rätt bra start.

Delmål 2 (Kapitel 3–4).

Spretigt delmål, först ett kapitel med ytterligare några offer för vad som nu pågår i Bermuda Triangeln. Det här har jag lite svårt för i film, tv och böcker: när man introducerar en massa karaktärer bara för att ta livet av dem i princip samma kapitel. Jag förstår tanken, att vi skall bibehålla vetskapen av att det som hände i kapitel 1 fortfarande händer. Men det kommer bli enerverande om vartannat kapitel i boken kommer bestå av slumpmässiga mord på slumpmässigt introducerade karaktärer.

Mötet med kustvakten vet jag inte vad jag skall tycka om. Dels vet jag inte om jag tycker han säger och vet så mycket intressant så det borgade för att han med dunder och brak skulle förflyttas. Mycket av det han säger luktar konspirationsteorier lång väg, speciellt sedan han erkänner att försäkringar antagligen är en springande punkt i många båtars försvinnande, och det känns lite som om största skadan han gjorde var att förflyttats med dunder och brak.

Men att det finns en underliggande story till försvinnande som spänner över decennier är ju minst sagt intressant. Och hela delmålet knyts samman med Maynard som tar med sig sonen och drar till Miami. Sonen verkar ha ett visst vapenintresse, det skall bli intressant att se hur och när det passar in i storyn. Eller kanske snarare – om det blir under de förutsättningar som vi förväntar oss.

Delmål 3 (Kapitel 5–6).

Maynard raggar lift med flyg och shoppar vapen. Det sistnämnda står kanske för bokens obehagligare partier hitentills. Jag menar… jämföra att avfyra ett vapen (vilket som helst) med att käka chips lär definiera Usas lite märkliga förhållande till dem. Och givetvis så lyckas Maynard köpa vapen olicensierat. Ingen förvåning där.

Undrar om Katrines semesterresort hänger ihop med båtresorna första kapitlet? Annars känns det här som ännu ett lösryckt kapitel avsett för att chocka läsaren än att egentligen förflytta storyn framåt. Våldtäkts- och rånscenen är underlig hur som helst sett till hur anfallen gått till tidigare i boken. Det enda intressanta som händer är kanske kidnappningen på slutet.

Delmål 4 (Kapitel 7–8).

Och jag undrar om delmålet åstadkom så mycket. Far och son Maynard reser ut till en av öarna där det försvunnit bådarna men resultatet blir samma ”shit happens”-svar som tidigare. Det blir mest en del märkliga ordväxlingar som kanske leder någonstans längre fram? Gillade dock detaljen att man ombord på båtvraket hittade spår av gammeldags vapen.

Så piloten Maynard fick tag på var en klantpelle till fyllkaja – vilken underraskning.

Dena säkrar fortet hemma på Today medan Maynard undersöker storyn ingen vill ha. Hoppas vi får lära känna henne närmare och inte bara som en glorifierad sekreterare som hon känns som nu.

Delmål 5 (Kapitel 9–10).

Äntligen börjar det kännas som om saker går ihop till en story. Maynard och Maynard Jr råkar ut för samma typ av bakhåll som många andra. Men till skillnad från de tidigare scenerna så blir de tillfångatagna och inte dödade. Detta kan bero på att Justin var där som minderårig, någon form av rekrytering? Undrar om tjejen som nämns är samma som blev kidnappad i ett tidigare kapitel, eller om vi möter henne senare… Att de talar engelska tyder dock på att det här inte direkt handlar om en bortglömd och isolerad civilisation. Och allt tyder på att Windsor på riktigt visste vad som försiggick ute på havet.

Jag får intrycket av att det här handlar om ättlingar till Piratkaptenen Svartskägg, något som förklarar deras beteende med bakhåll m.m. och varför de inte förhandlar och försöker idka handel. Men också att det kanske utvecklats till en någon form av semi-religiös kult. Hela avslöjandet med Svartskägg kändes helt bananas och en del av mig ville instinktivt slå ihop boken[1]. En kvinna gör anspråk på Maynard Sr. Som avelshingst och resten av kapitlet fortsätter med en lätt bisarr och surrealistisk känsla.

Maynard Sr. verkar vara den första vuxna man tagit levande, samtidigt som man avfärdade Roche som en portugis. Den här Roche måste f.ö. vara en av förövarna på hotellet. Det förklarar varför han var så girig på penicillinet i och med att han ”alltid var smittad”. Intressant att det öppnas för här att Maynard kanske inte har en absolut dödsdom hängandes över sig. Kanske för att han bör samma namn som den man som en gång i tiden dödade Svartskägg.

Okej, stänga av läsplattan snarare, men det låter inte lika dramatiskt…

Delmål 6 (Kapitel 11–12).

Maynard läser på om historiken från människorna han blivit tillfångatagen av, och det är så simpelt att en pirat lämnade civilisationen och grundade ett samhälle helt baserad på piratverksamhet. Komplett med ett regelverk som både för klart att ”de är ett fritt folk” och att folk som försöker lämna gruppen/kollektivet blir skjutna direkt. Inte motstridigt alls… Samma regelverk gör klart att ingen över 13 får bli medlemmar i kollektivet – så Maynard ligger lite pyrt till men Justin har redan initierats och fått nytt namn.

Maynards flyktförsök var intressant, en del av mig anade från början att det skulle gå snett – för att om det varit så enkelt att man kunnat ta första bästa flytetyg och simma därifrån så hade man hört talas om den här gruppen människor tidigare.

Nu börjar Dena (tillsammans med Maynards ex-fru misstänker jag) leta efter Maynard på allvar. Troligtvis nu och inte tidigare eftersom jag misstänker att föga intressant kommer ske far och son Maynard.

Delmål 7 (Kapitel 13–14).

Hårda tider på ön, så tuffa att alkoholen ransoneras och kvinnorna, speciellt de prostituerade, avstår sin ranson för att skydda sig själva. Så den här ”jakten” de sätter ut på är välbehövlig. Maynard har alltmer börjat acceptera sin kommande död, men är orolig för Justin (förstås). Den senare börjar alltmer tappa greppet om verkligheten, och en del av mig undrar om det är mer än sprit han utsätts för?

Devon anar inte hur nära hon är att hitta Maynard, ett typexempel på när ”erfarenhet” (i detta fall pilotens) sätter käppar i hjulen för en. Scenen där Hizzoner ”dömer” droghandlarna tycker jag är rentutav löjlig. Snacka om att slå på stora trumman och rabbla bibelreferenser när man pissar på allmän lag och anständighet själv varje dag. Det är ju en bekväm sits att vara i där man inte behöver följa några lagar själv men utdela rättvisa till sina offer efter att man anfallit och rån-plundrat dem. Än löjligare blir det när Windsor från tidigare i boken dyker upp som gubben i lådan.

Delmålet avslutas med ännu ett misslyckat flyktförsök, här ackompanjerat av Manuels hjälp. Den senare som troligtvis hade för avsikt att göra sig av med både far och son Maynard.

Med två kapitel kvar är jag nyfiken på att se vad som händer nu, jag räknar fortfarande kallt med en någon form av räddningsaktion på slutet. Eller blir det Windsor som kliver in som en riddare i skinande rustning?

Den här boken är inte i närheten av lika bra som Hajen. Så mycket är klart.

Delmål 8 (Kapitel 15–16).

Ett underligt slut, på en i sanning rätt underlig bok. Det blir en sista plundring och Maynard får till slut göra upp med Nau. Den senare begår självmord när han inser att slutet är nära. Justin och till och med Manuel verkar vakna till sans under det här sista sjöslaget. Antar att båda pojkarna väldigt mycket agerat medlöpare för att skydda sig själva, man ser ju samma förnekelse över att man haft ett liv innan ön i Beth.

Florio för övrigt verkar vara den där kustbevakaren som Maynard pratade med i början av boken inser jag nu. Och officeren Maynard känner igen är säker densamme som de träffade innan helvetet brakade lös under en fisketur. Jag insåg också när jag konsulterade mina markeringar i boken att Manuel var med på den där första båten i första kapitlet i boken. Mary som blir tagen från turisthotellet var med och kidnappade far och son Maynard, sedan försvinner hon ut i periferin, henne kände jag dock igen vill jag minnas.

Sammanfattning.

Den är inte i närheten av Hajen men delar många av uppbyggnaden där. Till exempel det här att väldigt mycket under inledningen av boken spenderas med att cirkla kring ”monstret” utan att riktigt se eller höra det. Känslan av att det inte händer så mycket var nästan påträngande i somliga avsnitt. Det blir faktiskt (tyvärr) inte så intressant med Maynards fruktlösa sökande efter de saknade båtarna och hans kämpande med att få kontakt med sonen Justin. Och när det väl börjar hända saker så blir det snabbt bisarrt mer än spännande.

Att jag aldrig kopplade ihop Manuel på ön med Manuel i första kapitlet (minns inte ens att namnet nämndes) och att jag bara vagt visste att namnet Florio var av betydelse visar på en av bristerna med boken. Utöver far och son Maynard så fastnar helt enkelt inte karaktärerna i minnet om de inte återkommer ofta.

Kort sagt är det är en klart läsvärd bok, dock så har den kanske inte åldrats med samma grace som Hajen. Kanske finns en chock-effekt i historien som inte riktigt når fram till dagens möjligen lite mer luttrade läsare.

Länkar.

Boken @ Goodreads.

Boken @ Libris.

[peilinsirpale]

Jag har börjat läsa Anaché igen och oj vad jag älskar denna värld och hur den beskrivs!

[undsowiesogenau]

Nichts bemerkt

Verständlicherweise wenig beleuchtet wird in Tagebüchern, auch in diesem, die Zeit zwischen den Ereignissen, Eindrücken und Gedanken, die man für bemerkenswert hält, das Durchstreifen inneren Brachlands auf dem Weg zu neuen Sätzen. Jetzt gerade zum Beispiel liege ich, immer noch angenehm verkatert, auf dem Sofa, zu faul, zu notieren, wie ich’s gestern auf dem Bundespresseball fand, dazu von Ostern übrig gebliebene Pralinen mundend, Twitter lesend: Katzenbilder, Neues zum Pankower Messerstecher, Debatte über die Takes deutscher Intellektueller (Habermas, Kluge) zum Krieg. Jemand ist in Wien, jemand anders sucht eine Wohnung in Köln, einer hat was Neues über Panzer geschrieben. Alles könnte interessant sein, wenn ich es weiter verfolgte, genauer läse, mir Gedanken machte.

Früher dachte ich, dieses Nichtweiterverfolgen wäre verschenkte Zeit. Aber ich glaube, man muss manchmal so durch sich selbst hindurchstreifen, ohne zu genau hinzusehen. Faustregel: Wenn man sich hinterher gut fühlt, war es gut.

[thecrazyworldbuilder]

random stash of names made using a combination of both spanish and finnish entry for "elves" on wikipedia fed to a markov name generator:

Aldrandrad Aldre Aldrighet Alekt Alermedriga Aleza Alfarepres Alfarna Almen Almendska Alvas Alven Anskalf Atura Aturaba Aturandet Aturaras Avnad Avnica Belles Beran Berandes Beres Bildad Bildet Bildrepre Biliga Biling Bilken Bilkensk Billbakan Billt Blogi Blogía Bloknyttaba Bredresenus Bredrigicos Combredran Combres Combörst Comlinmot Comoriga Consindade Cosque Criatur Crigamngiv Cuenes Cueses Cueska Cuevag Cuevaratura Demin Deming Denes Deradoch Deres Deresenes Dermen Deska Dockså Dombruk Efornit Eforta Efterst Eftes Eladertilda Elfar Elfarna Elfornattan Elleza Enlinga Enskilken Entavna Enteratad Fellekt Femitt Femskan Femskt Fertigi Forde Fordemskan Fordighet Foriven Forivning Formenus Fornica Forta Fortilda Fortilidad Frång Fuevas Fäsen Fäsenteres Fördica Fördigar Fördiska Föres Förstal Försteres Försven Gamng Genlitt Genoriga Genskt Genteroen Geskrigt Granser Grarandad Gudock Gudockså Gudombruk Gudos Hombrepres Homlidica Indskillt Ingen Ingent Ining Inisländes Inmot Jämbruk Jämböred Jóveck Jóven Jóvendsk Jóver Jóvermági Jóvertabaka Jóvertillba Kalforniska Kalva Kalver Kanden Kollekt Kollt Kologica Koloka Kolos Laraba Larnal Logina Loging Logivnica Logía Loknytollba Lottrar Ländes Ländskriga Läses Läsuter Lånad Lånalad Långa Långica Manda Manskan Medrig Mendad Menden Menderepres Menser Menter Minda Mingen Minnitoll Mornintad Mottraba Mujer Mujeran Mujertfar Mytavninal Myttes Mágiver Mánica Máningsres Mániskrig Mánitollt Mångi Nademsk Nadoch Nalfellt Namngen Natal Natura Naturade Naturlin Nórdet Ocklinga Oftad Oftav Ofterabakt Oknytología Ordisländer Orivenskan Ormánitt Ornalarga Ornica Orninga Ortalv Ortide Poden Poder Podermen Poderniskan Podes Podet Queva Quevag Quevas Resen Senebär Senskalf Senus Sidad Skandskan Skansere Skilidar Slutt Slända Slände Sländrighet Sländska Släsen Sonser Sonska Splidiga Splig Spliga Staba Stabaktiven Stala Stalder Stalven Stertfarnit Störstår Svenebär Svere Svered Svernattett Sveroen Svunade Svunatt Svunatur Svunnebär Svunning Svunniskal Tigarninga Tilda Tilder Tildes Tiligamng Tilken Tilles Tillt Tivning Trandriv Trandskan Unalfellt Unatur Unnin Unningen Unniskt Upptran Upptras Uppträde Uppträderes Uranskildar Urliga Uternatur Uteroente Utventese Utverader Vareftere Varga Vidad Vidade Vidadet Vider Vides Vidiga Viktiv Vilda Vilde Vilderoen Vildes Villba Viventava Vivnad Väseres Väses Ytalareskan Ytalven Ytolles Ytollt Yttaba Yttava Yttavar Álfem Álfer Álfortavag Älvag Älvent Övenes Övense Övenus Övernalt

[1fast3furious]

Heute Mittag wurde wieder der Pasta Laden des Vertrauens besucht. Diesmal gönnten wir uns sogar eine Vorspeise: 6 vegetarische Bruschette mit Tomaten, Käse, Anti-Pasti. Danach gab es Ravioli. Einmal Sardische Ravioli gefüllt mit Ziegenkäse, Casizzolu-Käse, Pecorino-Läse, Kartoffeln, Schaf-Ricotta und Minze in Tomatensoße (rechts). Und Ravioli gefüllt mit Artischocken, Mangold, Aubergine, Basilikum-Creme, Büffel-Ricotta (hoffentlich vegetarisch), Montasio-Käse, Grant Padang und Walnüssen in Butter-Salbei-Soße (links).

Vielleicht auch etwas für den nächsten selbstgemachte Nudelteig, Ravioli-Ausstechen hätten wir. Aber wie kriegt man soviel in so kleine Teigtaschen???

Am Nachmittag wurden beim Bummel über den Markt ein paar leckere Pasten sowie Fladenbrot und Sesamring gekauft. Zusammen mit ein bißchen angebratenem Halloumi und Rote-Beete-Salat (den die Kinder dankend ablehnten..) ergab das ein herrliches "Ich probier mal hier...und jetzt mal das.." Abendbrot.