#Stoccolma

[sadness26sworld]

• Nazim Hikmet •

[foggycowboypartycloud]

[wwweirdworld]

prendiamo tutto e andiamo a Stoccolma

[uss2]

Stockholm From above

Katarinahissen

[fabioverochef]

Fika time in Stockholm

[personal-reporter]

Storie delle Olimpiadi: Jim Thorpe, un indiano a Stoccolma

Nato a Prague, in Oklahoma, il 28 maggio 1888, Jim Thorpe vinse il primo decathlon disputato, secondo il programma tuttora vigente, alle Olimpiadi del 1912 a Stoccolma dove totalizzò 8412 punti che equivalgono a 6564 e si aggiudicò anche la medaglia d’oro del pentathlon, prova multipla rimasta nel programma sino al 1924. Il padre di Jim era in parte di origini irlandesi e in parte pellerossa Sac…

[designmiss]

B.I.O. Office https://www.design-miss.com/b-i-o-office/ Form us whit love, studio di design di Stoccolma, ha realizzato B.I.O. Office (Bendable Interior Objects), un kit da ufficio pieghevole comprensivo di portapenne e porta biglietti da visita, realizzato in […]

[queerographies]

[I dettagli][Ia Genberg]

Clicca qui per acquistare il libro Titolo: I dettagliScritto da: Ia GenbergTitolo originale: DetailjernaTradotto da: Alessandra ScaliEdito da: IperboreaAnno: 2024Pagine: 180ISBN: 9788870916805 La trama di “I dettagli” di Ia Genberg Una donna senza nome, sulla cinquantina, è a letto in preda alla febbre. Sulla soglia del delirio, le tornano alla mente frammenti e dettagli di quattro persone che…

[geniogirgentano]

Il 10 dicembre 1934 si è tenuta la cerimonia di conferimento del Premio Nobel per la Letteratura a Luigi Pirandello.

Questo che segue è il discorso da lui tenuto durante la cerimonia:

Dichiarazione al banchetto per il conferimento del premio Nobel

Municipio di Stoccolma, 10 dicembre 1934

È con immensa soddisfazione che esprimo la mia rispettosa gratitudine alle Vostre Maestà per avere graziosamente onorato questo banchetto con la Loro presenza. Mi sia concesso di aggiungere l’espressione della mia più viva gratitudine per il caloroso benvenuto che mi è stato riservato, e per il ricevimento di questa sera, degno epilogo della solenne cerimonia di oggi, durante la quale ho avuto l’onore incomparabile di ricevere il premio Nobel per la letteratura del 1934 dalle auguste mani di Sua Maestà il Re.

Vorrei anche esprimere il mio profondo rispetto e la mia sincera gratitudine all’Illustre Accademia Reale di Svezia per il suo illuminato giudizio, che corona la mia lunga carriera letteraria.

Per riuscire nelle mie fatiche letterarie ho dovuto frequentare la scuola della vita. Questa scuola, inutile per certe menti brillanti, è l’unica cosa che può aiutare una mente come la mia: attenta, concentrata, paziente, inizialmente del tutto simile a quella di un bambino. Uno scolaro docile, se non con gli insegnanti, di sicuro con la vita, uno scolaro che non verrebbe mai meno alla sua totale fede e fiducia in ciò che ha imparato. Questa fede nasce dalla semplicità di fondo della mia natura. Sentivo il bisogno di credere all’apparenza della vita senza alcuna riserva o dubbio.

L’attenzione costante e la sincerità assoluta con cui ho imparato e meditato questa lezione hanno palesato un’umiltà, un amore e un rispetto della vita indispensabili per assorbire delusioni amare, esperienze dolorose, ferite terribili, e tutti gli errori dell’innocenza che donano profondità e valore alle nostre esistenze. Tale educazione della mente, conquistata a caro prezzo, mi ha permesso di crescere e, nel contempo, di rimanere me stesso.

Evolvendosi, il mio talento più vero mi ha reso del tutto incapace di vivere, come si conviene a un vero artista, capace soltanto di pensieri e di sentimenti: pensieri perché sentivo, e sentimenti perché pensavo. Di fatto, nell’illusione di creare me stesso, ho creato solo quello che sentivo e che riuscivo a credere.

Provo gratitudine infinita, gioia, orgoglio al pensiero che questa creazione sia stata ritenuta degna del premio prestigioso con il quale mi onorate.

Mi piacerebbe credere che questo premio sia stato conferito non tanto alla perizia dello scrittore, che è sempre irrilevante, quanto alla sincerità umana del mio lavoro.

[magnuswesterberg]

Quattrocento santi

”Men det spelar ingen roll om jag är på väg till Rabells eller någon annanstans. Det är färden jag älskar, känslan av att vara på väg, av att jag rör mig i ett fritt och obestämt ingenmansland mellan två punkter.”

– Kjell Westö, Den svavelsgula himlen (2017)

Varje förstagångsbesökare i Rom stannar upp inför perspektivet som öppnar sig framför dem på Via della Conciliazione. I slutet av gatan öppnar sig Berninis oval med kolonner och 140 helgon. Längst bort Peterskyrkan entré som en massiv mur av katolicism. Vyn är Roms mest kända vykort och tillika bilden som används som bakgrund på datorer över hela den katolska världen.

Allt traditionellt i Europa är i upplösning, liksom jag själv sakta men säkert suddas ut. Vi är reminisenser i nutiden som tillika suddas ut, fräts bort av nya postmodernistiska idéer. Alla behöver något större än de själva att hänge sig åt, en tradition med en tvåtusenårig historia som sträcker sig till en krubba i Betlhem i nuvarande Palestina. Det spelar ingen roll om det är sant eller inte, för det skapar gudomlig arkitektur. Ingen som står här i början av Via della Conciliazione känner dock till att den här gatan inte alltid har funnits här. Den kom till under förhandlingar mellan katolska kyrkan och Benito Mussolini under 1920-talet. Gatan kom efter rivningarna att förena La santa sede med resten av världen som en följd av Patti Lateranensi – ett avtal som undertecknades mellan påvestaten och den italienska staten i februari 1929. Avtalet upplöste de diplomatiska låsningar som sträckte sig ända tillbaka till 1870 då Rom blev Italiens huvudstad efter enandet nio år tidigare. Påven välkomnar flyktingar från världens alla hörn, i båtar som kommer till Lampedusa. Själv håller han sig bakom 17 meter höga murar i Vatikanstaten. Ingen behövande erbjuds härbärge där inne. Få paradgator utgör ett mer konkret uttryck för en religiös och politisk uppgörelse än denna storslagna paradgata i Rom. Minnena efter de kvarter som en gång låg där frammanar, för en liten skara av romare som ännu minns, samma nostalgi som en krympande skara stockholmare känner över rivningarna av klarakvarteren i centrala Stockholm. Där Via della Conciliazione i dag sträcker sig fanns en gång kvarter med bagare, hantverkare, en utomhusbio samt palats. Kvarteren Borgo Nuovo e Borgo Vecchi revs under åren 1936-37. Mussolini var där och betraktade på en karta allt det nya och storslagna, förevigat i en ikonisk videosekvens som ni lätt finner via en sökning på YouTube. Hela området som nu är Via della Conciliazione blev färdigbyggt, så som vi känner det i dag, först på femtiotalet. Men visst känns det när man går där sakta fram mot Peterskyrkan, att någon helt väsensskilt en gång har belägrat gatan. Det är en gata som egentligen mer hör hemma i Paris. Allt på Via della Conciliazione är arrangerat, tillrättalagt som en scen i en verdiopera. Inte som i Trastevere där jag avsiktligt går vilse och snubblar över ojämnheterna. Allt är inte som det synes vara, allt är förgängligt och en gång kommer du liksom denna gata vara någonting som en senare generation kanske läser om och fascineras över, att också ditt liv en gång blir till en fabel.

Peterskyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som led martyrdöden år 64 AD. Lo stato ponteficio som funnits obruten sedan Karl den Store, 800 AD, betraktade med viss historisk rätt denna del av Rom som sin. Katolska kyrkans tillgångar exproprierades sedemera av den nya italienska staten och en ny ordning upprättades. Påven hade då tjurat under ett par decennier inne i Vatikanen, under det att il Regno d’Italia bildades. Rom var kyrkas stad och inte republikens, ansåg Påven. Det fanns under tiden fram till Patti Lateranensi två överhuvuden över den eviga staden, Kung Vittorio Emanuele II och Påven. Monumentet Il Vittoriale blev 1915 den sekulära statens motsvarighet till sankt Peterskyrkan i andra änden av Roms Sveavägen, Il Corso. Lite samma tanke som Gustav III i Sverige önskade med Sveavägen i Stockholm. Vägen skulle förena Stockholms slott och Storkyrkan med Haga slott. Men Sveavägens planerade sträckning från Haga till slottet visade sig sedan vara en fabel. Något som arkitekten Ragnar Josephson slutgiltigt förklarade 1929, samma år som Patti Lateranensi, i sin text kallad Sveavägens förhistoria. Men allra tydligast kommer nog de flesta ihåg, att Sveavägen är den gata som skär genom Stockholms hjärta och som på mitten har en tom plats där Olof Palme mördades. *

[come-farfallee]

Stockholm 🇸🇪

“Non mi ricordavo più che suono avesse la tua voce” ed è vero, avevo dimenticato quell’accento profondo e ho scoperto che mi fa ridere ancora di più quando provi a parlare svedese. Mi piace la consistenza del tuo torace quando ti abbraccio, e la linea che divide le tue gambe da tutto il resto. Forse mi piace perché è così complicato, e le cose semplici (purtroppo) non mi sono mai piaciute.

Mi piace come ti ricordi tanti piccoli particolari, e mi piace la sensazione di averti conosciuto da sempre, anche se ciò che ti ronza nella testa è qualcosa di profondamente incomprensibile per me.

[sauolasa]

Stoccolma uomo di origine irachena brucia una copia del Corano davanti alla moschea

Governo svedese in imbarazzo, a pochi giorni dal vertice Nato per discutere l'adesione del Paese all'Alleanza

[guglielmo62]

[angiolinobenedetti]

#5aprile Oggi nel 1527 nasceva il pittore #GiuseppeArcimboldo. (L'AVVOCATO, anno 1566, olio su tavola, 64 cm x 51 cm, Museo Nazionale, #Stoccolma). Da #PuntoLettura . https://www.instagram.com/p/CqpIKzFtiOQ/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[ilcovodelbikersgrunf]

😁

[ivanscudieri-blog]

Tutti a Teatro per applaudire Antonio Mocciola e il suo "STOCCOLMA"