#lapptäcke

[mesterspets]

Sketchy sketchy little quilt

[orsakullan]

Lappteknik…

Jag kör en bloggutmaning i december. Vill du delta? Klicka in på länken här till vänster, och lämna ditt blogginlägg under kommentarerna. Sedan är det bara att börja blogga om dagens ämnen som du hittar på samma länk. Kom ihåg att länka tillbaka till min blogg, så fler hittar hit och kan delta. En gång på slöjden i årskurs 6 sydde jag ett lapptäcke åt min syster. Min syster låg i min mammas…

[fridaabergjewellery]

Planning a quilt from sample book fabrics I got for almost nothing. 👍 #quilt #quilting #sewing #samplefabrics #lapptäcke #sömnad #tygprover https://www.instagram.com/p/CZrW_cDoKeO/?utm_medium=tumblr

[felskrev]

Otyg #tråckla #dravidsinspets #stoppastrumpor #lappkast #lapptäcke #knappnålshuvud #pärleport #stickipälsen #viskos #tovaull #makrameuggla #fräckafröken #liggai #innystad #insydd #barnbecksskolan #felskrev https://www.instagram.com/p/CGxQa_7Jm2Z/?igshid=1e8n6n2s0sgw2

[sl20greta]

WORKSHOP - TEXTIL

JACKA

Lapptekniken, jag vill helst inte att färgerna skall nudda varandra men detta visade sig vara svårare än jag trodde haha. Men jag gillar uttrycket som blir av att blanda de olika färgerna, och jag är innerligt glad att jag valde att göra såpass stora bitar som jag ändå gjort, eftersom det blev extremt många bitar som skall sättas ihop, och sedan även sicksackas. Jag vet att man ofta inte sicksackar kanterna när man arbetar med lappteknik om det finns ett foder eller en baksida till delen i lappteknik, men eftersom detta skall bli en jacka (med foder) så vill jag ta det säkra före det osäkra och sicksacka alla kanter.

Jag trodde inte att det skulle ta så lång tid som det faktiskt gjorde att sätta ihop alla delar, jag har spenderat en del kvällar i ateljén med att, sy raksöm, pressa isär sömmarna, sicksacka delarna till en längre rad, för att senare göra samma sak men nu sätta ihop de olika raderna till ett större stycke. 

Jag valde att utgå från ett morgonrocks mönster för att jackan inte skulle bli helt spikrak i sidorna och ärmarna, utan att det istället skulle finnas lite passform i jackan och ärmarna. Jag använde sedan samma mönsterdelar för att klippa ut foderdelen ur en gammal gardin, dels eftersom tyget hade en fin nyans som passade bra med jackans uttryck men också för att jag ville använda ett tyg som redan använts till något, lite som att jag ville använda bitar till jackan som var ‘’spillbitar’’/över från något annat.

När alla delar var klara så sydde jag även fast två fickor på framdelen av jackan innan jag sedan sydde ihop foder och ytterdel, det enda som nu är kvar på jackan är att fålla ärmarna och nederkanten på jackan. 

[quiltsofinstagram]

This is so neat! How do people come up with things like this!#quiltsofinstagram #Repost @anneliekrantz ・・・ Kom att tänka på den här idag, kanske passande att ha på väg till Blåkulla... "Hildur", klänning av gamla lappar funna i en säck, 2010 "Hildur", patchwork dress, 2010 #quilt #lapptäcke #patchwork #crazyquilt #klänning #dress #textile #textil #textileart #textilkonst #artist #konstnär #artwork #tbt #recycle #återbruk #throwbackthursday #quiltsofinstagram #art #konst

[stylebymod]

Not easy to get any work done today😹❤️ #quilting #quilt #quiltingfun #cat #katt #disruptingkitty #sow #sowing #patchwork #creating #lapptäcke #lappteknik #frustration #sweden #gotland

[spariss]

Infekterat lapptäcke av brustna drömmar

[filmskribent]

Scener från Odenplan. I samtal med Janina Nilsson, konstnär (publicerad i Tidningen kulturen, 22 juli 2014)

I Odenplans tunnelbana i Stockholm har den vakna resenären kunnat skåda något uppseendeväckande. Under våren var konstmontern mitt på perrongen hemvist åt ett antal varelser i olika skepnader. Några av dem liknade muterade jätteinsekter, en påminde om ett mumintroll med lasersyn och i ett av monterns hörn fanns en futuristisk miniatyrstad som såg ut att ha använts som kuliss i någon fantasieggande sci fi-film. 

Den skulpturala installationen heter Jhax och ingick i Janina Nilssons kandidatexamen i keramik och glas på Konstfack i Stockholm 2013. Janina är en av få utvalda konsthögskolestudenter som fått chansen att ställa ut sina verk i Stockholms T-bana. ”Rumsligt passade den i montern. SL vill gärna ha tredimensionella verk och så gillade de mina fantasifigurer”, förklarar Janina när vi ses över en fika på Kafé Blåbär vid Odenplan.

Janinas akademiska bakgrund är gedigen och med en konstnärlig mamma föll det sig naturligt att följa i samma kreativa fotspår. Efter Nackagymnasiets bild- och formprogram lockade Birkagårdens konstkurs, följt av keramisk och tredimensionell form på Nyckelviksskolan, fördjupning i estetik på Södertörns högskola och slutligen kandidatexamen på Konstfack. På Konstfack föddes idén med fantasivärldar. Det som började med en glasvärld ledde till stop motion-filmer, större installationer och utställningar. 

Jhax, som var Janinas tredje glas och keramik-värld, kom ur tanken att bryta distansen mellan inramat konstverk och förbipasserande lokaltrafikresenärer. En ambition att låta åskådaren skapa sin egen bild av en pågående historia, snarare än att se verket som en statisk avbild. ”Fantasi och fantasivärldar är något som ofta förknippas med barn, medan för vuxna har orden bytts ut; 'fantasi' mot science fiction, 'saga' mot fantasy och 'lek' mot aktivitet”, säger Janina och menar att det finns ett spännande förhållande mellan vuxnas och barns respektive fantasiforum som förtjänar att utforskas.

En djuplodande mytologi Mytologin kring det imaginära öriket Jhax är väl genomtänkt. Janina beskriver hur en bit av ön har kraschat in i den mänskliga världen, detta för att motorn som driver ön, Tidernas berg, har exploderat. Därtill har en laddad energi uppstått i den bergsklyfta Janina liknar vid Djävulsgapet i Ronja Rövardotter. Klyftan är i sin tur en portal mellan våra världar, med bieffekten att de som passerar den blir fysiskt större. Varelserna man ser i installationen har alltså växt och är tragiskt nog förstenade. De klarar nämligen inte av att fungera normalt och är fast i vår dimension, frysta till stoder. Ljuset i ögonen (därav dioderna) vittnar dock om att de fortfarande lever, vilket är oändligt sorgligt och en vetskap som väcker sympati. Likt E.T.'s livsöde önskar man att de ska få komma hem igen. Att ön svävar runt i tomma intet utvecklas i tidigare nämnda kandidatuppsats:

“Man vet att det finns flera liknande svävande öar, för ibland har man kunnat skymta ett dovt ljus i fjärran och ibland uppstår svaga vibrationer i marken från det underliggande maskineriet, som skulle kunna tyda på att man närmar sig något och att ön liksom bromsar in.”

För denna typ av mystiska hittepåmaskiner är tv-serien Lost en inspirationskälla. Precis som i Lost vill Janina plantera existentiella frågeställningar; att man ska grunna på vad som är verkligt och inte, om det finns monster och om Jhax är en parallell dimension till vår: 

”Om det ska finnas en bra story så borde det finnas en konflikt nånstans, så är det i alla historier.”

Konflikten ligger alltså inte så mycket på ett interkulturellt plan, som på ett dimensionellt:

”Mina varelser överlag lever i symbios med varandra och har ett ganska bra liv. De är inte så krigiska. [...] Konflikten i Jhax är en apokalyptisk chansning, i huruvida de skulle kunna acklimatisera sig i den jordliga världen.”

Med sina respektive arter, Surruz, Kiwix och Fiix, hjälps varelserna åt med basala behov som att samla mat och bygga bostäder. Surruz'arna håller mest till i bergen. I egenskap av spejare har de som uppgift att vaka mot ”det eviga mörkret” som omgärdar ön. Kiwix'arna är luftvarelser, beskrivna som lätta, små och transparenta, vars främsta uppdrag är att samla in den svampliknande huvudfödan Wixam. Det faller på Fiixʼarnas lott att fixa bär, vilket underlättas av stora hattar som gör att de kan sväva kortare stunder.

Ett lapptäcke av inspirationskällor Bland surrealister, filosofer, författare och konstnärer som skänkt inspiration nämner Janina H.R. Giger, Salvador Dahlí, J.R.R. Tolkien, John Bauer och specifika verk som Elsa Beskows Tomtebobarnen, Margit Sandemos Sagan om Isfolket samt Stephen King och Peter Straubs The Talisman. Vad gäller filmer där rollfigurer förflyttats till andra dimensioner, fysiskt genom någon form av portal eller i tanken, anger Janina titlar som Alice in Wonderland, The Never Ending Story och Avatar. Jhax som parallell värld till vår jämför hon förutom Lost med tv-serien Fringe, som handlar om två världar som är likadana men spegelvända.

”Man kan nog förnimma varann lite”, svarar hon på frågan om vi kan känna av varelsernas närvaro utan att se dem. Jhax är dessutom inte helt olik vår mänskliga värld med skogar, höga berg och djupa dalar. Detta är medvetet då Janina vill att åskådaren ska känna en viss trygghet och igenkänning i det sceniska rummet. Men, även om hon är intresserad av att berätta en historia vill hon samtidigt inte berätta för mycket. Det är meningen att konstverkets betraktare ska fylla i och göra sin personliga tolkning och reflektera över sina egna möjligheter att förflytta sig med fantasins hjälp. 

Hon förklarar att materia – föremål som ett pappersark eller en tv – ett minne eller en doft kan ses som portaler som triggar igång fantasin, likaså kreativt skapande, drömmar eller religion. I mytologin går det även att spåra andliga inslag. Det finns en figur som är ”gömd inuti världen, som inte syns”. Man vet inte om någon har sett honom, han är den enda av sitt slag och fungerar som en motor. ”Han som startade allt”, säger Janina hemlighetsfullt.

Att glänta utanför ramarna – flörten med synthkulturen De keramiska tekniker Janina använder sig av är gjutning, kavling, drejning och ringling. Hennes glastekniker består av blåsning av varmt glas samt lampworking och fusing. Att hon vill föra in ett figurativt inslag med narration i traditionell bruksföremålteknik förklarar hon med att hon blandar in material som egentligen inte hör konsthantverkscenen till:

”Jag vill kunna arbeta utanför materialens ramar för att uppnå önskvärd estetik. Att föra in plast och syntetmaterial tror jag är lite banbrytande.”

För Janina låg det nära till hands att låta sina skulpturer färgas av popkulturella referenser i allmänhet och synthkulturen i synnerhet. Hon gör ingen hemlighet av att hon vill locka en för genren ny publik: ”Min bild av 'alternativa' är att de inte är jätteintresserade av keramiktomtar”. Att hon själv är synthare märks, då flera av synthestetikens signum återfinns i Jhax. I mikrosamhället i T-banemonterns ena hörn kan man se kretskort insprängda i vad som liknar någon slags hybrid mellan maskin, farkost och stad, som om universumet i Blade Runner hade kondenserats och ställts ut på några få kvadratmeter.

Förutom lysdioder som ögon har varelserna syntethår. Avsikten är att håret ska bidra till att figurerna blir lite mjukare och verkligare, som en kontrast till de hårda materialen i glas och keramik. Tittar man riktigt noga kan man i installationen även se cyberlox – syntetslangar som vanligtvis syns fastsatta i håret på synthare och cyberpunkare. Till och med namnen på arterna i Jhax är ”synthiga” då de alla innehåller bokstäverna x, y eller z. Janina berättar att många DJ:s inom 1980- och 1990-talets synthscen hade liknande, dataterminologiska alias. Musikaliskt tycker hon att synthgenren innehar sinnesstämningar som ”sträcker sig från dansant glädje till en sorgsamhet och ibland ett distanserande, en avvaktan”, som hon vill spegla och framhäva i sina egna verk.

Att Janina Nilsson tänker utanför boxen är uppenbart. Hennes universum berör och energin från Jhax kommer säkerligen att försätta många konstbesökare i drömtillstånd, synthare eller ej. Det är nämligen inte svårt att försvinna i tanken med Surruz, Kiwix och Fiix som sällskap.

Fotnot: klicka här för att läsa Janinas kandidatuppsats eller besök www.janinanilsson.com för mer info.

[dennorenskamaten]

Gamla stan i Melaka är en blandning av olika stilar som blandar hejvilt mellan sydkinesiska och europeiska influenser. Om man tittar från ovan ser det ut som ett färgsprakande lapptäcke. (på/i Melaka) https://www.instagram.com/p/CNedRLHlXI8/?igshid=9sxj7k8hn68v

[gunnismarklund]

Snow Crash

av Neal Stephenson

När jag började läsa Snow Crash så tyckte jag att den var oerhört tramsig. Första kapitlet berättar om ett pizzabud, nån slags f.d. hacker-samuraj som av nån anledning tagit detta jobb hos en mafia som nischat sig mot just snabbmat. Men det gömmer sig en massa små detaljer i kapitlet som avslöjar vad det är för värld vi har hamnat i. Ur allt plotter så framträder en bild av hur ohämmad kapitalism skulle kunna se ut. Mafiorna och globala företag är praktiskt taget samma sak. De äger och kontrollerar hela näringskedjan inom sina områden. USA har blivit ett lapptäcke av gated communities. Det finns flera kommersiella aktörer som delar på våldsmonopolet. Rika personer kan betala för Judge Dredd-poliser, fattiga personer får nöja sig med Kling- och Klangpoliser.

Parallellt med händelserna i köttvärlden så pågår en berättelse i "Metaverse", ett slags internetliknande fenomen där du deltar som en avatar. Har du mer pengar kan du köpa dig en verkligare eller snyggare eller unikare symbolisk representation för dig själv i den virtuella världen. Eller så lär du dig att hacka systemet och gör vad du vill ino de givna reglerna. Blir vårat liv bättre i den fysiska världen av att vi får det bättre i den virtuella världen? Gäller det åt båda hållen? Vår huvudperson som lever ett väldigt torftigt liv i den fysiska världen är en obesegrad samuraj i Metaverse.

Snow Crash i sig är också ett lapptäcke av teman och berättelser. Det kanske mest centrala temat i berättelsen är att likt datorer så har även människor en hårdvara och en mjukvara. Datorer kör sin programkod för att utföra vissa saker och om människors hjärnor ses som datorer, så består det tankestoff som "exekveras" i våra hjärnor också av nån slags programkod. Denna programkod beskrivs som en variant på begreppet "meme", ett idévirus eller ett stycke viral information som sprids och muteras över tid med syfte att nå så många värdar som möjligt.

Om jag berättar en rolig historia för dig, så kanske du berättar den med lite variation eller krydd till nästa person du träffar. Kanske är din omtolkning ännu roligare, och din åhörare kommer att berätta den vidare till ännu fler, som i sin tur muterar och sprider historien vidare. Hur stoppar man spridningen? Kan man karantänsätta smittade? I boken får vi läsa oss att berättelsen om Babels torn är en omskrivning av en verklig händelse, där skadliga virala idéer hade fått för stor spridning tack vare att alla talade samma språk.

Men vem skrev den ursprungliga programkoden? Kör alla människor samma operativsystem? Hur gör man någon mer mottaglig för virala idéer? Vad är det för skillnad och likheter mellan maskinkod och tungotal?

Snow Crash innehåller alla ingredienser som brukar snurra runt i cyberpunktombolan. Men alla reglage är ställda till 11 i den här boken. Det är lika tramsigt som det är nördigt. Och det finns tekniska och sakliga felaktigheter överallt. Om tanken är att boken ska smitta läsaren med virala idéer så har den lyckats, för jag har läst boken tre gånger och fortsätter referera till den och rekommendera den till andra.

[upcyclerefinery]

Cirkulär chevron kohudsmatta - Den slående kontrasten mellan mattans övergripande cirkulära form och det vinklade, spetsiga chevron mönstret ger denna patchwork matta i koskinn en riktigt vacker blandning av traditionella bågar och moderna linjer. Varje del av chevronmönstret har proffsigt sytts ovanpå varandra, vilket lämnar en fantastisk skinnmatta som liknar ett lapptäcke. Den finns i extremt ljusgråa färger med en hint av en mörkare rökig färg som ger en neutral matta som passar överallt. Den är tillräckligt slitstark för att kunna placeras i högbelastade områden i hemmet. - #Kohudsmattor - https://ift.tt/2ttBWuB — view on Instagram https://ift.tt/2GQK2W0

[hacans]

Det går sakta framåt, men så här jag ju två sjalar, ett lapptäcke till vår säng, en baby filt och två små nålbrev också samtidigt... Så detta är ju ingen prio precis.. (på/i Karlskrona, Sweden) https://www.instagram.com/hacans/p/BuCZasWhw0y/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=q048uhb3sn3d

[sl20greta]

WORKSHOP - TEXTIL

Eftersom det turkosa tyget var tunnare än de andra tygerna så använde jag mig av ett mellanlägg för att det skulle bli lite styvare och matcha de andra, viktigt med ett tunt mellanlägg är att inte ha strykjärnet på för länge annars smälter det lätt.

Bitarna för lapptekniken skars till 20 cm långa och i tre olika storlekar på bredden; 15, 11 och 10 cm breda. Bitarna pusslades sedan ihop där önskemålet var att ingen bit skulle ‘’nudda’’ sin egen färg. Eftersom att det finns begränsat med färger och bredder på bitarna så användes aviga och räta på det guldiga tyget då sidorna hade olika texturer, även det rosa tyget skars till så att ränderna hamnade både vågrätt och lodrätt.

I början så kändes det enkelt att använda skärverktyget, men beroende på vilket av tygerna som jag skar så var det svårighetsgraden olika, det kan också vara så att verktyget inte var helt vasst och därför det var lite trögt. För när jag bytte till en annan skärare så gick det lättare, i alla fall till en början. Quilt linjalen var en räddare i nöden när det gällde att få bitarna så raka och jämna som möjligt, skönt att det även gick att använda skäraren med denna, då man i vanliga fall inte skall använda skäraren och plastlinjal utan en i stål som inte skadas av bladet på samma sätt. 

[davidsberg]

Lapptäcke

[stylebymod]

They say that an item that cats lays on, will be much loved. Guess what, this quilt will be loved! 😹😻😹😻 #cat #catquilt #quilt #quilting #quiltingfun #lapptäcke #lappteknik #kattquilt #sömnad #sy #sytok #sow #sowing #loveceating #sweden #gotland