#löv
Explore tagged Tumblr posts
f-rg-tmigej · 1 year ago
Text
Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media
4x
36 notes · View notes
poetry-nerd · 2 years ago
Text
Vinden
Vinden
Jag önskar att jag var ett löv
Vinden
Flygande runt i luften
Vinden
Den bär mig och gör mig fri
Vinden
Vad skulle jag göra utan dig?
19/5 2023
0 notes
misfitwandersdani · 1 year ago
Text
Everything you Need to Know: Alma Löv Museum of Unexp Art
Discover the Enigmatic World of Art at Alma Löv Museum of Unexp Art. Immerse yourself in unconventional masterpieces and unravel the depths of creativity in this extraordinary museum. Experience a unique blend of artistic brilliance and innovation.
The sun beamed down as we ventured through the mysterious artwork at Alma Löv Museum of Unexp Art. My eyes grew wide with every step as we walked through the forest. There’s artwork spread out throughout the greenery, making it feel surreal. In the village of Östra Ämtervik, Sweden, the Alma Löv Museum of Unexp Art stands as an enigmatic gem that challenges conventional perceptions of creativity…
Tumblr media
View On WordPress
1 note · View note
schopenhauerunvarisi · 3 months ago
Text
Tumblr media Tumblr media
True löv
2 notes · View notes
kontrolze · 9 months ago
Text
löv.
6 notes · View notes
maxwallin · 2 years ago
Text
Tumblr media
Skrev att jag gick baklänges upp för en trappa, här är den, syns i ljusstrimman som blev då jag lämnade dörren på glänt. Brukar gå ut i trädgården och fundera, även mitt i natten, den här bilden är från i höstas (2022). Det sitter några glesa löv kvar på lindhäcken och en gatlykta belyser bladen så att det mönstrar huset. Häcken är enormt hög nu, har blivit en trädhäck på 6-7 meter? Lika hög som gatlyktorna. Hade det varit en mer låt säga "skötsam" villaägare (hade ju kunnat skriva själlös, opoetisk eller fascistisk) som bott här då hade det ansetts att den har fått växa fritt 15 år för länge, speciellt då det är inne i ett samhälle så här! Men jag gillar det aparta/magiska i en vildvuxen trädgård.. åtminstone delvis,, det är inte så att jag är lat eller koko, jag tänker att det är bäst så, intressantast så, att få se hur naturen ter sig.. och så hade det ju inte blivit dom här myskusliga skuggorna på fasaden då heller, blir mer underhållande upplevelser om man låter det vara lite vilt,, så, så här ska det se ut om jag bor här, vilket jag ju gör. Att jag inte vill ha någon insyn är ju en viktig anledning också, huset ligger vid den mest trafikerade gatan på denna lilla ort. Skulle ha filmat, då skuggorna av bladen rörde på sig men jag tänkte mest på att fånga ljusstrimman som gick ut från huset.
Det där med att gå baklänges det skrev jag på twitter någonting om.. Vet inte var på nätet jag för min ”dagbok” ,lite här och där, och där man minst anar det.. . Det mesta stannar så klart i min fysiska dagbok och i laptopen. Jag har ett väldigt kluvet förhållande till att dela med mig av det jag gör egentligen, för jag tycker det är jobbigt med eventuella reaktioner, alla får såklart läsa men på ett sätt vill jag inte ha några likes, kommentarer eller ens följare, vill bara kravlöst, från båda håll, alltså att någon eller jag själv inte måste/behöver reagera på det som läggs ut , bara lufta mina tankar då och då.. . ˙ å själv följer jag många tätt som deras egen skugga utan att jag ger mig tillkänna, utan att "likea" hela tiden, vill på ett sätt ändå att cyberrymden skall vara just en rymd, rymlig och inte att det blir tätt, krävande, kvävande och påträngande en måste ha lite `cyberhygien´ faktiskt. Uttrycket cyber känns daterat, en benämner internet mest nätet & webben nu, att säga Cyberspace är att ta det lite från början.. . börja om. / // ///Det går ju på många indirekta subtila sätt att meddela sig på också, som att exempelvis: spela en låt (på en öppen musikstreamingtjänst som ens vänner kan se) vars låttitel "svarar" på någons inlägg någonstans, eller att någon gör en teckning som innehåller svaret på någon annans "tillrop" , eller att någon klär sig i samma färger som inlägget innehåller osv. osv. Typ som att kommunicera med speglar, reflektera solljus, alltså ibland hamnar svaret/reflektionen på den ursprungliga energin från källan(inlägget) någon helt annanstans.. etc. etc. Tycker om den där komplexiteten att kommunicera på nätet. Ganska romantiskt. Människan har utvecklats litegrann i sitt sätt att tala/mötas på.. eller pja, det har väl människor gjort i alla tider, talat i kodspråk på olika kamouflerade vis men det har blivit enklare och snabbare nu än på 40-talet & medeltiden och... Nu är det bara steget över till telepati/klärvoajans som kommer att tas framöver.. . . Då vi kommer vidare i evolutionen ≈ uppstigningen till 5:e dimensionen , 6, 7, 8 and Beyond!! ! ! >>>>
Menja, således, jag tycker om själva plattformarna och naturligtvis >> att alla människor delar med sig,, nu är vi på tumblr, här är det inte lika stelt & hysteriskt som på andra ställen, (det här med att jaga likes och vänner) utan det är ganska lugnt & meditativt här;-)
https://twitter.com/MaxWallin <<gå baklänges, är befriande att göra, from time to time. Innanför dörren i kapprummet hänger det faktiskt en klocka på väggen som går baklänges också, tyckte den var lite kul så jag köpte den.. Pappa tyckte också om den "Det är nog bra för hjärnan det där." sa han angående om att man liksom fick träna hjärnan/tänka till lite extra då man skall tyda klockan då visare och siffror går o är bak o fram (men den visar alltså tiden korrekt ändå, mmh).
. ..Men ja, huset, det är mycket med det nu, som tar tid. Även att bara hålla trädgården i ett lagom vildvuxet bohemiskt skick tar mycket tid och energi. Fasaden, fönsterkarmar, dörrar m.m. måste ju hela tiden hållas efter också,, och allt inomhus, ~ interiören ~, så många detaljer att fastna i, så tid det tar, tar ifrån musikskapandet och det sociala livet på nätet bl.a. Men det är väldigt passande med fristående hus då man håller på med musik, så klart, och dom närmsta grannarna är bara här på sommarhalvåret, så inte stör jag någon! Bra. Fick överta huset sommaren 2020 i och med fars bortgång.. men har ju varit här mycket, far & mor köpte det som sommarhus 1986, tror jag det var?
Jag har huset som bakgrundsbild på min mobil.. Gjorde en skärmdump då jag tyckte det blev som ett 1:a aprilskämt, mobilen hann med ett i sista sekunden skämt medans det fortfarande var 1:a april >> då den påminde mig om att det var dags att sova. -Ska jaG sova?! HAHAHA! (Eller det är ju jag själv som ställt in larmet iofs, jag skämtar med mig själv då?) Nämen måste verkligen börja gå och lägga mig i tid, på rätt sida av dygnet s.a.s. Det är allvarligt, man förstör faktiskt sin fysiska & psykiska hälsa tillslut, inget att skämta om! Pappa brukade försöka skrämma mig till sängs genom att säga "-Du åldras i förtid om du sitter uppe för sent." Vilket faktiskt lite fungerade på mig då jag också möjligen, eventuellt, kanhända är lite lite (lite) aningens fåfäng + att jag har ju så enormt mycket jag vill hinna med att göra så en livstid räcker faktiskt inte, så det är ju inte då så smart att förkorta den livslängden med nattvak! Möjligen 4 livstider på raken skulle räcka, då skulle man nog kanske tycka att det var "fullbordat".// / / Orsaken till att man behöver så mycket tid är väl bl.a. för att.. Ja, dom brukar säga att "tid är pengar" / pengar är tid.. A§å Pengar snabbar ju på processen, så har man ingen budget så går det ju långsammare att genomföra saker, om man måste köpa ett hjul vart femte år för att få ett fordon att fungera, då tar det ju 20 år innan det rullar igång,, du det måste vara väldigt dyra hjul det?! (du förstår vad jag menar) Och har man en introvert läggning där man inte gärna vill be om hjälp med saker och ting direkt, då tar det ju ytterligare längre tid. JA då är det nästan kört! Och sedan det absolut största "problemet" är ju sökande efter mening och innehåll, djup, nyskapande i det man företar sig då tar det ju en evighet om man måste läsa igenom hela Stockholms Stadsbibliotek, alla artiklar på Wikipedia och se alla filmer som producerats och lyssna på varenda symfoni som komponerats o försöka höra vad alla upplysta gurus och mystiker,filosofer,psykiatriker och patienter sitter och mumlar för klarsynta tankar i alla grottor världen över.. . Och √ilka & √arför √ann Nobelprisen?! osv. osv. sov! Då blir det jobbigt. Och sömnlöst. Och om igen! >> Vakna vaknA!! Det finns nya dagsaktuella Vloggar o Poddar o Bloggar "DU inte VILL missa"!!!!..... + ALLA tidsslukande `LIVEstreamare ⋆ ୭˙◞ Det är sorgligt att man inte hinner med, allt. • Har försökt att bara genom att lägga handen på en bokrygg i bokhyllan för att tillgodogöra mig innehållet i boken, det sägs att det kan gå.. . via klärvoajans, att "läsa med förbundna ögon". ˙ En får ta till Alla Medel för att få det här livet med sin ~eteriska~esoteriska~livsuppgift~ att fungera, säg! Save.
Tumblr media
Summa Summarum: N får lita på sin intuitioN (istället)
Vad handlade det här inlägget om? Att gå baklänges upp för en trappa?
.
10 notes · View notes
Text
välkommen åter
du underbara höst
jag har saknat ditt regn
och dina mörka kvällar
du tröstar mitt toma hjärta
och fyller det med döda löv
isolerar mitt inre
från kylan
här är du igen
tiden på året jag älskar
när luften nästan är söt
och vinden sakta börjar vända
2 notes · View notes
mali-luks · 2 years ago
Text
Au paar Samstigä spili s DJ Set im Bounce, hie isch ä playlist mit de bishärige Sändige. Checket oh unbedingt die andere Sändige Underground Soul Radio und In Good Company us! Viu spass u löv
2 notes · View notes
valentinahogdahlholm · 21 days ago
Text
Cacodemon //Törnegloria:
Tumblr media
Words like a phantom, looking for its unfinished buisness, Cacodemon on my chest, hard grip on my lungs, Golden thorned halo which drills through my skull. Blood like floods, A wave swallowing my body. Mirrored in every movement, Shadow in every sentence, Traces in every thought. Closely inspected to live up to their mythology, Back straight, to be worthy of the crown. Tabula rasa before the prophecy, Arms reach for just that. Carrier of halo, Crowned by thorns, Midas touch. Blinded by blood over my eyes, Worshipped like Messiah Crowned in a blue shroud from former generations, Open arms to God's hand, His kingdom promised. Forehead meets halo with a smile, Lets the thorns make their way through the skull. Covered by the flowers of spring, Eternal weight on young shoulders. Happy fool with unknowing smile, Until death's merciful hands restores the expression. Kisses my lips, Swallows my soul, Lets it pass between my lips and I am buried in a red shroud. Crown lifted of my forehead, Crowining the next girl a saviour, Miracle maker, promised the treasures of a starry vault of heaven.
Crucified and shrunken my existence is forgotten, Natural and unnoticed against the brown wood. Covered in moss and leaves. The gravestone leans and falls, to the crowninghymns of the next girl. The same crown and the heir of the heavens. Midas' thorned crown in directly descending lines. But her body shall cool next to mine. Faded from insufficeient existence. Last in a long line of fale saviours,
Scarred foreheads, A story inhereted through generations, Orally told, remembered through songs, Carved in runes and written in on delicate pages with golden letters fraid from time. Told so many times that the ending is a trope. An unsolved mystery it is said, when the moral falls on deaf ears once again.
And that word, A ghost, A cacodemon, A thorned golden halo, Fear and pain only spoken in the words of poetry. Meetings I have marked with lines of ink fading on my skin, In forgotten grave, Mythological creature which walks this earth again, again and again. Inhereted shroud, gloria, thorned crown. Already finished fate inherited, which I despite all with a child's stubornes tried to rewrite. Despite the clearity of the words written in bodies. Personification of a false god, Same myth, Cursed prophecy. Tatooed on so many girls' clean skin. The immateriality of holiness fills the emptiness between heart and lungs. Their light, clear night sky, protected by the arms of ribs, Those who will soon break under cacodemons weight. A body soon faded against the blinding light of saints,
Bleeding dry from Midas' touch, Blue crowningshroud becomes a red burialgown.
//
Ord som en vålnad som söker sitt outförda uppdrag i mig,
Mara på mitt bröst med hårt grepp om mina lungor,
Gyllene törnekrona som borrar sig genom mitt pannben.
Blod som floder,
En våg som sväljer min kropp.
Speglas i varje rörelse,
Skuggan i varje ord,
Spåren i varje tanke,
Noga inspekterade för att leva upp till namnet.
Ryggen rak,
För att värdigt bära kronan.
Tabula rasa som profetian ristades in i.
Armarna sträckta efter just det.
Gloriabärare,
Törnekrönt,
Midasberöring,
Bländad av blodet över ögonen,
Dyrkad som en messiasgestalt.
Krönt i blå skrud från forna generationer,
Öppna armar mot Guds hand,
Hans rike lovat.
Pannan möter glorian med ett leende,
Låter törnarna borra sig genom skallbenet,
Täckta av spirande blommor.
Evig tyngd på ung panna,
Lycklig dåre med ovisst leende.
Tills dödens barmhärtiga hand återställer uttrycket,
Kysser mina läppar,
Sväljer min själ,
Låter den passera mellan mina läppar.
Och jag begravs i röd skrud.
Kronan lyfts från min hjässa,
Och kröner nästa flicka som tillbeds som en frälsare,
Mirakelutövare, lovad det stjärnklara himlavalvets alla skatter.
Korsfäst och skrumpen glöms min existens,
Naturlig och obemärkt del av brunt trä.
Täckt av mossa och löv,
Gravstenen lutar och faller
Till tonerna av nästa flickas helgningspsalmer,
Krönt med samma gyllene gloria till himmelrikets arvtagerska,
Midas törnekrona i nedåtgående led.
Men hennes kropp kommer kallna bredvid min,
Bleks av bristande existens,
Sist i ett långt led av falska frälsare,
Ärrade unga pannor.
En historia ärvd genom generationerna,
Muntlig saga som mindes som sånger,
Ristades i runstenar,
Skrevs mellan läderpärmar vars gyllene bokstäver nötts bort från de loppätna sidorna.
Berättats så många gånger om att det tragiska slutet blivit en trop, en kliché,
En olöst gåta kallar man det, när sensmoralen ännu en gång faller på döva öron.
Och det ordet,
En vålnad,
En mara,
En gyllene törnegloria,
Skräck och smärta som bara återfinns i poesins metaforiska värld.
Möten jag markerat med streck av bläck som bleknar mot min hud
Som bleknar på bortglömt gravfält.
Mytomspunnen varelse som går igen gång på gång på gång,
Ärvd skrud,
Ärvd gloria,
Ärvd törnekrona.
Vars färdigskrivna öde ärvts men som jag ändå, med ett barns envishet, försökt skriva om.
Trots dess inristade klarspråk i kroppen.
Personifieringen av en falsk gud,
Från samma myt,
Förbannade profetia,
Som tatuerats på så många flickkroppars rena hud.
Förgylld törnegloria genom nedåtgående led,
Helighetens immaterialitet som fyller tomrummet mellan hjärta och lungor,
Dess blåa ljus, stjärnklara natthimmel, skyddat av revbenens armar.
De som snart faller samman under marans vikt.
Mytologisk gestalt,
Dyrkad i heliga sägner,
Vars kropp snart bleknar bort mot helgonets bländande ljus,
Förblöder från törnarnas midasberöring,
Blå kröningsskrud blir drypande röd begravningskostym.
1 note · View note
omgivenavidioter · 29 days ago
Text
Kanske saknar du kittlandet i själen, det som en gång målade vardagen i starkare färger. Kanske saknar du ruset som fick ditt hjärta att längta, som en sjöman längtar efter horisontens oändlighet. Kanske saknar du värmen som spred sig i ditt inre, likt en eld som söker sin form under nattens djupa mörker. Kanske saknar du magin i en första kyss, förtrollningen i ett enda andetag, det som stal tid och rum, där ingenting annat existerade. Kanske saknar du åtrån som flammade genom varje fiber av din kropp, som fick ditt unga hjärta att slå och läpparna att famla under månens milda sken. Ögonblick där ödet var konstnären. Ögonblick du önskade kunde stanna kvar.
Kanske har du alltför länge trott att allt detta är förlorat, att passionen som en gång var din identitet bleknat bort, att leken som stal dina nätters sömn nu är bleknade minnen från en svunnen tid. Och den unga kvinnan, den som du var, hon som var på upptäcktsfärd genom världen, känns inte längre närvarande.
Kanske har du låtit dig övertygas om att åldrandet suddar ut en människas längtan, att de grå stråna på något sätt skulle kväva den glöd som en gång brann i dig, likt solen som långsamt dalar bortom horisonten. Att du, som ett löv i livets höstvind, skulle vrida ut det sista av dess färger. Kanske trodde du att ålderns höst gjorde dig oförmögen att åter känna livets pulserande närvaro, att uppleva kärlekens magi och låta fjärilarna återigen dansa i din maggrop.
Kanske har du tystat dig själv, stängt av den där rösten inom dig, av rädsla för att bli sårad, för att inte framstå som en dagdrömmare, någon som har förlorat kontakten med verkligheten. Kanske, bara kanske, har du glömt att du fortfarande lever och att magin i en kyss inte känner någon ålder, att förtrollningen i en viskning kan fånga själen, oavsett tidens gång. Att värmen från ett andetag i livets höst bär med sig all den visdom och intensitet som bara kommer med åren. Min vän, kanske har du bara glömt att du … lever än.
Lev nu ❤️
0 notes
garagedansdisco · 1 month ago
Text
Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media
"Pilträdens löv föll den kvällen, och just innan det sista tog mark, kunde man höra en fågel som sjöng, i Axel Landquist park / The willow tree leaves fell that evening, and right before the last one touched ground, you could hear a bird sing, in Axel Landquist park" ~Thåström - Axel Landquist park [x]
0 notes
enigmapoets · 2 months ago
Text
Över skärmen flämtar suddiga ord Mjuka flytande kanter på konturer som sjunker ihop med varandra Orden går nästan inte att se Kan nästla ihop sig och bli något annat så lätt Som en vind som rafsar bort en hög med löv Lunarwave
Tumblr media
0 notes
schopenhauerunvarisi · 2 months ago
Text
Tumblr media Tumblr media
True löv
1 note · View note
rodadagarsverige · 2 months ago
Text
Midsommardagen
Midsommardagen är en av de mest älskade högtiderna i Sverige och firas dagen efter midsommarafton, vilket vanligtvis infaller den lördag som infaller mellan 20 och 26 juni. Denna dag, liksom kvällen före, är fylld med traditioner, gemenskap och firande av sommarens ankomst.
Midsommardagen är en tid då svenska familjer och vänner samlas för att fortsätta firandet som inleddes på midsommarafton. Många åker ut till landsbygden eller besöker sommarstugor, där naturen står i centrum för festligheterna. Det är en dag att njuta av den vackra svenska sommaren, ofta genom att tillbringa tid utomhus, vid sjöar eller i trädgårdar. Läs mer på https://xn--rdadagar-n4a.net/
Kulturellt sett är midsommardagen också en tid för reflektion och vila efter den intensiva uppståndelsen över midsommaraftonens firande. Det är en dag då många njuter av en lugn frukost eller brunch med nära och kära. Ofta består måltiderna fortfarande av traditionella svenska rätter som sill, färskpotatis och jordgubbar, men ofta i lite mer avslappnad form än kvällen innan.
Eftersom midsommar är en av de ljusaste tiderna på året, är det ofta ljust långt in på kvällen, vilket ger en förlängning av feststämningen och möjliggör sena promenader eller aktiviteter utomhus. För de som vill fördjupa sig i naturens lugn och skönhet kan en tur ut i skogen eller längs med kusterna vara en perfekt avslutning på midsommarfirandet.
Midsommardagen är även en tid för traditionella lekar och spel, där människor i alla åldrar kan delta. Midsommarstången, dekorerad med löv och blommor, kan fortfarande stå kvar, och barn (och ibland vuxna) kanske deltar i dans runt stången, även om detta vanligtvis äger rum på midsommarafton.
För många har midsommardagen en nästan magisk kvalitet, i och med att den knyter an till både svensk folklore och de urgamla traditionerna av att fira sommarsolståndet. Det är en dag som handlar om gemenskap, tradition och att välkomna sommarens alla möjligheter med öppna armar.
1 note · View note
les-boys · 2 months ago
Text
För någon vecka sedan föll de sista löven i Slottsbacken. Jag körde förbi dagen innan och kom tillbaka dagen efter till fots för att uppsöka skylten med stort S. Minns när jag först kom hit och stod i backen, även då med löv kring fötterna, och tänkte på de där raderna som Göran Tunström skrev i Tjuven. Insåg där och då att det är fem år sedan. Hittade skylten till sist och tänkte på Tunström och sedan på Cohen och Marianne Ihlen och fick en deja vu av att stå där och tänka på just dem. Försökte plocka upp tankarna när jag kom hem och inkorporera dem i svanesången men misslyckades, de var borta. Trots idogt lyssnande av tidiga och väldigt sena Cohen hela vägen hem.
I'm leaving the table, April Come She Will. Vi går mot ganska mörka tider. There she goes, my beautiful world. Försöker hålla hoppet uppe kring allt det där. När fan blev det här en dagbok? Det skulle ju bara vara mumlande. Mumlande är det emellertid fortfarande. Mumlande dagbok, fan vad sexigt.
Charkiv i mitt vardagsrum, Gaza i mitt kök. Dawn is coming open your eyes tids nog kanske, men den här världen gör ett ganska bra jobb i att verka för motsatsen. Wild God, som Nickynickcave sjöng. När hösten är här och mörkret med den. Trasten faller och jag undrar, precis som innan, varför.
0 notes
idagnyheter · 2 months ago
Text
Bengt Ohlsson: Jag sparkade en kastanj – det var inte som bra sex
Nu är det högsäsong för en av årets roligaste aktiviteter. Jag pratar såklart om att sparka kastanjer. Ögat söker febrilt efter de glänsande, vackra nötterna som göms bland kanterna på fuktiga löv. Då gäller det att få till ett bra möte. Det är svårare än du tror. Som att lyckas i en golfsving, antar jag. Ibland slår man för högt upp på kastanjen, och då går det bara några stulna decimeter, och…
Tumblr media
View On WordPress
1 note · View note