#han var här

[poaterre1]

Unar

[signeficunt]

[radioactive-worm-on-string]

Ursäkta, posers, jag lyssnar bara på riktig metal

[carcrashdeath]

.

[jamtlandsarkiv]

STOLT NORRLÄNNING BJÖRN som AVSKYR SÖRLÄNNINGAR I SYNNERHET FJOLLTRÄSKBOR med hela sitt Västerbottenshjärta men tvingas bor i Stockholm ändå eftersom hans äkta hälft Mathias som tillbringade hela sitt liv i Köpenhamn inte klarar av att bo så långt norrut.

Björn härmar omedvetet befolkningens tungomål under hans utdragna vistelse och blir rasande när han reser hem och blir tillfrågad om han är besökare från Stan 💔

Det gör att han anstränger sig för att tala med västerbottensdialekt i sitt dagliga liv då det värsta förölämpning han kan få är att bli kallad STOCKHOLMARE...

(There is a little bit of nuance in hating Stockholm, Stockholmers and the Stockholm accent: it is common to hate the first two but it would be difficult to live in Sweden if you're agitated by the last, because with modern media, Swedish dialects have become very standardized and the Stockholm accent or "rikssvenska" is used everywhere in news broadcasts, public events and in educational materials. Because of its frequent representation in media combined with stigma of other dialects, a lot of young people in regions that are not Stockholm are also learning and speaking with the Stockholm accent.)

This might just be a me thing because I watch too much vinesauce joel, but I think Swe doesn't really like the Stockholm accent. I like to think that Swe is more Northern with his accent and dialect, so hearing the Stockholm accent is very grating to him.

Very true, anon. No one likes the Stockholm accent

[nimomo-mo]

Just venting bc ive exhausted my friends with this lol

[svenskjavel]

Hej

Anon med ikonisk mormor här. Hon skrev ju ut bilder på Reinard Räv och Vargen och frågade alla vem de gillade bäst.

Det var ett jämnt race men i slutändan vann Reinard Räv.

"Jag tror det är för att han har en sån trevlig liten kappa" sade mormor när hon presenterade resultatet.

Hon tyckte väldigt mycket om sitt undersökande arbete så nu har hon fått utskrivna bilder på alla "huvudkaraktärer" i Bamse o ska välja två i taget som folk får välja på. För tillfället är det farmor vs skalman

Älskar din mormors marknadsundersökningar

[weirdthoughtsandideas]

Guess what I bought!!

Dags för lite liveblogging av boken 👏🏼

Let’s begin!

DET STÅR I ETT GAMMALT AVTAL ATT TIDNINGEN SOM MÅNS DELAR UT SKA PUNKTLIGT VARA PÅ GREVEHOLM VARJE MORGON OCH ”ALLT VAR BETALT I FÖRSKOTT”… Staffan och Jean ba betalade allt med magiska spökkrafter

HAHAHHA NÄÄÄ

Herregud

”Så nu kan ingen i hela Sverige se på tv för att du går runt och tänker på romarriket? Bra jobbat pappa!” Killed me

Ok jag visste inte att tjuvarna kallades ”Ful-Birger” och ”Skit i förgasarn” men det gör det underhållande

Omg prinsessan Dioda har ett eget kapitel bara kallat ”D.” och man får höra hennes inre monolog…

HON ANVÄNDER SINA MAGISKA KRAFTER FÖR ATT LOCKA TILL SIG IVAR OCH ASTRID OCH FÅ DEM HYRA SLOTTET

Mmm middag i mikrovågsugn <3

”Jag har bra mörkerseende. Man får det om man äter mycket blåbär”

Ivar är mycket mer rädd än vad julkalendern får honom att verka. Han behåller masken bra.

Jag börjar mer och mer ha en headcanon att Lillan har autism

”Spöken är bara vanliga människor. Fast döda.”

Lillan är så kaotisk älskar henne

Måns tilltalas som ”tönten” när Melitta pratar med honom lmao

Älskar sättet de försvenskar engelska ord

HAHAHA JAG GLÖMDE ATT LILLAN SNOTT VOLTMETER FRÅN KEMISALEN (i julkalendern hade hennes kompis bara randomly det så jag glömde att de ändrade detta här)

Mood

”Om hon (Lillan) upptäckte något som hon blev riktigt intresserad av så glömde hon bort allt annat” 💜

Yeah! Det var nog allt för idag! Läser vidare sen!

[liljakonvalj]

Mysteriet på Greveholm-boken review

Som jag hoppas ni alla vet vid det här laget släpptes det i september 2024 en bokversion av 1996 års uppskattade julkalender. Här kommer min högst personliga åsikt om boken i ett försök till sammanfattning.

Såklart förekommer det avslöjanden om vad som skiljer sig åt mellan versionerna. Så spoilers under läs mer.

I stora drag håller sig såklart storyn densamma, men här är några saker jag tänkte på saknades eller lades till i boken:

Tjuvarna är bara med i början när de "hyr ut" Slottet till Astrid och Ivar. Sen syns de inte till mer. Tråkigt tycker jag

Diodas har små "halvsideskapitel" genom boken där man får veta att hon på något sätt influerar en del av Ivars impulser, det är hon som drar hans uppmärksamhet till Greveholm när han och Astrid är i bilen. Och även när Ivar är uppe i tornet för första gången för att rädda Sprak är det hon som drar honom till dörren och fångar hans uppmärksamhet såpass att han missar att Greven vaknar (vilket hon i efterhand grämer sig för). Varje sådant "kapitel" har en bokstav från hennes namn i tur och ordning som titel D I O D A

Överlag kan man säga att storyn är mer komprimerad. T.ex sökandet efter Skatten-sekvensen. I serien hittar de kartan på anvisningen om menuettdansen, Lillan och Ivar letar efter den utan att lyckas, spökena försöker elda upp kartan, Astrid råkar få med sig kartan istället för inköpslistan och ger den till tjuvarna i affären, luciatåg gås, den ene tjuven får mycket hjälp av Jean att hitta skatten och tjuvarna flyr, Ivar och Måns jagar dem i Måns go-cart, Nissarna stoppar och tillfångatar tjuvarna. Efter att inte lyckas dyrka upp låset på kistan provar Ivar att kasta ner den från taket, Jean försöker sno kistan och i jakten råkar Ivar dra ur honom svärdet.

I boken går det: Ivar och Lillan upptäcker skattkartan på lappen om menuettdansen, på natten väntar de tills Melitta somnat och smyger ut på skattjakt. De hittar källaren och när de försöker testa dansen finner de skatten. Jean snor skatten och i jakten råkar Ivar dra ur hans svärd.

Fattar ni vad jag menar med att storyn i stort är detsamma, men att mycket mellangrejer hoppas över? (Och biljakten som var en av mina favoritscener:( )

Man får dock vissa karaktärsfördjupningar; Leifs relation till sin chef, lite bakgrund till Astrids mamma, Melittas relation till sitt tjejgäng hon snackar med och Lillans kompis kanin Marsipan dyker upp mer än en gång.

Melitta och Måns har en lite annan relationskurva, jag tror de blir ihop tidigare i boken och (eftersom att Måns stora insats i biljakten försvinner) så är han med när Sprak skickas upp själv till tornet första gången.

(Måns är även en Svärmorsdröm TM och stannar och dricker kaffe med ensamma pensionärer när han kör sina tidningsrundor för "han visste att han var det enda besök de skulle få". Astrid älskar honom. Leif är skeptisk och ringer Måns föräldrar och säger att Melitta har löss och därför kan Måns inte sova över på slottet)

I serier fick jag intrycket att Grevens hemvist ("rummet ovanför":)) bara var ett rum och sen en låst kammare in till Dioda. Men i serien så är det någon form av krökt korridor när man kommit upp från luckan innan man når Grevens crib och Diodas dörr (som har ett draperi för). I boken när Sprak har blivit tillfångatagen av Greven beger sig Ivar upp för att frita honom mitt i natten beväpnad med sitt svävande svärd. Men innan han sätter i stenen i Sprak tänker han att Sprak kommer låta och blinka när han sätts igång så han "lägger" svärdet ifrån sig. Sen blir han distraherad av Diodas dragningskraft och missar Grevens uppvaknande. Greven har dock fått tag på svärdet och Ivar prioriterar att sätta in stenen i Sprak (som mycket riktigt både blinkar och spelar en uppvakningstruddelutt). Ivars ficklampa går sönder och Ivar flyr skelettet som hugger efter honom med svärdet i blindo. Sprak åker före Ivar, men vänder tillbaka och tar upp honom i sina armar och flyger ner honom till Lillan och Melitta. Detta var faktiskt en mer spännande scen i boken än i serien.

Det finns även flera smågrejer som skiljer sig, bland annat: hur Lillan och Ivar upptäcker att stenen kan sprida sin kraft till svärdet, Måns och Melitta blir vänner med spökena samtidigt då hon ombeds dra ut Staffans pil och nissarnas scener.

Jag upplevde också Ivar mer rädd i boken än i serien , speciellt i början när han och Lillan jagar spökena. I serien tyckte jag att de tyckte det var ungefär lika spännande med spökjakt, men i boken är Ivar mest på för att han dels inte vill lämna sin lillasyster själv med läskiga spöken och dels inte vill visa sig feg inför henne.

I uppföljaren till serien är Jean inte bara betjänt utan även Grevens son, detta var uppenbarligen inte tänkt i serien från 96. Boken lämnar det rätt öppet, Staffan vet att Jean hade en svår barndom han inte vill tala om, och ibland ser man att Jean vet mer om Greven än han vill säga. Men vet man inte om 2012 års story så tror jag inte man skulle dra slutsatsen av dessa brottstycken att Greven och Jean är släkt, men det lämnar det öppet för den tolkningen.

(STOR SPOILER) Förutom tjuvarnas förkortade närvaro var den förändring jag tyckte minst om att Greven faktiskt dödades av Melitta. I serien hade barnen innan striden hällt upp julmusten och sedan insett att det vore inhumant och ställt den åt sidan. Det är sedan Greven själv som i sin hybris råkar välta hinken över sig själv och på så sätt förorsakar sin egen död. Lite likt hur Gollum i slutet på Kungens återkomst dansar med ringen i hand i Mount Doom. I boken så har Greven (liksom i serien) övermannat barnen och Melitta flyr. Men där hon i serien springer ut till en tom entre och inser att ingen hjälp kommer komma springer hon i boken ner till mögrummet där den avbrutna läskupphällningen och hinken väntar. Hon korkar av de resterande flaskorna i hinken innan hon återvänder och kastar hinkens innehåll på Greven.

Visst, #girlboss, men jag gillade att det i serien inte var någons fel egentligen att Greven dog, i boken var det väldigt mycket Melitta som (dock i en form av nödvärn) utförde en handling hon visste skulle döda Greven. Jag får en dålig eftersmak av detta i alla fall.

Jag är anti att kalla saker cringe, men att Ivar fortfarande frågar Dioda om de kunde ha "sälle" får det att klia i hela mig. Är det bara jag men var inte det ett utdaterat uttryck 1996? Vet ens mellanstadiebarn (vilket borde vara målgruppen?) vad det är? Kan de inte bara vara ihop??

Boken gör det dock extra tydligt att Ivar faller/kommer falla för grannflickan som kommer förbi efter att Dioda åkt - vilket jag uppskattar.

Överlag skulle jag säga att boken är läsvärd om du tycker om Greveholm, det är några nytillkomna scener som är roliga. Det är kul att återbesöka karaktärerna och miljön man älskar, men jag känner att överlag tog de bort mer än de lade till. Storyn är ju i grunden densamma och gillat du den kommer du nog gilla boken. Det är nostalgiskt!

[valentine1994]

Jag väcktes i mitten av natten av smärtan i handen. Den hade börjat sträcka sig från fingertopparna till axeln, det är nerven som är klämd förklarade läkaren. Du har fått karpaltunnelsyndromen sa han och hans blick var stilla. Jag vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid den stillheten i ansiktet, i hela kroppen hos svenskarna. Jag känner igen fransmännen i Stockholm för de tittar på allt och alla med orolig blick, stirrar sedan vänder sig om, som om de var förföljda av ett spöke, de ser rädda ut.

Läkaren var fortfarande brun från sin semester i den franska rivieran trots att det var oktober, den fula vita läkaruniformen passade honom förvånansvärt bra och hans förnamn lät lite franskt trots att han hette Andersson i efternamn. Det verkar vara en grej i den delen av stan, alla är liksom besatta av Frankrike och jag behandlas bättre än andra för att jag heter Valentine och har en brytning. Häromdagen ringde min mamma när jag stod i kö på ICA Roslagstull och den snygga blonda kassörskan tappade plötligt sin resting bitch face, log mot mig och gav mig rabatt för något som skulle gå ut 5 dagar senare. Allt jag behöver göra är att babbla på franska i telefon och hela Östermalm bugar sig för mig men de hör inte att jag har en bonnig dialekt.

Jag väckte A som gick upp och gav mig en Alvedon, det har blivit en vana hos oss, en liten koreografi som upprepas varannan dag: jag vaknar i mitten av natten och har ont, han går upp och ger mig en Alvedon och sedan somnar vi om. Hans väckarklocka ringde 2 timmar senare och han gick upp och jag låtsades sova för att anledningen till att han ställt väckarklockan 8:30 på en söndag var att han skulle göra mig frukost och ta ut de presenter han gömt i skrivbordslådan när han trodde att jag inte såg. Det var min trettioårsdag och jag låg där och blundade och lyssnade på allt han gjorde. Efter fem minuter kom ångesten och jag började röra på mig, satte mig i sängen men han sa nej, sov, en kvart till bara.

Vi åt en liten frukost och mina föräldrar ringde, och min gudmor ringde, och 50% av min släkt smsade, sedan promenerade vi till Humlegården och åt lunch på ett franskt ställe där ägaren har en moustache och ser misstänksamt på alla de som kommer in men han går undan med att vara borderline otrevlig för han ser fransk ut. Bredvid oss satt ett franskt par och jag frågade dem om de var här på besök, nej de var här för jobbet och de bodde på hotel Diplomat och det syntes. I vanliga fall hade jag inte försökt prata med sådana parisianska finansmänniskor men den dagen hade jag tvättat håret och hade på mig min ulltröja från DAY by Birger et Mikkelsen och min Malene Birger svarta kappa. Jag har liksom blivit besatt av de danska modemärkena och har alltid ett paket på väg från något outlet företag. Ingenting känns sorgligare än att gå ner till den paketboxen och hämta mina rabatterade danska kläder. BankID, bluetooth, bekräfta hämtning, tyst för mig själv upprepar jag: "det är en investering".

Dagen efter började rynkorna plötligt synas på mitt ansikte, jag lovar, jag kan inte längre lägga eyeliner runt ögonen för den rinner direkt in i rynkorna. Som varje morgon gick jag gick ner till Pressbyrå och köpte kaffe och där stod en kvinna (tjej?) med sådana rynkor vid ögonen och tittade på frallorna. Hon hade försökt dölja rynkorna med orange foundation så att de syntes ännu mer och hade på sig en trench coat från Bershka. Jag drog slutsatsen att hon var född 92.

Det är något med oss som är födda mellan 90 och 95. Vi styr inte längre utseendevärlden, vi ramlade 2018 och har sedan dess legat där i diket med våra high waisted jeans. Ser på grunge fairycore snyggingar passera, de ser inte på oss. Några av oss har inte slutat sminka sina ögonbryn, har liksom blivit missbrukare. Springer mot Anastasia-pennan som alkoholister springer mot flaskan. Vi blev inte inkluderade i årets 2009-mode-revival för vi tar sociala medier på allvar och följer konton som heter typ juliafashionblog. Jag önskar att jag kunde vara med i 2009-trenden men det krävs ironi, ett slags avståndstagande, för att cosplaya en anorektiker-emo utan att egentligen ha ätstörningar.

[blogoftakuya]

Takuya’s favorit Julmedia: Dag 10

Doktorn på rymdens Titanic? Vad kan gå fel? (Spoiler alert: Allt!)

Doktorn har precis sagt adjö till Martha Jones och blir genast indragen i ett nytt äventyr när hans TARDIS ”krockar” med rymdskeppet ”Titanic”.

Spoilers

Jag kan absolut säga att det största problemet med det här avsnittet är att Astrid Peth (Spelad av Kylie Minogue) är alldeles för bra för att vara med i bara ett avsnitt.

Hennes önskan att resa och se nya platser, hennes glädje över att besöka en vanlig gata i London och hennes personkemi med Doktorn, allt det hade gjort henne till en bra ”companion”. Hennes död får en att undra hur de tänkte. Förutom det lilla problemet så är det ett kul avsnitt. Istället för att försöka hindra Titanic ifrån att sjunka så försöker Doktorn att hindra det ifrån att krascha och utplåna allt liv på jorden när motorn exploderar. Jag vet att det finns de som tycker att det pussas lite för mycket i Tennants säsonger, och jag kan hålla med om det, men jag gillar den här för att hon var tvungen att ställa sig på en låda för att kunna nå.

[strangerdeer]

men ska det vara så här hela tiden med Björn att impa på Carina?

PÅ MIN TID så sjöng han 1 sång och sedan var han över det, med hjälp av glöggen

[ukht11nia]

Vad kan du göra på 10 minuter?

-Läs surat al-fatiha sju gånger och få 9800 hasanaat.

-Läs surat al-ikhlaas 21 gånger, och det är lika med en tredjedel a av Koranen, så det är som om du läser hela Koranen sju gånger.

-Läs en sida från Koranen, eller memorera en kort ayah från Allahs bok.

-Säg 'laa ilaaha illa allah, wahdahu laa shareeka lah, lahu-l mulk, wa lahu-l hamd, wa huwa 'ala kulli shay'in qadeer' 20 gånger, och dess belöning är att befria åtta muslimska slavar.

-Säg 'subhaanAllah wa bi hamdihi' 100 gånger, så dina synder skulle bli förlåtna, även om de var som havets skum.

-Säg 'subhaanAllah wa bi hamdihi, subhaanAllah al-'adhe em' 50 gånger, och de är två fraser lätta på tungan, tunga på skalan och älskade av Allah.

-Säg 'subhaanAllah, wal-hamdulillah, wa laa ilaaha illa allah, wallahu akbar' 20 gånger, och det är det mest älskade talet till Allah, och det bästa talet, och det tyngsta i belöning.

-Säg 'laa illaaha illa allah' 70 gånger, och det är den största kalimah, och den som säger det som sina sista ord kommer in i paradiset.

-Säg 'laa hawla wa laa quwatta illa billah' 50 gånger, och det är en skatt av paradisets skatter.

-Säg "astaghfirullah" 100 gånger, och det är en orsak till barmhärtighet och inträde till paradiset, och en orsak till skydd mot olycka och enkla angelägenheter.

-Sänd frid och välsignelser över profeten 50 gånger, så kommer Allah att sända frid och välsignelser över dig 500 gånger.

-Tänk på Allahs skapelse i himlarna och på jorden, så att du kommer att tillhöra de människor med förståelse som Allah har prisat.

-Läs två sidor från en nyttig bok, så din kunskap och förståelse ökar, och det är ett medel till Paradiset.

-Ringa dina släktingar på telefon, eller för att ge salaam till en muslim, eller fråga om hans tillstånd.

-Höj dina händer till himlen och fråga Allah vad du önska.

-Skriv ett gott ord till din bror och skicka det till honom.

-Ta bort ett hinder från vägen.

-Le i ansiktet på din bror, så det är sadaqah för dig.

₊✩‧₊˚౨ৎ˚₊✩‧₊

Vi slösar bort många minuter på att vänta vid trafikljuset, och många fler minuter på att vänta på läkarmottagningen, eller på ett annat möte, eller på att vänta på ett samtal eller på en vän, och så vidare. Många minuter går förlorade här och där, men den kloke är den som tjänar på dem.

₊✩‧₊˚౨ৎ˚₊✩‧₊

[monokerus]

Vet ni, ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag på SVT. Melodifestivalen är Sveriges största underhållningsprogram. Om man tittar några år tillbaka i tiden fick vi mellanakter som var minnesvärda och roliga, programledarna hade manus som faktiskt bidrog med något och programmet var upplagt så det kändes så att de hade tid att visa allt de ville. Det här är vad vi fick i år:

Programledaren var till hälften ersatt med expertkommentatorer. Då programledaren väl syntes hade hon inget manus som hade med tävlingen att göra - hennes jobb verkade vara att låta tiden att gå så att det skulle finnas tid att räkna röster.

Manuset - vad pågick? I år var det många regeländringar, som knappt nämndes för en sekund, det var väldigt tighta deadlines för röstning som aldrig förvarnades, jag tror det nämndes att vi ska hålla i Eurovision i Malmö typ en gång på 6 veckor och 5 av 6 gånger som telefonslussarna stängdes satt programledaren mitt i en intervju och fick försöka avbryta/prata över publiken som började räkna ner själva.

Mellanakterna... här tycker jag vi ser antingen en väldigt tight budget, eller en stor brist på fantasi. Vi fick en fantastisk start med A*Teens, men vad hände sen? Björn verkade ha nästan fria tyglar (vilket jag kan säga som en överpresterande prokrastinist med konstant imposter syndrome kan intyga troligen inte var great för hans mentala hälsa) och det blev ofta mer awkward än kul. Hans tal med Kristian och hans trolleritrick var riktigt kul, men vem tyckte det var en bra idé att han skulle sjunga för sin mormor i tre minuter, något som inte hade något värde för publiken eftersom texten knappt kunde locka fram ett par enstaka skratt? Kunde de inte ha wrappat upp Björn/Carina-storyn under förra veckan och sen pumpat upp finalen med något stort (Björnzone var fantastiskt, men behövde Björn verkligen vara i ALLA mellanakter? Var budgeten så tight i år?)

Det är ett plus att artisterna får framföra sina vinnarlåtar igen, vilket de inte fick förra året, men att låta den börja i Greenroom och sen awkward vandra genom arenan känns billigt. Kan produktionen inte ge tillbaka de extra minuter som krävs för att sätta upp numret och låta dem framföra låtarna så som de är menade att spelas på scen?

Jag har följt vartenda deltävling i Mello sedan 2006. Några år har det varit lite sämre än andra, men produktionen i år kändes mer opersonlig än någonsin. Melloproduktionen älskar inte sitt program längre. Om Melloproduktionen tror att de fortfarande älskar sitt program så har de istället helt missat varför vi tittare älskar programmet. Gå tillbaka några år, se kärleken och charmen till den här cirkusen som bland andra Edward af Sillén och Daniel Rehn gav programmet med sina starka manus, och se hur stor kontrasten är. Det här är inte modernisering, det är ett hån mot vad underhållning kan vara.

Det var mitt TED-talk, ses till Eurovision då vår frälsare och gud Edward af Sillén kommer ge oss en show vi kan njuta av

[bamses-icke-korrekta-citat]

Inte bamse, men lite tea angående Sune:

Det finns en podd som heter ”Tjejtjusarpodden” där en snubbe går igenom varje sunebok en och en. Och han har kommit till Sune i Grekland, där han intervjuar Kajsa Halldén som spelade Sophie i Sune i Grekland filmen.

Hon spiller MASSA tea det är så kul. Hon berättar också hur jävla konstig regissören var med puss-scenen de hade i Sune på bilsemester.

Här är en länk

(ALSO HON VAR VEGA I SUPERHJÄLTEJUL OCH HON PRATAR LITE OM DET OCKSÅ)

[freddesbokhylla]

Ok så jag har äntligen sett Pelle Svanslös-filmen från 1981. Innan har jag läst hela bokserien typ fem gånger om, men jag var nog bara 8 eller 9 sista gången. Här är några mina tankar några dagar efter att ha sett filmen:

Sjukt nostalgisk! Hur lyckas den vara nostalgisk när jag inte sett den innan?

De första två minuterna med bondgården är så fina.

Grrrr Pelle ska ha en röd rosett, inte grön. Men han ser sjukt gullig ut i grönt också, så jag förlåter filmskaparna.

Måns låter som en standard SD:are i slutet. Lite läskigt att retoriken som under 80-talet var så ond att de kunde låta Katten Måns säga det nu kallas för legitim debatt.

På tal om Måns, varför är filmen så freudiansk? Kanske var böckerna det också och jag var bara för liten för att märka det. Men i filmen är svansarna uppenbart en metafor för penisar. Och Måns låter så himla kåt hela tiden att hans tal om svansar och hans mobbning av Pelle låter som undantryckt homosexualitet. Skitkul!

Jag ÄLSKAR Gammelmaja i domkyrkotornet.

Var är Trisse? :( Jag fattar att de har med Maja Gräddnos tidigare för handlingens skull, men då kan de ha med Trisse också. Pelle skulle behöva en kompis. Samma med Taxen Max.

Jag gillar att katterna så uppenbart är i Uppsala. Man kan se slottet i bakgrunden (eller förgrunden) i många scener. Så mycket svensk media utspelar sig i Stockholm eller i en hittepåstad, så det är alltid så charmigt när man kan känna igen sig.

Jag undrar varför Fritz och Frida bara har en unge i filmen. I böckerna var det ett skämt att varje gång de dök upp hade de ännu en unge med sig. Det hade också funkat bättre i slutet där de inte kan hålla koll på Fridolf om de var upptagna med de andra femtioelva barnen och det var därför Pelle behövde rycka in. Kanske var det dyrt att animera.

Överlag, riktigt bra film. Lite ledsen att jag inte sett den innan.