#golven | Explore Tumblr posts and blogs

ultra-force-au · 14 days ago

Text

Anpassningar I En Viss Takt

Sammanfattning: Den första veckan de har Chiro i sitt liv vill han bara vara hjälpsam.

Rating: G

Genre: Familj

Förhållanden: Chiro och aplaget, Chiro och Blå

Varningar: Ingen

Språk: Svenska

Svart och Gul gick in i köket.

Gul sträckte ut sitt kropp. Hon stönade medan hon gjorde det.

Det skulle vara första gången någon av dem hade ätit på ungefär femtio år. Nåväl, för aporna åtminstone, Chiro hade ätit timmar innan han hittade dem.

Det hoppades de i alla fall.

Vad de inte förväntade sig var att Chiro sopa golven.

Det fick dem att sluta röra sig. De blinkade några gånger innan de tittade på varandra, sedan tillbaka på Chiro.

"Chiro, vad… vad gör du?" Gul frågade och höjde på ögonbrynet.

Chiro tittade upp. Han tittade på Gul med ett leende.

"Sopar!" Chiro kvittrade.

"Ja, men varför?" Svart frågade. "Du behöver inte göra det."

"Åh! Jag vill bara hjälpa till. Det här stället har inte använts på väldigt länge, eller hur? Så jag vill hjälpa till genom att städa upp."

Gul log sött. Hon hindrade sig själv från att bilda ett hjärta med svansen. Hon höll handen upp mot ena sidan av munnen när hon vände sig mot Svart. Hennes ögon var fortfarande på Chiro.

"Han är föräldralös, eller hur?" Gul viskade. "Vi borde behålla honom."

Svart skakade lätt på huvudet. Ena änden av hans läppar kröktes. Han höjde bara sin hand.

"Vi kan få golven, Chiro. Men," Svart eyed stolarna, "om du vill hjälpa till, skulle vi uppskatta om du kunde damma av stolarna och bordet för middagen. Vi tar hand om resten."

Chiro flämtade av glädje; han hade ett stort leende på läpparna. Han ställde sopborsten mot väggen och gick för att torka av bordet och stolarna som han blivit ombedd.

Gul kunde inte låta bli att le bredare.

Hon gick fram till kylskåpet och öppnade det. I samma ögonblick som hon gjorde det slog det henne att de inte hade något som inte hade gått ut. Kylen var mestadels tom och det som fanns där var mögligt.

Hon stängde den efter en stund. Gul tittade på Svart.

"Öh, vi kanske måste beställa in mat eller gå ut och äta. Vi… har egentligen ingenting."

"Visst, det glömde jag." Svart harklade sig. "Vi får gå ut. Blå skulle inte tillåta oss att beställa med hur Superroboten är."

Gul suckade. "Ja, ingen tvekan om det."

"Tjoho! Restaurang!" Chiro jublade. "Jag vet ett riktigt bra ställe för mat!"

Han slutade torka av stolen. Han sprang ivrigt ut ur köket. Chiro stöttade nästan i Blå på väg ut. Blå snubblade och föll nästan tillbaka som ett resultat. Han släppte en upprörd suck.

Han såg sig omkring i köket. Han rynkade på näsan vid anblicken.

"Allt är mycket smutsigare än jag trodde… det här kommer att ta en hel dag att städa, om inte en vecka!"

Svart klappade honom på axeln. "Oroa dig inte, Blå, vi ska hjälpa dig."

Blå log lite och lugnade sig.

Chiro betalade för middagen. Ingen visste hur eller varför han hade pengarna till det. Allt han gjorde var att le glatt mot dem som svar, som om det inte var någon stor sak.

Nåja… de åt middag, åtminstone.

—————

Gul gjorde sig redo att gå ut.

Hon såg till att hjälmen satt ordentligt på huvudet. Hon ville inte att den skulle falla av vid någon gång och således göra henne obegriplig för alla människor hon skulle stöta på. Det sista hon behövde var att göra det mer komplicerat än vad hon behövde.

Gul kände en hand på sin arm. Hon tittade ner, sedan upp på personen bredvid henne.

Chiro hade ett upprymt leende på läpparna och sina ögon gnistrade.

Hon svor att han var en sådan söt unge.

"Får jag följa med, Gul?" Han frågade.

Gul log och klappade honom på huvudet.

"Ledsen, Chiro, jag måste uträtta några ärenden." Hon avböjde försiktigt. "Jag tvivlar på att du skulle vilja följa med på något tråkigt ärende."

Chiro plutade och korsade armarna.

"Jag har gjort de förut! Dessutom, har ni ens pengar?"

Gul öppnade munnen för att svara självsäkert tills hon tänkte på det.

Hon öppnade upp sin hjälm. Hon sträckte in handen där tills hon hittade sin plånbok. Gul tog ut sin hand och kollade.

En fluga flög ut ur den.

Hennes ögon blev blanka.

Hon trodde att hon hade lite pengar där inne. Det hade hon tydligen inte.

Gul là tillbaka den. "…Ja, jag måste ta dig med mig." Hon log nervöst.

Chiro gick genast för att sätta på sig skorna. Han verkade så jätteglad över att göra detta också. Ärenden var inte det mest spännande i världen, men det hindrade inte det leendet på läpparna.

Allt han ville göra var att vara hjälpsam. Gul kunde inte vara för arg på det.

"Okej, Chiro," hon började, "du måste lyssna på mig när vi är där. Inte lekande, inget vandrande, och inget som inte står på listan, okej?"

"Mhm! Inga problem, Gul!" Chiro lydde.

Gul tog tag i hans hand och de gick ut.

Hon hoppades att han skulle följa vad hon sa utan något trots. Hon hörde hur barn inte alltid lyssnade, så hon visste inte hur Chiro skulle bli. Han var trots allt ett litet barn, även med allt de alla måste göra nu. Träning, förbereda honom för ledarskap, uppfostra honom, allt.

När de kom dit var Chiro förvånansvärt hjälpsam.

Han gick igenom inköpslistan, han tog saker och la dem i vagnen utan att gå för långt ifrån henne, och han såg till och med att det inte var för dyrt. Allt rymdes inom budget som Gul och Blå tänkt ut på i förväg också.

Det fanns faktiskt fortfarande en del pengar över från den summan. Gul lät Chiro gå och hämta lite saker för sig själv, som en liten belöning för att han varit så snäll och hjälpsam.

Hon log stort och kände sig stolt över honom.

Det verkade som att Chiro menade det när han sa att han gjort ärenden tidigare.

—————

Röd spände fast selen på sig själv.

Han tittade över till Grön. Hon tittade tillbaka på honom och nickade. Han var lika redo som Röd var.

De två hoppade av och började spruta Superroboten.

Chiro tittade på en annan sele och en sprutpistol som låg nära halsen. Han tittade på Blå.

"Kan jag hjälpa till?" Han frågade.

"Nej." Blå svarade. "Du är alldeles för ung för det här. Du är bara... Vad, fem? Sex?"

"Sju," Chiro rättade.

"Ändå kommer du bara att bli skadad om du göra det här. Det är bäst om du låter oss sköta städningen tills du blir äldre."

Chiro plutade och korsade armarna. Han slog ner röven medan han tittade bort. Han satt där med benen i kors. Chiro trodde att han var en stor pojke, han kunde hantera det här.

Blå suckade bara genom näsborrarna.

Han förstod att Chiro ville hjälpa till, men han var för ung för att göra sånt här skit. Han kunde vara arg över det allt han ville, men det var för hans eget bästa. Det sista de behövde var att få Chiro antingen skadad eller dödad.

Detta inkluderade inte ens hur Chiro var deras nya ledare—han ville inte ens komma in på hur ung Chiro var för den positionen—eller hur viktig han verkligen var. Han kunde inte berätta det för pojken, det var helt upp till Svart att berätta för honom när han trodde att tiden var rätt.

Chiro såg att Blå tittade på honom. Han pustade och vände sig om så ryggen vänd mot honom.

Blå rynkade på näsan.

Han måste påminna sig själv om att Chiro bara var ett barn. Så unga barn skulle bete sig på ett sådant sätt eftersom de inte att få som de vill ha. Han kunde inte vara för hård mot honom.

Knäpp.

Blå och Chiro gick omedelbart till kanten av bålytan. Blå höll upp sin arm framför Chiro för att hindra honom från att falla framåt.

Grön flämtade tungt och lät nästan som om hen hyperventilerade. Röd höll fast henne i vristen. Gröns fot höll fast i Röds arm.

Kabeln som kopplade hans sele till toppen av Superroboten bröts av på mitten.

"Är du okej, tjejig?" Röd frågade.

Grön nickade frenetiskt. "Mhm. Jag tror att jag såg mitt liv passera revy framför mina ögon."

Blå suckade djupt. Å ena sidan var han glad att Grön var okej. Å andra sidan var Grön vanligtvis bättre på detta. Det borde inte ens ha hänt från första början.

"Du måste vara mer försiktig, Grön. Jag vet att det var ett tag sedan, men så rostig kan du inte vara."

"Det är jag inte! Det är pistolen!"

Blå stönade. Han tittade på Chiro.

"Det är därför vi inte lät dig hjälpa till med den här sysslan, Chiro."

Chiro hoppade till och tittade på Blå. Hans ögon blev vidgade, uppenbarligen lite rädda. Han verkade bekymrad över Grön också, även om hon var okej nu.

Han nickade. "M- Mhm! Jag ska inte fråga om jag kan göra det här igen!"

"Bra, gå nu bort från kanten."

Chiro rörde sig snabbt bort som han blev beordrad.

Blå hjälpte Grön upp och de tog en titt på sprutpistolen. Det var något fel på mekanismerna och det sprutade inte ut vattnet ordentligt. Alla såg till att allt var i sin ordning innan de började städa.

Blå testade den andra sprutpistolen innan han kopplade upp Grön igen.

—————

Svart tog håret ur flätan.

Det var ett tag sedan han verkligen släppte ner det och borstade ut det. Han skulle inte tvivla på att det var en trasslig röra just nu.

Med en enkel våg med sina fingrar genom håret fick han sitt svar.

Japp, den behövde definitivt en borste, om inte en kam.

När var sista gången Svart borstade sitt hår? Det måste ha varit innan de satte sig i inaktivitet. Det var inte så illa, men han borde ha borstat det samma kväll som laget vaknade.

Han höjde handen för att föra borsten närmare.

Chiro kom sedan in i rummet.

"Hej, Svart? Kan jag-" Chiro flämtade.

Svart tittade på honom när Chiro sprang över till honom.

Han höll Svart hår i sina händer. Chiro tittade på det med förundran. Det var som om han aldrig hade sett långt, tjockt hår förut.

Tja, Svart antog att det var vettigt. Chiro hade inte sett någon av dem utan hjälmen av ännu. Han skulle bli intresserad av det någon gång.

Chiro lekte med det. "Jag visste inte att ni hade hår!"

Svart skrockade bara åt det.

"Vad trodde du att vi hade under dem?"

"Öhh," Chiro satte sin hand på hakan, "jag vet inte. Bara era hjärnor där under eller något. Ni tar ju knappt av er hjälmarna."

Det roade honom. Han trodde inte att Chiro skulle komma med teorier om vad som fanns under apornas hjälmar.

Men i slutändan…

"Tja, jag kan inte klandra dig för att du försöker ta reda på vad som finns där under. Vi trodde inte att vi skulle ta av dem ännu förutom att sova och bada." Svart förklarade.

Chiro lutade på huvudet. Han hade en förbryllad blick i ansiktet.

"Hur kommer det sig?" Han frågade.

"Vi vaknade bara för tre dagar sedan." Svart började. "Det finns en stor risk att vi kommer att bli attackeras snart och vi måste vara redo. Vi får inte låta oss bli sårbara."

Det tog några sekunder, men Chiro nickade som svar. Han förstod helt vad Svart sa och han var glad över det.

Chiro såg sig omkring innan sina ögon landade på borstarna och kammarna i närheten.

"Kan jag hjälpa till då?" Chiro tittade på honom. "Borsta ditt hår, menar jag."

En ände av Svarts läppar krökte. Han kunde inte se skadan i det. Han flyttade svansen till sin andra sida och klappade bredvid honom.

"Gå och hämta den svarta borsten."

Chiro log och tog det han bad om. Han satte sig ner och borstade det åt honom.

"Det är verkligen långt och mjukt."

"Jag försöker hålla det välskött. Grön och jag har det längsta håret i laget."

Chiro stannade ett ögonblick och blinkade några gånger. Han fortsatte att borsta.

"Verkligen? Jag trodde att Gul skulle ha långt hår."

"Med hur hennes hår tenderar att bli, föredrar hon att hålla det kort." Svart svarade.

"Huh…" Chiro lät det sjunka in. "Tja, öh får jag fråga er några saker, som varför är era namn bara färger? Varför inte riktiga namn?"

Svart fnissade. Han kunde inte låta bli att känna sig road och glad över hur nyfiket det lilla barnet var. Det var härligt att se hur Chiro var tillräckligt bekväm med dem för att ställa dessa frågor.

Svart försökte svara på alla frågor han kunde, även om det fanns några som han inte riktigt hade ett svar på, som varför deras namn var som de var.

—————

Grön tog ut kaffekannan från sin plats i kaffebryggare.

Han hällde upp det i en blå mugg. Hon tillsatte sedan mängden socker och grädde som Blå vanligtvis gillade i sitt kaffe. Efteråt rörde Grön om det och satte sedan locket på koppen. Han såg till att det var tätt där.

Hen hällde upp resten av kaffet i en annan blå kopp. Hen ställde in den i kylen så att Blå kunde få iskaffe senare.

Chiro kom in i köket. Han gick fram till skåpen för att hämta lite snacks. Han lade märke till kopparna som Grön hade i sina händer.

"Vad är det där?" Han pekade på kopparna.

Grön tittade på honom en stund innan hen tittade på kopparna. Det klickade då att han syftade på kaffet.

"Åh, det är bara kaffe jag gjorde till Blå." Grön svarade. "Han vaknade lite sent idag, så jag ska ge honom sin kaffe."

"Får jag ge det till honom?" Chiro frågade glatt.

Grön skrockade och viftade på svansen. Hen hade ett stort leende på sina läppar.

Åh, han var en så söt liten unge. Han kanske är längre än de flesta aporna, om så bara lite, men hon tyckte att han var bedårande.

Han räckte över resemuggen till Chiro.

"Ja, var så god, Chi-Chi! Du vet hur man tar sig till labbet, eller hur?"

Chiro nickade.

"Blå finns där inne. Åh, och låt honom veta att jag gjorde kaffet den här gången, okej?

"Okej, det ska jag!"

Chiro sprang iväg till labbet. Grön kunde inte låta bli att le åt hans upphetsning.

När han kom fram till labbet öppnades dörrarna automatiskt för honom. Han saktade inte ner takten när han gick för att ge Blå koppen.

"Hej, Blå! Jag har din-"

Han snubblade över sig själv. Chiro tappade koppen; den flög framåt. Han föll med ansiktet först till marken.

Efter att koppen slagit i marken en gång, tog Blue snabbt tag i den.

"Jag är ledsen! Jag menade inte att-"

"Du måste vara mer försiktig, Chiro." Blå såg på honom, sitt uttryck strängt och kallt. "Du kunde ha skadat dig själv allvarligt, för att inte tala om om den här koppen inte hade ett lock eller om det inte satt så tätt på plats som den gjorde, den kunde ha kommit överallt."

Chiro tittade ner och nickade. Han mådde riktigt dåligt över det.

Blås uttryck mjuknade. Han tog ett tyst djupt andetag. Han måste påminna sig själv om att han var ett barn, han kunde inte vara hård mot honom. Det var också en olycka, något han inte kunde skylla på någon för.

"…Är du okej? Ditt ansikte blev väl inte alltför illa skadat?" Han frågade.

Han skakade på huvudet. "Det- Det gör lite ont, men jag är okej."

Blå suckade lättad. Han inspekterade sedan koppen för se om den var skadad.

"Gå långsammare nästa gång. Jag är säker på att du bara var glad över att få det här till mig, men jag vill inte att du ska skada dig och jag vill inte att Svart ska göra en kopp till åt mig."

"Grön gjorde ditt kaffe, faktiskt."

Blue lyfte på huvudet och ögonbrynen gick upp. Han tog en klunk av kaffet. Han nynnade och log.

Det var en aning för mycket grädde, som vanligt när Grön gjorde den.

Hans svans svajade från sida till sida.

"Säg till honom att jag sa tack—utan att springa den här gången."

"Okej!"

Chiro borstade av sig och gick därifrån.

När han väl var ute ur rummet släppte Blå leendet. Hans svans fortsatte att svaja medan han återgick till arbetet.

Det här skulle bli en återkommande händelse, eller hur?

—————

Självklart var det Röds tur ikväll.

Han skulle fixa några delar av Knytnävsraket 1, men sedan sa Svart att det var Röds kväll för att diska. Han skulle ändå göra dem, alla hade ett schema de kommit överens om, hur mycket han än inte ville just nu.

Om han hade tur kunde han få dem gjorda och överstökade snabbt, även om det fanns gott om disk i diskhon.

Han suckade innan han tog tag i svampen.

Röd hörde fotsteg som blev högre och närmare när personen kom närmare. Högljudd, inte en oro i världen, lite tung och hård på marken, han visste vem det var bara på grund av det. Han hade det inte helt memorerat ännu, men han visste att det var annorlunda från de andra.

Chiro.

I samma ögonblick som han kom in i köket tittade Röd bakom sig och log.

"Hålla, Unge. Vad gör du här så här dags?" Hans svans svängde till vänster och höger.

"Hämtar lite vatten innan jag gör mig redo för att gå och lägga mig."

Chiro öppnade kylen och tog en vattenflaska. Han tittade på Röds händer. Hans små koslickar gick upp. Han tittade upp på hans ansikte igen.

"Behöver du hjälp med disken?"

Röd var på väg att avböja, men han tänkte på det ett ögonblick.

Även om det bara var att skölja av disken medan han gick igenom dem och Chiro torkade av dem, skulle det gå fortare. Om Röd blev klar med det tidigare skulle han förmodligen kunna göra mer med Knytnävsraketen än han ursprungligen hade planerat att göra.

Ett leende kröp fram i hans ansikte. Han tänkte inte på att göra mer än att fixa något. Röd kunde lika gärna göra andra saker med den när han var klar.

Han vände sig mot diskhon.

"Tja, varför inte?" Han pekade bredvid sig själv med tummen. "Du kan komma hit, skölja av disken och ställa dem i diskstället när jag är klar med dem."

Chiro nickade och gick över till hans sida.

Röd började diska. Varje diskad disk gavs till Chiro. Han sköljde dem och ställde undan dem.

De pratade medan de gjorde det. Röd initierade det eftersom om de skulle ha Chiro på obestämd tid kunde han lika gärna veta lite mer om barnet.

Chiro verkade vara precis som vilket vanligt unge som helst i hans ålder, om än en smart sådan som bara råkade hitta dem och väcka dem. Han gillade sina videospel, sina tv-program, allt som Röd trodde att en sjuåring skulle gilla eller vara intresserad av. Det fanns saker han aldrig hört talas om, men han antog att det skulle vara fallet för att vara i inaktivitet i femtio år.

När de var klara, vilket inte tog så lång tid, torkade de av händerna.

Chiro gick bort från Röd. "Godnatt! Vi ses imorgon!"

Han stötte nästan i Gul.

"Hej, Chiro. Ska du inte ligga i sängen nu?"

"Det är därför jag ska gå och göra mig redo för att gå och lägga mig!" Chiro log mot henne.

Gul skrockade och log tillbaka. Hon tog tag i honom och kastade honom över axeln.

"Tja, antar att jag ska se till att du gör det."

"Hej! Jag kan göra det själv, du vet!" Chiro protesterade. "Sätt ner mig! Gul!"

Röd skrockade åt synen; hans svans viftade tungt.

Han fortsatte med att fixa ett par delar av Knytnävsraketen. Röd kunde dock inte göra mycket efter det.

När Röd kände sig ganska trött gick han och lade sig och gick med de andra.

—————

Vid varje hörn försökte Chiro hjälpa Blå med något.

Han kunde hjälpa de andra under hela veckan, från att hjälpa Grön med att reparera något till att försöka hjälpa till Svart och Gul med matlagning, men han fick inte hjälpa Blå så mycket. Det mesta han gjorde för Blå var att ge honom kaffe för ett par dagar sedan.

Blå försökte avvisa honom i varje ögonblick. Det fanns saker som han kunde göra själv, och andra som han helst inte skulle riskera att Chiro skulle hjälpa honom med.

Trots att Blå avböjde Chiros erbjudande om att hjälpa, fortsatte han att envisas. Han hade mycket tålamod i början av dagen, men det började tunnas ut lite i taget.

Han behövde påminna sig själv om att Chiro bara var ett barn, ett som de skulle uppfostra och träna.

Blå kunde inte låta sig bli frustrerad på honom.

Chiro gav Blå sitt kaffe den morgonen, han försökte hjälpa honom att städa—han var tvungen att få det området för Chiro två gånger—han gav honom böcker som han behövde och mycket mer som kunde vara en lista. Blå hade inte en timme på sig att räkna upp allt.

En del av det var bra, som kaffet och böckerna, men det fanns skit som han inte kunde och inte borde hjälpa till med.

Som vad Blå gjorde just nu.

Chiro gick till hans sida medan Blå gick.

"Borde du inte ha någon som hjälper dig att bära en del av det där," lutade Chiro på huvudet, "eller åtminstone hjälpa till med dörrar och sånt?"

"Jag mår bra, Chiro. Gå och lek eller något." Blå höll blicken framför sig när han svarade. "Har inte du träning att göra, faktiskt?"

Han skakade på huvudet. "Nej, Svart sa att jag skulle börja med det imorgon."

"Jaha, och lunch då? Jag tror inte att jag har sett dig äta förutom frukost."

Chiro tänkte en stund.

"Ja, Röd gav mig lunch tidigare."

Blå höll hårdare i lådan.

"Har du inget annat du hellre skulle göra? Något överhuvudtaget?"

"Nix! Jag vill kunna hjälpa till! Jag får inte göra så mycket med människor jag bor med."

"Det finns vissa saker du inte kan göra i din ålder, Chiro. Du kan bli allvarligt skadad eller skada någon annan, särskilt om det görs felaktigt."

Chiro rynkade pannan lite.

Det kom inget svar ett ögonblick.

Blå tittade bredvid honom bara för att inse att Chiro inte var där längre. Han visste inte när, men han gick. Han andades hörbart ut genom näsan.

Han talade bara sanning, ingenting att såra hans känslor där alls. Det var bättre om han skötte det här, med tanke på att allt var glas och kemikalier.

En felaktigt rörelse och något kunde gå sönder eller spilla.

"Blå! Du glömde något!" Chiro skrek plötsligt.

"Det finns inget sätt att jag-"

Blås ögon vidgades.

Chiro sprang med en kantstött bägare i handen och försökte komma ikapp Blå. Även om han glömde det, var det inte det som fick honom att oroa sig.

"Chiro!"

Det skarpa skriket fick Chiro att sluta. Han insåg att han sprang istället för att gå.

"Förlåt."

Chiro fortsatte att gå mot Blå, den här gången men gick han till honom.

Trots det snubblade han.

Han tappade bägaren.

Smäll!

Blå stirrade på de brutna bitarna en stund; han tittade upp på Chiro. Hans grepp om lådan blev hårdare, nästan darrande.

"Jag är- Jag är ledsen, Blå! Jag menade inte att tappa det! Jag ska sopa upp det-"

"Nej."

Chiro vände sig om för att titta på honom och stoppade sig själv halvvägs från att springa iväg för att hämta en sopborste och sopskyffel. Hans ögon mötte Blås, men Blå tittade honom inte riktigt i ögonen.

Blå blottade sina huggtänder och ett lågt morrande kom fram.

"Du ska inte hjälpa till längre." Blå började. "Ju mer du har försökt hjälpa mig, desto mer gör en majoritet av det precis tvärtom. Jag vet att du försöker vara hjälpsam, men du gör det bara värre!"

Chiros ögon vidgades.

Han tryckte ihop läpparna. Hans händer blev knytnävar, och de blev så täta att de darrade. Hans stora blå ögon fylldes av gigantiska tårar som täckte halva hans syn.

Blå lade märke till hans ansiktsuttryck, sorgen och förvirringen. Hans eget uttryck mjuknade efter att han insåg vad han just sagt.

Han lät sin irritation ta över.

Innan Blå hann säga något, vände Chiro sig om.

"…Okej…" Hans röst skakade.

Han gick bara iväg. Han torkade bort tårarna från ögonen.

Blå fick en smäll på huvudet bakifrån.

"Vad i helvete, Blå?" Gul skällde ut. "Han är bara ett litet barn! Du behövde inte snäsa av honom så där!"

Svart knuffade försiktigt tillbaka Gul lite. Han lade sin hand på Blås axel.

"Jag vet att det är svårt för dig att vänja dig vid en ny person, än mindre en ny ledare." Svart började. "Men du måste ha tålamod med honom, även om det är svårt. Som Gul sa, Chiro är bara ett litet barn, han kommer att ta det mer personligt och det kommer att påverka hur han gör säker när han blir äldre."

Blå överlämnade lådan till Gul. Han slöt ögonen och han muttrade.

"Jag kan inte tro att du får mig att känna skuld för det här…"

Svart sträckte ut handen och en sopborste och sopskyffel svävade över till honom.

"Vi tar hand om det här, du går och ber Chiro om ursäkt."

Blå nickade.

Han gick runt det brutna glaset innan han började springa tills han kom till rören. Chiro kunde inte ha gått för långt så snabbt. Han gick in och sköt genom Superroboten en tills han kom till korridorerna till deras rum.

Han gick bort till rummen. Chiros sovrumsdörr susade upp.

Chiro kom hit mycket snabbare än Blå förväntat sig, men samtidigt var han tacksam för att Chiro gick hit istället för utanför Superroboten.

Chiro satt på sin säng. Han hade benen upp till bröstet. Hans ansikte vilade på knäna. Han knackade sin hatt mot sidan av sitt vänstra ben. Hans ögon riktade helt enkelt mot sängkanten medan tårarna tyst rann nerför hans röda ansikte. Hans andning var långsam men stadig. Hans små koslickar föll neråt.

Blå stökade verkligen till den här gången, eller hur?

Han tittade nedåt; han knackade på dörröppningen för att få Chiros uppmärksamhet.

Chiro hoppade till av ljudet och tittade på Blå. Han torkade tårarna från ansiktet. Han vände sig bort från honom. En lätt snörvling undslapp honom.

Blå suckade innan han gick över till Chiros säng. Han satte sig i slutet av den. Han lade sin svans på Chiros arm.

"Jag ber om ursäkt, Chiro." Blå började. "Jag… Jag menade inte riktigt-"

"Är jag bara till besvär för er?"

Chiro avbröt oavsiktligt. Han tittade på Blå.

"Vill ni ens ha mig här?"

Blå höjde på ögonbrynen och ögonen vidgades.

Var det vad Chiro trodde, att han inte var önskad?

Han höjde snabbt sin hand.

"Chiro, om det är på grund av vad jag sa, då menade jag det inte. Jag brukar säga saker som jag inte menar när jag blir irriterad, som det som hände där."

Han tog ett djupt andetag.

"Alla verkar älska dig mycket redan, även Röd. Jag måste erkänna att jag inte är så van vid att ha dig här ännu. Jag är inte van vid att vara runt barn, mycket mindre än de andra. Jag skulle hellre ha en ledare som inte är ett litet barn heller, men det finns inte mycket jag kan göra åt den delen."

Blå tittade honom i ögonen. Han kunde se att Chiro lyssnade uppmärksamt på honom.

Blå tog av sig hjälmen; han lade sin andra hand i håret. Hans fingrar drog genom den.

"Vad jag försöker säga är att jag är ledsen," sa Blå, "och jag ska försöka vara mer tålamod med dig. Ta inte någon av mina irritationer personligt, att vara lättirriterad är precis som jag är."

Chiro stirrade på honom ett ögonblick. Han snörvlade igen.

Blå var verkligen inte bra med barn. Han borde vara mycket bättre på det här för Chiros skull.

Mindre brysk, trevligare formulering för förklaringen.

"Förlåt att jag försökte hjälpa till när du inte ville att jag skulle göra det." Chiro svarade. "Jag har egentligen inte människor som jag kan vara runt så mycket. Jag ville inte att ni skulle ignorera mig…"

Uppmärksamhet.

Det var allt han ville ha.

Blå ville inte ens tänka på hur det var för Chiro innan han väckte dem. Det var uppenbarligen hemskt nog för honom att sukta efter så mycket uppmärksamhet att han gjorde vad han kunde för att hjälpa till. Det spelade ingen roll om det var något litet eller om det var stort och viktigt.

Han ville bara bli lade märke till och uppmärksammad.

Blå klappade hans huvud med sin svans.

"Du behöver inte oroa dig för det, Chiro. Vi kommer inte att försumma dig eller dina behov. Jag skulle säga att du kommer att ha det bra med oss."

Chiro log mot honom.

Innan Blå insåg det, kramade Chiro honom. Han kramade honom ganska hårt.

Blå ryckte till och frös. Han förväntade sig inte alls tillgivenhet från Chiro. Han hade varit kärleksfull mot de andra aporna, men inte mot Blå.

Efter en stund klappade Blå hans huvud med handen.

Han harklade sig. "Nu assisterar du mig inte ner om jag inte specifikt ber om hjälp. Förstått?"

"Japp!" Han log ljust.

Han drog sig undan och sina små koslickar reste sig.

"Bra," Blå korsade armarna och rynkade pannan åt honom. "Gå nu och hjälp Svart and Gul med det brutna glaset och var försiktig. Det sista vi behöver är att ta dig till sjukstugan för något så minimalt och undvikbar."

"Jag ska vara försiktig!" Chiro sa.

Han brydde sig inte om hur Blå sa det.

Han reste sig upp och sprang tillbaka till platsen han tappade bägaren. Han var försiktig när han hjälpte dem att städa upp röran.

Blå fortsatte vad han gjorde innan den tappades.

Änden av hans läppar böjdes upp.

Blå skulle inte erkänna det, men han trodde att han kanske skulle gilla att ha Chiro här trots allt.

Det var en anpassning han behövde göra i sin egen takt.

#super robot monkey team ultra force go #srmtufg #ylw-52 #blk-11 #chiro #red-77 #grn-34 #blu-23 #Writing #Swedish

2 notes · View notes