#funtad

[swedishtrickster]

Jumping on the bandwagon inspired by this post

Asså om nån jävel kommit fram till mig för ett år sen och sagt "Bees, du kommer att spendera allt för jävla mycket pengar på att se en finsk rappare i fucking POTTFRISYR spela i Stockholm, Glasgow, London OCH JÄVLA ROVANIEMI AV ALLA STÄLLEN" så hade jag ju fan trott att de var helt jävla hullu.

Men nu är vi här och satan i gatan att jag ändå är gode glad över det.

Inte fan trodde jag att min besatthet med Melodifestivalen och ESC skulle leda till det här, jag har ju kollat på det dravlet sen 1999 och på fucking TJUGOTRE ÅR har jag aldrig fastnat för en artist i dessa tävlingar som jag fastnat för den här idioten (/affectionate)

Scennärvaro, charisma, tar sig själv inte på för stort allvar samtidigt som han tar vad han faktiskt gör på scen och med musiken på precis så stort allvar som han tycker det förtjänar och jääääääävlar vilken frisk fläkt han för med sig. Han får stora shower att verka intima och små shower att verka större än vad de faktiskt är.

På en personlig nivå har min sommar varit sjukt jävla kämpig och jag har på rikt då och då kännt att jag bara vill krypa under täcket och ge upp med allt. Men så på med like Välikuolema, ROK ROK (tack för den stavningen Jesse), Hirttää Kiinni, och Koppi Tules (i den ordningen) så är det som att min hjärna resettar och jag hittar lite mer ork för att ta itu med skiten som hopar sig.

Nu sitter jag och tragglar den finska som jag fascinerades av som barn, snackar med nya vänner online, och är långt mycket gladare än i b��rjan på året, allt på grund av Jere från Vantaa. Kiitos, grabben. Ibland undrar jag hur fan du är funtad, men ingen av oss skulle vilja att du var något annat än ditt genuina jag. <3

[piruett-se]

Fel på roboten

Niklas står halvnaken nere i trädgården igen, på baksidan. Han är full. Han eldar. Tavlor, canvas, ramar, penslar, stråhatten – allt har han stoppat i eldtunnan.

”Kom och ta mig om du kan!” skriker han mot den tunna månskäran som kikar fram mellan molnen. En klunk av whiskyn i munnen, en i brasan.

Från ett litet fönster på övervåningen tittar Leo och Dorian ner på det makabra skådespelet. ”Var inte rädd Dorian,” säger Leo. ”Pappa är inte arg på oss. Han fick bara inte så många likes på sin tavla på Instagram.”

På gården har Niklas dragit ner kalsongerna och urinerar rikligt på de brinnande tavlorna. Han vacklar till och kommer för nära elden. En gnista antänder könshåret. Ett plågat vrål ekar över grannskapet.

Inne i huset vaknar Malin. Klockan visar 03:42. Hon kniper ihop ögonen och känner klumpen i magen växa. Något hände med Niklas när de flyttande till huset i Ålsten. Utan grannar vägg i vägg att hålla upp fasaden för, så har han sakta men säkert… tappat det. Det finns inga spärrar längre.

Hon har alltid vetat att det funnits något kallt och mekaniskt under den charmiga ytan. Ingen normalt funtad människa kan vara så produktiv och fokuserad som Niklas är. Som en robot, dold under en mänsklig mask. Men nu har roboten slutat låtsas.

Och något är fel med den.

[byolsen]

ADHD MEDS WIN WIN!

”Och jag som trodde att knäböj skulle vara det jobbigaste momentet idag. 🥲😭

This is gonna hurt my ego!

Testade ju bara maxa skiten ur mig på dessa för skojs skull!

Då brukar det gå bra för mig!”

När det sen helt plötsligt blir allvar och står i ett schema?

Ja då försvinner otroligt mkt av mitt ”ROLIGT” och ”KRIGARPANNBEN” pga = NU har det blivit ett MÅSTE & då tycker min hjärna att vi ska skita i det för det har gått från ASKUL till ”VÄRLDSTRÅKIGT” IN A SPLIT SEC!!!! 😤😤😤😤😤😤

Förut hade jag

1) skitit i det helt,

eller

2) gjort dem extremt halvdant & ÄNNU MER EXTREMT SLARVIGT och förmodligen dragit på mig något mer skit i höften/ljumsken/ryggen pga sviktande teknik/brukar ej allvar hur mkt jag än egentligen vill!!!!!

Och som följd hade jag bara blivit mer och mer förbannad på mig själv för att hjärna & kropp inte bara kan connecta SOM DEM SKA, tills jag bokstavligen blivit så explosionsartat förbannad (på mig själv för att jag INTE BARA KAN BRUKA ALLVAR ”som alla andra”) att hela passet sen hade slutat i… MÖG SKIT AS DÅLIGT, och jag lämnar gymmet så lack att jag …. Förmodligen exploderat på VAD som helst inom loppet av några timmar senare, för ja….

Adhd hjärnan och fokus när JAG VILL VILL VILL - men hjärnan tycker TYDLIGEN INTE att det är något vi vill tillräckligt mycket.

Och hjärnan vann alltid förut…

Jag har mediciner nu.

Nästan maxad dos…

Den kanske inte hjälper mycket mot ätstörningarnas jävla påhitt…. (Där behöver vi tydligen mer hjälp…..🤮😡)

MEN JAG KAN TA MIG FAN GÖRA SÅNT HÄR NU 💯

SOM JAG VILL-MÅSTE,

MEN SOM HJÄRNAN INTE TILLÄT MIG GÖRA FÖRUT (Iaf inte utan en eventuell katastrof som följd)…

I know.

I just fucking know I can!

I DID IT!

JAG KAN HÄRMED FAKTISKT GÖRA SAKER NU SOM JAG FÖRUT INTE KUNDE FÖRMÅ MIG SJÄLV ATT GÖRA ÖHT PGA EN (ADHD-) HJÄRNA SOM BARA JOBBADE MOT MIG/tyckte att klättra på väggarna och leka apa är himlans mycket mer intressant än det jag faktiskt SKA och BORDE göra!!!

T.o.m. en sån sak som en viss övning i min egen träning?

En övning jag t.o.m. GILLAR och VILL/E göra.

TILL OCH MED DET FUCKADE MIN HJÄRNA FÖR MIG FÖRUT!

Så många övningar jag var tvungen att skita i för att skaderisken blev för stor pga NO-CONNECTION between body and mind.

Idag vann jag (eller okej, medicinen vann kanske MEN JAG KÄNNER DET MER SOM ATT JAG VANN!).

Att det sen tog mig OFANTLIGT mycket mer/längre tid än vad det ”borde ha gjort” är en helt annan femma, som jag är helt beredd på att bara totalt SKITA I just nu.

För det är något jag får jobba bort med tiden.

JAG KUNDE FOKUSERA!

JAG KUNDE BRUKA ALLVAR MED ATT GÖRA NÅGOT SOM VANLIGTVIS (Mia pre-meds) ALDRIG HADE GJORT (eller om jag hade tvingat mig = kaosat totalt sen blivit kokande-skogstokigt-rosenrasande-flyförbannad när allting hela tiden bara kändes skit, eller gjorde ont, eller bara allmänt gick käpprätt åt helvete)!

I FUCKING WON TODAY!

Och jag tänker ta mitt WIN idag och bära det med mig, stoltare än en jävla tupp, HELA JÄVLA DAGEN!

Och förhoppningsvis kunna fortsätta det här!

Att GÖRA SAKER även fast hjärnan inte vill/samarbetar.

Utan att KONSTANT behöva leta/hitta massa ”lura mig själv och min hjärna”-genvägar (som tex ⏱️gör detta nu innan micron plingar, ⏲️ska du promenera 30 min? Då kan du lika bra betala räkningar och kolla hur budgeten ligger till. 🧭Glömt svara sms & mail? Lika bra att ta ytterligare en promenad så vi får det ur världen⏰) en jävla massa extrajobb som suger ÄNNU MER ENERGI, för mig mentalt NÄR JAG ÄRLIGT TALAT REDAN HAR FULLT TILLRÄCKLIGT 💣 med alla intryck, människor, ljus, ljud, lukter, KÄNSLAN AV HUR VÄDER: särskilt hur VÄRMEN OCH FUKTAN KÄNNS MOT MIN HUD!!!!🤮, 🧨 som har en tendens att göra mig rätt så jävla överstimulerad bara det!

För ibland måste man göra saker som man inte vill göra (mammas eviga tjat 🫠), en relativt normalt funtad hjärna som inte har motivationen till det - KAN GÖRA DET ÄNDÅ!

En hjärna med adhd eller liknande diagnoser - VI KAN INTE ”BAAAAARA” GÖR DET!

Det är som att försöka gå rakt fram, samtidigt som en STOR JÄVLA TJOCK OCH TUNG CEMENTVÄGG TRYCKER DIG TILLBAKA!

Många gånger, inte ens när vi faktiskt VILL GÖRA DET SJÄLV; kan vi göra det, för att den där jävla hjärnan har fått för sig att …. Jamen tex, DET ÄR JU SÅ HIMLA MKT INTRESSANTARE ATT KOLLA IGENOM ALL VÄRLDENS FÅGLAR UTOMHUS än att städa/tvätta/laga mat/ÄTA/betala räkningar/träna/ringa sin vän man inte pratat med på 6 månader/jobba/SOVA/gå på toa (håller mig ibland tills det är total kris och jag ligger dubbelvikt på golvet för att blåsan är så full att det bokstavligen krampar i hela nedre delen av magen) JAG KAN FORTSÄTTA I EN OÄNDLIGHET MED SENARION.

Men jag hoppas.

Jag hoppas verkligen att dem få som faktiskt tagit sig tid att läsa det här väldigt ogenomtänkta inlägg, särskilt ni ”nOrMaLa”….

SÄRSKILT NI!

Att ni kan sluta hålla på med att slänga med diagnoser ”jag har nog det” ”hen har säkert det” ”du kan inte skylla på din adhd det kan man ju inte” OCH BLA BLA BLA!

Tror ni på allvar att vi inte gör vårt fucking bästa med dem förutsättningar och hjärna vi blivit blessed med?

Kalla aldrig mer någon lat eller trög någonsin igen!

Utan att veta bakgrunden och eventuella orsaker/diagnoser/andra funktionshinder innan!

YOU DON’T GET TO JUDGE US!

WE’RE JUST TRYING TO SURVIVE IN A WORLD THAT UNLIKE YOU, ISN’T BUILT FOR US!

[perabl]

Nerstämd - svårt att skriva humor

Just nu är Mogwais mående lite ovisst. Kanske väntat, men det gör ju ändå inte situationen bättre. Helt klart har det ju direkt inverkan på aktiviteterna också. Det funkar inte att skriva humoristisk fantasy då. Eller kanske det gör just det, för att skingra tankarna. Men jag är nu så funtad att jag bara inte kan sitta stilla och rulla tummarna. Oavsett vad som händer omkring mig. Just skrivandet…

[danielelvenmark-blog]

TV Tim Sweden #589 - Die dummen Schweden eller hur fan e Ni funtade?

[whitewaterpaper]

Rebecca (Kapitel 03–04).

Författare: Daphne du Maurier. I översättning av: Dagny Henschen-Harrie & Hilda Holmberg. Utgivningsår: 1938 (på svenska 1939).

Delmål (fram till och med kapitel 04). En bok-/läsecirkel tillsammans med @kulturdasset​.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Det återblickande narrativet fortsätter (och tack vare K:s efterforskning tidigare i veckan vet vi att det blir kvar) men lättas upp nu när den egentliga handlingen kommer igång. Nu är det mer återberättande minnen, jag skall erkänna att jag alltid haft svårt för jag-formen i böcker, och när det inte längre insidan-ut-meningar staplade på varandra blir det rentutav riktigt intressant.

Jag minns såklart den här delen från filmen, om än i mer fragmentariska ordalag. Och tycker det målas upp en annan, mindre smickrande, bild av Van Hopper här. Jag vill minnas att hon visserligen var lite av en bortklemad överklassdam, men inte att hon var så här nedsättande mot ”mrs Winter”.

– Ni har ett underbart och ovanligt namn.

– Hur gammal är ni? frågade han, och när jag sade honom det, skrattade han och steg upp från stolen.

Två meningar väcker nyfikenhet, det är inte mycket vi får veta om den framtida mrs. Winter. Enl mina efterforskningar har Daphne de Maurier aldrig själv satt ett förnamn/flicknamn på karaktären. Det enda vi vet om hennes ålder är att hon slutade skolan relativt nyligen. (Så början av 20år-åldern?).

Avslutningsvis skall jag erkänna att jag slog upp ordet funtad på svenska.se. Jag har alltid trott att det varit ett slangord av modernare slag, men inser att ordet har en längre historia än så:

Funtad: som har vissa grund­läggande (psykiska) egenskaper ngt vard. JFR. beskaffad Historik: sedan 1696; till sv. dial. funta ’förfärdiga’; ev. besläktat med fundera.

Länkar:

Boken @ goodreads.com.

Boken @ duckduckgo.com.

Boken @ libris.kb.se.

Hitta ett bibliotek @ Axiell Media.

Biblio @ Axiell Media.

Funtad @ Svenska.se

[aeyaet]

konstigt att skriva här men

jag är en väldigt reaktiv människa d har nog inte undgått någon. antagligen vet alla jag någonsin mött detta. osv osv.  jag har så svårt att första varför jag då utsätter mig för situationer, helt frivilligt också, som framkallar reaktioner hos mig? jag skakar av bara tanken på att någon skulle vara negativt inställd mot mig. jag är regressionens fanbärare, jag frodas i miljöer där alla är goda, mjuka, omhändertagande, moderliga, varma etc etc mot mig. jag tar det som ett ställningstagande mot mig som person någon inte skulle vara så mot mig. jag är misstänksam mot de som är neutrala, jag förutsätter att de inte alls är neutrala, utan civila, att det egentligen finns något agg mot mig som bara inte flutit upp till ytan ännu.  o här börjar jag häckla och provocera och framkalla något som jag förutsätter redan finns där. jag sätter folk på prov. så otroligt narcissistiskt att tro att alla MÅSTE ha en uppfattning om mig och att alla självklart hatar mig. hela världen är min opposition. det är väl klart att även neutrala människor isåfall reagerar? vilken normalt funtad människa som helst skulle väl störa sig på en oskön främling? när jag började skriva detta tänkte jag att mitt problem är att jag är desperat efter uppmärksamhet. att det handlade om en inre rädsla av att gå obemärkt förbi och att jag därför, det första jag gör, utgallrar det som alternativ och att jag av ren lathet (kanske egentligen oförmåga) väljer att provocera ist för att imponera. som att jag måste eliminera det som möjligt alternativ så snabbt jag bara kan och därför säger något uppseendeväckande (vilket är självklart är lättare om det är något negativt) och sedan pustar ut. men det går liksom inte ihop, jag hatar hatar hatar negativ uppmärksamhet mer än allt. jag fixar det inte. jag havererar totalt. det har ni alla sett (se: första meningen).  jag är helt oförmögen att hantera kritik, att någon skulle vara sur på mig, att jag inte gjort något tillräckligt väl, att jag gjort någon besviken etc. många som går under begreppet konflikträdda accepterar det jag skulle kalla nederlaget, som ett sätt att så snabbt som möjligt ta sig ur det. de ber om ursäkt eftersom de hellre tjänar relationen än sin personliga självrespekt (målar med bred pensel här) och jag köper verkligen det. men jag tror också att i de fall då detta inte dras till sin spets, och blir destruktivt för individen, så förutsätter det att man upplever ett större hot mot relationen än självrespekten. så är det inte för mig.

jag som är en så medberoende människa, och det med glädje!!! upplever allt som en direkt attack mot mig som person och mitt värde som människa. det är helt orimligt, jag vet men allt blir förödande, även det neutrala. så då går jag in i försvarsställning och lever mitt liv så. och visst är det ett problem i sig, mitt Stora Problem I Livet till och med, MEEEEEEEN kan någon då förklara för mig VARFÖR jag inte nöjer mig som back??? varför varför varför måste jag vara anfallare OCKSÅ? och det är väl inte en helt rättvis frågeställning. för ja, rent rationellt blir jag en anfallare. men säg att mitt liv är ett skjutspel som spelas i FPS eller first person shooter som det så snyggt står för, och säg att alla hade kunnat spela mitt liv. då hade man ju fattat att jag e ju back, jag försvarar mig bara. jag lever liksom i en psykos. det kommer hot mot mig hela tiden. och det är väl precis vad borderline är osv så den här texten har jag skrivit helt i onödan men det ÄR så himla jobbigt. att jag ALLTIiiiid måste säga något provocerande när jag träffar människor för första gången, eller när jag befinner mig i grupp. jag kan bara inte låta bli. jag kan lika gärna gå till skatteverket nu, på direkten o byta namn till moses för mitt fotspår här på jorden kommer se ut precis som hans (o för att inte motsätta mig vår fantastiska jantelag: självklart i miniatyrskala). till skillnad från honom kommer mitt uppdrag som vattendelare såklart inte från Gud utan det har jag tagit mig an helt frivilligt. så bra beteende av mig som KonfliktReaktiv™. tack o bra jobbat om du läste allt. make sure to comment, like and subscribe 

[sinoes]

Jag tänker på det här med ”demokrati” och vad som ses som acceptabla former för engagemang. I samband med Black Lives Matter har man sett många människor ha åsikter om hur saker och ting borde göras EGENTLIGEN. Vissa tycker till exempel att man ska skriva under namninsamlingar hellre än att demonstrera. Problemet är att en namninsamling sätter exakt noll press på någon att förändra någonting – det kan vara ett KOMPLEMENT, någonting som ger tyngd åt en rörelse och förklarar en avsikt, men det kan inte vara en central form för engagemang av den enkla anledningen att det inte utsätter makten för något som helst hot. Att människor samlas på gatan däremot är kraftfullt; det visar på kollektiv styrka, på en förmåga och vilja att faktiskt agera. Sådant får makthavare att lyssna, vilket ju faktiskt också har hänt i USA där det fattats beslut om att poliser lättare ska kunna åtalas, om att sluta pumpa in pengar i polisväsendet och istället investera i skola, socialt arbete osv. Kamp lönar sig! Jag kan lova att detta inte hade skett om demonstranterna suttit hemma och skrivit på namninsamlingar istället. En annan sak folk tycker om att säga är att man ska rösta rätt personer till makten istället. Det här tycker jag är en så himla märklig syn på vad demokrati är – som om det var någonting man utövade bara en gång vart fjärde år. Ungefär som om inte politiska partier påverkas av vad som sker i samhället resten av alla årets dagar, ungefär som att inte politiska beslut fattas utifrån vad som sker i samhället just nu, ungefär som om inte politiska partier anpassar sina partiprogram efter de frågor som är aktuella. Att hänvisa till att rösta som någon slags universallösning är bara lathet, en ursäkt för att resten av alla dagar inte engagera sig. Jag förstår inte hur man är funtad om man tänker sig att lösningen på det här samhällets problem ska finnas i de institutioner som är skapade av och för det här samhället. Jag förstår inte hur man kan betrakta sig själv som medveten och samtidigt säga till människor som kräver sin rätt att de borde göra det inom ramarna för samma institutioner som förtrycker och exkluderar dem. https://www.instagram.com/p/CCIYwFah9C-/?igshid=8xy1qcdxxj4s

[bergalainen-blog]

Viva Portugal

Våran tillfälliga exil i Portugal närmar sig slutet. Under tidigare landsflykter vintertid har jag skrivit lite dagbok då och då men den här gången har det helt enkelt inte funnits tid. Så det får bli en liten ”best of Portugal” innan vi far hem om några veckor.

Vi har alltså spenderat vintern i Carcavelos, en förort till Lissabon, sedan årets början. Anledningen till att vi sökte oss hit är framförallt för att det finns en lite svensk skola här och om du frågar Matti, för att surfet är bra. 

Skolan har legat här sedan 60-talet och i år är det rekord med antal elever, 62 stycken från blöjbarn upp till tonåringar. De flesta bor här permanent men ett tio-tal är som oss dvs här på tillfälligt besök. Skolan är ganska flexibel med det där så ibland kommer gamla elever tillbaka en vecka eller två. 

Det är en liten gullig byskola inrymd i en blå villa med fantastiska lärare och en kock som lagar underbar mat varje dag.  På gården har de en pool, visserligen är den snor-kall men Sami har så klart badat i den en gång. Det finns sandlåda, lekstuga och gungor till de små och en bollplan på baksidan för fotboll, basket, pingis och skateboard. Ja, man kan nog hålla på med vilken sport man vill och har möjlighet till, det känns inte som om skolan sätter några sådana begränsningar. De till och med har några hjälmar, rullskridskor och kickbikes för dem som vill åka sånt på rasten.

Killarna läser lite portugiska och över extra på engelska. Skolan fixar också lite extra grejer, som att ta dit två gamla elever som är cirkusartister och som barnen fick öva med under en veckas tid. Efter övning blev det uppvisning på bakgården innan Karnevalslovet började. 

De fixade också så att hela skolan kunde åka och heja på när damernas svenska U-17 landslag spelade match. När det var PI-dagen ägnade man hela dagen åt att gå igenom Pi. Inklusive att äta Pi-pizza till lunch och när det var avslutning på läsutmaningen klädde hela skolan ut sig. De gick också ned på stranden och de lite större barnen fick spela upp Sandvargen för förskoleklassen. Alla fick modighetsmedaljer (blåmärken, bra ord va!) och glass. En skola med det där lilla extra. Behöver jag säga att killarna stortrivs.

Vi bor i en lägenhet ca 10 minuters gångväg till skolan. Det är också 3 minuter till en stor mataffär och ett litet centrum där de har det mesta man behöver och 5 minuters gångväg till stranden. Dessutom bor vi ovanpå en toppenbra italiensk pizzeria så den där gamla sloganen “nära till allt” gäller definitivt för oss. Torget vi bor vid är tyvärr inte något fint gammalt sådant utan det är rosa hus från 60-70-talet med en stor parkeringsplats i mitten. Men man kan också glädja sig åt några fina träd och säkert 10 uteserveringar med billigt rödpang. 

Det finns en del fina hus gamla hus i Carcavelos men det är inte någon vacker ort och på ett sätt är vi ganska glada för det. Stranden är ju superfin och det hade antagligen blivit ett riktigt turist-tillhåll om det också var fullt med fina gamla keramikhus. Det här är ett av favorithusen, tio minuters promenadväg bort. 

Innan vi kom hit var vi ganska oroliga för att vi skulle frysa. Vi hade hört att de Portugisiska vintrarna kunde vara riktigt grymma med fuktiga och kalla atlant- vindar.  Första natten sov vi med mössa och kläder på men det berodde på att det inte fanns någon el i lägenheten. Men sedan det ordnade upp sig så har det inte varit så farligt. Vi har kört el-element och har köpt billiga kinesiska tofflor. Kanske har vi haft en tröja mer inomhus än vad vi brukar ha i Sverige (vilket i och för sig inte säger någonting för jag tror vi har Kungsholmens varmaste lägenhet) men det har varit okej. Eftersom vi jobbar hemifrån har vi satt på elementen när vi tyckt att det behövts. Portugiserna värmer upp ett rum i taget och jobbar inte som oss “all over the place” så vi bävar lite för elräkningen som kommer när vi flyttar härifrån.

Jag läste någonstans att Portugal är ett kallt land med en varm sol och det tycker jag stämmer bra. Luften är klar, det är ljust och varmt i solen.  Ett fåtal dagar dagar har det varit kallt och lite rått på dagtid och några utvalda dagar har det varit bikinivarmt.  All time low har nog varit ca 10 grader och high 24 grader,  men oftast är det runt 15-16 grader och alldeles perfekt.

Matti har surfat flera dagar i veckan och även Eje har börjat. Jag testade att ta en lektion och kunde konstatera att det var – skitkul, skitsvårt och skitkallt. Våtdräkten gjorde jobbet för kroppen men jag hade inte några skor och handskar vilket gjorde de kroppsdelarna rejält blåfrusna. Men är man normalt funtad och inte så frussen av sig som mig så funkar det bra med våtdräkt + skor. 

Vi har köpt varsin våtdräkt till killarna så att de kan åka bodyboards. Längs strandpromenaden promenerar och springer vi, åker skateboard eller åker longboard till yogan. 

Eller bara tar en drink och gör läxor. Vi har nog varit på stranden mer eller mindre varje dag.

Det som är roligt är att stranden är ett ställe för alla - pensionärer som barn, killar och tjejer.  Carcavelos är den största stranden närmast Lissabon och jag tror att stranden är ett ställe för packade sillar under sommaren men nu är den verkligen perfekt.

Lissabon ligger vid floden Tejo och Carcavelos är alltså en förort i början på flodens mynning. Lissabon ligger ca 25 minuter in längs floden med snabbtåg. Åker man ca 20 minuter åt andra hållet ut mot kommer man till slutstationen Cascais, en gullig liten turistort ungefär som Waxholm eller Saltsjöbaden. Mellan dessa orter finns det en fin promenadväg och väldigt flotta och fina hus. Jag och Matti brukar promenera runt och o:a oss över fina objekt men det blir inte mer än så. Att köpa hus här är inte någon billig historia.

Knappt en gång i veckan har vi åkt in till Lissabon. Jag tror vi har gjort nästan alla sevärdheter på Tripadvisors topp 10-lista - gått upp i Castelo sao Jorge och Christo Reio (jesusstatyn), varit i Belem, gått på LX factory, gått på loppis (en av de största) åkt färja, gått på akvariet (en av de bättre), åkt spårvagn och bara strosat runt i den fina stan med de många kullarna.  

Roligare att titta på än att åka. 

Vårfina träd och typiska kullerstensgator. 

Utsikt från Chiado och ner mot floden. 

Tre typiska saker. Kakelklädda hus, tuk tuks som kör turister och backar!

En av favoritparkerna, Principe Real. 

Klassiska sardinburkar. 

Utsikten från Castelo sao Jorge är magisk. Christo Rei syns på andra sidan floden. 

Vi har också försökt se oss omkring och på helgerna har vi hyrt bil. Sintra är en magisk sagostad ca 45 minuter väster om Lissabon och alltså ganska nära oss. Den är full med gamla koola slott och fästningar. Norr om Sintra finns Europas västligaste punkt, fastland räknat, Cabo da Rocca, djävulsgapet samt en fin surfstrand som heter Gincho. 

Lite längre norrut finns Ericeira, en gullig liten by som också har bra surf och Nasaret känd för sina jättevågor. 

På andra sidan Tejo finns en fin nationalpark med långa stränder, fina skogar, utkikspunkter och mysiga byar t ex Sesimbra. 

I ett sånt här fotbollstokigt land måste man också gå på fotboll. Vi såg Sporting Lissabon möte Nacional, ingen stormatch då Nacional ligger sist i Liga NOS men det var ändå 43 000 besökare. Nacional kommer för övrigt från Madeira där de har 3 lag med i högsta serien. Ganska bra med tanke på att det bara är 250 000 invånare på ön. 

Förutom fotboll älskar portugiserna kaffe och bakverk. Det mest kända bakverket heter Pastel del Nata och kan beskrivas som en bränd äggkräm (tänk créme caramel) i frasig filodeg. Den är verkligen god och den godaste äter man i Belem på Pasteis de Belem där de har gjort godbitarna sedan 1837. 

Tyvärr har vi inte lärt känna så många portugiser. Om vi hade varit här längre så hade det nog inte varit så svårt för vi upplever att de är väldigt trevliga och kan bra engelska. Vi har också märkt att de är väldigt tålmodiga, en egenskap som vi svenskar borde öva på. I affären tar sig kassörskorna tid att prata med folk och till och med kassakvittot tar lång tid på sig att skriva ut.  Och man stannar gärna på gatan och snackar. Det enda negativa vi kan säga om landet är väl möjligtvis att de borde ta upp sina hundars skit och sluta klottra så mycket. Men låt dessa två grejer inte hindra er från ett besök (och det finns ju delar av klottret som är snyggt som ni ser). 

Innan vi åker hem tänkte vi åka ned till Algarve med familjen Birath samt besöka Madeira. Portugal är ett litet land men det finns mycket fint att se. Jag är helt säker på att vi kommer att komma tillbaka hit. 

[thethoralf-blog]

Det här med viktnedgång.

OBS! Detta inlägg är inte i någon form sarkastiskt eller menat som humor av något slag. Detta är en självgranskning för att vädra min hjärna. Bara så ni är medvetna. Folk som känner mig vet att jag tappat en hel del i vikt de senaste åren. Jag lyckades med det genom att börja följa en rätt strikt LCHF diet. Det är, utan att skoja, något av det bästa jag någonsin har gjort. Hälsofördelarna och glädjen med att inte längre vara såpass överviktig som jag en gång var går antagligen inte ens att beskriva. Att jag efter att ha gått ned också har lyckats börja motionera rätt mycket är inte fy skam det heller, och även där rusar endorfinerna friskt när resultaten syns. Hejarop skallar från kant och annan när man lyckas med en sådan här sak, och känslan när man märker att folk faktiskt gläds åt ens lycka är fantastisk. Facebookinlägg från folk som lyckas, mig själv inkluderat, är oftast fyllda av glädjeuttryck och dryper av motivation. Men det som inte nämns särskilt ofta är "baksidorna" (inom citattecken därför att jag egentligen absolut inte vill använda det ordet när det gäller viktnedgång) som visar sig efter ett tag. Jag märker på mig själv oftare än inte att jag lätt börjar oroa mig. Jag börjar oroa mig över att falla tillbaka dit jag en gång var. Tillbaka ner i Coca Cola, chips och tevespelsträsket. Tillbaka till att bli andfådd av att promenera till kylskåpet och tillbaka till soffan. Tillbaka till sömnsvårigheter och att aldrig hitta kläder som passar. Detta kan utlösas av en sådan enkel sak som att jag en dag missar ett träningspass. Idag kom det av att jag ställde mig på en våg. Den visade 3 kilo mera än den senaste vågen jag stod på, för närmare ett halvt år sedan, visade. Här skulle antagligen en normalt funtad människa redan räknat ut att det är fullkomligt normalt att vikten kastar lite fram och tillbaka för alla människor, och att musklerna jag byggt upp efter 5 månader på gymmet faktiskt kan väga en hel del. Men för mig tar det många långa minuter av oro, och fakta framlagda av min underbara flickvän innan jag kan intala mig själv att allt faktiskt är som det skall. Jag följer inte längre någon specifik diet, utan jag äter som vanligt folk gör, och blandar måttliga mängder mat med regelbunden motion. Detta gör jag därför att jag i somras märkte att min kolhydrat"rädsla" började gå för långt. Jag lusläste näringsdeklarationen på varor jag handlade, för tänk om jag skulle fått i mig en liten terroristkolhydrat? Det funkade helt enkelt inte längre. Nog fick vara nog. Innan ni rusar till kommentarsfältet vill jag bara meddela att jag inte på något vis är påväg att utveckla någon ätstörning. Jag äter som jag skall och mår bra. Jag mår jättebra. Nojorna kommer dessutom mera sällan idag än tidigare, så jag är på rätt väg redan. Det enda som är sämre är att jag pallrar så otroligt över den där siffran på vågen. Men det kommer att ordna sig. Inget snack om saken. Genom att skriva ner det här hoppas jag att kunna ta avstånd från de idiotiska tankarna när de dyker upp. Vi ses snart i ett motivationsdrypande facebookinlägg om träning. Tack för ordet.

[egen-axel]

Det är en passande målning detta. Jag vet inte riktigt vad som gör det, om det bara är det lite smutsiga och skadeglada som känns bekant. Skadeglädje. Det är ju rätt långt ner på listan över vad Jesus säger. Förutsätter jag, jag tror inte att jag talar med Jesus. Det hade varit ett ödets ironi, milt uttryckt. Sannolikheten är inte så stor, jag har nog samtalsämnen med vättar, okända människor på stan som ännu ej hittat just Jesus. Ja, det blir lätt så, att det liksom kretsar kring han vår frälsare och kung. Jag vet inte om alla är med på tåget här. Det har ej klargjorts huruvida Jesus är accepterad, omtyckt eller inget man tror på. Jag saknar direktiv i frågan. Men jag är inte ensa, och nu kan jag inte låta bli att le. För detta var inte genomtänkt utan landade i att jag inte är ensam om att inte veta vem jag skall tro på. Och då är det härligt att det för ovanlighetens skull är lite konkurrens i frågan om ag är den konstigaste i sammanhanget. Jag börjar tröttna redan. Detta är på riktigt döden, att efter ETT ÅR av jävulskap vara tvungen att ägna tid åt sin idiot till Farsa. Det kommer gå fortast möjligt.  Jag vill bara att han skall lägga ner, fixa den skit han har orsakat istället för att tvinga mig att bevisa det uppenbara. Men jag har inte alls tid längre. För att viktigare saker kom upp, och då inte Jesus eller Dileva. Hur fan är man funtad när man inte backar då? Och CARRO som har vart i exakt samma situation. Fått samma besked, i samma ålder. Jag vet vem som inte var där. Jag vet vad det innebar. Att du väljer detta, det skär i verklighetsuppfattningen. Jag kan inte begripa det. Farsan har sett exakt samma saker ske och hanteras. Men då var han där och stöttade. Men det började knorras redan vid Jul, så det var inte så länge du höll ut. Sedan dess har det varit ett konstant svidande i rektum.  jag minns ett av de första glada tillropen “Städa kylen, ut med all jävla snabbmat”. I kylskåpet fanns bara grönsaker, lite ost av olika slag och inte ett spår av snabblagat, snabbmat eller McDonalds. Som ligger 50 meter bort. Det enda vi har bekymmer med är just nu att ha råd till mat, och i synnerhet har vi svårt att hotta vettiga proteinkällor. Och protein är avgörande för vissa signalsubstanser, vilket i sin tur gör att det måste köpas proteinshakes en masse. Det sjuka är att jag då och då inte har haft råd med käk. Det finns saker hemma, jag svälte inte ihjäl Direkt. Men ärligt? Att köpa mig en lägenhet och sedan när du blir sur göra allt för att jag skall tvingas flytta, med ditt barnbarn som ofrivillig passagerare. Dp förtjänar man stryk. Du slipper stryk.

Va? Va? Den var nästan så man måste ge mig en applåd. Och en uppföljare.

[cornelias1]

Förmedlat genom Kenneth Sandberg

Sent: Tuesday, March 12, 2019 3:44 PM To: Sandor … ; sofia.nerbrand@sydsvenskan.se ; cecilia.wikstrom@ep.europa.eu ; mats.skogkar@sydsvenskan.se ; olle.lonnaeus@sydsvenskan.se ; erik.magnusson@sydsvenskan.se ; heidi.avellan@sydsvenskan.se ; henrik.bredberg@sydsvenskan.se ; pia.rehnquist@sydsvenskan.se ; Cecilia Wikström ; jan.bjorklund@riksdagen.se ; sara.wettergren@liberalerna.se ; simon.chrisander@malmo.se ; Roko Kursar ; Ewa Bertz ; annie.loof@riksdagen.se ; jimmie.akesson@riksdagen.se ; Åsikter ; Heidi Avellan ; Aktuella frågor Subject: Re: förhoppningsvis en Europaförstörare mindre

Otack är världens lön, suckar förmodligen den “goda” Cecilia Wikström.

Men vi kan nog utgå ifrån att hon har kvar ett knippe välbetalda uppdrag i alla fall. Det är högst vanligt att man förser sig med ordentliga fallskärmar i dessa politiska miljöer.

För att leva ut sin godhet kan hon ju ändå skriva lite promassinvandrings-artiklar för Asylsvenskan.

//Kenneth Sandberg ……….

Från Sandor Herold

Sent: Monday, March 11, 2019 4:27 PM To: sofia.nerbrand@sydsvenskan.se ; cecilia.wikstrom@ep.europa.eu ; mats.skogkar@sydsvenskan.se ; olle.lonnaeus@sydsvenskan.se ; erik.magnusson@sydsvenskan.se ; heidi.avellan@sydsvenskan.se ; henrik.bredberg@sydsvenskan.se ; pia.rehnquist@sydsvenskan.se Subject: VB: förhoppningsvis en Europaförstörare mindre

Till likaledes Europaförstöraren Sofia Nerbrand och andra på sydsvenskans ledarredaktion Europaförstörare

Cecilia Wikström verkade ledsen i fredags kväll när hon höll pressträff. Och det är ju klart att går man miste om ett EU – arvode på 68 000 kr i månaden och EU – traktamente på 51 000 kr i månaden samt s k EU – kontorsbidrag på 45 000 kr, alltså sammanlagt 164 000 i månaden så blir man kanske inte så glad.

Så jag tänkte att du Sofia kanske kunde skriva något positivt om henne på ledarsidan så hon kunde bli gladare. Sydsvenskan kunde kanske anställa henne som gästskribent. Här kunde hon ju med jämna mellanrum få skriva ännu fler artiklar hur man på bästa sätt förstör Europa med import av ännu fler våldsbejakande primitiva vildar från när och fjärran.

Annars så kunde ju tidningen gå ut och uppmana svenska kyrkan att kollekten på en viss söndag tillfaller just stackars Cecilia som nu har det lite kärvt ekonomiskt. Jag lovar att den söndagen så kommer jag att besöka en Gudstjänst för att lägga mitt bidrag i kollekten. Det blir dock inte i form av en peng utan något helt annat.

M V H

Sandor Herold, troende ateist

……………….

Från: Sandor … Skickat: den 10 mars 2019 16:43 Till: cecilia.wikstrom@ep.europa.eu; jan.bjorklund@riksdagen.se; sara.wettergren@liberalerna.se; simon.chrisander@malmo.se; Roko Kursar; ewa.bertz@malmo.se; annie.loof@riksdagen.se; jimmie.akesson@riksdagen.se; asikter@sydsvenskan.se; heidi.avellan@sydsvenskan.se; aktuella@sydsvenskan.se Ämne:

Förhoppningsvis en Europaförstörare mindre

Malmö 10 – 3 – 2019

Till Cecilia Wikström , än så länge EU – parlamentariker för L

Fredagskvällen blev en verklig glädjekväll då jag kl 19.00 satte på TV 4 nyheterna och såg dig gråtandes avbryta ett pressmöte du höll. Anledningen till att du höll detta möte var att du ansåg dig vara avsatt från förstaplatsen på Liberalernas valsedel till EU – valet. Detta stämmer naturligtvis inte eftersom det var du själv som tog detta val framför att lämna dina styrelseuppdrag i två bolag som genererar dig inkomster på ca 70 000 kr i månaden.

Det var alltså du själv som i princip avsatte dig från Liberalernas förstaplats på valsedeln. Det har dock ingen betydelse utan det viktiga är att en av dom falskaste och simplaste politikerna som har suttit i EU – parlamentet nu förhoppningsvis tycks försvinna därifrån.

Att vara EU – parlamentariker och präst i Svenska kyrkan är nog en svårslagen kombination och det särskilt när man som du under pressträffen påstod att du är en sådan person som står vid sitt ord samt att du är stolt över vad du har uträttat inom politiken.

Att vara stolt över att du och ditt parti med eran ansvarslösa liberala flummpolitik förvandlat inte bara Sverige utan stora delar av Europa, dom forna s k öststatländerna undantagna,

till i princip mångkulturella träsk där miljontals primitiva varelser komna från dom lägst stående kulturerna och länderna som finns på vår planet förpestar tillvaron för urbefolkningen

är inget att vara stolt över. En normalt funtat människa skulle enbart kunna känna en gränslös skam över detta. Men naturligtvis så är det inte en normal människa som kan vara både politiker och präst utan en person som antagligen redan för länge sedan har förlorat alla begrepp vad det gäller mentala spärrar och allt vad sunt förnuft heter.

Att se dig gråta i fredags kväll var helt enkelt en njutning. Jag hoppas att du en gång får gråta över samma sak som många av dina egna landsmän har gjort, nämligen när någon av deras närmaste anhöriga, exempelvis barn, har bragts av daga av en av dom mångkulturella primitiva vildar som genom din politik fått möjligheten att ta sig in i landet.

Jag hoppas att du får gråta av samma anledning som när en mor gråter över att henne tonårsdotter har blivit gängvåldtagen av en grupp vildar som vid ankomst till vårt land har påstått sig vara s k ensamkommande barn.

Jag hoppas att du en dag får samma anledning att gråta som min grabb fick när han var 15 år gammal när han blev rånad och hotad av avkommor till mångkulturella varelser när dessa

i flock omringade honom på midsommarafton 2005 i utkanten av det mångkulturella gettot Rosengård i Malmö. Jag skulle vilja sammanföra honom med dig så att han med egna ord kan berätta vilken underbar upplevelse det var att få närkontakt med den mångkultur du vurmar för.

Ovanstående exempel är verkligen anledning att gråta för. Att som du gråtande lämna ett pressmöte för att du går miste om inkomster från EU – parlamentet visar bara vilken j – a simpel människa du är. Ditt uppträdande och dina tårar kan hos normalt tänkande och funtade människor inte frammana annat än äckelkänslor. Och det särskilt när man betänker att du är präst i Svenska kyrkan och när man som i fredags såg dig bära ett kors runt halsen. I mina ögon är du inte annat än en djävul i prästkåpa!

Jag har flera gånger uppmanat dig att inte kritisera mitt gamla hemland Ungern och dess premiärminister Viktor Orban eftersom han i motsats till dig i första hand värnar om sitt eget folks och sitt eget lands intressen och väl och ve. Just för att inte förvandla sitt land till det som Sverige idag är tack vare dig och likasinnade Europaförstörare så vägrar han att släppa in primitiva vildar innanför landets gränser. Varken han eller Polens och Tjeckiens ledare kommer att hörsamma en sådan förrädarpolitik som du och ditt parti för.

Du tror väl inte på fullt allvar att dom med den erfarenheten dom har av politik och det som dom och deras länder varit med om tar någon som helst hänsyn om en naiv och korkad svensk liberal politikers önskan att dom också skall förvandla sina länder till mångkulturella träsk där urbefolkningen diskrimineras till andra klassens medborgare i sitt eget land och där allt som generationer byggt upp under årens lopp nu förbrukas av varelser som i princip inte tillfört landet annat än kostnader och sociala problem. Om du på fullt allvar någon gång trott att du skulle få dom till detta så är du faktiskt mer korkad än vad jag trodde.

Nej , klättra nu upp i predikstolen igen och ta upp dina falska löften om evigt liv och dra någon historia om Jesus och grabbarna. När du har fått slut på dom så kan du gå över till att berätta om Rödluvan och vargen eller Hans och Greta kanske. Ungefär lika trovärdigt. Vilket inte har någon större betydelse eftersom den lilla skara som lyssnar på dig till stor del varken hör eller ser och dom som eventuellt har dessa sinnen kvar ändock sitter och sover. Vissa likheter med EU – parlamentet kanske ändå. Och skulle inkomsten var för liten så kan du väl återuppta försäljningen av s k avlatsbrev!

F ö så brukar jag inte rösta i EU – valet men i år kommer jag att göra det. Och en av anledningarna till det är du. Dock kommer jag inte att rösta på Liberalerna om du kanske trodde det.

Nej det partiet företräder helt andra värderingar än ditt falska folkförrädarparti. Nu gäller det att rädda Europa och bevara europeiska värderingar och kulturer och då faller valet för min del på SD.

Förresten, jag glömde skriva att Viktor Orban ringde och bad att jag skulle hälsa till dig. Han tyckte att du inte borde ha sminkat dig så kraftigt inför pressträffen i fredags när du nu hade planerat att gråta.

Sandor Herold, invandrare boende i Malmö

    Hårda ord från Sandor Förmedlat genom Kenneth Sandberg 1,373 more words

[swedeneuropeworld-blog]

Video: Bilar eller vägar är inget hinder för en rättrogen muslim - Som ska be!

Video: Bilar eller vägar är inget hinder för en rättrogen muslim – Som ska be!

Hur är de funtade egentligen, vad är det för fel på dem? Att ingen kör över honom, ja det är ju en gåta!

Det blir bara värre och värre med dessa exotiska inslag världen över. Hur ska detta sluta?

Video från Facebook

[rebootasverige]

Expressen har kartlagt vilka det är som ligger bakom epidemin av gruppvåldtäkter i Sverige. Av 43 dömda gruppvåldtäktsmän 2016 och 2017 visar sig hela 42 vara första eller andra generationens invandrare. Det reser ett antal frågor om svensk invandringspolitik och skillnader i kvinnosyn mellan olika kulturer. Det har sedan länge från ett antal håll hävdats att fenomenet gruppvåldtäkter har starka samband med svensk invandringspolitik och gärningspersoner med invandrarbakgrund. Det är påståenden som dock – inte minst av Expressen – beskyllts för att vara grundande i främlingsfientliga fördomar, inte i fakta, kolporterade av så kallade ”hatsajter”. Samtliga Expressens porträtt av sexualförbrytarna bär utomvästliga namn, medan nordiska, europeiska, amerikanska eller östasiatiska dito lyser med sin frånvaro. Många av gruppvåldtäktsmännen livsstilskriminella Tidningen påtalar också att en betydande andel av gruppvåldtäktsmännen är livsstilskriminella och tidigare dömda för andra brott, såsom misshandel och rån. Gäng med unga invandrarkillar är överrepresenterade men här finns även invandrarmän i dryga 50-årsåldern. Expressen har, för att ge lite krydda åt anrättningen, kallat in ett par experter att analysera och kommentera siffrorna. Vilseledande experter Denna krydda blir emellertid varken hackad eller malen, eftersom experterna visserligen bekräftar bilden av att det är så här verkligheten ser ut men brister betänkligt i sina analyser kring varför gärningsmannaprofilen ser ut som den gör. Centrala faktorer utelämnas, exempelvis sänkta trösklar för sexualbrott till följd av främmande kulturbetingad kvinnosyn och värdegrund samt de decennier av invandringspolitiska beslut som format detta nya Sverige med dess förändrade demografiska profil och omfattande integrationsproblem där gruppvåldtäkterna bara utgör en liten enär allvarlig delmängd. En av experterna, professor Niklas Långström vid Rättsmedicinalverket, talar i allmänna ordalag om att det rör sig om män med ”fyrkantiga och överdrivna manliga dominansbeteenden, nedsatt impulskontroll och antisociala tankesätt” men går inte in på varför dessa män tillägnat sig och socialiserats in i den sortens beteenden och tankesätt. Varför gruppvåldtar invandrare från vissa kulturer? Varför gör invandrare från andra kulturer det inte? Varför gör inte svenskar det? Experten duckar de frågor som en läsare med genomsnittlig vetgirighet vill ha och förväntar sig att en expert ska kunna ge svar på. Långström gör också direkt missvisande jämförelser mellan gruppvåldtäkter och brott som misshandel och rån. Detta utifrån den omständigheten att misshandel och rån också är brott som ofta begås av flera personer i grupp i motsats till av ensamma gärningsmän. Socioekonomiska förklaringsmodeller inte tillämpliga Medan rån och misshandel är brott som åtminstone delvis kan relateras till motiv som handlar om att tillägna sig en högre socioekonomisk status respektive konflikter inom eller mellan kriminella grupperingar som bildats i sådana syften, saknas den sortens socioekonomiska drivkrafter i princip helt som motiv till sexualbrott. Däremot kan, som också bekräftas av Expressens kartläggning, en förenande faktor vara ett generellt antisocialt beteende sprunget ur sociopatiska mentala störningar. Den som saknar en normalt utvecklad empati för sin nästa är förstås generellt mer predisponerad att utsätta sina medmänniskor för brott, även om motiven bakom brotten kan variera avsevärt. En annan expert som kommer till tals i Expressens artikel är Stina Holmberg, utrednings- och forskningsråd på Brottsförebyggande rådet, Brå. Hon säger att man på myndigheten inte gjort någon studie specifikt på gruppvåldtäkter men vidgår utan omsvep att våldtäkter generellt är ”klart vanligare bland invandrarkillar”. Lögn, förbannad lögn och statistik Holmberg tycker dock inte att denna totala dominans av gruppvåldtäktsmän med utomvästlig asylrelaterad invandrarbakgrund är något stort problem att gräva ned sig i. Detta eftersom det i absoluta tal rör sig om så få personer ”i relation till de 163 000 personer som sökte asyl i Sverige under rekordåret 2015”. Så talar en sann statistiker och Holmberg ger med uttalandet ett ansikte åt det bevingade uttrycket om att det finns tre sorters lögner i tilltagande allvarlighetsgrad: lögn, förbannad lögn och statistik. Holmberg ser heller inget större behov av att uppdatera den femton till tjugo år gamla statistik som idag finns att tillgå om brott och gärningspersoners ursprung, utan tycker i stället ”det viktiga är att man sätter i gång ett integreringsarbete för att få de unga killar som anlänt hur det svenska samhället ser ut och fungerar”. Hon tillfrågas inte om och förklarar heller inte självmant varför Sverige ska nöja sig med en så föråldrad statistik på just detta område, när den mesta annan statistik i landet uppdateras varje år. Det verkliga svaret är förstås bekant – att detta är en politiskt obekväm materia för Brå att hantera. Brå-rapport med politisk bias Brottsförebyggande rådets rapport från 2005 som bygger på ett ännu äldre underlag och som Holmberg är medupphovsman till, är dessutom behäftad med en vänsterliberal politisk bias som ytterligare talar för att behovet av en ny rapport är stort. I studien nämns tre huvudfaktorer som anses bidra till att invandrare oftare begår brott än svenskar, samtliga med det gemensamt att de i varierande grad antar skepnaden mer av ursäkter än förklaringar och flyttar över ansvaret för brotten från gärningspersonerna till det svenska samhället och svenskarna: Svårigheter att bryta upp från hemlandet och bosätta sig i ett nytt land med en annan kultur. Sämre social ställning än infödda svenskar vad gäller exempelvis utbildning, arbete, inkomst boende samt fysisk och psykisk hälsa. Utbredda fördomar om invandrargrupper bidrar enligt flera forskare till att myndigheter och olika institutioner ibland utsätter invandrargrupper för en strukturell negativ särbehandling. Inte heller här görs den viktiga distinktionen mellan brott som kan relateras till en önskan om att öka sin socioekonomiska status och sexualbrott där socioekonomiska förklaringsmodeller inte är tillämpliga. Uppenbara invändningar kan också göras mer konkret mot Brås försök till allmänna förklaringar om varför vissa invandrargrupper är så kraftigt överrepresenterade som gärningsmän till brott. Samma svårigheter men väldigt olika utfall Svårigheten att bryta upp från hemlandet och bosätta sig i ett nytt land är gemensam för många invandrargrupper, ändå är skillnaderna i brottsbenägenhet, så som nämnts ovan, olika invandrargrupper sinsemellan stora. Invandrare från Afrika och Mellanöstern är exempelvis kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken medan östasiater närmast är underrepresenterade. Möjligheterna borde övertrumfa svårigheterna Den förmenta svårigheten att bryta upp från hemlandet och bosätta sig i ett nytt land torde också mer än väl uppvägas av att komma från en lågutvecklat och fattigt land i krig och konflikt till ett högutvecklat och rikt land där fred råder och man som invandrare kan räkna med en mycket hög levnadsstandard även om man inte kan försörja sig själv och med fri tillgång till vård, skola omsorg och en lång rad andra välfärdstjänster som man bara kan drömma om i det gamla landet. Bara tacksamheten över att ha fått en fristad i Sverige undan hemlandets elände och ovanpå det alla de förmåner och bekvämligheter som vårt land tillhandahåller borde avhålla en normalt funtad person från att begå brott. Såvida förstås man inte hittat på sin flyktingberättelse. Ingen vet eftersom nio av tio asylsökande gör sig av med sina identitetshandlingar innan de inställer sig hos Migrationsverket. En gruppvåldtäkt mättar ingen svältande mage Beträffande den andra faktor som Brå nämner – sämre social ställning – så minner den om ett gammalreligiöst synsätt som vi i det sekulära Sverige gjort upp med för längesedan om att människans lott i livet och samhällets hierarkier är av Gud givna ting. Även om alla inte har exakt samma fysiska och intellektuella förutsättningar att nå lika långt i samhället så har vi i Sverige ändå byggt ett samhälle som ger mer likvärdiga chanser för alla att utifrån sina förutsättningar skapa sig ett gott liv än kanske något annat land i världen. Den ljuger som påstår att begå brott skulle vara någon människas enda till buds stående alternativ för att överleva i Sverige. Och – med risk för att bli tjatig – än mer långsökt är det förstås att hävda att gruppvåldtäkt skulle vara ett brott någon tvingas begå för att mätta sin svältande mage och lyfta vederbörande ur fattigdom. Oikofoba konspirationsteorier Brås tredje förklaring är direkt oförskämd och konspiratorisk men ett tyvärr alltför vanligt exempel på den oikofobi som vi svenskar under senare tid pådyvlats från etablissemanget. Att sådana skrivningar letar sig in i en myndighetsutredning är horribelt. Det är retorik som hör hemma i den yttersta extremistiskt politiska marginalen bland personer med förvrängd verklighetsuppfattning och faktaresistens. Alla seriösa undersökningar visar att svenskar är det minst invandrarfientliga folket i världen och att det svenska samhällets förvaltning är i princip helt befriad från strukturella fördomar mot och negativ särbehandling av invandrare. Tvärtom finns i Sverige en rad särrättigheter som ger invandrare gräddfiler i samhället. Gruppvåldtäkter är inte brott som har den karaktären att om inte A begått brottet så hade B gjort det i stället. Så kan man delvis resonera kring exempelvis narkotikabrott där det finns en marknad med en efterfrågan att fylla. Men inte här. Antalet gruppvåldtäkter kunde ha varit noll Vi kan i stället konstatera att Sverige hade varit helt befriat från gruppvåldtäkter under 2016 och 2017 (och sannolikt också ett flertal andra år) om våra politiker valt att föra en mer ansvarsfull och restriktiv invandringspolitik. Även kriminalpolitisk kritik kan anföras eftersom en stor andel av de här männen begått brott tidigare och kanske inte borde ha vistats fritt i det svenska samhället utan suttit bakom lås och bom eller i förekommande fall ha utvisats ur Sverige. Bakom de 43 våldtäktsmännen döljer sig 32 gruppvåldtagna kvinnor, i många fall säkert med psykiska trauman som dröjer sig kvar långt efter att det fysiska traumat läkt ut, kanske för resten av livet. Skapar otrygghet för alla kvinnor Ett Sverige där gruppvåldtäkter sker med en en sådan frekvens – flera stycken varje månad – skapar också en stor otrygghet hos stora delar av den kvinnliga befolkningen. Vittnesmålen är många om hur kvinnor inte längre vågar röra sig fritt utomhus, något som förstås är helt oacceptabelt ur jämställdhetssynpunkt. Sannolikt skulle överfalls- och gruppvåldtäkterna ha varit betydligt fler om svenska kvinnor inte valt att stanna inne i stället för att gå ut och vidtagit andra försiktighetsåtgärder för att slippa riskera bli våldtagna. Problemet är således större än vad den faktiska brottsstatistiken anger. Vi kan kanske få ned gruppvåldtäkterna till noll igen om vi inför sådana regler för kvinnor som gäller i gruppvåldtäktsmännens hemländer, där kvinnor inte tillåts gå ut överhuvudtaget och i varje fall aldrig utan en manlig släkting som livvakt eller utan att täcka sig från topp till tå. Vi kan också råda bot på epidemin av taharrush-sextrakasserier genom att upphöra med musikfestivaler och offentliga nyårsfestiviteter. Ett pris som en humanitär stormakt måste vara redo att betala? Eller så kan vi göra som Mona Sahlin uppmanade oss till – inse att det gamla Sverige aldrig kommer tillbaka och acceptera gruppvåldtäkterna som en del av vardagen i det nya Sverige, ett pris vi måste vara beredda att betala för att hörsamma det moraliska imperativet att axla rollen som världens humanitära stormakt – så som vi har gjort med gängskjutningarna, bilbränderna, attackerna på blåljuspersonal, gaturånen och t o m terrorattackerna, för att bara nämna ett axplock av relaterade fenomen. Och var håller de annars så högljudda feministerna hus? Blir det bara fler lama halvmarkeringar av slaget ”det här är inte okej”? Iscensätts nu en ny #metoo-kampanj för att flytta uppmärksamheten bort från dessa obekväma uppgifter, så som skedde när det blev lite för mycket fokus på de ”ensamkommande” gängens framfart på festivalerna? Kommer frågan om gruppvåldtäkterna och kvinnors trygghet upp på agendan i den stundande valrörelsen?

[bilverkstad]

Så här minskar du risken för nackskador vid påkörning bakifrån

Så här minskar du risken för nackskador vid påkörning bakifrån

Hur bör en bilstol vara funtad för att minimera riskerna för nackskador vid trafikolyckor och hur kan bilpassagerare skydda sig vid en krock bakifrån? Frågor ställdes till professor Mats Svensson på Chalmers. Han är expert på bilsäkerhet och arbetar på “Safer-Vehicle and Traffic Safety Centre”. Text: Dieseltrim Bilverkstad Bromma | Bild: Minska riskerna för nackskador vid påkörning bakifrån –…

[sinoes]

En grej som fascinerar mig när det kommer till mäns resonemang kring sex och samtycke är hur ofta det låter något i stil med ”men tänk om kvinnan vill ha sex men bara inte lyckas förmedla det”. Alltså; tänk om ett potentiellt heteroknull skulle utebli som en konsekvens av att kvinnor ”spelar svårfångade”, inte kan kommunicera eller något liknande trams. Det finns till och med en pseudofeministisk vinkel på detta som låter någonting i stil med att sexualitet är så skambelagt för kvinnor så för att det ska bli av så måste män ta initiativ faktiskt. Det hela bygger såklart på en misogyn fördom om att kvinnor är inkapabla att visa vad de ”egentligen vill” och att det därför alltid är upp till män att på olika sätt tolka in kvinnors vilja utifrån andra saker än vad de faktiskt säger. Som till exempel färgen på deras trosor, deras tidigare sexuella erfarenheter, om de upplevts som ”flirtiga” (typ svarat på tilltal) och så vidare. Det är tydligen omöjligt att veta om en kvinna är pepp på att ligga eller inte... I egenskap av lesbisk så finner jag det minst sagt anmärkningsvärt att heterosexuella män som är så måna om att ligga med kvinnor att de aktivt motsätter sig lagstiftning som syftar till att stärka kvinnors sexuella integritet ändå är SÅ inkapabla att känna igen tecken på kvinnlig lust. Men jag undrar också hur man är funtad om man tycker att det är hemskare att ett potentiellt samlag inte äger rum än att riskera att våldta någon. HUR kan det vara en rimlig prioritering? Hur KAN det rimligtvis vara viktigare att alla potentiella samtyckande samlag äger rum än att kvinnor inte ska behöva bli våldtagna??? När det läggs fram så låter det som att liv står på spel i en ytterst pressad situation, och mannen måste agera snabbt som attan och därmed ta sig friheter. Att ligga är kanske ”skönt” men det är knappast livsviktigt, och i och med detta resonemang så ser man tydligt att mannen prioriterar sin kortsiktiga njutning högre än kvinnans rätt att inte utsättas för ett sexuellt övergrepp. Han motiverar det med att kvinnan kanske vill ändå trots allt, men ignorerar helt risken att kvinnan inte vill. https://www.instagram.com/p/B__y-ZAFWkV/?igshid=10v1q6qbciniz