#Författare

[perabl]

Fantasy - eller nåt!

Jag skriver humoristisk fantasy … eller?! Det är i varje fall så jag alltid har definierat mina böcker i serien Legender från Thiramaar, och även novellsamlingen Berättelser från Thiramaar. Men de senaste årens deltagande på olika marknader har fått mig att fundera lite. Många marknadsbesökare viftar lite nonchalant och avvärjande med handen och säger ”nää, jag läser inte fantasy”. Men det har…

[forislynx]

Du vill bara skriva en bok. Innerst inne vet du att det bara är en bok som räknas: den som frambringar eller förutspår alla andra böcker. Du skulle vilja skriva en bibliocid, ett verk som mördar alla andra verk, suddar ut föregångarna och avskräcker de efterkommande från att bli till, från att ge efter för galenskapen. I ett svep undanröja och likrikta världens bibliotek.

Mohamed Mbougar Sarr, Fördolt är minnet av människan

[whitewaterpaper]

Tror det är första gången jag får ett ansikte på människan bakom karaktären i filmen.

[vasenjagarna]

Väsenjägarna tar läsaren in en värld där väsen är mer än bara sagor man berättade om förr i tiden. En värld där väsens existens hålls hemlig för majoriteten av världen förutom människor med speciella förmågor som kallas för väsenjägare.

En väsenjägares uppdrag är att skydda människor genom att hitta och eliminera väsen som utgör en fara för samhället och säkerheten.

Vi får följa med Nelly, en sjuttonårig tjej vars familj har varit väsenjägare i generationer, hon har spenderat hela sitt liv med att bygga upp en täckmantel som en normal tonåring till priset av att inte ha någon riktig vän.

När en ny och oerfaren väsenjägarfamilj flyttar in i staden och Nelly får en ny klasskompis så sätts allt på spel. Efter en väldigt dålig start mellan den nya familjen och hennes äldre bröder så tvingas Nelly försvara sig själv och sina hemligheter till varje pris.

[kompasskurs]

Att skriva är att göra pengar på sina sämsta ögonblick

Är det något jag haft de senaste månaderna, så är det trots allt tid – tid till att göra det jag vill och tid till att inte bara hålla mig till en massa måsten. Det har känts fantastiskt på sitt vis, även om jag innerst inne naturligtvis velat komma till arbetsmarknaden så fort som möjligt. Men just det där att ha tid till saker och ting är man inte särskilt benådad med som heltidsarbetare, trots…

[esters-notepad]

Var jag går i skogar, berg och dalar

Följer mig en vän, jag hör hans röst.

Väl osynlig är han, men han talar,

Talar stundom varning, stundom tröst.

Det är Herden god. Väl var han döder,

Men han lever i all evighet.

Sina får han följer, vårdar, föder

Med osäglig trofasthet.

Allt, vad vi till evig tid behöva,

Allt i allo har jag i min vän.

Allt, vad som mitt hjärta kan bedröva,

Känner han och hjälper det igen.

Väl försvinner ofta vännen kära,

Men han sade själv: en liten tid;

Se'n en tid igen och jag är nära;

Då blir åter fröjd och frid.

När på Tomas Segerfursten tänker,

Där han full av sorg och otro går,

Skyndar han och honom tillgång skänker

Att få se och röra vid hans sår.

Tomas, rörd av Jesu hulda hjärta,

Övervunnen av hans marterskrud,

Ropar, full av fröjd och kärlekssmärta:

"O, min Herre och min Gud!"

Skänk ock mig, o Jesus, denna lycka,

Som fördriver otrons mörka kval!

Sårens bild i hjärtat värdes trycka

Till besegling av mitt nådeval!

Hulde herde, tänk därpå, att fåren,

Samlade vid evangelii ljud,

Känna blott av rösten och av såren

Dig, sin Herre och sin Gud!

Följ mig, huldaste, uppstugna hjärta,

På den väg jag genom öknen går!

Låt min tro, i glädje och i smärta,

Finna vila städs vid dina sår!

Låt mig somna i ditt hulda sköte,

Låt mig uppstå, klädd uti din skrud,

Frälst och salig ropa vid ditt möte:

"O, min Herre och min Gud!"

- C O Rosenius

[liljakonvalj]

Varför har jag inte sett faktumet att det kommer komma ut en bokversion av Mysteriet på Greveholm över hela sweblr??

Hej alla Greveholmare! Här är den, rykande färsk från tryckeriet, boken Mysteriet på Greveholm! Författare är Jesper Harrie, som skrev julkalendern ihop med mig, både originalet och uppföljaren. Boken bygger på originalserien från 1996 och alla sköna karaktärer är med, men storyn är utvecklad och fördjupad och bjuder på många överraskningar - även för inbitna fans :-) Boken släpps i bokhandeln den 16 september. Trevlig läsning! /Dan Z

[svenskjavel]

Kontroversiell åsikt: jag är inget större fan av Bamse men stöttar din idé att skriva Reinard x Vargen-fic och lägga upp det på AO3... För att det bara finns lite drygt 1500 fics på svenska på sajten och jag önskar att det fanns fler. Dessutom handlar cirka en tredjedel av de existerande ficarna om Genshin Impact eller Honkai Star Rail*, och jag stöttar alla försök till att minska andelen svensk fic som handlar om just dessa spel

*99% säker på att samma författare ligger bakom dessa fics: om hen läser detta hoppas jag att hen inte tar det personligt

Kommer ihåg att jag lade ut en Bamse fanfic som någon hittade på AO3 någon gång.

Astrid Lindgren fanfics hade varit roligt alltså. Mio x Jum-Jum, Pippi får ADHD medicin AU eller hur det blev för Skorpan i Nagilima. Oändliga möjligheter.

[shiroselia]

Asså det ska upprepas

All heder åt Dahlgren för o vara ända jävlen som förstår dessa karaktärer (SPECIELLT Alex)

Läser ödesryttarböckerna på svenska för jag vill läsa Helena på svenska o inte översatt o asså hon är så fucking bra på dialog

Vemfan behöver krystade one liners när hon kan skriva Alex både med dialog som är rolig och också låter mänsklig

[freddesbokhylla]

Carl Gustaf Tessin 🤝 fanfiction-författare

[dagenssvenska]

Trestjärnig recension från självaste Buddha ang. boken Why We Sleep, författare Matthew Walker

[perabl]

En värdig efterträdare - sjunde delen i "Det händer i Thiramaar"

Nu kommer sjunde delen i novellsamlingen “Berättelser från Thiramaar” (tillgänglig i internethandeln och streamingtjänster inom de närmaste dagarna) Övermagikern i Irrydien Karl Geus är gammal. Till och med för en trollkarl. Så pass gammal att folk i allmänhet nästan glömt bort att det kanske snart vore dags att hitta en värdig efterträdare åt honom. Men herr Geus själv söker för fullt. Men…

[forislynx]

Det enda som intresserade honom var nuet. Och nuet var hans bok.

Mohamed Mbougar Sarr, Fördolt är minnet av människan

[gubbanarkist]

hej! jag vet inte om du är rätt person att fråga, men jag vill gärna utöka mitt ordförråd i svenska och bruka språket mer eftersom engelskan har tagit upp en stor del av det jag läser och lyssnar på. har du några texter att rekommendera ursprungligen på svenska med fint språk? vare sig det är skönlitterärt eller facklitteratur spelar ingen roll. svar uppskattas jättemycket!

Väldigt fin fråga att få! Det hänger lite på vad du tycker om att läsa, naturaligtvis - du måste ju stå ut med det också för att ta till dig något av språket! Kan gärna skicka en uppföljare till den här frågan, men jag tar lite axplock också ser vi vad du tycker låter intressant För ren språkglädje och härig arkaism överträffar inget Röde Orm av Frans G. Bengtsson, en vikingaroman som rör sig över halva europa på 900-talet. Otroligt underhållande dialog och en bra äverntyrsbok, men man måste stå ut med en rätt så unken kvinnoskildring, tyvärr. En författare vars svenska jag verkligen har avnjutit om sistonde är Salomon Shulman, som skriver riktigt frejdigt och mustigt om allt vad Judendomen och Sverige heter - rekommenderar särskillt Jiddischland - bland rabbiner och revolutionärer om du är intreserad av östjudiska skildringar - om du kan få tag på den, tyvärr fick den inte allt för stor upplaga. Men allt han har skrivit är läsvärt - kika in på antikvariat och fråga efter honom, som sagt om du har ett intresse för judendomen. Jag har också alltid uppskattat proletärförfattarne för sin, när den är som bäst, karga och vackra tidigmoderna svenska. Av de alstrerna innom den klassiska proletärliteraturen med svenska som orginalspråk (alltså inte Väinö Linnas "Här under polstjärnan"-trilogi, som är allra bäst) bland älskar jag särskillt Moa Martinssons "Mor"-triologi och Vilhelm Mobergs "Raskens" och "Soldat med brutet gevär". Fritjof Nilsson Piratens böcker är också starkt att rekommendera - bred och fryntig sydsvenska i små underhållande vignetter. Ren skrivarglädje. Starkt rekommenderade i allmänhet, men särskillt Bombi Bitt och jag, om du vill börja någonstans. För att ta ett mer modernt exempel så reagerade jag mycket på "Björnjägarens Döttrar" av Anneli Jorddahl när jag läste den, både på själva berättelsen men också på svenskan i den - handlar om sju systrar på den sverigefinska landsbyggden som beslutar sig för att fly in i skogen från civilisationen, och är otroligt bra. Annars är poesin användbar för att bygga ut ordförråd och berika ens språkbruk - läser själv för tillfället Viktor Rydbergs samlade (finns i pocket till lågpris), och har också verkligen gillat Dan Andersson (de flesta av hans dikter finns tonsatta, dessutom). I modern tid skriver Athena Farrakhozad underbara dikter vars svenska språkbruk riktigt gnistrar. Återigen vill jag understyka att jag valde de här som exempel på saker som kan vara bra för ens svenska ordförråd, böcker och diktare som verkligen behärskade sitt svenska modersmål. Jag har också undvikit översättningar. Andra får gärna reblogga denna med sina egna favoriter och rekommendationer =)

[birchshutter]

Lär du dig svenska? Vill du förbättra din svenska? Vill du läsa? Eller vill du sätta upp en pjäs av Strindberg?

Litteraturbanken har svenska litteraturklassiker, pjäser med mera tillgängliga just för Dig!

[whitewaterpaper]

ME01: “De Vandrande Städerna”.

Originaltitel: Mortal Engines. Serie: Mortal Engines #01 (Mortal Engines Quartet #01). Författare: Philip Reeve. Översättare: Lena Karlin. Publicerad: 2001 (på svenska 2018). Medium: eBok/B. Wahlströms.

Lästes ihop med @kulturdasset i vår läsecirkel.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Delmål 1 (Kapitel 01–05).

En av de frågor som ploppar upp under första delmålet är frågan: ”varför designade Nicholas Quirke den första rörliga staden?”; jag minns inte om vi får något svar på den frågan längre fram. Faktum är att jag slås av hur lite jag minns av den här filmen – kanske är det ett tecken på att det är dags att se om den?

Vi kastas hur som haver in i den actionfyllda hetluften direkt, genom att Natsworthy smiter i väg för att se infångandet/slukandet av den lilla gruvstaden Salthook. Hur fungerar en rörlig gruvstad? Och snabbt får vi möta de figurer som kommer att bli centrala: Valentine, Katherine och Hester. Och vi får genom de två sistnämnda reda på att det är något skumt i görningen både med Medusa och vad det är (minns inte alls faktiskt utöver fragmentariska detaljer) men också varför Valentine behöver hålla Hester Shaw och hennes bakgrund hemlig. Jag vill också minna satt det är något med Kathrines bakgrund som är viktig … men minns inte vad.

En bra start, och jag flög igenom de 5 kapitlen (jag hann givetvis glömma det under veckan och planerade för 2x2-kapitels sittning). Vilken bonus och få läsa ett extra kapitel.

Delmål 2 (Kapitel 06–09).

Hester ger en första inblick i vad de rörliga städerna föddes ur, jordbävningar och vulkaner låter som något som en mer flyttbar bosättning skulle ha lättare att överleva. Intressant att Crome och Valentine (utgår från att de jobbar ihop) arbetar så hårt med att motbevisa att de rörliga städerna spelat ut sin roll. Och föga förvånande så hänger Hesters föräldrar (iaf hennes Mamma) ihop med det mystiska vapnet Medusa och Valentine.

Det här med Jägarna (aka Återupplivade människor, som pyser ånga. Någon form av robotar/cyborgs?)

Givetvis måste den kvinnliga piloten som Valentine pratat om för Kate varit Hesters mamma?

Och resan till Handelspunkten var lite som ”dit och hem igen” efter att Speedwells borgmästare tagit Tom och Hester till fånga för att sälja dem som slavar när de kommer fram. Att Tom och Hester nu lär sig samarbeta och att den senare alltmer öppnar ögonen på Tom är viktigt. Någonstans har jag en misstanke (eller ett minnesfragment) att Toms föräldrar hänger ihop med Medusa de också på något sätt, och att de avpolletterades liksom Hesters mamma.

Inser igen: åh vad lite jag minns av filmen, men jag såg den 31 maj 2020 så det är kanske inte så konstigt. Bra nu när jag läser boken, men det blir till att se om filmen sedan, helt klart.

Delmål 3 (Kapitel 10–13).

Det är givetvis något som är fel med London, hemlighetsmakeriet Borgmästaren och Valentine pysslar med men också den personkult som verkar finnas runt den sistnämnda. Det blir nästan lite obehagligt när Valentine beger sig åstad och det är rena folkfesten kring det. Tom och Hesters räddare i nöden har dock koll på vem Valentine egentligen är, och även om det ser tufft ut nu hoppas jag att hon inte avpolletterats redan.

Intressant sidospår med Hester och jägaren ”Törnskatan”. Av någon anledning ”hörde” jag honom i en kallt skrapande röst som om den kom från en gammal sliten, billig vinylskiva som sett ett och annat.

Delmål 4 (Kapitel 14–17).

Katherine börjar på egen hand gräva i attentatet mot sin far, framför allt vill hon veta vad som verkligen hände och vem Hester är. Undrar om hon är redo för den eventuella sanningen hon kommer finna? Få lär vara beredda på att öppet säga sanningen. Ingenjörslärlingen Pod gör det sannerligen inte. Situationen nere vid latrintankarna lär dock vara en ögonöppnare i sig. Klart är att Katherine om inte annat har höga ideal.

Hester och Tom lär ha hamnat på en Piratstad efter att slutligen undkommit törnskatan (undrar om det verkligen slutar här – jägarna är ju som sagt svåra att ta kål på) men det är en piratstad med ambitioner. Undrar om Tom kommer uträtta några större under på Turnbridge Wheels?

En sak är säker – det kommer verkligen fram i boken hur bisarr den här världen är. Till och med om man jämför med andra post-apokalyptiska världar jag stött på.

Delmål 5 (Kapitel 18–21).

Katherine får sig ett uppvaknande och får sig en släng av ”växa upp fort”-syndromet. Det där med ”utlänning till dotter” stärker vad jag minns från filmen att Katherine inte är Valentines biologiska dotter. Jag har för mig att hennes härstamning är rätt viktig… När hon smyger sig in på ingenjörsmötet får hon sig ytterligare ett par sanningar till livs. Hon är fortfarande övertygad om att Valentine är en god person och att han blir lurad av Crome.

”Äsch, Valentine är borgmästarens handgångne man”, sade någon annan. ”Låt er inte luras av historikermärket. Han är lojal som en hund, så länge vi ger honom ordentligt med pengar och han kan låtsas att hans utlänning till dotter är en fin dam från High London.” (Kapitel 21)

Jag är inte så säker. Jag är heller inte övertygad om att idén att återuppliva gamla massförstörelsevapen är en fantastisk idé. Var inte det en av anledningarna att man hamnade där man är ”idag”?

Ohh. Vi korsar vägarna med Airhaven igen, och får höra mer om rebellerna som tycker att de rullande städerna spelat ut sin roll (de har nog inte fel) och vår gamla bekanta Fang skall vara en spion för dem. Spännande. Jag ser det inte som lika konstigt som Tom gör att Hester både anade att Fang var en spion eller är positiv till rörelsen. Hon växte ju trots allt upp som ”mossing”.

Spännande med en amfibiestad som klarar sig både på land och till vatten, även om det blir ett snabbt abrupt slut för Turnbridge Wheels. Peavey gråter över opportunisterna som slaktar den sjunkande staden som om han själv inte är en pirat som lämnade sina barn att dö i staden. Han gör sorti ur historien som piratkaptener som fått besättningen emot sig brukar göra, och det är bara Törnskatans uppdykande som hindrar Tom och Hester att gå samma väg. Spännande.

Delmål 6 (Kapitel 22–25).

Så Törnskatan vill göra Hester till en jägare – och hon tycker det är en bra idé? Tom verkar få henne på bättre tankar iaf, gott så då han också var den som ändade Törnskatan. Törnskatan som f.ö. fick ett väldigt fint slut med att återfå sin gamla identitet innan denne dog. Tom blir mer och mer fäst vid Hester vilket kanske är bra…

…då Katherine verkar falla pladask för ingenjörslärlingen Bevis som gömmer sig på museet. Det är intressant att Londonborna är så segerrusiga att de inte ser det horribla i vapnet de hurrar över. Undrar om hon börjar få grepp om vem hennes pappa är ännu?

Delmål 7 (Kapitel 26–29).

Undrar om MEDUSA är en förkortning för något… Med tanke på att det stavas ut med versaler?

Det sjunde delmålet blir en bergochdalbana för stackars Tom, han ryker ihop med Fang när hon vill sabotera London. Men kommer på bättre tankar och vill inte att han heller inte vill att Batmunkh Gompa skall förstöras. Och knappt hinner han sluta fred med dessa stridande känslor att skydda båda städerna innan Valentine dyker upp. Och nu verkar han helt och hållet vara motståndsman, och insett att London måste skyddas från Crome och Valentine.

Katherine lägger pusslet och inser att Hester kanske inte var utan legitima själ att vilja döda Valentine.

Trist att mista Anna Fang redan här. Skall bli spännande att se hur det går för Tom och Hester nu – och om Katherine kommer hjälpa dem för att rädda London undan sig själv.

Delmål 8 (Kapitel 30–33).

Kate går mycket riktigt igenom en liten kris när Valentine kommer hem, hon väljer iaf att konfrontera honom. Han tar till skuldkortet och skyller givetvis på henne – eller snarare att han ville ge henne en bättre framtid. (Vilket hon i realiteten haft). Här ser vi att det finns de som ser en stor skillnad på att äta en stad (dvs att delvis inkorporera den i sin egen) och utplåna en annan stad totalt. Men merparten av Londonborna verkar för segerrusiga för att inse skillnaden kanske.

Det mesta av det intressanta sker kanske inne på museet, Melliphant har som en lydig hund skvallrat för Crome och nu står ingenjörerna tillsammans med de nya jägarna för dörren. Lite småkul scen där historikerna (de flesta av dem) står upp för vad som är rätt.

På något sätt är det en fin scen när Tom får återse sitt London igen, och inse att det är (precis som alla andra städer) en rätt fel tingest. Och han har kanske sett lite för mycket, upplevt alternativ, för att riktigt se det som hemma.

Och nu är Hester Shaw åter på däck med siktet inställt mot Valentine. Samtidigt som Kate och Bevis rör sig uppåt längs kattgången för att förstöra Medusa. Upplösningen nalkar sig.

Delmål 9 (Kapitel 34–37).

En fartfylld upplösning utan att action-delen har för mycket utrymme. London brinner bokstavligen när Tom’s ”Jenny Hanniver” möter Valentines ”13th Floor Elevator” där Tom mot alla odds segrar. Valentine är dock inte ombord utan släpas med Crome till Medusa för att aptera den till att spränga försvarsmuren. Och det är här vi för första gången kanske inser exakt hur knäpp mannen är och vilken hybris han utvecklat:

”När vi har slukat den sista kringströvande staden och raserat det sista bofasta samhället ska vi börja gräva. Vi ska bygga enorma motorer som drivs av hettan i jordens innanmäte och styra vår planet ur sin bana. Vi ska sluka Mars, Venus och asteroiderna. Vi ska sluka själva solen och färdas vidare genom universum. (Kapitel 34).

Det är ju så dags för Valentine att ”inse sanningen nu”. En ödets ironi att Katherine förlorar sin Bevis Pod när hennes fars skepp kraschar över London. Det är lite väntat att det inte stoppar Katherine däremot, som sätter kosan mot Medusa och alla intentioner att stoppa den.

Katherine ställer sig mellan Valentine och Hester och tar sålunda ett dödande svärdshugg ämnat för den senare. Hon tar Medusa med sig i fallet – det här är ju nackdelen med att pyssla med saker man egentligen inte begriper sig på: det kan leda till en oåterkallelig katastrof.

Boken slutar med Crome som går under när Medusa förgör sig själv, och Valentine blir kvar på taket när Katherine dött. Hester och Tom lämnar ensamma staden i luftskeppet Jenny Hanniver. Och mycket tyder på att de kommer leva längs fågelvägarna nu.

Sammanfattning.

En riktigt bra bok som blandar steampunk och dystopi på ett föredömligt sätt. Här och där ser man tecken på att boken är ämnad för en yngre målgrupp men annars är den genomgående en bra läsning även om man passerat övre gränsen för denna grupp. Jag tycker fortfarande att världen som målas upp med städer som rullande monster är en bisarr sådan, och det kommer verkligen fram i boken just hur absurd och snedvriden den är. Och jag hade gärna sett boken fördjupa sig lite i vad Crome egentligen har emot bofasta (mer än en obestämbar avundsjuka). Jag mindes väldigt begränsat av filmen, och släppte det mesta under läsningens gång – jag ser nu fram emot att se om filmen. Och kanske framöver läsa de resterande tre delarna i serien.

Länkar.

Boken @ Goodreads.

Boken @ Libris.