#författarna

[weirdthoughtsandideas]

På tal om julkalendrar…

När ska de göra en julkalender om Eva och Adam??

1. De har gjort julkalendrar av två av författarnas verk: Ronny och Julia, samt Hotell gyllene knorren

2. Det finns en bok där Eva och Adam firar jul. Den finns som ljudbok på Spotify t.om. Den funkar perfekt!

3. Eva och Adam är nostalgiskt för många vid detta laget som nu en 30 år (!!) gammal franchise

4. PLUS den kom i rampljuset igen pga en remake film 2021 och nya böcker som utspelar sig i nutid.

Det enda som de kanske inte ska ta med är denna scen i seriestripp-versionen av historien där de bråkar om vart de ska sova när de är i fjällen och Eva säger:

Men jag tror ej de skulle göra det ändå

(Seriestripp-versionerna är så JÄVLA unhinged de har INGEN censur)

Men om de vill ta med nått från seriestripparna ta gärna med detta 💜💜

Seriestripparna har båda åldrats väldigt dåligt men också väldigt nice. Annika är jättelesbisk-kodad där och jag behöver en julkalender där hon kan vara det till fullo (hon och Eva kysstes i 2021 filmen så vi är på rätt väg)

[whitewaterpaper]

GO2: “Every Day” [S02E06].

Serie: Good Omens. Skapare: Neil Gaiman. Författare: Terry Pratchett & Neil Gaiman (boken). Författare: Neil Gaiman & John Finnemore (avsnittet). Regissör: Douglas Mackinnon (avsnittet). Publicerad: 2023. Medium: Amazon Prime Video.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Så kom den, den stora upplösningen och svaret på alla frågor som vi haft under säsongen: Vad hände med Gabriel? Varför jagar himmelens agenter honom? Och kommer den lilla flugan bränna ned biblioteket? Okej, den sista frågan är kanske lite ur det blå.

När allt kokar ned och förklaringen kommer så handlar det om Harmagedon: Uppföljaren[1],  där Gabriel som ärkeänglarnas överkucku numero uno resolut sade nej till. Till allas frustrerade förtret. Det är faktiskt med viss underhållning som man ser ärkeängeln Michael styra himlen snarare som en maktfullkomlig diktator med ett gäng nickedockor vid sin sida och hela ”rättegången” som känns som det största spelet för gallerierna genom tiderna. Vad säger vi om resten av förklaringen då? Det finns något sött i att Gabriel och Belzebub fallit plask för varandra och nu ger sig av på egna äventyr. Minnes bilderna vi ser från detta och hur det förklarar de fragment av mysteriet som Aziraphale följde under serien är både roliga och intressanta.

Slutet skvallrar om att det från författarnas håll finns en öppning för mer: för visst känns det som om serien slutar med en cliffhanger nu när Himlens och Helvetets Dream Team™ verkar gå åt varsitt håll? Visst är det kul att se hur Aziraphale får sig en befodran, men jag kan inte låta bli att misstänka att det finns en dold agenda bakom utnämningen. Och visst vill vi veta vad denna ”andra återkomst”[2] innebär? Enl. artiklar på ScreenRant finns det en säsong 3 uppskissad men WGA-strejken kom emellan. Jag tror chanserna att Amazon Prime förnyar serien är goda.

Länkar.

Serien @ playpilot.se.

Serien @ epguides.com.

Neil Gaiman Gives Good Omens Season 3 Update Amid Strikes: "It's Planned & Plotted" @ screenrant.com (Jun 23).

Good Omens Season 3: Renewal Chances, Release Date Prediction & Everything We Know @ screenrant.com (Sep 23).

Fotnoter.

aka: Armageddon: the Sequel.

aka: The Second Coming. (Undertexterna på Prime Video översatte det som ”Kristi Återfödelse två” eller liknande.

[schaeder]

Tofslan och Vifslan kommer till Mumindalen

”Tofslan och Vifslan kommer till Mumindalen” av Alex Haridi, Cecilia Davidsson och Maya Jönsson, är baserad på ”Trollkarlens hatt” (1948) av Tove Jansson.

Recension Författarna Alex Haridi och Cecilia Davidsson och illustratören Maya Jönsson har tolkat Tove Janssons säregna språk och älskade bildvärld i berättelsen ”Tofslan och Vifslan kommer till Mumindalen”, som är hämtad ur boken Trollkarlens hatt (1948). Ett urval källor Omslag till bilderboken ’Tofslan och Vifslan kommer till Mumindalen’. ©Bonnier/Carlsen Boken är mycket läsvärd, kompetent…

[atsvensson]

Arbetarlitteratur bortom kanon - ny forskningsantologi

Nu har Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforsknings sjunde forskningsantologi kommit ut. Den har titeln Arbetarlitteratur bortom kanon: Nordiska perspektiv och ges ut av Malmö University press. Antologin innehåller hela 21 bidrag om allt från noveller av arbetarförfattare som publicerats i dagspressen till influencerböcker (!). Bland författarna återfinns såväl mycket väletablerade som yngre…

[goransoderin]

Göran Söderin- Fem tekniker som författare använder för att bygga broar mellan hjärta och sinne via ord

Författare ses ibland som empatins mästare, som kan använda språket för att skapa kopplingar mellan människors hjärtan och hjärnor.

Författare är anmärkningsvärt skickliga på att framkalla empati genom sina berättelser, vilket hjälper läsare att ansluta, förstå och känna medkänsla.

Här är fem sätt som författare använder sina ord för att bygga broar mellan människors hjärtan och sinnen, och agerar som empatins arkitekter:

1. Empatiförstärkning:

Författare har en unik förmåga att fördjupa sig i djupet av mänskliga känslor och upplevelser och översätta dem till relaterbara berättelser.

Genom sina ord väcker de empati genom att låta läsarna gå i olika karaktärers skor, vilket främjar förståelse och medkänsla för olika perspektiv.

2. Kognitiv resonans:

Författarens hantverksberättelser som resonerar hos läsarna på en kognitiv nivå, stimulerar deras fantasi och inbjuder dem att begrunda komplexa teman och frågeställningar.

Genom att presentera olika synpunkter och tankeväckande dilemman, uppmanar författare läsarna att engagera sig i introspektion och bredda sin kognitiva empati, vilket ökar deras förmåga till förståelse och anslutning.

3. Berättande universalitet:

Genom berättelsens universalitet skapar författare broar som överskrider kulturella, geografiska och tidsmässiga gränser.

Genom att väva berättelser som knyter an till universella mänskliga upplevelser som kärlek, förlust och motståndskraft, underlättar författarna empati genom att lyfta fram vår delade mänsklighet, överbrygga klyftan mellan individer från olika bakgrunder och främja en känsla av solidaritet.

4. Perspektivförskjutning:

Författare utmanar läsarna att kliva utanför sina bekvämlighetszoner och överväga alternativa perspektiv, och tar bort stereotyper och fördomar i processen.

Genom att gestalta karaktärer med olika bakgrunder, identiteter och övertygelser uppmuntrar författare läsarna att känna empati med upplevelser som skiljer sig från deras egen, vidga deras världsbild och vårda empati för individer vars röster annars kanske inte hörs.

5. Emotionell resonans:

Slutligen framkallar författare empati genom kraften i känslomässig resonans, skapar berättelser som drar i hjärtat och framkallar genuina känslomässiga reaktioner från läsarna.

Oavsett om det är genom stunder av glädje, sorg eller triumf skapar författare känslomässiga kopplingar som överskrider sidan, vilket gör det möjligt för läsarna att känna djup empati för karaktärer och upplevelser, vilket i slutändan främjar större empati och förståelse i världen.

[litteraturvetare]

Symbols of Church and Kingdom: A Study in Early Syriac Tradition av Robert Murray

I detta verk ger Robert Murray en gedigen introduktion till den syrisk-kristna traditionen, där han bland annat lyfter fram hur de tidiga kyrkofäderna använde sig av bibliska gestaltningar för att förmedla teologiska och andliga insikter i sina författarskap. Genom en etablerad praxis omfamnade den syrisk-kristna diktningen symbolikens natur för att göra komplexa idéer mer lättillgängliga och poetiska. Verken från de tidiga kristna författarna har fortsatt att behålla sin betydelse genom tiderna (om än med viss diskussion kring vem som faktiskt skrev vad) och förblir således en fortsatt källa till inspiration för läsare än idag. 

[perabl]

En härlig recension!

Recension av Ingrid Brink, skrivpedagogSkillinge 20 september 2023 Sommaren vid Skärsjön är den andra boken i en trilogi skriven av författarna Andie och Snezana Lindskog. Boken inleds med ett brev mellan de två älskande kvinnorna Elsa och Britta. Boken handlar om den kärlek som de båda kvinnorna upplevt sedan de träffades som flickor och växte upp som systrar under den första hälften av…

[gurgin-blog]

Så leker du fram apporteringslusten

Varför är apporteringslust så viktig för vissa hundar? Vad gör att vissa hundar älskar att bära och leka med föremål medan andra verkar helt ointresserade? Finns det några hemligheter eller tekniker för att väcka hundens apporteringsinstinkt? I veckkans avsnitt av dyker vi in i världen av apporteringslust och utforskar vad som gör det till en så spännande och viktig aktivitet för våra fyrbenta vänner.

Gästar gör instruktörerna Elsa Blomster och Lena Gunnarsson, författarna till böckerna "Apportering till vardag och fest" och "Valpträning till vardag och fest", samt grundarna av Klickerförlaget. Elsa och Lena är experter inom apportering och delar med sig av sina kunskaper och lekfulla tips för att lära din hund att tycka om att plocka upp, gripa och hålla i olika objekt. Dessa färdigheter är centrala inom apporteringsträning och kan vara användbara i många situationer.

Vi kommer att utforska vad en apportering innebär och även diskutera vanliga missuppfattningar kring ämnet. Varför är det viktigt att lära hunden att apportera och hur kan det vara en användbar sysselsättning för både hund och ägare?Vi kommer också att undersöka varför vissa hundar är naturligt intresserade av apportering medan andra inte är det. Är det en ren rasfråga eller finns det andra faktorer som påverkar detta beteende?

Elsa och Lena kommer att dela med sig av tips, tricks och godsaker för att väcka hundens önskan att apportera, även om de inte har det naturligt. Vi kommer att utforska hur man leker in föremålsintresset och skapar en positiv och engagerande träning för hunden.

Slutligen kommer vi att diskutera det ultimata målet med att lära en hund apporteringsfärdigheter och hur detta kan berika hundens vardag och stärka relationen mellan hund och ägare. Så sätt dig bekvämt och låt Elsa Blomster, Lena Gunnarsson och Hundpodden Vår Bästa Vän guida dig genom en spännande resa för att leka fram apporteringslusten hos din hund!

Utan dig, ingen podd! Podden är inte låst bakom en betalvägg eftersom att jag vägrar gömma kunskap bakom betalväggar. För att alla, oavsett ekonomisk situation, ska få tillgång till VBV:s evidensbaserade samtal med fokus på relationen med Sveriges ledande hundexperter så utgår jag ifrån "pay what you want"-filosofin.

Ditt bidrag beskattar jag och gör att jag på heltid kan folkbilda hundsverige. 

SWISH 123 267 77 63

Eller bli månadsgivare på Patreon.com/HundpoddenVBV 

    Kolla in det här avsnittet!

[essaer]

Debattbok av socialdemokratiska paret Alva och Gunnar Myrdal från 1934.

Boken behandlar de demografiska problem som följer på att barnafödandet i Sverige vid tiden minskade. Den sänkta befolkningskvaliteten behövde hanteras för att förbättra folkmaterialet.

Två samhällsproblem och osäkerhetsfaktorer som inverkade på befolkningens benägenhet att skaffa barn ansåg Myrdal var arbetslösheten (som vid tiden låg på 20 %) och bostadsbristen (som delas upp i dels trångboddhet och dels undermåliga bostäder). Individens medel för att uppnå förbättrad levnadsstandard var att tillgå den liberalekonomisk lösningen att skaffa färre barn. Myrdal förespråkar genomgripande fördelningspolitiska, socialpolitiska och produktionspolitiska reformer som det offentligas sätt att höja fruktsamheten (s 112).

En samhällsordning, som […] icke har råd att ge barnen tillräcklig och sund föda, fuktfria och rymliga bostäder, betryggande hälsovård och en god uppfostran, och som samtidigt saknar bruk för en stor del av sin arbetskraft, vilket får gå arbetslös – den samhällsordningen är orimlig, oförnuftig och omoralisk, och den är genom ett sådant medgivande redan dömd (s. 285).

Eftersom samhället drar nytta av att barnafödandet höjs till det optimala reproduktionsgränsen om 3 barn/familj bör samhället bära en del av den ekonomiska bördan för barn, bl.a. genom  barnpenning i någon slags offentlig regi (?) och ersättning när kvinnan missar arbete efter födsel.

Arbetslösheten kan enl författarna delvis lösas genom ökat bostadsbyggande, vars materialbehov landet dessutom skulle kunna tillgodose själv i form av svenskt järn och trä. (Klassiska kritiken att arbetsimmigration leder till lönedumpning och försämrade arbetsvillkor (s 106).) En ökning av produktion-konsumtion bidrar också till minskad arbetslöshet (det finns överflöd av naturtillgångar att utnyttja). Socialpolitiken ska dessutom bidra till en bättre konsumtion; hushållen är ineffektiva och faller för reklamens påtryckningar (s 203). Mycken statistik framläggs för att bevisa att fattiga inte får både för lite och för näringsfattig mat; samtidigt exporteras överflöd av mat och säljs till underpris, istället för att komma den undernärda delen av befolkningen till del. Mha statistik utreds bostadsbristen ur både geografiskt perspektiv (stad-landsbygd) och klassperspektiv. Lägenheter för hela familjer är inte ovanligtvis så små som 50 kubikmeter (dålig luft, dessutom ofta delvis under mark = mögel). Bedrägligt uppfattas bostadssituationen förbättras, men detta beror enbart på aktiva beslut att inte skaffa fler barn som relativt sett blivit mer kostsamma.

Denna nya familj måste bland annat vara så uppbyggd, att den icke för sin ekonomiska välfärds skull och för hustruns frihet drives fram emot fullständigare barnlöshet. […]

För många av sina viktigaste funktioner skall familjen då bero av samhället, det större folkhushållet (s 319).

Större social och yrkesrörlighet för framtida generationer. Hittills har familjerna haft en “rätt” att hålla sig i undermåliga hem, missköta näringen och hindra barnen fr vad som beskrivs som rationella yrkesval. Om samhället ska ha något att säga till om “barnens frigörelse” måste samhället betala genom att ikläda sig merparten av både kostnaden och ansvaret (s 299). Familjelivet beskrivs som en “passiv traditionsform utan social egenrörelse”, en stel social form, medan det ekonomiska livers drivande kraft är tekniken (s 295).

Ett par gånger görs hänvisningar till Tyskland som varnande exempel, samtidigt som det görs referenser till rashygien och om möjligheten att hindra att asociala skaffar barn (oklart i vilken mån det anses ärftligt, författarna erkänner att många psykiska diagnoser påverkas av miljö). Utöver en snart minskande befolkning driver boken idén att den svenska befolkningskvalitén måste höjas, och som lösning presenteras social ingenjörskonst. Många av de förslag som förespråkas kan vi idag se realiserade: bostadsbidrag, allmänt bekostad förskola, grundskola (inkl fri skolmat) och universitet samt sjukvård (med fokus på förebyggande vård) m.m.. Åtgärder som idag grundas på konventionsåtaganden och MR-perspektiv - idéer om ett värdigt liv - motiveras häri snarare som effektiviseringsåtgärder; det är t.ex. resursslöseri att mödrar bara sköter sina egna barn, det kan finnas barnlösa som gör det mycket bättre och dessutom bör ha hand om minst 8 barn samtidigt. Utbildning på högre nivå ska vara öppen för de som är mest intresserade och kan dra mest nytta av det = som ger mest till samhället. Ökad konkurrens mellan studenterna är dessutom bra eftersom lärare som redan klagar på för studiearbetet olämpliga individer då kan hänvisa dessa annorstädes och höja “intelligent- och karaktärskraven” (s 283).

Ett återkommande, och för boken avslutande, budskap är att den äldre generationen redan är förlorad - det är genom propaganda riktad mot barnen som framtiden kan se ljus ut. T.ex. ska barnen lära sig om nutrition och således uppfostra föräldrarna om vad som behövs för att växa till starka och till samhället bidragande människor.

Förhoppningen står till de unga. Den redan uppvuxna generationen är oftast hopplös: den är och blir i stort sett som den redan är (s 325).

Barnen skola bygga upp det framtida samhället medan åldringarna enligt naturens ordning skola dö (s 236).

Skolans fokus är inte längre bara boklig kunskap, utan att uppfostra en ny värld; “individens sociala anpassning är skolans främsta mål”. Den dåvarande skolan kritiseras för att uppmuntra reaktiv intelligens, men inte aktiv (s 268). Myrdal förespråkar en vidgning “från individualpedagogik [individuell och frihetsuppfostran] till socialpedagogik” (s 264-265).Liberala individualistiska ideal har blomstrat som följd av industrialiseringen, i en övergångsperiod, men författarna förespråkar kollektivistiskt tänkande som bör inpräntas i skolan, bl.a. genom grupparbeten och klassammanhållning.

Myrdal beskriver det liberala idealet som ironiskt konservativt; "att kvinnans plats var i hemmet” var enbart relevant under den period som männen tog sig in i fabrikerna och kvinnorna pga barnafödande och -skötsel var bundna till hemmet. Innan dess var hemmet hela (produktions- och konsumtionsenheten) familjens plats. Att kvinnan skulle fortsätta förpassas till hemmet i den myrdalska visionen där uppfostrans- och utbildningsväsendet expanderar, är slöseri på produktionskraft. Men den konservativa liberalismens svar på halvfabrikat och att allt mer av hemarbetandet har flyttats till fabrikerna och staden blir den “kvinnliga uppfinningsförmågans instängda triumf”, som innefattar ett överlastat umgängesliv med middagsplanering, shopping och intensiv förströelseläsning eller virkning (s 312).

En intressant passage berör trångboddhetens psykologiska och själsliga konsekvenser, bla sk könsumgänget. Införandet av sk barnkammarskolor och gratis skolgång handlar inte bara om att mödrarna/föräldrarna ska ut i arbetslivet, utan också om att barnen ska få socialisera. I det post-industriella, moderniserade samhället rör sig inte familjen och bygemenskapen in och ut ur produktionsenheten hemmet (jmf “de växte upp i den arbets- och livsmiljö de för framtiden skulle tillhöra” s 292), eftersom det numera förminskats till enbart konsumtionsenhet i vilket hemmavarande leder till isolering. Mödrarna och barnen behöver komma ut för social och intellektuell stimulans. Att ta sig till jobb och skola/dyl är ett sätt att få andrum från den kvävande ostimulerande hemmiljön. Pga bostadsproblemet är idén om hemmet som en plats för uppfostran en borgerlig idé (s 234).

Själva detta faktum, att släkttillhörigheten måste spela en allt mindre roll nu än under gamla, mer stabila förhållanden, ställer på den moderna familjen det kravet, att den måste göra det psykologiskt lättare för barnen att lösa släkt. och familjeband. Detta är ett kanske paradoxalt krav i en tidsenlig uppfostran: vi måste frigöra barnen mera från oss själva. Det duger inte att låta dem fixeras alltför start till oss. Den faran är emellertid överhängande nu, äsrskilt då barnens antal blivit mindre och varje individ därför utsätter för en allmer intensiv föräldrapåverkan och tillgivenhet (s 301).

Mest uppseendeväckande är kanske stycket om sterilisering är, vilken ska grunda sig på frivillighet. Men, om upplysningar till den enskilde inte leder till att samtycke till sterilisering ges kan man behöva ändra lagarna så att tvångssterilisering är möjlig i sådana fall.

Matcentralisering inom fackföreningsrörelsen bygger på representativa demokratins principer = nedslå gruppegoistiska tendenser (s 280).

Tidigare idéutveckling

Malthusianism - det finns ingen gräns för förökning men tillväxten begränsas av en begränsad matproduktion och efterföljande svält som en anpassning efter mattillgång, fattigdom kan inte besegras genom ökad produktion. Lösningen är sena giftermål och sexuell avhållsamhet. Efter Thomas Malthus (1766-1834) = “gammalliberal malthusianismens eländespessimis” (323)

Nymalthusianism - förespråkar förebyggande handlingar i form av preventivmedel och abort = “nyliberala nymalthusianismens ensidiga preventivmedelsoptimism”

2023-04-26

[feelingsmixed]

Preliminärt material till en teori om misogyni

På senaste tiden har Tiqqun och Den Osynliga Kommittén fått en renässans i Sverige. Jag säger renässans men ska ärligt erkänna att jag inte vet om de har varit populära i landet förut då jag inte har bott här och inte heller följt den vänsterintellektuella debatten så länge. För att kort initiera de oinvigde: Tiqqun var en vänsterkommunistisk fransk tidskrift som fanns kring millienalskiftet. Alla tidskriftens artiklar var skrivit anonymt och utgivet under namnet ’Tiqqun’. Den osynliga kommittén är ett anonymt franskt författarkollektiv som, om än ingen vet exakt, anses vara i alla fall några av de samme personer som var en del av Tiqqun. Texterna av både kollektiver är präglat av idéen om att där finns ett pågående krig där Imperiet försöker erövra mer och mer av världen och den mänskliga subjektiviteten. Centralt står idéen om kommunen, inte som en fysisk plats utan ett sätt att organisera sig på, som utgångspunkt för attacker mot den kapitalistiska infrastrukturen[1]. Språket är ofta förförande estetisk och mystisk, och där refereras lika ofta till biopolitiktänkare som Foucault och Agamben som där görs till Marx.

Den mest rammande kritik av Tiqqun är skrivit av Jackie Wang för nästan 13 år sen: https://loneberry.tumblr.com/post/1245886356/a-critique-of-the-theory-of-bloom-by-tiqqun. Här kritiserar hon en av deras andra texter ’The Theory of Bloom’, en text där Tiqqun utifrån karaktären Bloom i James Joyces Ulysses karakteriserar den moderna människa som en alienerad, blasé varelse ude af stand till att känna känslor. Wang kritiserar texten för 1) studentikos nihilism och 2) för att ta mannen som det implicite utgångspunkt för subjektet.

Jag ska inte försöka gissa vad det är som har gjort Tiqqun populäre på den svenska vänstern på senaste. Kanske det är för att Tiqquns Preliminary Materials Towards a Theory of the Young-Girl blev tagit upp i Stormens Utveckling för några månader sen. Den bok blev i alla fall senast tagit upp i det nyaste nummer av Flamman där Mathias Wåg använder den för att förklara ungdomens dalande politiska engagemang. Kort sammanfattat är Young-Girl ett sorts klipp-klistra essä, så kallat trash theory. Det är enligt författarna inte en ’färdig’, välformulerad teori utan början på teoretiserande där de använder citat och utklipp från allt från filosofiska värk till modetidningar. Det kan också ses i sättet boken är layoutat där författarna byter mellan olika teckensnitt. Det ser ut så här:

Enligt författarna ska Young-Girlförstås som den ’visionsmaskin’ där Imperiets slagsmark manifesterar sig. Young-Girlär kapitalismens perfekte subjekt. Hon kännetecknas vid sin konsumtionslust, hon är ytlig, bara upptagen av sig själv, hon förvandlar allt, även marxistisk teori (!) till en del av sin image. Hon tar inget på alvar, allt är ett skämt, ”The Young-Girl reduces all grandeur to the level of her ass.” På ett sätt är hon den kvinnliga motsvarigheten till Bloom fast där Bloom känner sig alienerad från det kapitalistiska samhället tillpassar Young-Girl sig perfekt till det, förkroppsligar och reproducerar det.

I Flamman använder Mathias Wåg figuren Young-Girl till att försöka att förstå varför kidsen inte är vänster i artikeln ’Vi är alla kapitalets unga tjejer’ med underrubriken ’Är du en That girl eller Granola girl? I sociala medier lär sig ungdomen att uttrycka sina begär genom konsumtion i stället för uppror. Så har en hel generation förlorats till högern.’ Den var även på numrets framsida:

Wågs frågar varför färre och färre ungdomar organiserar sig politisk, och varför fler och fler inte identifierar sig utifrån politisk tillhörighet utan nu gör det utifrån intressen (fritidsintressen that is, inte materiella intressen). Enligt Wåg ska svaret hittas med hjälp av Young-Girl. Via sociala medier interpelleras ungdomar till att bli mönsterkonsumenter genom en sjuklig upptagenhet av utseende och image. Både Tiqqun och Wåg försöker försäkra oss om att det inte handlar om äkta tjejer utan att tjejen fungerar som en bild på kapitalismen. Vi är ’alla’ kapitalets unga tjejer.

MEN VAD ÄR MER TRÖGT OCH MISOGYNT ÄN ATT ANVÄNDA KVINNOR SOM BILD!!!!!

Kvinnor har alltid använts som symbol och därigenom blivit reducerat till en bild, till kvinnan, fråntaget sin mänsklighet för i stället att stå som tecken för något annat. Det bästa exempel på detta är hur kvinnan har använts som bild på nationen. Enligt Ruth Lister (2002, 195) har kvinnor ”been accorded a critical role in the reproduction of nations, not only in terms of physical reproduction and the transmission of culture but also as symbols of the nation, its spirit and honour, to be defended in war by male citizens”. Tänk på propaganda från Nazi-Tyskland där kvinnan framställs som en kärleksfull moder (en central del av Kinder Kirche Küche-ideologin), Sovietpropaganda där kvinnan porträtteras som en trofast arbetare eller tänk, som Per Aage Brandt har poängterat, på den berömde tavla av Eugene Delacroix ’Friheten letar folket’ där en kvinna med blottat bröst letar revolutionäre fransmän i julirevolutionen, hennes nakenhet symboliserande förändring. Metaforer är aldrig oskyldiga och de är heller aldrig tillfälliga. Om vi alla är Young-Girl, varför ska bilden så vara kvinnlig? Och varför ska den använda dessa klichéer om kvinnor – att vi är ytliga, att vi inte förstår politik, att vi bara är upptagna av oss själv?

Wåg slutar sin artikel med att säga att det som behövs är en feministisk rörelse emot individualisering och varufiering.

Men hallå!!!

Är det Young-girl-analysen gör inte exakt att individualisera kapitalets strukturer genom att centrera den unga tjejen som det tydligaste uttryck för kapitalismen? På den årliga danska marxistkonferens för 1000 år sedan (i 2017) hörde jag ett upplägg av Anna Cornelia Ploug där hon sa något som jag har kommit ihåg sedan dess. Ett problem vid en form för individualiserat feminism är att den gör oss uppmärksamma på att vårt sätt att vara i världen på är format av patriarkaliska strukturer, att våra individuella beteende är med att reproducera patriarkatet. Men bara för att vi blir uppmärksamma på det betyder det inte att vi längre känner patriarkatets tvång och bara kan undslippa det. Alla feminister har cirka 1000 gångar dekonstruerat varför vi känner oss missnöjda med våra kroppar och vårt utseende men vi fortsätter att känna så. Detta skapar mer än politisk förändring bara en dubbel dålig självkänsla hos kvinnor. Först känner vi oss dåliga över vårt utseende, sen känner vi oss dåliga över att känna oss dåliga över vårt utseende.

Relaterat blir internetet i Wågs artikel till något som per definition är dåligt för politisk organisering och social förändring. Det är på internetet att The Young-Girl interpelleras och som konsekvens pacificeras. Vänstern ska alltså inte försöka att konkurrera med högern online utan ska i stället koncentrera sig om att skapa verkliga mötesplatser där ungdomar kan organisera sig politisk. Fint. Men är internet och politisering verkligen motsättningar? När jag var en Young-Girl, boende i provinsen långt borta från möjligheter till politisk organisering, var det via internetet jag politiserades. Jag spenderade timmer på att läsa om feminism och antikapitalism, ideer jag inte hade möjlighet att få offline. Det gjorde att jag när jag flyttade till Köpenhamn som en lite äldre Young-Girl kunde ta del i politisk organisering.

Det som frustrerade mig vid att läsa Wågs artikel handlade dock inte så mycket om detta. Likaväl som internetet per automatik inte är dåligt, så är det inte heller bara bra. Självklart är det ett problem att så stor en del av vår kommunikativa infrastruktur ägs av kapitalistiska jättar och är så fyllt av reklam. Självklart måste vi försöka att förstå vad detta gör vid oss som politiska subjekt. Men varför ska det göras på ett sätt där vänstersnubber använder kapitalismkritik som en ursäkt för misogyni?

Referenser:

Brandt, Per Aage. 2016. 'Kvinden er et levende emblem'.

Tiqqun. 2012. Preliminary Materials For a Theory of the Young-Girl. Semiotext(e).

Wang, Jackie. 2010. A Critique of The Theory of Bloom by Tiqqun: Power, Subjectivity, Difference, and Unbecoming

Wåg, Mathias. 2023. ‘Vi är alla kapitalets unga tjejer’.

[1] Jag är min goda vän Ludvig skyldig för denna koncisa beskrivning av deras strategi

[enmusasblog]

Anette Ståhl - 40 år i branschen - 20 år med Enmusa Music! 40 år i musikbranschen och 20 år som egenföretagare på musikbolaget Enmusa. Anette Ståhl firar dubbla jubileer med att växla upp! Många av er har nog varit i kontakt med Anette Ståhl, antingen som anställd på musikförlag eller skivbolag, eller sedan hon startade Enmusa Music för 20 år sedan. Enmusas verksamhet är bred: PR och kommunikation. Musikbolag. Artistutveckling. Musikförlag. Bokningsagent och konsertarrangör. Det sistnämnda har på senare tid upptagit en stor del av hennes tid, i och med konsertserien ”Enmusa Music presenterar somriga konserter över hela Gotland”. Det inleddes i mer blygsam omfattning i Katthammarsvik på Gotland 2019, hade paus under pandemin och täcker nu stora delar av ”öjn”.

Anette har arbetat i musikbranschen hela sitt vuxna liv. Direkt efter gymnasiet fick hon anställning hos Stikkan Anderson på Sweden Music och Polar Music. Därefter följde EMI, Grand Music och MCA. Därefter kände Anette att det var dags att samla sina erfarenheter och starta eget. För exakt 20 år sedan – i april 2003 – startade hon Enmusa Music. Den första uppdragsgivaren var Martin Stenmarck, vars karriär exploderade. Därefter har en mängd artister, projekt, festivaler och författare följt. – Wacken-festivalen, Melodifestivalsartister, pop, rock, jazz, klassisk, folkmusik. Carolina respektive Lisa Miskovsky, Dan Reed, Anna-Lotta Larsson, Janne Schaffer, Hasse Andersson, Glimra, författarna Susanne Boll och Louise Boije af Gennäs. Listan är lång. De senaste åren har Anette jobbat tätt med BMG Rights Management, vilket inkluderat promotion för legendarer som Keith Richards, The Kinks, Cat Stevens och många andra. Hon ägnar sig också alltmer åt turnépromotion, nu senast Lisa Miskovskys föreställning ”Eljest”.

I princip alla uppdrag Anette får är ett resultat av rekommendationer från nöjda klienter. Och de kommer tillbaka. Alla som har sig själv, sin erfarenhet och sin talang som ”vara”, vet dock att det kan vara tufft i perioder. Musikbranschen är sårbar: den digitala revolutionen, lågkonjunkturer, pandemi och övrig turbulens i världen. – Visst har det varit jobbigt ibland, erkänner hon. Att ha försörjningsplikt för två barn medan skivbranschen gick på knäna, samtidigt som man skulle anamma den nya tekniken. Det kompenserades dock av den frihet jag också hade. Alla mynt har två sidor. I dag har hon lärt sig att ta vara på de lugna perioderna, för jag vet att det snart är fullt upp igen.

Tack vare sitt goda rykte, imponerande kontaktnät och sin positiva attityd, har Anette alltid hållit företaget flytande och på rätt kurs. Hon bara tar sig an projekt där hon kan tillföra något och skickar inte sällan vidare uppdrag till kollegor där hon inte känner att hon är rätt person. – Det vore lätt att ta sig an allt, men jag gör ett bättre jobb om jag brinner för det. Alla måste få ut något: uppdragsgivaren, jag och publiken. Det ska vara win-win-win! Allt detta har blivit om möjligt än mer uppenbart för Anette sedan hon började arrangera konserter på Gotland. 2023 blir det 12 konserter under namnet ”Enmusa Music presenterar somriga konserter över hela Gotland”: fyra Glimra, fyra Ale Möller, två The Boppers, Nanne Grönwall och ett dansband. Hon är också involverad i Visbyfestivalen.

Anette värdesätter och trivs i den vanliga, analoga miljön, som hon också tror är på väg att åter vinna mark. – Jag tror fortfarande på ”här och nu”, konstaterar hon. Personlig kontakt. Att träffas, eller annars prata i telefon eller skicka personliga e-mail i stället för gruppmejl. På sistone har Enmusa gått från att vara enskild firma till att bli ett aktiebolag. – Det känns som om det är dags, eftersom jag i och med konserterna tar större risker. Fast jag vet ju att det kommer att gå jättebra! ler Anette. Efter 40 år i branschen och 20 år med Enmusa, tycks Anette Ståhl onekligen gå mot en ny vår. Både bildligt och bokstavligen!

[lastips]

Bokserien Magisterium

Bokserien "Magisterium" är en fantasyserie för barn och ungdomar skriven av författarna Holly Black och Cassandra Clare. Serien består av fem böcker:

"The Iron Trial" (sv. Järnprovet)

"The Copper Gauntlet" (sv. Kopparmanschetten)

"The Bronze Key" (sv. Bronsnyckeln)

"The Silver Mask" (sv. Silvermasken)

"The Golden Tower" (sv. Guldtornet)

Handlingen kretsar kring en pojke vid namn Callum Hunt, som har en mage med magiska krafter. I Callums värld är magi farlig och förbjuden, och det finns en skola som kallas Magisterium där unga magiker utbildas. Callum skickas till Magisterium för att få utbildning, men upptäcker snart att skolan är full av faror och hemligheter.

Utan att avslöja mycket, kan jag säga att serien handlar om Callums äventyr på Magisterium och om hans kamp för att förstå och kontrollera sin magi samtidigt som han navigerar genom en farlig värld av magi och intriger.

Dessvärre är inte den femte delen av bokserien översatt till svenska. Är det någon som vet varför?

[sorangstidningen]

Dario Argento och Italiens gula film

Ljudet från baren blir mer och mer avlägset när den blinda mannen leds ut av sin hund genom den tysta gatan. Goblins olycksbådande toner börjar sakta spelas upp under scenen. Torget står avskalat från detaljer förutom två pjäser till byggnader, likt en teaterscen. Något skrämmer hunden. Skuggor flyter över fasaderna och mannen skriker ”who’s there!”. Musiken byts till frenetiskt trummande med klagande rop som från en ritual. Plötsligt hoppar hunden upp och biter sönder mannens hals.

Vi befinner oss under 70-talet. En turbulent tid av osäkerhet, vilket bidrog till en del mörkare teman på den silvriga duken. Det var dessutom skräckens årtionde.

Scenen ovan är en beskrivning av Dario Argentos film Suspiria. Hans kändaste verk från 1977. Personligen är Deep Red (Profundo Russo) en favorit – även en inspiration till Halloween av John Carpenter.

Sanningen bakom Deep Red gömmer sig i väggarna...

Argento själv föddes 1940 och hans pappa var filmproducent. Han var en av författarna bakom spaghettiwesternfilmen Harmonica – En Hämnare av Sergio Leone. 1970 kom regidebuten – Bird with the Crystal Plummage. Och början på hans karriär var i gång som en av italiens största skräckregissörer, inom subgenren giallo.

Giallo betyder gul och härstammar från deckar/skräck kiosklitteraturer med gula omslag. Grunden är ett mordmysterium. Oftast med en mörkare tvist i sitt utförande – mordsvittnet som är instängd mellan två glasväggar i Plummage. Sedan är giallo ofta en genre som inte är rädd att provocera - pedofili och barnmord i Dont Torture a Duckling. Det visuella och konstnärliga är en av nyckelkomponenterna till att bli en minnesvärd giallo. Blood and Black Lace har ett nästan sagolikt vackert hus med glänsande färger under den regniga stormen i filmens öppningsscen.

Men visst är det lustigt att jag presenterar scenen ur Suspiria i ett inlägg om just giallo? Suspiria räknas inte som en giallo för den har riktigt övernaturliga element. I stället tillhör den som första film i en serie han gjorde som kallas Mother of Tears, om tre häxor som påverkar världen i olika sätt. En annan Argento klassiker är Phenomena, en av Jennifer Connollys första filmer. Hon bär övernaturliga förmågor att tala med insikter. Men mördaren är en vanlig, svinig människa med försmak för att använda spjut. Personligen räknar jag den till genren giallo för fokuset är inte det övernaturliga elementet, som fallet är i Suspiria.

Suspiria - en mörk saga

Argento är en av de mest lyckade kreatörer inom just giallo, tillsammans med Mario Bava, hans son Lamberto Bava, Lucio Fulci och Sergio Martino. Det går inte att nämna Dario utan att även nämna hans dotter, som minst sagt haft en beskymmersam relation till sin far. Asia Argento säger i en artikel från ScreenDaily:

“I don’t know. I forgot. It’s too long ago. He stopped being a father when I was nine. Then he just became the director.”

Hon medverkar däremot i Dark Glasses, Dario Argentos senaste film.

Personligen tror jag Argento var lite svår att umgås med.

Det är tydligt att Dario Argento tyvärr tappat sin ikoniska stämpel. Hans rykte på den senare tiden har inte varit det bästa. Fast vad kan man förvänta sig av en 82 åring? Är ni nyfikna på att se honom som skådespelare kan ni se Climax av Gaspar Noe från 2018.

Robin Andersson

[casualcollectionsalad]

#taysinarkista #uusipostausblogissa #newpostintheblog #linkkibiossa #linkinthebio #riennot #events #evenemang #vaasa #vasa #littfest #kirjailijat #authors #författarna #hallintotalovaasa #styrelsegården #administrativebuilding #remontti #renovation #renovering #vaasansuomalainenseurakunta #vasafinskaförsamling #musiikki #musik #music #musiikkiaromantiikannälkäisille #vaasankirkko #vaasachurch #vasakyrkan #instaphotos https://www.instagram.com/p/CWRH-3Mgcp-/?utm_medium=tumblr

[linguenuvolose]

Men hur kan Svenska Akademin vara så pinsam? Hur kan jag, en vanlig 22-åring med tillgång till 2 digitaliserad tidningsarkiv, hitta tidigare första belägg för 10 av de 31 direkta italienska lånorden jag har i min uppsats? Hur är det möjligt att de inte hade tillgång till eller bemödade sig att kolla på dessa källor? Jag förstår inte?