#kris i befolkningsfrågan

[essaer]

Debattbok av socialdemokratiska paret Alva och Gunnar Myrdal från 1934.

Boken behandlar de demografiska problem som följer på att barnafödandet i Sverige vid tiden minskade. Den sänkta befolkningskvaliteten behövde hanteras för att förbättra folkmaterialet.

Två samhällsproblem och osäkerhetsfaktorer som inverkade på befolkningens benägenhet att skaffa barn ansåg Myrdal var arbetslösheten (som vid tiden låg på 20 %) och bostadsbristen (som delas upp i dels trångboddhet och dels undermåliga bostäder). Individens medel för att uppnå förbättrad levnadsstandard var att tillgå den liberalekonomisk lösningen att skaffa färre barn. Myrdal förespråkar genomgripande fördelningspolitiska, socialpolitiska och produktionspolitiska reformer som det offentligas sätt att höja fruktsamheten (s 112).

En samhällsordning, som […] icke har råd att ge barnen tillräcklig och sund föda, fuktfria och rymliga bostäder, betryggande hälsovård och en god uppfostran, och som samtidigt saknar bruk för en stor del av sin arbetskraft, vilket får gå arbetslös – den samhällsordningen är orimlig, oförnuftig och omoralisk, och den är genom ett sådant medgivande redan dömd (s. 285).

Eftersom samhället drar nytta av att barnafödandet höjs till det optimala reproduktionsgränsen om 3 barn/familj bör samhället bära en del av den ekonomiska bördan för barn, bl.a. genom  barnpenning i någon slags offentlig regi (?) och ersättning när kvinnan missar arbete efter födsel.

Arbetslösheten kan enl författarna delvis lösas genom ökat bostadsbyggande, vars materialbehov landet dessutom skulle kunna tillgodose själv i form av svenskt järn och trä. (Klassiska kritiken att arbetsimmigration leder till lönedumpning och försämrade arbetsvillkor (s 106).) En ökning av produktion-konsumtion bidrar också till minskad arbetslöshet (det finns överflöd av naturtillgångar att utnyttja). Socialpolitiken ska dessutom bidra till en bättre konsumtion; hushållen är ineffektiva och faller för reklamens påtryckningar (s 203). Mycken statistik framläggs för att bevisa att fattiga inte får både för lite och för näringsfattig mat; samtidigt exporteras överflöd av mat och säljs till underpris, istället för att komma den undernärda delen av befolkningen till del. Mha statistik utreds bostadsbristen ur både geografiskt perspektiv (stad-landsbygd) och klassperspektiv. Lägenheter för hela familjer är inte ovanligtvis så små som 50 kubikmeter (dålig luft, dessutom ofta delvis under mark = mögel). Bedrägligt uppfattas bostadssituationen förbättras, men detta beror enbart på aktiva beslut att inte skaffa fler barn som relativt sett blivit mer kostsamma.

Denna nya familj måste bland annat vara så uppbyggd, att den icke för sin ekonomiska välfärds skull och för hustruns frihet drives fram emot fullständigare barnlöshet. […]

För många av sina viktigaste funktioner skall familjen då bero av samhället, det större folkhushållet (s 319).

Större social och yrkesrörlighet för framtida generationer. Hittills har familjerna haft en “rätt” att hålla sig i undermåliga hem, missköta näringen och hindra barnen fr vad som beskrivs som rationella yrkesval. Om samhället ska ha något att säga till om “barnens frigörelse” måste samhället betala genom att ikläda sig merparten av både kostnaden och ansvaret (s 299). Familjelivet beskrivs som en “passiv traditionsform utan social egenrörelse”, en stel social form, medan det ekonomiska livers drivande kraft är tekniken (s 295).

Ett par gånger görs hänvisningar till Tyskland som varnande exempel, samtidigt som det görs referenser till rashygien och om möjligheten att hindra att asociala skaffar barn (oklart i vilken mån det anses ärftligt, författarna erkänner att många psykiska diagnoser påverkas av miljö). Utöver en snart minskande befolkning driver boken idén att den svenska befolkningskvalitén måste höjas, och som lösning presenteras social ingenjörskonst. Många av de förslag som förespråkas kan vi idag se realiserade: bostadsbidrag, allmänt bekostad förskola, grundskola (inkl fri skolmat) och universitet samt sjukvård (med fokus på förebyggande vård) m.m.. Åtgärder som idag grundas på konventionsåtaganden och MR-perspektiv - idéer om ett värdigt liv - motiveras häri snarare som effektiviseringsåtgärder; det är t.ex. resursslöseri att mödrar bara sköter sina egna barn, det kan finnas barnlösa som gör det mycket bättre och dessutom bör ha hand om minst 8 barn samtidigt. Utbildning på högre nivå ska vara öppen för de som är mest intresserade och kan dra mest nytta av det = som ger mest till samhället. Ökad konkurrens mellan studenterna är dessutom bra eftersom lärare som redan klagar på för studiearbetet olämpliga individer då kan hänvisa dessa annorstädes och höja “intelligent- och karaktärskraven” (s 283).

Ett återkommande, och för boken avslutande, budskap är att den äldre generationen redan är förlorad - det är genom propaganda riktad mot barnen som framtiden kan se ljus ut. T.ex. ska barnen lära sig om nutrition och således uppfostra föräldrarna om vad som behövs för att växa till starka och till samhället bidragande människor.

Förhoppningen står till de unga. Den redan uppvuxna generationen är oftast hopplös: den är och blir i stort sett som den redan är (s 325).

Barnen skola bygga upp det framtida samhället medan åldringarna enligt naturens ordning skola dö (s 236).

Skolans fokus är inte längre bara boklig kunskap, utan att uppfostra en ny värld; “individens sociala anpassning är skolans främsta mål”. Den dåvarande skolan kritiseras för att uppmuntra reaktiv intelligens, men inte aktiv (s 268). Myrdal förespråkar en vidgning “från individualpedagogik [individuell och frihetsuppfostran] till socialpedagogik” (s 264-265).Liberala individualistiska ideal har blomstrat som följd av industrialiseringen, i en övergångsperiod, men författarna förespråkar kollektivistiskt tänkande som bör inpräntas i skolan, bl.a. genom grupparbeten och klassammanhållning.

Myrdal beskriver det liberala idealet som ironiskt konservativt; "att kvinnans plats var i hemmet” var enbart relevant under den period som männen tog sig in i fabrikerna och kvinnorna pga barnafödande och -skötsel var bundna till hemmet. Innan dess var hemmet hela (produktions- och konsumtionsenheten) familjens plats. Att kvinnan skulle fortsätta förpassas till hemmet i den myrdalska visionen där uppfostrans- och utbildningsväsendet expanderar, är slöseri på produktionskraft. Men den konservativa liberalismens svar på halvfabrikat och att allt mer av hemarbetandet har flyttats till fabrikerna och staden blir den “kvinnliga uppfinningsförmågans instängda triumf”, som innefattar ett överlastat umgängesliv med middagsplanering, shopping och intensiv förströelseläsning eller virkning (s 312).

En intressant passage berör trångboddhetens psykologiska och själsliga konsekvenser, bla sk könsumgänget. Införandet av sk barnkammarskolor och gratis skolgång handlar inte bara om att mödrarna/föräldrarna ska ut i arbetslivet, utan också om att barnen ska få socialisera. I det post-industriella, moderniserade samhället rör sig inte familjen och bygemenskapen in och ut ur produktionsenheten hemmet (jmf “de växte upp i den arbets- och livsmiljö de för framtiden skulle tillhöra” s 292), eftersom det numera förminskats till enbart konsumtionsenhet i vilket hemmavarande leder till isolering. Mödrarna och barnen behöver komma ut för social och intellektuell stimulans. Att ta sig till jobb och skola/dyl är ett sätt att få andrum från den kvävande ostimulerande hemmiljön. Pga bostadsproblemet är idén om hemmet som en plats för uppfostran en borgerlig idé (s 234).

Själva detta faktum, att släkttillhörigheten måste spela en allt mindre roll nu än under gamla, mer stabila förhållanden, ställer på den moderna familjen det kravet, att den måste göra det psykologiskt lättare för barnen att lösa släkt. och familjeband. Detta är ett kanske paradoxalt krav i en tidsenlig uppfostran: vi måste frigöra barnen mera från oss själva. Det duger inte att låta dem fixeras alltför start till oss. Den faran är emellertid överhängande nu, äsrskilt då barnens antal blivit mindre och varje individ därför utsätter för en allmer intensiv föräldrapåverkan och tillgivenhet (s 301).

Mest uppseendeväckande är kanske stycket om sterilisering är, vilken ska grunda sig på frivillighet. Men, om upplysningar till den enskilde inte leder till att samtycke till sterilisering ges kan man behöva ändra lagarna så att tvångssterilisering är möjlig i sådana fall.

Matcentralisering inom fackföreningsrörelsen bygger på representativa demokratins principer = nedslå gruppegoistiska tendenser (s 280).

Tidigare idéutveckling

Malthusianism - det finns ingen gräns för förökning men tillväxten begränsas av en begränsad matproduktion och efterföljande svält som en anpassning efter mattillgång, fattigdom kan inte besegras genom ökad produktion. Lösningen är sena giftermål och sexuell avhållsamhet. Efter Thomas Malthus (1766-1834) = “gammalliberal malthusianismens eländespessimis” (323)

Nymalthusianism - förespråkar förebyggande handlingar i form av preventivmedel och abort = “nyliberala nymalthusianismens ensidiga preventivmedelsoptimism”

2023-04-26

[essaer]

Självbiografi av idéhistorikern Ronny Ambjörnsson (1936-), uppvuxen i Örgryte. Essän uppmärksammar den dåvarande (1997) avsaknaden av studier av klassresan; enligt utgåvan fr 2011 startade boken en diskussion om just det. Känslan idag är väl att klassresan är väl studerad, å andra sidan har klassbegreppet ju pressats undan.

En kronologisk berättelse som börjar i ettan på 40 kvm på Brunkebergsgatan 3 med en livlig gård, skvaller/samtal i svalelaget*,

Men mest var det ett käftande för dess egen skull, ett dribblande med ord för att markera närvaro och existens (s. 48) - fint formulerat och fin beskrivning av kallprat

slagsmålen med pojkarna från Gårda, till den knappt större tvåan i den tysta längan på Töpelsgatan 10 där föräldrarna osentimentalt började byta ut den funktionella inredningen mot medelklassens prydnadsorienterade ägodelar. Sömlöst uppgick arbetarvärlden i en klasslös konsumism. Sociologen Jeremy Seabrook kallar det i Det ständiga gästabudet för övergången från “fattigkultur till konsumtionskultur” (s. 83). Seabrook beskriver också hur en sammanblandning av ursprung och mål, konsumtion och förbättrade levnadsvillkor grumlades; fördelarna som följde på utbildning kom att nå  även arbetarklassen genom generellt förbättrade levnadsvillkor. Det senare intygar Ronny; hans vänner som började arbeta vid femtonårsåldern, vilket var det brukliga på 50-talet, kunde troligen köpa radhus före honom. Konsumismen lyfte in hans föräldrar bakvägen in i den värld som han egentligen skulle öppna för dem.

Jag tror att [mina föräldrar] uppfattade konsumtionssamhället och utbildningssamhället som två sidor av samma sak. […] Samtidigt urholkades emellertid bildningstaken, den föreställningen att bildning i sig var en form av frigörelse. Bildningen blev detsamma som utbildning, inte ett mål utan ett medel att nå andra mål (s. 85).

Kvarteren spelar roll; att landshövdingehusen i Gårda kom att ersättas med motorväg var inget som föräldrarna sörjde.

[Föräldrarna] uppfattade flyttningen från bakgårdarnas och utedassens kvarter inte bara som ett steg in i modernitetens värld utan också som ett lyft ur en tillvaro, determinerad av öde och kollektiv begränsning (s. 29).

Pappan är svarvare (SKF) och mamman hemmafru (?), de tillhör den första helt sekulariserade generationen. När han skrivs in på Hvitfeldtska läroverket uppskattar han att hans klassfränder kan räknas på en persons hand, på en skola med 1200 studenter, han känner igen dem på namnen.

Först när jag började på läroverket insåg jag att vi var trångbodda, ett nytt ord och en ny känsla. Vi var nära varandra, en närhet som var självklar, ett slags utgångspunkt för tankar, attityder och känslor (s. 23).

Bokens titel anspelar på de förhoppningar som låg i namnet Ronny, som speglade de samtida amerikanska impulserna med bilintresse och Hollywoodfilmen.

Man skulle kunna formulera det så: mitt namn innehöll ett program. Det skulle lyfta mig ur mitt ursprung och föra mig in i en värld av filmiska dimensioner. Det riktade redan i vaggan en uppmaning till mig (s. 16).

Utbildningsidealet formas genom den högre undervisningens snabba expansion under efterkrigstiden, (S) satsade på utbildning och forskning, diskussioner om att utnyttja “begåvningsreserven” (jfr Kris i befolkningsfrågan). 

Klassamhället skulle raseras utbildningsvägen. Det klasshat som fanns i min miljö riktade sig inte i första hand mot den andra klassen utan mot klassamhället som sådant (s. 57).

Men trots utbildningens självklarhet för familjen och Ronny finns en skepsis (som nog har att göra med den sammanblandning som beskrivs ovan; varför göra sig märkvärdig på universitet med svåra ord om man kan leva lika bra ändå, relaterar också till det vi-tänkande som präglade arbetarklassen, medan akademin hade ett mer individualistiskt arbetssätt). Ronny ifrågasätter sin egen kunskap, och hans nya språk distanserar honom från föräldrarna (han blir lite teti av att vara på universitetet); han lär sig att svarva fraser medan pappan svarvar på riktigt. Ronny saknar de praktiska kunskaperna om husens konstruktion och rörläggningens funktion; “en kunskap om den konkreta omgivningen som gjorde världen genomskinlig” (s. 73).

Det fortsätter skava i Ronny, att klara universitetsstudierna på 6 h per dag är ett incitament att läsa dubbelt eller att välja de svårare ämnena som tex nordiska språk. Trots ansträngningarna känns det fel att dagsverket består av skönlitteratur, därför ändrar han sitt kursinnehåll och läser in sig på det historiska - något som särskiljer honom från sina jämnåriga. Det går inte att skönja att studierna var direkt luststyrda. Men studierna möjliggör en lärarkarriär vilket är ett anständigt alternativ enl familjen, nu när Chalmers och ingenjörsvägen inte stod öppen pga betyg (på Hvitfeldtska tycks Ronny ha ägnat sig åt en hel del dagdrömmande). I idé- och lärdomshistorian hittar han tillslut ett ämne som angränsar det naturvetenskapliga tankesättet, som pappan med ffa matematikintresse värdesätter. Det är också ett ämne som gör att han kan berätta om folk och han ser till att publicera i tidningar så det sprids till allmänheten. Ett par gånger påpekas att det är tack vare bristande konkurrens som han blir, först docent och senare, professor på Umeå universitet (avhandling på GU om Ellen Key). Det är också i Tavelsjö i Umeå kommun han bor och trivs när boken skrivs.

Det politiska intresset väcks av gymnasiekompisen Janne, och fortsätter under vänstervågen, men även här synliggörs en spricka mellan arbetarklassen och studenternas krav, mellan ursprung och tillvaro. Ju radikalare politik desto mer borgerlig framstod han enl föräldrarna. Arbetarklassen känner misstro mot studentrevolterna där arbetarklassen romantiseras (det fanns ju problem och elände också) och den enl akademiska kretsar autentiska direkthet som tillskrivs arbetarklassen känner Ronny inte igen. Så slits han återkommande i livet mellan att posera och samtidigt vilja föra en kamp, men påpekar att de mest programmatiska och hårda linjerna lätt tenderar att gå över styr.

Det fanns också i sextiotalsvänsterns demonstrationer ett förakt för det normala som gjorde mig sårad (s. 100).

[…] att aldrig som sann socialist knyta näven i protest utan att samtidigt konstatera att den är tom, en hand utan hammare och spik (s. 81).

I Den skötsamme arbetaren : idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880 - 1930 (1988), baserad på föreningsprotokoll och intervjuer mer arbetare,  beskriver Ronny folkrörelsekulturen. Den speglar idealen som präglade barndomshemmet, även om han beskriver föräldrarna som passiva anhängare av folkrörelsekulturen.

En tes som jag driver är att det i folkrörelserna är möjligt att urskilja ett skötsamhetsprojekt, som tar sin början i ett antal begränsade uppgifter som alla har med nykterhet, uppförande och ordning att göra men som i efterhand, via läsning och debatt, utvecklas i mer existentiell riktning. Den skötsamme arbetaren är en person upptagen inte endast av hut och hyfs utan också av idéer och åskådningar (s. 30).

Observera att det var i strävsamhetens och kollektivismens anda, vilken skiljde sig från det mer individuella fokus som fanns i borgerliga hem.

Tro inte att du är någon, gör dig inte märkvärdig och, framförallt, visa inte upp dig, det är ett vi som gäller, inte ett du! (s. 90).

Hur ofta har jag inte avundats mina bohemiska vänner ur borgerligheten som legat och dragit sig om morgonen, struntat i livets läxor och framförallt omgärdat sin underlåtenhet med en passande filosofi, lagom radikal och antiborgerlig. Präktighet föder missunnsamhet, missunnsamhet inskränkthet och inskränkthet säkert något ännu värre. Skötsamheten har sina problem (s. 42).

För Ronnys arbetarklass spelar även moderniteten in i skötsamheten. Mammans frenetiska städande och pappans studier (prenumererar på vetenskapstidning, särskilt matematik intresserar, pratar astronomi med Ronny) tillhör samma värld, modernitetens credo.

Ljus, luft och renlighet blev under trettiotalet metaforer för upplysning och rationalitet (s. 38).

Idéerna hos pappan, som beskrivs som en vardagsvisionär, som en "om-bara-så-människa"; om bara folk lät bli brännvinet/lärde sig esperanto/lät bli att äta kött skulle allt vara annorlunda, även om han själv inte följde allt det. "Den människa som ändrade sina vanor inledde en utveckling som på sikt skulle revolutionera världen." (s. 36). Men han följde också ett naturevangelium som han i efterhand insett var ngt hans mamma ansåg var att upplösa moralen som skiljde de från trasproletariatet.

Klassresan jämför Ronny med flyktingens uppbrott, om än mildare. Det är ett nytt språk och andra känslor. För att passa in måste det tidigare jaget trängas tillbaka, vem var den förra personen undrar Ronny - kan han ens prata om den personen som ngn som skulle ha existerat.

Ronny synliggör inte bara klasskillnader utan också könsskillnader, observant utan att vara värderande; pappan sov i köket, Ronny i rummet, den nio år yngre systern och mamman i hallen; pappan hade stora projekt och byggde sportstugan i Lerum - ett livslångt projekt - medan mamman fixade detaljerna i bakgrunden, la om sår och fixade hushållet. Kroppsligt var närheten med männen i arbetarklassen stor, men av generationsskäl kom han som barn inte in i männens gemenskap och som vuxen har det varit svårt pga klasskäl. Slutsatsen: manligheten kommer i kläm vid en klassresa. Utan förebilder för närhet var det också svårt för Ronny att närma sig kvinnor, nåja flickor. Det blir också en krock när han möter de bättre ställda klasskompisarnas familjer, där föräldrarna välkomnar med en kram, eller i de yngre åldrarna är med och leker, lyssnar, motiverar beslut och låter sig övertalas av goda argument.

Boken innehåller många fina miljöbeskrivningar, särskilt från barndomsåren. Ronny är tydlig med att han valt de positiva aspekterna, av respekt till levande personer väljer han att avstå från vissa berättelser.

På våren kom ljuden tillbaka och fyllde luftrummet med förväntningar: rop från lekande barn långt bort, fragment av samtal när tanterna tog bort innanfönstren och vädrade ut efter vintern, målbrottsröster från tonåringar som tagit fram cyklarna, skratt, kvävda rop, fnitter. Folk upptäckte varandra.

Med ljuden kom lukterna. De tinade upp i vårvärmen: den knappt märkbara doften av intorkad hästskit på gatorna, den sträva lukten av bränt gräs, middagsos från de öppna fönstren, vanligen stekt makrill eller sill. Året andades (s. 19-20).

* svalelag : att bo på samma våning i en trappuppgång.

* medvetandeindustrin : början av 1960-talet, bla i den marxistiska akademiska miljön (?). Resultat av ökat politisk engagemang, ökat antal studenter, fler lärartjänster, etermedia expanderade och tidningarna behövde folk.

* signifikanta andra : sociologisk term som beskriver personer vars annorlundahet tydliggör den egna identiteten.

* Jack London : tillhörde de lästa och diskuterade romanerna i nykterhetsrörelsen, kunde beröra dryckenskapens problem och nykterhetens villkor.

* socialdemokratin i grunden en patriarkal rörelse (s. 99) jfr Kris i befolkningsfrågan

2023-05-02