#de kring

[dutchjan]

November 14, 2023

[balu8]

JM Krings

[de-meerpeen]

CKW jubileert met Zijlstra en Museumkoor

Er op uit: 'CKW jubileert met Zijlstra en Museumkoor'

OOSTERLAND – In de Michaëlskerk te Oosterland wordt op zaterdag 21 september het vijftigjarig bestaan van de Culturele Kring Wieringen gevierd. Dat gebeurt in de vorm van een jubileumconcert, dat wordt gegeven door Jeroen Zijlstra en het Museumkoor. Er zal rijkelijk worden geput uit het Oosterland Songbook, dat hier in de loop der jaren is ontstaan. De CKW werd opgericht om culturele activiteiten…

[janabousset]

[liljakonvalj]

Är inte KDare MEN känner att jag behöver förklara detta. Visst, det är kul att föra memes på politiska uttalanden (och fortsätt gärna med det!), men KDs slogan är faktiskt tydlig med vad de vill.

Jag tror de anspelar på definitionen av frihet inom (politisk) filosofi, vad frihet innebär och främst positiv och negativ frihet. Såhär lyder Wikipedias definition:

"Positiv frihet betecknar möjligheten och förmågan att tillfredsställa sin egen potential, i motsats till negativ frihet som betecknar frihet från hinder eller tvång. Annorlunda uttryckt kan positiv frihet sägas beteckna en individs frihet att kunna uppnå sina mål oavsett sina egna materiella begränsningar, och negativ frihet sägas beteckna en individs frihet från auktoritet." (Källa)

Jag brukar tänka på det som frihet till och frihet från.

Om man ska förenkla vad politik innebär så är en av de största frågorna balansen mellan individuell frihet och statlig kontroll. Vissa partier vill se stor statlig kontroll (i regel t.ex. socialdemokraterna) och vissa liten (i regel t.ex. kristdemokraterna och i ännu större grad Liberalerna). Man skulle kunna säga att all statlig kontroll i viss mån inskränker på individens frihet - skatter gör att jag har mindre pengar att röra mig med, lagar gör att jag inte kan göra exakt vad jag vill osv. Men samtidigt möjliggör de också mycket för oss, ger oss friheter - skatten går till skolan som ger oss kunskap, och till sjukvården och polisväsende som skapar trygghet. Lagarna gör att jag ska slippa riskera att bli mördad eller lurad av företag (när de följs, såklart). Alltså ger begränsningarna mig andra friheter.

När KD pratar om gränser och frihet menar de just vilka begränsningar i friheten vill vi att den överstatliga instansen EU ska styra över. Så här står det på KDs hemsida:

Vi behöver vara tydliga med vad vi vill att EU ska vara, vilka friheter vi strävar efter och vilka gränser som krävs. EU behöver gå tillbaka till sitt kärnuppdrag, att garantera fred, frihet och frihandel. Dessvärre har vi sett en utveckling i motsatt riktning. Allt fler frågor detaljregleras i Bryssel idag. (Källa)

Notera gärna särskilt de två sista meningarna om vad de vill bort från. De vill alltså sätta gränser mot EUs möjligheter att inskränka våra individuella grundfriheter, dvs. en mindre överstatlighet. Gränser som skapar frihet.

Sen får man som väljare tycka vad man vill om hur stor makt/vilka frågor EU ska få ha hand om (det är ju ändå det valet handlar om - att vi ska få tycka till!). Men jag tycker deras slogan passar deras politiska hållning, och det är ju trots allt dess syfte.

Har du sett KDs reklamskyltar inför EU? Gränser & Frihet. Hör de ens sig själva?

Såg det i en tidning.

Skicka in era favorit motsatser idag och vinn en plats i EU parlamentet

[ikeepseeingghosts]

Satte kaffet i halsen när jag var in på Norsjö Kommuns hemsida, de har valt att representera kommunen med en AI-genererad anime-filur

Vet inte hur jag ska känna kring det här

[polldermodel]

Welkom op mijn kringverjaardag! Hoe doe jij de felicitaties?

Ik feliciteer louter de jarige

Ik geef de jarige als enige een hand en zeg "gefeliciteerd hè" tegen de kring

Ik geef de jarige + directe gezin een hand, roep "gefeliciteerd" naar de rest

Ik geef de jarige + de mensen die onderweg naar mijn zitplek in handbereik zijn een hand, feliciteer de rest alleen mondeling

Ik geef iedereen een hand

[guerrerense]

6086 @ Tunnel van "Les Abbanets" por Maarten Schoubben Por Flickr: In zeer beperkte kring (5 personen + coronaproof) werd er op 13-02 een sneeuwrit gereden bij de chemin de Fer à vapeur des 3 Vallées. Bij deze nogmaal een grote dankjewel aan de mensen die dit mogelijk hebben gemaakt! Helaas ging in de ochtend mijn eigen fototoestel stuk 😞. Gelukkig mocht ik de rest van de dag gebruik maken van het reserve toestel van Dave Habraken. Nogmaals dank daarvoor 😉 13-02-2021 © Maarten Schoubben

[detournementsmineurs]

Exposition "Les Drôles de Petites Bêtes d'Antoon Krings - 30 Ans de Création" à la Galerie Gallimard, Paris, juillet 2024.

[littlehenrikehd]

Okej, tre avsnitt in i julkalendern som gav mig ångest i Oktober-November. Hur känner vi ?

Det allra viktigaste med en reboot/remake är att den nya måste kunna stå på egna ben och tillföra något som orginalet inte hade (Se Ducktales 2017). En bra reboot/remake är inte en rak kopia av orginalet, det är en förbättring som står separat från orginalet.

Det är dessa kriterier jag har haft i åtanke när jag sett på julkalendern hittills, och än så länge har jag inga större klagomål.

Musiken, kostymerna, effekterna, och scenografin, är alla otroligt bra genomförda. Dem efterliknar orginalet på ett sätt som återskapar den mysiga stämningen utan att få en att önska man hellre tittade på den istället.

Just scenografin är något jag haft riktigt kul med. En av det största anledningarna till att Trolltider 1979 är min favorit julkalender är hur dom byggt stora verisioner av små saker, vilket jag älskar. När jag fick höra om rebooten var jag rädd för att dem antingen skulle strunta i den här aspektern, eller låte cgi sköta det vilket inte hade haft samma känsla. Men hör och häppna !

Vi har en sko-säng ! Vi är så tillbaka ! Jag kan nu dö lycklig.

Vill även påpeka introt med fotstegen och hur överlycklig jag blev när jag först såg det.

Hur som haver, över till story och skådespel.

För dom som inte har sett Trolltider 1979 så är årets julkalender en remake på en fyra avsnitt lång storyline från orginalet. Denna storyline var också en av det mer intresanta ur hela julkalendern så det är ingen överaskning att just den blev vald att expanderas. Och jag måste säga att jag gillar ändringarna.

I orginalet vaknar Bergatrollet efter en 500 års lång sömn för att sedan vara vaken i 500 år osv. När han vaknat tar han även ett troll fånge för sällskap. Mer än så är det inte. Så bärnstenen, Bergatrollets estetik och status som ond, och människornas involvering är alla nya. Och det är här som jag personligen ser att de bakom årets julkalender har en kärlek till orginalet.

De såg potentialen och valde att expandera på det. Vilket är hur en bra remake börjar; med kärlek och viljan att göra något mer.

När det kommer till skådespelarna har jag inte heller några klagomål.

Som jag sa i min trailer break-down/reaktion, så är Nour El Refai skit bra i rollen som Mara, speciellt den här verisonen av henne. Hon har en olycksbådande aura kring sig och lyckas vara hotfull utan att verka direkt ond eller elak, och man kan se att hon har kul i rollen. Har fortfarande problem med hennes kostym, men whatever.

Kjell Bergqvist slaktar också i rollen som Gorm. Han har en mycket mjukare stämma än Stig Järrel som spelade Gorm 1979, men han behärskar sig lika väl och framför en ansvarsful men något impulsiv och vresig ledare.

Jag kommer inte gå in på dom andra karaktärerna eller skådespelarna, men överlag ser det bra ut. Är dock fortfarande lite osäker på Henrik Dorsin som Vätten, men vi får se.

Så, slutsatsen; Trolltider 2023 är helt okej, till och med bra. Det är än för tidigt att säga säkert hur man tycker, men jag har kul än så länge. Det märks att människorna bakom julkalendern lagt ner tid och kärlek under produktionen för att få den så bra som möjligt och att Trolltider 1979 ligger varmt om hjärtat för dom. Detta är ingen lat nödlösning för att svt inte visste vad dom skulle göra, det är ett passionsprojekt. Och mer kan jag faktiskt inte be om.

ALSO

Be who you are for you priiiiiiiiiidddeee

[whitewaterpaper]

ME01: “De Vandrande Städerna”.

Originaltitel: Mortal Engines. Serie: Mortal Engines #01 (Mortal Engines Quartet #01). Författare: Philip Reeve. Översättare: Lena Karlin. Publicerad: 2001 (på svenska 2018). Medium: eBok/B. Wahlströms.

Lästes ihop med @kulturdasset i vår läsecirkel.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Delmål 1 (Kapitel 01–05).

En av de frågor som ploppar upp under första delmålet är frågan: ”varför designade Nicholas Quirke den första rörliga staden?”; jag minns inte om vi får något svar på den frågan längre fram. Faktum är att jag slås av hur lite jag minns av den här filmen – kanske är det ett tecken på att det är dags att se om den?

Vi kastas hur som haver in i den actionfyllda hetluften direkt, genom att Natsworthy smiter i väg för att se infångandet/slukandet av den lilla gruvstaden Salthook. Hur fungerar en rörlig gruvstad? Och snabbt får vi möta de figurer som kommer att bli centrala: Valentine, Katherine och Hester. Och vi får genom de två sistnämnda reda på att det är något skumt i görningen både med Medusa och vad det är (minns inte alls faktiskt utöver fragmentariska detaljer) men också varför Valentine behöver hålla Hester Shaw och hennes bakgrund hemlig. Jag vill också minna satt det är något med Kathrines bakgrund som är viktig … men minns inte vad.

En bra start, och jag flög igenom de 5 kapitlen (jag hann givetvis glömma det under veckan och planerade för 2x2-kapitels sittning). Vilken bonus och få läsa ett extra kapitel.

Delmål 2 (Kapitel 06–09).

Hester ger en första inblick i vad de rörliga städerna föddes ur, jordbävningar och vulkaner låter som något som en mer flyttbar bosättning skulle ha lättare att överleva. Intressant att Crome och Valentine (utgår från att de jobbar ihop) arbetar så hårt med att motbevisa att de rörliga städerna spelat ut sin roll. Och föga förvånande så hänger Hesters föräldrar (iaf hennes Mamma) ihop med det mystiska vapnet Medusa och Valentine.

Det här med Jägarna (aka Återupplivade människor, som pyser ånga. Någon form av robotar/cyborgs?)

Givetvis måste den kvinnliga piloten som Valentine pratat om för Kate varit Hesters mamma?

Och resan till Handelspunkten var lite som ”dit och hem igen” efter att Speedwells borgmästare tagit Tom och Hester till fånga för att sälja dem som slavar när de kommer fram. Att Tom och Hester nu lär sig samarbeta och att den senare alltmer öppnar ögonen på Tom är viktigt. Någonstans har jag en misstanke (eller ett minnesfragment) att Toms föräldrar hänger ihop med Medusa de också på något sätt, och att de avpolletterades liksom Hesters mamma.

Inser igen: åh vad lite jag minns av filmen, men jag såg den 31 maj 2020 så det är kanske inte så konstigt. Bra nu när jag läser boken, men det blir till att se om filmen sedan, helt klart.

Delmål 3 (Kapitel 10–13).

Det är givetvis något som är fel med London, hemlighetsmakeriet Borgmästaren och Valentine pysslar med men också den personkult som verkar finnas runt den sistnämnda. Det blir nästan lite obehagligt när Valentine beger sig åstad och det är rena folkfesten kring det. Tom och Hesters räddare i nöden har dock koll på vem Valentine egentligen är, och även om det ser tufft ut nu hoppas jag att hon inte avpolletterats redan.

Intressant sidospår med Hester och jägaren ”Törnskatan”. Av någon anledning ”hörde” jag honom i en kallt skrapande röst som om den kom från en gammal sliten, billig vinylskiva som sett ett och annat.

Delmål 4 (Kapitel 14–17).

Katherine börjar på egen hand gräva i attentatet mot sin far, framför allt vill hon veta vad som verkligen hände och vem Hester är. Undrar om hon är redo för den eventuella sanningen hon kommer finna? Få lär vara beredda på att öppet säga sanningen. Ingenjörslärlingen Pod gör det sannerligen inte. Situationen nere vid latrintankarna lär dock vara en ögonöppnare i sig. Klart är att Katherine om inte annat har höga ideal.

Hester och Tom lär ha hamnat på en Piratstad efter att slutligen undkommit törnskatan (undrar om det verkligen slutar här – jägarna är ju som sagt svåra att ta kål på) men det är en piratstad med ambitioner. Undrar om Tom kommer uträtta några större under på Turnbridge Wheels?

En sak är säker – det kommer verkligen fram i boken hur bisarr den här världen är. Till och med om man jämför med andra post-apokalyptiska världar jag stött på.

Delmål 5 (Kapitel 18–21).

Katherine får sig ett uppvaknande och får sig en släng av ”växa upp fort”-syndromet. Det där med ”utlänning till dotter” stärker vad jag minns från filmen att Katherine inte är Valentines biologiska dotter. Jag har för mig att hennes härstamning är rätt viktig… När hon smyger sig in på ingenjörsmötet får hon sig ytterligare ett par sanningar till livs. Hon är fortfarande övertygad om att Valentine är en god person och att han blir lurad av Crome.

”Äsch, Valentine är borgmästarens handgångne man”, sade någon annan. ”Låt er inte luras av historikermärket. Han är lojal som en hund, så länge vi ger honom ordentligt med pengar och han kan låtsas att hans utlänning till dotter är en fin dam från High London.” (Kapitel 21)

Jag är inte så säker. Jag är heller inte övertygad om att idén att återuppliva gamla massförstörelsevapen är en fantastisk idé. Var inte det en av anledningarna att man hamnade där man är ”idag”?

Ohh. Vi korsar vägarna med Airhaven igen, och får höra mer om rebellerna som tycker att de rullande städerna spelat ut sin roll (de har nog inte fel) och vår gamla bekanta Fang skall vara en spion för dem. Spännande. Jag ser det inte som lika konstigt som Tom gör att Hester både anade att Fang var en spion eller är positiv till rörelsen. Hon växte ju trots allt upp som ”mossing”.

Spännande med en amfibiestad som klarar sig både på land och till vatten, även om det blir ett snabbt abrupt slut för Turnbridge Wheels. Peavey gråter över opportunisterna som slaktar den sjunkande staden som om han själv inte är en pirat som lämnade sina barn att dö i staden. Han gör sorti ur historien som piratkaptener som fått besättningen emot sig brukar göra, och det är bara Törnskatans uppdykande som hindrar Tom och Hester att gå samma väg. Spännande.

Delmål 6 (Kapitel 22–25).

Så Törnskatan vill göra Hester till en jägare – och hon tycker det är en bra idé? Tom verkar få henne på bättre tankar iaf, gott så då han också var den som ändade Törnskatan. Törnskatan som f.ö. fick ett väldigt fint slut med att återfå sin gamla identitet innan denne dog. Tom blir mer och mer fäst vid Hester vilket kanske är bra…

…då Katherine verkar falla pladask för ingenjörslärlingen Bevis som gömmer sig på museet. Det är intressant att Londonborna är så segerrusiga att de inte ser det horribla i vapnet de hurrar över. Undrar om hon börjar få grepp om vem hennes pappa är ännu?

Delmål 7 (Kapitel 26–29).

Undrar om MEDUSA är en förkortning för något… Med tanke på att det stavas ut med versaler?

Det sjunde delmålet blir en bergochdalbana för stackars Tom, han ryker ihop med Fang när hon vill sabotera London. Men kommer på bättre tankar och vill inte att han heller inte vill att Batmunkh Gompa skall förstöras. Och knappt hinner han sluta fred med dessa stridande känslor att skydda båda städerna innan Valentine dyker upp. Och nu verkar han helt och hållet vara motståndsman, och insett att London måste skyddas från Crome och Valentine.

Katherine lägger pusslet och inser att Hester kanske inte var utan legitima själ att vilja döda Valentine.

Trist att mista Anna Fang redan här. Skall bli spännande att se hur det går för Tom och Hester nu – och om Katherine kommer hjälpa dem för att rädda London undan sig själv.

Delmål 8 (Kapitel 30–33).

Kate går mycket riktigt igenom en liten kris när Valentine kommer hem, hon väljer iaf att konfrontera honom. Han tar till skuldkortet och skyller givetvis på henne – eller snarare att han ville ge henne en bättre framtid. (Vilket hon i realiteten haft). Här ser vi att det finns de som ser en stor skillnad på att äta en stad (dvs att delvis inkorporera den i sin egen) och utplåna en annan stad totalt. Men merparten av Londonborna verkar för segerrusiga för att inse skillnaden kanske.

Det mesta av det intressanta sker kanske inne på museet, Melliphant har som en lydig hund skvallrat för Crome och nu står ingenjörerna tillsammans med de nya jägarna för dörren. Lite småkul scen där historikerna (de flesta av dem) står upp för vad som är rätt.

På något sätt är det en fin scen när Tom får återse sitt London igen, och inse att det är (precis som alla andra städer) en rätt fel tingest. Och han har kanske sett lite för mycket, upplevt alternativ, för att riktigt se det som hemma.

Och nu är Hester Shaw åter på däck med siktet inställt mot Valentine. Samtidigt som Kate och Bevis rör sig uppåt längs kattgången för att förstöra Medusa. Upplösningen nalkar sig.

Delmål 9 (Kapitel 34–37).

En fartfylld upplösning utan att action-delen har för mycket utrymme. London brinner bokstavligen när Tom’s ”Jenny Hanniver” möter Valentines ”13th Floor Elevator” där Tom mot alla odds segrar. Valentine är dock inte ombord utan släpas med Crome till Medusa för att aptera den till att spränga försvarsmuren. Och det är här vi för första gången kanske inser exakt hur knäpp mannen är och vilken hybris han utvecklat:

”När vi har slukat den sista kringströvande staden och raserat det sista bofasta samhället ska vi börja gräva. Vi ska bygga enorma motorer som drivs av hettan i jordens innanmäte och styra vår planet ur sin bana. Vi ska sluka Mars, Venus och asteroiderna. Vi ska sluka själva solen och färdas vidare genom universum. (Kapitel 34).

Det är ju så dags för Valentine att ”inse sanningen nu”. En ödets ironi att Katherine förlorar sin Bevis Pod när hennes fars skepp kraschar över London. Det är lite väntat att det inte stoppar Katherine däremot, som sätter kosan mot Medusa och alla intentioner att stoppa den.

Katherine ställer sig mellan Valentine och Hester och tar sålunda ett dödande svärdshugg ämnat för den senare. Hon tar Medusa med sig i fallet – det här är ju nackdelen med att pyssla med saker man egentligen inte begriper sig på: det kan leda till en oåterkallelig katastrof.

Boken slutar med Crome som går under när Medusa förgör sig själv, och Valentine blir kvar på taket när Katherine dött. Hester och Tom lämnar ensamma staden i luftskeppet Jenny Hanniver. Och mycket tyder på att de kommer leva längs fågelvägarna nu.

Sammanfattning.

En riktigt bra bok som blandar steampunk och dystopi på ett föredömligt sätt. Här och där ser man tecken på att boken är ämnad för en yngre målgrupp men annars är den genomgående en bra läsning även om man passerat övre gränsen för denna grupp. Jag tycker fortfarande att världen som målas upp med städer som rullande monster är en bisarr sådan, och det kommer verkligen fram i boken just hur absurd och snedvriden den är. Och jag hade gärna sett boken fördjupa sig lite i vad Crome egentligen har emot bofasta (mer än en obestämbar avundsjuka). Jag mindes väldigt begränsat av filmen, och släppte det mesta under läsningens gång – jag ser nu fram emot att se om filmen. Och kanske framöver läsa de resterande tre delarna i serien.

Länkar.

Boken @ Goodreads.

Boken @ Libris.

[devosopmaandag]

Dicht op de huid

Met het begrip 'Samizdat' werd clandestien verspreide literatuur tijdens de Sovjettijd aangeduid. Geproduceerd met de eenvoudigste middelen leidden deze boeken en geschriften een geheim leven. Zulke boeken werden uitsluitend binnenshuis gelezen. In het verspreiden ervan werd letterlijk het woord dicht op de huid gedragen. Het is een gedwongen omgang met het woord die we ons nu amper kunnen voorstellen.

Vorige week bezocht ik in het Stedelijk Museum in Amsterdam 'On this Side of the River Elbe', een overzichtstentoonstelling van de in 1940 geboren Roemeense kunstenares Ana Lupas. Bijna al haar werken bezitten een sociale component. In de eerste zaal hangt het werk 'Coats to Borrow' uit 1990, bestaande uit zes handgemaakte jassen. Een ervan hangt half open en toont zelfgemaakte labels met namen als 'Egyes' en 'Daneaya'. Ze verspreidde de jassen onder haar kunstenaarsvrienden en vroeg ze hun naam erin te naaien en ze na dragen door te geven. In een wereld waarin elke vorm van persoonlijke expressie of afwijkende esthetiek op straffe van vervolging verboden waren, vormde de kring van dragers een gemeenschap van mensen die niet zozeer het woord maar een levenshouding dicht op de huid droegen.

Pas kwam na maanden een boek binnen: 'To Hold Your Heart In Your Teeth – The Visual Language of the Romanian Blouse' van Simona Bortiş-Schultz. Het boek is een persoonlijk gekleurd, cultuurhistorisch onderzoek naar de gebruikte ornamenten die vrouwen borduurden op blouses. Ze emigreerde als kind naar de Verenigde Staten en ontdekt gaandeweg de diepere betekenis van deze visuele traditie uit het land van haar ouders. De ornamenten dragen namen als De Kam – Wolf en Tanden – De Slang – Bloem, en staan respectievelijk voor: het uitkammen van het kwaad – bescherming tegen kwade geesten – herschepping – jeugd en verwelkende schoonheid.

Na de tentoonstelling van Ana Lupas ging ik naar galerie Fons Welters om de tentoonstelling van 'Tenant of Culture' te zien, de kunstenaarsnaam van Hendrickje Schimmel (1990). In haar inventieve sculpturen bekritiseert ze de de vervuilende en vraatzuchtige mode- en kledingindustrie. Ze hergebruikt en vervormt bestaande kledingstukken en accessoires en maakt gebruik van de in die industrie bestaande technieken en materialen.

Ik keek via de drie soorten kledingstukken als het ware naar het werk van een grootmoeder, een overgrootmoeder en een kleindochter. Ik had moeite met de 'High Art' waarin de sculpturen van de jongste thuis horen en willen horen – mijlenver verwijderd van Lupas' oude jassen die in hun zeggingskracht en gemeenschapszin in een ander tijdperk horen, en nog verder van de met engelengeduld geborduurde folkloreblouses.

Ik voelde weer eens het voorgoed verdwenen zijn van werelden waarin symboliek, ambacht en traditie, of het gedachtegoed van kunst, dicht op de huid worden gedragen. Daarvoor in de plaats is er nu een wereld van consumentisme waarin de artistieke kritiek erop, in het geval van Tenant of Culture, vooral voor de happy few in de beslotenheid van de kunst zelf blijft en de kunst als geheel in een ander soort marge dreigt te raken.

[djungelskogbear]

Partierna har ju såklart fokuserat på frågan kring om minderåriga ska kunna byta juridiskt kön för "Wont somebody think of the children" men jag tycker det har fått folk att förbise de andra stora ändringar lagen innebär

[spiroufuckyboy02]

Les sapins sont des bâtons, mes yeux saignent... 😵😱

Bonjour! Parmi les fans de «Spirou et Fantasio» y a-t-il ceux qui aiment «Gacha Life» ??? Si oui, alors ces miracles sur YouTube sont faits pour vous... Quand j'ai vu ça pour la première fois sur le site YouTube, j'étais complètement négatif et avec un sentiment de kringe, et bien réel en plus... Spirou, Fantasio, pourquoi es-tu si aimé... Seigneur... Mais c'est ma réaction, et quelle sera ta réaction face à tout ça ? J'attends une réponse, et au revoir))) 😬💁🏻‍♂️

P. S. Je l'aurais contourné en silence s'il était au moins exécuté qualitativement et non avec le script de la version kringe...

[svenskjavel]

Trans-Armén

Köp klistermärken där all vinst går till Transammans.

Transammans arbetar rikstäckande med att påverka, stödja och utbilda. Genom sina lokalföreningar kan de erbjuda tryggare mötesplatser för både transpersoner och närstående. De är en stark röst i samhällsdebatten och en viktig pådrivande kraft för att skapa bättre levnadsvillkor för transpersoner i alla åldrar samt personer med funderingar kring sin könsidentitet.

Länk

Stort tack till arrangörerna för initiativet och arbetet för allt detta.

[pansexual-pied-piper]

Am 30. Juni 2017 stimmte der Deutsche Bundestag über den Gesetzesentwurf zur "Ehe für alle" ab. Von 623 Abgeordneten (7 der eigentlich 630 Bundestagsmitglieder nahmen an der Abstimmung nicht teil) stimmten 393 für und 226 gegen die Verabschiedung des Gesetzes, welches gleichgeschlechtlichen Paaren die Eheschließung ermöglichen sollte. 4 Abgeordnete (allesamt der CDU/CSU-Fraktion angehörig) enthielten sich.

Bis auf die Stimme der fraktionslosen Abgeordneten Erika Steinbach (ursprünglich CDU, seit 2022 Mitglied der AfD) kamen alle Nein-Stimmen aus den Rängen der CDU/CSU-Fraktion, was bei 225 von 309 Abgeordneten bedeutet, dass knapp 73% der Fraktionsmitglieder gegen die "Ehe für alle" stimmten. (Ja-Stimmen gab es von ca. 24%, die Abwesenden und Enthaltungen machten zusammen ca. 3% der CDU/CSU-Stimmen aus.)

Von den 226 Abgeordneten, die damals gegen den Gesetzesentwurf zur "Ehe für alle" stimmten, amtieren zur Zeit 87 als Mitglieder des Bundestags.

Alle von ihnen sind Mitglieder der CDU/CSU-Fraktion. Im Einzelnen handelt es sich bei diesen Abgeordneten um:

Artur Auernhammer (Bayern)

Dorothee Bär (Bayern)

Thomas Bareiß (Baden-Württemberg)

Dr. André Berghegger (Niedersachsen)

Steffen Bilger (Baden-Württemberg)

Michael Brand (Hessen)

Dr. Reinhard Brandl (Bayern)

Prof. Dr. Helge Braun (Hessen)

Heike Brehmer (Sachsen-Anhalt)

Ralph Brinkhaus (Nordrhein-Westfalen)

Alexander Dobrindt (Bayern)

Michael Donth (Baden-Württemberg)

Hansjörg Durz (Bayern)

Hermann Färber (Baden-Württemberg)

Uwe Feiler (Brandenburg)

Enak Ferlemann (Niedersachsen)

Thorsten Frei (Baden-Württemberg)

Dr. Hans-Peter Friedrich (Bayern)

Michael Frieser (Bayern)

Ingo Gädechens (Schleswig-Holstein)

Hermann Gröhe (Nordrhein-Westfalen)

Michael Grosse-Brömer (Niedersachsen)

Markus Grübel (Baden-Württemberg)

Manfred Grund (Thüringen)

Oliver Grundmann (Niedersachsen)

Olav Gutting (Baden-Württemberg)

Christian Haase (Nordrhein-Westfalen)

Florian Hahn (Bayern)

Jürgen Hardt (Nordrhein-Westfalen)

Dr. Stefan Heck (Hessen)

Ansgar Heveling (Nordrhein-Westfalen)

Christian Hirte (Thüringen)

Alexander Hoffmann (Bayern)

Hubert Hüppe (Nordrhein-Westfalen)

Erich Irlstorfer (Bayern)

Thomas Jarzombek (Nordrhein-Westfalen)

Anja Karliczek (Nordrhein-Westfalen)

Ronja Kemmer (Baden-Württemberg)

Dr. Georg Kippels (Nordrhein-Westfalen)

Volkmar Klein (Nordrhein-Westfalen)

Axel Knoerig (Niedersachsen)

Jens Koeppen (Brandenburg)

Markus Koob (Hessen)

Gunther Krichbaum (Baden-Württemberg)

Dr. Günter Krings (Nordrhein-Westfalen)

Ulrich Lange (Bayern)

Paul Lehrieder (Bayern)

Dr. Andreas Lenz (Bayern)

Andrea Lindholz (Bayern)

Dr. Carsten Linnemann (Nordrhein-Westfalen)

Patricia Lips (Hessen)

Daniela Ludwig (Bayern)

Yvonne Magwas (Sachsen)

Stephan Mayer (Bayern)

Dr. Michael Meister (Hessen)

Dietrich Monstadt (Mecklenburg-Vorpommern)

Stefan Müller (Bayern)

Wilfried Oellers (Nordrhein-Westfalen)

Florian Oßner (Bayern)

Henning Otte (Niedersachsen)

Thomas Rachel (Nordrhein-Westfalen)

Kerstin Radomski (Nordrhein-Westfalen)

Alexander Radwan (Bayern)

Alois Rainer (Bayern)

Dr. Peter Ramsauer (Bayern)

Josef Rief (Baden-Württemberg)

Dr. Norbert Röttgen (Nordrhein-Westfalen)

Erwin Rüddel (Rheinland-Pfalz)

Albert Rupprecht (Bayern)

Dr. Wolfgang Schäuble (Baden-Württemberg)

Andreas Scheuer (Bayern)

Jana Schimke (Brandenburg)

Patrick Schnieder (Rheinland-Pfalz)

Detlef Seif (Nordrhein-Westfalen)

Thomas Silberhorn (Bayern)

Albert Stegemann (Niedersachsen)

Christian Freiherr von Stetten (Baden-Württemberg)

Stephan Stracke (Bayern)

Max Straubinger (Bayern)

Astrid Timmermann-Fechter (Nordrhein-Westfalen)

Dr. Volker Ullrich (Bayern)

Marco Wanderwitz (Sachsen)

Nina Warken (Baden-Württemberg)

Dr. Anja Weisgerber (Bayern)

Annette Widmann-Mauz (Baden-Württemberg)

Klaus-Peter Willsch (Hessen)

Emmi Zeulner (Bayern)