#MorMor texts

[milomilesmib]

Nico, holding up a half-eaten slice of pizza: Percy... Help...

Percy, taking the pizza: what the fuck? What's wrong with you?

Will: *trying and failing miserably not to laugh his ass off*

[nooneevergetstomeme]

Jim back on his bullshit

[leskenobian]

when did I become Sebastian Moran?

[roleplaylogs]

RP Hunt!

Hello! Long time no see. I’m back in the world of searching for roleplay partners now my life has calmed down a little and I have a lovely work from home job. I currently have one long term writing partner (writing together for probably about 4 years now… jeez) but I’d love to expand my horizons. I’ve done these call-out posts before but if you’ve commented/sent me a message before and I haven’t responded due to my own inactivity, please get back in touch! I’d love to chat and do trials with as many people as possible.

For my preferences, I am 25 so I definitely will not write with anyone under 18 (though I prefer 21+ just so I don’t feel so old). I tend to be an email role player these days but I’m probably going to kickstart my Discord again so am more than happy to write there.

I am fine with NSFW and dark themes as long as everything is discussed beforehand. I always have my own plot ideas but love it when my partner is into planning things out too. I can RP in text format and also literate, my responses tend to be between 1-3 paragraphs but I am happy to match length. Creative writing is a hobby for me and now I have time I’d love to flex my writing skills again.

Here are the fandoms and ships I’m currently searching for. The characters I write are in bold and I’ve put an asterisk next to those I am particularly interested in.

Marvel:

Stucky - Steve Rogers/James Barnes

Stony - Steve Rogers/Tony Stark

Bishova - Kate Bishop/Yelena Belova

Stevetasha - Steve Rogers/Natasha Romanoff

Winteriron - Loki/Tony Stark

(I am open to most marvel ships/multi shipping, so try me if you have any of your own ideas)

Hannigram - Hannibal Lecter/Will Graham

Harry Potter:

Drarry - Draco Malfoy/Harry Potter

Dramione - Draco Malfoy/Hermione Granger (a new one for me but I just finished reading Manacled so blame that)

Wolfstar - Sirius Black/Remus Lupin (another new one I am interested in exploring)

Good Omens:

Aziraphale/Crowley

Sherlock:

Mormor - Jim Moriarty/Sebastian Moran

Sherstrade - Sherlock Holmes/Greg Lestrade

Sheriarty - Sherlock Holmes/Jim Moriarty

Hamish Watson-Holmes/Alexander Moran-Moriarty

And I think that’s it! DM me, or leave a note and I’ll send you a message and we can chat. Thank you for reading.

[momentomormor]

Roleplayer Intro

Name: Mag

Age: 22 (MDNI 18+)

Pronouns: they/them

Time roleplaying: 10+ years

Roleplay style: literate paragraphs ( or text, if I’m feeling lazy and want to rp fast )

Fav Tropes: love some good angst, enemies to lovers, some lighthearted crackfic type shit, fluff, h/c

Limits: fauxcest, incest, pedo shit, animal shit, basically don’t be a complete freak. Apart from this type of fuckery listed, you can ask if you want to write something and I’ll let you know if I’m down or not.

Fandoms

BBC Sherlock:

Mormor, prefer to write Sebastian but occasionally will write Jim

Johnlock, pretty rare that I ever write them but I’d likely write for either

Sheriarty, prefer to write for Jim

SeveRich, prefer to write for Severin

Marvel:

Winterhawk, will write either

Stucky, prefer to write bucky

Winteriron, will write either

Ironhawk, prefer to write Clint

Stony, prefer to write Tony (but will write Steve)

Marauders:

Wolfstar, will write for either

Jily, prefer to write for James (this is the only straight ship I can tolerate)

Modern Warfare 2 (2022):

GhostSoap (what the fuck is their ship name again? ghoap?) will write for either, but prefer Simon

GhostRoach ghroach or whatever, will write for either but prefer Simon

Watch Dogs 2:

Wrench/Marcus, prefer to write Wrench

Wrench/Josh, prefer to write Wrench

[sunnyskies281]

Losing my mind over a text I got from my grandmother yesterday.

“Does Aooo have Perry Mason fan fiction?”

Mormor who taught you what Ao3 is-

[ironmansironstick]

RP Hunt

Hello!

I haven't used tumblr for a while, but my usual RP hunting site has closed down. So, I thought I'd attempt on here!

I am currently looking for long term RP partners, either by email or discord. I am UK based, 29, so will only RP with 18+. I am able to message regularly during the day on either discord or email. I'm happy to work through storylines or go with a bit of improvisation. I am happy with NSFW and dark themes, I am happy to match length of responses, from 1-3 paragraphs of text type.

If you're interested in any of the below RP's please give me a message! I have highlighted who I would be happy to play.

Mormor - Jim Moriarty/Sebastian Moran

Drarry - Draco Malfoy/Harry Potter

Wolfstar - Sirius Black/Remus Lupin

Destiel - Dean Winchester/Castiel Novak

Ineffable husbands - Crowley/Aziraphale

Yowzah - 11th Doctor/River Song

Feel free to add me on discord if any of these take your fancy! epicnina

[envihellbender]

Hunt!Sebastian paying John a visit

Characters: Sebastian Moran, John Sims

Verse: The Magnus Archives, TMA AU of Sebastian Moran / Moriarty (MorMor)

[CLICK]

THE ARCHIVIST

[HE SOUNDS A LITTLE SHAKEN, AS IF HE IS PACING UP AND DOWN AS HE IS TALKING.]

I found a tape on my desk. I have checked and double checked with security and with the CCTV coming into the building and everyone coming in or out of the building is accounted for. Was it posted here? It wasn’t in an envelope or anything. Maybe Ma- someone thought they were being helpful. But he- they wouldn’t open my mail, would they? Anyway. Here it is. Statement of Sebastian Moran. Regarding how he met James Moriarty.

[CLICK]

SEBASTIAN MORAN

I found one of your little tape recorders, Archivist, so thought I’d give you something to listen to. You know me. Basher Moran. Moriarty’s Tiger. The most feared sniper in Europe. Prince of London’s Underworld. That one is weird I think, if Moriarty’s the king, that would make me his son? Anyway. Yeah. It’s me, and I hear you’ve been tracking down me and Jimmy, listening to all our victim’s statements and all that. So I thought I’d give you something straight from the tiger’s mouth. There have been quite a few stories about how I met my Jimmy. Urban legends really. Is this one of them or is this a lie just to get under your skin? Only you’ll be able to tell, right Archivist?

Let’s quickly skip through the really boring stuff. Yeah, yeah, son of Augustus Moran and a servant he knocked up in his house in India. He actually had quite a few bastards you know, for some reason he took a shine to me and that’s not the compliment you think it is. He was a faggot, pretended not to be, and whether I killed the fat cunt or not is a little secret you already know the answer to, Archivist. Anyway, I’m the best shot you’ll ever find. Spent most of my teens at a shooting range and didn’t get sped through the army ranks cause of my surname. When your as brown as me and your dad dun’t wanna talk about you a name as common as Moran don’t help. So. I get quietly discharged cause if a nasty event that don’t have anything to do with this story, but you need to picture me as being out Army in my twenties and making a comfortable living selling my services. With a gun, by the way, not my dick sucking lips.

The thing about sniping, is it’s mostly waiting. You set yourself up somewhere high up and out of sight, if you’re good at it you can be low down and no one will find you. Sometimes it’s just you, snacks, drinks, your headphones, and that spare empty bottle you brought to piss in. Audiobooks are great for that. I got through all Chuck Palahniuk’s stories that way. Anyway. Got distracted. So. Most people assume Jimmy hired me, and nah, course he didn’t. He doesn’t do anything like a normal person. First, it was messages in my phone. A text message from a number that didn’t exist and any time I tried to call it instead all I got was a loud screeching noise. The text itself was just a set of coordinates and a time. I decided to ignore it, and five minutes after the deadline, I got left a voicemail without my phone ever had been rung. Weirdest thing about that? It was my voice.

Yeah. Apparently I had rang myself and left a message threatening me about what I would do to my eyeballs if I didn’t pay attention to the next text message. So that was fucking weird. But message received. The next time I got some coordinates I went straight there. First ones led me to a tube station. And when I looked at the train times screen, there was a message for me instead. No one else seemed to see it. But I swear to God it said “Moran. Go to the payphone I’ve marked.” Which is fucking annoying. God damn treasure trail without the treasure. Anyway, so I found it, and clever fuck had written “hi” with a heart drawn on it. Fucking fag. So when I got to it, it started ringing. I answered it and this soft lilting voice was in the other end.

He gave me a job. A good job. With a lot of money. And I said yeah, even though I asked why he didn’t just tell me instead that of playing some stupid game. He giggled and said it was fun. Now I get it. That’s just how he works. When you’re running around anxious and confused he’s feeding off you. That’s just a small way he gets a quick snack. So we went on like this for a while, giving me job after job. I got a bit sick of it, and whilst yeah the Web is really fucking powerful. But. Well, I’m the Hunt. And finding shit is what I do.

So I laid low for a while and between and during jobs I started tracking down my Jimmy. He knew, kept making jokes about how close I was. Maybe he thought I wouldn’t make it to him, maybe he wanted me to, or maybe he didn’t care. Honestly, Jimmy might not even know. Maybe he didn’t think about it. But. Eventually I found myself just outside of this big fancy flat building. One of the types in zone one where the front is fancy as fuck and the back is meeting the quota for affordable housing. I don’t care, if they live in the shithole they can’t pay me. I took the lift up to the top floor. The huge, massive, modern screen door greeted me when I got out. He has a penthouse you see, and the dramatic fuck has a spider web pattern all over it.

I was planning on being subtle, but the moment I got to the top floor, I heard a lilting giggle. I looked up to see a camera pointed directly at me. He didn’t say a word, just ended up with a click to show the door was open. I walked in. His house is pretty great but I’m not gonna tell you shit that might lead you to him. You know what’s funny? I hate spiders. I hate them. I hate them so much of course I noticed their was a lot hanging around my flat since this started. But I didn’t think they had anything to do with Jimmy. His penthouse though? Let’s just say he’s gone all out on the theme.

Anyway. I mostly came here to kill time because gotta shoot one of your librarians. Just some dickhead who stuck his nose where he shouldn’t. By the time you hear this, you might wanna make sure someone goes up to clean up. I knew this would be a great way to distract you. Once the statement started you wouldn’t be able to put it down. Hope you enjoyed my story, mate. There’s plenty more where that came from. My Jimmy? He’ll be in touch.

THE ARCHIVIST

[CLICK. HE SIGHS.]

Statement ends. Carson Throw was found with a very clean gunshot wound through his temples. The bullet was found lodged into a book about spider webs. Hardly subtle. There wasn’t much of a mess. Carson was very wrapped up in jobs for James Moriarty, nothing special just owed him a lot of money from card games and he was slowly trying to work off. It seems Carson tried to get out before his debt had been paid. As for what Moran and Moriarty want with me… Only time will tell.

[CLICK.]

[moriartymused]

Starter Call - James Moriarty

Hello! I am a new account and an old roleplayer. I have used Tumblr in the past, but perhaps eight or more years ago, so many of my old mutuals are long gone. I have been using Omegle as a place for casual roleplay but due to the site shutting down, I am looking for a new home for the longterm.

I am literate, semi-selective, and open to meeting new partners in the Sherlock fandom - also open to crossovers. I write James Moriarty as a modern scholar in his early twenties on the brink of building an empire. I tend to ship Mormor but I am open to other pairings. Open to text exchange, short paragraphs, and novella style writing.

Consider this a starter call - please like this post if you would like me to drop you a message to plot. My biography and guidelines are here.

[playingpretender]

story time under the cut

today i tried to improv mormor with someone, and i started out by sending them a copy/paste prompt. the other person's responses were pretty aggressive, ('get fucked', 'I won't listen to you', 'don't be a nag') which threw me off a little - but i figured it was a narratively cogent response to jim's fear of emotional vulnerability - and that if we escalated the conflict between him and sebastian, we would come to an interesting scene (my intention is usually to move from texts to paragraphs).

i say that but i also got this feeling multiple times throughout the text-based roleplaying that they weren't engaging with me in the same way i was with them. for example, right at the beginning, they accused my character of acting this way due to wanting a relationship - which struck me as kind of meta and 4th wall breaking, since we were both on the tag for this pairing and both knew, as the writers, that the big picture story is our characters' relationship, their romance. me personally, i don't like to draw back the curtain that way. maybe they just wanted to have sebastian be perceptive and accustomed to jim's behavior, but even then, dropping that in the first couple messages puts me in an awkward position. now, the subtlety of my character's romantic attraction is no longer mine to decide. it has to be obvious enough that sebastian picked up on it, and picked up on it before they started talking.

so i decided to take kind of an overbearing/possessive/authoritative approach in response, to justify an employer having a very vocal attraction to one of his employees (for those not in the know of my millions of readers, mormor is the relationship between the villain Moriarty and his henchman Moran, Jim and Sebastian respectively) this was also in the hopes of forcing resolution through conflict.

we arrived at the zenith of the argument, and i asked them ooc if they wanted to continue and they just disconnected. which isn't bad inherently whatsoever. it is good to leave when you want to. but, it left me with this really bad feeling - i guess because we'd been writing for almost half an hour and during that time, i never knew how they felt about it, but i was sensing rejection (adhd king here) . so when they disconnected it was like that rejection was made real....

i think that my response here was impacted by my mental illness, but i want to also consider that it was still a tangible rejection. we had sketched out the dynamic between our characters, and neither of us enjoyed it, so it ended. this is something i've been on both sides of many, many times. i mean, who hasn't gotten weirdly bitchy with a stranger on omegle or rolechat once in their lifetime. or tried a roleplay that didn't work out. or had to suddenly tap out of a scene unexpectedly. it's life

[magnuswesterberg]

Ingen plats och ingen tid är den andra lik

Bengt Jahnsson-Wennbergs roman Vad är klockan egentligen? är en mycket läsvärd bok som tar med läsaren på en minnesresa från Sigtuna via Umeå, New York och avslutningsvis till Sanfolket i Namibia. Precis som i sitt måleri finns det en stark rumslig närvaro i Jahnsson-Wennbergs prosa. Man stämmer lätt in i idén om arv och miljö: att vi präglas långt mer av de lägenheter, hus, städer och sociala sammanhang som passerar revy under varje människas livsresa, än vi är villiga att erkänna. Vissa platser bränns fast i minnet och man längtar ständigt tillbaka, för att sedan, om man verkligen åker tillbaka, bli desillusionerad när man då upptäcker att både platsen och man själv som människa har förändrats; om detta handlar Jahnsson-Wennbergs roman. Författaren har samlat foton, målningar och prosastycken från olika perioder och resor och sammanfogad allt till en text som för tankarna både till New Yorkförfattren Paul Auster och mästaren i denna dröm- och tidsresegenre: Haruki Murakami. Känslan blir under läsningen drabbande, att det i botten av hela Jahnsson-Wennbergs roman ändå finns ett hemligt uppdrag: att gestalta vad tiden och konsten gör med oss. Liksom i livet kommer allt till oss i en enda stor oreda. Vänner kommer, försvinner och dyker sedan upp i ens liv kanske 20 år senare. Förvandlade men samtidigt kan man ta upp någoting som man gjort tillsammans för länge sedan, som om tiden som förlutit inte ansatt någon. För ingenting blir som vi planerar, men ändå tycks det finnas en tydligt framträdande jakt som går ut på att både återskapa och återinträda i det förflutna. Vad syftet är får man som läsare aldrig veta. Bengt Jahnsson-Wennberg skildrar detaljerat och med inlevelse uppväxtåren i Sigtuna, familjeband som sluts och bryts, lägenheter och en ärvd gård i Bohuslän som fylls och töms, allt medan åren går. Riktigt underhållande blir det i mitten under den fina Stockholmsskildringen då huvudperssonen tillsammans med en mystisk kompanjon renoverar och säljer lägenheter och restauranger. Men så går färden till New York med en Yashica-kamera... Kan varmt rekommendera denna underhållande och mycket originella roman.

Bengt Jahnsson-Wennberg

Vad är klockan egentligen? (roman, 304 sidor)

Bokförlaget Mormor

[youve-always-had-me-cas]

I do love the way my superwholock ship opinions are like.

Destiel. The big one. The ship to end all ships. Probably some of the most television to ever happen offscreen. "Yeah that's exactly what I'd expect" tier ship. But well. Sometimes the masses are right!

Doctor/Master but specifically as a QPR. Controversial but probably less controversial than saying this about a lot of other ships. Especially because I can point to actual lines of source text to back me up here (devastating instance of Moffat getting something right)

Mormor. I don't even know why I'm so attached to this one. Zero investment in Johnlock but somehow cannot stop thinking about the guy we fully made up in our own heads to be more interesting. Cannot imagine a situation in which we could even bear witness to a canon event. However, if David Tennant is looking for ideas—

[iamafuckingwildcard]

2 november

Nu har jag tänt ett ljus för mormor. För de 25 år som gått sedan den novembereftermiddagen när vi var hos farmor, och mamma och pappa kom hem från sjukhuset och berättade att mormor var död.

Jag minns att jag var lite besviken. Mamma hade ju sagt att doktorn sagt att mormor skulle leva ungefär 5 år till. Det här var inte 5 år. Idag vet jag ju att 5 år var väldigt optimistiskt, 5-årsöverlevnaden för pancreascancer är ca 95%, de flesta dör inom ett par år. Med den kunskapen är jag glad att vi ändå fick drygt ett år efter diagnosen. Att vi kunde göra den resan till Ångermanland på sommaren, som jag såklart i efterhand förstått att vi gjorde för att mormor skulle få se sitt barndomshem en sista gång. Och hon måste trots allt ändå mått rätt okej, för hade hon inte gjort det hade hon ju inte följt med oss ner till Halland det höstlovet. Att hon där skulle bli plötsligt kraftigt försämrad var det ju ingen som visste, och på ett sätt kan det kännas skönt idag att det gick rätt snabbt i slutet, att det värsta lidandet inte blev så långt.

När jag gick i gymnasiet skrev jag en text om min upplevelse av den sista tiden med mormor, från sjukdomsbeskedet till att hon gick bort. Jag minns att jag fick kritik för att jag borde berättat mer om hur min mormor var som person, men grejen är att jag knappt vet. Jag var bara åtta år när hon dog. Jag vill säga att hon var snäll, och det var hon, men hon kunde också vara lite barsk. Hon var liksom inte den som daltade med en, hon sade vad hon tyckte. Av vad jag förstått på mamma så var hon också intelligent och intellektuell, och hade hon haft andra förutsättningar så hade hon sannolikt läst en högre utbildning. Och återigen gör det mig ledsen när jag tänker på hur många, främst kvinnor, som aldrig får leva till sin fulla potential för att de inte får möjlighet till det.

Jag vill tro att om hon hade fått leva längre, så hade hon och jag kommit bra överens. Men det kanske också bara är önsketänkande. För trots att jag haft många far-och morföräldrar runt omkring mig, och jag har älskat alla dem för de personer de är, så har jag aldrig känt en direkt djupare emotionell connection till någon av dem. Även om jag har en rätt bra relation till farmor och kan uppskatta henne på ett sätt som andra i familjen inte kan, så är hon i grunden en självcentrerad narcisissist. Sen har jag haft en styvfarmor med låg intellektuell kapacitet, och en styvmormor som hade en personlighet som att hon alltid, konstant var hypoman. Farfar och morfar har varit formade av sin tid, män som båda fått ta mycket ansvar från väldigt tidig ålder, inte lärt sig att reflektera över känslor eller existentiella frågor, även om jag tror att framförallt farfar hade behövt det. Så ja, jag hade velat ha mormor med mig också, lite längre. 

Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken. Ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd, i sanden finns det spår.

[blidriven]

Motivering och Pumpernickel

För många år sedan bestämde jag mig för att en sak som kyrkan behövde, lika mycket som hon behöver något annat, är en bra ordbok. Vi tenderar att använda ord som frälsning, förlåtelse, återlösning och den nya födelsen, eller "född på nytt", nästan omväxlande, som om de alla betydde samma sak. Och det är inte partiet heller; listan fortsätter och fortsätter. Men vart och ett av dessa ord har en unik definition, och ju mer vi smutsar ner distinktionerna, desto mindre exakt kommer vår förståelse av Skriften att bli. Som du utan tvekan har gissat är rättfärdigande ordet för idag.

Naturligtvis är rättfärdiggörelsen inget mysterium i vårt dagliga liv; de av oss gamla nog att ha börjat med skrivmaskiner och tagit examen till ordbehandlare vet allt om det. Du skriver en sida med text, och högermarginalen ser ut som en bad hair day. Alla linjer är olika långa. Men när du klickar på "Justify"-knappen läggs subtila bitar av utrymme till de korta raderna för att få upp dem även med de långa. Plötsligt är högermarginalen lika skarp och jämn som vänstermarginalen. Så här är mitt första inlägg i min nya Ecclesiastical Dictionary:

Motivering: Gör skillnaden.

Vi kristna gör oss själva och varandra en stor otjänst när vi till exempel citerar Romarbrevet 3:23 i sig självt: "Ty alla har syndat och saknar Guds härlighet…" Vi använder denna vers som ett vapen för att slå ödmjukhet i varandra, för att bevisa att vi alla är ovärdiga inför Gud, att den och den inte är bättre än resten av oss, etc. Men det finns ingen punkt i slutet av vers 23. Titta på det igen, och fortsätt till de kommande sex orden: "…ty alla har syndat och saknar Guds härlighet, utan rättfärdiggörelse av hans nåd…"

Gör skillnad, eller hur? När du får ett ögonblick kan du vända dig till det tredje kapitlet i Romarbrevet och läsa verserna 20 till 26. Aposteln Paulus informerar oss att även om, eller för att vi alla var syndare tillsammans inför Gud, så är hans rättfärdighet tillgänglig för alla av oss likadana. Vi kommer alla till korta, och hans nåd gör skillnaden för oss alla. Hans rättfärdighet är lika tillgänglig för mig som för, säg, Billy Graham eller Moder Teresa. Eller mormor Cohagen.

Jag tog upp allt det där av en anledning. Det finns en tendens nu för tiden – jag har märkt det särskilt i våra lovsånger – att fokusera vår uppmärksamhet på vår egen ovärdighet. Vi kommer inför Gud med hatten i våra händer och ber honom att fixa allt som är fel på oss. Det är som om så fort nåden gör skillnaden för oss, så märker vi plötsligt att vi saknar hans härlighet. Hans rättfärdighet lyser upp vårt behov av hans rättfärdighet. Vi vrider våra händer och erkänner att utan honom skulle vi inte kunna göra något, när vi borde stå högt och förkunna att vi inte är utan honom, att vi genom hans nåd och genom vår tro kan och kommer att göra allt som han kräver av oss. Kristus Jesus, inte våra tillkortakommanden, bör vara i fokus för sann tillbedjan.

Jag kom nyligen i kontakt med ett barn som behövde mina tjänster. (Det är min hemliga identitet. Clark Kent var en lindrig reporter; jag är en mild sjukvårdspersonal.) Pojken är gravt handikappad; han är nästan tre, men ser ungefär ett år gammal ut. Första gången jag såg honom började jag kalla MENTAL HÄLSA honom "Pumpa", som jag är med de små, men av någon anledning kom det ut "Pumpernickel", och det verkade passa. Han hade kommit till vårt sjukhus från en långtidsinrättning och under loppet av några dagar hände två saker. Först blev jag kär i lilla Pumpernickel. För det andra började jag se mig själv i ljuset av mitt "uppdrag" från himlen, som ett medel genom vilket Jesus kunde få kontakt med honom. Jag bad för honom varje gång jag kom in i hans rum, och på något sätt blev verkligheten av orden "i Jesu namn" tydlig för mig. De var mina händer, men hans beröring; min röst, men hans bön. Min kärlek, men så mycket mer än något annat jag kunde ha kommit på på egen hand. För kanske första gången i mitt liv förstod jag vad tjänst handlar om. Det handlar inte om mig.

Gud behöver inte att jag är perfekt, han behöver bara att jag är tillgänglig. Vilka brister jag än har, och de är legio, uppmärksammar han dem inte alls. Hans nåd har redan gjort skillnaden. Han ser mig klädd i sin egen rättfärdighet. Han är trots allt rättfärdigaren av dem som tror på Jesus.

När Jesus red in i Jerusalem viftade folkmassan med palmkvistar och ropade lovsång; Jag undrar om åsnan trodde att uppståndelsen var för honom? Min enda önskan nu är att jag en dag ska känna Jesu hand på mitt huvud och höra honom säga: "Tack. Det var en trevlig åktur."

[jachimichael]

Intro:

Aaaaaaaaaaaaa’ Aye aye aye aye Aye aye aye aye Aye aye aye aye

Chorus:1

Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye

Verse:1

I really wanna go ilegit or anything to pay my bills This legit shit i don try still can’t afford my pills You plus me, now times am two When money come i go come for you Buh until then u can be their boo Now pack your things and runaway

Chorus:2

Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye

Verse:2

Nwa go meet Cashmilli 1# en go treat you right And if to say u meet old me last year you for dey alright Go meet sugar daddy wey go fit take care of you uh My life is too broke for you uh Don’t wanna disappoint youu That’s why i say

Chorus:3

Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye Aye

Bridge

When I’m sleeping and early mormor You will be calling and if don’t pick up You will be texting and when I wake up I would see baby I love u

[jimandsebatyourservice]

Meet Jim from IT. JM