#Mannen på taket

[the-meme-from-uncle]

Half-finished re-draw of a screenshot from Mannen på Taket (1976).

Was trying out something new and trying not to do any lineart. It was hard work. Doubt if I'll finish it ever, so tah-dah!

[banemmanan]

The way he so very, very softly says "okej" in this scene makes me go insane

Sven Wollter and Thomas Hellberg in “Mannen på taket (Man on the Roof)”, 1976.

Director: Bo Widerberg

Not one tripod was used for this movie - everything is shot with hand held camera, unique for the Swedish movie industry at the time of shooting.

[jawanaka]

Get to know me

Had to make a new one since the one I was tagged in won't let me reblog

thanks to @tigerlyla-of-metinna for tagging me!

🎨 favourite colour: It varies but currently dark red

📖 currently reading: The Dawn of Everything

🎶 last song: According to Spotify, Bamse and the little donkey (but I think that's the kid)

🎬 last movie: The Charge of the Light Brigade (1968), Mannen på Taket (The man on the roof) (1968)

📺 last series: Miracle workers: End times

🍴sweet, spicy, savory: sweet

🤤 craving: Time

☕ tea or coffee: Coffee

🤓 currently working on: In theory, bnext chapter of The Sins of Fathers and my Red Dead Redemption 2 fic. In practice playing alot of Baldurs Gate 3

Tagging @herbalinz-of-yesteryear, @squiddviscous, @frances-the-red, @marnasid, @bittersweetbark, @do-androids-dream-ao3acc

[omgivenavidioter]

Dagens session kom med följande insikter:

- jag måste verkligen lära mig hålla klaffen. I synnerhet när jag är genuint nyfiken och intresserad av att få höra vad andra har att säga. Min självupptagenhet är verkligen både en styrka och en svaghet, beroende på i vilken situation jag befinner mig i. Det är inte jätte ofta som jag känner att det som någon annan säger är väldigt intressant och det är lika bra att passa på att träna när tillfälle ges kan man tycka.

- jag sneglar fortfarande ut genom fönstret när jag känner mig trängd och funderar över höjden på det platta taket där, ifall man skulle försöka hoppa, trots allt. Människor får mig att slappna av mer eller mindre. Den här varianten tillhör den första kategorin, men trots att jag känner mig mer och mer bekväm startar nerverna kroppens krigslarm när sådana öppnar sig och paniken påminner snarare om en flykt ifrån ett flyganfall och tillhör egentligen inte alls den rådande situationen. Min hjärna placerar snabbt därefter de ömma orden i helt fel fack och cirkusföreställning tar full fart i huvudet. Jag fascineras över hur stark och fantastisk människor kan vara, gång på gång, men det här tog priset.

- Varför det är så lätt att (när jag väl håller klaffen!) ta till mig av vad mannen framför mig säger när han sitter i en stol jämfört med om han skulle ligga i en säng bredvid mig? Inga pinnar på stora trumman dock, jag saknar nämligen biljett till föreställningen där uppe och tar således inte något ansvar för vad det är som händer där. Intressant hur som helst och tåls att forskas vidare i.

Jag behöver försöka vara lite mer försiktig med vilka jag väljer att anförtro mig till. Jag har, trots många skitstövlar, fortfarande väldigt lätt för att börja tycka om människor. Jag behöver bli bättre på att skilja på relationer och på att inte förlora mig i varenda liten bra känsla. Det hade garanterat varit till min fördel. Jag behöver vara mer rädd om mig själv, ta ansvar för hur bekantskaper utvecklas och vara försiktig med vilka signaler jag sänder ut. Inte köra över folk och absolut inte slå in dörren och slita av kläderna av det bara för att det är ömt eller fint. Bra saker tar tid. Var sak har sin tid. Vissa människor och relationer skall få vara orört fina. Tror jag.

- hitta andra pulssänkande aktiviteter utöver den att promenera till Haparanda och tillbaka. Det är rätt kallt ute nu och jag har redan varit sjuk flera gånger mer än vanligt det här året. Men av någon anledning känns det så mycket lättare att hantera ett fysiskt bekymmer som halsont än att behöva ta itu med det gnagande psykiska. Är rätt trött på det och saknar fortfarande förmågan att avleda de i vardagen på ett bra sätt.

- Man måste fråga för att få veta, om man vill veta, och det vill jag ju. Jag måste sluta vara så reserverad & välja att vara tyst när jag egentligen vill prata. Fast samtidigt ge utrymme för de jag vill skall få plats. Man behöver ju inte heller analysera hur allt kommer att landa som man säger eller frågar. Ibland bör man bara våga ge lite mer av sig själv och se vad man får tillbaka utan att fundera sönder det. Hur opassande det kanske än är. Den enda som förmodligen lägger någon vikt vid det är jag själv och jag kan inte förvänta mig att andra skall känna samma engagemang eller för den delen bli besviken när andra inte lever upp till mina förväntningar.

Så, sammanfattningsvis lägger jag dagen åt sidan med något lugnare vilopuls och med en pågående cirkusföreställning som faller i kategorin ”klä av sympatin helt naken”. Jomensåatt. Nä, nu skall jag ska ta mig en varm dusch för att sedan förlora mig i några timmars matlagning. Kanske att jag bör dra i handbromsen här i dagarna och hävda att jag nu är psykologiskt konfirmerad. Yepp. Hon är nog fullärd!

Idag ville jag bara ta all den där tyngden ifrån individens axlar och trycka ner allt i min egna ryggsäck istället och lyfta på hatten för lämna rummet med en förhoppning om att luften skulle bli mer lättandan. jag fick verkligen anstränga mig för att inte agera fysiskt på den omvälvande sympatin. Oh, ja. Ännu ett tillfälle där jag står maktlös inför en annan människas smärta och det kommer nog ta ett par dagar innan jag vill förstå eller acceptera det. Ibland blir jag så djupt besviken på ödet och på stunden som utspelar sig mellan födelse och död, det vi kallar livet.

[shiningwizard]

Man on the Roof (Bo Widerberg, 1976) who could kill a cop? good cop, bad cop, brutal cop, pacifist cop, but all job-weary cops. police procedural murder mystery and one of the best of the genre. dynamic camera, complex characters, great dialogue, great soundtrack, a huge set piece with one of the sloppiest operations ever put to film. a police force unprepared. one that's forced to reckon with itself and its festering issues.

[weak-is-the-flesh]

A poem about Oslo, internalized homophobia, facists and chosen family

Första gången jag kysste henne öppnade någon gallren Allting skrek ’du är fri, här är livet’ medan hennes fingrar vävdes samman med mina Vi levde på varandras luft, var varandras revolution Mina knän skälvde The first time I kissed her the gates were opened It all shouted ‘you are free, this is life’  while her fingers became intertwined with mine We lived off eachother’s air, became eachother’s revolution My knees were shaking

Viskade förlåt till mina valda förfäder när jag byggde stängsel Allting skrek ’var är du, du är saknad’ medan jag stirrade upp i taket och tänkte på de som marscherar Regnbågsflaggan eldades upp här idag, revolutioner kostar Mitt mod sviktar Whispered apologies to my chosen ancestors as I built new walls They all shouted 'where are you, you are missed' while I stared up at the ceiling and thought of the marching ones The rainbow flag was set on fire here today, revolution has a cost My courage falters

Tänker mer på mannen med pistolen än de som dog Alla skriker ’de kommer nu, de skadar er’ men upproret handlar inte om oss, det handlar om honom Vi är inte en måltavla, vi är en ursäkt Ert hat är ert eget Thinking more of the man with the gun than those who died All are shouting 'they will come, they will hurt you' but the uprising is not about us, it is about him We are not a target, we are their excuse Your hate is your own

Ingen bryr sig om hennes läppar var friheten Ingen bryr sig om platser där du kan bli sedd för den du är utan att vara rädd Ingen bryr sig om mannen på sin första dejt, försiktigt klädd i sin finaste skjorta Och ingen bryr sig när dejten slår ned honom vid tågstationen Ingen bryr sig om Nobody cares if her lips are freedom Nobody cares about places where you can be seen as yourself without fear No one cares about the man on his first date, carefully dressed in his nicest button up shirt And nobody cares when the date beats him up by the train station Nobody cares

Två män som aldrig ville vara med i historieböckerna Allting försökte utrota dem medan de överlevde i ett halvt sekel, medan de levde ett liv ingen får ta ifrån dem Deras liv blev ammunition, revolutioner dödar Vi får inte förlora About two men who didn't ask to be written into the history books It all tried to eradicate them while they survived for half a century, while they lived a life no one can take Their lives became ammunition, revolutions kill We cannot lose this

I den här världen är vi så fruktansvärt små Alla vänner skriker ’kom här, kom nu’ medan vi sörjer måste vi stå upp på barrikaderna Min familj går på gayklubb, revolutioner dansar Jag kan inte spärra in dem In this world we are so frighteningly small All the friends are shouting 'come here, come now' while we are grieving we must stay on the barricades My family goes to the gay bars, revolutions dance I cannot lock them up

Första gången jag kysste henne öppnade någon gallren Allting som var mitt blev mycket svårare alla jag älskar kämpar för livet så jag har inget val Vi lever på varandras luft, måste vara varandras revolution Trots att våra knän skakar Vi får inte förlora The first time I kissed her the gates were opened All that was mine became much harder everyone I love are fighting for their lives, so I have no choice We live off eachother's air, must be eachother's revolutions Even though our knees are shaking We cannot lose this

[nmoroder]

remember my nagging about a fandom nobody knows? here's my little meow meow from it (or better said from the film adaptation titled Mannen på taket)

[mirresmirree]

Mysterier, Kilden Konserthus

Mysterier av Knut Hamsun er et surrealistisk kunstverk i seg selv, men da jeg så fortellingen utspille seg på en scene ble den enda mer fantastisk og enda mer surrealistisk enn hvordan jeg opplevde boka. Her blir vi dratt med på et eventyr fullt av fascinerende personer, utrolige kostymer og et helt sammensurium av ting som skjer på scenen.  Når man kommer inn i salen er vegger og gulv dekket av sopp. Dette gjorde at man undrer over hvorfor bruke så mye plass på dette? Man venter i spenning på å få vite grunnen, og kanskje begynne å over analysere hva den gjør der? Etter å ha sett stykket kan det tenkes at soppen hinter til at det kommer til å bli en spesiell opplevelse fra start til sutt, for enkelte sopp skal jo i ha en litt rar funksjon på mennesker. 

I starten av stykket blir vi kjent med fullmektigen, mannen som sjefer rundt i byen. Han ønsker publikum velkommen til festival og så er Mysterier i gang. Vi blir tatt med til en bar, men den er ikke visuelt synbar, så den kommer frem via diverse lyder av ølglass som klirrer og som drikkes av. Her møter vi også de andre rollene som har en stor del i stykket. 

Kostymene som blir brukt er veldig annerledes i forhold til hva man kanskje forestiller seg i og med at romanen kom ut på slutten av 1800-tallet. De har kledd seg opp i alt fra tettsittende klær til ballerina kjole. Og alle skuespillerene hadde en form for høye hæler på skoene sine, noe jeg tenker kan ha noe å gjøre med at de bruker mye av tiden til å marsjere på scenen og lager ulik takt.

Noe annet som var interessant var kostymene til Nagel og Minutten. Her var det brukt svart og hvit som farge på klærne, som er kontrastfarger. Nagel, den selvopptatte rike lurendreieren hadde svarte klær og svart hår. Motsetningen hans Minutten, byens hakkekylling, brukte hvite klær, hadde hvitt hår og personligheten hans var veldig stakkarslig. Dette viste tydelig forskjell på personene og jeg tenker at skribenten har tenkt på dette når han har prøvd å fremstille dem utseendemessig på scenen.

Noe av det som jeg synes var veldig interessant var hesten som hang i taket, den ble heist ned litt ut i stykket og man fikk bli med på en ridetur og hestefødsel hvor Nagel (vår hovedperson) kom krypende ut med en morkake i hendene som han etterhvert begynte å spille diverse instrumenter med. Hesten har i mytologi vert et tegn på død, men er også menneskets bestevenn og har gjort mye av jobben til mennesker frem til maskiner kom.

Det var også en seanse hvor vi ble tatt med på en fest med lysrør, festmusikk og fyll. Her var plutselig skuespillerene over oss, de vandret i taket med blinkende lys og det føltes ut som man ble brakt inn på et raveparty.

Dette er et teaterstykke jeg sterkt kan anbefale videre, det var ren kunst og fantastisk laget. Man kan trygt se dette stykket både 1, 2 og 3 ganger og fortsatt få nye inntrykk og oppdage detaljer man ikke har lagt merke til før.

(Bildet er hentet fra https://www.kilden.com/forestilling/mysterier/)

[ivar-arosenius]

"Vid midnattstid landar vinghästen på taket till kalifens slott", 1908, Ivar Arosenius

" 'Ben Onis dröm' torde vara inspirerad av Aladdins äventyr där kvinnorovet och luftfärden ingår. Ett uppslag som kompletterat denna idé måste ha kommit från en saga och en illustration i 'Tusen och en natt' från 1875, 'Den tredje kalenderns berättelse'. Berättelsen handlar om hur en yngling förlustar sig med vin och fyrtio kvinnor och sedan förlorar hela härligheten genom att bryta mot ett förbud; den underbara bevingade hästen som befinner sig bakom den förseglade hundrade dörren slår den tilltagsne med sin svans och gör slut på paradiset genom att flyga sin kos. Bilden som åtföljer denna berättelse visar mannen omkullkastad på palatsets tak; han stöder sig på en hand och håller den andra mot ansiktet i en expressiv gest av bestört olycka, benen är särade i fallet. Precis samma ställningsschema ser vi hos den uppvaknande bakrusige Ben Oni, och den bevingade hästen som far i en sky har samma svällande länder och smala korta ben, samma nätta lilla huvud och samma sorts vingar som i illustrationen." NM utställningskatalog 410, 1978, s. 89 f.

http://aroseniusarchive.org/#/image/AVxYOq_83nZi0sZ_YCLq

[watchingalotofmovies]

Man on the Roof

Man on the Roof    [trailer]

Police lieutenant Nyman is murdered in his hospital bed and Martin Beck and his colleagues have another murder to solve.

An interesting, realistic police procedural from 1970s Sweden.

The action in the second half is often tense. But the operation as a whole is highly chaotic with very bad communication. And especially the helicopter attack felt almost comically ill-advised.

It was probably a different time back then, but the way in which two women are swallowing pills - one on her own, one is advised to do so - caught my eye. Seen today, the way a detective gives a TV interview in the midst of an ongoing operation is also very unusual.

[lishellstrom]

"Livets påse"

kap 20 & 21. Forts. AB-Skaffarettliv

Medan mannen väntade utanför Studions dörr, var jag på gallerian och såg framför mig en jättelik påse, som hängde ifrån taket. Jag såg den när jag skulle handla fikabröd till hennes patienter. Som förr var mina. Jag tyckte plötsligt att alla, i denna minut, hade förvandlats till robotar. Speciellt då jag såg att pappan satte sin äldste son på en bräda, som var kopplad till hans lillebrors vagn…

[the-meme-from-uncle]

Honestly, this was my best likeness that I managed in these character sketches. Pretty proud of this if I do say so myself.

[soniafragadias]

Hoje iniciei o dia com a Noruega,e vou terminar com este por do sol fantástico. Birthe @villakildal ,subiu em cima do telhado para tirar esta foto. Fantástica! Boa noite pessoas queridas. ________________________________________________________ @villakildal . . . Follow 👉@soniafragadias👈 . . . villakildal MY VIEW FROM ABOVE. I går fikk jeg endelig ut finger’n og klatret opp på taket med kamerautstyr 📸 Ikke det at jeg er redd for høyder, snarere tvert om, men siden mannen synes det er drepende kjedelig å flytte rundt på ting etter min kommando, har det aldri blitt til😄 I går var han derimot i riktig lune, i sånn ca 4 sekunder, så her kommer en høvelig «ustylet» versjon ☺️ Jeg har fått noen forespørsler om bilder fra oven (les @champagnehagen), men det skulle altså gå 3 år før hennes bønner ble hørt (sorry Lisa)😅 Det jeg vil vise frem med bildet, er ikke bare de smekre formene, men også konseptet systemgulv. Vi fikk dette anbefalt av @mestergulv i 2016. Da var systemet «flytende» gulv ganske nytt. Våre fliser veier 25 kg pr stk, så de ligger stødig. På dette området ligger de direkte på fin grus, men på den øvre terrassen ligger de på justerbare klosser. Vi falt for denne løsningen av flere grunner, men det å slippe å ha fuger som fort blir stygge i vårt klima, var hovedårsaken. Andre faktorer som at de ikke kan få frostskader, at de drenerer bort alt vann og at man kan bytte ut en flis om man skulle være uheldig å knuse, var andre viktige faktorer. Våre fliser er 60x60 og er hele 2cm tykke. De er lagt med fall bort fra husvegger, og vannet ledes direkte til dreneringsrør. Smart, ikke sant ? Har dere noen geniale løsninger i hagen/huset som dere er ekstra fornøyd med? Ps, ikke reklame, alt er kjøpt og betalt💸 . . . . . . . . . #systemgulv #tiles #tiledesign #hagedesign #gardendesign #moderngarden #soniafragadiasdesigner #soniafrdias#soniafrdiasdesinerdeinteriores (em Noruega) https://www.instagram.com/p/CS7wvuBpHHv/?utm_medium=tumblr

[pene-bein-i-nesa-blog]

Borgen

I løp av natten var det reist en ny borg ved siden av min. Det lå en behagelig stillhet over den. Jeg ble nysgjerrig og skyndte meg ned trappene og ut på det irrgrønne gresset som bredte seg ut mellom det gamle og det nye byggverket.

Den nye borgen hadde blanke stålvegger, de strakte seg elegant mot himmelen og glitret imponerende i solskinnet. Det tok litt tid før jeg oppdaget den pent kledde mannen som sto og pusset borgveggen med ei fille. Han jobbet seg langsomt frem over den blanke flaten, centimeter for centimeter, med pannen rynket i dyp konsentrasjon. 

Han skvatt til da jeg hilste. Rettet litt på jakka, kremtet. Høflig ville han vite hvem jeg var. Jeg pekte på min egen borg, der den lå som henslengt i gresset, med tårn som tøt ut langs de skjeve veggene. Han ble stående og måpe, før han sprakk opp i et stort smil. Om jeg ville ha en omvisning?

Døra til borgen hans var nesten umulig å få øye på, så pent skjult var den. Mannen kikket nervøst rundt seg før han ga døra et lett trykk. Den åpnet seg uten en lyd. Min nye venn nikket til at jeg skulle gå inn først.

Rommet var dunkelt og kjølig. Det tok øynene en stund å venne seg til halvmørket, men så dukket omriss av møbler opp. Han pekte opp en trapp, den brakte oss til et større rom, opplyst av industrilamper. De få tingene i rommet var dyre, såpass kunne selv jeg se. Ikke noe rot, ingen gjenglemte tallerkener eller halvleste aviser, ingen oppslåtte bøker eller flekkete huskelister. Bare orden. Et antikt bord. En dyp, kostbar sofa. Kunst på veggene, myke tepper på gulvet.

Mannen ble stående og se på hendene sine, som nervøst fiklet med pussekluten, mens han forklarte at han ikke var ferdig ennå. At det skulle bli enda finere. Jeg spurte om han ville se hvordan jeg bodde. Smilet kom tilbake.

Da vi gikk ned trappen igjen, så jeg en luke i det godt bevarte tregulvet. Han ristet på hodet. Der nede fantes ikke noe. Ingenting. Han stilte seg oppå luken, smilet var forsvunnet, øynene mørke, hele ham ble som lukket. Jeg trakk på skuldrene og gikk ut. Da han kom etter, var han blid igjen.

Mens jeg hadde vært ute, hadde nye blomster sprunget ut langs den lille stien opp til inngangsdøra, lupiner og hundekjeks kivet om plassen, men bøyde seg til side når jeg kom traskende. Døra sto som vanlig åpen. Min nye venn kikket forundret på malingflakene som seilte ned langs murveggene, som høstløv før tida. Jeg lot ham gå inn først.

Han ga fra seg et lite rop, jeg ble et øyeblikk redd jeg hadde skremt ham. Han sto midt i det enorme rommet og kikket begeistret på kråkene som lekte oppunder taket. En svart fjær dalte ned i hånden hans, han studerte den som et barn studerer en skatt. Nå hadde kråkene fått øye på meg, de stupte ned og søkte ly i håret mitt, forsvant inn blant krøllene og ble borte. Mannen lo begeistret.

Trappa opp til kjøkkenet var nedslitt, gelenderet overgrodd av klatreplanter. Min nye venn ble stående taus på toppen av trappa. Det sedvanlige kaoset i mitt oransje kjøkken må ha vært mye å ta inn for et menneske som foretrakk en ryddig tilværelse.

Midt i rommet, på det store kjøkkenbordet, lå noen av kattene mine og dovnet seg blant halvspiste makrell. Småfugl og flaggermus seilte inn gjennom det åpnet vinduet over benken, og ut igjen gjennom tårnvinduet på motsatt side. Overalt sto stabler av bøker. Smådjevlene mine hadde tatt plassen under tårnvinduet, der lekte og kranglet de, begge deler høylytt. 

Jeg fant en stol og skjøv den under ham, han satte seg uten et ord. Jeg fikk en av smådjevlene til å lage te til oss, og beordret kattene ned fra bordet. Min nye venn var stille lenge, drakk teen, kikket på smådjevlene som hadde gått over til å spille kort og beskylde hverandre for å jukse. 

Han spurte hvordan jeg turte å la folk se alt sammen. Jeg sa at jeg ikke visste om noen annen måte å leve på. Han nikket. Takket for teen og omvisningen, rettet på jakka igjen, og gikk ned trappa. Jeg regnet med at han kom til å flytte borgen sin til en annen slette.

Neste morgen våknet jeg av kråkene. De kløp meg i ansiktet med utålmodige nebb, dro meg i armene for å få meg med ned trappa. Jeg kledde meg og lot meg trekke med ut i solskinnet. Den nye borgen sto der fortsatt. Kråkene skrek og bar seg, lot meg ikke få på meg sko engang før de jaget meg videre mot den åpne døra i den nye borgen. Jeg kikket forsiktig inn. Der sto mannen fra igår, bøyd over luka i gulvet, og bannet over at den ikke lot seg åpne. 

Jeg spurte om han ville ha hjelp. Han gliste. En av smådjevlene mine kom løpende med et spett, vi stakk det gjennom ringen i gulvluka, og fikk tvunget den opp. Flere av smådjevlene mine hadde samlet seg utenfor, kråkene bråkte så mye nå at jeg klarte ikke høre hva min nye venn prøvde å si. 

Opp av åpningen i gulvet veltet demonene hans. Sulteforede, uvante med lys, hese etter å ikke ha brukt stemmen på år. De sjanglet ut på gresset, der smådjevlene mine tok dem imot med vill begeistring. Kråkene falt til ro og sovnet i håret mitt igjen. 

En morgen var den nye borgen borte, som om den aldri hadde vært der. På gresset sto et telt. Utenfor teltet satt demonene hans og nøt solen ved bredden av en liten elv. Selv satt min nye venn et stykke lenger opp, tydelig fornøyd med å være alene, og fisket.

[les-boys]

03 - 12

Mannen från Stockholm, vinboxarna, instängd och utsvängd, Arlanda, hemma inom citationstecken, hundtricket, fikatricket, Arlanda, två katter i lägenheten, templet på kullen i solen, gengångaren och Gameboy, två katter mindre i lägenheten, tranorna kommer snart, pandemivalborg på VG, en dimma av dopamin, där floden flyter fram, radioaktiviteten i luften på taket, en ängel i svart, morgonpromenaderna, solen i ryggen, en karta över stan och vindsvåningen, en sista sprint innan jungleland tar slut, juni, Minna i bilen, Jack, öringen, fingrarna i håret på midsommar, Romeo återvänder ensam, det är ömsesidigt på Storgatan, vinden i träden och blickarna mot kristallskeppen, ögonen som log, uppbrottet, Hanna och Maja, syra, tacksamheten, nyfikenheten, harmonin, väktarkris, 300 i ett vardagsrum, oasis i köket, solblekt hår, vi åker till Pompeji, vi står på jordens fundament, vi ÄR jordens fundament, krossat glas och ljus i fönstren, mörker orkestrerat av bristen på färg, malmö i december 201x, klockan 2 på natten öppet fönster, från aska till aska och mun till mun, trouble no more, Arlanda, tre dagar till jul och ett skitår(?) är slut, Diamonds and Rust blir verklighet, fyra dagar till new years day, den trånga korridoren av ljus, snart blommar syrenen igen och man tar sig alltid ut ur mörkret. 

[norwegiatlas]

Hey can you explain hot to use word sin?

This word is a reflexive pronoun, the possessive form of the word “seg”. 3rd person singular. Can be translated to English as “her”, “his”, “its” or “their”. Equivalent to the -’s or the “of” possessive markers in English.

“Hvem sin bil er dette?”“Who’s car is this?”

“Det er Nora sin bil.”“It is Nora’s car.”

Feminine form: si (used about feminine gendered nouns)Neuter form: sitt (used about neuter gendered nouns)Plural form: sine (used about nouns in plural)

“Hvem sitt tre er det?”“Who’s tree is that?”

“Det er mitt tre.”“It is my tree.”

“Hvem si lue ligger på benken?”“Who’s knit cap is laying on the bench?”

“Det er lua di.”“It is your knit cap.”

“Hvem sine blyanter?”“Who’s pencils?”

“Våre blyanter.”“Our pencils.”

“Hvorfor stjal du Tor sin jakke?”“Why did you steal Tor’s jacket?”

“Det er mannen der borte sine hansker.”“It is the man over there’s gloves.”

“Det er jenta på taket si.”“It is the girl on the roof’s.”

Keep in mind that Norwegian also uses the possessive marker -s.

“Hvem sin bil er dette?”“Who’s car is this?”

“Det er Noras bil.”“It is Nora’s car.”