#Lilla Himmel | Explore Tumblr posts and blogs

hannakristenssson · 5 years ago

Photo

Syfte:

Syftet med denna bild var att gestalta och ge ett bildligt uttryck åt den tid vi lever i nu där vårt samhälle ställts inför tuffa utmaningar där liv riskeras i och med Covid-19 pandemin. Mitt syfte var att med en bild visa hur jag väljer att se på denna tuffa tid och skapa distans till det fruktansvärda som händer. Jag ville helt enkelt ge distanserad helhet av det som händer i vårt samhälle med isolering, smitta, död och social distansering.

Metod:

Jag började med att planera min bild. Jag ville på något sätt gestalta den social distanseringen, men hur? Jag som gillar Disney fick iden om att använda mig av filmen UPP som inspiration. I filmen visas en gubbe som gör om sitt hus till en enda stor luftballong genom att han blåser upp hundratals ballonger som han fäster i husets skorsten och sedan begär han sig av till det stora vattenfallet som han så länge drömt om. Jag tänkte att denna ide kunde fungera som metafor för den sociala distanseringen då gubben reser iväg för att komma undan alla besvär och alla människor som tycker att han är i vägen. Likt idag tvingas människor att stänga in sig i sina hus och undvika all social kontakt för att minska smittspridning av Corona-viruset. Jag började helt enkelt med att fota mitt eget hus och redigerade både ljus, färg och lyster i Ps. När jag var nöjd med hur huset såg ut klippte jag in alla dessa ballonger som är identiska med de från UPP-filmen. Jag satte ballongerna likt ballongerna från filmen i skorstenen och ordnade upp det tills jag var nöjd. Sedan skapade jag en markering för huset och ballongerna tillsammans så att det lättare gick att flytta alltsamman i ett. Jag kopierade därefter upp flera kopior av samma hus men gjorde de i olika storlekar så att det skulle se verklighetstroget ut när de flög upp mot himlen. Sedan lekte jag runt med lite moln i olika format och storlekar och valde även att färglägga de i rosa, lilla och lite blå. Det rosa och lila skulle representera lugnet och det härliga livet på andra sidan om pandemin och hur den sociala distanseringen inte bara behöver betyda dåliga saker. Det kan också vara en tid för sinnet och själen, en tid att umgås mer med sin familj och en tid för kreativt tänkande. Och de rosa och lila färgerna utgör lugn och ro för mig, särskilt rosa moln är för mig något av det vackraste och mest rogivande som finns att bevittna.

Nere på marken har vi storstäder som jag klippt ur fotomagasin och som jag fotat av. För att skapa lite olika texturer och kontraster i bilden tyckte jag att det skulle passa sig att använda sig av utklippta bilder ur en tidning och fota dessa med mobilen. Staden är mörk och grå, det representerar samhället på marken där viruset expanderat och bitit sig fast. För att än mer gestalta de covid-19 präglade samhället på marken som något mörkt och ohärligt, lade jag till lite regn som jag målade ut med en enkel penseln och vit färg. Jag lade även in små virusbakterier som studsar runt i och över staden. Jag använde mig av två olika bilder: den röda bakterien är den som oftast visas upp på nyheterna i samband med covid-19 relaterade nygeter och finns även på WHO`s egna hemsida där man kan hitta information om viruset. Den andra mer grön blåa bakterien är en bild tagen från Freeimages.se och ska föreställa jordklotet i bakterieform. Även här runt och ovanför staden jobbade jag med färgerna på himlen under de rosa molnen så att det skulle se mörkt och grått ut för att lättare kunna skilja på den goda och dåliga sidan av pandemin. Jag jobbade också mycket med en jämn övergång från den mörka himlen över samhället till de ljusa och glada molnen uppe på himlen så att det skulle se trovärdigt ut.

Jag lade även ner tid på extra detaljer för att ge bilden mer liv och riktlinje. Jag som älskar stjärnhimlar och särskilt månen var bara tvungen att inkludera det i min bild. Så jag skapade mina egna former i Ps för att göra egna och unika stjärnor. Månen är tagen från Pixabay och därifrån har jag omvandlat ljuset och även texturen i Ps. Som sagt älskar jag även Disney och Peter Pan är en av favoriterna, därför fick Peter, Anna, John och Michael vara med på ett hörn också. Där använde jag mig av en redan färdig bild på figurerna, sedan kliptte jag ut de och färglade de i svart för att ge en illusion av att de var i skugga. Jag ville helt enkelt inte att de skulle ta för mycket fokus med olika färger och ansiktsdrag osv. Jag spenderar dessutom mycket av den här inomhus tiden med att titta på massa filmer och i tuffa tider som dessa så hjälper det oftast med att titta på nostalgiska filmer från bardomen som är lite lättsamma och glada-likt Peter Pan filmen är. Uppe i högra hörnet kan man även skåda en trappa. Denna trappa ska försöka gestalta vägen till himmelriket för de som avlidit i Covid-19. Jag har valt att dedikera den delen av min bild till alla de tusentals människor som gått offer för viruset och som inte klarat sig. Då tänker jag även att vissa av de hus som lyfter upp mot himlen är hus som de som avlidit beger sig iväg i för att leva ett lyckligt och evigt liv uppe i himlen. Den trappan skapade jag genom att återigen använda mig av en färdig bild som jag sedan klippte ut och ändrade i färger och kontrast, samt ljus för att det skulle gå bra ihop med den övriga himlen.

Sist men inte minst gick jag in och korrigerade ljus, färger och fyllning på de ställen som jag tyckte behövde sig en extra liten touch och tog även en extra titt i mina lager så att allt stämde och låg rätt.

Resultat:Jag är supernöjd med min bild. Hade jag haft extra tid på mig så hade jag förmodligen gjort den snäppet bättre och kanske gått in än mer på detalj i den sista retuschen. Kanske att det var för det bästa att jag inte hade mer tid för då kanske bilden blivit överarbetad. Men iallafall. Jag tycker att temat och storyn bakom bilden framgår. Om man tittar riktigt noga och länge tror jag att man förstår att det handlar om coronaviruset och att pandemin slagit hårt mot samhället och särskilt städer där allt bara känns grått, trist och jobbigt just nu. Jag tror också att det framgår i bilden att husen med ballongerna är påväg mot ett bättre liv ifrån den virus-härjande staden och att dessa sällskap försöker att hitta ljuset och något positivt i en kris som denna. Det är för tittaren att avgöra själv men man kanske tänker att husen är en metafor för det fenomen som kan uppstå där människan drömmer sig bort, långt bort i en fantasivärld där molnen är rosa och där Peter Pan med kompanjoner flyger omkring. Kanske att denna rosafärgade himmel är ett lugn i stormen och att det är okej att ta sig en sväng därom. Jag tror också att det framgår att trappan i högra hörnet representerar porten till himmelriket där man lever sitt liv efter döden. I en tid som denna dör det människor var timme och att jag vill tro att det finns något som himmelriket, ett liv efter döden som är lyckligt och evigt.

Jag tycker det är fint att alla människor kan se på en situation eller kris som denna på så olika sätt. Det är inte så att jag endast ser rosa moln, ballonger och tänker på Disneyfilmer under denna tid, men jag tillåter mig själv att drömma mig bort ibland och försvinna bort från denna pandemi och utnyttja den sociala distanseringen till att växa som människa och utnyttja mitt hem till kreativt skapande och tänk. Och det budskapet tycker jag att jag har lyckats få fram.

3 notes · View notes

verytinysongs · 7 years ago

Text

You Could be a Cop / You Could be a Cop LP [Bandcamp, Vinyl, Digital Release]

//bandcamp.com/EmbeddedPlayer/v=2/album=1768127541/size=large/bgcol=ffffff/linkcol=0687f5/minimal=true/ Band Name: You Could be a Cop Labels: Adagio830, Strictly No Capital Letters, Time As A Color, Lilla Himmel, How Is Annie, Friends Of Mine, Siste Sukk, Middle-Man, Beth Shalom Release Date: July 1, 2017 Tags: emo, indie rock, norway, post rock, punk, uk Links: Facebook, SoundCloud

View On WordPress

#Adagio830 #bandcamp #Beth Shalom Records #Friends Of Mine Records #How Is Annie Records #Lilla Himmel #Middle-Man Records #Natalie Evans #Siste Sukk #strictly no capital letters #Time As A Color #You Could be a Cop #Youth Pictures of Florence Henderson

0 notes

daveyhammarsten · 6 years ago

Text

Tibetresan

30 augusti - 24 september 2012

Inget utan verkan, frånvaron, icke deltagande, ger verkan, att vara så stilla som möjligt ger verkan. Blickar ut över alltet, är i mig alltid, denna kropp, stilla, stilla. Låt det komma till mig, det som behövs.

Resan till Tibet började i det inre. En längtan till det drömda landskapet, fantasier om mystiska kloster högt uppe i bergen. Hemliga heliga rum med munkar eller nunnor. Bergen som ramar in ensamheten, eremitlivet och meditationen. Ingen vet var du är, ingen kan nå dig och ingen kan hjälpa dig. Du är din egen herre, i världens mitt, i dess axel överblickande jorden, dess förgångna, nutid och framtid.

När man är där finns landskapet framför ögonen gnistrande vackert. Andfådd av syrebristen hoppas man att målet för vandringen, eremitgrottan, finns bortom krönet. Belöningen är ett ögonfägnande landskap skiftande i skuggorna från vandrande vita moln, skuggorna som är så mörka att de vrider på topologin.

Det tibetanska folkets lidande under den kinesiskaockupationen är obeskrivlig. Alla kloster som förstördes och skändades. Kineserna har sedan dess invaderat landet i miljoner så att de är fyra gånger fler än den tibetanska befolkningen. Tibetanerna får inte undervisning i att läsa och skriva på tibetanska i den offentliga skolan. Kinesiskan är förhärskande i stadsbilden med de kinesiska tecknen i stor skala och de tibetanska i mindre. Kina har gjort enorma investeringar i vägar, elektricitet, telefoni, radio och TV. Man har återuppbyggt och renoverat kloster och betydelsefull arkitektur. Allt för att blidka synen på sig själva i världens ögon och locka så många turister som möjligt till landet. Turistindustrin vars intäkter de i stor utsträckning tar själva liksom landets enorma rikedomar i mineraler, olja och vattenkraft. Stora områden utanför städerna har växthusodlingar som förlänger säsongen förgrönsaks- och fruktodlingar.

Tibetanerna vill hellre ha sin frihet än detta välstånd. Nomaderna i norr vill hellre röra sig fritt med sina yakar, får och getter än att tvingas leva i de gratis erhållna fasta bostäderna. Nomader är löst folk som går över gränser och svåra att kontroller tycker kinesiska regeringen. Nomaderna är i vägen då de ska exploatera marken för mineralutvinning, järnvägsbyggen, hydroelektriska dammar och områden för underjordiska kärnvapensprängningar.

Lhasa Potala

Lhasa är en miljonstad numera från att ha inhyst 30 000 någon gång på 50-talet. Breda gator, stora öppna ytor och torg framför Potala palatset som reser sig mäktigt mot skyn. Det är ett museum, ett tomt skal utan Dalai Lama som flydde till Indien 1959. Det inre och fasaden är välbevarad och lockar massor av turister inte minst från övriga Kina.

Vad tänker de när de ser detta övergivna palats? Kanske betraktas det som slotten och herrgårdarna i Frankrike och Tyskland som förlorat sina kungar och adeln. Men man skulle också kunna tänka sig en tom Peterskyrka och Vatikanen med påven i exil och allt bara är ett välbesökt museum. Ett viktigt tillägg att även den italienska regeringen i så fall är i exil och italienska folket levde under förtryck.

Jokhang

Det religiösa centrat och livet har flyttat till Jokhang det allra heligaste och mest vördade klostret och helgedomen i Tibet. Det som gjorde allra störst intryck var alla tibetanska pilgrimer som vandrade runt detta. Torget Barkhor framför klostret är sträng bevakat av kinesisk polis och militär sedan oroligheterna och proteströrelserna 1989 och även så sent som 2008. Det finns inskription på en sten utanför klostret från år 822 med den Sino-tibetanska överenskommelsen om respekt för varandras gränser, att tibetanerna ska vara lyckliga inom sina gränser och kineserna inom sina. Det har alltid varit täta förbindelser, ekonomiska, religiösa och kulturella mellan länderna sedan dess men med ömsesidig respekt ända tills Kina ockuperade Tibet under 1950-talet. Det var fascinerande att se och försöka tolka deras uttryck under vandring kring Jokhang. Vad fanns där av försoning och medkänsla eller av sorg och bitterhet bakom ansiktena? Det var inte långt till tårarna när man såg denna ström, ständiga ström, dag som natt.

Drak Yerpa

Vi gjorde vår första utflykt till eremitgrottorna vid Drak Yerpa strax öster om Lhasa i en minibuss. Det var jag, Ann, Monika, Mikael, Leif och Wangyal (Britt) tillsammans med Dolkar en tibetansk guide som är bevandrad inom buddismen och Pemba en tibetansk chaufför som tidigare varit munk och suttit i fängelse för upprorisk verksamhet. De flesta av oss svenskar var acklimatiserade men ett visst illamående kunde uppstå vid vandringar på den höga höjden. Vi passerade först ett pass som sedvanligt var övertäckt av böneflaggor, en tacksamhetsgåva och bön om lyckligt fortsatt färd.

Drak Yerpas kullar och toppar var också översållade med böneflaggor som om en jättespindel varit framme. Drak Yerpa hör till det allra heligaste grottorna i centrala Tibet. Här mediterade Guru Rinpoche och även Songtsen Gampo som var den tibetanske kungen som introducerade buddismen i landet. Klostret Yerpa Drubde förstördes totalt av kinesiska befrielsearmén 1959 och återuppbyggdes aldrig.

Kvar finns grottorna och de kapell som byggdes omkring öppningarna. Ett antal munkar har återvänt under strikt kontroll från kineserna. Naturskönt och spännande område. Höjden på 4500 m gjorde vandringarna långsamma. Vi bodde i ett gästhus för pilgrimer. Vyn över dalgången var underbart vacker och solnedgången gav berget en fantastisk relief.

Tsurphu

Vi är på väg nordväst om Lhasa till Tsurphu, hemvist för Karmapa ordern vars inkarnation är den tredje betydelsefullaste inom tibetanbuddismen. Hela infrastrukturen som kineserna bygger upp passerades, fina breda vägar, kraftledningar, mobilantenner och den berömda järnvägslinjen ända till Beijing. Plötsligt viker vi av på den mindre vägen till dalgången som leder upp till Tsurphu. Fälten gulnar och breder ut sig i dalen mot de kala bergen och en klarblå himmel, Vi stannar för att fotografera en grupp tibetaner som skördar med enkla skäror och binder ihop säden till knippen som läggs på högar. Både kvinnor och män hjälps åt och barnen sitter under parasoller i skydd för den brännande solen. Borta på ängarna betar yakar och en familj har slagit sig ner för lunch.

Bortom en stor port med snöklädda toppar i bakgrunden ligger klostret Tsurphu som grundades 1187 och blev huvudsäte för den då etablerade ordern Karmapa, en gren av Kagyupa ordern inom tibetansk buddism. De är kända som de "Svarta hattarna" och den 16:e inkarnationen av Karmapa ses på ett foto bära den ursprungliga hatten skänkt av kinesiske kejsaren 1407. Han håller ett fast grepp om hatten för att den inte ska flyga iväg, så kraftfull ansågs den vara. Den 16:e Karmapa flydde till Sikkim 1959 vid den kinesiska ockupationen och dog 1981. Den 17:e Karmapa hittades 1994 i Tibet och kröntes i Tsurphu. Men mitt framför näsan på kineserna flydde han 1999 till Sikkim i Indien. Olyckligtvis utsågs en annan 17:e Karmapa av Dalai Lama och denne bor i Daramsala i Indien. Den konflikten är ännu inte löst. Klostret har nu c:a 300 munkar kvar från de 1000 som fanns före 1959. Högt ovanför klostret i de klippiga bergen finns eremitgrottor och kapell. Här saknas Karmapa precis som Dalai Lama i Potalapalatset men det religiösa livet fortsätter och för mig blev det en stark upplevelse att naturen, arkitekturen och de suggestiva andakterna med munkarnas rytmiska böner och recitationer.

Yakland

Tibet är yakland, det finns fler yakar än människor och så alla får och getter. Hjordarna breder ut sig på högslätterna med blånande bergen som fond. Ett och annat nomadtält skymtar bortom floden som vi följer långt in i det centrala Tibet. Nomaderna använder allt på djuren, ullen, skinnet, köttet och mjölken som görs till smör och ost. Yaksmöret används i den populära tedrycken som jag aldrig lärde mig tycka om. Vi färdades på en skumpig väg med ett brett och vackert panorama över landskapet för att besöka tre olika kloster, Yangpachen, Dorje Ling och Galo Ani Gompa, som alla har återuppbyggts mer eller mindre under senare tid. Vägar har byggts fram till klostren och gästhus upprättats. Ironiskt nog väldigt mycket med kinesiskt bistånd.

Yangpachen

Yangpachen förstördes fullständigt av kineserna under kulturrevolutionen men har sedan dess återuppbyggts. Det grundlades 1504 och var huvudsäte för Sharmapa linjen inom Karma Kagyu orden (rödhattarna). Den 13:e Sharmapa lever numera i Nepal. Arkitektoniskt är det väldigt stilrent och vackert. Det ger en bild av hur klostren en gång i tiden kunde sett ut i all sin prakt.

Dorje Ling & Galo Ani Gompa

Avhängare till klostret är det lilla nunneklostret Dorje Ling strax söderut där vi gjorde en övernattning i gästhuset. Nunnorna spelade på de stora hornen och de små fagottliknande instrumenten från klostret tak så att det hördes vida omkring. Solen sänkte sig i väster och kvällen var magisk.

En kort vägsträcka norrut från Yangpachen ligger Galo Ani Gompa på sluttningarna till den stora bergskedjan Nyanchen Tanglha. Vi sov i ett gästrum med en bedårande utsikt över dalen som mera kan betecknas som en högplatå Sonam, en av nunnorna, erbjöd sin lilla bostad för matlagning och samkväm.

Galo Ani Gompa

Nästa dag vid avfärden till Namtso stannade vi en stund hos hennes systers familj på sluttningen nedanför klostret. Det gav en genuin inblick i tibetansk hemmiljö med köket som det egentliga samlingsrummet. Centralt placerat låg den vedeldade spisen och värmekaminen med upphöjda breda sittbänkar runt omkring täckta av mattor och kuddar där man satt med korslagda ben.

Traditionellt yaksmörte serverades med allehanda torkad frukt, godis och kakor. Barnen tittade nyfiket på och en liten pojke spelade teater med hatt och glasögon. Familjen samlades kring en filmsekvens med Dalai Lama som en av våra medresenärer hade nerladdad i sin mobil. Det väckte stora känslor och de äldre rördes till tårar. Man började förstå Kinas rädsla för bilder av Dalai Lama och det stränga förbudet som rådde omkring all skrift, tal och bild kring den nuvarande högste andlige ledaren för tibetanerna. Rädslan ligger i de politiska konsekvenserna trots att Dalai Lama själv avsagt sig all världslig politisk makt. Den senaste tidens självbränningar bland unga tibetanska munkar som protest mot förtrycket av religionen och kulturen anses vara ledda av ”Dalai-gänget från utlandet. Det finns förstås ingen koppling. Det finns en motsättning i att tillåta ett religionsutövande som kinesiska regeringen stolt framhåller men förbjuda dess andliga ledare att vara närvarande.

Namtso

Den heliga sjön Namtso är den största saltvattensjön i Tibet på 4750 m höjd, 70 km lång och 30 km som bredast. Söderut kantas den av bergskedjan Nyenchen Tangla med toppar över 7000 m. Från den lilla halvön på sydöstra stranden av Namtso där klostret Tashi Dor ligger beläget i bergsgrottor ser man vida omkring med den storslagna sjön skiftande i alla blå nyanser. Just vid denna årstid dominerar regnskyarna. Man ser milsvitt hur de drar fram över bergen och slätterna. Det var en stor naturupplevelse.

På slätterna kring sjön vandrar nomaderna med sina hjordar. Turismen och då speciellt den kinesiska har skapat ren guldgrävarestämning vid Tashi Dor med hastigt uppförda plåtskjul för hotell och restauranger utan några sanitära inrättningar och vattentillförsel. De få toaletter som fanns låg långt borta vid klostret eller så var de bemannade nära hotellen låsta över natten. Man gjorde vad man behövde i naturen runt omkring. Hundarna skällde hela natten och temperaturen sjönk vilket de bräckliga skjulen inte kunde stänga ute, vare sig ljud eller kall luft. Turisterna kom i mängder varje morgon i karavaner med bussar från Lhasa för att sedan åka tillbaka på kvällen. Turisterna som kom i stora SUV:ar stannade över natten för att dagen därpå ta sig till nästa natursköna område på den tibetanska högplatåns karta över sevärdheter.

Klostret Tashi Dor började som eremitgrottor och byggdes ut efterhand med byggnader och gårdar framför grottöppningarna. En mängd kapell och grottor finns runt halvön med höga fristående klippor som brutit sig loss från berget och utgör heliga stoder, förankrade och överhöljda med böneflaggor. Cirkulerande den ena stoden det antal gånger som utgjorde din ålder var en bön om hälsa och tillfrisknande. Man kunde också betala en munk eller nunna att göra detta för ens egen eller någon annans räkning. Att passera mellan två ;tätt stående stoder blev en bön om rening. I ett kapell finns guden Nyenchen Tanglha som rider på en häst och bor i bergskedjan med samma namn mittemot sjön. Gudinnan Namtso med blått ansikte ses ridande på en vattenorm. Det finns här starka kvarlevor från Bonkulturen, den shamanismiska kulten som fanns innan buddismen och som fortfarande utövas på vissa ställen.

Söderut

Våran minibuss vände åter till Lhasa över passet vid Namtso och genom dalgångarna, kantade av höga berg, genomskurna av högspända elkraftledningar, vattendrag och den långa järnvägslinjen mellan Lhasa och Beijing. Vi återsåg tibetaner skörda de mogna sädesfälten med handskäror och binda till kärvar. Vid Lhasa tätnade förekomsten av växthus och mer motoriserat jordbruk.

Dagen därpå var vi på väg söderut genom den vida floddalen där upprinnelsen till Bramhaputtra, Yarlung Tsangpu, flyter bred och mäktig och som Kina girigt betraktar och försöker exploatera för hydroelektrisk kraft. Skogsavverkningarna har påskyndat utbredning av öken kring floden där stora sanddyner reser sig. Det bekämpas med trädplanteringar och uppodling av dynorna med varierande resultat. Med jämna mellanrum reste sig gigantiska reklamskyltar som var ren propaganda för den kinesiska uppbyggnaden av Tibet. Leende tibetanska barn som fick skola och omvårdnad. Sanningen är att de inte ens får undervisning i sitt eget språk. Multietnisk skara av tibetaner och kineser på en skylt hyllar folkets kulturella frihet. Rimmar dåligt med vad kinesiska regeringen egentligen sysslar med. Tibetaner får inte resa utomlands och deras anhöriga får inte inresetillstånd. Var finns den religiösa och politiska friheten? Betyder kulturell frihet endast bygdeföreningar som upprätthåller traditionell dans och konsthantverk men som inte får ha andra åsikter?

Tsetang

Vi övernattade två dagar i staden Tsetang som ligger vid nedre delen av dalgången Yarlung som anses vara den tibetanska civilisationens vagga. Här enades Tibet och en av de äldsta strukturerna är Yumbulagang som omnämnts i legenderna 2000 år tillbaka men som förmodligen byggdes av tibetanske kungen Songsten Gampo på 600-talet. Det ursprungliga fortet med ett högtbevakningstorn förstördes helt av kineserna under kulturrevolutionen men återuppbyggdes 1982 och är numera ett kapell som sköts av ett litet antal munkar. Dalgången nedanför Yumbulagang som anses vara den först kultiverade i Tibetoch är extremt bördig. Bönder som gör pilgrimsresor hit tar med sig en handfull jord för att strö över sina egna åkrar och försäkra sig om god skörd.

Klostret Trandruk nära Tsetang är ursprungligen en av Tibets första tempelbyggnader och vissa påstår att det byggdes tidigare än Jorkang i mitten av 600-talet. Tibet liknas vid en kvinnlig demongudinna från den tidiga shamanismiska Bonkulturen som naglats fast i marken och tämjts av buddismen. Tandruk är en av dessa fästpunkter liksom Jorkang i Lhasa. Drak Verpa som vi besökte tidigt under resan anses vara en av hennes armbågar som sticker upp.

Sheldrak Caves var Lama Guru Rinpoches första meditationsgrottor på över 4000 m höjd som vi nådde efter några timmars dryg vandring. Böljande gröna kullar med betande får på sluttningarna och orädda ripor som vi matade. Fantastiskt mineralrika bergarter skiftade i olika färger. I ett litet kloster med bara en munk med sina kattor bjöds vi på te och kakor. Lite högre upp efter en brant klättring låg grottorna som överblickade dalen. Bara läget med stora delar av Himalaya i blickfånget ger platsen en andlig upphöjd dimension. Guru Rinpoche medverkade till buddismen seger i Tibet vilket medförde uppförande av Samye, det första buddistiska klostret i Tibet.

Samye

Klostret Samye byggdes helt cirkulärt som en mandala efter de meditationsbilder som är så viktiga inom tibetansk buddism, speglande den kosmiska ordningen. I mitten av Samye finns det fyrkantiga palatset, en sinnesbild för det heliga berget Meru som världens axel omgiven av kontinenter, oceaner och berg i alla fyra väderstrecken. Den yttre cirkulära muren med 1008 mindre stupor på krönet representerar bergen som omger universum. Guru Rinpoche besegrade landets demoner vid Hepori öster om Samye vilket fick symbolisera buddismens slutliga seger över den gamla bonkulturen och banade väg för detta första kloster som byggdes i slutet av 700-talet av den tibetanske kungen Trisong Detsen. De första sju munkarna initierades här under närvaro av lärda från Indien och Kina som också bidrog stort till översättning av heliga skrifter till tibetanska. Arkitektoniskt fick de centrala samlingssalarna och kapellen tibetanska drag i bottenvåningen. Våning två byggdes i kinesisk tradition och den översta våning i indisk stil.

Vi bodde spartanskt på ett tibetanskt hotell men hade riktigt kulinariska utsvävningar i en utomordentlig restaurang på den centrala huvudgatan där vi också hittade en badinrättning med varm dusch. Samye förstördes ordentligt som alla andra kloster av röda armen men återuppbyggs nu. Tyvärr uppförs en del moderna byggnader inom ringmuren. Det var populärt att vandra runt muren, göra koran ett antal gånger och stanna till vid de fyra stora portarna som vette åt de fyra väderstrecken. Tibetanerna har också ett femte väderstreck inåt mot mitten. Innanför det centrala palatset finns en kora med pelargång, bönehjul och livliga målningar på väggarna som skildrar olika händelser ur Buddhas liv.

Den inre koran

Chimpuk & Yamalung

Guru Rinpoche mediterade i grottorna vid Chim-puk långt in i dalgången nordöst om Samye där det numera ligger ett nunnekloster. Upplevelsen av nunnornas recitationer och rytmiska böner ackompanjerade av cymbaler, klockor och trummor gav ett bestående intryck. Turisterna kom i skaror och tyvärr blev stigen upp till grottorna kraftigt förorenad av allt avfall, plastartiklar, burkar och även böneflaggor i sådan mängd att de låg i drivor kring buskarna. Vi besökte också eremitgrottorna norr om Samye vid Yamalung där ett litet nunnekloster klängde på den branta bergväggen och mängder av böneflaggor strålade samman mot en punkt på andra sidan klyftan. Här var ett rikt växt- och djurliv i dalgångarna och jag fotograferade fåglar och harar samt getter, får och yakar bland buskar, träd och markens alla örter, blommor, suckulenter och mossor.

Yamalung

Drak Yangdzong

Det var inte slut på pilgrimsvandringarna upp till eremitgrottor. Lite nordväst om Samye väntade de berömda Drak Yangdzong grottorna ovanför nunneklostret Chusi i vars gästrum vi övernattade. Till grottöppningen ledde en brant 10 m lång stege och därifrån skulle man åla sig igenom en trång hal gång uppåt till kamrarna och de allra heligaste delarna där Rinpoche mediterat. Jag drabbades av illamående och fullständig klaustrofobi efter att bestigit stegen. Hur vackert nu kamrarna därinne än var med sina fantastiska kalstensformationer så återvände jag lättad till den trygga avsatsen nedanför. Där hade en grupp tibetanska pilgrimer samlats för en kopp yaksmörste och de bjöd oss på godsaker. Fullt utrustade med pannlampor och ficklampor gick de sjungande och glada raskt uppför stegen och in i grottorna. De hade gjort det förut.

Övernattningen vid Chusi nunnekloster bjöd på spektakulärt oväder med flammande blixtrar och ett kraftigt forsande regn som trängde in ovanför gästrummets ena fönster. Skådespelet utanför övervägde det lilla obehaget. Morgonens utsikt över bergen var dramatisk och vacker som en kinesisk tuschmålning.

Yamdrok-tso

På väg till sjön Yamdrok-tso stötte vi på en bil som fastnat i den strida fors som bildats av nattens regn. Vi gjorde ett försök att dra loss den med våran minibuss men misslyckades. Det kom strax därefter en kraftig fyrhjulsdriven polisbil som efter flera försök och hjälp från våran sida fick loss bilen och ressällskapet. Tacksamma och glada kunde de fortsätta vidare till grottorna i Drak Yangdzong, Samye och Chim-puk. Våran karma hade bättrats på Mäktigt flöt floden Yarlung Tsangpu vid sidan om oss på våran fortsatta färd.

Yamdrok Tso

På slingrande serpentinvägar kom vi upp till passet Kamba-la på 4700 m höjd och fick därifrån en grann blick av den turkosa och ringformade sjön Yamdrok-tso som böjde av borta i fjärran där snöbergen tornade upp sig. Från denna fotogeniska plats togs bilder i massor. Man fick se upp så att inte tibetanernas uppklädda svarta lurviga hundar och yakar kom i blickfånget för då skulle deras ägare ha betalt! Yamdrok-tso tillhör en av Tibets fyra allra heligaste sjöar och är tillhåll för demoniska varelser. Färden ner till klostret Samding blev drömskt vacker och vi fick hejda chauffören för fotopauser. Sjöns höga höjd har frestat kinesiska administrationen att utvinna hydroelektrisk kraft av fallhöjden ner till floden Yarlung Tsangpu (Brahmaputtra). Sjön har dock inget naturligt utflöde utan upprätthåller balansen genom avdunstning vilket gör att vattennivån i sjön kommer att sänkas med åren. Det kommer att skapa stora miljöproblem liksom utfiskningen i sjön som endast betjänar den kinesiska befolkningen i Lhasa då tibetanerna anser det oheligt att äta fisk. Tibets behov av elektrisk kraft skulle gott kunna tillfredsställas av småskaliga energianläggningar från sol, vatten, vind och geotermi vilket vi såg exempel påmen Kina vill förstås försörja sin växande befolkning. Tibetanerna ser med oblida ögon på exploateringen av den heliga sjön eftersom sägnerna förtäljer att Tibet går under om den skulle torka ut.

Samding

Klostret Samding ligger på en höjd mitt i den ringformade Yamdrok-tso och blickar ut över en vidsträckt slätt söderut mot snöbergen i fjärran som gränsar mot Bhutan. Ringlande vattendrag glänser i motljuset till den delvis sanka slätten där tusentals yakar och får betar. Samding var från början ett nunnekloster som leddes av den kvinnliga inkarnationen av laman Dorje Pangmo. Vid mongolernas invasion 1716 förvandlade hon alla nunnorna till grisar och hjälpte dem att fly. Hennes nuvarande inkarnation arbetar för regeringen i Lhasa och kan medverka till att förbättra situationen för tibetanerna i landet. Samding är numera ett kloster med 30-tal munkar. Vi bodde i de stora sovsalarna tillhörande gästhuset med en fantastisk utsikt. Solnedgång och soluppgång var ett sällsynt skådespel.

Samding kloster

Vägen till Gyantse

Våran färd till Gyantse började dramatiskt med ett totalt stopp alldeles i närheten av klostret där en lastbil med ett osannolikt långt släp hade fastnat i försöken att krångla sig förbi ett vägbygge. Alle man var ute ett tag och hävde undan stenar från vägkanten för en passage. Det löste sig till slut efter olika manövreringar av lastbilen och vår minibuss.

Kanske är den vackraste vägsträckan i Tibet mellan Yamdrok-tso och Gyantse som löper över två höga pass med vyer över dalar, snöhöljda berg och glaciärer.

Vid Kharo La passet på 5560 m kom man nära glaciären som löper ner från Norin Kangs höjder på 7206 m. En turistfälla med massor av uppklädda yakar och tibetaner som skulle ha betalt för att fotograferas. Vi fastnade en god stund vid alla souvenirstånden.

Det andra passet Simi La på 4330 m uppdagade ytterligare en hydroelektrisk anläggning där flodens slingrande fördämning reflekterade ett starkt grönaktig ljus, vad fanns i detta vatten?

Gyantse

Gyantse är en betydande historisk handelsstad på vägarna till Sikkim och Bhutan. Dess mest imponerande byggnad, den stora stupan, kumbumen byggdes på 1400-talet samtidigt med fortifikationen, dzongen och klostret Pelkor Chode. Staden har inte vuxit gränslöst som Lhasa utan bevarat den lantliga idyllen med traktorer som drar höskrindor, kor och yakar utanför husen mitt i de tibetanska gamla kvarteren och det traditionella berömda spinnande och vävande med ull fortgår i alla hörn.

Gyantse Kumbum är Tibets största och bäst bevarade. Dess trappstegsformade pyramidala struktur är fullt av kapell, målningar och statyer på de olika våningarna. Uppför tvärbranta schakt med trappsteg når man till slut det cirkulära tornet på femte våningen med en strålande utsikt över nejden och dzongen på den höga klippan mitt i staden.

Gyantze kumbum

Stupan blev lyckligtvis inte förstörd under kulturrevulotionen men klostret och dzongen har fått byggas upp och renoveras till stora delar. Ett kapell i klostret Pelkor Chode rymde några av de bästa skulpturerna jag såg under hela resan. De utstrålade en stark närvarokänsla, tidlöst, formstarkt. När jag beslöt mig att betala avgiften för att fotografera dem så hade kapellet stängt för dagen.

Hotfulla svarta regnmoln hade formerats på himlen när vi gick nerför huvudgatan. Det kom ett kraftigt skyfall och vi sökte skydd utmed några butiker. Kvinnor satt där och spann ull och virkade kläder, hästdroskor och cykelrikshor drog förbi.

Det var en dryg brant vandring upp till dzongens övre delar men vi kom aldrig in eftersom den var under renovering. Hela turistparken nedanför dzongen med uppfarter och gångvägar hade stark förfallit av brist på underhåll. Utsikten över den bördiga slätten mot bergen som kantade floddalen utmärkte dzongens strategiska läge. Man kunde också se ringmuren kring klostret som var ett skyddande tillhåll vid krig.

Det hjälpte dock föga mot den brittiska invasionen med modernt artilleri i början av 1900-talet då man ville försäkra sig om Tibet som en buffertstat mot Ryssland. Över 700 tibetanska soldater dog på fyra minuter. Engelskmännen begravde tibetanerna ena dagen och satte upp fältsjukhus för de sårade den andra. Tibetanerna begrep inte varför de sköts ena dagen och togs om hand den andra. Om natten grävde de upp sina landsmän och tog deras döda kroppar för sky burial, den gamla cermonin för döda uppe på höga höjder där kropparna exponerades för gamarna.

Vi gick till en tibetansk ringdans som utspelades på det centrala torget nedanför dzongen i kvällens skymning. Dansen drog in alla åldrar, gamla som unga, modernt och traditionellt klädda. Som brukligt när tibetaner samlas för olika aktiviteter var kinesiska polisen närvarande med bilar och mycket manskap. Tibetanerna har haft lite att sätta emot engelsmän, ryssar, mongoler och kineser genom historiens lopp.

Shigatse

Färden mot Shigatse gick genom ett platt flodlandskap, Tibets kornbod, bördigt och gulnande till skörd.. Här fanns både skördetröskor och traktorer. Kineserna tvingade under revolutionen bönderna att odla ris istället för korn vilket ledde till missväxt och massvält. Ris växer inte på så höga höjder vilket tibetanerna väl visste. Trafiken tätnade in till Shigatse som är Tibets andra stad och expanderat oerhört efter den kinesiska ockupationen. Vi checkade in på ett fint hotell och begav oss iväg till klostret Tashilhunpo som är det största i Tibet och förblev relativt orört under kulturrevolutionen. Som en hel stad ligger klostret innanför en ringmur och inte långt därifrån finns dzongen på en klippa och däremellan de tibetanska gamla kvarteren nästan precis som i Gyantse. Klostret uppfördes på 1400-talet och blev säte för den första Dalai Lama men är framför allt känt som säte för Panchen Lama och alla dess inkarnationer. Den 11:e Panchen Lama försvann spårlöst och har av kinesiska regimen ersatts med någon som nuvarande Dalai Lama inte erkänner. Klostret har ett flertal mausoleum över de Panchen Lama som begravts här. Mycket påkostade stupor eller chorten med guldpläteringar och ädelstenar. I ett kapell finns den kommande Buddha som en 26 m hög förgylld staty. Över 900 konstnärer arbetade i fyra år med kapellet och 300 kg guld gick till förgyllningen.

Det mest spännande var att gå upp och ner genom gränderna bland bostadskvarteren för alla klostrets munkar. Många var förfallna och övergivna sedan länge.

På slutet av rundvandringen i klostret hamnade vi på en Tibetansk operaföreställning som framför berättelser om Buddha eller ur Tibets historia. Vi såg inte mycket av operan där vi stod bakom muren av människor. Tibetanerna hade samlats i stor skara och tagit med sig hela familjen för en picknick i det gröna. Det var som en stor folkfest och kanske var åsynen av alla dessa glada tibetaner den bästa avslutningen på resan. Morgonen därpå skulle vi resa till Lhasa och sedan vidare med tåg till Beijing.

Slutord

Det jag fick med mig från Tibet var en dorje, åskvigg i mässing som skulle komplettera den klocka jag hade hemma, en mandala, en cermoniskål som klingade vackert, sju små mässingskålar, en oljelampa samt rökelser.

Under tågresan till Beijing läste jag igenom en liten skrift jag köpte i en bokaffär i Lhasa som behandlade den tibetanska buddismen. Mycket sakkunnigt och initierat berättade den om alla turer i buddismens seger i Tibet och dess utveckling. Den nämnde inte ett ord om Dalai Lama vilket var en bedrift. Boken hade annars aldrig kunnat ges ut i Lhasa.

Davey Hammarsten

1 note · View note

soniafragadias · 3 years ago

Photo

No segundo domingo do Advento esta vista maravilhosa nos aquece a alma. . . .Follow👉@soniafragadias👈 . . . @lillisolveien . . . lillisolveien 2nd Sunday in Advent with the best view!🧡⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ For en adventstid vi har i nord. Den ene dagen er vakrere enn den andre. Og som du ser har jeg pyntet til advent i vinterhagen med en rosa/lilla orkide og lys. Naturen gjør resten med en nydelig himmel og et lett snødekke.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ I helgen har vi vårt yngste barnebarn på besøk. Det er en fryd, hun hjelper meg både med baking og pynting. Og for en glede og iver hun viser for alt som skal gjøres. Jeg blir så rørt. ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ Etterhvert skal det bli mere «julete» i vinterhagen, med en stor lerkegrein, og mere pynt på lysestaken som henger i taket. Trur det skal bli fint. Her gjelder «more is more»😆⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ God søndag!❤️⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ .⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ .⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ .⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ #vinterhage #utestue #conservatory #uterum #advent #adventstid #dreaminteriors #interior_delux #viewfrommywindow #viewfrommyroom #vinterlandskap⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ #inspirasjon #vakrehjemoginteriør #nordiskehjem #nordichomedecor #juleglede #julepynt #stemningsfullt #førjulstid #julestemning #christmasdecor #levendelys #interior4you1 #home_design68 #homedesign#secretsofahostess #soniafrdias #soniafragadias #soniafragadiasdesigner #soniafrdiasdesinerdeinteriores (em Aventura, Florida) https://www.instagram.com/soniafragadias/p/CXGv3qxLhm2/?utm_medium=tumblr

0 notes

upptackrca-blog · 7 years ago

Text

Gamboula sjukhus

Jag som skriver dagens inlägg heter Josefin Henrysson, är 29 år och är precis färdig med min AT som jag gjorde på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Nu i augusti ska jag börja på anestesi/intensivvårdskliniken på Mölndals sjukhus i Göteborg där jag bor sedan drygt sju år tillbaka. Jag visste redan tidigt att jag någon gång skulle vilja åka utomlands och jobba som läkare och jag valde därför att göra mitt examensarbete i Uganda. Sedan dess har jag bara längtat efter att åka ut mer. Jag vet dock inte i vilken form det kommer att blir eller i vilket land/världsdel. Kanske blir det under en längre period eller bara under kortare perioder. Vi får se vart Gud leder. Jag känner mig otroligt tacksam för att ha fått möjligheten att komma hit till RCA för att se hur vården fungerar i ett av världens fattigaste länder och min tanke med detta inlägg är att försöka beskriva hur en vanlig dag på sjukhuset i Gamboula kan se ut.

Vi börjar alltid med att personalen samlas för en morgonandakt. Vi sjunger sånger på tango (språket befolkningen talar) och därtill kommer alltid en kraftfull, härlig predikan. Jag blev så glad över att häromdagen få sjunga en av mina favoritpsalmer ”Oh, store Gud” på sango och uppenbarligen var det även en favorit hos många i personalen då jag aldrig har hört dem stämma i så kraftfullt i sång som då. Fantastiskt! Efter andakten ställer vi upp oss på ett led och hälsar på varandra i hand innan vi går bort mot salen där morgonmötet hålls.

Under mötet får vi reda på att strömmen är borta på halva sjukhuset (det är inte helt ovanligt att kirurgerna under operation tvingas ta fram sina pannlampor i brist på annat ljus). Det lilla barnet som igår kom in på akuten med en enorm undernäring och vätskebrist gick tyvärr inte att rädda.

Så var det den 22-åriga kvinnan som under två veckor haft svår huvudvärk och feber. Man tog för några dagar sedan ett prov på ryggmärgsvätskan då man misstänkte hjärnhinneinflammation. Möjligheter att odla på ryggmärgsvätskan finns inte, men i gramfärgningen har man sett ett fåtal bakterier, även om man inte vet vad det är för sorts bakterier. Hon har olikstora pupiller vilket kan tyda på högt tryck i hjärnan, men man vet inte och någon skiktröntgen finns inte. I Sverige hade hon hamnat på intensivvårdsavdelningen men här finns ingenting sådant som vi har i Sverige, istället får man observera kliniskt. Hon är medvetandepåverkad och skulle hon bli sämre så dör hon med största sannolikhet. Att intubera är inte aktuellt (att intubera innebär att stoppa ner en slang mellan stämbanden och det är det enda sättet att helt säkerställa en fri luftväg) eftersom respiratorvård inte är möjligt. Vi får rapport om att hon idag har blivit ännu sämre med 41.5 graders feber. Hon får antibiotika och kortison och så får man hoppas och be att det går bra.

Efter rapporten delar vi upp oss och jag och David hamnar akuten. Patienterna får träffa personal som är något slags mellanting mellan sjuksköterska och läkare. Vid svåra fall konsulteras läkaren. In kommer man bärande på en ung man som precis varit med i en motorcykelolycka då han varit tvungen att väja för en lastbil. Han blöder från huvudet och har ont i låret. Patienten skriker efter sin bror som var med i olyckan då han inte vet vart han har tagit vägen. Han är i alla fall vaken och stabil vad gäller andning, blodtryck och puls. Har har rejält ont över låret och vi misstänker att han kan ha brutit lårbenet. Han rullas därför in på slätröntgen och vi kan se att lårbenet inte är brutet. Plötsligt hörs ett ramaskri ute i korridoren. Jag går ut och tittar och där får jag se en kvinna, patientens mamma. Hon skriker ut sin sorg då hon precis har fått reda på att brodern till patienten, hennes son är död. Några anhöriga följer med henne bort från sjukhusområdet. Jag står där bara helt lamslagen då jag verkligen kan känna en liten del av hennes smärta. Men jag får väldigt snabbt lägga band på mina känslor för personalen har redan gått vidare med nästa patient.

Anhöriga kommer inbärande på en kvinna i 40-årsåldern och lägger ner henne på britsen. Hon har rejält ont i magen, men något mer än så är svårt att få fram. Hon vrider sig av smärta på britsen samtidigt som hon kramar min hand. Hennes hand är iskall och jag kan inte känna någon puls. Personalen verkar inte vara jättestressade trots att detta är uppenbart akut. Hade hon varit i Sverige hade hon redan haft en nål i armen med ett dropp när hon kom in på rummet och man hade redan tagit ett stort batteri med prover. Jag hade haft både en medicinläkare, en kirurg och med tanke på att hon var så pass dålig, också en narkosläkare på plats. Jag och David börjar undersöka patienten. Vi vet att luftvägen är fri eftersom hon pratar. Hon andas väldigt snabbt. Magen är mjuk men hon har rejält ont när man trycker på den. Patienten har ett omätbart blodtryck. Detta är en akut sjuk kvinna och personalen verkar fortfarande inte jättestressade. Till slut sätter man en nål och kopplar ett dropp som går in i rask takt. Hon är rejält sjuk, men man vet inte varför. Troligen någon bukåkomma och förmodligen sekundär blodförgiftning. Jag försöker via David som tolkar, säga att jag tycker att man bör ge antibiotika nu direkt. Vid blodförgiftning så är det klart bättre prognos ju snabbare man får sin första dos av antibiotika.

Efter en stund skriver sjukvårdaren ner i journalen att hon ska få antibiotika. Men ingenting händer. Jag känner mig frustrerad. Jag hade dock glömt att jag inte befinner mig på en akutmottagning i Sverige. Jag är på en akutmottagning i RCA. Här måste man först gå och köpa sin antibiotika innan personalen kan ge den. Som tur är har någon av patientens anhöriga pengar och efter en stund kommer han tillbaka med ytterligare en droppåse och antibiotika. Patienten får sin antibiotika och sitt andra dropp. Här i RCA får man öppna upp magen direkt om man bedömer att det behövs. Dessvärre finns det ingen läkare på plats på sjukhuset. Den ende läkaren som finns har ansvar för hela sjukhuset ensam. Han rondar avdelningen, går rond på barnavdelningen, bedömer de patienter på akuten som behöver ses över av en läkare samt opererar. Han går jour varje kväll och eftersom han i morse stått och opererat fram till halv sex så har han nu gått hem för att vila en stund. Någon ringer och underrättar honom om läget och nu får man vänta tills han kommer tillbaka. Som ni säkert förstår så får sjuksköterskorna här ofta ta hand om mycket saker själva då läkare inte alltid finns tillgänglig då ju en enda läkare har ansvar för allt.

När jag går från sjukhuset den dagen har jag svårt att sätta ord på vad jag egentligen känner. En blandning av trötthet, frustration och tomhet är nog kanske ändå det som beskriver närmast vad jag känner. Med facit i hand så kan jag berätta att både den 22-åriga kvinnan och den 40-åriga kvinnan jag har berättat om här ovan tyvärr nu har avlidit. Det är så lätt att känna hopplöshet när man tänker på alla de barn och unga människor som dör och som hade kunnat räddas om de hade fått den sjukvård som finns tillgänglig i Sverige.

Men vi får inte glömma hur duktiga personalen är på att förhålla sig till de resurser man har och hur skickliga de är på att göra en klinisk bedömning av patienterna. Vi får inte glömma att på sjukhuset i Gamboula så räddas det liv dagligen. Vi får inte glömma de amerikanska missionärerna som har varit här under 10 års tid för att bl.a. jobba med utbildning och hur de under de allra tuffaste omständigheterna trots allt inte har gett upp. Vi får inte glömma hur han, sjukhusets enda läkare flyttade med sin familj till Senegal för att gå igenom en sjuårig läkarutbildning och sedan flytta tillbaka till Gamboula för att kämpa för sitt folk och sitt land. Trots den enormt tunga arbetsbörda han har så ger han inte upp. Vi får heller inte glömma den sköterskan på avdelningen för undernärda barn som till och med går till sjukhuset på natten för att ge barnen den regelbundna näring som de behöver. Man gör vad man kan med det man har och i många fall så blir det ändå väldigt bra.

Det känns fint att vara här. Det känns fint att på något sätt få visa att Sverige inte har glömt bort RCA. Jag ber er därför att vara med och be för sjukhuspersonalen, patienterna och hela landet. För Gud har inte glömt RCA. Gud har inte glömt en enda människa som bor i RCA. Vår Gud som är Herre över himmel och jord och som förmår göra lånt med än vad vi kan tänka eller föreställa oss.

/Josefin

1 note · View note

bitpartinyourlife · 5 years ago

Text

Torsdag 2 januari - 20

Det är dag två på det nya året, det nya decenniet. Detta är inte en sammanfattning av den tid son flytt, men några rader reflektion kanske knackas ner ändå. Igår kväll var himlen röd. Bondepraktikan säger att en röd himmel på nyårsdagens morgon är en varning om död och armod det kommande året. Tur att det var vanlig normal gråhimmel igår morse och att rodnaden lät vänta på sig till eftermiddagen.

Denna förmiddag anas en försiktigt blå sky bakom molnstrimmorna. Jag känner lika delar oro som tillförsikt inför 20-talet. Vad som helst kan ju hända. Världen är full av galningar och despoter, och själva planeten tycks darra som en döende hund som försöker skaka bort lössen från sin glesnande päls. Vilken tid att fostra barn i! Men på det lilla planet är jag tillfreds. Jag har allt jag kan önska. Mitt liv har fallit på plats bättre än det har haft någon som helst rätt att göra. Kanske är det vad mitt 10-tal har handlat om, att lägga grund, gjuta fundament. Vill man vara pessimistisk kan man se det som att jag befinner mig på en peak och att det bara kan bli sämre nu. Men jag hoppas på ännu en tid av medvind. Av arbete som ger både lön att leva på och arbetsuppgifter som stimulerar. Av friska barn och någorlunda egen hälsa. Av en fortsatt nyfikenhet och öppenhet inför världen och allt den har att erbjuda. Av en värld som vill ha kvar mig, de mina och de människor jag håller av och inspireras av, ett tag till.

#Livet

0 notes

moodestysplace · 5 years ago

Text

När man får en alldeles förskräckligt rolig tisdag kväll... :-)

När man får en alldeles förskräckligt rolig tisdag kväll… :-)

Man ska inte underskatta det som sker i vardagen. En litet påstående som “jag är lite sugen på att fota” fast det är kolsvart ute – kan bli riktigt bra 🙂

Det här med att sitta i bil och tjöta om allt mellan himmel och jord ska inte underskattas. Tvärtom. Jag gillar det där enkla, när det “lilla i det stora” blir en enda go´känsla. Två timmar ute i bil i lilla Åmål. Av 40 bilder på minneskortet…

View On WordPress

#7D Mark II #åmål #canon #energi #idéer #instagram #kväll #maria #mitt dagliga flöde giv mig idag #vatten

0 notes

samistankar · 5 years ago

Text

Hur förklarar jag med ord hur jag känner för dig min kära? Hur förmedlar jag mina känslor i kroppen på ett bra sätt för att få dig att förstå exakt vad jag känner? Vad använder jag mig av för ord tänker jag? Lilla jag som kan mer svordomar än vad jag kan bete mig. På vilket poetiskt sätt utrycker jag mig på rätt sätt så du förstår vad jag försöker vidarebefordra? Ingen aning om jag ska vara ärlig så ursäkta mig om du sökte ett svar. Det enda jag har svar på är något som är så jävla tydligt och klart för mig. Även om dagarna blir dimmiga, gråa eller totalt jävla mörker så ser jag något klarare än stjärnorna på en mörk himmel, klarare än solen en solig sommar dag. Och det är du. Dig. Det är som att stå helt förvirrad och se allt i gråa toner, man vet varken ut eller in. Men med dig är allt så tydligt. Jag är så säker, så trygg i den känslan. Att det är du.

Känns som alla som träffar någon bara ”asså omg har aldrig känt såhär för nån, wow”. Och lite så är det väl, alla är ju olika och ingen relation är den samma. Även om många partners utsätter en för samma sak osv så är allt ändå på något sätt nytt och annorlunda när man träffat nån ny. Med dig är allt så jävla annorlunda att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag är den jag vill vara i ett förhållande. Jag är mig själv. Jag behöver inte vara osäker, jaga, må skit osv pga alla möjliga känslor och berg o dalbanor man hoppar på när man är ung och dum. Jag sover skönt om nätterna, är lycklig hela dagarna, tänker bara på hur fin du är och hur mycket jag vill ha din goa kuk i min mun varje sekund som går. Så som det ska vara. Enkelt. Roligt. Mysigt. Och du anar inte hur glad jag är att jag kan vara mig själv med dig. När vi hänger och även i min roll som flickvän.

Jag är så otroligt lycklig med dig. Även om saker skulle rasa runt mig så kan jag le. Min familj och mina vänner är det enda jag behöver. Och så har jag alltid känt. Aldrig trott på att man ska gifta sig. Alltid velat adoptera. Du vet, jag målade en bild i mitt huvud som var fin med nära och kära men ganska tragisk faktiskt. Ensam såg jag mig själv skaffa barn. Jobba med mitt drömyrke eller en plan b som var dylik. Idag kan jag inte se något annat än att du och jag delar ett liv tillsammans. Där vi stöttar varandra. Finns för varandra. Älskar varandra. Gränslöst. Får söta små mini versioner av oss som vi ska lära allt om kärlek och hur livet ser ut så dom är oövervinnerliga. Tillsammans. Älskar för övrigt det ordet väldigt mycket nu. ”Tillsammans”... du och jag. Vi.

Nu kom hon med bruning. Ska rulla.

Men jag tänker på dig.

Och mat.

Och din goa kuk. Herregud. Vad har du gjort med mig. Är så vulgär???! Vi blir tillsammans och jag blir Tsunami the pornstar och kan inte sluta tänka på hur god du är. Överallt. Du smakar så gott. Är besatt av din doft. Din smak. Din röst. ALLT.

0 notes

parlanspaviljong · 5 years ago

Photo

Det här är en berättelse från Rävlyan, ta reda på mer om spelet eller titta in hos oss genom att besöka: -- > https://ravlyan.com <-- Den fjärde januari 2019, det var då Emy bjöd in oss till Rävlyans discordserver genom den som tillhörde Hundparken Sverige. Vi var många då som var trötta på Hundparken och allt vad den innebar, men som ändå höll fast lite i det trogna gamla HP pga. nostalgi och alla fina minnen. Så när Rävlyan öppnade sina stora portar till hela allmänheten så tändes det hopp i många små hjärtan. Vi kunde få ett nytt spel i precis samma anda, samma stil, samma mekanik, och samtidigt få dra ett streck över allt det gamla, få en chans att börja på nytt. Så det var inte så konstigt att vi var många som totalt övergav de namn och de färger som vi tidigare hade förknippats med, och skapade helt nya små rävar som representerade allt hopp vi hade för framtiden. I Hundparken (HP1) på SVT så hade jag främst spelat med en kallt grön hund som hette Piggelin. och en mellanblå vid namn Sayuri. I Hundeparken (HP2) så var det istället en turkos, tjock hanvalp med hjärtan överallt som jag kallade Azathoth som jag spelade med. Där och då, när Rävlyan öppnade, så kändes det därför så otroligt självklart för mig att kasta ut allt grönt, blått och turkost rätt ut igenom fönstret, vända mig om, gå därifrån och aldrig titta tillbaka. Den här gången ville jag ha en feminin karaktär med lite skinn på näsan, någon som speglade den jag är i det verkliga livet lite bättre. Och efter att ha övervägt olika namn- och färgkombinationer lite fram och tillbaka så kändes en ljuslila Pärlan rätt. Det var feminint utan att vara alldeles för puttenuttigt. Hon skulle lika mycket kunna vara en pirat som en adelsdam, perfekt! Det är nu ni tittar på bilderna på Pärlan och undrar vad tusan det var som hände på vägen egentligen. För här kommer hela den sanna historien om varför Pärlan inte är lila. Rävlyans första rävar kunde skapas den 10e februari 2019. Redan då så var vi många som hade börjat bygga på våra karaktärer, men vi hade ingen riktig koll på hur just Rävlyans färger skulle se ut. Allt vi hade fått reda på var att färgerna skulle vara betydligt färggladare än vad de hade varit i HP2. Färgtestaren släpptes dagen efter, den 11e februari 2019. Det var en liten räv som stod rakt upp och ner med “standardögon” på en grön gräsmatta. Under den så kunde man dra i Rött, Grönt och Blått för att testa sig fram till vilken färg man ville ha. En viktig detalj här är att det för tillfället saknades en pratbubbla till räven. Den 15e februari släpps funktionen för att utföra en färgroulette och få en ny färg. Alla får en betachans på 1% redan från början. Tre rävar lyckas knipa Rävlyans första betor i den här perioden. Det är ggä(197, 187, 72), Ernst(72, 45, 6) och Kevin(71, 9, 145). (De kan senare ha bytt namn, men just då så var det de namnen de bar) Vi leker såklart massor med färgtestaren och hittar fina exempel på rävfärger som vi skulle vilja få! Och även om vi visste att vi kunde få en betafärg till vår discordräv, så hade vi inte fått veta speciellt mycket om våra möjligheter till att kunna få behålla den på något vis. Så vi tog inte något för givet, utan ritade våra små rävungar i lite mer nedtonade nyanser. Vi tog det säkra före det osäkra helt enkelt. Det är här som jag lyckas få till mina drömmars lila. 65 i rött, 50 i grönt och så 100 i blått. Den bästa alphan jag någonsin skådat. Jag börjar rita referenser till Pärlan i den lila färgen och det blir ganska snabbt “min” färg. Jag önskar dessutom en betaversion av samma lila, där blått är utökat till 200 istället. Men chansen för beta är så minimal att det faktiskt är alphan jag över huvud taget vågar hoppas på. När jag utför rouletter så hejar folk med lila hjärtan och lila sparkles. Hela mitt spelande i Rävlyan lever och andas lila och det finns inte ett enda litet moln på min lila himmel. Den 8e mars, nästan en månad senare, berättar Emy att pratbubblor lanserats till profiler och färgtestare. Ka-BOOM. Ridå. Det är först här och nu som vi för första gången kan se hur en alphafärgs pratbubbla ser ut i förhållande till en betas. Folk drar och sliter i de tre små färgmätarna i färgtestaren åt alla håll och kanter för att se om de kan få fram sina hjärtans utvalda. Rävlyans diskussionskanal bombarderas med den ena betabubblan efter den andra Och det är här och nu mitt hjärta sjunker egentligen, för jag ser direkt hur mycket finare pratbubblor det går att få i princip alla färgkategorier utom just i den lila som jag är ute efter. Det råkar nämligen vara så att om man vill ha en rävfärg där inget av värdena för rött, grönt eller blått är speciellt lågt, så får man oftast en hyfsat ljus bakgrund till sin bubbla. Det går att få intensiva pratbubblor till vissa ljusa färger, som t.ex. gult som gärna inte vill ha så mycket blått. Men för en ljuslila var loppet helt kört. Jag hade målat upp i min fantasi att en betaversion av min lila skulle gå i en liknande ton som rävkroppen, men det visade sig att det enda som hände var att texten blev lite mer färgintensiv. Ett bildexempel på min fantasi versus verkligheten är det som går att finna vid det här inläggets början. Jag började här att titta utanför de ramar som jag hade satt upp. En lite mer rosa hade kanske fungerat? Eller en lite mer blå? Skulle den “poppa” mer då kanske? Jag gjorde stora bild-ark med noga ihopklistrade betor i olika nyanser av lila, blått och rosa, vissa lika mörkare och andra lite ljusare. På så vis så kunde jag se dem sida vid sida och föreställa mig dem tillsammans i ett rum. Vilken stack ut mest, vilken var bäst? Mitt tvivel stormade på insidan. Den 29e april 2019 rullade jag min roulette nr 166 och fick min första betafärg. Den var blå. Något brast inom mig där och då, inte så som att hjärtat gick sönder, utan snarare som att mitt sanna jag äntligen tittade fram. Nästa månad så ber Allie mig att berätta om något roligt som har hänt i Patreons April-brev och då skriver jag till henne såhär: “Mitt starkaste minne från april månad är absolut måndagen den 29e kl. 19.15, för det var då som Bunny äntligen bestämde att det fick vara min tur. Lojz hade under det senaste dygnet lagt rabarber på inte färre än sex nya betafärger och givetvis så hade administratörteamet knipit ytterligare varsin. 9 betafärger på omkring 24 timmar var utan tvekan ett rekord, så det fanns faktiskt inte en enda tanke eller känsla i mitt inre som gav mig hopp eller tro om att det kanske var jag som stod på tur. Jag hade 697 karma vid det här laget och det hade inte alls förvånat mig om jag hade suttit betalös med det dubbla i en avlägsen framtid. Det enda jag egentligen fokuserade på var att varje bär ledde till en ny roulett, och att varje roulett i sin tur ledde så småningom till en betafärg. "Ingen minns en fegis" Och jag hade inga planer på att ge upp. Och så var den bara där. Ett litet "Wow" följt av en gul stjärna. Plötsligt kändes det lilla miraklet som jag nästan hade slutat tro på, som den mest självklara saken i världen. Allting var så naturligt på något vis, att den kom just då. Samma sekund så bleknade liksom världens alla andra färger. Det var bara jag och min betafärg. Så blå kan vi aldrig mer bli.“ Och jag minns det verkligen lika starkt idag, fem månader senare, hur det var som om betafärgen slog om en strömbrytare inom mig. Jag började först då leka med intensiva cyanfärger i färgtestaren, och kom fram till att de bubblorna hade ta mig tusan exakt det som jag försökt att uppnå med den lila. Mörka, intensiva bubblor med en text som nästan förenade sig med bakgrunden. Då lärde jag mig också hur pass många bättre färger som väntade på mig där ute, än den blå betan som jag nu satt med, och vågade därför också att rulla vidare mot ett högre mål tillslut. Sedan dess så har jag fått hela sexton betor idag. Några lila betor som inte varit allt för långt ifrån den färg som jag en gång var så besatt av, har också kommit. Som om Bunny frågat lite försiktigt ifall jag verkligen är säker med mitt beslut. Men kom igen liksom, jag har spelat med grönt, blått och turkost hela mitt liv. Hur kunde jag gå och tro att jag ville ha något annat? -- > https://ravlyan.com <--

0 notes

legendarychaosrebel · 6 years ago

Photo

Söndagspromenad i ljuvligt väder och vacker himmel. Fredhäll och Lilla Essingen speglar sig i Mälaren. (på/i Tranebergs Strand) https://www.instagram.com/p/BuRnRSMhnh2/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=1ca1nyftymwgs

0 notes

lasselinderot-blog · 8 years ago

Text

Täcket (Translated poem by Charles Baudelaire)

Vart han än må gå, över land eller hav, Under den stekande solen eller en grå himmel, Tjänare av Jesus, gäst av Cytherus, Grava tiggare eller glittrande Croesus,

Stadsvältrare, rustiker, vagabond, hemmabunden, Oberoende om hans lilla hjärna är långsam eller snabb, Var han än ser känns mystikens terror Och ser upp mot himlen med rädda ögon

Ovan är himlen, den grottväggen som ställer honom, Det taket upplyst av en komisk opera Var alla skådespelare går på blodspäckad jord;

Snyltarens terror, den galna ensamhetens hopp: Himlen! svart täcke av den stora grytan I vilket kokar vidsträckt, omärklig mänsklighet!

1 note · View note

hamishkan · 6 years ago

Text

Stefan Larssons replik till Jonas Melin

Bibelläraren Jonas Melin har kommenterat Stefan Larssons debattartikel “Lagens tid är inte förbi” på sin blogg Barnabasbloggen http://barnabasbloggen.blogspot.com/2019/02/den-kristne-och-lagen.html

Läs Stefans svar nedan;

Jag vill tacka Jonas för hans reflektioner utifrån min insändare i Dagen. Jag hoppas att jag med denna replik ska få inleda ett utbyte av tankar och idéer oss två emellan, en diskussion “för Himmelrikets skull”, som antika judar uttryckte det när de höll debatter om Guds ord.

Den initiala frågan som Jonas ställer är: Ska en kristen hålla hela Torah, eller bara delar av den - eller inget alls? Just detta - att vi som kristna inte alltid vet hur vi ska förhålla oss till lagen, och därför tycks hamna i ett “antingen eller”-resonemang - är ett av skälen till att jag vill att vi börjar diskutera lagen mer systematiskt inom svensk kristen förkunnelse och teologi. Jonas går iofs inte in i den “fällan”: han menar att vi som kristna är ålagda att hålla vissa bud. Min insändare är först och främst en kritik riktad mot den attityd som jag nämner i inledningen, där kristna menar att ett bud-orienterat lärjungaskap är farligt eller t.o.m. förkastligt. Men Jonas blogg-reflektion väcker likväl många frågor som gränsar an till det förhållningssätt som jag kritiserar. Därför vill jag försöka förtydliga några tankar i min insändare, samt ställa några frågor till Jonas utifrån hans reflektioner.

Först: vilka bud ska vi hålla? Som Jesus-troende icke-jude ska man definitivt inte hålla alla buden - det vore att bryta mot de bud som endast är till för omskurna, för präster i templet et c. Män ska heller inte hålla bud som är till för kvinnor, eller tvärtom. Själva frågeställningen uppfattar jag komma från att vi inte har satt oss in i Toran i detalj. Vi betraktar den som en monolitisk uppsättning lagar och bud, inget annat. Vi glömmer lätt bort att det är vår egen Herre, Gud själv, som har uttalat dessa lagar, och befallt dem till Israel, samt att Torah innefattar mer än själva laglistorna i t.ex. 2 och 3 Mosebok. Många av oss läser sällan Moseböckerna och profeterna. Därför får vi en alltför stor känslomässig distans till dem - men om vi försöker att leva med dessa texter lika mycket som vi lever med de nytestamentliga texterna, så blir vi varse om och om igen hur pass centralt Torah är för relationen mellan Gud och Israel, samt hur pass avgörande bud-etiken är för Guds relation till olika gestalter och nationer i de gammaltestamentliga berättelserna. Torah är inte ett bihang i berättelsen om Israels öde. Den är snarare navet, alltifrån Lustträdgården och framåt. Adam och Eva kastas ut ur Eden för att de inte lyder Gud. De första generationerna människor dränks i syndafloden för att de är onda i sina hjärtan och gärningar. Farao och Egypten straffas för sin avgudadyrkan. De kanaaneiska stammarna kastas ut ur det utlovade landet för att de uppfyllt sina synders mått med förkastliga gärningar. Och Guds löften till Israel, om både välsignelse och förbannelse, är baserade på Israels gärningar enligt, eller i brott mot, Torah. Så själva projektet att vilja dela upp lagen i delar som efter Jesu liv och död ska eller inte ska hållas är en kategorisering som relativiserar Guds sätt att förhålla sig till skapelsen även innan uppenbarelsen på Sinai berg. Hantering av blod, renhet, sexuell moral och mord varvas om varandra i en etiskt förklaring till varför Gud blir vred på människor, oavsett om de är israeliter eller inte. Dessa olika sorters bud tycks hänga samman - det är endast i en kristen efterkonstruktion som de kategoriseras och delas upp.

Men för att kort svara på Jonas fråga om vilka bud en kristen icke-jude ska hålla, så vill jag först nämna att Apg 15 och Gal 5 tydliggör att judar ska hålla hela lagen. I övrigt så är det en utmärkt start att som icke-judar åtminstone hålla de bud som Jesus uppmanar till (förutom de bud som explicit endast är till för judar, se nedan), Apg 15:s bud samt de bud som Paulus nämner i sin brev. Även Nya Testamentet är Torah från Gud. Men det största problemet som kristenheten har är egentligen inte vilka bud vi ska hålla, utan huruvida vi ska resonera i termer av bud överhuvudtaget. Det är detta problem som jag vill uppmana kristna att reflektera kring, genom att t.ex. finna bibliska svar på de problem som jag räknar upp i min insändare:

Varför är vi rädda för att som kristna eftersträva att hålla bud? Laglydnad och lagiskhet är inte samma sak. Herren Jesus förtydligade att Han inte hade kommit för att upphäva Lagen: något i vår tolkning är skevt här;

Tidiga kristna verkar i allra högsta grad ha hållit fast vid en mängd bud och riktlinjer (och i fallet med judiska Jesus-troende i Jerusalem enligt Apostlagärningarna 15 och 21, även vid Lagen i sin helhet). NT:s texter innehåller flera hundra etiska imperativ för det andefyllda livet. Vad menar kristna egentligen när de då säger att Lagen är förbi eller har spelat ut sin roll, när bl.a. Paulus varnar troende att de inte får komma in i Guds Rike ifall de lever i synd?;

Herren Jesus samt apostlarna Paulus och Johannes räknade tydligt med en Domedag då Guds änglar skulle skilja agnarna från vetet, och då Gud skulle döma mänskligheten efter sina gärningar. Världen i stort verkar inte vara “befriad” från någon lag. Hur skulle Gud annars kunna döma världen enligt dess gärningar?;

Slutligen tycks ingen kunna ge en betryggande förklaring till vilken sorts Gud det är som vi tror på, ifall Gud har befallt det judiska folket att hålla den Lag som Han själv har uttalat; har låtit straffa dem med fruktansvärda lidanden och exil enligt det sinaitiska förbund som Israel slöt med Gud, eftersom de inte höll denna Lag; och slutligen har lovat att upprätta det judiska folket och fylla dem med Sin Ande, med det explicita syftet att de ska kunna hålla hela denna Lag på ett fullkomligt sätt - ifall allt detta bara var en riggad fälla för att exponera människans synd, och att Lagen dessutom skulle omintetgöras när Messias kom till jorden som Den Lidanden Tjänaren. Hur kan detta vara en Gud som vi kan lita på, överhuvudtaget? Han verkar enligt detta scenario ge bedrägliga lagsystem och falska löften när man går i förbund med Honom. Den kritiken står kvar även om vi anser att vissa delar av lagen står kvar, medan andra har “uppfyllts” och nullifierats.

Jonas bemöter delar av dessa frågor i sin text, men jag upplever inte att svaren ger mig sinnesfrid.

Det första problemet jag stöter på är tolkningen av frasen “att uppfylla lagen”. Att uppfylla passager i Skriften har i västerländsk kristen kultur enbart kommit att bli synonymt med att se hur saker sker som finns förutsagda eller omnämnda, så att dessa ting därefter kan “bockas av”. Det är ganska långt från ett bibliskt, judiskt förhållningssätt till Torah och profeterna (särskilt som många profetior delvis redan har uppfyllts historisk, men ändå syftar framåt på än fler händelser - Guds Ord verkar vara mångbottnat och kan uppfyllas på flera olika sätt). Givetvis finns det en förväntan om att löften ska hållas från Guds sida när Han har gett dem - såsom att t.ex. hedningarna ska välsignas genom Abraham, eller att Gud ska utgjuta sin Ande i det Nya Förbundet. Men när Jesus talar om “uppfyllelse av Lagen och profeterna” i Matt 5, samt när Paulus använder frasen i sina brev, så har det primärt en etisk betydelse. Det betyder inte att frasen saknar profetisk innebörd, särskilt inte när vi fokuserar på eskatologiska skeenden: Jesu efterlevnad av Torah, Hans syndfrihet, är grunden för mänsklighetens frälsning. Men Hans utläggning i Bergspredikan, där Matt 5:17 ingår, är inte primärt eskatologisk - den är etisk. Kontexten hjälper oss att dra denna slutsats. Och när Paulus diskuterar hur köttet gör oss svaga men Anden hjälper oss att uppfylla lagen så menar han inte att vi med Andens hjälp lyckas uppfylla profetior i GT, utan att vi producerar Andens frukter i våra liv.

Ett bud är i sin essens heller inte primärt något som man profetiskt ska uppfylla (även om bud sedan kan få profetiska nyanser, som t.ex. Paulus bruk av lagen om hur man hänger upp någon på trä i Gal 3): budet ska levas ut, efterlevas. Därav logiken i Matt 5-7;

att Jesus säger att Han har kommit för att “uppfylla” lagen, alltså att undervisa om hur den rätt ska efterlevas;

Att inte minsta lilla streck eller jota ska försvinna från lagen så länge som himmel och jord består (vilket de ännu gör);

att Han sedan säger att den som bryter den minsta av lagarna ska vara den minste i Riket;

att Han undervisar om hur buden ska efterlevas (där Han höjer ribban);

att Han inskärper att den som lyssnar till Honom men inte handlar som Han säger bygger sitt hus på sand;

och till sist att Han själv lever som Han lär.

1 till 6 skapar en etisk helhet. Bergspredikan hänger inte ihop ifall Jesus med Matt 5:17 avsåg en sorts profetiskt uppfyllelse av olika löften i GT.

Den andra problemet jag vill nämna i Jonas text är hans uppdelning av buden i olika kategorier, något som är vanligt i kristen teologi, men som i grunden är obibliskt. Ett av de bud som t.ex. Gud allra mest vill inskärpa hos Israel är sabbaten, ett bud som i sig inte är etiskt i sin motivering (men faktiskt är det i sin utövning, eftersom budet innefattar att låta alla människor och djur i ens eget hushåll få vila från arbete) - det fungerar inte att betrakta det budet som mindre viktigt för att det ofta betraktas som ceremoniellt av kristna teologer. Gud gör heller ingen åtskillnad mellan buden när Han ger befallning om att hålla dem. Det finns ibland vissa bud som mer uttryckligen bestraffas, t.ex. med dödsstraff eller med att “utrotas ur folket” ifall de bryts, men dessa lagar är inte möjliga att klassificera på det sätt som Jonas låter antyda. Till exempel är avgudadyrkan förkastligt inför Gud, men detta utövande innefattar lagar om sexualitet, blodsutgjutelse och matkonsumtion som inte lätt låter sig delas in på det sätt som Jonas föreslår.

Det som sedan väcker frågor med Jonas tolkning av lagen är bl.a.:

att buden kan uppfyllas på ett sätt som gör att de nullifieras. Varifrån kommer denna föreställning?

att Messias kan bestämma att vissa lagar ska sluta gälla i denna tidsålder. Varifrån kommer denna uppfattning? Här vet jag att det finns messianska passager i GT som gäller det messianska riket, som kan tolkas som att en förnyelse av Torah ska ske, och Jesus själv öppnar ju faktiskt upp för att Torah ska försvinna när jord och himmel försvinner, en tanke som även förekommer i andra antika judiska idéströmningar - i Den Kommande Världen finns inte Torah på det sätt som den gör i vår värld och tidsålder. Men detta är inte samma sak som att Torah ska försvinna här och nu, där döden och lidandet ännu består, eller att vissa kategorier av bud helt ska tas bort.

att Jesu offerdöd, dvs. något som inte har att göra med tempeltjänsten och de levitiska offren men som beskrivs i liknelser med det levitiska systemet (Jesus är t.ex. inte ett lamm…), skulle kunna sätta vissa lagar ur spel? Hebréerbrevet är ju tydligt med att de levitiska offren och Jesu offerdöd inte sker i samma form av lagsystem, och inte heller har samma syfte. Hur kan de påverka varandra i så fall?

Det tredje problemet i Jonas text är synen på tro. Här ryms en tvetydighet i Bibeln, som Jonas inte riktigt lyfter fram. Det är verkligen tron som avgör - tron allena kan frälsa. Och det är genom tron som vi får del av Anden, som är själva tecknet på att vi har adopterats in i Israel och fått ett medborgarskap där. Men likväl upprepas i NT att den som lever i synd inte kan bli frälst, inte kan komma in i Guds Rike. En tro som inte tar sig uttryck i gärningar är en värdelös tro, enligt Jakobsbrevet. Såväl Jesus som Paulus och Johannes (särskilt Uppenbarelseboken, men även 1 Joh) är tydliga med att människor kommer att dömas efter sina gärningar. Det indikerar att lagen alltjämt är rättesnöret för mänskligheten.

Det fjärde problemet som jag får i min läsning av Jonas text är att vi som kristna är ålagda att följa endast de bud som Jesus nämner i evangelietexterna. Det finns flera problem med denna hållning:

Jesus ger befallning om att hålla bud som endast åligger judarna, som bara kan hållas i Israel, och som är beroende av en fungerande tempeltjänst (t.ex. lagarna om tionde, som Han anbefaller fariséerna att hålla, samtidigt som de även ska hålla de “större” buden om kärlek och barmhärtighet). Vi som är kristna icke-judar kan alltså inte hålla alla bud som Jesus anbefaller.

Apostlagärningarna 15 innehåller bud som alla icke-judar ska hålla, men dessa bud kommer inte från evangelierna: de är tagna ur 3 Mosebok. Paulus ger därtill många etiska imperativ som inte explicit kan härledas ur evangelierna (men däremot kan härledas ur 5 Mosebok m.m.), men som likväl betraktas som absoluta bud för hans församlingar. Det finns fler exempel i NT, men detta räcker för att misstänka att Jonas princip är en alltför reduktionistisk hållning till budens efterlevnad.

Det femte och sista problemet som jag vill ta upp i denna replik på Jonas text är hans syn på Mark 7. Jesu kritik mot några fariséer och skriftlärda är som följer:

”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 7 Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. 8Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.”

Jesus är arg eftersom människor lever som hycklare - de säger en sak och gör något annat, eller gör en sak men tänker och känner något annat. De håller dessutom bud som de själva har hittat på, istället för att hålla Torah. Det får mig att fundera:

hur skulle Jesus kunna mena att lagarna om matens renhet upphävs av Honom, ifall Hans attack på fariséerna och de skriftlärda grundar sig i att de bryter mot Torah? Det vore dubbelmoral av Honom, och Han skulle dessutom ha förlorat argumentationen direkt på eget grepp.

Därefter undrar jag vilka grunder Jonas har för att översätta Mark 7 som han gör. Det finns ju flera problem som inte går att översätta entydigt: t.ex. så är “koinoó” ett verb som inte har med kosher eller rituella matlagar att göra, åtminstone inte enligt Septuagintas vokabulär (en viss betydelseförskjutning hade uppstått i koine-grekiskan, men här avser jag alltså ordens primära betydelse vid tiden för NT-texternas författande). Det adresserar istället helighet kontra det profana, och det närmaste vi kan komma är att förstå diskussionen mellan Jesus och fariséerna som en diskussion om helgelse, inte primärt om rituell renhet (som i sig är ett amoraliskt fenomen).

“katharón”, det grekiska participet i frasen “renandes alla sorters mat”, saknar ett subjekt. Grammatiken är extremt långsökt för att kunna översättas såsom föreslås av många Bibelöversättningar, eftersom det då ska kopplas till verbet “legei”, i “Jesus säger” (enligt grundtexten). Participet kopplas istället enklast samman med ett näraliggande “subjekt”, i detta fall det “subjekt” som själva tarm-processen utgör. Det finns fler exempel i NT på att particip i maskulinum används utan subjekt, för att beteckna någonting i de föregående meningarna. Detta bekräftas därtill av att vissa senare textvarianter har ändrat maskulinum till neutrum i participet, som ännu oftare bar denna funktion än maskulinum - det ansågs alltså inte kunna hänga ihop med Jesus själv. Att Bibelöversättningar ser ut som de gör har mer med förutfattade meningar att göra än med själva grundspråket.

Något som ytterligare indikerar denna bias är att många översättningar (inklusive Bibel 2000) struntar i vers 16, där det står “Den som har öron må höra”. När lärjungarna hamnat enskilt med Jesus frågar de dessutom vad Jesus menade med denna “liknelse” (parabolin i grekiskan). Jesus själv och Hans lärjungar visar alltså att de alla är införstådda med att någon form av liknelse har framlagts, inte en lagtolkning/ halakha. Jesus förklarar att helgelsen, det som gör en människa helig och avskild för Gud inte främst ligger i vad hen stoppar i sig, utan i vad som kommer ut ur hjärtat. Diskussionen berörde således inte något “antingen eller” vad gäller matlagarna (“håll kosher eller var en god människa”), utan istället en kritik gentemot den bud-kultur som hade utvecklats inom den form av muntlig Torah som fariséerna förde vidare, där traditionerna kring maten blev så pass omfattande att de tummade på den skrivna Torans explicita bud om bl.a. respekt för sina föräldrar, kärlek och barmhärtighet. Det är inte samma sak som att Jesus säger att de skrivna lagarna om kosher och ren/ oren mat har avskaffats.

Som en sista fråga kring Mark 7, så bör Jonas kunna ge en bra förklaring på varför Petrus och de andra lärjungarna i allra högsta grad höll på matlagarna i Apg 10. De var ju med i Mark 7 - de hörde och såg vad Jesus sade och gjorde. Inget i situationen, eller i den tid som de därefter tillbringade med Mästaren fram till Hans Himmelsfärd, hade fått dem att tro att de skulle sluta hålla matlagarna. Hur kan det vara så, ifall Jesus verkligen menade vad Jonas påstår?

Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker Jonas text är mycket sympatisk, eftersom han uttrycker behovet av bud och levnadsregler för den kristne lärjungen. I grund och botten skulle jag därför vilja våga påstå att vi är överens - det finns alltjämt en Torah, och kristna ska följa den. Det som skiljer oss åt är förståelsen av vad Torah är. Jag hoppas, Jonas, att du vill gensvara på min invit att diskutera dessa saker. Guds välsignelse över dig!

0 notes