#vodkapasta

[lord-christer-gustafsson]

Saffransdoftande vodkapasta med skaldjursmix 🦑🍤 🍝✨ En smakresa i varje tugga! Idag blev det en magisk saffransdoftande vodkapasta med bränd purjolök och skaldjursmix. En fusion av smaker som tar din pastaupplevelse till nya höjder. 🌟🦐 Testa själv och säg vad du tyckte... 🛒 Ingredienser Pasta Skaldjursmix Vodka Grädde Saffran Chiliblandning med fänkål Färskmald cayennepeppar Grädde Tomatsås med chili Purjolök Lök, finhackad Vitlök, riven En skvätt sjöpungsfond Persilja Olivolja Salt 🔪 Tillagning Bränn av purjolöken med en gasbrännare ⏲ Koka pastan al dente i saltat vatten (spara lite pastavatten) ⏲ Fräs löken i olivolja utan att det tar färg ⏲ Slå över vodkan och låt den koka in ⏲ Tillsätt tomatsås och låt det reducera till det får en mörkare färg ⏲ Gå i med grädde och låt det reducera ytterligare ⏲ Smaka av med chiliblandning, cayenne och sjöpung ⏲ Tillsätt saffran och rör runt ordentligt ⏲ Tillsätt skaldjursmix och pastavatten ⏲ Blanda ner pastan i såsen 🛎 Servera pastan med hackad persilja och något gott i glaset 🍽️ @extremefoodswe @audgeirrknives @marinetaste @kockumsjernverk @conantswe @fredchill.ax #vodkapasta #skaldjur #pastapassion #saffran #pasta #vodka #chili #fänkål #sjöpung #purjolök #matobak_se

[spokelseskladden]

I'm gonna make a giant batch of vodkapasta tomorrow and I'll eat it like some sort of gremlin while writing on my exam :)

[mplagar]

Jag tror att jag hörde om pangrattato i podcasten Dish. Efter en googling testade jag den här versionen som topping till vodkapasta. Kul med lite crunch.

[mponfoot]

För två år sedan köpte jag en enliters flaska vodka, att ha till matlagning. Det blir vodkapasta för hela slanten. Nu börjar det ta slut så jag köpte just mer på Schiphol. Hemma på Systembolaget är priset 354:29 kr/l. Här betalade jag 18,90 euro (220 kr).

[skriveravmigibland]

Jag tänker på dig varje dag. Jag undrar varför du inte skickat sakerna. Jag inbillar mig att det är för att du inte heller är redo att släppa oss. Jag tänker mycket på dig, nästan hela tiden. Jag har de senaste veckorna behövt ha någon podcast, film, serie, vad som i bakgrunden för att inte tänka på dig, för när jag tänker på dig bryter jag ihop. Jag vet att det miljömässigt måste vara jobbigare för dig. Jag har spenderat 4-5 nätter i veckan i din lägenhet de senaste nästan 2 åren. Din lägenhet är fylld med mina saker, medan mitt hem inte har något som tillhör dig.

När jag säger att jag saknar dig så menar jag att jag saknar allt. Jag saknar hur du satte på cotton eye joe, från ingenstans när vi skulle sova, jag saknar att spela tv spel ihop, jag saknar att äta frukost ihop på helg mornar, jag saknar att säga hej då till dig tidigt på morgonen när du skulle till jobbet, för att sedan lägga mig i sängen igen och sova ett par timmar. Jag saknar våra intern skämt. Jag saknar våra jobbiga samtal, jag saknar att skratta med dig, jag saknar att kyssa dig, jag saknar att krama dig. Jag saknar att säga hej då på perrongen i tc innan jag tog tåget tillbaka till Örebro. Jag saknar hur vi stod där och gjorde alla obekväma med våra kyssar och kramar även om jag skulle åka tillbaka om 2 dagar. Jag saknar att laga middag till dig när du kommer hem från jobbet. Att överaska dig med teckningar i köksskåpen. Jag saknar när du läste mig till söms över telefon. Jag saknar hur vi kämpade för att få det att funka, jag saknar att sova intill dig, att vakna intill dig, jag saknar över hur du alltid klagade på att jag värmde upp din sida av sängen innan du kom och la dig. Jag saknar att komma hem innan dig och överaska dig med mat, jag saknar din vodkapasta, jag saknar din lukt. Jag saknar att visa TikToks jag sparat för dig, jag saknar att kunna titta på dig, för du är så vacker, så otroligt vacker, jag saknar att ha sex med dig, jag saknar hur vi visste vad den andra gillade, hur det alltid kändes så naturligt. Jag saknar att pussa på dina kinder, jag saknar att ligga med benen i ditt knä, jag saknar de gångerna du somnade med huvudet på mitt bröst i soffan efter en lång arbetsdag, jag saknar allt. Jag vill vara med dig mer än någonting annat. Men hur mycket vi än försökte så fick vi det inte att funka. Att det tar slut, även fast båda fortfarande har känslor för varandra är det värsta, för hoppet är alltid kvar. Jag har hopp för oss, även om jag vet att det är dumt och destruktivt mot mig själv. Men du sa att du behövde tid, och jag tror att det är något även jag behövt och behöver. Jag tänker ofta på om det är värt att vara med någon när det krävs så mycket för att få det att funka, om det är något jag kan lägga ner energi på just nu. Men grejen är, att när det är bra så känns allting otroligt. Du är min bästavän, jag önskar att jag kunde berätta om mina dagar för dig, men det kan jag inte. Att älska dig är som att andas

[thecookreport]

This pasta dish with a rich and creamy vodka pasta sauce is an easy and indulgent vegetarian dinner. This tomato vodka sauce is great for a weeknight dinner or for serving to friends!

[aamaziing]

Vodkapasta 🍝 Recept: @icasverige #vodkapasta #pasta #pastalover #pastapasta #vodka #parmesan #italianfood #foodporn #food #phoneeatsfirst #delicious (på/i Mölndal) https://www.instagram.com/p/CgUqS9BrL7a/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[jessandraf]

Made chickpea vodka pasta(20g protein in pasta alone) with black cumin seeds, squash(3g protein), and vegan chik’n nuggets(16g protein) mixed in and threw some vegan parm and nutritional yeast(1g protein and 300% daily b12) on top. For those that wonder where I get my protein lol you’re body can only process 30g at a time so I have excess in this meal that I could have left out the chik’n but I had a craving! Then there is the sauce but that was vegetarian since we are still transitioning our pantry but we do have a vegan vodka sauce we can use that is store bought as well. I would have had 24g of protein even without the chik’n so I may skip it next time because one serving of this was SUPER filling and now we have to wait a while before we can taste the apple pie in the oven 🤣 yes that’s vegan too. #easyveganrecipes #veganrecipes #veganrecipeshare #veganprotein #highproteinvegan #chickpeapasta #healthypasta #vodkapasta #wheredoyougetyourprotein https://www.instagram.com/p/B4vxzQuglOX/?igshid=1i701ypazh9ks

[jess7750]

Simple Tomato Vodka Pasta. #brandlesslife #vodkapasta #tomatopasta (at Modesto, California) https://www.instagram.com/p/B1UuXXZnU9_/?igshid=10z1pk3hhpz3n

[lord-christer-gustafsson]

Se Instagram 🍝✨ Vodkapasta med varmrökt lax och sparris ⁠ ⁠ När du vill känna dig lite fancy men ändå hålla det busenkelt! Vem sa att pasta bara är en snabb vardagslösning? När du adderar vodka till såsen (ja, du läste rätt!) och toppar med lyxig varmrökt lax, tar vi pastamiddagen till helt nya nivåer. Och oroa dig inte – alkoholen bränner av, så det finns ingen risk att middagen slutar i en dansfest... eller kanske gör den just det? 🕺⁠ ⁠ ⁠ ⁠ 🛒 Ingredienser⁠ 1 paket pasta⁠ 2 gula lökar, finhackade⁠ en rejäl näve finhackad purjolök⁠ 3 vitlöksklyftor, finhackade⁠ 5 st sparrisar, i kortare stavar⁠ 2 msk olivolja⁠ 1 tsk chiliflakes⁠ 2 msk tomatpuré⁠ 1 dl vodka⁠ 400 g krossade tomater⁠ 2 dl grädde⁠ 300 g rökt lax⁠ salt och nymalen svartpeppar⁠ ⁠ 🔪 Tillagning⁠ Värm oljan i en stekpanna och fräs lök, vitlök och chiliflakes i 2–3 minuter⁠ ⏲⁠ Rör ner tomatpurén och fräs långsamt i 10 minuter tills den är ordentligt karamelliserad⁠ ⏲⁠ Höj värmen och häll på vodkan, låt koka ca 5 min⁠ ⏲⁠ Tillsätt krossade tomater samt grädde och låt koka ytterligare 15 min⁠ ⏲⁠ Koka pasta och gå i med sparrisen när det återstår 3 minuter⁠ ⏲⁠ Gå i med fisken och låt den bli varm, smaka av med salt och peppar⁠ 🛎⁠ Blanda ihop pastan med såsen och servera genast⁠ 🍽️⁠ ⁠ @audgeirrknives⁠ @risottopatrizio⁠ @conantswe⁠ @khmer_pepper⁠ @kvillesaluhall⁠ @vargenthor⁠ @hisingensfisk⁠ ⁠ #varmröktlax⁠ #vodkapasta⁠ #skaldjur⁠ #pastapassion⁠ #pasta⁠ #chili⁠ #purjolök⁠ #matobak_se⁠ #lax⁠ #matinspo⁠ #hemlagat⁠ #matblogg⁠ #lunchtips⁠ #matinspiration⁠ #middag⁠ #middagstips http://dlvr.it/TGZ4kR För mer

[havestia]

Vodka pasta with homemade meatballs by yours truly. Hurry home @derek_friedhoff :))) 🧀🍅🍽 #vodkapasta #meatballs #pastaday #pasta (at Citrus Trace, Wesley Chapel, Florida)

[mplagar]

Jag gav nyligen bort en paket pasta och ovanstående recept till en kollega som fyllde jämnt. Sedan dess har det här blivit mallen som jag delar. Samtidigt har jag själv dragit ner på mängden grädde och pastavatten. Nu blir det mest på känsla.

När jag hade besök för några veckor sedan hade jag berättat att det skulle bli vodkapasta och jag fick då just en flaska Boira, som listas i dryckesrekommendationen. Det vinet passar perfekt till.

[mponfoot]

Hittade Absolut Vodka för €16.90 (192 kr) för en liter på flygplatsen. På Systembolaget är literpriset (för en 750 ml-flaska) 351 kr. Nu kan jag laga många portioner vodkapasta.

[bookofeats-blog]

Everyday feels like #NationalPastaDay, but today I'll be having an extra special pasta ... the Zucca Vodka from @thesosta! It comes with red pepper, giving it a little fiery kick! #bookofeats . . . . . #vodkasauce #vodkapasta #pasta #pastas #pastalove #pastalover #pastalovers #pastaaddict #pastatime #pastaporn #pastadinner #pastaday #pastasunday #pastanight #pastagram #pastapasta #pastalife #pastaitaliana #pastabowl #pastaislife #nolita #thesosta #littleitaly #littleitalynyc #nolitanyc #nyc #nyceats #downtownny (at The Sosta)

[colandre]

#losangeles #manhattanbeach #lidodimanhattan #restaurant #food #cibo #pasta #instafood #foodporn #penne #vodka #penneallavodka #vodkapasta #forchetta #fork (presso Lido Di Manhattan Beach)

[johanna747]

Här kommer en lång text om mitt 2020 som verkligen inte behövs men Sigge Eklund sa något bra i podden om att konsten är död för vi tänker för mycket på vad mottagarna vill ha istället för vad vi vill göra så här kommer den ändå

Januari börjar runt ett middagsbord i Warszawa. Det blir årets första och enda resa, men det vet vi inte än. På bordet trängs vodkadrinkar med kanske tusen utströsslade korianderblad. Jag lägger en tråkig kommentar om att det är otrevligt att kasta mat omkring sig på restaurang, medan Nadifa snabbt kontrar med att vi ska se det som konfetti. Jag hinner knappt köpa det innan Jenny trycker upp sin mobil i våra ansikten. “Hallå klockan är 00.14?!” Besvikna skålar vi in det nya året. Vi river av våra nyårslöften, springer vidare och hinner köpa typ Alvedon för 500 kronor innan vi åker hem fyra timmar senare.

Hemma väntar kaos. På två veckor ska jag hinna skriva klart min kandidatuppsats, som jag ägnat kanske två timmar på under julledigheten, och flytta från Örebro. Men som allt annat i livet löste sig det med. Och i flyttbilen påväg mot Stockholm lyssnar jag på En helt ny karriär för jag är en tönt.

Den första februari tappar jag min laptop på tån och bryter den. Det töntigaste man kan göra. Dagen efter börjar min praktik på Unesco och jag bestämmer mig för att låtsas som jag kan gå normalt. Allt för att minimera uppmärksamheten mot mig. Veckorna som följer innebär tårar i ögonen och bit i tungan under varje lunchpromenad runt Djurgården för att jag ändå vill bli en del av gänget.

Allt känns väldigt nytt och väldigt mycket. Min bortskämda studenthjärna är inte van vid heltidsjobb. Den är inte heller van vid storstadspulsen eller inneboendelivet. Och det där nyårslöftet om att börja äta igen orkar jag inte riktigt ta tag i. Trots att jag länge längtat efter AW:s på coola Stockholmsbarer, hänger jag mest på Netflix om kvällarna.

Jag ser allt, till och med Sex Education. I en scen lägger Jackson, toppstudenten och tävlingssimmaren, in sin hand mellan två vikter i en träningsmaskin. Med flit låter han den mosas och slipper simningen i flera veckor efteråt. Jag tänker att jag vill göra detsamma. Typ bli lite överkörd av en bil. Kanske bryta något coolare än min tå för att få en liten paus. Klipp till…

… mars. Den trettonde mars kommer pausen. Jag har råkat komma emot någon knapp på mitt höj- och sänkbara skrivbord på kontoret så det ser helt förvrängt ut. Det står liksom diagonalt med datorn halvt nere i marken. Vi ska tydligen arbeta hemifrån nästa vecka så jag skäms lite över att det kommer behöva stå sådär hela helgen. Det känns ovärdigt på något sätt.

Jag vet inte om någon fixade skrivbordet. För jag kom aldrig tillbaka till praktikplatsen efter den fredagen. Inte för att jag blev överkörd eller bröt något ben, utan för, ja ni vet vad. Om jag var mer vidskeplig hade jag nog bett om ursäkt för att jag hoppades på något som stannade världen ett tag. Det här var väl lite väl.

Jag tar tre foton i april. Dem tar jag den enda gången jag åker in till city för att träffa Jenny och Sofia. Ingen av oss åker hem över påsk, så vi fixar vår egna påskmiddag och äter den på hennes balkong. Jag skäms lite när jag tänker på det, men ironiskt klappar vi händerna när klockan slår 19 eller 20, när nu sjukvården skulle applåderas.

Annars gör jag inget av värde i april. Det känns inte som det i alla fall. Jag går kanske tusen varv runt elljusspåret där jag bor, och Frank Ocean släpper en låt som heter Dear April som jag lyssnar på hela månaden för jag är en tönt.

I maj blir jag 25 och flyttar till Eskilstuna igen. Det känns piss, det gör det. Stockholm blev ju inte som jag tänkt och att flytta hem till mamma och pappa igen är väl ingen tjugofemårings dröm. Men så blir det. På min födelsedag bjuder jag över mina närmsta vänner på middag. Jag lagar en vodkapasta som blir alldeles för stark och får äntligen träffa Moa igen efter ett år på Hawaii. 

Maj blir faktiskt fin. Alla mina duktiga och fina vänner – som annars är ute i världen och har fullt upp med sitt – har liksom tvingats hem. Så vi ses hela tiden. Vi besöker Djurgårdsberget som om vi vore fjorton år och dricker öl på gamla Sylvia som på tiden när gamla Sylvia bara hette Sylvia.

Juni börjar med något jävla jidder i USA igen. Jag, den störste aktivisten av dem alla, lägger ut en svart bild på Instastory i början av månaden. Sen rullar mitt lilla liv vidare. Jag tar examen och har fest tillsammans med Astrid och Moa för att fira det och våra födelsedagar. Solen skiner hela den dagen och vi har långbord i Astrids trädgård. Nästan alla jag bryr mig om är där och ingen verkar vilja gå hem.

Jag firar också midsommar hos Rebecca. Vi har varit där förut, men när jag skriver in adressen på Google maps i bilen påväg dit brister jag ut i ett ah juste-skratt. Sörgården. Är det verkligen nödvändigt att döpa en idyll med en Astrid Lindgren-referens? Kan tycka att det bryter lite mot show don’t tell-regeln. Hur som helst blir det en fin kväll. Mitt lag vinner sjukampen, vi dricker snaps med smak av bubbelgum och sover över i ett tält.

Jag blir typ religiös i juli. Okej inte riktigt. Men jag har börjat läsa en kurs som heter God bless America på distans. Varje dag ligger jag ute i solen och läser om kolonialism, puritaner, slaveri, inbördeskrig, evangelister och Trump. Jag försöker verkligen förstå. Det har känts så lätt att vifta bort dumma vita amerikaner och deras tro. Så äckligt ju, vad fan vet jag om dem. Wow. Det är stora tankar som tänks i stolstolen i Hällbybrunn.

Det osympatiska Platon-beteendet får dock ett avbrott när jag och några vänner bestämmer oss för att hyra en stuga i skärgården en vecka. Vi har sommarlov. Någon har köpt med sig Kinderägg och vi gör bomber av dem med bakpulver. Badar från klippor och tävlar i grisen varje kväll. Någon dag lyckas vi få in tysk fm-radio som får puttra på i bakgrunden för känslan av utomlands.

I augusti träffar jag Victor. Eller, vi träffades tydligen redan för sju år sedan. Det är Jennys gamla kompis från Eskilstuna och när jag frågar honom om hur de träffades nämner han en sunkig efterfest i British Juniors gamla lokaler. Han berättar att barnens små reflexvästar hjärtlöst delades ut bland människorna på festen och att någon varvade cigg med napp. Jenny var där med sina polare, och han med sina. När han närmar sig detaljen om vilken låt som stadens enda Idol-deltagare uppträdde med, avbryter jag honom och fyller i ”Sex on Fire med Kings of Leon”.

Vi träffas över en välkommen till Stockholm-öl. För jag är tillbaka och ska plugga journalistik en termin, kanske två. Men jag har svårt att koncentrera mig på typ ingress-skrivande, när jag vill lära mig allt om honom.

Det finns en Krunegård-låt som jag fullkomligt spelar sönder i september. Den heter New York och släpptes för elva år sedan. Jag tycker den är superrelevant för New York för mig är Stockholm, och han sjunger något om att se sin egen spegelbild i ett skyltfönster och chocken över att mötas av en glad liten skit. Och att det inte har hänt sedan han inte vet när.

Jag är en glad liten skit. Jag valsar fram längs Skånegatan och älskar livet. Nu har jag vilat klart och tagit tag i saker jag lovade i januari. Skolan är kul, men varje dag längtar jag tills föreläsningarna är slut. Då kan jag äntligen hoppa på bussen utanför min port på Söder, hela vägen till hans port i Vasastan.

Månadens sista helg har mina vänner planerat in en helg bara för mig. Det är för att fira min examen. Jag f��r inte veta vart vi ska, men tåget vi kliver på ska till Västerås och så dum är jag ju inte. Vi är så många att vi tar upp en hel vagn och jag tänker att jag inte förtjänar det här.

Jag åker till Göteborg i oktober och får corona. Isabella är den sista i gänget som fyller år och en sista tjugofemårsfest hålls i en föreningslokal i Majorna. Inte för att vara hobby-epidemiolog, men den där megafonen som varmt gick mellan mig, Jenny och Irma var nog orsaken till att vi två dagar senare ligger utslagna i covid.

Det är en märklig känsla att veta att ett dödligt, pandemiklassat virus härjar omkring i ens egen kropp. Vad gör det med mig? Jag tänker på alla människor det färdats igenom för att nå mig. Blir äcklad och tycker det är äckligt att finnas till.

Den fjärde november går jag utanför dörren på över tjugo dagar. Det är en helt ny värld jag möter. Alla höstlöv är bortblåsta, Trump är inte längre president och jag premiäråker över Guldbron. Jag känner mig som en tjackig mentalsjuk patient på flykt, och tänker att alla trallande dumma take away kaffe-drickande dunjackeklädda idioter jag möter inte har någon aning om vilken risk de tar. ”Gå hem!!!!!!!” försöker jag signalera med min galna blick. Fattar de inte att det typ är Tjernobyl här ute.

En kväll sitter jag och stirrar upp i himlen. Som man gör. Plötsligt är det som om någon – gud antar jag – tänder dagsljus-lampan och det blir ljust i fem obehagligt långa sekunder. Det visar sig vara en meteor och jag känner mig för första gången i mitt liv besläktad med dinosaurierna.

Den 11 december släpper Taylor Swift evermore. Det är efterföljaren till det album jag älskat mest i år, folklore. Jag vill säga något Fredrik Stagiskt nu, att det beror på hennes underskattade låtskriveri och det vidrigt nöjda i mig som gärna koketterar med att det både går att älska Kanye och henne.

Sanningen är att Victor introducerade albumet för mig, och varje gång jag hör låtarna är det augusti. Doften av sommarregn har letat sig in från balkongen och jag ligger i hans famn, fingrar på hans tatueringar, studerar de, hovrar med fingret ovanför och fyller i.

Nu ligger vi där igen. Fast det har hunnit bli vinter och jag behöver inte längre titta när jag skriver på hans kropp. Vi går igenom låt för låt, och i spår nio där The National gästar, hans favoritband, gör jag det. Jag slingrar mig ur vår råttkung, söker hans insupande blick och det känns som jag skriker, när jag berättar att jag är kär och förlorad i honom.

Typ. Allt det där stämmer, förutom det sista. Grejen är att det här året sannerligen prövat oss alla, inte bara mig. Fått oss att göra och säga saker som tidigare haft en oövervinnelig tröskel och även om mycket gått åt helvete blir jag lite rörd över hur vi kämpar på, mänskligheten alltså. Och jag fattar att man måste tackla svåra saker varje år, men jag vill tro att vi aldrig varit så bra på det som just nu.

Samtidigt försvinner spår nio ljudlöst in i nästa där vi ligger, och jag inser att detta stärkande, utmanande och m*rkliga år inte lämnar mig annat än en fortsatt skör liten fegis.