#trycka bok

[perabl]

Mina memoarer - Andra upplagan!

Inför Malmö Pride har vi fyllt upp vårt eget lager, och med det har vi dragit ner rejält på lagerhållningen gentemot bokhandeln när det gäller min självbiografiska bok Idag kan det kvitta. Planen är att vi ska trycka nya böcker, och det blir en andra upplaga, då formatet kommer att ändras. Den kommer att tryckas i samma format som Kalla mig Anna, som är140  x 220, vilket samtidigt är logiskt. Den…

[321agnes]

Det som inte syns, men ändå skräms

Tåget börjar rulla från stationen. Långsamt. En halvtimme försent. Snöflingor virvlar oroligt utanför fönstret. Det är början till en storm. Jag kan inte se om de vita prickarna på himlen är stjärnor eller snöflingor. Eller ett flygplan. Kylan tränger in genom rutan. Jag suckar och lutar mig tillbaka i sätet. Jag är ensam i vagnen. Min bok ligger öppen i mitt knä men jag bryr mig inte om att fortsätta läsa. Den är inte så bra som alla säger. Den innehåller så många klyschor att jag vill spy. Istället blundar jag och försöker behålla lugnet. Nu kommer jag komma hem försent, igen. Jag visste att det skulle bli krångligt att flytta till en annan stad men ändå behålla jobbet. Men vad gör man inte för den man älskar.

Tåget guppar och har sig. Det är helt tyst förutom tåget och vinden. Stormen. Den tjuter. Den skriker. Skriker och bankar på rutan. Den vill in. Nej. Den vill ha tåget. Den vill ha tåget med sig, in i sitt oändliga mörker. Men varför skriker den? Vad skriker den? Den skriker ditt namn. Den vill ha dig. Den vill ta med sig dig in i sitt oändliga mörker. Jag fnissar lite av tanken. En snöstorm som är efter mig. Det låter som en kass skräckfilm.

Jag sitter länge och blundar. Lyssnar till stormen. Den är intensiv nu. Nu skriker den högre. Skriker den inte ditt namn? Jag rycker till och öppnar ögonen. Ryser. Nu har vi lämnat staden och inget förutom snö och mörker syns utanför. Jag ruskar på huvudet. Fnyser åt mina egna tankar. Jag har lyssnat så länge på tystnaden att jag inbillar mig ljud. Vem, därute i mörkret, skulle skrika mitt namn? Inte vem, vad. Det är nästan skrattretande. Men någonting i mig vägrar ändå titta ut längre än vad som behövs. Och det behövs inte alls, så varför skulle jag. Något säger till mig att inte titta ut. Inte få ögonkontakt med vad som finns därute. Det som gömmer sig i mörkret. I stormen. Det som vill ta med sig tåget, och dig, in i sitt oändliga mörker.

Jag vilar ansiktet i mina händer och kniper ihop mina ögon så hårt jag kan. Det finns ju inget därute. Jag gnuggar mig i ögonen. Sluta låta din fantasi vandra iväg på det där viset, säger jag till mig själv. Nu är det fyrtio minuter kvar på resan och sedan ska jag hem och sova. Jag är bara trött och får för mig saker. Jag tvingar mig själv att titta ut. Det finns inget därute förutom snö och möjligtvis skog eller åkrar. Och mörker. Och det som gömmer sig i mörkret. Men det finns ju inget i mörkret! Förutom snö, och skog. Luft finns ju också. Och det som gömmer sig där. Det som vill åt dig. Det som vill sluka upp hela tåget. Nej. Stopp. Nej. Det finns inget därute som inte ska vara där! Ingenting är fel. Men, det är ju just det; ingenting är fel. Allt är som det ska. Det som gömmer sig i mörkret har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Det hade varit fel om inget hade funnits där. Då hade inte världen fungerat. Vad skulle annars vara i våra garderober? Vad skulle annars trycka under våra sängar? Vad skulle annars finnas där i gathörnet? Det som gömmer sig i mörkret finns alltid där. Det är så det ska vara. Och alltid kommer vara. Det finns alltid något därute som vill åt dig. Något som gömmer sig i skuggorna. Något du inte kan se, men du kan känna dess närvaro.

[bokstund]

I det här inlägget delar jag med mig av tre litteraturiga saker jag gjort som jag är lite extra stolt över. Hög puls, stress och hårt slit men minnen för livet.

Litteraturen för alla, alltid?

Som avlutning i kursen Redaktionell praktik 1 arrangerade vi ett litteraturevent på Göteborgs Litteraturhus. Jag arbetade tillsammans med tre andra i marknadsföringsgruppen. Vi satt mest i LAB1 och jobbade i InDesign, men vi arbetade även med texter till bland annat Facebook-eventet och var ute på stan och hängde upp våra affischer och delade ut flyers. Burr, det var så kallt då! Det var i slutet av november/början av december och tjugo minuter kändes som tre timmar. Men det var ändå så kul! Särskilt sen när eventet väl var.

Jag gjorde tillsammans med en i gruppen affischerna. Nedan kan ni se några bilder från när vi var ute och hängde upp dem, och under det visar jag vår flyer (som jag såklart sparat och numer hänger på kylskåpet).

Mycket stilrent! Vi satt länge och pillade med linjaler och millimetrar hit och dit och testade olika typer av designs. Är sjukt nöjd över slutresultatet.

Vi blev uppmuntrade av våra lärare att ta mycket bilder, och jag är idag glad att jag gjorde det och kan se tillbaka på hur lyckat eventet faktiskt blev. Jag hade så roligt under planerandet och skapandet.

Isbrytning

Redaktionell praktik 2 var en typ av projektkurs, och under den gjorde vi tillsammans debutantologin Isbrytning. Jag var redaktör för fyra av texterna i boken och arbetade samtidigt med sättning av dem. Jag var dessutom med i paratextgruppen som ansvarade för förord och baksidestext, och när boken var skickad till tryck hoppade jag in i fest- och matgrupperna. Vi jobbade alla med lite av varje, vilket gav oss erfarenhet inom det mesta som innefattar ett bokprojekt. Superspännade!

Arbetet med Isbrytning var stressigt, men också galet kul. Jag och alla andra i klassen la verkligen ner blod svett och tårar för att skapa en bok vi kunde vara stolta över, och jag tror att jag kan tala för alla när jag säger att vi verkligen är stolta. Den är vårt lilla gemensamma barn. Arbetet med Isbrytning var ett helt fantastisk äventyr och gjorde mig ännu mer sugen på att arbeta med text.

Som en svala

Som en svala är titeln på novellen jag kom tvåa med i Borås tidnings lilla debutantpristävling 2012. Lilla Debutantpriset är en novelltävling för ungdomar mellan 16 och 20 år som bor i Sjuhärad. Det var egentligen när jag var med i den jag blev pepp på att arbeta med text på riktigt. Jag hade alltid tyckt om att skriva, men jag visste inte om jag egentligen kunde det. Med tävlingen fick jag en välbehövlig självförtroendeboost.

Novellen jag skickade in skrev jag egentligen när jag gick i mellanstadiet efter att ha blivit inspirerad av en berättelse om mobbing jag läst i en av min mammas tidningar. Jag skrev om den lite innan jag skickade den, men den är i stort sett samma text fortfarande. Jag minns inte varför jag skickade in den eller hur jag ens upptäckte tävlingen, men jag har för mig att jag blev tipsad av en lärare.

Jag minns dock fortfarande när jag fick veta att jag var en av finalisterna i tävlingen. Jag firade alla hjärtans dag med min dåvarande pojkvän och vi gjorde oss redo att gå ut när de ringde. Jag minns inte exakt vad de sa, men jag minns att mitt hjärta dunkade så hårt att jag trodde att det skulle bryta sönder mina revben. Allt var hemligt och jag fick inte berätta det för utomstående.

Tillslut blev jag inbjuden till en intervju med Borås tidning för att de skulle tillkännage vilka årets lilla debutantprisfinalister var och jag var så fruktansvärt nervös. Min mamma följde med och satt med mig när vi väntade på att bli inkallade.

Sen var det dags för själva ceremonin, och jag var ÄNNU nervösare. Vi skulle stå på scen och bli presenterade. Det filmades. Jag sa något och alla skrattade. Och sen tillkännagavs vinnaren. Jag kom tvåa. Mina ben var gelé när jag och de andra finalisterna gick ner till våra platser längst fram och såg på de stora debutanterna.

Någon vecka senare tryckes Som en svala i tidningen. Det kändes galet stort.  Jag såg det på Facebook under storhandlingen med min familj, så vi rusade och köpte ett exemplar av tidningen. Tror att min mamma sparat den faktiskt.

Nedan är en bild på 17-åriga mig i mitten, förväntansfull inför att höra resultatet.

Bloglovin’  │ Instagram

Tre litteraturiga saker jag är stolt över I det här inlägget delar jag med mig av tre litteraturiga saker jag gjort som jag är lite extra stolt över.

[matmamma]

Så enkelt är det att trycka sin egen bok

Så enkelt är det att trycka sin egen bok

Om ett par veckor är jag och min man bjudna på boksläpp. Det ser jag verkligen fram emot, särskilt som författaren är en god vän till oss. Jag har redan läst det mesta av boken, innan den gick till tryck, och jag har dessutom fått äran att skriva baksidestexten. Att läsa en en bok skriven av en vanlig människa, med ett vanligt liv i fokus, är så mycket mer intressant än att läsa kändisars…

[verkan-podcast]

Mål & krav

I skolorna och på instruktörsutbildningar, FOKar och alla andra instanser där vi lär oss att författa övningsplaner läggs stor vikt vid att formulera ”Krispiga” mål, krav och syften.

Inte ofta upplever den som ska lära sig att just författandet av mål och krav är det som ligger mest i fokus och att övningen i sig är sekundär.

Detta är ju naturligtvis felaktigt, men att försöka genomföra en övning utan att ha tydliga målsättningar och en plan för hur truppen ska nå målsättningarna är som att gå ner på gymmet på rycka lite i diverse maskiner utan inriktning och strategi. Visst, du har tränat och du kanske får lite träningsvärk men du kommer inte nämnvärt närmare beachkroppen eller det där 8-minutersfälttestet för det. Med det sagt så ska vi också komma ihåg att planen i sig är inte det som tränar truppen, planen är bara en produkt av din planering och planeringen är viktigare än planen.

Handbok utbildningsmetodik - för övrigt en otroligt bra bok som borde finnas i din bokhylla eller åtminstone som PDF i din telefon - definierar mål och syfte som följer:

Mål kommunicerar VAD som ska kunnas, syfte kommunicerar VARFÖR det ska kunnas Och förklarar utbildning som förberedelse för kommande uppgifter som måste haka i den verksamhet vi förbereder oss för - det vill säga att uppgiften är utgångspunkt vid planering av övningar, med andra ord - vad ställer uppgiften för krav på kunnande för att bli löst?

Det går att fördjupa sig avsevärt i just den här aspekten och jag rekommenderar verkligen att läsa kapitel två i handbok utbildningsmetodik som en start, därefter ta en titt i nya utgåvan av pedagogiska grunder, men innan vi försvinner iväg helt i tangentens riktning så ska vi gå tillbaka till mål och krav i all enkelhet.

Målet är alltså vad som ska kunnas efter övningen. Målsättningar vid planering kan i sin tur styckas in i olika nivåer, tex ett slutmål som anger vad som ska kunnas efter en längre utbildning, tex en hel grundutbildning, delmål som anger vad som ska kunnas vid en viss punkt i en längre utbildning och mål för enskild övning vilket är vad vi kommer att fokusera på.

Eftersom målsättningen för din enskilda övning rimligtvis ska skjuta mot ett övergripande del eller slutmål så är det inte helt orimligt att den som ger dig uppgiften att hålla en övning också är den som ger dig målsättningen och om du inte får en målsättning presenterad för dig i samband med uppgiften, be om en och för en dialog med uppgiftsställaren om vad som är ett rimligt mål kopplat till de resurser du har till förfogande och hur duktig truppen behöver bli på det som ska övas.

För att sätta det i ett sammanhang så säger vi att övningen du ska hålla är ”enskild soldats åtgärder vid sammanstöt i efterhand”, det vill säga hur soldaten ska agera när fienden skjuter på denne.

Målsättningen kan då vara något i stil med ”Efter genomförd övning kan soldaten vidta rätt åtgärder vid sammanstöt i efterhand”.

Detta kan med fördel kläs på med situation och andra förhållanden för att ytterligare snäva in övningens ramar - är det tillexempel i dager eller mörker? Är det barmark eller på skidor? Är soldaten själv eller är det en hel grupp som övar? Vilket då broderar ut målsättningen till

”Efter övningen kan soldaten vid enskilt uppträdande i dager under barmarksförhållanden vidta rätt åtgärder vid sammanstöt i efterhand”

När vi har målsättningen klar för oss kan vi börja titta på vilka krav jag ska ställa på truppen. Kraven kan vi se som ”vad behöver truppen göra eller prestera för att uppnå målsättningen?

Har jag inte målsättningen tydliggjord så är det omöjligt att ta fram kravställningen, målen föder kraven

I exemplet ovan så behöver soldaten tex ta skydd, söka en ny eldställning, besvara elden, målange och förhoppningsvis nedkämpa motståndaren - detta är alltså kraven jag behöver ställa på truppen.

Det kan vara frestande att ta upp saker som tex säker vapenhantering och eldhandgrepp som kravställningar och även om man kan göra det och det kan vara på sin plats så är sådana saker mer en grundförutsättning som helt enkelt bara ska finnas där utan att man behöver ta upp det. Jag menar, finns det någon stridsövning där säker vapenhantering inte är ett krav?

Din uppgift är sedan att med de medel och de resurser du har se till att truppen når målet för övningen vilket innebär att de saker du ska trycka på och de saker du ska utvärdera inför varje genomförande är just kraven.

För att hålla övningen och dina utvärderingar på rätt kurs är det därför bra att ha en enkel utvärderingsmatris, antingen nedskriven i övningsplanen eller uppritad på ett blickfång vid utvärderingsplatsen. Den behöver inte vara mer invecklad än att det är en rad per krav och en ”förbättra” och en ”fortsätt med” kolumn och det är runt kraven din utvärdering skall kretsa. Första genomförandena kanske det är ett digitalt ”G eller IG” på varje krav, allt eftersom övningen fortskrider kanske de enskilda kraven broderas ut till att peta i detaljer och finslipa genomförandet.

Sammanfattningsvis och som alltid så är din uppgift som instruktör eller övningsledare att få truppen att nå övningens mål. För att nå målet måste truppen uppfylla målets krav vilket gör att det är övningens krav som utgör stommen och kärnan i min utvärdering.

Tack för den här gången, vi hörs nästa vecka!

[omnombykarin]

Påskdessert

Istället för att åka hemhem och fira påsk med släkten fick det liksom förra året bli påsk kvar här hemma, då passade jag på att laga massa mat istället - det här blir därför ett himla långt inlägg! Alla recept kommer från Emma Brink Rask bakom Brinken Bakar men jag har själv valt de delar som jag tyckte lät spännande och såväl smak- som konsistensmässigt kompletterande. Dels kommer recepten från hennes blogg men även från hennes två böcker. Jag tänkte skriva ut ingredienserna nedan för att ge en tydligare bild av smakerna men tillvägagångssätten hittas för det mesta i de länkade recepten.

Desserten består av följande komponenter:

Pannacotta

Passionscurd

Citronkladdkaka

Smörkola

Kristalliserad choklad

Maränger

Rostade hasselnötter

Pannacotta (Pannacotta med passionsfruktskräm)

2 gelatinblad

2 dl grädde

75 g strösocker

1 ½ vaniljstång

2 dl filmjölk

1 msk citronsaft

Pannacottan fyllde jag i några olika frysformar, jag har beställt fina bakformar men de kommer nästa vecka så jag tog de vi hade hemma. Bilden ovan är från dagen innan när vi testsmakade pannacottan och passionscurden på ett sätt som var mer likt originalreceptet vilket var himla gott. Jag tror att det blev godare så än att frysa pannacottan och curden separat, vilket var hur vi åt den på påskafton. När den är fryst kan den tryckas ut ur formarna för att sedan tina i kylen.

Passionscurd (Pannacotta med passionsfruktskräm)

45 g strösocker

1 ägg

1 äggula

½ dl passionsfruktcurd (använde fryst tinad passionsfrukt)

25 g smör

Har väl inte så mycket mer att säga om det än det ovan, men den var god, syrlig och smörig i smaken.

Citronkladdkaka (Ur Baka och spritsa, s. 33)

130 g smör (rumsvarmt)

140 g strösocker

1 ägg

1 äggula

1 citron, rivet skal och saft

90 g vetemjöl

Det kan vara så att jag råkade grädda denna lite för länge för den blev inte så kladdig men jag upplevde att den blev för bastant och syrlig. Om jag hade gjort om det här så hade jag nog snarare valt en luftig sockerkaka istället, den behöver inte ens smaka citron.

Smörkola (Ur Desserter, s. 89)

100 g strösocker

225 g vispgrädde

1/4 tsk salt

140 g ljus sirap

200 g smör (rumsvarmt)

Alltså den här hörrni. Så HIMLA god. Verkligen. Det här receptet kommer från Emmas nya bok och det vore väl värt att köpa boken bara för det här receptet, att kolan dessutom går att spritsa gör det hela bara ännu bättre, här använde jag (vad jag tror är) en eclairtyll, Wilton 4B. Kolan är väldigt len och liksom smälter i munnen. Den magiska siffran är väl 117 grader och det var spännande att köra kolan i matberedaren för att låta den svalna, vilket jag tror var bra för att den inte skulle skära sig med smöret. Enda "nackdelen" var väl att det blev så mycket mer kola än vad vi behövde, men jag frös in resten i två mindre burkar och håller tummarna för att den går att spritsa igen efter den tinats.

Kristalliserad choklad (Kristalliserad choklad, Ur Desserter, s. 85)

100 g (vit) choklad

100 g vatten

100 g strösocker

I burken ovan är den kristalliserade chokladen, det blir en del så det räcker till alla möjliga olika desserter i framtiden. Det går även att göra med annan sorts choklad. Jag tror att jag kanske vispade lite väl länge så att det blev för finfördelat, så det skulle jag kanske göra lite annorlunda nästa gång.

Maränger (Maränger, Ur Desserter, s. 23)

59 g äggvita

53 g strösocker

70 g florsocker

Eftersom jag fick två äggvitor över från det andra jag bakade bestämde jag mig för att även göra maränger. Tycker det är svårt att få dem riktigt vita men de smakar gott iallafall. På några hade vi även ätbart guldpulver. Jag fyllde två spritspåsar och så hjälptes jag och sambon åt att spritsa lite olika former, främst de två till vänster - stängd stjärntyll Wilton 129 och eclairtyll (tror jag) Wilton 32. Mot slutet testade jag även lite med bladtyll Wilton 352 och grästyll 233, till höger, som jag inte testat förut.

[scandinavianhomes]

Exempel På Webbplatser

Denna sida är också en mycket bra inspirationskälla för branschfolk som vill hitta trender och. Oavsett vilken kategori du tillhör i dagens inlägg sammanställs 20 fantastiska exempel på wordpress webbplatser för ditt nöje.

Pin Pa Hemsidor

Utan att slösa bort en sekund låt oss gräva in.

Exempel på webbplatser. Detta inlägg fungerar som inspiration men mer som en illustration av de oöverträffade kapaciteterna och kraften i wordpress cms. Låt mig först rekommendera att oavsett vad du ska hämta en bok eller två på java. Man kan argumentera att ett kontaktformulär är dynamiskt eftersom du skriver in data som skickas till dem men enligt mig gills det inte riktigt.

Tog den första hemsidan för en frisör i örebro som jag hittade på google. Det fanns ungefär 5 stora webbplatser som jag nämnde konstant för exempel på java applikationer och jag skulle vilja dela dem med dig. Webbplatsen är helt designad av kloss och lyfter fram alla viktiga detaljer med sitt senaste arbete på hemsidan tillsammans med hennes sociala medieknappar projekt och kampanjer och hennes kode with klossy initiativ.

Böcker tillåter någon att fokusera nästan fullständigt medan internet ofta hyls av distraktion eller multitasking. Svår att navigera ömtålig ej anpassad vad utmärker en bra hemsida. Internet world idg har sin tolkning på sveriges 100 bästa sajter 2020.

Det finns inte nåt sätt du kan trycka och pilla för att få sidan att bli annorlunda. Lättfunnen och sökomptimerad lätt att. Hemsidan kommer alltid se ut sådär.

Länkar till bra och inspirerande exempel. Exempel på riktigt bra hemsidor. Exempel på bra hemsidor text utan teckenkodning hur ska hemsidan se ut.

Jag tycker personligen att det är bäst att. Dom struktur css design html design semantisk kod onödig användning dålig hemsida. Hennes webbplats är ett utmärkt exempel på hur kraftfulla mallarna och verktygen som wix har att erbjuda.

Förutom boknings delen som är en annan tjänst man skickas vidare till så är deras hemsida helt statisk. Awwwards är en klassiker i sammanhanget och här kan man hitta rankningar på webbplatser från hela världen.

Inreda Rum Inreda Rum Webbdesign Webbdesign Inspiration

Pin Pa Webb

Pin Pa Hemsidor

Pin Pa Hemsidor

Pin Pa Edu Teacher Resources Lararresurser

Tant Raffas Salong Webbdesign Webbdesign Inspiration Och Salong

Pin Pa Hemsidor

Pin Pa Hemsidor

Pin Pa Hemsidor

[tovejanssonblogg]

Muminböckernas tema och slut

För att påbörja en diskussion om tematik i muminböckerna skulle man kunna börja med en annan, tangerande fråga. Vilken är muminböckernas målgrupp? Vem läser om dalens småtroll? Muminböckerna kallas ofta för ”barnböcker”, men det som Tove Jansson själv har sagt är att de är för alla. Tove Jansson har själv sagt ”jag skriver för att roa – men inte för att uppfostra” (Karjalainen: 2013: s. 136).  Till en början var detta förvirrande bland bokförläggarna, ett faktum jag bekantat mig med under min läsning av Toves biografier. Det var svårt att trycka en bok som tycktes rikta sig till barn, men som menades läsas av alla ”skrutt”, oavsett ålder. Numera är detta en av de aspekter av Tove Janssons författarskap som gör muminserien unik – alla kan läsa muminböckerna!

Som svar på frågan ”För vem skriver du?” i en intervju 1964, svarar Tove: ”till ett skrutt. Jag menar dem som har svårt att passa in någonstans, dem som är utanför och på gränsen, ungefär som när man säger ’liten och skitig och rädd för tåget.’ Bortkomlingen. Det skrutt man själv har lyckats komma ifrån eller dölja.” När Tove ställs samma fråga 23 år senare svarar hon på liknande sätt, men tillägger att de ”små skrutt[en]” förstås kan vara vuxna människor. (Carpelan, ur textsamlingen Resa med Tove: 2002: s. 219 & 226)

Trots sin utvärtes likhet med barnböcker behandlar dock muminböckerna en stor variation teman som kan gränsa på djup skräck och existentiell terror. Kometen kommer innehåller en skräckberättelse av bibliska proportioner (Karjalainen: 2013: s. 143), i vilken det framkommer just hur väl Tove kan skapa terrorfylld stämning i sin litteratur. I biografin Tove Jansson, Arbeta och Älska beskriver Tuula Karjalainen detta på följande vis:

”Fasans stunder är så insiktsfullt beskrivna att endast en författare som själv upplevt sådana kan göra det.” Tove chansade under kriget att inte gå ner i bunkrar, utan stannade i sin ateljé (s. 144)

Kometen talar även för den mängd av naturkatastrofer som gång på gång återkommer i muminböckerna. Översvämning, kometer och iskalla vintrar presenterar fara i den annars stilla, idylliska mumindalen. Dessa naturkatastrofer kan man återfinna i det klassiska barnboksupplägget: avfärd från hemmet – äventyr – hemkomst (Happonen: 2014: s. 43). Med undantag för Sent i november följer samtliga muminböcker jag läst detta upplägg. Muminböckernas tema är alltså äventyr – vandrarlust ute i den ibland ovänliga naturen. Men utöver dessa teman är det mest centrala familjen, att överkomma naturen tillsammans (Jaques: 2014: s. 212).

Motsatsparet mellan den idylliska mumindalen och naturkatastroferna är långt från den enda i muminserien. Hotet övervägs av skönheten då isdamen rider genom mumindalen i Trollvinter (Happonen: 2014: s. 44) och de stora vågorna i Pappan och havet hindras av den säkra, stabila fyren. Tove romantiserar inte naturen, utan visar dess tvåsidighet och visar att det finns en balans. Om naturen används som grepp för att spela upp böckernas tema om äventyr så kan även festerna påpekas vara ett sätt Tove skriver stämning. I sin text Parties as Heterotopias in Tove Jansson’s Moomin illustrations and texts” skriver Happonen utförligt över hur festerna används som metaforer för förändring. Jag vill t.ex. nämna i samband med Pappan och havet hur festen inne i fyren markerar en invärtes förändring inom karaktärerna (Happonen: 2014 b: s. 184), medan fester tidigare används mer bokstavligt – synliga, yttre glädjesprång i mumindalen.

Och med detta vill jag slutligen diskutera hur tydligt man kan se hur temat och de grepp Tove använder vartefter böckerna utges förändras, utvecklas. Tove börjar skiva mumin för att barnböckerna är ”naivitetens kamouflage” (Westin: 1988: s. 101), ett sätt för Tove själv att skyla sin egen naivitet. Vartefter tiden går förändras muminböckerna, fram till dess att ett kaotiskt perspektivbyte blir fokus för Sent i november. Den sista boken, stilistiskt sett, har gått en lång väg sedan de första böckernas eskapism (Westin: 1988: s. 275). Tove har förändrats övertiden, och så har även mumindalen. Det blir dags att ta adjö av idyllen och låta muminfamiljen existera endast i Toves tankar. Sent i november är ”inte någon bok för små barn, det är en bok för oss som med stor möda försöker bli vuxna” (Strömstedt, ur Resa med Tove: 2002: s. 64). Toves teman har alltid cirklat kring naturen, äventyret och familjen – och nu betonar hon slutligen att äventyren har kommit till en ända. Naturen finns utomhus, bortanför böckerna och familjen kommer alltid existera i de böcker som redan finns samt i författarens eget hjärta. Jag avslutar således detta inlägg med ett citat ur Resa med Tove – en minnesbok om Tove Jansson i vilken Toves brorsdotter Sophia Jansson skriver (s. 207):

”Tove har sagt någon gång att just dessa somrar, då de med all sin naiva entusiasm hamrade och spikade, var några av de lyckligaste i hennes liv.”

[veckorsomgar]

Boken “I stora himlens land”. Fredrik Kling skrev texterna och jag tog bilderna. Vi gjorde boken 2014 och sålde 230 exemplar och skänkte överskottet, nästan tolvtusen kronor till Barncancerfonden. Bilden är från presentationen dit det kom nittio personer vilket vi tyckte var fantastiskt. Under våren ville Fredrik trycka fler böcker, det är många som frågat efter boken. Så nu har vi tryckt och sålt ytterligare hundra böcker och fyra nya överskottande tusenlappar donerade till Barncancerfonden. Totalt nästen 16000 kr. Blev mycket siffror här, men vi är stolta över vår bok och gläds åt att kunna göra skillnad! https://www.instagram.com/p/CDyauu_gFRW/?igshid=zl7n826om3de

[refus-audiobooks-blog]

Kul med kol

En av anledningarna till jag lägger ut mina manus i ljudboksformat i stället för att trycka upp egna böcker, är att jag inte kan teckna. Men nu har jag fått ett roligt infall. För ett par månader sedan fick jag, genom jobbet, upp ögonen eller snarare känslan för kolkritor. Som ni ser är det ju inte så att jag plötsligt lärt mig teckna fantastiska illustrationer. MEN det är jättekul! Dessutom tänker jag att enkla bilder kan vara goda nog, i alla fall ibland. Därför har jag tecknat bilder till ett gammalt barnboksmanus som legat i datorn i flera år. Refuserat av flera bokförlag har det blivit. Men refus som i refuse och skam den som ger sig! Kanske, kanske kommer jag och Niclas att göra någon form av e-bok eller ljud-och-bild-bok av dem. Kanske, kanske, som sagt.

[veloceinternational-blog]

New Post has been published on Veloce

New Post has been published on https://www.veloceinternational.com/sociala-medier/bocker-om-entreprenorskap-bocker-varje-entreprenor-borde-lasa/

20 Böcker om Entreprenörskap: Böcker Varje Entreprenör Borde Läsa!

Böcker är ett av de bästa sätten att konsumera information. De är djupgående, detaljerade, och bidrar med värdefulla och dyrbara insikter och information. Böcker kan konsumeras för att bättre förstå ett område, samla på sig information om det, och på så sätt bli bättre inom det. Detta är sant för alla slags områden, och inte minst sagt entreprenörskap.

Som entreprenör måste man ha många kvalitét för att lyckas, men viktigast måste man ha mycket erfarenhet och kunskap, och ett av de bästa sätten att få kunskap är att lära sig från individer som redan gjort det man själv vill göra och uppnått det man själv vill uppnå.

Det finns en hel rad böcker om entreprenörskap där ute inom i princip alla områden, från marknadsföring, till hur man övertalar kunder, till hur man leder en grupp, och mycket mer. Vidare finns det en rad böcker skrivna av några av världens mest erfarna och ikoniska entreprenörer som tillåter allmänheten att få en insikt i hur de har blivit så framgångsrika, och hur man kan plocka information från dessa böcker för att förhoppningsvis replikera deras framgång.

Med ett enorms utbud av böcker om entreprenörskap är det dock svårt att veta vilka böcker man ska läsa, och det är just därför vi skrivit denna artikel.

I denna artikel listar vi de absolut bästa, mest insiktsfulla, inspirerande, och kända böckerna om entreprenörskap som du förhoppningsvis kommer att få ut mest värde utav.

20 bästa böckerna om entreprenörskap

The Innovator’s Dilemma by Clayton Christensen

I den här revolutionära bästsäljaren säger Harvard professor Clayton M. Christensen att utestående företag kan göra allting rätt och ändå förlora marknadsandelar – eller värre, försvinna helt. Och han pratar inte bara, utan han berättar även för andra hur man undviker ett liknande öde.

Denna bok om entreprenörskap hjälper dig att ta reda på När det är rätt “inte” att lyssna på kunder, när ska man investera i att utveckla produkter med högre prestanda som resulterar i lägre marginaler, när man ska driva små marknader på bekostnad av till synes större och mer lukrativa.

Business Adventures by John Brookes

Både Bill Gates och Warren Buffett är fans av John Brookes bok om affärer. Boken är dock svår att få tag på idag eftersom att boken slutade tryckas i början av 1970-talet, den ursprungliga utgivaren har lagt ner, och Brooks dog 1993. Dock finns den att köpa på Amazon.

Cashflow Quadrant: Rich Dad’s Guide to Financial Freedom by Robert Kiyosaki

Den här boken är mer eller mindre revolutionär i sitt tankesätt och hur du prioriterar dina aktiviteter för dagen. Om du är seriös om att tjäna pengar i ditt entreprenörskap är denna bok om entreprenörskap ett måste. Med hjälp av ”cashflow quadrant” som beskrivs i boken är finansiell frihet sannolik.

Built to Last: Successful Habits of Visionary Companies by Jim Collins

Denna bok är den ultimata bok för entreprenörer med stora ambitioner eftersom att den hjälper dig att tänka stort. Mer specifikt hjälper den dig att tänka in dig själv som en ägare till ett stort företag. Det är en banbrytande bok, och i den ger Collins nya insikter och praktisk vägledning till dem som vill bygga stora företag som klarar tidstest, detta genom att diskutera de framgångsrika vanor som är inbäddade i kulturen.

The 4-Hour Workweek by Timothy Ferriss

Boken är och har varit lockande för många. Ferriss täcker över 50 olika tips för att skapa den 4-timmars arbetsveckan! Detta är en bok om entreprenörsskap som alla entrrprenörer måste ha, oavsett om man vill arbeta 4 timmar i veckan eller enbart bli mer tidseffektiv och framgångsrik – oavsett vad din definition för detta är.

The Fire Starter Sessions by Danielle LaPorte

Danielle är väldigt nyskapande i hennes bok om entreprenörskap, men det är dock inget nyskapande tillvägagångssätt. Hon förklarar varför livsbalans är en myt, vikten av att veta hur du vill känna dig i ditt liv och i ditt arbete och många fler frågor.

Benjamin Franklin by Walter Isaacson

Elon Musk, miljardären, VD för Tesla och SpaceX, säger att den här boken är en av hans favoriter.

Benjamin Franklin var en ambitiös entreprenör som steg upp på den sociala stegen, från läderförklädd affärsinnehavare till att äta med kungar, verkar han vara av kött snarare än av marmor. I den bästsäljande författaren Walter Isaacsons livliga och kvicka fullskaliga biografi upptäcker vi varför Franklin verkar vända sig till oss från historiens scen med ögon som blinkar bakom hans nyfångade glasögon. Genom att föra Franklin till liv, visar Isaacson hur han hjälpte till att definiera både sin egen tid och vår.

Think and Grow Rich by Napoleon Hill

De allra flesta har läst denna bok om entreprenörskap, men om du inte har det bör du beställa en bok på direkten. Denna bok är den ursprungliga källan till ”attraktionslagen”: att det du önskar mest är vad du ska uppnå. Denna bok lär dig att om du har det målet konstant i ditt sinne kommer du att uppnå det.

Daymond John, grundare av klädaffären FUBU och investerare på ABCs populärashow Shark Tank berättar för Business Insider att Napoleon Hills klassiska affärsbok “Think and Grow Rich” ändrade hans liv.

“Det viktigaste jag tog med mig från boken var målinställningen”, säger John. “Det var det faktum att om du inte sätter ett visst mål, hur kan du då förvänta dig att nå det?”

Conscious Capitalism by John Mackey and Raj Sisodia

John Mackey, grundare och medordförande i Whole Foods Market tror på medveten kapitalism “att en vinn-vinnare är det som är mest lönsamt, och att ingen måste förlora. Företagsskolor har upptäckt det studerade det och fann att företag som övar detnna princip är mer framgångsrika. ”

As a Man Thinketh by James Allen

Ikonen och entreprenören Tony Robbins har läst boken mer än ett dussin gånger.

Han ger ofta boken som en gåva eftersom den är kortfattad, lätt att läsa och djupgående.

“Det är hela konceptet att förstå att dina tankar verkligen verkligen formar allt i ditt liv som du känner och upplever,” säger Robbins.

Things Hidden Since the Foundation of the World by René Girard

Konkurrenter tenderar att bli besatta med sina konkurrenter på bekostnad av deras materiella mål, och på grund av det kan konkurrensens intensitet inte berätta någonting om underliggande värde. Människor kommer att tävla starkt för saker som inte spelar någon roll, och när de kämpar kommer de att kämpa hårdare och hårdare.

The $100 Startup by Chris Guillebeau

Guillebeau visar hur du återuppfinner hur du lever, gör, vad du älskar och hjälper till att skapa en ny framtid. Boken om entreprenörskap innehåller 50 fallstudier av mycket framgångsrika personer som investerat mycket små mängder tid och pengar och diskuterar vad som skiljer dem från alla andra!

Never Get a “Real” Job by Scott Gerber

Gerber delar fallstudier, erfarenheter och observationer, väver in misslyckanden, deltar i svårlärda lektioner och presenterar praktiska, kostnadseffektiva och beprövade åtgärder för att bygga, leda och marknadsföra ett framgångsrikt företag på en rimlig budget.

The Obstacle Is the Way by Ryan Holiday

Vi står stilla frustrerade. Men det behöver inte vara på det sättet. Det finns en formel för framgång som har följts av historiens ikoner. En formel som gör att hinder blir till möjligheter Inför omöjliga situationer fann de de förbluffande triumferna vi alla söker.

De flesta mest framgångsrika män och kvinnor har inte varit exceptionellt lysande, lyckliga eller begåvade. Deras framgång har kommit från tidslösa filosofiska principer som fastställdes av en romersk kejsare som kämpade för att formulera en metod för excellens i alla situationer. I denna bok får du lära dig allt om det.

The One Thing by Gary Keller

Vet du vem du är? Vad gör dig lyckad, framgångsrik, och lycklig? Det är de frågor som The One Thing ställer. Om du inte kan identifiera den sak som gör dig unik eller värdefull, så är detta boken du behöver. Grunden för lyckat entreprenörskap är att känna sig själv, och denna bok om entreprenörskap bidrar med denna viktiga byggkloss. Den lär dig att analysera dig själv.

The Lean Startup: analyserar hur dagens företagare använder kontinuerlig innovation för att extremt fmgångsrika företag.

Like a Virgin: Secrets They Won’t Teach You at Business School by Richard Branson

Richard Branson är en av de mest kända entreprenörer av vår tid, och denna bok om entreprenörskap är ett måste oavsett om du vill starta ditt eget företag, förbättra din ledarskapsförmåga eller helt enkelt vill söka inspiration från en av de största entreprenörerna i vår tid. 

Screw Business as Usual by Richard Branson

Denna bok handlar om revolution. Den handlar om att arbeta ”som vanligt” inte fungerar. Det fungerar inte för människor eller miljö. Han kräver globala förändringar och ett nytt sätt att tänka hos entreprenörer. Denna bok om entreprenörskap kommer att utmana nya tankesätt, som kan hjälpa dig bli mer framgångsrik.

Manage Your Day-to-Day by Jocelyn K. Glei

Börja göra ditt bästa arbete och gör allting så bra du bara kan är överhängande tema för denna bok. Författaren menar att entreprenörer hålls från fantastisk framgång på grund av deras dåliga schema eller brist på rutin. Inga talanger eller färdigheter hjälper om man inte skapar ett hanterbart schema. De flesta springer som galningar och släcker bränder vilket leder till att man inte gör någonting annat på hela dagen. Men med ett färdigt schema, genererar man mer värde, och saker och ting löses fortare, mer effektivt, och kanske av sig själv.

Traction by Gabriel Weinberg

 De bästa och mest framgångsrika företagen är inte de som har den mest originella produkten. Det handlar om att om din produktionsprocess är dålig kommer du ändå aldrig att tjäna några pengar. Traction är det enklaste sättet att ta ditt företag i linje med dina mål och lyckas. En bok om entreprenörskap som du måste läsa!

Smarter, Faster Cheaper by David Siteman Garland

I boken får du ta del av en rad revolutionerande, intressanta, strategier för marknadsföring och marknadsföring av ditt företag som hjälper dig att lyckas. I grund och botten hjälper boken småföretag att konkurrera på en hård och tuff marknad marknad utan att gå sönder. Även denna bok om entreprenörskap är ett måste!

[louiseeklund]

9 November 2019 Lördag

10:17 Wow. Pinguin har forfarande öppet för manusansökningar. Jag måste släppa den stenen, det berget, tyngden och göra mig själv den tjänsten att lämna in manuset. Sedan behöver jag inte berätta det för någon om inte den blir antagen vidare i processen. Blir den inte det, måste jag leta upp någon som skriver böcker och fråga hur jag sätter upp ett manus som tilltalar. För historien är det inget fel på.

10:22 Nu börjar jag bli hungrig men har fastnat vid youtubevideos och bestämde nu, återigen, att jag skall skriva en låt per dag…. Eller, jag kanske aldrig har haft den tanken? Ingen aning. 10:24 Det vore otroligt tillfredsställande om jag lyckades skriva en låt om dagen i 365 dagar. En fulländad sång behöver det inte vara. En bra låt behöver det absolut inte vara. Och sammanhängande låtar behöver det inte heller vara. 10:28 Juste. Jag skulle ju skriva ned olika idéer varje dag. För att bygga upp min kreativitet. Juste. Jag har ju börjat igen.

13:38 Jag tror fan jag är bipolär alltså. ”Du kan ha en manisk period om du känner igen dig i följande:

Du är överdrivet energisk och upprymd

Du är överaktiv

Du har extremt stort självförtroende

Om du är deprimerad är det vanligt att du har följande symtom:

Ångest

Skuldkänslor

Känslor av tomhet, hopplöshet, förtvivlan eller ilska”

Jag har varit i någon slags mani framtill nu känner jag. Jag har engegerat mig mer än någonsin i skolan, i arbete, i sociala aktiviteter, inte haft något särskilt stort sömnbehov. Personer häromkring har kommenterat allt ovanstående. Nu orkar jag knappt lämna sängen. Jag håller mig i mitt rum. Igår åt jag till och med middag i mitt rum fastän jag bestämt att jag aldrig ska äta här inne. Jag är hungrig till större delen, men svälter mig själv för att jag inte vill stöta in i andra personer. 13:54 Nä, jag är förmodligen inte bipolär. Bara förvirrad. Nu måste måste måste jag verkligen upp och äta. Alla har vid det här laget ätit lunch redan, de tar väl en fika vid tre. Jag tog en tablett kvart i tolv på tom mage så att jag skulle käka inom 45 minuter. Tror tabletten går in i huvudet nu. 13:56 Vill dock duscha men bör väl göra det efteråt. Ingen rush med the dust. 14:10 Jag har klätt på mig, så det är iallafall ett steg. Men jag lade mig på sängen igen, med tårar som aldrig slutar rinna och jag tänker att vänta till klockan fem. Det är inte så farligt. Jag kan sova i tre timmar. Sedan är det konsert på skolan klockan sju, som jag sagt att jag ska gå på. Lovisa föreslog att vi skulle äta middag och se gamla New York baserade filmer ihop. Kanske är det ett bättre allternativ. Men det är så långt att gå. Och isåfall vill jag sova över där. 

14:20 Jag skrev till Lovisa nu, inte så ingående, inte så tydligt. Men jag kan inte gå in i köket så här. Jag måste sova bort tiden. Givetvis skulle jag må bättre med mat i magen men vadfan. Jag dör ju. Jag dör oavsett. 14:24 Bäst av mig vore att jag gick och åt nu, sedan tar datorn med mig till skolan och sätter mig i biblioteket och skriver klart min barnbok och skickar in den till förlaget. Det var trots allt i de tankarna som jag startade den här dagen. Sedan kan jag gå till antingen konserten eller hem till Lovisa beroende vad som bestäms. Följ dina impulser nu Louise. Tänk inte. Gör det bara. 14:33

Det blir middag imorgon och jag börjar gråta igen. 15:09 Hon skrev att jag kunde komma över innan konserten om jag ville, men jag stannar hemma och nu satte jag på en Pixar film och tänker mig att jag går och äter efter den. 15:13 Linnéa vill komma upp hit en helg. 16:56 Filmen tog slut nu och ja mm, animerade filmer kan också vara bra. Familjefilmer. 16:57 Jag tänker nog skippa konserten ikväll. Det är så mörkt och jag har inte bytt hjul på cykeln än. Men om jag går kommer jag nog att cykla ändå. Då kan jag hämta verktyg på ateljén också. Men jag blir nog hemma. Jag måste inte gå på allt. Den här veckan har jag inte gått på något. 17:09 Tydligen äter jag bara ett mål per dag. Det gäller att bestämma vilket som är viktigast. Vad ska jag laga? Jag kommer behöva frossa nu. Äta något stort. Inte konstigt att jag äter mycket när jag väl äter, om jag behandlar min kropp såhär.

18:09

Oj vilken timing. Nu har jag ätit och slog mig precis ned i sängen för att skriva just det. Nu har jag ätit middag och konserten börjar inte förens om en och en halv timma. Nu blev jag sugen på en öl och restaurangen öppnar om en halvtimma. Fan. Jag har ju en Corona här i rummet, kvarlämnad av mamma. Det var plusgrader ute så att både cykla och gå är inte särdeles smärtsamt. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska gå eller inte. Det är nog bra att lämna rummet någon gång. Lämna sängen. Men jag har tjuvlyssnat lite på vad som ska spelas ikväll och jag är lite osäker på att mina känsliga öron ska klara av det.

18:14 Det är ett liveframförande på Kex Hostel på Island nu. Det var där jag bodde. KEXP som arrangör. Loah. 18:34 Fan. Jag ska nog ta mig dit ändå. Musik har aldrig skadat, inte mig iallafall! 18:45 Eller fan. Jag stannar hemma. Vill duscha innan och då även duscha håret och jo de hinner jag väl men vill nog inte gå så gärna som jag hade önskat. Och du. Jag lagade mina framträder förra hösten och nu märkte jag att jag igår slet av en del av min framtand. Jag trodde det var en nagel framtill att jag såg att något var fel med min tand. ”Vad har hänt? Har jag slagit i tanden? Har den åkt upp i tandköttet?”. Nä. Det var bara jag som av någon outgrundlig anledning hade tummen i munnen igår och snäppte mot tandraden med nageln. 18:50 Lyssnar på James Blunt nu, hittade ena tjejen som ska spela ikväll dock. Så det får avgöra om jag åker eller ej. 18:54 Det är väldigt intence men jag gillar det ändå. Känns lite Patty Smith över det hela. 18:57 Varje gång jag reder mig upp, saknar jag sängen. 18:58 Och varje gång jag är i sängen vill jag ut. Jag tror ändå att den musik som kommer vara ikväll, kan vara sådan musik som jag kan tänka mig att göra. Experimentell och konstig. 19:00 Nu är det alltså en halvtimma tills att de börjar. Nja. Det blir nog Dusch, sen läsa bok. 19:13 Jag hatar, att jag inte är, någonting, för någon- Jag skulle likväl inte kunna finnas och ingen skillnad skulle vara skedd.  19:14 Än så länge finns det ingen vits med mitt liv. Jag bara glider runt. Får inte fotfäste någonstans. Jag är en manet som guppar dit vågorna tar mig. Fyfan. Hur ska ta mig ifrån det här? Hur ska jag känna mig viktig? Hur ska jag känna betydelse? Hur ska jag hitta samhörighet? När ska jag finna min plats i livet? Var ska jag finna min plats? Om jag inte har den här, finns den ingenstans. Jag måste göra mig en plats, men hur gör man det?  19:17 Nu ska jag hoppa in i duschen. Sen ska jag försöka jobba på något sätt. För så som det är nu, går inte. Jag vill ha ett team.  19:18 Hur ofta känner du dig meningslös? 19:42 Det blev en lång dusch, i mått här. Herregud, det hade jag räknat som en kort dusch i Storstan. Eller kanske inte kort, men standard-lång. Hur som helst skall jag skriva en fiktiv barnbok nu, bestämdes nu.  20:29 Folk är vidriga. Jag läste precis ett kommentarsfält och det gör jag inte om.  20:35 Zara Larsson själ mina stil. Hon blev blond och nu orangehårig. Min frisör ville aldrig färga mitt hår så. För att jag kommer på mig på våren att vilja göra det men färgen skulle blekna på sommaren. 20:48 Jag skall göra screen tryck. Det är väl där jag får börja.  22:40 Nu blev klockan mycket, hur gick det till? Jag gjorde klart min nya illustrations-serie som är linjer som på olika sätt är formade som ansikten som jag sedan titulerar med konstnärer genom tiderna. Det måste tagit längre tid än jag förstått. Jag är uppe i strax över 20 illustrationer, som jag gjorde tidigare i veckan, inför att jag ville skicka nytt material till Adrian. Idag kom jag på att det skulle bli fina planscher, Posters. Jag tror att de skulle gå hem som tatueringar, som planscher, som inglasat och på tryck på tyg. Så jag skall prova det, tänker jag. Det sista iallafall. För lär jag mig screen tryck kan jag göra det här!  23:00 Två saker:

1: Jag är glad att jag stannade hemma.

2: Kanske borde jag skriva Edklund istället för andra konstnärers namn, eller att skriva till mitt namn någonstans iallafall. Särkillt om jag får för mig att trycka dem. 3: Inte konstigt att jag klarar mig så länge utan annan mänsklig kommunikation när jag för talan och mitt sociala behov med mig själv så bra. 4: Idag var dagen då berlinmuren föll, om jag förstod det rätt på google. Nu hittade jag en kort dokumentärserie om muren på SVT play, så det blir att se den, innan jag somnar. 5: Det blev mer än två tankar. 6: Godnatt. 7: Ja. Det var idag, den 9 November 1989 som muren revs. 8: 30 år sedan. 9: Oj, är de som är födda 89 redan 30 år. Hur gick det till? Jag ville ju vara tillsammans med en 89a och fira in denne persons 30 årsdag. Nu blir det bortom. HALLÅ!! Någon 89a som är född i November/December som vill gifta sig med mig?

[perabl]

#gallery-0-6 { margin: auto; } #gallery-0-6 .gallery-item { float: left; margin-top: 10px; text-align: center; width: 33%; } #gallery-0-6 img { border: 2px solid #cfcfcf; } #gallery-0-6 .gallery-caption { margin-left: 0; } /* see gallery_shortcode() in wp-includes/media.php */

Doften eller som jag upplevde det, stanken, när mor kokte leverkorv sökte sig upp för trappan och trängde sig obönhörligt in i mitt rum. Det var då man visste att det lackade mot jul. Första advent närmade sig och jag skulle åter få sätta upp den där ljuslyktan i kulörta pappsidor och en sju watts glödlampa i mitt fönster. I sådär fem eller sex veckor framöver skulle jag få trivas i det där behagliga ljuset den gav och kunna slå mig ner i min fladdermusfåtölj och läsa ännu en bok om tvillingdeckarna och den överintelligente kusinen Hubert, eller någon av Fem-böckerna. Men det var inte någon beständig frid. Snart skulle man tvingas med i kyrkan eftersom syrran tvunget skulle delta i årets luciatåg. Jag såg min närvaro där som helt onödig, och jag hade haft det betydligt trivsammare hemma. Men mor och jag hade inte samma uppfattning i den frågan. ”Måste jag följa med?” undrade jag klagande. ”Ja, det måste du”, svarade mor skarpt. ”Men det är ju tradigt.” ”Nä, det är det visst inte. Lucia är en fin tradition.” ”Jaså.”

Jag hade alltid svårt att riktigt se tjusningen med alla de där figurerna klädda i vita särkar med en massa ljus, sjungandes obegripliga texter om gård och stuva eller den där märklige Staffan och hans fem fålar. Att sen mor blev arg när jag ville försöka lätta upp den i mitt tycke tungsinta stämningen i kyrkan genom att hala upp mitt munspel och försöka mig på en munter melodi, förstod jag heller inte. Hon nöp mig hårt i armen, som så många gånger förr,  och beordrade mig strängt att stoppa ner munspelet och vara tyst. Sen fick jag mig en åthutning när vi kommit hem också. ”Det var du som ville att jag skulle följa med”, klagade jag. Så min motvilligt inställda munspelskonsert tillsammans med det tillfälle då min syster satte sig på min gitarr som för tillfället låg i fladdermusfåtöljen, blev nådastöten för min musikaliska karriär.

Men det där med Lucia var alltid något jag hade lite svårt att förstå. Lätt för syrran som fick vara tärna och ibland till och med självaste Lucia med ljus i hand eller i krona på huvudet. Med levande ljus och inte en brandsläckare inom rimligt avstånd i lokalen. Bara en våt handduk som kronan fick vila på. Hur vågade man? Men skulle jag vara med fick det bli som stjärngosse! Hur kul är det att gå omkring med en dumstrut på huvudet!? Tomte gick heller inte an. Fanns alltid någon annan som hann före till den rollen. Tror säkert jag kunde platsat som Lucia. Man var ju långhårig på sextiotalet. Åtminstone så länge inte morfar hann fram och mot min vilja klippte mitt hår i en märklig kompromisslösning, med lång lugg och snaggad nacke. Att protestera gick ju heller inte an. Han var ju förutom byggmästare i byn även frisör! Så han kunde sin sak. Minsann. Men det var ju som det var på sextiotalet. Vuxenvärlden hade i allmänhet inte samma uppfattning som oss unga i den frågan. ”Pågar ska inte ha långt hår!” slog morfar fast. ”Ja men kolla på Beatles.” ”Ja, men de är ju musiker. Det är ju inte du, eller hur?” ”Nä, och vems fel är det?”

Inför den stundande julen hade man ju viktiga saker att göra. Önskelistan skulle skrivas. Gällde att formulera sig väl också, så att mor… eller ja… tomten begrep vad man menade. Det gjorde hon … han sällan.

Någon dag innan självaste julafton fick vi pynta lite mer. En egen så kallad gran i form av lite granris i en stor vas med vatten blev det. Sen var det fritt att dekorera med kulor och glitter. Det vill säga gamla avlagda julgransprydnader som mor hade tröttnat på. Fanns dock inte så värst mycket att välja på, eftersom hon gärna fyllde den riktiga granen med alldeles för mycket pynt, och ogärna släppte ifrån sig något. Det hon släppte var syrran oftast först på. Så det pynt jag fick tillgång till var mest slitet på gränsen till färdigt att kastas.

Nu infann sig också en tid av lite förväntansfull tillvaro. Julklapparna låg gömda i mors och fars garderob, men där måste man nog ge mor en liten eloge. Hon såg alltid till att slå in paketen väl och det var oftast omöjligt att gissa sig till vad som fanns i dem. Spelade ingen roll hur mycket man än klämde och kände på paketen. Förutom när jag blivit tonåring och julklapparna mest bestod av skivor och en och annan skjorta.

Så småningom blev det dags för julgodis. Den där osen av leverkorv hade till slut lämnat huset, och ersattes av ljuvlig förförisk doft av nykokt knäck och annat smaskigt. Allt det där som man sen sprang och nallade av ur skafferiet varje tidig morgon innan mor orkat sig upp ur sängen och kunde hålla ögonen på vad som hände i köket. Jag tog med försiktighet för att i möjligaste mån undgå upptäckt. Några få knäck, och en och annan tunn skiva marsipanbröd. Mer vågade jag inte. Ett år fanns ett halvt kilo nougat i skafferiet, och det var ju verkligen godis. En tunt skuren kant märker hon säkert inte. Eller ja, jag tar en liten bit till. Den är ju stor så det kan väl inte märkas. Det var verkligen gott. Tror jag tar en bit till. Efter att ha satt i mig nästan halva paketet fick jag nog mitt straff utan att mor behövde agera. Det dröjde väldigt många år innan jag alls kunde tänka mig att äta nougat igen. Men jag vet egentligen inte riktigt vad hon använde den till, för jag har inget minne av något hemlagat godis som innehöll nougat. Ha… hon visste kanske inte hur man gör!

Lille Julafton fick en speciell betydelse. Det var då vi faktiskt hade ett eget familjärt julfirande med julmat, som för min del som otroligt kräsen unge bestod av grillkorv och pommes frites, eftersom till och med mor insåg att jag troligen skulle svälta annars vid det dignande julbordet. Hade ingen förståelse alls för det där med skinka, sill, sylta eller vad annat de nu fick för sig att duka fram. Det dröjde ganska långt upp i vuxen ålder innan jag började uppskatta riktig julmat. Efter maten hade vi vår egen lilla extra julklappsutdelning. Vi hade både Lucia och tomte, och det var naturligtvis syrran som fick klä sig vitklädd med ljus i hår. Själv dolde jag ansiktet i en varm tomtemask, och så lussade och tomtade vi för mor och far. Medan jag svettades innanför masken och helst bara ville få det överstökat så snabbt som möjligt för att få tillgång till de få julklappar som delades ut lite i förskott denna dag.

Äntligen var det julafton. Först en tur till farmor, för rättvisans skull. Men det blev aldrig mer än någon timme, och aldrig något julfirande med kusinerna på fars sida. Vet egentligen inte varför. Lite fika med pepparkakor och de där klassiska mandelskorporna, och eftersom man var för liten för att dricka kaffe fick det bli julmust. En dryck jag egentligen aldrig riktigt förlikade mig med. Vid juletid var det förvisso den enda läsk man fick. Besöket hos farmor var mest en plåga. Hon var ju snäll och omtänksam, men för en liten halvvild unge fanns det inte mycket kul att göra där. Jag ville ju bara åka vidare till mormor och morfar på Solhäll. Det var ju där allt roligt och spännande hände. Hemma fungerade det nästan aldrig att ha kompisar hemma. Det blev mest pinsamt. De flesta blev ivägkörda av mor. Varför?! Ja, säg det. Hon hade synpunkter om allt och alla. Hon klagade över att vi förde liv och det skulle vara tyst. På Solhäll var allt mycket friare, och tillsammans med min ett år äldre kusin fanns det utrymme för så mycket fantasi. Julafton hos mormor och morfar hade ett ganska tydligt fastlagt program. Först kaffe och kakor. För oss barn var det åter igen julmust! Mormor sa alltid att det var ju samma som Coca cola. Det var också lönlöst att invända att det faktiskt bara var färgen som var samma som Coca Cola. Samma sak var det till påsk, men då hade ju drycken ett annat namn. Det var lite olika hembakta kakor, och pepparkakor som man alltid skulle trycka sönder i handflatan. Blev det tre delar fick man önska sig något. Påhitt javisst. Oavsett vilket blev mina önskningar aldrig uppfyllda! Sen var det de där ljuvliga mandelmusslorna med vispgrädde och jordgubbssylt som mormor alltid serverade till julfikan. ”Nu tar du bara en”, sa mor strängt. Men när det var dags att duka av bordet, räckte mormor fatet till mig. ”Du tycker ju om de här. Ta du en till!” Jag mötte och läste mors blick, och visste mycket väl att hon ville säga nej. Men hon vågade inte eftersom hon hade lika stor respekt för sin mor som hon ansåg att jag skulle ha för henne. Jag tyckte om mormor. Det var alltid en viss tidspress med det här eftermiddagskaffet. Snart började ju Kalle Anka på tv. Att det var ett så pass viktigt inslag på julafton är antagligen för dagens barn ganska obegripligt. Ja, förutom för alla de som idag med tvivelaktig politisk agenda tjatar om att de absolut vill behålla Kalle Ankas jul. På den tiden var detta med undantag av några få tjeckiska kortfilmer under årets gång, de enda animerade filmer som visades på tv. Så snart Benjamin Syrsa sjungit sista raden i ”Ser du stjärnan i det blå” knackade jultomten på dörren. Hans tajming var alltid perfekt! Tomtens besök på julafton var självklart för oss barn alltid den absoluta höjdpunkten, även när vi blivit gamla nog att förstå att det egentligen var morbror Allan som gömde sig bakom den slitna tomtemasken. Och det var inte enbart julklapparna som gjorde hans besök till en höjdpunkt. Han la alltid ner en hel del förberedande arbete inför sin tomteroll, och det var ett utsökt och annorlunda skådespeleri han bjöd på. Förutom att han och moster alltid haft en alldeles särskild plats i mitt hjärta, är han som vår alldeles egna tomte något som fyller minnet med värme. Efter hand la vi också märke till hur morbror Allan lite diskret lämnade rummet lite innan sista julhälsningen dök upp i Kalle Ankas jul. Man började förstå varför.

Julklapparna då!? Var de bra? Lite svårt att säga om mor egentligen var helt medveten om vad hon handlade. Ett år önskade jag en elektrisk bilbana. Jag fick ett Formula 1 sällskapsspel från Alga. Ärligt talat vet jag inte om det var roligt eller spännande. De där instrumentpanelerna i papp som hörde till spelet, med mätare i plast där man själv kunde ställa in önskad hastighet var rätt fräcka. Men jag fick aldrig någon klarhet i vilken funktion de hade. Undrar fortfarande om det spelet var roligt. Jag kan förstå om en elektrisk bilbana kanske var en lite väl dyr julklapp, men man kunde kanske tänkt ut ett bättre alternativ. Det fanns ett antal betydligt billigare förslag på min önskelista, som exempelvis någon Corgi Toys-bil. Till och med något mjukt paket med strumpor eller kalsonger hade varit roligare än ett sällskapsspel som ingen ändå ville spela med mig. Djupt imponerad av mina kusiners fantastiska järnvägsanläggning önskade jag mig ett år en grundsats för modelljärnväg. Närde en dröm att kunna bygga upp en lika häftig anläggning själv. Jag fick ett lok som gick på batteri som tog slut efter två varv på rälsen vilken räckte till en liten ringformad bana. Far hade heller aldrig tid eller lust att vara behjälplig i något byggande. Något år tidigare när Mary Poppins var aktuell på bio, fick jag ett sällskapsspel baserat på den filmen. Men det var ju just det med sällskapsspel! Man måste vara minst två för att kunna spela, det hörs ju på själva namnet. Varken syrran eller mina föräldrar hade lust eller tid. Jag fick aldrig klart för mig exakt vad det spelet gick ut på heller. Ett annat år fick jag ett labyrintspel! Äntligen hade de ändå fattat! Äntligen ett spel jag kunde spela ensam. Julklapparna blev dock lite bättre när man började komma upp i åren strax över tio, och Lp-skivor och fräcka skjortor stod högst på önskelistan. Nu kan man kanske fundera över om jag var en sådan där otacksam unge som inte hade vett att uppskatta föräldrarnas ansträngningar med att hitta passande julklappar. Kanske, kanske inte. Men min far kan nog inte hållas ansvarig i det här fallet. Det enda han bidrog med var sin del av ekonomin. Det var helt och hållet mor som ansvarade för inköpen av julklappar. Och om jag var otacksam var jag i så fall ärftligt belastad. Jag kan inte minnas en enda jul som jag inte hört mors klagovisa över fars val av julklapp till henne. Det handlade alltid om någon hushållsmaskin som han tyckte hon behövde. Han fick dem till ett bra pris hos sin svåger som hade butik i byn där far själv en gång vuxit upp. Att hon sedan alltid fick någon dyrbar present från Guldfynd när de firade bröllopsdag på nyårsafton fanns liksom inte riktigt med i hennes tankar. Ett år fick ändå fars julklapp henne att tappa målföret för en stund. I vanlig ordning just som tomten tackade för sig och skulle bege sig vidare, kom han tillbaka in med ett paket i lite större format som inte fick plats i hans säck och heller inte under granen. Mors min visade tydligt hennes förutfattade åsikt att det naturligtvis handlade om ännu en hushållsmaskin till samlingen. Den stora skillnaden den här gången var att någonting rörde på sig i paketet. Tomten satte ner det på bordet framför mor, vände det försiktigt och i samma stund lyftes julklappspapperet en aning och ett nyfiket och lite förskrämt taxhuvud kikade ut ur paketen.

När tiden kom då vi barn hade flyttat hemifrån, blev jularna efter hand allt mer komplicerade. Några år efter att mormor och morfar lämnat oss, fortsatte vi ändå att fira jul på Solhäll. Det var stressigt! Det var kaffe klockan två. Kalle Anka klockan tre. Besök av jultomten omedelbart efter det. Så snart tomten lämnat huset, rafsade man ihop sina respektive julklappar, tackade för sig och for vidare. Det är klart det som är problemet när barn växer upp, gifter sig och får barn och … ja, ni fattar.

Visst fanns det mycket kring barndomsjularna som var mysigt och roligt. Inte minst var man ju ledig från skolan. Jag läste aldrig så många böcker som just veckorna före och efter jul. Sen julmaten – grillkorv med pommes frites var ju gott.

Att vara på Solhäll hos mormor och morfar var alltid något speciellt, inte enbart till jul. Och sen morbror som jultomte – det var i en klass för sig.

Idag är julen betydligt lugnare. Några dagars avkoppling hos det som blivit min familj med god julmat där jag numera uppskattar det allra mesta, julklappsspel och sedan en hel kväll bland folk som älskar sällskapsspel.

          Min Julsaga Doften eller som jag upplevde det, stanken, när mor kokte leverkorv sökte sig upp för trappan och trängde sig obönhörligt in i mitt rum.

[bokstund]

I fredags hade vi äntligen releasefest för vår debutantologi Isbrytning, så nu har jag äntligen debuterat som redaktör i en riktig, fysisk bok! Festen hölls på Litteraturhuset i Göteborg, och blev, om jag får säga det själv, mycket lyckad. Här följer några av bilderna jag tog under fixet inför och sedan under själva festen.

Vi köpte (självklart) sushi innan pyntandet och uppdukandet. Viktigt med bra energi. Jag tog fyra lax och fyra inside out – min standard. Jättegott! Kan dock inte äta sushi (eller något annat) med pinnar och var för lat för att diska bestick så jag åt med fingrarna.

Här är fixandet i full gång! Ballonger skulle blåsas upp, girlanger skulle hängas upp, stolar skulle ställas fram, böckerna skulle ställas på plats, maten skulle dukas fram…

… och bordet skulle dukas. Vi inledde nämligen kvällen med en förfest enbart för oss redaktörer och skribenterna som medverkar i antologin. Några av våra lärare på kursen droppade också in. Alla fick faktiskt plats, det var ett under att jag lyckades tränga ner tillräckligt med stolar runt borden. Det blev lite knöligt att sätta sig – om man väl hade satt sig kunde man typ inte gå igen.

På scenen fick skribenterna ta plats för uppläsningar.

Vi bjöd på pastasallad, ost, fruktsallad, lite tapas, hemmagjorda crostini, gurk- och morotsstavar med olika dippar, och en bönsallad. Så gott!

Sen började releasefesten för allmänheten! Vi började med att gå upp på scenen själva. Kändes lite märkligt att stå där uppe, men samtidigt kul att få visa upp sig lite. Läskigt med så många ögon bara oss, vi är ju inte så många.

Här följer några bilder på några av skribenterna från när de läste korta utdrag ur sina texter uppe på scenen. Är så imponerad över att de vågade, och att de gjorde det så bra!

Martin Ricksand. I antologin medverkar Martin med novellen Världen räcker inte till. Den här texten har jag varit redaktör för!

Anna Jegorova. I antologin medverkar Anna med dikten Ingenting kvar.

Klara Gattbro. I antologin medverkar Klara med dikten Renhet.

Fredrik A. Rastilla. I antologin medverkar Fredrik med dikten Olivolja.

Ballongefterfest under städningen.

Jag visste att det skulle komma många, men att det skulle komma så många som det kom var en överraskning för mig. Kanske hade jag svårt att visualisera hur många 80 plus människor faktiskt var. Någon exakt siffra på hur många som kom har jag tyvärr inte, men jag vet att det var många. Det blev nästan olidligt varmt inne i lokalen ibland trots att ett stort gäng hängde ute i den varma kvällssolen under en stor del av festen. Stämningen var munter och inbjudande, precis så där härlig som en releasefest ska vara.

Min mamma, lillasyster, mormor och en av min mormors väninnor kom på releasefesten. Det kändes stort att de kom så att jag fick visa upp mitt stora projekt för dem på plats. Blev så lycklig, och kände mig så stolt!

Så här glad kan man vara när man haft releasefest! Här poserar jag och min syster med min mammas exemplar då jag inte fått något eget ännu, så ni får hålla tillgodo med de här bilderna på boken så länge! Kändes lite märkligt att gå hem utan min egen bok. Men den som väntar på något gott…

Under kvällen fick jag signera fyra böcker. Ser det som en personlig vinst.

  Vill du se fler bilder från releasefesten? Under kvällen agerade en av mina klasskamrater fotograf, och hennes fina bilder kan du hitta om du klickar här.

Vill du veta mer om vad jag gjort under projektets gång? Då rekommenderar jag att du läser inläggen i kategorin Plugget och Veckans lista. Du kan också hitta mycket kul på vår Facebook-sida, här.

Lyckades du inte få tag på ett exemplar av Isbrytning? Ingen fara! Alla texter finns att läsa digitalt om du klickar dig in här. Där kan du också läsa förordet (vilket jag var med och skrev), som svarar på vad antologin egentligen är och hur den blev till. Trevlig läsning!

Bloglovin’  │ Instagram

Releasefest: Isbrytning I fredags hade vi äntligen releasefest för vår debutantologi Isbrytning, så nu har jag äntligen debuterat som redaktör i en riktig, fysisk bok!

[vassaeggen]

Här är mannen som uppfann annonseringen

Abraham Verhoeven uppfann tidningsannonsen. Han var holländare och drev en av världens första dagstidningar i Nederländerna, Nieuwe Tijdinghen. I januari 1620 publicerade han den första tidningsannonsen.

Verhoeven var en tidig tidningsman, världens första dagstidning föddes i Strasbourg 1605. Den hette Relation och var en förlängning på de veckobrev som de stora handelshusen höll sig med. Dessa veckobrev hade skapat stora nätverk med korrespondenter och reportrar i hela den kända världen. Men det var en sluten krets som läste dem. När Johann Carolus tiggde till sig stadsprivilegium 1605.

Problemet var att få ihop kostnaderna med intäkterna. Att bygga, utveckla och behålla nätverk med korrespondenter och rapportörer i hela Europa kostade tidningsmakarna många gulden och mark. Och intäkterna från prenumeranter var begränsade av trycktekniken. Att trycka 700 exemplar var inte något större bekymmer, till och med 1000 dubbelsidiga exemplar klarade tryckpressarna av på en dag. Att öka listan med ett par hundra nya prenumeranter skapade mest bekymmer. Först med 2000 prenumeranter blev det lönsamt - då kunde man investera i en andra tryckpress som satte och tryckte tidningen parallellt med den första.

Att öka till två eller tre utgåvor i veckan var inte alltid en bra idé. Kostnaderna för skribenterna kunde förvisso fördelas på fler utgåvor, men de fasta kostnader för tryckare, papper, tryckpressar och distributörer var ju de samma. Några tidningar valde att få hjälp av partier (till exempel både Tories och Whigs i England) och myndigheter som inte sällan betalade för en tredjeutgåva - med förkunnelser och propaganda.

Inte konstigt kanske att läsarna ratade veckans tredje utgåva från de tidningar som i England, Tyskland och Nederländerna försökte dryga kassan.

Det blev Verhoeven som fick snilleblixten: i januari 1620 gjorde han en liten textannons för innehållet i nästa veckas tidning. Och veckan därpå tryckte han en annons för en bok han gav ut på sitt förlag. Därmed var bollen i rullning, han sålde snart annonser till andra förlag som gjorde reklam för sina böcker och i stort sett alla tidningar i Europa hade inom ett par år annonser som ett självklart inslag i sina tidningar. De nya tidningarna hade samma målgrupp som de nya bokförlagen: den framväxande borgarklassen, som ville läsa religiösa texter (gärna på holländska) men även bestsellern Erasmus, olika sorters kalendrar, självhjälps-böcker eller matematiska läroböcker.

Från januari 1620 var det inte bara tidningens innehåll som hade ett värde, utan även tidningens läsare. Mediemarknaden kastades ut en ny omloppsbana, där annonsörer och medier ville nå samma målgrupp. Kanske börjar vi se ett slut på den långa bågen: allt mer medieinnehåll finansieras direkt av konsumenterna (från New York Times och DN till Netflix och Twitch) och allt mindre av annonsörerna.

Vägen har fått en gaffel: annonsörerna vänder sig någon annanstans: mot big data, sociala medier, influencers, Tiktok, Youtube-samarbeten. Mot grupper som inte vill betala för medieinnehåll. Media och annonsörer kretsar inte längre i samma omloppsbana.

[atriumforlag]

Trettonde året med Atrium Förlag – barnböcker, översvämning och favoriter i repris

Året inleddes med att både Ruben Östlund och Stig Björkman guldbaggebelönades i januari – den senare mottog en hedersguldbagge för hela sitt konstnärsskap! – och Östlunds Guldpalmsvinnare ”The Square” (vars manus vi som bekant gav ut i boken ”Rutan”) blev därtill både Golden Globe- och Oscarsnominerad för bästa utländska film. Dessutom blev det på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm äntligen bejublad urpremiär för Björn Runges finfina "Jag är en annan nu", som vi gav ut redan året innan – då under namnet ”Stillhetens hav”. Pjäsen kommer under 2019 även att bege sig på turné med Riksteatern.

Dock var 2017 en stor missräkning ifråga om intäkter så inför 2018 tog vi beslutet att endast ge ut barnböcker, i förhoppning om att kunna vända trenden.

Årets första bok, den grekiska bilderboken ”Ett sista brev” av Antonis Papatheodoulou (text) och Iris Samartzi (bild), i översättning av Anna Maria Gull, hade vi sett omtalad på diverse bokbloggar och blev överraskade när det visade sig att inget svenskt förlag hade kastat sig över den här pärlan. Den mysiga berättelsen om brevbäraren herr Kostas sista dag på arbetet och det allra sista brevet han har kvar att dela ut blev vår största boksuccé för året. SvD lyfte fram den som en av de bästa barnböckerna, Pelle Lindblom tipsade om den i SVT:s Go’kväll och Lotta Olsson i DN hyllade bilderna i boken som ”exceptionella”. För att fortsätta citera Lotta Olsson: ”Det är en hel liten värld som döljer sig i kartongkuvertet, uppfinningsrik på samma sätt som argentinska ISOL, Almapristagaren, gör sina bilder. Och ju längre man betraktar den, desto mer växer den.” 

Både vi själva och andra passade under året på att ordna olika arrangemang utifrån boken, alltifrån brevcollage på Pilgatan i Umeå till bokteater hos Tranströmerbiblioteket på Medborgarplatsen i Stockholm. Det som gör boken extra speciell är kartongkuvertet, dvs att boken har ett omslag som gör själva boken till ett brev – något som lett till en och annan rolig anekdot under året – exempelvis Go’kvälls programledare Pia Herrera som genast utbrast "Är det en bok ens en gång?” när hon fick se boken eller Bibliotekstjänst (BTJ) som vi fick truga rejält för att överhuvudtaget få till ett omdöme, då de ansåg att ”eftersom den kommer i en liten låda/kartong bedöms den som mindre lämplig för biblioteksbruk”. Då vi fick dem att inse att kuvertomslaget går att ta av blev resultatet ett omdöme med högsta betyg (5:a) och formuleringar som ”en utsökt upptäcktsfärd läsaren bjuds in i” och ”bilderbokspärla”.

Littfest blev precis som alltid en av årets höjdpunkter för vår del. Vi fanns traditionsenligt på plats med ett allt mer dignande bokbord och bjöd denna gång upp Stig Björkman som fyllde Tonsalen till bristningsgränsen när han berättade om sina möten med filmhistoriens giganter som Bergman, Antonioni, Hitchcock och Tarkovskij – och dessutom om sin kommande dokumentär om och med Joyce Carol Oates (vi fick till och med se en glimt ur filmen över ett år innan tilltänkt premiär!). Han passade även på att besöka Löjtnant Grahns gård, det hus i Umeå där hans mor växte upp. Hans fina bok ”Michelangelos blick” fick sedan fortsatt uppmärksamhet på sina håll under året, exempelvis när Mikael Timm i radio gjorde ett söndagsprogram om Antonioni och alienation.

På Littfest släppte vi även 2018 års andra bok – ännu en titel av vår favorit Siobhan Dowd, ”Paveen och buffertjejen”, i översättning av Helena Ridelberg och med förord av Patrick Ness. Ursprungligen var det den novell med vilken Dowd debuterade som författare 2004 (skriven utifrån vad Dowds egna vänner inom resandekulturen hade upplevt) men som sådan hade den tyvärr i det närmaste glömts bort. Först nu tack vare Emma Shoards fantastiska illustrationer har den fått välförtjänt uppmärksamhet och spridning, och blev också vår första grafiska ungdomsroman. Berättelsen handlar om det irländska resandefolket, pavees, och hur de blir bemötta av lokalbokningen, som de kallar buffers – en träffsäker skildring om rädslan för det annorlunda, som vi tänkte var precis vad vår tid behöver, samtidigt som den också är en fin skildring av ett möte mellan två ungdomar som båda kämpar med sina utanförskap. Vi hade alltså stora förhoppningar på boken, i synnerhet då temat är brännande aktuellt i vår tid, men tyvärr fann boken inga recensenter.

Årets tredje bok, Jean Julliens lekfulla ”Före & efter”, som utkom i maj, skulle vi kunna berätta mycket om. Till att börja med hur vi fann den, i butiken på konstbiennalen i Venedig året innan, dit vi hade flytt undan ett skyfall, och då fann den helt oemotståndlig. Sedan hur vi förhandlade oss fram och tillbaka med originalförlaget Phaidon och till slut fick ge oss för att trycka även en svensk upplaga i Kina. Dittills hade vi mycket medvetet undvikit att trycka böcker utanför Europa men när det till sist blev ett ultimatum ville vi hellre ge ut boken än att inte göra det. Resultatet är alltså vår allra första och förhoppningsvis sista Kina-tryckta bok samt vår hittills enda pekbok, som fick ett fint bemötande på många håll – inte minst i SvD som framhöll den som en favorit, men även tidningen Förskolan. Idén om att det alltid finns ett före och ett efter på allting är humoristiskt och kongenialt enkelt gestaltad av Jullien, med ett uppslag som visar före och nästa uppslag efter – före och efter bebisen föds, före och efter en dag på stranden, före och efter att katten tvättar sig etc. Jullien är annars mest känd som mannen bakom #peaceforparis-symbolen. "Före & efter" blev den första av hans helt egna böcker – sådana som han stått för själv genom att både ta fram koncept och illustrera – att utkomma på svenska.

Så långt kändes det som att allt gick vår väg. Men så hände det som inte fick hända. Den 23 juli, mitt i den varmaste av somrar, fick vi ett meddelande om vattenskada i vårt förråd/boklager, där vi sedan tio år förvarat merparten av vår utgivning (allt det som inte lagerhålls på Förlagssystem i Falun). Vi begav oss dit med detsamma och beskådade förödelsen – uppemot 30 cm vatten som runnit in via golvet efter en störtskur dagen innan, och allt i förrådet hade rasat. Därefter fick vi jobba dag och natt för att tömma förrådet så att golv och väggar skulle kunna torka, och i samma veva även slänga alla de böcker som inte gick att rädda – totalt över 1600 böcker. Det innebar en förlust på nästan halva vår årsomsättning, som tyvärr inte heller täcktes av vår försäkring då den inte täcker naturkatastrofer, som skyfall tydligen räknas till. 

Översvämningen i vårt boklager uppmärksammades även stort i lokala Västerbottens-Kuriren. Först ett par veckor senare kunde vi köra in återstående böcker i förrådet igen och inventera lagret. Det mesta gick ändå att rädda, det var det understa lagret som hade tagit smällen. Under tiden ordnades insamlingar med anledning av detta, medan andra köpte en extra bok för att stötta oss, och allt detta är vi djupt tacksamma för. Tack vare allt oväntat stöd kunde vi åter blicka framåt mot nya bokprojekt.

Nya böcker i all ära men det värmer lite extra när äldre titlar åter uppmärksammas. Exempelvis när Dramaten i höstas åter satte upp Erland Josephsons pjäs "En natt i den svenska sommaren". Föreställningarna på Elverket blev i stort sett utsålda och uppsättningen hyllad. Både pjäsen (i en volym som också innehåller Radioteaterns prisbelönta inspelning) och våra övriga Tarkovskij-titlar fanns att köpa på plats.

En annan favorit som åter besökte Sverige i september var Jenny Valentine, som gästade SmåBus Barnboksfestival i Småland för att berätta om sitt år som "Hay Festival International Fellow" och om sina möten med unga människor från hela världen, i syfte att öka deras inflytande och ge dem en röst. Vi fick också veta att hon har en ny bok på gång, som vi hoppas kunna ge ut om inte 2019 så i alla fall 2020.

Och så var det dags – årets stora satsning, som vi arbetat med i flera år, släpptes också i slutet av september: E B Whites tre klassiska barnböcker "Stuart Little", "Min vän Charlotte" och "Svanens trumpet", med nya färgillustrationer av Jenny Berggren. Detta var första gången (även internationellt sett) som böckerna gavs ut i en samlad satsning med just färgbilder av en och samma illustratör.

”Stuart Little” hade för länge sedan utkommit på svenska i ett par utgåvor med namnet ”Knatten”, där ett helt kapitel hade utelämnats. Det gjorde att vi såg nödvändigheten i en komplett nyöversättning, som gjordes av Christo Burman. ”Svanens trumpet” hade vi tidigare gett ut 2009 men hade nu möjlighet att revidera översättningen av Kerstin och Olle Backman. ”Min vän Charlotte” slutligen, Whites största framgång tillika en av historiens mest älskade barnboksklassiker, hade översatts till svenska av Britt G Hallqvist – en fin klassisk översättning som dock blivit daterad med åren. Vi bad därför Kerstin Backman revidera även Hallqvists översättning avseende svårtillgängligt ålderdomliga partier och uttryck som ”en särdeles gris” för att den fortsatt skulle hålla för att sätta i händerna på moderna barn. 

Satsningen på Whites böcker var mångsidig: vi gjorde boktrailers, arrangerade sagostunder, workshops och utställningar med originalbilder både i Umeå (Bokcafé Pilgatan) och Stockholm (Hornstulls bibliotek). Tyvärr fick vi endast gensvar på det lokala planet – även om det gensvaret i sin tur var massivt, då böckerna och illustrationerna uppmärksammades i SVT Nyheter Västerbotten, Morgon i P4 Västerbotten, ett av de sista numren av Umeå Tidning och sedermera också en finfin recension av Lena Kjersén Edman i Västerbottens-Kuriren.

Parallellt med White-släppet gick Bokmässan i Göteborg av stapeln, och även om vi detta år inte besökte mässan fanns vi ändå närvarande genom att IBBY Sverige där delade ut en Silverstjärna till vår favoritbilderbok från föregående år, "Den stora berättelsen om en liten linje" av Serge Bloch, i översättning av Christo Burman. Den hade tidigare under året också nominerats till Peter Pan-priset samt fått en uppskattande recension av ingen mindre än Fibben Hald i Opsis.

När vi nu tar ett steg tillbaka och blickar tillbaka på 2018 års utgivning kan vi se att det blev ett riktigt bra barnboksår för oss, med några helt fantastiska böcker som både vi och ni läsare har gillat extra mycket. Försäljningsmässigt en klar bättring från året innan, även om svårigheterna med att synliggöra våra böcker – både i butikshyllan och på kultursidor – näranog förvärrats. Även i år har vi behövt skicka en del utgångna böcker till makulering, vilket alltid smärtar – bland dem Elfriede Jelineks ”Prinsessdramer”. White-böckerna tog så mycket tid i anspråk att vi inte hann ta fram en ny hemsida, så vi siktar på att lyckas med det nästa år istället. Men framförallt så ser vi fram emot att då släppa flera spännande böcker, varav några redan befinner sig i tryck!