#svensk jude

[my-jewish-life]

We'll see how this goes, but it's worth a try!^^

Any swedish jews here, or jewish converts in sweden? I'm looking to get more friends in Sweden, bonus points if you are in the Linköping area!^^

Finding a jewish community is so here, especially when you live so far away from a synagogue:(

Dm me if you wanna be friends^^

[normalbeast-downformaintenance]

Alltså inte för att vara sån men ibland önskar jag jag kunde förstöra den ariska rasen med mina sluga infiltrerande parasit-powers där jag infekterar hederliga svenska med (((transsexualitet))) och solidaritet med våra rasifierade syskon

- en sådan där jude som inte är “riktig svensk” som SD varnade er

jag vill bara säga till alla som håller på sverigedemokraterna, de är nazister. t.ex, de tror att judarna försöker döda "vår ras" med hjälp av coronavaccin. alltså vad menar de med det???

i sverige så ska alla behandlas lika, oavsett tro, sexualitet, bakgrund, kön, o.s.v

hur skulle vi klara det med rasister som leder oss?

Har som sagt fler av dessa i frågelådan

[hamishkan]

Stefan Larssons replik till Jonas Melin

Bibelläraren Jonas Melin har kommenterat Stefan Larssons debattartikel “Lagens tid är inte förbi” på sin blogg Barnabasbloggen http://barnabasbloggen.blogspot.com/2019/02/den-kristne-och-lagen.html

Läs Stefans svar nedan;

Jag vill tacka Jonas för hans reflektioner utifrån min insändare i Dagen. Jag hoppas att jag med denna replik ska få inleda ett utbyte av tankar och idéer oss två emellan, en diskussion “för Himmelrikets skull”, som antika judar uttryckte det när de höll debatter om Guds ord.

Den initiala frågan som Jonas ställer är: Ska en kristen hålla hela Torah, eller bara delar av den - eller inget alls? Just detta - att vi som kristna inte alltid vet hur vi ska förhålla oss till lagen, och därför tycks hamna i ett “antingen eller”-resonemang - är ett av skälen till att jag vill att vi börjar diskutera lagen mer systematiskt inom svensk kristen förkunnelse och teologi. Jonas går iofs inte in i den “fällan”: han menar att vi som kristna är ålagda att hålla vissa bud. Min insändare är först och främst en kritik riktad mot den attityd som jag nämner i inledningen, där kristna menar att ett bud-orienterat lärjungaskap är farligt eller t.o.m. förkastligt. Men Jonas blogg-reflektion väcker likväl många frågor som gränsar an till det förhållningssätt som jag kritiserar. Därför vill jag försöka förtydliga några tankar i min insändare, samt ställa några frågor till Jonas utifrån hans reflektioner.

Först: vilka bud ska vi hålla? Som Jesus-troende icke-jude ska man definitivt inte hålla alla buden - det vore att bryta mot de bud som endast är till för omskurna, för präster i templet et c. Män ska heller inte hålla bud som är till för kvinnor, eller tvärtom. Själva frågeställningen uppfattar jag komma från att vi inte har satt oss in i Toran i detalj. Vi betraktar den som en monolitisk uppsättning lagar och bud, inget annat. Vi glömmer lätt bort att det är vår egen Herre, Gud själv, som har uttalat dessa lagar, och befallt dem till Israel, samt att Torah innefattar mer än själva laglistorna i t.ex. 2 och 3 Mosebok. Många av oss läser sällan Moseböckerna och profeterna. Därför får vi en alltför stor känslomässig distans till dem - men om vi försöker att leva med dessa texter lika mycket som vi lever med de nytestamentliga texterna, så blir vi varse om och om igen hur pass centralt Torah är för relationen mellan Gud och Israel, samt hur pass avgörande bud-etiken är för Guds relation till olika gestalter och nationer i de gammaltestamentliga berättelserna. Torah är inte ett bihang i berättelsen om Israels öde. Den är snarare navet, alltifrån Lustträdgården och framåt. Adam och Eva kastas ut ur Eden för att de inte lyder Gud. De första generationerna människor dränks i syndafloden för att de är onda i sina hjärtan och gärningar. Farao och Egypten straffas för sin avgudadyrkan. De kanaaneiska stammarna kastas ut ur det utlovade landet för att de uppfyllt sina synders mått med förkastliga gärningar. Och Guds löften till Israel, om både välsignelse och förbannelse, är baserade på Israels gärningar enligt, eller i brott mot, Torah. Så själva projektet att vilja dela upp lagen i delar som efter Jesu liv och död ska eller inte ska hållas är en kategorisering som relativiserar Guds sätt att förhålla sig till skapelsen även innan uppenbarelsen på Sinai berg. Hantering av blod, renhet, sexuell moral och mord varvas om varandra i en etiskt förklaring till varför Gud blir vred på människor, oavsett om de är israeliter eller inte. Dessa olika sorters bud tycks hänga samman - det är endast i en kristen efterkonstruktion som de kategoriseras och delas upp.

Men för att kort svara på Jonas fråga om vilka bud en kristen icke-jude ska hålla, så vill jag först nämna att Apg 15 och Gal 5 tydliggör att judar ska hålla hela lagen. I övrigt så är det en utmärkt start att som icke-judar åtminstone hålla de bud som Jesus uppmanar till (förutom de bud som explicit endast är till för judar, se nedan), Apg 15:s bud samt de bud som Paulus nämner i sin brev. Även Nya Testamentet är Torah från Gud. Men det största problemet som kristenheten har är egentligen inte vilka bud vi ska hålla, utan huruvida vi ska resonera i termer av bud överhuvudtaget. Det är detta problem som jag vill uppmana kristna att reflektera kring, genom att t.ex. finna bibliska svar på de problem som jag räknar upp i min insändare:

Varför är vi rädda för att som kristna eftersträva att hålla bud? Laglydnad och lagiskhet är inte samma sak. Herren Jesus förtydligade att Han inte hade kommit för att upphäva Lagen: något i vår tolkning är skevt här;

Tidiga kristna verkar i allra högsta grad ha hållit fast vid en mängd bud och riktlinjer (och i fallet med judiska Jesus-troende i Jerusalem enligt Apostlagärningarna 15 och 21, även vid Lagen i sin helhet). NT:s texter innehåller flera hundra etiska imperativ för det andefyllda livet. Vad menar kristna egentligen när de då säger att Lagen är förbi eller har spelat ut sin roll, när bl.a. Paulus varnar troende att de inte får komma in i Guds Rike ifall de lever i synd?;

Herren Jesus samt apostlarna Paulus och Johannes räknade tydligt med en Domedag då Guds änglar skulle skilja agnarna från vetet, och då Gud skulle döma mänskligheten efter sina gärningar. Världen i stort verkar inte vara “befriad” från någon lag. Hur skulle Gud annars kunna döma världen enligt dess gärningar?;

Slutligen tycks ingen kunna ge en betryggande förklaring till vilken sorts Gud det är som vi tror på, ifall Gud har befallt det judiska folket att hålla den Lag som Han själv har uttalat; har låtit straffa dem med fruktansvärda lidanden och exil enligt det sinaitiska förbund som Israel slöt med Gud, eftersom de inte höll denna Lag; och slutligen har lovat att upprätta det judiska folket och fylla dem med Sin Ande, med det explicita syftet att de ska kunna hålla hela denna Lag på ett fullkomligt sätt - ifall allt detta bara var en riggad fälla för att exponera människans synd, och att Lagen dessutom skulle omintetgöras när Messias kom till jorden som Den Lidanden Tjänaren. Hur kan detta vara en Gud som vi kan lita på, överhuvudtaget? Han verkar enligt detta scenario ge bedrägliga lagsystem och falska löften när man går i förbund med Honom. Den kritiken står kvar även om vi anser att vissa delar av lagen står kvar, medan andra har “uppfyllts” och nullifierats.

Jonas bemöter delar av dessa frågor i sin text, men jag upplever inte att svaren ger mig sinnesfrid.

Det första problemet jag stöter på är tolkningen av frasen “att uppfylla lagen”. Att uppfylla passager i Skriften har i västerländsk kristen kultur enbart kommit att bli synonymt med att se hur saker sker som finns förutsagda eller omnämnda, så att dessa ting därefter kan “bockas av”. Det är ganska långt från ett bibliskt, judiskt förhållningssätt till Torah och profeterna (särskilt som många profetior delvis redan har uppfyllts historisk, men ändå syftar framåt på än fler händelser - Guds Ord verkar vara mångbottnat och kan uppfyllas på flera olika sätt). Givetvis finns det en förväntan om att löften ska hållas från Guds sida när Han har gett dem - såsom att t.ex. hedningarna ska välsignas genom Abraham, eller att Gud ska utgjuta sin Ande i det Nya Förbundet. Men när Jesus talar om “uppfyllelse av Lagen och profeterna” i Matt 5, samt när Paulus använder frasen i sina brev, så har det primärt en etisk betydelse. Det betyder inte att frasen saknar profetisk innebörd, särskilt inte när vi fokuserar på eskatologiska skeenden: Jesu efterlevnad av Torah, Hans syndfrihet, är grunden för mänsklighetens frälsning. Men Hans utläggning i Bergspredikan, där Matt 5:17 ingår, är inte primärt eskatologisk - den är etisk. Kontexten hjälper oss att dra denna slutsats. Och när Paulus diskuterar hur köttet gör oss svaga men Anden hjälper oss att uppfylla lagen så menar han inte att vi med Andens hjälp lyckas uppfylla profetior i GT, utan att vi producerar Andens frukter i våra liv.

Ett bud är i sin essens heller inte primärt något som man profetiskt ska uppfylla (även om bud sedan kan få profetiska nyanser, som t.ex. Paulus bruk av lagen om hur man hänger upp någon på trä i Gal 3): budet ska levas ut, efterlevas. Därav logiken i Matt 5-7;

att Jesus säger att Han har kommit för att “uppfylla” lagen, alltså att undervisa om hur den rätt ska efterlevas;

Att inte minsta lilla streck eller jota ska försvinna från lagen så länge som himmel och jord består (vilket de ännu gör);

att Han sedan säger att den som bryter den minsta av lagarna ska vara den minste i Riket;

att Han undervisar om hur buden ska efterlevas (där Han höjer ribban);

att Han inskärper att den som lyssnar till Honom men inte handlar som Han säger bygger sitt hus på sand;

och till sist att Han själv lever som Han lär.

1 till 6 skapar en etisk helhet. Bergspredikan hänger inte ihop ifall Jesus med Matt 5:17 avsåg en sorts profetiskt uppfyllelse av olika löften i GT.

Den andra problemet jag vill nämna i Jonas text är hans uppdelning av buden i olika kategorier, något som är vanligt i kristen teologi, men som i grunden är obibliskt. Ett av de bud som t.ex. Gud allra mest vill inskärpa hos Israel är sabbaten, ett bud som i sig inte är etiskt i sin motivering (men faktiskt är det i sin utövning, eftersom budet innefattar att låta alla människor och djur i ens eget hushåll få vila från arbete) - det fungerar inte att betrakta det budet som mindre viktigt för att det ofta betraktas som ceremoniellt av kristna teologer. Gud gör heller ingen åtskillnad mellan buden när Han ger befallning om att hålla dem. Det finns ibland vissa bud som mer uttryckligen bestraffas, t.ex. med dödsstraff eller med att “utrotas ur folket” ifall de bryts, men dessa lagar är inte möjliga att klassificera på det sätt som Jonas låter antyda. Till exempel är avgudadyrkan förkastligt inför Gud, men detta utövande innefattar lagar om sexualitet, blodsutgjutelse och matkonsumtion som inte lätt låter sig delas in på det sätt som Jonas föreslår.

Det som sedan väcker frågor med Jonas tolkning av lagen är bl.a.:

att buden kan uppfyllas på ett sätt som gör att de nullifieras. Varifrån kommer denna föreställning?

att Messias kan bestämma att vissa lagar ska sluta gälla i denna tidsålder. Varifrån kommer denna uppfattning? Här vet jag att det finns messianska passager i GT som gäller det messianska riket, som kan tolkas som att en förnyelse av Torah ska ske, och Jesus själv öppnar ju faktiskt upp för att Torah ska försvinna när jord och himmel försvinner, en tanke som även förekommer i andra antika judiska idéströmningar - i Den Kommande Världen finns inte Torah på det sätt som den gör i vår värld och tidsålder.  Men detta är inte samma sak som att Torah ska försvinna här och nu, där döden och lidandet ännu består, eller att vissa kategorier av bud helt ska tas bort.

att Jesu offerdöd, dvs. något som inte har att göra med tempeltjänsten och de levitiska offren men som beskrivs i liknelser med det levitiska systemet (Jesus är t.ex. inte ett lamm…), skulle kunna sätta vissa lagar ur spel? Hebréerbrevet är ju tydligt med att de levitiska offren och Jesu offerdöd inte sker i samma form av lagsystem, och inte heller har samma syfte. Hur kan de påverka varandra i så fall?

Det tredje problemet i Jonas text är synen på tro. Här ryms en tvetydighet i Bibeln, som Jonas inte riktigt lyfter fram. Det är verkligen tron som avgör - tron allena kan frälsa. Och det är genom tron som vi får del av Anden, som är själva tecknet på att vi har adopterats in i Israel och fått ett medborgarskap där. Men likväl upprepas i NT att den som lever i synd inte kan bli frälst, inte kan komma in i Guds Rike. En tro som inte tar sig uttryck i gärningar är en värdelös tro, enligt Jakobsbrevet. Såväl Jesus som Paulus och Johannes (särskilt Uppenbarelseboken, men även 1 Joh) är tydliga med att människor kommer att dömas efter sina gärningar. Det indikerar att lagen alltjämt är rättesnöret för mänskligheten.

Det fjärde problemet som jag får i min läsning av Jonas text är att vi som kristna är ålagda att följa endast de bud som Jesus nämner i evangelietexterna. Det finns flera problem med denna hållning:

Jesus ger befallning om att hålla bud som endast åligger judarna, som bara kan hållas i Israel, och som är beroende av en fungerande tempeltjänst (t.ex. lagarna om tionde, som Han anbefaller fariséerna att hålla, samtidigt som de även ska hålla de “större” buden om kärlek och barmhärtighet). Vi som är kristna icke-judar kan alltså inte hålla alla bud som Jesus anbefaller.

Apostlagärningarna 15 innehåller bud som alla icke-judar ska hålla, men dessa bud kommer inte från evangelierna: de är tagna ur 3 Mosebok. Paulus ger därtill många etiska imperativ som inte explicit kan härledas ur evangelierna (men däremot kan härledas ur 5 Mosebok m.m.), men som likväl betraktas som absoluta bud för hans församlingar. Det finns fler exempel i NT, men detta räcker för att misstänka att Jonas princip är en alltför reduktionistisk hållning till budens efterlevnad.

Det femte och sista problemet som jag vill ta upp i denna replik på Jonas text är hans syn på Mark 7. Jesu kritik mot några fariséer och skriftlärda är som följer:

”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 7 Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. 8Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.”

Jesus är arg eftersom människor lever som hycklare - de säger en sak och gör något annat, eller gör en sak men tänker och känner något annat. De håller dessutom bud som de själva har hittat på, istället för att hålla Torah. Det får mig att fundera:

hur skulle Jesus kunna mena att lagarna om matens renhet upphävs av Honom, ifall Hans attack på fariséerna och de skriftlärda grundar sig i att de bryter mot Torah? Det vore dubbelmoral av Honom, och Han skulle dessutom ha förlorat argumentationen direkt på eget grepp.

Därefter undrar jag vilka grunder Jonas har för att översätta Mark 7 som han gör. Det finns ju flera problem som inte går att översätta entydigt: t.ex. så är “koinoó” ett verb som inte har med kosher eller rituella matlagar att göra, åtminstone inte enligt Septuagintas vokabulär (en viss betydelseförskjutning hade uppstått i koine-grekiskan, men här avser jag alltså ordens primära betydelse vid tiden för NT-texternas författande). Det adresserar istället helighet kontra det profana, och det närmaste vi kan komma är att förstå diskussionen mellan Jesus och fariséerna som en diskussion om helgelse, inte primärt om rituell renhet (som i sig är ett amoraliskt fenomen).

“katharón”, det grekiska participet i frasen “renandes alla sorters mat”, saknar ett subjekt. Grammatiken är extremt långsökt för att kunna översättas såsom föreslås av många Bibelöversättningar, eftersom det då ska kopplas till verbet “legei”, i ��Jesus säger” (enligt grundtexten). Participet kopplas istället enklast samman med ett näraliggande “subjekt”, i detta fall det “subjekt” som själva tarm-processen utgör. Det finns fler exempel i NT på att particip i maskulinum används utan subjekt, för att beteckna någonting i de föregående meningarna. Detta bekräftas därtill av att vissa senare textvarianter har ändrat maskulinum till neutrum i participet, som ännu oftare bar denna funktion än maskulinum - det ansågs alltså inte kunna hänga ihop med Jesus själv. Att Bibelöversättningar ser ut som de gör har mer med förutfattade meningar att göra än med själva grundspråket.

Något som ytterligare indikerar denna bias är att många översättningar (inklusive Bibel 2000) struntar i vers 16, där det står “Den som har öron må höra”. När lärjungarna hamnat enskilt med Jesus frågar de dessutom vad Jesus menade med denna “liknelse” (parabolin i grekiskan). Jesus själv och Hans lärjungar visar alltså att de alla är införstådda med att någon form av liknelse har framlagts, inte en lagtolkning/ halakha. Jesus förklarar att helgelsen, det som gör en människa helig och avskild för Gud inte främst ligger i vad hen stoppar i sig, utan i vad som kommer ut ur hjärtat. Diskussionen berörde således inte något “antingen eller” vad gäller matlagarna (“håll kosher eller var en god människa”), utan istället en kritik gentemot den bud-kultur som hade utvecklats inom den form av muntlig Torah som fariséerna förde vidare, där traditionerna kring maten blev så pass omfattande att de tummade på den skrivna Torans explicita bud om bl.a. respekt för sina föräldrar, kärlek och barmhärtighet. Det är inte samma sak som att Jesus säger att de skrivna lagarna om kosher och ren/ oren mat har avskaffats.

Som en sista fråga kring Mark 7, så bör Jonas kunna ge en bra förklaring på varför Petrus och de andra lärjungarna i allra högsta grad höll på matlagarna i Apg 10. De var ju med i Mark 7 - de hörde och såg vad Jesus sade och gjorde. Inget i situationen, eller i den tid som de därefter tillbringade med Mästaren fram till Hans Himmelsfärd, hade fått dem att tro att de skulle sluta hålla matlagarna. Hur kan det vara så, ifall Jesus verkligen menade vad Jonas påstår?

Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker Jonas text är mycket sympatisk, eftersom han uttrycker behovet av bud och levnadsregler för den kristne lärjungen. I grund och botten skulle jag därför vilja våga påstå att vi är överens - det finns alltjämt en Torah, och kristna ska följa den. Det som skiljer oss åt är förståelsen av vad Torah är. Jag hoppas, Jonas, att du vill gensvara på min invit att diskutera dessa saker. Guds välsignelse över dig!

[rebootasverige]

Det hat och avsky mot sekularismen, väst och särskild USA och Israel var något vi fick med modersmjölken. Att kalla någon elak för att vara jude är än idag vanligt förekommande i mellanöstern och vissa sammanhang här i Sverige. Dessutom, man blir kallad för ”har du blivit svensk” som om att vara det är en synd som man har begått.

När jag anlände till Sverige, hamnade jag i svår kris mellan det omedvetna hatet som vi blev uppfostrade för mot väst, och det egentliga känslan av tröst och frihet i Sverige. Jag fann ingen anledning till att hata den sekulära demokratin såsom jag blev tillsagd under hela min barndom. Varför ska jag hata väl fungerande och humanistiskt samhälle som verkligen tar hand om sina svaga, och till och med tar hand om de som hatar det sekulära samhället?

Jag tänkte, det måste finnas något lur bakom, någon hund begraven där. Det måste finnas något som gör att de behandlar oss väl, kanske för att använda oss senare som spioner mot våra moraliskt högstående samhällen (som vi flydde ifrån). De personer jag umgicks med i början av mitt liv i Sverige gjorde inte det enklare för mig. Jag fick höra upprepade gånger att Sverige, ingår i en mega konspiration mot MENA-stater för att undergräva våra moraliska ställningstagande och underlätta för judar att ta över hela mellanöstern.

Sekulärfobi är i grunden en känsla av ogrundad hat, rädsla och fruktan för den sekulära idén. Man förknippar sekularismen med hat mot religion därför att man själv har växt med stark hat mot andra religioner. Man har svårt att se att sin egen tro eller gudom inte har en särställning i ett samhälle. Där kommer strävan efter och viljan för att skapa sina egna getton och förespråka särlagstiftning för att förhindra att sin religion eller gudom blir jämställd eller likabehandlas som andra ideologier eller religioner.

Därför är det extra viktigt idag att bekämpa sekulärfobi med kunskap och bildning. De nyanlända och första samt andra generations invandrare ska ges chans att förstå vikten av sekularismen och varför ett fungerande samhälle kan inte på något sätt särbehandla någon på grund av sin religion eller saknaden av religion.

[motgift]

351. Med Fabian från Granskning Sverige

351. Med Fabian från Granskning Sverige

[powerpress]

Fabian från Granskning Sverige gästar programmet och berättar om tiden sedan “uthängningen”.

Israelisk jude bombhotade judar i USA… 100 fall hittills.

En rasistattack har ägt rum i Stockholms tunnelbana.

Hakkors-skulptur invigs i Göteborg trots protester.

Svensk kvinna mördad i Kongo under FN-uppdrag.

Alice Bah Kuhnke fråntas ansvar efter terrordebaclet.

Massiv kritik mot…

[hamishkan]

Gör upp med judefientlighet

Texten publicerades som debattartikel i tidningen Dagen 22/6-2017

På frågan från Kung Ludvig XIV huruvida några argument för Guds existens kunde presenteras, påstås Blaise Pascal ha svarat: ”Judarna, Ers Majestät”. Anekdoten finns i flera versioner, så sanningshalten i dialogen kan betvivlas. Kärnargumentet – det judiska folket som bevis för Guds verkande i världen – slår dock rakt in i modern forskning om den nytestamentliga gestalten Paulus, och därmed i nytestamentlig exegetik.

Hur Paulus såg på sitt folk Israel blir definierande för kristenhetens självbild: är judarna alltjämt navet i Guds frälsningsverk, Herrens utkorade folk vars blotta existens är det främsta beviset på Guds trofasta person, eller blev Jesu livsverk den stora brytpunkt då Gud skapade ett nytt folk, Kyrkan, med medlemmar från jordens alla nationer, fritt från etniska förtecken?

Inom Paulus-forskningen kan denna positionering beskrivas som konflikten mellan en traditionell kristen tolkning kontra det ”radikala” nya perspektivet, allt oftare benämnt Paulus inom judendomen-perspektivet.

I det första lägret menas Paulus ha sett kristendomen som en ultimat religiositet, som ersatte den antika judendomen (s.k. ersättningsteologi), eftersom judarnas tro var föråldrad, etnocentrisk och legalistisk. Denna tolkningstradition präglar alltjämt majoriteten av kristna, som betraktar sin religion genom dikotomiska kategorier av nåd/ lag, frihet/ fångenskap, ljus/ mörker, sanning/ lögn, liv/ död, och rättfärdighet/ hyckleri på ett sätt som gör judendomen till en allt-i-allo-kategori för det misslyckade i den mänskliga strävan att behaga Gud, vare sig retoriken berör fariséer, omskärelse, matregler, samarier eller genus. Judendomen kan, enligt detta synsätt, ytterst endast placera människor under Guds förbannelse i väntan på den vredesdom som ska komma över dess anhängare.

Inom det andra lägret, Paulus inom judendomen-perspektivet, vänder forskare helt på steken, och utgår istället ifrån hypotesen att Paulus själv förblev jude, hela sitt liv troget höll fast vid den judiska lagen, och väntade sig att Messias skulle komma tillbaka en andra gång för att upprätta Jerusalem som huvudstad i Guds fysiska rike på jorden, samla in det judiska folkets tolv stammar, undervisa hedna-nationerna om Torah (den judiska lagen), och initiera en guldålder – det messianska riket – då judar och icke-judar tillsammans skulle lovsjunga Gud i det tredje templet, som skulle byggas i Jerusalem.

Även om olika forskare i detta ”radikala” läger kan vara mer eller mindre överens om den exakta sammansättningen av ovanstående idédrag, så menar de likväl att Paulus såg det judiska folket som den mänskliga historiens röda tråd, kring vilken alla de andra nationernas öden vävdes – och att denna grundläggande etniska distinktion inte försvann i och med att Jesus gick på jorden.

Dessa två modeller är diametralt motsatta. Det är därför inte märkvärdigt att en mer intensifierad diskussion om Paulus och hans judiska tankevärld har pågått inom forskarvärlden i kölvattnet av Förintelsen. Beroende på vilken tolkning som en ansluter sig till, så får det konsekvenser för synen på de två syskonreligionerna.

I Sverige är dock diskussionen om Paulus och hans judiska tankevärld föga känd bland kristna, även om teologer är mer eller mindre insatta i dess existens. Detta är beklagligt, eftersom den utgör ett utmärkt incitament till att ompröva kristna förhållningssätt till judendomen. Oavsett vilka slutsatser som en är villig att omfamna i synen på Paulus, så behöver svensk kristenhet ta sitt ansvar för den negativa syn på judarna och deras utkorelse som de facto dröjer sig kvar i förkunnelsen. Församlingar får inte ofrivilligt bidra till den antisemitism som nu växer i Sverige, och som leder till nedläggningen av judiska föreningar, polisbevakning av synagogor, och spott och spe när judiska symboler bärs i det offentliga.

Vare sig vi håller med Pascal eller inte, så behöver svensk kristenhet syna både sin läsning av Bibeln samt det sätt på vilket slutsatserna formuleras i relation till det judiska folket – något som är allt mer relevant när antisemitismen idag t.o.m. tillåts ta plats på Almedalsveckan.