#spårvagn
Explore tagged Tumblr posts
kamerarullen · 4 months ago
Text
Tumblr media
3 notes · View notes
guerrerense · 2 years ago
Video
Full speed ahead por Joakim Billebo
20 notes · View notes
malixse · 4 months ago
Text
Återbruk Nytt liv
Svärmor Fyller 80 År Men Känns Som 60 Min svärmor fyller 80 år idag, men hon känns snarare som att hon är runt 60. Hon är i sina sinnens fulla potential och håller sig aktiv med gympa, körsång och till och med spårvagnsresor, ibland bara för nöjets skull. Hon brukar åka spårvagn tillsammans med sitt barnbarn, vilket är en aktivitet de båda uppskattar mycket. Det är verkligen något speciellt med…
0 notes
talesofamarigold · 2 months ago
Text
Stopppp it’s so embarrassing because I always think I’m the first to enjoy it too… Like when I first saw Sweeney Todd in the theatre in 2023, I was like ”THIS IS GENUIS, why doesn’t more people talk about this?!” Girl you were literally in the theatre seeing it with 2000 other people
“i liked it before it was cool” well i liked it AFTER it was cool when everyone abandoned it
155K notes · View notes
svenskjavel · 1 year ago
Note
en spårvagn är snabbt påväg mot ett spår med fyra elefanter fastbundet på det, du kan dra i en spak och dirigera vagnen till ett annat spår med fem myror fastbundet istället, en av dessa grupper kommer garanterat dö oavsett ditt val. drar du spaken? fem myror lär vara fler än fyra elefanter men är det mer?
det var iallafall slutsatsen av en förbigående tanke jag fick häromdan klockan tre på natten gällande om fem myror var ett trolley problem
Måste vara väldigt starkt rep om det ska hålla fast 4 elefanter
54 notes · View notes
tagluff23 · 2 years ago
Text
Tumblr media Tumblr media Tumblr media Tumblr media
I Wien tog vi oss runt med både spårvagn och Ubahn. 24h-biljett bara 8€! En station låg vid Schwedenplatz! (29/3)
3 notes · View notes
gubbanarkist · 2 years ago
Text
FOLKOMRÖSTNING OM SPÅRVAGN!
3 notes · View notes
idagnyheter · 25 days ago
Text
Spårvagn har kraschat in i butik i Oslo
Det var strax efter klockan 11 som larmet kom om en spårvagn som kraschat in i en butik på Storgatan i centrala Oslo. Spårvagnen kom från Jernbanetorget och spårade ur i korsningen på Storgatan, innan den körde in i Äppelhuset. Ett 20-tal personer ska ha varit ombord på spårvagnen när den spårade ur. Fyra personer, inklusive föraren, är skadade, säger polisen till tidningen. Räddningstjänst och…
Tumblr media
View On WordPress
0 notes
atsvensson · 4 months ago
Text
Åtal för bomb på Såggatan i Majorna
Åtal för bomb på Såggatan. Den 13 januari exploderade en bomb på Såggatan i Majorna. Porten till en fastighet sprängdes sönder. Flera fönster krossades och en port gick sönder. På väg från brottsplatsen krockade gärningsmannen, en man i 30-årsåldern, med en spårvagn. Han fortsatte flykten till fots och greps senare i en lägenhet då polisen lyckades följa efter honom dit. – I samband med att…
0 notes
forislynx · 11 months ago
Text
Det inträffar ibland att den yttre ramen för vårt dagliga liv faller i bitar. Uppstigning, spårvagn, fyra timmar på kontoret eller i fabriken, lunch, spårvagn, fyra timmars arbete, middag, sömn och måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag i samma rytm, så fortgår det rutinmässigt och för det mesta utan någon svårighet. Men en vacker dag inställer sig ett frågande 'varför', och allting börjar om på nytt, men präglat av leda och blandat med förvåning.
Albert Camus, Myten om Sisyfos
0 notes
sonicboooom · 1 year ago
Text
youtube
En helt vanlig dag med göteborgsfyllo på spårvagn, undrar om det är likadant i andra städer?!...bruh!:)))
0 notes
rexrended · 1 year ago
Text
Djurvestibul
En höstdag står jag utanför ett stort hus.
Och går in.
Ovan mig ett tak som en mörk fågelvinge.
Jag ser genom ett titthål och där rådjur drickandes från en källa.
En led-lampa skiner med sömnigt landskap.
     Världen var så orörd tyckte jag, trots mekaniken.
Och ändå fanns inget ute och inne:      lönnlöv brusade i metallisk vind.
En spårvagn kom hitåt (nalkandes) och den flöt
med hjortkrona.
0 notes
kopparsvinet · 2 years ago
Photo
Tumblr media
Två timmar spårvagn Nieuwpoort-Knokke, valde bort tåg Knokke-Brugge eftersom den långsammare bussen ingår i mitt dygnskort. Bemannad biljettlucka fast det bara går ett tåg i timmen, lär bli mkt dötid. https://www.instagram.com/p/CqNUND3D8eU/?igshid=NGJjMDIxMWI=
0 notes
malixse · 4 months ago
Video
youtube
(via Återbruk Nytt liv)
0 notes
svenskjavel · 10 months ago
Note
on the topic of kontrollanter i gbg, min kollega klev på en spårvagn där kontrollanter redan va, och gick för att stämpla sitt kort. då försökte en på riktigt bötfälla honom för att han "säkert bara betalade för att han såg kontrollanten" ???? spårvagnen hade inte ens börjat rulla???
skoj skoj
Detta är den sortens grej man ska skicka in till klagomål.
Själv så köpte jag en biljett i appen och pengarna drogs från kontot men jag fick ingen biljett 🙃 inte bara hänt mig heller 🙃🙃
24 notes · View notes
321agnes · 2 years ago
Text
Detta är en berättelse som jag, Smilla & Alicia skriver på tillsammans. Den är inte klar, men här är första delen.
Jag gnuggar mig i ögonen och gäspar, försöker sträcka mig så gott det går men slår huvudet i hatthyllan. Jag packar ner det sista och rullar huvudet. 14 timmar i en tågstol gör inte gott för nacken. Om några minuter ankommer vi till Göteborg Central, som är tågets slutstation. Ta gärna en extra titt på ditt säte så att du inte glömmer kvar något. Jag följer konduktörens råd och kollar om jag har glömt något en sista gång. Det har jag inte. Jag funderar på hur många som faktiskt inser att de har glömt någonting när de kollar en extra gång medans jag väntar på min tur att få kliva av tåget.
En bris av sval, frisk luft slår emot mig när jag sätter ner foten på perrongen. Jag tränger mig igenom den kvävande folkmassan och försöker ta mig till närmaste spårvagn. Jag lyckas hitta en som går till Bokmässan. En sittplats är ledig och jag sätter mig med en lättad suck. Den stora folkmassan på perrongen gjorde att det kändes som att jag inte andades min egen luft. Det var som att luften körde stafett mellan allas lungor.
Jag ruskar på mig och tar ut en bok ur min ryggsäck. Boken är min favoritbok av Paul Svensson, det kanske till och med är min favorit av alla böcker jag någonsin läst. Paul ska vara på Bokmässan idag och jag hoppas verkligen att han vill signera boken. Det här är trettonde gången jag läser den och just nu är det väldigt spännande. Märta, ledaren av polisutredningen, har precis tagit reda på vem som mördade hela familjen Öman. Jag vet ju förstås redan vem det är men plot twisten är alltid lika fängslande, för det visar sig att det är...
“Ursäkta, har du någon biljett?”
Jag rycks tillbaka till verkligheten och tittar hastigt upp mot kvinnan som står lutad över mig. Hennes hår är uppsatt i en rufsig, låg hästsvans under en vit keps. Hon har buskiga ögonbryn som är rynkade i en aningen sur min och hennes röst är raspig och sträng. Hon är lång och bastant. Kontrollanten gör ett försök till ett leende men det blir bara en skev grimas och jag ser att lila läppstift har kladdats av på hennes framtänder.
“Ehh, ja”, lyckas jag stamma fram trots att jag inte har någon biljett.
“Vad bra, skulle jag kunna få se den?”
Jag sväljer och känner svetten tränga fram i pannan. Jag får inte fram ett ord och känner mig helt fastfrusen i sätet. Kontrollanten anar att jag inte har en biljett och höjer ena ögonbrynet.
“Har du ingen biljett, får du inte åka med. Sådana är reglerna, tösen”
Det enda jag kan förmå mig att göra är att resa mig och kliva av vagnen. Jag lägger ner boken i ryggsäcken med skakiga händer och lämnar vagnen utan att säga ett ord. Med resväskan släpande efter mig börjar jag gå i riktning mot Bokmässan.
Efter för många minuter ser jag det jag behöver; kaffe! Några meter framför mig ligger Pressbyrån. Jag går in och köper en kaffe för 50 spänn. Egentligen är det alldeles för mycket pengar men att få lite koffein i min kropp just nu är värt vad som helst. Jag tar en klunk men bränner mig på tungan. Aj. Jag tar några steg till och lyfter muggen mot munnen igen. Medans jag gör detta går en man emot mig. Han ser stressad ut och ser mig inte. Min mugg ska precis nudda min underläpp när mannen går rakt in i mig. Jag blir så chockad att jag slänger upp muggen i luften. Den landar på marken bredvid mig och det skvätter upp kaffe på mina byxor. Mannen ber hastigt om ursäkt och går vidare. Jag står länge stilla, i chocktillstånd. 50 spänn för EN klunk brännande hett kaffe och förstörda byxor, värt. Jag rotar runt en stund i min resväska men inser att jag glömde mina andra byxor hemma. Jag ser en tydlig bild av hur de ligger där, hopvikta på sängen. Dem enda byxorna jag hittar i min väska är mina spiderman pyjamasbyxor, jag känner att mina kaffestänkta byxor ändå är lite bättre. Jag suckar och går vidare med raska steg och ett klappande hjärta.
Jag öppnar dörren till Bokmässan med en darrande arm och möts av en doft av böcker, och svett. Den stora lokalen är fylld med folk. Jag känner hur mitt hjärta som precis lugnat ner sig börjar dunka snabbare och svetten som inte redan fyller mitt ansikte tränger fram i pannan. Jag slänger en hastig blick runt om mig och ser Paul Svenssons bord. Han står på det och pratar med ett papper i handen. Men han ser ut att prata fritt. Jag skyndar mig bort till ett rum till vänster. Ovanför dörren är det en symbol som ska likna en galge. Jag finner till min besvikelse att alla skåp är upptagna.
“Fan”, mumlar jag och sparkar i min resväska men får inget mer utav det än ont i min fot.
Jag letar fram boken ur min ryggsäck och skyndar mig tillbaka till föreläsningen. Jag lämnar resväskan. Jag ser en plats långt bak, efter att ha snubblat över folks ben och väskor så kommer jag fram till platsen. Jag pustar ut och vänder upp blicken mot bordet.
“Så, tack för idag allesammans”, säger Paul och går ner från bordet.
Men va fan. Men VA FAN?! Jag har betalat tåg och rum bara för se min favoritförfattare säga “Tack för idag”. Jag kan kanske i alla fall få min bok signerad.
Kön till Pauls boksignering är lång så jag bestämmer mig för att ta ett varv på mässan. Kanske kan jag hitta någon intressant ny bok, jag hade faktiskt hört att det skulle vara några nya intressanta böcker som jag kanske skulle gilla. Inte för att någon bok skulle toppa Pauls böcker men jag kan ju alltid bygga ut min bokhylla.
Med två nya böcker i min ryggsäck och skavsår återvänder jag lyckligt till Pauls bord där kön har kortat ner ganska mycket, så mycket att det faktiskt bara är en där. Jag famlar fram min favoritbok ur ryggsäcken igen och räcker fram den till honom.
“Sorry gumman, jag har skrivkramp”, säger Paul och räcker tillbaka boken medans han masserar sin hand. Utan att lyfta på blicken.
På riktigt, hatar han mig eller något?! Varför har jag sådan otur idag?
“Snälla” säger jag lite mer desperat än vad som var tanken “det är bara en bok och jag är den sista här”.
“Tyvärr gumman, har redan sagt nej till grabben här”
Jag suckar nedstämt och just som jag ska räcka mig efter min bok igen nuddar någon min hand. Jag tittar upp på grabben som långsamt tar bort sin hand.
“Oj förlåt.”
Han tittar mig i ögonen medans han säger det. Hans ögon glittrar. De har samma färg som kaffe och på samma sätt som den värmande drycken utstrålar de trivsamhet, energi. Ögonen liksom ser pigga ut. Han lyckas behålla ett leende på läpparna trots att han inte får boken signerad. Hans leende är stort, från öra till öra, med tydliga smilgropar däremellan. Bakom hans perfekta läppar blottar sig omänskligt vita och spikraka tänder. Han ser inte ut som en riktig människa. Som om han inte hör hemma på denna jord, eller ens i detta universum. Han påminner lite om en barbiedocka, en sådan man ville ha när man var liten, men mycket mer estetiskt tilltalande. Han ser ut som en av foto-modellerna med hundra miljarder plastikoperationer, fast han är naturlig (tror jag), han ser ut som han gör utan att behöva anstränga sig.
Efter några sekunder inser jag att jag inte har gett honom någon respons. Snart vänder han sig om och går och då kommer jag aldrig att se honom igen. Jag måste säga något.
“HEJ!” utbrister jag.
Grabben rycker till och spärrar upp ögonen något. Plötsligt ser det ut som att kaffet spills ut, och i panik måste man torka upp det innan det förstör den vita bordsduken. Han ser vettskrämd ut.
“Jaa?”, säger han tveksamt och hans svar följs av ett nervöst skratt.
Jag står tyst i någon sekund för att processa situationen. Vad fan gjorde jag precis?
1 note · View note