rexrended

[rexrended]

Fundamenta

I en briserad skog bland tallträden

efter vinterns härjningar.

Himlen, har man sett något annat hela vintern

eller är den tvärtom ett minne?

- Det är februari.

Barren skiner och det är mjuk mark

man går på då. Tjälen har släppt

på det stabila sättet.

     Jag tar ett steg och det känns som när man

håller ner pedalen i ett piano.

Och en stor sol svävar fram.

[rexrended]

Olika klarheter

Kretsen klaffar och sömnens kupol

öppnar upp sig. Här är orden som krokodilungar

vid ett glas vatten

eller det fladdrande skenet bakom en bil.

Vaknar: i trance kring murgröna och bambu

(återstår något?) och blicken öppnas

som genom ett försvinnande stenraster.

[rexrended]

Den naturliga planen

Ska man förstå de där segelprydda

glasögonen? På trottoaren

en kastanj som liknar ett måttband.

(Lönn glammar med indisk doft.)

Man offrar en förklaring den är dov

(ungefär som när man jobbat för mycket).

- Ändå står man här mitt i glittret. Som är en skugga

delad likt frost.

Jag knackar ner något på mobilen. Den svarar stumt.

Runtom vita höbalar på en äng tunga som socker.

[rexrended]

Bjälkar

Klaviatur i vargspårens      målerifabrik av papiljotter. Havssalt

har format den där stolen

bland kraftiga penséers      Gudsskada.

[rexrended]

Kvistkvarn

Och bassänger i cyano

där fågelskri av krita krasar.

Med brosket i en vårväg

törnar kvarn

över brädernas dromedarer      (natthimmel bälgar av sig

sin kavaj).

[rexrended]

Attributet

Tillträde till stål.

Följde med lojhet den utlevda

gränsen.

Det finns riktighet i masstal:

dirigenten finns vid sina

räknemaskiner.

Med det tigande i en färjas

utrymmen eller japanska skärmar.

En aln (med rådjurens värld) - det är signal.

Nu är du på din barndoms gård.

Resurser av den stora åkern ler.

Det är som att stiga in till en lägenhet man varit borta från länge.

Ditt blå är djupet i ett moln

som demoleras.

[rexrended]

Svar enplace

Går ljuset och markiserna

på det huset? det milda

med ett gammalt skratt: det som sett.

Jag sträcker fram en hand då (ålder okänd): svar

ty stillhet råder.

Och långt bort i ett lärkträd

- trekvarts steg bort -

sjöng koltrast medan sol ökade.

Detta var, var då någonstans? I björkskog

vid vitsippornas plan

där bäck rann med styrka

under att skinande fjolårslöv flammade upp

av solens gata

och några flikar av mark vek sig uppåt

som hundöron i en bok.

[rexrended]

Inga äggskal

En trål lyste som lingon.

Vid videungs avier.

Elegin i de gamla kvarteren

är inte längre lika stark som förr.

(De där ropen har ju alltid bara låtit som ett barns joller.)

Av bolster finns numera stöd.

Flaggas tungor! Syrener…

Det är måndag. Det är sommar nånstans.

I ett snår hör man kedjor där himlen går.

[rexrended]

Råmärken

Ringande karaffer av sol

på bordet

bland stänk och stormhakar.

I gattet gnistrar ögon. En sanning steg

som en halt.

Vinterljus: flingor av ökande styrka.

Jag försvann - det var ett arbetsmöte -

under några fåtal minuter fångad

i vad som sken som råguld.

En stor ram ställde då upp sig (på gatan)

och medaljonger rann i hålrum

från himlen. Gudbrandsdals- hästar

sprang! omkring strödda zoner.

Här är en dörr.

Bortom färg.

Den surrar med hela havet av insekternas

     dunst.

[rexrended]

Närmelser

Flimrande ljus i tågvagnen

stötte till sömns.

Ljuset färskt som ljuset

i skafferiet.

*

I Beaufort 2 finns exakt

mörka blommor.

Det schaktade materialet

är det som alla ska till.

*

Forsen? den tillhör hit.

Skal skärmas av.

Skal, klockor, jord.

[rexrended]

Krumbukter

Lucka, en grusplan och en ovansida.

Gud Fader är nära!

Det har varit fest.

Medicin: det är ett anlete. Och det goda har filialer.

De starka skuggorna kommer ju bara i ljus.

Endast på besök frågade någon

varpå den tillfrågade svarade blygt:

jag är återkommande för första gången.

Detta noterades i mycket stark gemenskap

medan grönskande löv brusade

enögt

och hästkanstanjeträden med sina vita strutar

stod slungade som i en skiss.

[rexrended]

Full syn över skrankor

Det är fullkomligt mono här

och på ett främmande språk

skrivs

det som i sömnen finns

bland andra kompanier.

*

Allting bildar ett bälte.

Det bältet kan ibland sakna tyngd.

De stunderna gäller ingen fråga.

*

Parkering!

Man sökte parkering.

Något sa då otvetydigt:

Vet du höjderna?

Bakom de gamla trakterna

som är förblindade.

Inte av ålder.

Inte av starr. Men av fullkomlig syn

som den mellan det slocknade

och det vakna.

[rexrended]

Checkin(g)

Klatch grang drang

och syvende sist:

och timmarnas sång

som flätor. (Jag har sett

de drivna stäven

bland undulater och krims.) Det liknar

den travande hästens

plån

man kan se i ögonvrån

och också maskrosorna

när de på en mycket grön och skir äng (och det är eftermiddag seneftermiddag i dikets rutor)

när maskrosorna lyser

med det lysande i torium.

[rexrended]

Delandia

Ett suddigt hus.

Vi läste på en barack: "Ural".

Fyra gånger tills huset

svävade som skorpan gör

till ett sår när det läker.

Trevande träffade en kall bris

hjärtat.

Och väggmålningarna.

Det var på våren.

Det var när magnolian blommade

som kraftigast.

[rexrended]

Amiraler

Ljusblå sken vid en tågräls.

Sakta lossnar något från fjällen.

En gnistrande kanji flyter isär

blir segelbåt.

Och alla blommor spelade pianissimo.

[rexrended]

Sistvägarna

Sjudande gator vitt kring våren vit.

Den lutande parken.

Att registreras här ett helt land!

Gå lugnt.

Det är med tornsvalans lätthet

någon har din rygg

och ljusa blixtar som kan falla

från skyn.

[rexrended]

Vakanser

Grymt och stök i snåren

(och nässlorna evigt). Av olja

drog en and förbi brusande

efter regnet.

Det hade blåst många dagar

som slitet guld.

Vi gick till musiken.

Några takter.

Mycket tinade.