#roma numera

[ffschweden]

Femte målet men bara en poäng för Maddy Janogy

Med sitt femte mål på tre matcher för AC Fiorentina ligger Madelen Janogy numera bara två mål bakom Lineth Beerensteyn och klubbkamraterna Vero Boquete och Michela Catena som leder skytteligan med sju mål var. Ändå tappade Fiorentina i dag två viktiga poäng bakom Juventus och AS Roma. Det blev nämligen bara 2:2 borta mot AC Milan. Nyförvärven Nadia Nadim och Evelyn Ijeh spelade varsin halvlek…

[bog-teeth]

did an art trade w @paranormativities !!!! roma <3

[rbs are appreciated]

[mexikopetro]

Litteraturworkshop eller Ett besök hos den mexikanska societeten

Idag följde jag med en av de få mexikanska författare i 40-50-års åldern som överlever ekonomiskt uteslutande på litteraturen till en skrivarworkshop. Han har berättat för mig om de här mötena förut och idag frågade han om jag ville följa med. Jag var nyfiken på att uppleva och ta del av en skrivarwokshop hemma hos en äldre rik dam i utkanterna av Mexico City där väninnorna från kvarteret läser sina texter, diskuterar litteratära tekniker och retoriska grepp med en professionell författare som får bra betalt för tre timmars arbete.

Trots att vi kom iväg alldeles för sent anlände författaren och jag precis i tid för vi hade tur med trafiken, som vanligtvis förvandlar resan i Uber från stadsdelen Roma där författaren bor till Villa Verdun där workshopen äger rum till en resa upp till en timme och fyrtio minuter. Idag tog det oss endast drygt fyrtio minuter och därför sitter vi på innergården när workshopdeltagarna börjar dyka upp en efter en. Mina fem sinnen registrerar upplevelsen av de åtta deltagande damerna vars medelålder ligger på sextio år (vilket senare visar sig vara felaktigt - den låg tydligen på runt femtio) och min hjärna processar informationen till kvantifierbara data: lukten motsvarar den som utsöndras av innehållet i ca två parfymflaskor, synen uppfattar total yta av mörk ögonskugga, rouge och nagellack i storleken av José Guadalupe Posadas skelettkvinna Catrinas hatt, hörseln bedövas av kvinnoröster som tenderar att sluta varje mening i en extremt hög ton karakteristisk för överklassens sociolekt och som med överklassens självklara leende berättar om litterära framgångar i sina sociala cirklar och om livets vedermödor som i övrigt verkar vara begränsade till middagar och matlagning. Huden på min högra kind känner hur det på den stämplas lager på lager av rouge, parfym och puder för varje hälsningspuss, medan smycken av guld, silver och ädelstenar med en sammanlagd vikt på runt fyra kilo rasslar och skrapar mot min vänstra arm som jag artigt lägger på var och en av damernas högerarm som en del av hälsningsritualen. Min tunga kommer i pausen att få smaka vin, hemlagad blåbärspaté och söta frukter. 

Workshopen inleds med att författaren läser dikter för att göra deltagarna uppmärksamma på rytmen i poesin. Han läser bland andra Eduardo Milán, Juan Gelman och María Auxiliadora Álvarez (fast den sistnämnda läste han som exempel på bildburen poesi i kontrast till de två förstnämnda poeternas rytmiska dikter). Han går igenom sonettens struktur, olika typer av rim och rytmiska element. Jag funderar medan jag lyssnar om en sådan här workshop existerar eller ens kan existera i Sverige, eller om den skulle anses för elitistisk. Den mest upprepade frågan, om än i olika sammanhang och formulerad på olika vis av olika deltagare, är den som rör hur en kan veta att en har skrivit en bra text. Vilken är rätt dos av retoriska grepp, assonanser, rim och andra element för att en text ska vara bra? Enligt författaren är de flesta deltagarna tämligen talanglösa med ett eller två undantag. Mitt intryck är att den här så kallade workshopen, som tydligen har pågått i mer än fyrtio år och haft ett antal meriterade författare som ledare, är mer en social tillställning för societetsdamer än en kurs i kreativt skrivande.

Idag är det kursavslutning inför påskledigheten som börjar nästa vecka och pågår i två veckor. När workshopens tre timmar har förlöpt bjuds det på snacks och dryck och så småningom paella. Värdinnan är en av dessa äldre mexikanska kvinnor som nått åldern då en slutar räkna år för att i stället börja räkna skönhetsoperationer och föryngringsingrepp. Jag kan till exempel avgöra att hon måste ha lyft ansiktet åtminstone fem gånger för örsnibbarna är numera en integrerad del av kinderna som är veckade i ett ständigt om än lite darrande leende. När jag går in i matsalen före författaren har gruppen delats upp i mindre kluster av kvinnor som pratar med låga röster men med stort engagemang och det visar sig bli en svår uppgift under de första fem minuterna att hitta någon att konversera med. När de intensiva minuterna av skvaller har avverkats finner några av damerna ett intresse i att fråga mig om mitt yrke och min relation till Mexico och författaren. 

Det visar sig att flera av damerna har haft kontakt med Sverige. En av de yngre kan säga "För helvete" och några andra uttryck på danska som jag hade svårt att uppfatta. Hon berättar att hennes första kontakt med kroppen var tack vare familjens svenska vänner som de hade besökt när hon var barn. De gick runt i huset halvnakna med en sådan naturlighet att den lilla katolska flickan fick en upplevelse som märkte henne för livet. En annan dam av svårbestämd ålder, klädd i vitt med en laxrosa solhatt på huvudet och skakig svart eyeliner kring ögonen, hade i yngre år besökt svenska ingifta släktingar i Gamla Stan i Stockholm (som hon envisades med att kalla Suecia, Sverige) och bär med sig än idag fina minnen av den mjuka accenten i det svenska språket som aldrig lärde sig att förstå eller prata men som ackompanjerade den förståelse hon lyckades skapa med sina svenska släktingar genom gester och miner. En lunchgäster som anslutit efter workshopen försökte leda in samtalet på svenska kungar och krigsbravader och en av damerna föll in och ville gärna lovorda ordningen i det svenska samhället, och jag blir lättad när författaren säger att han har beställt Uber för att åka tillbaka till Roma, för den sortens teman och inställning till Sverige tyder ofta på att samtalspartnern är ultrakonservativ och, om hen har europeiskt ursprung, troligtvis facha, en kvarleva från någon av de fascistiska systemen i 1900-talets Europa.

[deutz]

m-m-m-my corona

Sitter i karantän i Padova. Morsan är sjuk, men får inte lämna landet och hälsa på henne. Skriv gärna brev till mig, men de måste numera gå via svenska ambassaden i Rom, så fixar Per och Gudrun med transport vidare till mig.

adress:

Via Serchio, 9-11, 00198 Roma RM, Italien

[derechointernacionalpublico]

Europa, partida en dos

Europa, partida en dos

Con alegato contra las indulgencias, Lutero desató un cataclismo de imprevisibles consecuencias. La ruptura de la cristiandad abrió dos siglos de guerras

El desafío contra el papado lanzado por Martín Lutero (1483–1546) hace cinco siglos cambió en pocos años, y para siempre, la historia de Europa. Ningún otro acontecimiento en ese medio milenio ha tenido un impacto comparable al de la Reforma, “verdadera conmoción universal que transformó las experiencias personales de millones de hombres y mujeres”, como escribe José Enrique Ruiz-Domènec en Europa. Las claves de su historia (RBA). Poco tiempo después de aquella noche de los Todos los Santos de 1517, la protesta de un religioso desconocido de 34 años se convertiría en un cataclismo de gigantescas consecuencias. Europa se sumiría en un periodo de guerras civiles y matanzas que se prolongaría, con breves periodos de paz, durante casi dos siglos.

En gran medida, la división de Europa en dos relatos opuestos continúa, pese al indiscutible éxito que ha representado la UE y la solidaridad demostrada por los países del norte hacia los del sur —el interminable castigo a Grecia no debe hacernos olvidar lo que han representado los fondos de cohesión durante estos 50 años de construcción europea—. Los prejuicios son difíciles de borrar y frases como aquella afirmación del presidente del Eurogrupo, el holandés Jeroen Dijsselbloem, sobre algunos europeos que se gastan el dinero “en alcohol y mujeres” serían difícilmente comprensibles sin aquella ruptura tectónica de Lutero.

Pocas veces en la historia, un acto tan pequeño —colgar 95 tesis en un documento no más grande que un papel formato DIN A3 en la entrada de una iglesia de una ciudad de Alemania— ha tenido unas consecuencias tan perdurables. De hecho, como explica Lyndal Roper, autora de una monumental (y muy entretenida) biografía, Martín Lutero. Renegado y profeta (publicada recientemente por Taurus en castellano) ni siquiera ese acto fundacional del protestantismo está claro. “El 1960, el historiador católico Erwin Iserloh señaló que no ha existido ningún documento conclusivo de la época que demostrase que Lutero había clavado las tesis en la puerta de la iglesia del castillo de Wittenberg. Ahora pensamos que probablemente lo hizo, aunque el historiador Daniel Juette ha demostrado que seguramente las pegó, no las clavó”, señala esta catedrática de historia en la Universidad de Oxford en una entrevista por correo electrónico.

Roper explica en su libro que, además, de los dos originales que se conservan ninguno utiliza la cifra de 95 tesis: uno las numera en series de 25 y otro habla de 87, porque el impresor las contó mal.

La protesta original de Lutero fue contra las indulgencias de la Iglesia de Roma, la posibilidad de comprar el perdón de los pecados, incluso para los muertos que se encontraban varados en el purgatorio. Pero su reivindicación fue mucho más allá, porque también defendía una relación directa con la Biblia en las lenguas vernáculas, no sólo en latín, una interpretación del texto sin mediaciones.

Su arma principal fue un invento reciente: la imprenta. “Fue la primera estrella mediática de la historia”, escribe en Martín Lutero. Vida, mundo, palabra (Trotta) Thomas Kaufman, profesor de historia eclesiástica en la Universidad de Göttingen y presidente de la Sociedad Germánica de la Historia de la Reforma. “Supo usar la revolución mediática de la época y al mismo tiempo, fue utilizado por los nuevos medios surgidos de la imprenta. A pesar de todo el ruido generado en torno a su persona, siguió siendo fundamentalmente una sola cosa: un intérprete de la Biblia en una universidad situada en los márgenes del mundo civilizado”, prosigue este historiador, que también ha publicado este año un ensayo sobre uno de los aspectos más siniestros de Lutero, el antisemitismo: Luther’s jews. A journey into Anti-Semistism (Oxford University Press).

¿Y era consciente del gigantesco impacto que iba a tener su acto de desafío? “No cuando publicó las 95 tesis”, responde Lyndal Roper. “No reflejaban su teología, que fue desarrollada poco a poco hasta 1520. Pero en 1521, cuando se enfrenta al Emperador y rechaza retractarse, sí era consciente de que iba a cambiar la historia del mundo. Cuando miraba al pasado se describía como un caballo con orejeras, que no mira ni a la izquierda ni a la derecha, sino que seguía su camino siempre de frente”. Roper también cree que sin la imprenta, y la traducción al alemán de sus tesis, Lutero jamás hubiese alcanzado un impacto similar. La rapidez de la información no es un patrimonio de la era de Internet y del siglo XXI. El propio Lutero llegó a decir sobre sus tesis que “en dos semanas estaban por toda Alemania”.

En el epílogo de una de sus grandes novelas, Opus Nigrum, la escritora belga Marguerite Yourcenar, una de las más sólidas interpretes de la historia de Europa, traza la descripción más certera de la nueva era que desencadenó Lutero, también marcada por los avances técnicos y la exploración de los océanos. “Durante los sesenta años en los que transcurre este libro culminaron una serie de acontecimientos que nos conciernen todavía: la ruptura de lo que quedaba de la antigua cristiandad medieval en dos partidos teológica y políticamente hostiles; el fracaso de la Reforma convertida en protestantismo y la represión de lo que podíamos llamar su ala izquierda; el fracaso paralelo del catolicismo, encerrado durante cuatro siglos en el corsé de hierro de la Contrarreforma; las grandes exploraciones que poco a poco se fueron transformando en un dominio del mundo; el salto adelante de la economía capitalista, asociada al principio de la era de las monarquías”. El presente en el que vivimos —porque la Reforma y sus enfrentamientos llegarían rápidamente al Nuevo Mundo— sigue marcado por aquellas 95 tesis que hicieron saltar por los aires la unidad de la Iglesia y que demostraron, una vez más, el poder transformador de la palabra.

[via Portada de Internacional | EL PAÍS]

https://www.dipublico.org/106761/europa-partida-en-dos/