deutz

[deutz]

La terrazza

De senaste dagarna har jag tillbringat på terassen. Nästan hela dagarna har jag suttit här och tittat ut över staden. Trots att jag är livrädd finner jag ett lugn här. Jag kan se ut över de folktomma gatorna, de öde piazzorna. Här och där blåser en gammal plastpåse förbi i brisen. Gatorna fylls av vilda djur som vågat sig in i centrum, när de tidigare jagades bort från ytterkanterna av staden. Men nu är de här. De tar över. De idisslar på buskarna i parkerna och dricker av vattnet i fontänerna. De uttrycker sin ångest med de ljuvaste läten och de sträcker stolt på sina kroppar och visar oss vilka de är. De är här. Var är vi?

Innan virusutbrottet fick jag hem en stor batch syra som Giovanni och jag tänkt dela ut på hans födelsedagsfest nästa helg. Nu har jag börjat varje morgon med att mikrodosera innan jag tittar på nyheterna. Sedan fyller jag på lite under dagen. Jag mår trots omständigheterna bra!

Jag försöker också träna så gott jag kan. Häromdagen lyckades jag få min 24 kilos kettlebell att sväva strax ovanför min hand när jag gjorde clean and press. Jag var orolig att jag skulle tappa all min muskelstyrka under de här månaderna men det ser ut som att jag kan visa mig på stranden i sommar utan att skämmas även i år.

[deutz]

m-m-m-my corona

Sitter i karantän i Padova. Morsan är sjuk, men får inte lämna landet och hälsa på henne. Skriv gärna brev till mig, men de måste numera gå via svenska ambassaden i Rom, så fixar Per och Gudrun med transport vidare till mig.

adress:

Via Serchio, 9-11, 00198 Roma RM, Italien

[deutz]

Big bo$$

Oklart om jag ska fortsätta skriva här, eller eventuellt hitta en ny kanal. Jag måste bara få ut vad som finns inom mig. Annars vet jag inte vad jag tar mig till.

Flyttar till Montpellier imorgon. Jag klarar inte av Uppsala mer. Snälla hjälp mig.

[deutz]

DET JAG SKRIVER HÄR ÄR KANSKE IBLAND INSPIRERAT AV VERKLIGA HÄNDELSER OCH KÄNSLOR MEN DET ÄR SKÖNLITTERÄRT ALLTIHOPA

Varma hälsningar

Deutz

[deutz]

Svärdet i min STEN

Igår hände det ofattbara. Sten Borgqvist, min älskare och musa, höggs ihjäl av en galning i centrala Norrköping. Gärningsmannen, en pedofil från Säffle vid namn Yurgen Thörn, sprang runt i centrum med ett fucking SVÄRD som han alltså högg min älskade Steni med i ryggen.

Ambulans var där på bara några minuter men Stens liv gick inte att rädda. Sjukvårdarna drog ett jävla skämt om ”Svärdet i Sten” och nu litar jag inte längre på myndigheter.

[deutz]

ett öga av grön

En episod jag minns från min barndom är denna, som inträffade då jag var tre år gammal. Jag hade skitit i min klarblå potta, och skulle gå ut till köket och visa Mor, som satt och rökte vid fläkten. Far var inte hemma. Som vanligt.

Jag gick fram till Mor där hon satt på sin stol och rökte sina cigaretter. Hon hade en grace och takt man sällan skådar hos kvinnor från hennes generation. Mor tittade kärleksfullt på mig från sin tron.

“Var är far?” frågade jag henne, Mor brast i skratt. “Han knullar förstås!”

Fars nattliga äventyr hade knappt någon inverkan på mitt humör längre. Den skurken var ändå aldrig hemma. Jag suckade ljudligt, för att mor ändå skulle känna att jag var missnöjd med situationen, och samlade mig. Det var dags. Jag höll pottan i ett fast grepp med båda händerna upp mot Mor så hon kunde se. Hon tittade ner på innehållet och sade förtjust att jag varit en duktig pojke. Jag log. Jag visste att jag gjort det rätta och traskade nöjt tillbaka till sovrummet där min storasyster Gudrun låg och sov. Jag lade mig tillrätta i min säng och tittade upp i taket. Jag var för första gången på många dagar riktigt lycklig.

Jag måste precis ha somnat då jag hörde en hög knall från köket. Jag och min syster sprang dit, och där låg mamma livlös på golvet med en revolver i handen och ett blödande hål i ansiktet. Hon hade ett makabert leende över sina kalla läppar. Cigaretten hängde fortfarande i mungipan. 

Pappa kom aldrig hem.

[deutz]

Ode till amaro

Sitter här med ett glas Averna och funderar på hur jag ska beskriva min kärlek till denna min favorit bland alkoholhaltiga drycker, amaron. För mig, en kvinna som efter 17 år som skribent fortfarande inte besitter förmågan att medelst ord beskriva smak på ett tillfredsställande vis, är det inte helt lätt att skriva detta. Vi snackar ju en dryck som smakar bittert som tusan, med ett tjugutal örter som tillsammans bildar en symfoni av intryck och nyanser.

Grejen med amaro är ju just denna, att det smakar så oerhört mycket. Ett glas Montenegro efter en ordentlig middag är inte bara som en limoncello eller ett glas cognac. Även om jag är oerhört förtjust i dessa drycker är en amaro fortfarande något helt annat. En limoncello avslutar middagen på samma vis som en god sorbet eller äpplekaka. En cognac åtnjuts bäst tillsammans med en kopp kaffe, och blir således också ett slags avslut, du sätter punkt efter en trevlig kväll.

Med amaro sker istället en förlängning av middagen. Du skjuter upp avslutet en halvtimme – eller ännu längre, om andan faller på.

Under min tid som redaktör på AP i Rom drack vi ofta Cynar med en apelsinskiva i, i ett highballglas med is i. Signor Bernardi på baren nedanför redaktionen visste alltid vad vi ville ha när vi kom ner.

Jag minns särskilt ett tillfälle. Det här var på våren 1994. Silvio Berlusconi hade precis tillträtt som konsiliepresident för första gången och vi var alla ganska förvirrade. Tagna av situationens allvar kände vi ändå att vi behövde fortsätta som vanligt. På ett sätt visste vi ju att vi behövdes mer än någonsin.

Nåväl. Vi tog hissen ner och gick ut genom porten, sade adjö till portvakten och korsade gatan till Signor Bernardis bar. Han stod och väntade på oss.

– Buonasera commendatori, sade han och anlog sitt mest servila leende.

– Ciao Tommà, vi tar det vanliga tack, svarade någon av oss.

Han hällde upp varsitt glas och ställde fram dem framför oss på bardisken. Vi drack. Och plötsligt var det som att Berlusconiproblemet inte fanns längre. Silvio hade inte blivit premiärminister, Italiens framtid var ljus, och det enda som spelade någon roll var bitterheten, syran och kylan i drycken framför oss.

Det var en underbar minut. Sedan återkom vi till verkligheten igen.

Nu är Avernan slut. Får nog pipa iväg till Systemet och köpa mer.........

Yvonne Bergklint, Sevilla augusti 2018.

[deutz]

Det bor en man där borta

I ett litet skjul.

Det är rött

men

färgen har flagnat bort.

Jag tror han har mycket att göra.

[deutz]

Turkosa minnen från Hercegovina april bränd nacke

korsa gränsen tre gånger

korsade gränsen tre gånger Neum

Stämpel i passet samma språk men inte samma folk

Dubrovnik och vandrarhem hon i receptionen pratade för mycket

köpa solskyddsfaktor för 130 kuna

Split och klocktornet trapporna SKRÄMD FRÅN VETTET MEN DET GICK BRA

[deutz]

Vi var på något slags svartfest i ett skjul i Slottsskogen. Det var för hetsigt därinne så vi stod utanför och typ jämförde vem som hatade Sverige mest. Jag vann.

Det var pisskallt men i jämförelse med resten av veckan var det ganska soft, typ 5-6 grader. Nån snubbe i t-shirt kom ut och satte sig mellan Carro och Anders. Jag noterade att han hade ganska vältränade armar och såg ut som att han kanske hade kunnat vara modell, förutom att ansiktet inte var tillräckligt välskulpterat. Han hette Hannes och hade technofrisyr, spelade skivor den kvällen och mina vänner verkade gilla honom men kanske inte på grund av hans personlighet utan mest för att han kunde bjuda på knarre. Han fiskade upp ett litet kuvert med vitt innehåll ur jeansfickan, och höll upp det så vi alla kunde se.

“Vad är det?” frågade jag. Inte för att jag ville ha, utan mer för att ställa honom. Jag tyckte han verkade vara en jävla fitta, och ville att han skulle tvingas prata om knark, för jag vet hur mycket folk som gillar knark hatar när de behöver sätta ord på skiten.

“Äh, det är tjack liksom” sa han.

Jag tror jag lyckades med mitt dick move för han såg lite sur ut. En tjej som spelar i ett känt band delade upp tjacket i linor på sin iPhone och det enda jag tänkte på var hur jävla sunkigt det är att knarka i Göteborg.

Själv knarkar jag bara på kontinenten.

[deutz]

15:08

mörkret

hade glömt på Kontinenten är det inte lika mörkt där är det inte heller ljust men inte alls lika mörkt så tidigt

här går solen ner 16:25

mådde bra då det gjorde inte du

[deutz]

Sandra i bikini

När jag var i de tidiga tonåren (detta var i början av 2000-talet) var jag frivillig “fadder” för konfirmander i min församling (min församling. Som om jag faktiskt brukade gå i kyrkan på den tiden). Det var året efter min egen konfirmation, och trots att jag ännu inte hittat någon ordentlig tro på Vår Herre och Frälsare valde jag ändå att spendera delar av min fritid med årskullen under mig. Jag tror att jag delvis gjorde det för att jag, som var ganska ful och – ursäkta – inte riktigt hade vuxit in i mitt utseende, tänkte att det kunde vara enklare att få brudar som var ett år yngre. Detta tilldrog sig under den tid i livet då ett ynka år gjorde en del skillnad.

Nåväl, jag blev kompis med några stycken i gruppen och det förflöt rätt bra. Jag har för mig att temat för just denna grupp var “skidor” och att vi åkte till något fjäll, säkert i Värmland, för att åka skidor.

Jag tyckte en av tjejerna var lite mer attraktiv än de andra. Vi kan kalla henne Sandra. Hon hade liksom lite mer kvinnliga former. Hon såg inte ut som en liten tjej, så att säga. Ha i åtanke att det är en 15-årings tankar som beskrivs här. Jag är inte intresserad av 14-åriga tjejer längre, även om de skulle råka ha tuttar.

Sedan kom sommaren, konfirmationen, och vi sa adjö till varann. Det allmänna kommunikationsmedlet på internet på den här tiden var MSN Messenger. För de som inte minns det, det var typ facebook-chatten fast man laddade ner en mjukvara till sin dator. Man hade en profilbild och jag har för mig en liten statusuppdatering också, men inget större. De försökte införa profiler och så senare, men men.

Jag noterade att Sandra hade en profilbild där hon iklädd bikini stod på en strand. Jag skrev “Hej” eller något till henne och sedan bad jag henne (alltså ångesten nu) skicka bilden till mig. Hon undrade varför (latensperioden kanske ännu inte var över för henne, för hon förstod verkligen inte) men skickade den ändå.

När jag öppnade filen och bilden kom upp på min dator insåg jag ganska snabbt att jag har skrivit till en annan Sandra. Fel Sandra. Sandra i min klass. Sandra som jag aldrig har pratat med. Av någon jävla anledning skrev jag det till henne. Något i stil med “oj, jag trodde du var en annan” och hon svarade “tänkte nästan det”.

När hösten kom, bytte jag skola. Jag träffade vare sig Sandra eller Sandra igen. 

Tills idag.

Jag var på ett fik med min dotter och såg Sandra (hon jag var attraherad av) sitta vid bordet bredvid. Jag har makabert ansiktsminne, och var inte säker på om det var rimligt att hälsa så jag lät bli. Sandra var inte lika neurotisk och hälsade glatt.

“Nä men äre du Deutz? Fa-an vad kul å serej!”

Vi pratades vid en stund. Det var tämligen angenämt att se henne igen. Hon var så härlig, samma energi som förr, samma obrydda elegans. Hon och Elsa kom bra överens med. Vi bestämde oss för att ses igen snart. Jag vet dock inte varför jag vill träffa henne igen. Tonåringen i mig vill troligtvis bara ligga med henne. Den vuxna mannen i mig är nyfiken, vill veta mer om henne. Eller om det är samma drivkraft egentligen. Chissà.

[deutz]

Lite q och a

BRUKAR DU KOMMA I TID: Hehe, ibland kommer jag typ asfort. HAR DU BRA KONDITION: Jämfört med Lance Armstrong: nej. Jämfört med Edward Blom: troligen. NÄR BLEV DU FOTAD SENAST: Våren ‘98. En fet editorial i bulgariska Vogue. HUR KÄNNER DU DIG NU: Hög som faaaaaan VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER: vit. KAN DU LAGA MAT: Eh, ja? VAD PLUGGAR DU: K��rleksvetenskap. Praktisk kurs 1500 000 000 poäng, if you know what i mean… BLIR DU BRA PÅ KORT: Inte direkt NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST: När jag såg Legally Blonde senast. Den är så bra va. VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET: Absolut inte, e ju kvinna. HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR: Jomenvisst. Hängde med Clabbe och Jonas på Tranan. DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN: Kaffe Russian ÄR DU NYTTIG: Ja, Anna Skipper arbetar för mig. HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB: Jag “jobbar” hela tiden. ÄR DU BLYG: Verkligen inte. Finns inget utrymme för blyghet om man är jag. VILKEN TID GICK DU UPP IDAG: 04.30, som vanligt. VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST? Nåt Tiger Woods PGA Tour Masters-helvete. VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL? Singstar Schlagerhitz. HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL? Rätt mycket. Man har ju tränat upp sig, om man säger. HAR DU SPYTT OFFENTLIGT? Haha LOL! Nej? JAG SOVER: Nej, jag kan ju för i helvete inte skriva i sömnen heller? VAD SA DU SENAST? Nej, jag kan ju för i helvete inte skriva i sömnen heller? VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS? Va? VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?: Carl-Philip eller Goran. VAD SKULLE DU BEHÖVA NU: Ketamin. HAR DU SNYGGA SKOR: Ja. Men jag har fula också.  VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE: “En fet jävla cup of chino to go, tack!” HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT: Min och Peronis. HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT: Ja, Peroni. HAR DU KÖRKORT: Ja: A, B, C, D, E och Ö. ÄR DU ENSAM NU: Nä, jag festar. VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA? 9/11

[deutz]

ett äpple

ett äpple i min mun ett hål i min stulna pappersservett

torkar mig om munnen

potatis quorn grädde ost

vakna sverige

gå i sömnen

fredag eftermiddag box av trä

ny telefon, 500 kronor flytta

hem

[deutz]

Hennes näsa. Hennes leende. Hennes. ögon.

[deutz]

18 juli 2015

Jag befinner mig i Siena, Toscana. Italien denna sommar också, med andra ord. Det är varmt som fan här. Jag och Doktor Braun från Hamburg (icke att förväxla med Dr Brown från Boston) möttes i Zürich i fredags. Vi tog tåget ner över gränsen och spenderade en natt på ett hotell vid Gardasjön. Det var ett jävla risigt hotell. Frukosten var däremot bra. Och sängarna var sköna. Doktor Braun, den filuren, snodde med sig jättemånga handdukar från ett förråd som råkade vara öppet. Det var fina grejer, visade det sig. Efter en snabb googling fick vi reda på att detta var crème de la créme vad gäller badprodukter.

Nåväl. I Milano stal vi en Fiat Punto och begav oss söderut. Efter ett par, tre timmar befann vi oss i Florens där vi åt en fruktansvärd lunch. Sedan åkte vi hit. Jag har inga pengar kvar men Doktor Braun har lovat att förse mig tills Emma har satt in månadspengen på kontot.

Nu ska vi äta gelato och titta på en kyrka.

På återhörande!

D

[deutz]

Bästa anledningarna att bo i Europa

Frihet. Vi tillåter allt här! Det är jättebra. Man behöver inte ha slöja t ex

Skolorna är jättebra

Maten!

Inga krig!