#på rätta vägar | Explore Tumblr posts and blogs

kingdomsalvationsv · 4 years ago

Text

En översikt över Guds auktoritet, Guds rättfärdiga sinnelag och Guds helighet

Känner ni ett lugn i era hjärtan i Guds närvaro när ni har avslutat era böner? (Ja.) Om människors hjärtan kan lugnas kommer de att kunna höra och förstå Guds ord och de kommer att kunna höra och förstå sanningen. Om ditt hjärta inte kan lugnas, om ditt hjärta alltid är på drift eller alltid tänker på annat, kommer det att påverka hur du kommer samman för att höra Guds ord. Vad är då kärnan i det som vi diskuterar den här gången?

Låt oss alla tänka tillbaka lite på huvudpunkten. Angående att känna Gud själv, den unike, så diskuterade vi i första delen Guds auktoritet. I andra delen diskuterade vi Guds rättfärdiga sinnelag. Och i den tredje delen diskuterade vi Guds helighet. Har det specifika innehåll som vi diskuterade varje gång gjort intryck på er? Vad i den första delen, ”Guds auktoritet”, gjorde djupast intryck på er? Vilken del hade störst inverkan på er? (Gud kommunicerade först auktoriteten och kraften i sitt ord; Gud står vid sitt ord och hans ord ska besannas. Detta är Guds inneboende väsen.) (Guds befallningar till Satan att han får fresta Job men inte ta hans liv. Det får oss att inse auktoriteten i Guds ord.) Det är en förståelse som ni fick efter att ha lyssnat till gemenskapen. Finns det något mer att tillägga? (Gud använde ord för att skapa himmel och jord och allt som finns i dem och han talar för att ingå ett förbund med människan och ge henne sina välsignelser. Allt detta är exempel på auktoriteten i Guds ord. Dessutom ser vi, när Herren Jesus befallde Lasaros att komma ut ur sin grav, att Gud råder över liv och död vilket Satan inte har någon makt att göra, liksom att Guds auktoritet är unik vare sig hans verk utförs i köttet eller i Anden.) Utmärkt! När vi talar om Guds auktoritet, hur uppfattar ni då ordet ”auktoritet”? Vad inom Guds auktoritets omfattning, i det som Gud gör och uppenbarar, ser människor? (Vi ser Guds allmakt och visdom.) (Vi ser att Guds auktoritet är ständigt närvarande och att den verkligen, verkligen existerar. Vi ser Guds auktoritet i stor skala i hans herravälde över universum och vi kan se den i liten skala när han tar kontroll över människans liv. Gud planerar och kontrollerar i själva verket de sex brytpunkterna i livet. Vidare ser vi att Guds auktoritet representerar Gud själv, den unike, och inga skapade eller icke skapade varelser kan äga den. Guds auktoritet symboliserar hans status.) Ni tycks ha en dogmatisk förståelse av orden ”symboler för Guds status och Guds ställning”. Har ni någon konkret kunskap om Guds auktoritet? (Gud har vakat över oss och beskyddat oss sedan vi var små och det får oss att inse Guds auktoritet. Vi var inte medvetna om de faror vi var utsatta för, men Gud beskyddade oss alltid bakom kulisserna; även detta är Guds auktoritet.) Mycket bra, väl talat.

Vad är fokus, huvudpunkten, när vi talar om Guds auktoritet? Varför behöver vi diskutera det här innehållet? Syftet med att diskutera det här innehållet är för det första att människor ska bekräfta Guds status som Skaparen och hans ställning bland alla ting; det är något de kan förstå, något de kan se och känna. Vad du ser och vad du känner kommer ur Guds handlingar, Guds ord och Guds kontroll över universum. Vilken sann förståelse får då människor av allt de ser, lär sig och vet genom Guds auktoritet? Det här är det första och det har vi redan diskuterat. För det andra: när människor ser allt som Gud har gjort och sagt och kontrollerat genom sin auktoritet, kan de se Guds makt och visdom. Det gör att de kan se Guds väldiga makt att kontrollera allt och med vilken vishet han gör det. Är inte detta det fokus för och huvudpunkten i Guds unika auktoritet som vi diskuterade tidigare? Det har inte gått lång tid och ändå har vissa glömt det, vilket visar att ni inte har förstått Guds auktoritet fullt ut; man kan till och med säga att ni inte har sett Guds auktoritet. Förstår ni nu detta till en viss del? Vad kommer du verkligen att känna när du ser Guds auktoritet i verksamhet? Har du verkligen känt Guds makt? (Det har vi.) När du läser Guds ord om hur han skapade universum, då känner du hans makt, då känner du hans allmakt. Vad känner du när du ser Guds herravälde över människans öde? Känner du hans makt och hans visdom? Om inte Gud besatt den makten, om han inte besatt den visdomen, skulle han då vara kompetent att ha herravälde över universum och herravälde över människans öde? Om någon inte hade förmågan att göra sitt jobb, om han inte besatt den styrka som krävdes och saknade de rätta färdigheterna och kunskapen, skulle han då vara kvalificerad för sitt jobb? Han skulle definitivt inte vara kvalificerad; en persons möjligheter att uträtta stora ting beror på hur stor hans förmåga är. Gud besitter sådan makt och även visdomen och därför har han auktoriteten; detta är unikt. Har du någonsin känt en varelse eller person i universum som besitter samma makt som Gud? Finns det någon eller något med makt att skapa himmel och jord och alla ting och även kontrollera och ha herraväldet över dem? Finns det någon eller något som kan härska över hela mänskligheten, leda den och både vara ständigt närvarande och allestädes närvarande? (Nej, det finns det inte.) Förstår ni nu den sanna betydelsen av allt det som Guds unika auktoritet innebär? Har ni en viss förståelse? (Det har vi.) Vi har nu gått igenom de punkter som behandlar Guds unika auktoritet.

I andra delen talade vi om Guds rättfärdiga sinnelag. Vi diskuterade inte så mycket som berörde Guds rättfärdiga sinnelag. Det beror på att i det här stadiet är Guds verk huvudsakligen dom och tuktan. Guds rättfärdiga sinnelag har uppenbarats tydligt, särskilt i rikets tidsålder. Han har sagt de ord han aldrig har sagt sedan skapelsens begynnelse; och i hans ord har alla folk, alla som har sett hans ord och alla som har erfarit hans ord, sett hans rättfärdiga sinnelag uppenbaras. Vad är då huvudpunkten i det vi nu diskuterar om Guds rättfärdiga sinnelag? Har ni utvecklat en djup förståelse av det ni har lärt er? Har ni fått förståelse av några av era erfarenheter? (Att Gud brände Sodom berodde på att människorna på den tiden hade blivit djupt fördärvade och därigenom väckt Guds vrede. Det är av detta vi ser Guds rättfärdiga sinnelag.) Låt oss först ta en titt: Om inte Gud hade ödelagt Sodom, skulle du då kunna känna till hans rättfärdiga sinnelag? Det skulle du kunna ändå, eller hur? Du kan se det i de ord han har uttalat i rikets tidsålder och även genom hans dom, tuktan och förbannelser som riktas mot människan. Ser du Guds rättfärdiga sinnelag i hur han skonade Nineve? (Det gör vi.) I den här tidsåldern kan du se något av Guds barmhärtighet, kärlek och fördragsamhet. Du kan se det när människor ångrar sig och Gud ändrar sin inställning till dem. Genom att ta dessa två exempel som utgångspunkten för en diskussion om Guds rättfärdiga sinnelag framgår det klart att hans rättfärdiga sinnelag har uppenbarats. Men i verkligheten är det inte begränsat till det som är nedtecknat i dessa båda bibelberättelser. Utifrån det ni nu har lärt er och sett av Guds ord och hans verk, utifrån er nuvarande erfarenhet av detta, vad är Guds rättfärdiga sinnelag? Diskutera utifrån era egna erfarenheter. (När människor är i stånd att söka sanningen och handla enligt Guds vilja i de miljöer som Gud skapade åt dem, då vägleder Gud dem och upplyser dem och låter dem få känna ljuset inom sig. När människor går emot Gud och motsätter sig honom och agerar mot hans vilja råder mörker inom dem, som om Gud har övergett dem. Även de ber och vet inte vad de ska säga till honom, men när de lägger sina egna uppfattningar och föreställningar åt sidan och blir villiga att samverka med Gud och strävar efter att bättra sig, då börjar Guds leende ansikte successivt att framträda. Av detta har vi erfarit heligheten i Guds rättfärdiga sinnelag; Gud framträder i det heliga riket och han är dold på orena platser.) (Jag ser Guds rättfärdiga sinnelag i hur han behandlar människor. Våra bröder och systrar har olika mognad och är av olika kaliber och vad Gud kräver av var och en av oss skiljer sig också åt. Vi kan alla ta emot Guds upplysning i olika hög grad och därigenom ser jag Guds rättfärdighet. Det beror på att människor inte kan behandla varandra på det sättet, endast Gud kan göra det.) Ni har alla uttryckt en viss praktisk kunskap.

Förstår ni huvudpoängen i att känna Guds rättfärdiga sinnelag? Ni har kanske mycket att säga om era erfarenheter i det avseendet, men det finns några huvudpunkter som jag bör berätta om för er. För att förstå Guds rättfärdiga sinnelag måste man först förstå Guds känslor: vad han hatar, vad han avskyr, vad han älskar, vem han tolererar, vem han är barmhärtig mot och vilken typ av person som tar emot den barmhärtigheten. Det är en viktig punkt att känna till. Vidare måste man förstå att oavsett hur kärleksfull Gud är, oavsett hur mycket barmhärtighet och kärlek han känner för människor, så tolererar han inte att någon kränker hans status och ställning och han tolererar inte heller att någon kränker hans värdighet. Även om Gud älskar människor så skämmer han inte bort dem. Han visar människor sin kärlek, sin barmhärtighet och sin tolerans men han har aldrig gett efter för dem; han har sina principer och sina gränser. Oavsett hur mycket du har känt Guds kärlek inom dig, oavsett hur djup den kärleken är, får du aldrig behandla Gud som du skulle behandla en annan person. Även om det är sant att Gud behandlar människor som om de stod honom nära, kommer han att dölja sitt ansikte för dem och överge dem om de betraktar honom som en annan person, som om han bara var en annan skapad varelse, som en vän eller ett föremål för tillbedjan. Sådant är hans sinnelag och han tolererar inte att någon behandlar honom vårdslöst i den frågan. I Guds ord sägs det ofta om hans sinnelag: Det spelar ingen roll hur många vägar du har färdats på, hur mycket arbete du har uträttat eller hur mycket du har uthärdat, så snart du kränker Guds sinnelag kommer han att återgälda var och en av er mot bakgrund av det du har gjort. Det innebär att Gud betraktar människor som närstående, men människor får inte behandla Gud som en vän eller släkting. Se inte Gud som din kompis. Oavsett hur mycket kärlek du har fått av honom, oavsett hur stor fördragsamhet han har visat dig, så får du ändå aldrig behandla honom som bara en vän. Sådant är Guds rättfärdiga sinnelag. Visst förstår ni det? Behöver jag säga mer om det här? Har ni någon förförståelse i den här frågan? Det här är generellt sett det vanligaste misstag som människor gör, oberoende av om de förstår lärosatserna eller inte har funderat över saken tidigare. När människor kränker Gud beror det kanske inte på en enstaka händelse eller en sak de sa, utan det beror snarare på en attityd de har och ett tillstånd de befinner sig i. Det här är något mycket skrämmande. Vissa personer tror att de har en förståelse av Gud, att de känner honom, de kanske till och med gör en del som kan behaga Gud. De börjar känna sig jämlika med Gud och att de har lyckats bli vänner med Gud. Den här sortens känslor är fruktansvärt fel. Om du inte har en djup förståelse av detta, om du inte verkligen förstår det, är det mycket lätt att kränka Gud och kränka hans rättfärdiga sinnelag. Det förstår ni nu, eller hur? Är inte Guds rättfärdiga sinnelag unikt? Är det jämställt med en människas personlighet eller individuella egenskaper? Aldrig, eller hur? Därför får du inte glömma att oavsett hur Gud behandlar människor, oavsett vad han tycker om människor, så förändras aldrig hans ställning, auktoritet och status. För mänskligheten är Gud ständigt Herre över allt och Skaparen. Visst förstår ni det?

Vad har ni lärt er om Guds helighet? Vilken var huvudsaken i diskussionerna om Guds helighet, förutom att den står i kontrast till Satans ondska? Är det inte vad Gud har och är? Är det Gud har och är unikt för Gud själv? (Ja.) Inget i hans skapelse har detta. Därför säger vi att Guds helighet är unik. Det är något som ni kan förstå. Vi har haft tre möten om Guds helighet. Kan ni beskriva med egna ord, utifrån er egen förståelse, vad ni tror att Guds helighet är? (Förra gången Gud kommunicerade med oss böjde vi oss ned inför honom. Gud delade gemenskap kring sanningen om att falla ner på marken och böja sig ned för att tillbe honom. Vi insåg att det inte var i enlighet med hans vilja att vi böjde oss ner och tillbad honom när vi inte lyckats uppfylla hans krav, och av detta såg vi Guds helighet.) Helt sant. Finns det något mer? (I Guds ord till mänskligheten ser vi att han talar tydligt och klart, han är uppriktig och rakt på sak. Satan talar omständligt och är full av lögner. Av det som hände förra gången när vi låg utsträckta på marken inför Gud såg vi att han alltid är principfast i sina ord och handlingar. Han berättar alltid klart och koncist hur vi bör gå tillväga, vad vi bör stå fast vid och hur vi bör agera. Men människor är inte sådana; sedan mänskligheten blivit fördärvad av Satan försökte människorna uppnå sina egna personliga motiv och mål och sina egna personliga önskemål med sina handlingar och ord. Av Guds sätt att ta hand om mänskligheten, den omsorg och det beskydd som han ger, ser vi att allt som Gud gör är positivt och mycket tydligt. Det är på det sättet vi ser Guds helighets väsen uppenbaras.) Bra uttryckt! Kan någon tillföra något? (Vi ser Guds helighet när han blottlägger Satans ondska. När Gud uppenbarar Satans väsen blir vi mer medvetna om hans ondska och ser källan till mänsklighetens lidande. Tidigare var vi omedvetna om lidandet under Satans herravälde. Det var först när Gud gjorde det känt som vi såg att Satan är upphovet till allt det lidande som kom ur strävan efter berömmelse och rikedom. Det är först genom det som vi känner att Guds helighet är mänsklighetens sanna frälsning. Gud skapar dessutom förutsättningarna för att vi ska ta emot frälsning; även om han kanske inte låter oss födas in i en mycket välbärgad familj ser han till att vi föds in i en lämplig familj och i en lämplig omgivning. Vidare gör han att vi inte drabbas av Satans åverkan och förtryck, så att vi kan ha förutsättningarna, normala tankar och ett normalt resonemang när vi accepterar Guds frälsning de sista dagarna. I allt detta ser vi det precisa i Guds planer, hans arrangemang och hur han omsätter dem i handling. Vi får en bättre förmåga att se Guds verk i detalj när han räddar oss från Satans inflytande och vi ser Guds helighet och hans kärlek till mänskligheten.) Finns det något mer att tillägga? (Den fördärvade mänskligheten saknar den sanna kunskapen om eller kärleken till Gud. Eftersom vi inte förstår Guds helighets substans är det falskt att böjer vi oss ned inför honom i tillbedjan; det har ett bakomliggande syfte och är överlagt vilket gör Gud olycklig. Vi ser att Gud är helt annorlunda än Satan; Satan vill att människor beundrar och smickrar honom, böjer sig ned och tillber honom. Satan saknar principer. Av detta förstår jag också Guds helighet.) Mycket bra! Har ni insett Guds fulländning utifrån vår gemenskap kring Guds helighet? (Vi inser den.) Inser ni hur Gud är källan till allt som är positivt? Kan ni se hur Gud är förkroppsligandet av sanning och rättvisa? Inser ni hur Gud är källan till kärlek? Inser ni hur allt Gud gör, allt som han sänder ut och allt som han uppenbarar är felfritt? (Vi inser det.) Alla dessa exempel är huvudpunkter om Guds helighet som jag talar om. Idag kanske dessa ord enbart ter sig som en lärosats för er, men en dag när du upplever och bevittnar den sanne Guden själv utifrån hans ord och hans verk kommer du att säga ur djupet av ditt hjärta att Gud är helig, att Gud skiljer sig från mänskligheten och att hans hjärta, sinnelag och väsen är heliga. Den heligheten låter människan se hans fulländning och låter henne se att Guds helighets väsen är fläckfritt. Hans helighets väsen avgör att han är den unike Guden själv och det visar människan och bevisar att han är den unike Guden själv. Är inte det huvudpoängen? (Det är det.)

Idag har vi skapat en överblick över flera delar av innehållet från tidigare möten. Vi ska avrunda vår översikt här. Jag hoppas att ni alla ska ta till er huvudpunkterna i varje punkt och ämne. Tänk inte bara på dem som lärosatser; läs igenom dem ordentligt och försök att komma underfund med dem när ni har tid. Kom ihåg dem i ert hjärta och tillämpa dem i praktiken så kommer ni sannerligen att lära er allt jag har sagt om det sanna uppenbarandet av Guds sinnelag och vad han har och är. Men du kommer aldrig att förstå dem om du bara skriver dem i din anteckningsbok utan att läsa igenom dem eller fundera över dem. Det förstår du väl nu? Efter att ha kommunicerat dessa tre punkter kommer människor att ha vunnit en generell – eller till och med specifik – förståelse av Guds status, hans väsen och hans sinnelag. Men kommer de att ha en fullständig förståelse av Gud? (Nej.) Finns det nu i er egen förståelse av Gud några andra områden där ni känner att ni behöver en djupare förståelse? Det vill säga att du kanske, efter att ha fått en förståelse av Guds auktoritet, hans rättfärdiga sinnelag och hans helighet, har nått ett erkännande i ditt eget sinne av hans unika status och ställning, men du måste genom egna erfarenheter lära känna och uppskatta hans handlingar, hans makt och hans väsen innan du kan få en djupare förståelse. Ni har nu lyssnat på dessa utläggningar och kan ta denna trosartikel till ert hjärta: Gud existerar sannerligen och det är ett faktum att han styr över allt. Ingen människa får kränka hans rättfärdiga sinnelag och hans helighet är något alldeles visst som ingen människa får ifrågasätta. Dessa är faktum. Dessa utläggningar låter Guds status och ställning slå rot i människors hjärtan. När de väl har slagit rot måste människor försöka förstå mer.

Gud är livets källa för alla ting (I)

Idag ska jag dela gemenskap om ett nytt ämne för er. Vilket kommer det ämnet att vara? Rubriken för det ämnet kommer att vara ”Gud är livets källa för alla ting”. Är inte det ett ganska omfattande ämne att diskutera? Känns det som något som kan vara lite onåbart? Gud som livets källa för alla ting kan te sig som ett ämne som människor känner sig frikopplade från, men alla som följer Gud måste förstå det. Det beror på att den frågan är oupplösligt förenad med att varje person känner Gud, kan tillfredsställa honom och vörda honom. Därför måste det ämnet kommuniceras. Tidigare kan vissa ha haft en grundläggande förståelse av det ämnet och somliga var kanske medvetna om det. De kan ha en naiv kunskap eller ytlig förståelse av det i sina sinnen. Andra kan ha vissa särskilda erfarenheter av det; på grund av sina unika erfarenheter har de en djup förståelse av det i sina hjärtan. Men antingen kunskapen om detta är djup eller ytlig är den ensidig för er och inte tillräcklig specifik. Därför måste det ämnet kommuniceras i syfte att ge er en mer specifik och djupare förståelse. Jag kommer att använda en särskild metod för att dela gemenskap om detta ämne med er, en metod som vi inte har använt förut och som ni kan uppfatta som lite ovanlig eller lite olustig. Hur som helst, efter ni har hört det kommer ni att känna till det, oavsett vilken metoden är. Tycker ni om att lyssna på berättelser? (Det gör vi.) Det tycks som om jag gjorde rätt i att som metod välja att berätta en historia. Ni tycker alla om att höra på berättelser. Så låt oss börja. Ni behöver inte skriva ner den i era anteckningar. Jag ber att ni ska vara lugna och inte bli rastlösa. Du kan blunda, om du känner att du blir distraherad av omgivningen eller folk omkring dig med ögonen öppna. Jag har en underbar liten historia att berätta för er. Det är en historia om ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan. Vilka är huvudelementen i den historia som jag kommer att berätta? (Ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan.) Kommer Gud att vara med i den? (Nej.) Men jag är säker på att ni kommer att känna er avslappnade och nöjda när historien har berättats. Då så, nu får ni vara tysta och lyssna.

Berättelse 1. Ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan

Ett litet frö föll till marken. När ett kraftigt regn dragit förbi sköt fröet ett spätt skott och rötterna grävde sig långsamt ner i jorden. Skottet växte sig med tiden större, trotsade hårda vindar och kraftigt regn och följde årstidernas växlingar allt eftersom månen tilltog och avtog. På sommaren frambringade jorden vatten som en gåva, så att skottet kunde uthärda den brännande hettan. Och tack vare jorden kände fröet inte hettan och överlevde därför sommarens hetta. När vintern kom slöt jorden skottet i sin varma famn och de höll hårt om varandra. Och tack vare jordens värme överlevde skottet den bittra kylan och klarade sig oskadd genom vinterstormarna och årstidens snöfall. I skydd av jorden växte sig skottet modigt och var lyckligt. Det växte sig högt och stolt av den osjälviska näring som jorden sörjde för. Skottet växte lyckligt. Det sjöng när regnet skvalade och det dansade och svajade när vinden blåste. Och på det viset var skottet och jorden beroende av varandra …

Åren gick och skottet var nu ett högrest träd. Kraftiga grenar växte från det med otaliga blad i spetsen och det stod stadigt på marken. Trädets rötter grävde ner sig i marken som tidigare, men nu trängde de sig djupt ner i jorden nedanför. Det som en gång hade skyddat skottet var nu grunden för det mäktiga trädet.

En solstråle föll på trädet och stammen skälvde. Trädet sträckte sina grenar långt ut och sög åt sig ljuset. Jorden nedanför andades i takt med trädet och jorden kändes förnyad. Plötsligt blåste en frisk fläkt bland grenarna och trädet darrade av förtjusning och exploderade av energi. Och på det viset var trädet och solljuset beroende av varandra …

Människor satt i den svala skuggan av trädet och njöt av den friska, väldoftande luften. Luften renade deras hjärtan och lungor och den renade deras blod. Människorna kände sig inte längre trötta eller nedtyngda. Och på det viset var människorna och trädet beroende av varandra …

En flock sångfåglar slog sig kvittrande ned på trädets grenar. Kanske undvek de en fiende eller så fostrade de och undervisade sina ungar, eller så tog de bara en kort paus. Och på det viset var fåglarna och trädet beroende av varandra …

Trädets slingriga och snåriga rötter grävde sig djupt ner i marken. Stammen skyddade jorden från vind och regn och den sträckte ut sina stora grenar och skyddade marken under sig och trädet gjorde det för att jorden är dess moder. De lever tillsammans, är beroende av varandra och ska aldrig leva åtskilda …

Det var slutet på berättelsen. Ni kan öppna ögonen nu. Jag har berättat en historia om ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan. Berättelsen har bara några få delar. Vilka känslor fick ni av den? Förstår ni den, så som den berättades? (Vi förstår.) Ni får gärna tala om era känslor. Så vad känner ni efter att ha hört den här berättelsen? Jag ska börja med att säga att det går att se och röra vid alla de ting som jag nämnde för er; de är verkliga ting, inte metaforer. Jag vill att ni fortsätter och funderar över det jag har tagit upp. Inget av det jag behandlade var djupt och det är några få meningar som utgör huvudpoängen med historien. (Berättelsen vi hörde målar upp en vacker bild: fröet får liv och medan det växer upplever det de fyra årstiderna: vår, sommar, höst och vinter. Jorden är som en moder i sitt sätt att ge näring. Den ger värme på vintern så att skottet kan överleva kylan. När skottet har mognat till ett träd faller en solstråle på dess grenar och skänker trädet stor lycka. Bland alla ting i Guds skapelse ser vi att jorden lever och är beroende av trädet. Vi ser också att solljuset ger mycket värme till trädet och även om fåglar är en vanlig syn ser vi hur fåglarna, trädet och människorna sammanstrålar i harmoni. När vi hör den här berättelsen känner vi i våra hjärtan att allting i Guds skapelse faktiskt lever.) Väl talat! Är det någon som har något att tillägga? (I berättelsen ser vi de underbara ting som Gud har gjort, när fröet skjuter skott och växer upp till ett högrest träd. Gud gjorde så att alla ting lever och är beroende av varandra och de är alla förbundna med varandra och bistår varandra. Vi ser Guds visdom, hans under, och vi ser att han är livets källa för alla ting.)

Allt det jag nyss har talat om är sådant som ni har sett tidigare, som till exempel frön. Dem känner ni väl till? Att ett frö växer upp till ett träd kanske inte är en process som ni har följt i detalj, men ni vet ju att det är ett faktum, eller hur? Ni har kunskap om jorden och solljuset. Bilden av sångfåglar som är uppflugna i ett träd är ju något som alla människor har sett, inte sant? Och människor som svalkar sig i skuggan av ett träd har ni väl alla sett? (Vi har sett det.) Så vilken känsla får ni när ni ser alla dessa exempel i samma bild? (Harmoni.) Kommer alla de exempel som förekommer i den bilden från Gud? (Ja.) Eftersom de kommer från Gud, vet han värdet och betydelsen av att alla dessa exempel existerar tillsammans på jorden. När Gud skapade alla ting hade han en plan för varje del, och varje ting han skapade visar hans avsikter och han genomsyrar dem med liv. Han skapade den levande miljön åt mänskligheten vilken tas upp i berättelsen som vi just hörde. Den tar upp det ömsesidiga beroendet mellan fröet och jorden; jorden ger näring åt fröet och fröet är bundet till jorden. Förhållandet mellan dessa båda var förutbestämt av Gud från allra första början. Trädet, solljuset, sångfåglarna och människan i denna bild är exempel på den levande miljö som Gud skapade åt mänskligheten. För det första kan inte trädet lämna jorden och klarar sig inte utan solljus heller. Vilket var då Guds syfte med att skapa trädet? Kan vi säga att det bara var för jorden? Kan vi säga att det bara var för sångfåglarna? Kan vi säga att det bara var för människorna? (Nej.) Vilket är förhållandet mellan dem? Förhållandet mellan dem är ett ömsesidigt beroende som innebär att de inte kan skiljas åt. Det vill säga att jorden, trädet, solljuset, sångfåglarna och människorna är beroende av varandra för sin existens och de ger varandra näring. Trädet skyddar jorden medan jorden ger näring åt trädet; solljuset försörjer trädet medan trädet skapar frisk luft av solljuset och bidrar till att svalka jorden efter solljusets hetta. Vem gagnar det i slutänden? Mänskligheten gagnas av det, eller hur? Och det är en av principerna bakom att Gud gjorde den levande miljön åt mänskligheten och ett av de främsta syftena med det. Trots att det är en enkel bild kan vi se Guds visdom och hans avsikter. Mänskligheten kan väl inte leva utan jorden, eller utan träden, eller utan sångfåglarna och solljuset? Även om det var en berättelse så är den ett mikrokosmos av hur Guds skapade universum och skänkte den levande miljön till människan.

Gud skapade himmel och jord och alla ting åt mänskligheten och han skapade även den levande miljön. För det första är den huvudpoäng vi tog upp i berättelsen de ömsesidiga relationer och det ömsesidiga beroende som råder mellan alla ting. Enligt den principen är den levande miljön för mänskligheten skyddad, den överlever och består; på grund av denna levande miljös existens kan mänskligheten frodas och fortplanta sig. Vi såg en scen med trädet, jorden, solljuset, sångfåglarna och människor. Fanns Gud där också? Människor ser det kanske inte, eller hur? Men människor kan se reglerna för de ömsesidiga relationerna mellan tingen i scenen; i och med dessa regler kan människor se att Gud existerar och att han är härskaren. Gud använder dessa principer och regler till att bevara alla tings liv och existens. Det är på det sättet han sörjer för alla ting och sörjer för mänskligheten. Har den här berättelsen någon koppling till det tema som vi just diskuterade? På ytan verkar det inte finnas någon, men de regler som Gud har gjort som Skapare och hans herravälde över alla ting är i själva verket starkt kopplade till att han är livets källa för alla ting, och de är oupplösligt förenade med varandra. Visst har ni lärt er något nu?

Gud är mästaren över de regler som kontrollerar universum, han kontrollerar de regler som styr överlevnaden hos alla ting, och han kontrollerar också universum och alla ting så att de kan samexistera; han gör så att de inte utplånas eller försvinner, så att mänskligheten kan fortsätta existera och människan kan leva i en sådan miljö genom Guds ledarskap. Dessa regler som styr alla ting är under Guds herravälde och mänskligheten kan inte ingripa och inte förändra dem; endast Gud själv känner dessa regler och endast han själv förvaltar dem. När träden ska få skott, när det ska regna, hur mycket vatten och hur mycket näring som jorden ska ge växterna, vilken årstid som löven ska falla, vilken årstid som träden ska bära frukt, hur mycket energi som solljuset ska ge träden, vad träden ska avge av den energi de får av solljuset – allt detta är ting som Gud redan hade planerat när han skapade universum och det är lagar som människan inte kan bryta mot. De ting som är skapade av Gud – antingen de är levande eller tycks vara icke levande enligt människor – är alla i Guds händer och under hans herravälde. Ingen människa kan förändra eller bryta mot den regeln. Det vill säga att Gud, när han skapade alla ting, formulerade hur de skulle vara. Trädet kunde inte rota sig, skjuta skott och växa utan jord. Om inte jorden hade några träd skulle den torka. Trädet är också hem för sångfåglarna, det är en plats där de tar skydd från vinden. Skulle det vara okej om trädet var utan solljus? (Det skulle inte vara okej.) Om trädet bara hade jorden skulle det inte fungera. Allt detta är till för mänskligheten och för mänsklighetens överlevnad. Människan får frisk luft från trädet och lever på marken som det skyddar. Människan kan inte leva utan solljus, människan kan inte leva utan alla olika levande varelser. Även om förhållandena mellan dessa ting är komplexa måste du komma ihåg att Gud skapade de regler som styr alla ting så att de kan existera med en ömsesidig koppling och på ett ömsesidigt beroende sätt; varje enskilt ting som han skapade har ett värde och en betydelse. Om Gud skapade något utan betydelse skulle han låta det försvinna. Det är en av de metoder han använde då han sörjde för alla ting. Vad syftar att ”sörja för” på i denna berättelse? Går Gud ut och vattnar trädet varje dag? Behöver trädet Guds hjälp för att andas? (Nej.) Att ”sörja för” syftar i det här exemplet på Guds förvaltning av alla ting efter skapelsen; det enda han behövde var regler för att få saker och ting att fungera smidigt. Trädet växte helt av sig självt genom att det planterades i jorden. Alla förutsättningar för att det skulle växa skapades av Gud. Han gjorde solljuset, vattnet, jorden, luften och den omgivande miljön, vinden, frosten, snön och regnet och de fyra årstiderna; det är de förutsättningar som trädet behöver för att kunna växa, det är ting som Gud förberedde. Är då Gud källan till denna levande miljö? (Ja.) Måste Gud gå ut varje dag och räkna varje blad på träden? Det behövs inte, eller hur? Gud behöver inte heller hjälpa trädet att andas. Gud behöver inte heller väcka solljuset varje dag och säga: ”Det är dags att lysa på träden nu.” Det behöver han inte göra. Solljuset skiner självmant enligt reglerna; trädet tar upp solljuset när det behöver och när solljuset inte behövs fortsätter trädet att leva inom reglernas ram. Ni kanske inte har förmåga att förklara det fenomenet tydligt, men det är ett faktum som alla kan se och erkänna. Det enda du behöver göra är att medge att reglerna för alla tings existens kommer från Gud och veta att Gud har herraväldet över deras tillväxt och överlevnad. Visst förstår du det?

Används en metafor i den här berättelsen, som människor skulle kalla den? Är den antropomorf? (Nej.) Det jag talade om är sant. Allt som är levande, allt som har liv, befinner sig under Guds herravälde. Det fick liv efter att Gud skapade det; det är liv som är givet av Gud och det följer lagarna och vägen som han har skapat för det. Det behöver inte förändras av människan och det behöver ingen hjälp från människan; det är så Gud sörjer för alla ting. Visst förstår ni det? Tror ni att det är nödvändigt att människor inser det? (Ja.) Har då den här berättelsen något att göra med biologi? Har den någon förbindelse med något kunskaps- eller vetenskapsområde? Vi diskuterar inte biologi här och vi bedriver definitivt ingen biologisk forskning. Vilken är huvudpoängen som vi talar om här? (Att Gud är livets källa för alla ting.) Vad ser ni bland skapelsens alla ting? Har ni sett träd? Har ni sett jorden? (Ja.) Visst har ni sett solljuset? Har ni sett fåglar som sitter uppflugna i träden? (Det har vi.) Är mänskligheten glad över att leva i sådana omgivningar? (Det är den.) Det vill säga, Gud använder alla ting – de ting som han har skapat – till att bevara mänsklighetens hem för överlevnad och skydda mänsklighetens hem och det är så han sörjer för människan och sörjer för alla ting.

Vad känner ni inför att jag diskuterar dessa ting på det här viset och kommunicerar på det här sättet? (Det är lätt att förstå och praktiska exempel ges.) Visst är det här är ett konkret sätt att diskutera saker på? Är den här berättelsen nödvändig för att hjälpa människor att erkänna att Gud är livets källa för alla ting? (Ja.) Om den är nödvändig ska vi fortsätta med nästa berättelse. Innehållet i nästa berättelse är lite annorlunda och huvudpoängen är också lite annorlunda; tingen i berättelsen är sådana som människor kan se i Guds skapelse. Jag kommer än en gång att tillämpa metoden att berätta en historia för er som ni alla får lyssna på i tystnad för att sedan fundera över vad det är jag talar om. När jag har avslutat berättelsen kommer jag att ställa några frågor till er för att se hur mycket ni har lärt er. Huvudpersonerna i den här berättelsen är ett väldigt berg, en liten å, en häftig vind och en gigantisk våg.

Berättelse 2. Ett väldigt berg, en liten å, en häftig vind och en gigantisk våg

Det var en smal å som slingrade sig fram och slutligen nådde foten av ett väldigt berg. Berget blockerade vägen för den smala ån, så ån bad berget med sin tunna, lilla stämma: ”Var snäll och låt mig passera, du hindrar mig och blockerar min väg vidare.” Då frågade berget: ”Vart är du på väg?” På det svarade den lilla ån: ”Jag letar efter mitt hem.” Berget sa: ”Låt gå, sätt igång och rinn rätt över mig!” Men eftersom den lilla ån var för svag och för ung fanns det inget sätt för den att rinna över ett sådant väldigt berg, så den hade inget val utan fick fortsätta rinna fram till bergets fot …

En häftig vind for förbi och förde med sig sand och damm fram till berget. Vinden röt till berget: ”Släpp förbi mig!” Berget frågade: ”Vart är du på väg?” Vinden tjöt tillbaka: ”Jag vill ta mig över till andra sidan berget.” Berget sa: ”Låt gå, det kan du göra om klarar av att bryta igenom mig på mitten!” Den häftiga vinden tjöt och levde om, men hur ilsket den än blåste kunde den inte bryta igenom berget på mitten. Vinden blev trött och stannade upp för att vila. Så på den sidan av berget var det bara en mild vind som blåste nyckfullt, vilket människorna där tyckte om. Sådan var den hälsning som berget gav till människorna …

På havsstranden rullade skummet mjukt mot revet. Plötsligt höjde sig en gigantisk våg och närmade sig rytande berget. ”Flytta på dig!” ropade den gigantiska vågen. Berget frågade: ”Vart är du på väg?” Den väldiga vågen stannade inte utan fortsatte stiga samtidigt som den svarade: ”Jag utvidgar mitt territorium och jag vill sträcka ut mina armar lite.” Berget sa: ”Låt gå, om du kan ta dig över min topp ska jag flytta mig ur vägen.” Den väldiga vågen backade lite och reste sig sedan mot berget igen. Men hur den än försökte kunde den inte ta sig över berget. Den kunde inte annat än att långsamt dra sig tillbaka till varifrån den kom …

Under flera århundraden rann den smala ån stilla runt bergets fot. Genom att följa den sträckning som berget hade gjort tog sig den smala ån tillbaka hem; den förenades med floden och rann ut i havet. Tack vare bergets omsorg kom den smala ån aldrig vilse. Den smala ån och det väldiga berget litade på varandra, de begränsade varandra och var beroende av varandra.

Under flera århundraden ändrade den häftiga vinden inte sin vana att tjuta åt berget. Den häftiga vinden blåste upp stora sandvirvlar när den ”hemsökte” berget precis som den hade gjort tidigare. Den hotade berget men bröt aldrig igenom berget på mitten. Den häftiga vinden och det väldiga berget litade på varandra, de begränsade varandra och var beroende av varandra.

Under flera århundraden vilade inte heller den gigantiska vågen och slutade aldrig bre ut sig. Den röt och reste sig gång på gång mot berget, men berget rörde sig aldrig en centimeter. Berget vakade över havet och därigenom förökade sig varelserna i havet och frodades. Den gigantiska vågen och det väldiga berget litade på varandra, de begränsade varandra och var beroende av varandra.

Här är berättelsen slut. Vad kan ni börja med att berätta för mig om den här historien, om det huvudsakliga innehållet? Först var det ett berg, en smal å, en häftig vind och en gigantisk våg. Vad hände i första delen med den smala ån och det väldiga berget? Varför skulle vi prata om det väldiga berget och den lilla ån? (Eftersom berget skyddade ån kom ån aldrig vilse. De litade på varandra.) Skulle du säga att berget skyddade eller hindrade den lilla ån? (Skyddade den.) Kan det vara så att det hindrade den? Berget och den lilla ån höll ihop; berget skyddade ån och det var också ett hinder. Berget skyddade ån så att den kunde rinna ut i floden, men det hindrade den också från att rinna överallt där den kunde svämma över och bli förödande för människor. Är det huvudpoängen i det här avsnittet? Att berget skyddade ån och fungerade som en barriär säkrade människors hem. Sedan har vi den lilla ån som ansluter sig till floden vid bergets fot och senare rinner ut i havet; är det inte en nödvändighet för den lilla ån? Vad litade ån på när den rann ut i floden och sedan havet? Litade den inte på berget? Den litade på bergets beskydd och på att berget skulle fungera som en barriär; är det huvudpoängen? Inser du bergens betydelse för vatten i det här exemplet? Har Gud som sitt syfte att göra berg både höga och låga? (Ja.) Det här är en liten del av berättelsen och bara en smal å och ett stort berg visar oss värdet och betydelsen av dessa båda ting i Guds skapelse av dem. Hur han härskar över dessa båda ting visar oss också hans visdom och syfte. Är det inte så?

Vad tar den andra delen av berättelsen upp? (En häftig vind och det väldiga berget.) Är vinden något bra? (Ja.) Inte nödvändigtvis, eftersom vinden kan vara förödande om den är för kraftig. Hur skulle det kännas om du var tvungen att stanna ute i den häftiga vinden? Det beror på hur kraftig den var, eller hur? Om det var en svag bris eller om det blåste måttlig vind skulle det fortfarande vara acceptabelt, som mest kunde någon ha svårt att hålla ögonen öppna. Men skulle du kunna klara dig om vinden blåste så starkt att den blev en tornado? Det skulle du inte stå ut med. Så det stämmer inte när folk säger att vinden alltid är bra eller att den alltid är dålig, för det beror på hur stark vinden är. Vad är det då för nytta med berget här? Är det inte lite som ett filter för vinden? Berget tar den häftiga vinden och förminskar den till vad? (En mild bris.) De flesta skulle kunna röra vid den och känna den i miljön de levde i – var det en häftig vind eller en mild bris som de kände? (En mild bris.) Är det inte ett av syftena med att Gud skapade berg? Är det inte hans avsikt? Hur skulle det vara för folk att bo i en omgivning där den häftiga vinden blåste omkring sandfragment utan något som blockerade eller filtrerade dem? Kunde det vara så att människor inte skulle kunna leva på land om sand och stenar blåste omkring? En del kunde bli träffade i huvudet av stenar som flög runt medan andra kunde få sand i ögonen som hindrade dem från att se. Människor kunde sugas upp i luften eller vinden kunde blåsa så hårt att de inte kunde stå. Hus skulle förstöras och alla möjliga katastrofer skulle inträffa. Har den häftiga vinden ett värde? När jag sa att den var dålig kanske människor kände att den inte hade något värde, men är det så? Har det inget värde att förvandla den till en bris? Vad behöver människor mest när det är fuktigt eller kvävande? De behöver en mild bris som sveper mjukt över dem, för att friska upp och rensa deras huvuden, skärpa deras tänkande, återställa och förbättra deras mentala tillstånd. Om ni alla exempelvis sitter i ett rum med många människor och luften är instängd, vad behöver ni då som mest? (En mild bris.) På platser där luften är disig och förorenad kan det göra att människor tänker långsammare, minska deras blodflöde och få dem att bli mindre klartänkta. Men luften blir frisk om den får möjlighet att röra sig och cirkulera och människor kommer att må mycket bättre. Även om den lilla ån och den häftiga vinden skulle kunna bli en katastrof kommer berget, så länge det är där, att förvandla dem till sådant som faktiskt gagnar människor; eller hur?

Vad handlar den tredje delen av berättelsen om? (Det väldiga berget och den jättelika vågen.) Det väldiga berget och den jättelika vågen. Här är landskapet ett berg vid havet där vi kan se berget, havsskummet och även en jättelik våg. Vad är berget för vågen i det här exemplet? (Ett skydd och en skiljevägg.) Det är både ett skydd och en skiljevägg. Målet med att skydda den är att hindra den delen av havet från att försvinna så att varelserna kan leva där och frodas. Som skiljevägg hindrar berget havsvattnet – denna vattenmassa – från att svämma över och orsaka en katastrof vilket skulle skada och förstöra människors hem. Så man kan säga att berget är både en skiljevägg och ett skydd.

Det här visar betydelsen av den ömsesidiga tilliten mellan berget och ån, berget och den häftiga vinden och berget och den jättelika vågen, och hur de begränsar varandra och är beroende av varandra som jag har talat om. Det finns en regel och en lag som styr överlevnaden hos dessa ting som Gud skapade. Kan du se vad Gud gjorde utifrån det som hände i berättelsen? Skapade Gud universum och ignorerade det som hände sedan? Gav han dem regler och utformade hur de fungerar och ignorerade dem sedan? Är det vad som hände? (Nej.) Vad var det då? Gud kontrollerar fortfarande vattnet, vinden och vågorna. Han låter dem inte löpa amok och han låter dem inte skada och förstöra människors hem, och därför kan människor fortsätta leva och frodas på denna mark. Det innebär att Gud redan hade planerat reglerna för tillvaron när han gjorde universum. När Gud gjorde dessa ting säkerställde han att de skulle gagna mänskligheten och kontrollerade dem också, så att de inte skulle bli problematiska eller förödande för mänskligheten. Om inte vattnen sköttes av Gud, skulle de inte rinna överallt? Skulle inte vinden blåsa på alla håll och kanter? Följer de regler? Om inte Gud skötte dem skulle de inte styras av några regler och vinden skulle tjuta och vattnen skulle stiga och strömma omkring överallt. Om den jättelika vågen hade varit högre än berget, skulle det området av havet fortfarande kunna existera? Havet skulle inte kunna existera. Om inte berget vore lika högt som vågen skulle inte det området av havet existera och berget skulle förlora sitt värde och sin betydelse.

Ser du Guds visdom i dessa båda berättelser? Gud skapade universum och är Herre över det; han är ansvarig för det och sörjer för det medan han vakar över varje ord och handling. Han håller också uppsikt över varje del av människans liv. Så Gud skapade universum och alla tings betydelse och värde liksom deras funktion, deras beskaffenhet och deras regler för överlevnad är lika tydligt kända av honom som hans egen handflata. Gud skapade universum; tror ni att han måste utforska de regler som styr universum? Behöver Gud sätta sig in i mänsklig kunskap eller vetenskap för att utforska och förstå det? (Nej.) Finns det någon människa som har en så omfattande lärdom och ofantlig visdom att hon förstår allting så som Gud gör? Det finns det inte. Eller hur? Finns det några astronomer eller biologer som verkligen förstår hur allt lever och växer? Kan de verkligen förstå värdet av varje tings existens? (Det kan de inte.) Det är för att alla ting skapades av Gud, och oavsett hur mycket och ingående människorna studerar den kunskapen eller hur länge de försöker lära sig den kommer de aldrig kunna greppa mysteriet och syftet med Guds skapelse av alla ting, eller hur? Nu när vi har diskuterat så här långt, känner ni då att ni har en viss förståelse av bibetydelsen av meningen ”Gud är livets källa för alla ting”? (Ja.) Jag förstod att många när jag tog upp den frågan genast skulle tänka att ”Gud är sanning och Gud använder sitt ord för att sörja för oss”, men de skulle bara tänka på det på den nivån. Vissa skulle till och med känna ”att Gud sörjer för mänskligt liv, sörjer för daglig mat och dryck och alla dagliga behov betyder inte att han sörjer för människan”. Är det inte vissa som känner så? Är inte Guds avsikt mycket tydlig utifrån hur han skapade allt så att mänskligheten kan existera och leva normalt? Gud vårdar den omgivning som människor lever i och sörjer för allt som mänskligheten behöver. Vidare vårdar han och har herraväldet över alla ting. Allt detta gör att mänskligheten kan leva normalt och frodas normalt; det är på det sättet som Gud sörjer för alla ting och sörjer för mänskligheten. Behöver inte människor erkänna och förstå dessa ting? Kanske säger somliga: ”Det här ämnet är för långt borta från vår kunskap om den sanne Guden själv och vi vill inte veta det här, för människan kan inte leva av bröd allena utan istället av Guds ord.” Stämmer det? (Nej.) Vad är felet här? Kan du ha en fullständig förståelse av Gud om du bara vet vad Gud har sagt? Om du bara accepterar hans verk och hans dom och tuktan, kommer du då att ha en fullständig förståelse av Gud? Om du bara känner till en mindre del av Guds sinnelag, en mindre del av Guds auktoritet, så är det väl tillräckligt för att uppnå en förståelse av Gud? (Nej. Det är för ensidigt och då är vår kunskap urholkad. Men när vi känner Gud i varje del av Guds verk, i kombinationen med skapade ting som bergen och åarna, sjöarna, fröna, solljuset och regnet – ting som vi ser, iakttar och upplever – känner vi att vår förståelse blir verklig.) Guds handlingar börjar med att hans skapar universum och de fortsätter idag när hans handlingar är uppenbara ständigt och i varje stund. Om människor tror att Gud existerar bara för att han har valt ut några människor som han uträttar sitt verk i för att rädda dem och om de tror att inga andra ting inbegriper Gud, hans auktoritet, hans status och hans handlingar, kan det anses vara att verkligen känna Gud? Människor som har en sådan så kallad kunskap om Gud – som grundar sig på den ensidiga uppfattningen att Guds gärning är begränsad till en grupp personer. Är det en sann kunskap om Gud? Förnekar inte människor med en sådan kunskap att Gud har skapat alla ting och att han har herravälde över dem? Vissa människor vill inte ägna detta sin uppmärksamhet och kanske tänker för sig själva: ”Jag ser inte Guds herravälde över alla ting, det är något som är för avlägset för mig och jag vill inte förstå det. Gud gör precis som han vill och det har inget med mig att göra. Jag är bara intresserad av att acceptera Guds ledarskap och hans ord och jag kommer att bli frälst och fullkomnad av Gud. Jag kommer bara att ägna min uppmärksamhet åt dessa ting, men jag kommer inte försöka förstå något annat eller ägna det någon tanke. Vilka regler Gud än gjorde när han skapade alla ting eller vad än Gud gör för att sörja för dem och för mänskligheten har inget med mig att göra.” Vad är det för prat? Är det inte högst skamligt? Finns det några bland er som tänker så? Jag vet att det finns en stor majoritet som tänker på det sättet även om ni inte kommer att säga det. Sådana bokstavstrogna personer kan använda sin egen så kallade andliga ståndpunkt i hur de ser på allt. De vill begränsa Gud till Bibeln, begränsa Gud till de ord han har talat och begränsa Gud till det ordagranna skrivna ordet. De vill inte veta mer om Gud och de vill inte att Gud ska ägna mer uppmärksamhet åt att göra andra saker. Den typen av tänkande är barnsligt och mycket religiöst. Kan människor med sådana uppfattningar känna Gud? De skulle ha svårt att lära känna Gud. Idag har jag berättat dessa båda historier och pratat om dessa båda aspekter. Efter att nyss ha hört dem och nyss ha kommit i kontakt med dem kanske ni känner att de är djupa eller till och med något abstrakta och svåra att greppa och förstå. Det kanske är svårt att relatera dem till Guds handlingar och Gud själv. Men varje person och var och en som strävar efter att känna Gud bör tydligt och rätt känna till alla Guds handlingar och allt han har gjort bland alla ting och bland hela mänskligheten. Den kunskapen kommer att ge dig en bekräftelse och tro på Guds sanna existens. Den kommer också att ge dig en exakt kunskap om Guds visdom, hans makt och hur han sörjer för alla ting. Den kommer att göra att du tydligt kan förstå Guds sanna existens och se att den inte är fiktiv och inte en myt. Den gör att du kan se att den inte är vag och inte bara en teori och att Gud förvisso inte bara är andlig näring utan sannerligen existerar. Vidare gör det att du kan känna honom som Gud genom hans sätt att alltid sörja för alla ting och för mänskligheten; Han gör det på sitt eget sätt och enligt sin egen rytm. Så man kan säga att det beror på att Gud skapade alla ting och gav dem regler att de alla på hans befallning utför sina tilldelade uppgifter, fullföljer sina åligganden och spelar den roll som de var och en blivit anvisade. Alla ting fyller sin egen roll för mänskligheten och gör det i det utrymme, i den miljö, där människor lever. Om inte Gud gjorde saker på det sättet och om inte mänsklighetens miljö vore som den är skulle varken människors tro på Gud eller att de följde honom vara möjligt; det skulle bara vara tomt prat, visst är det så?

Låt oss ta en ny titt på berättelsen vi hörde nyss – det väldiga berget och den lilla ån. Vad är nyttan med berget? Levande ting blomstrar på berget, så dess existens har ett värde i sig. Samtidigt blockerar berget den lilla ån och ser till att den inte rinner vart den vill och därmed orsakar katastrofer för människor. Visst stämmer det? I kraft av sin existens låter berget levande ting som träden och gräsen och alla andra växter och djur på berget växa, samtidigt som det styr var den lilla ån rinner; berget samlar upp vattnet från ån och leder det på naturlig väg runt sin fot där det kan rinna ut i floden och slutligen i havet. De regler som är tillämpliga här skapades inte av naturen utan ordnades särskilt av Gud vid tiden för skapelsen. När det gäller det väldiga berget och den häftiga vinden behöver berget också vinden. Berget behöver vinden för att smeka de levande ting som lever på det samtidigt som berget begränsar hur hårt den häftiga vinden kan blåsa, så att den inte tar överhanden och ödelägger. Den regeln innefattar på ett sätt det väldiga bergets plikt; utformade sig alltså den regeln om bergets plikt på egen hand? (Nej.) Den gjordes istället av Gud. Det väldiga berget har sin egen plikt och den häftiga vinden har sin plikt den med. När det gäller det väldiga berget och den jättelika vågen, skulle vattnet finna en riktning för sitt flöde på egen hand, om berget inte fanns där? (Nej.) Vattnet skulle också ta överhanden och ödelägga. Berget har sitt eget värde som berg och havet har sitt eget värde som hav. På det sättet, under de omständigheterna där de kan samexistera normalt utan att inkräkta på varandras områden, begränsar de också varandra; det väldiga berget begränsar havet så att det inte svämmar över och skyddar därmed människors hem, och detta gör också att havet kan livnära de levande ting som bor i det. Utformade sig det landskapet på egen hand? (Nej.) Det skapades också av Gud. Av de bilderna ser vi att Gud, när han skapade universum, förutbestämde var berget skulle stå, var ån skulle rinna, från vilket håll den häftiga vinden skulle börja blåsa och vart, liksom hur höga de väldiga vågorna skulle vara. Guds intentioner och syfte ryms inom alla dessa ting och de är hans gärningar. Kan ni nu se att Guds gärningar är närvarande i alla ting? (Ja.)

Vad är syftet med vår diskussion om dessa ting? Är det så att människor kan utforska reglerna bakom Guds skapelse av universum? Är det så att människor ska bli intresserade av astronomi och geografi? (Nej.) Vad är det då? Det är så att människor ska förstå Guds gärningar. I Guds handlingar kan människor bekräfta och belägga att Gud är livets källa för alla ting. Om du kan förstå den poängen kommer du sannerligen att kunna bekräfta Guds plats i ditt hjärta och du kommer att kunna bekräfta att Gud är den unike Guden själv, Skaparen av himmel och jord och alla ting. Så är det till gagn för din förståelse av Gud att känna till reglerna för alla ting och känna Guds gärningar? (Ja.) Hur mycket är det till gagn? Skulle du för det första fortfarande vara intresserad av astronomi och geografi, när du förstod dessa Guds gärningar? Skulle du fortfarande ha en skeptikers hjärta och tvivla på att Gud är Skaparen av alla ting? Skulle du fortfarande ha en forskares hjärta och tvivla på att Gud är Skaparen av alla ting? (Nej.) Kommer du i ditt hjärta verkligen att tro att Gud sörjer för universum när du bekräftar att Gud är Skaparen av universum och vidare lär känna reglerna bakom hans skapelse? (Ja.) Används ”sörjer för” i vilken betydelse som helst eller används det i ett särskilt sammanhang? Att Gud sörjer för universum har en mycket vid betydelse och tillämpning. Gud sörjer inte bara för människors dagliga behov av mat och dryck, han sörjer för allt som mänskligheten behöver, inklusive allt som människor ser och ting som inte går att se. Gud upprätthåller, förvaltar och styr den levande miljö som mänskligheten behöver. Oavsett vilken miljö mänskligheten behöver och oavsett vilken årstid så har Gud förberett det. Oavsett vilket klimat eller vilken temperatur som är lämplig för människans existens så är det under Guds kontroll och inga av dessa regler uppstår av sig själva eller av en slump; de är resultatet av Guds styre och hans gärningar. Gud själv är källan till alla dessa regler och han är livets källa för alla ting. Det är ett vedertaget och obestridligt faktum, antingen du tror det eller inte, antingen du kan se det eller inte och antingen du kan förstå det eller inte.

Jag vet att den stora majoriteten bara tror på det som Gud sa och gjorde i Bibeln, och att Gud uppenbarade sina gärningar för en liten minoritet för att folk skulle kunna inse värdet av hans existens, förstå hans status och veta att han verkligen existerar. Men det faktum att Gud skapade universum och att han förvaltar och sörjer för alla ting tycks för många människor vara vagt och tvetydigt och de har till och med en tvivlande inställning. Den sortens inställning gör att människor genomgående tror att den naturliga världens lagar utformade sig själva, att den naturliga världens förändringar, omvandlingar och fenomen uppstod på egen hand liksom själva de lagar som styr naturen. Det innebär att människor inte kan föreställa sig i sina tankar hur Gud skapade och styr över alla ting, de kan inte förstå att Gud förvaltar och sörjer för alla ting. På grund av den premissens begränsningar tror inte människor att Gud skapade och är Herre över alla ting och att han är försörjaren; även de troende är rätt och slätt begränsade till lagens tidsålder, nådens tidsålder och rikets tidsålder; Guds gärningar och att han sörjer för mänskligheten är alltså på något sätt avgränsade till hans utvalda folk. Det är något jag verkligen avskyr att se och det orsakar så stor smärta, för mänskligheten åtnjuter allt som Gud kommer med och ändå förnekar den samtidigt allt som han gör och allt som han ger till den. Folk tror bara att himlen och jorden och alla ting styrs av sina egna naturliga regler och av sina egna naturliga lagar och att de inte har någon härskare som styr dem eller någon härskare som sörjer för dem och beskyddar dem. Även om du tror på Gud kanske du inte tror att alla dessa är hans gärningar; det är ett av de mest förbisedda områdena för alla troende på Gud, för alla som accepterar Guds ord och för alla som följer Gud. Så snart jag börjar diskutera något som inte anknyter till Bibeln eller så kallad andlig terminologi blir somliga uttråkade eller ointresserade eller till och med illa till mods. De tycker att det verkar bli fjärmat från andliga personer och andliga ting. Det är negativt. När det handlar om att känna Guds gärningar, även om vi inte nämner astronomi, geografi eller biologi, så känner vi till Guds herravälde över alla ting, vi vet att han sörjer för alla ting och att han är källan till alla ting. Det är en kritisk uppgift som måste studeras närmare, förstår ni det?

I de två historier jag berättade nyss ville jag ändå, trots att de kanske har en del ovanligt innehåll och kan ha berättats och framställts för er på ett unikt sätt, använda ett rättframt språk och en enkel metod så att ni kunde fatta och acceptera något mer på djupet. Det var mitt enda mål. Jag ville att dessa korta berättelser och scener skulle få er att se och tro att Gud är härskaren över alla ting. Målet med att berätta dessa historier är att ni ska se och lära känna Guds ändlösa gärningar i en berättelses begränsade omfattning. När ni fullt ut kommer att uppnå det resultatet inom er beror på era egna erfarenheter och er individuella strävan. Om du strävar efter sanningen och söker att lära känna Gud så kommer dessa ting att tjäna som en konstant och tydlig påminnelse för dig; de kommer att göra att du får en djupare medvetenhet, en klarhet i din förståelse och du kommer successivt att närma dig Guds faktiska gärningar, en närhet som inte kommer att ha något avstånd eller fel. Men om du inte söker att lära känna Gud, då kan de berättelser du hörde inte vara till skada för er. Ni kan bara betrakta dem som sanna berättelser.

Förstod ni något av dessa två berättelser? För det första, är dessa båda berättelser undantagna vår tidigare diskussion om Guds intresse för mänskligheten? Finns det ett oundvikligt samband? Är det så att vi ser Guds gärningar och hur han planerar och hanterar allt för mänskligheten i de båda berättelserna? Är det så att allt Gud gör och alla hans tankar är inriktade på mänsklighetens existens? (Ja.) Är inte Guds omsorgsfulla tanke och hänsyn till mänskligheten helt uppenbar? Mänskligheten behöver inte göra någonting. Gud har berett själva luften för människor som de andas. De grönsaker och frukter som de äter är lättillgängliga. Från norr till söder, från öst till väst, har varje region sina egna naturliga resurser och olika grödor och frukterna och grönsakerna har beretts av Gud. På tal om den större miljön gjorde Gud alla ting med en ömsesidig relation, sammanflätade och ömsesidigt beroende av varandra. Han använde den metoden och de reglerna för att värna om överlevnaden och existensen hos alla ting och på det viset har mänskligheten levt stilla och fredligt och vuxit och fortplantat sig från en generation till nästa i den levande miljön fram till idag. Det innebär att Gud balanserar den naturliga miljön. Om Guds suveränitet och kontroll inte fanns skulle ingen människa kunna bevara och balansera miljön, även om den hade skapats av Gud från början. Om människan fick göra ett frö av plast och plantera det i jorden, skulle det någonsin spira? Om människan gjorde ett träd av plast och satte det i jorden skulle det inte alstra ett blad på hundratals år, eller hur? På vissa platser finns det ingen luft och där kan människor inte leva och de bör inte gå över gränsen, det är för att skydda mänskligheten och dessa ting är mycket gåtfulla. Varje del av miljön, jordens längd och bredd och varje levande ting på jorden – både levande och döda – har beretts av Gud och han tänkte igenom dem: Varför behövs det ena tinget? Varför är det andra onödigt? Vad är syftet med att ha det ena tinget här och varför ska det andra vara där? Gud har redan tänkt igenom allt detta och människor behöver inte tänka på det. Det finns dåraktiga människor som alltid tänker på att flytta berg, men varför inte flytta till slätten istället för att göra det? Om du inte gillar berg, varför ska du bosätta dig där? Är det inte dåraktigt? Vad händer om du flyttar berget? En orkan kommer att blåsa rätt igenom eller en jättelik våg kommer att forsa fram och människors hem kommer att bli förstörda. Skulle inte det vara en dåraktig sak att göra? Människor kan bara förstöra. De kan inte ens bevara den enda plats de har att bo på och ändå vill de sörja för alla ting. Det är omöjligt.

Gud låter människan förvalta alla ting och ha herraväldet över dem, men gör människan ett bra jobb? Människan tenderar att förstöra; människan är inte bara oförmögen att bevara saker och ting så som Gud skapade dem, hon har i själva verket förstört dem. Mänskligheten har förvandlat bergen till stenflisor, täppt till haven med jord och gjort slätterna till öknar där ingen kan bo. Likväl har människan skapat industrier och byggt kärnkraftverk där i öknen och förstörelsen består i alla riktningar. Floderna är inte längre floder, havet inte längre hav … När människor rubbar balansen och naturens regler är dagen för deras katastrof och död inte långt borta och den är oundviklig. När katastrofen kommer ska de förstå hur dyrbar Guds skapelse är och hur viktig det hela är för mänskligheten. När människan lever i en miljö med ett bra klimat är det som att vara i paradiset. Människor inser inte vilken välsignelse det är, men i samma stund som de förlorar det hela kommer de att inse hur sällsynt och dyrbart det är. Hur skulle man få det hela tillbaka? Vad skulle människor kunna göra om Gud var ovillig att skapa det igen? Vad skulle ni kunna göra? (Vi skulle inte kunna göra någonting.) Det finns faktiskt något ni kan göra och det är mycket enkelt, och när jag talar om vad det är kommer ni genast att veta att det är genomförbart. Varför har människan hamnat i sin nuvarande besvärliga miljösituation? Är det på grund av människans girighet och förstörelse? Kommer inte den levande miljön att successivt rätta till sig om människan upphör med den förstörelsen? Om Gud inte gör någonting, om Gud inte längre vill göra något för mänskligheten – det vill säga inte vill ingripa – skulle den bästa metoden för mänskligheten vara att stoppa förstörelsen och återställa saker och ting till hur de var. Att sätta stopp för all denna förstörelse innebär att upphöra med plundrandet och ödeläggelsen av de ting som Gud har skapat. Det kommer att leda till att miljön som människan lever i successivt förbättras. Om man inte gör det kommer det att leda till en fortsatt förstörelse av miljön och den kommer bara att bli värre. Är min metod enkel? Den är enkel och genomförbar, eller hur? Enkel minsann, och genomförbar för vissa, men är den genomförbar för den stora majoriteten människor på jorden? (Det är den inte.) Är den genomförbar för er åtminstone? (Ja.) Vad härrör sig ert ”ja” ifrån? Skulle man kunna säga att det innebär att upprätta en grundläggande förståelse av Guds gärningar? Skulle man kunna säga att det innebär att hålla fast vid Guds regler och plan? (Ja.) Det finns ett sätt att förändra det hela, men det är inte det ämnet vi diskuterar nu. Gud är ansvarig för varje enskilt mänskligt liv och han är ansvarig ända fram till slutet. Gud sörjer för dig; om du har insjuknat av den miljö som förstörts av Satan, eller har drabbats av föroreningar eller lidit annan skada, så spelar det ingen roll; Gud sörjer för dig och han kommer att låta dig leva vidare. Har du tilltro till detta? (Ja.) Gud tar inte lätt på förlusten av mänskligt liv.

Börjar ni inse vikten av att erkänna Gud som livets källa för alla ting? (Ja, det gör vi.) Vilka känslor har ni? Sätt igång, jag lyssnar. (Tidigare hade vi aldrig tänkt på att sammankoppla bergen, havet och sjöarna med Guds handlingar. Idag förstår vi, genom Guds betraktelse, att de alltid har varit Guds handlingar och att de uppstod ur hans visdom, så vi ser att Guds skapelse av alla ting var förutbestämd från allra första början och att de alla besitter Guds goda vilja. Alla ting har en inbördes relation och mänskligheten är den slutliga förmånstagaren. Det vi hörde idag känns mycket nytt och hittills okänt och vi har känt hur verkliga Guds handlingar är. I verkligheten och i våra dagliga liv ser vi sannerligen tingen som de är när vi kommer i kontakt med levande ting.) Det ser ni sannerligen, eller hur? När Gud sörjer för mänskligheten fattas inte en stabil grundval, han yttrar inte bara några få ord och det är allt. Gud gör så mycket, även sådant som du inte ser gör han till förmån för dig. Människan lever i den miljön, det universum som Gud skapade och i det är människor och andra ting beroende av varandra, precis som den gas som kommer från växterna renar luften och gynnar de människor som andas in den. Fast somliga växter är giftiga för människor, men det finns andra växter som är motgift till dem. Det är ett av undren i Guds skapelse! Vi har inte diskuterat det ämnet idag, istället har vi huvudsakligen diskuterat det ömsesidiga beroendet mellan människan och andra ting, hur människan inte kan leva utan andra ting. Vad är vikten av Guds skapelse av alla ting? Människan kan inte leva utan andra ting, precis som människan behöver luft för att leva och du skulle snart dö om du placerades i ett vakuum. Detta är en högst grundläggande princip för att du ska kunna se att människan behöver andra ting. Så vilken attityd bör människan ha till alla ting? Värdesätta dem, skydda dem, använda dem effektivt, inte förstöra dem, inte slösa med dem och inte ändra dem på grund av en nyck, för alla ting är från Gud och mänskligheten är försedd med dem och måste behandla dem samvetsgrant. Idag har vi diskuterat dessa två frågor och ni kan gå tillbaka och fundera närmare på dem. Nästa gång kommer vi att diskutera vissa saker mer i detalj. Här är vår gemenskap slut för idag. Adjö! (Adjö!)

18 januari 2014

#Guds ord #Guds kärlek #känna Gud #Guds verk #Herren Jesus #sanningen #Kristi ord

0 notes

easternlightningsv · 6 years ago

Text

Om att stilla sitt hjärta inför Gud

Att stilla sitt hjärta i Guds närvaro är det viktigaste steget för att träda in i Guds ord, och en läxa som hela mänskligheten nu skyndsamt behöver träda in i. De vägar på vilka du träder in i att stilla ditt hjärta inför Gud är:

1. Avlägsna ditt hjärta från yttre ting, var stilla inför Gud och be till Gud med ett odelat hjärta.

2. Med ditt hjärta stilla inför Gud, ät, drick och njut av Guds ord.

3. Meditera och reflektera över Guds kärlek och begrunda Guds verk i ditt hjärta.

Börja först med bönen. Be med ett odelat hjärta och vid en bestämd tid. Oavsett hur ont om tid du har, hur hektiskt ditt arbete är eller vad som kommer över dig, be varje dag som vanligt och ät och drick Guds ord som vanligt. Så länge du äter och dricker Guds ord kommer du, oavsett din omgivning, att ha enastående glädje i din ande och du kommer inte att känna dig besvärad av människor, händelser eller ting omkring dig. När du som vanligt tänker på Gud i ditt hjärta, kan inte det som pågår utanför besvära dig. Detta är vad som menas med att ha mognad. Börja med bön först: Att be stilla inför Gud är det mest fruktbara. Ät och drick sedan Guds ord och sök upp ljuset i Guds ord genom att begrunda dem, finn vägen till att praktisera, lär känna Guds syfte med att tala sina ord, och förstå dem utan avvikelse. I allmänhet fall bör det vara normalt för dig att kunna närma dig Gud i ditt hjärta, att tänka på Guds kärlek och begrunda Guds ord utan att bli störd av yttre ting. När ditt hjärta har blivit någorlunda stilla, kommer du att kunna reflektera tyst och, i ditt inre, tänka på Guds kärlek och verkligen närma dig honom, oavsett omgivningen, tills du slutligen når den punkt där lovprisning väller fram i ditt hjärta, och det är ännu bättre än bön. Då kommer du att besitta en viss mognad. Om du kan uppnå de ovan beskrivna tillstånden kommer det att vara bevis för att ditt hjärta är verkligt stilla inför Gud. Detta är den första grundläggande övningen. Först när människor kan vara stilla inför Gud kan de bli berörda av den Helige Ande, och upplysta och belysta av den Helige Ande, och först då är de i stånd att ha sann gemenskap med Gud såväl som att få tillgång till Guds vilja och den Helige Andes vägledning. De kommer då att ha trätt in på rätt väg i sitt andliga liv. När de har nått ett visst djup i sin träning att leva inför Gud, kommer de att kunna försaka sig själva, förakta sig själva och leva i Guds ord. Detta är i sanning att stilla sitt hjärta inför Gud. Att kunna förakta sig själv, förbanna sig själv och försaka sig själv är ett resultat som uppnås genom Guds verk, något som inga människor kan göra på egen hand. Därför är praktiserandet att stilla sitt hjärta inför Gud en läxa människor omedelbart borde träda in i. Vissa människor är nämligen inte bara vanligen oförmögna att vara stilla inför Gud, utan de kan inte stilla sitt hjärta inför Gud ens när de ber. Detta är på det hela taget alltför långt under Guds normer! Om ditt hjärta inte kan vara stilla inför Gud, kan du röras av den Helige Ande? Om du är en som inte kan vara stilla inför Gud, kan du bli distraherad när någon passerar eller när andra pratar och ditt sinne kan dras bort när andra gör saker, och i så fall är du inte en som lever i Guds närvaro. Om ditt hjärta verkligen är stilla inför Gud, blir du inte besvärad av något som pågår i världen utanför eller upptagen av någon person, händelse eller sak. Om du har trätt in i detta, då kommer dessa negativa tillstånd och alla negativa ting – mänskliga föreställningar, livsfilosofier, onormala förhållanden mellan människor, idéer och tankar och så vidare – att naturligt försvinna. Eftersom du alltid begrundar Guds ord och ditt hjärta alltid närmar sig Gud och alltid är upptaget av Guds nuvarande ord, kommer dessa negativa ting att obemärkt falla bort från dig. När du blir upptagen av nya och positiva ting, kommer det inte att finns plats för negativa gamla ting, så ägna inte dessa negativa ting någon uppmärksamhet. Du behöver inte anstränga dig för att kontrollera dem. Du bör ägna uppmärksamhet åt att vara stilla inför Gud, äta, dricka och glädjas åt Guds ord så mycket du kan, sjunga hymner till Guds lov så mycket du kan, och låta Gud få en chans att bearbeta dig, för nu vill Gud personligen göra mänskligheten fullkomlig och han vill vinna ditt hjärta. Hans Ande rör ditt hjärta och om du följer den Helige Andes vägledning kommer du att leva i Guds närvaro och du kommer att tillfredsställa Gud. Om du ägnar uppmärksamhet åt att leva i Guds ord och engagera dig mer i gemenskap om sanningen för att vinna den Helige Andes upplysning och belysning, då kommer dessa religiösa föreställningar och din självrättfärdighet och självtillräcklighet att helt försvinna, och du kommer att veta hur du ska offra dig för Gud, hur du ska älska Gud och hur du ska tillfredsställa Gud. Utan att du vet det kommer dessa ting som ligger utanför Gud att försvinna fullständigt från ditt medvetande.

Att begrunda och be över Guds ord samtidigt som du äter och dricker Guds nuvarande ord – detta är det första steget mot att vara stilla inför Gud. Om du kan vara verkligt stilla inför Gud kommer den Helige Andes upplysning och belysning att följa dig.

Allt andligt liv uppnås genom att vara stilla i Guds närvaro. När du ber måste du vara stilla inför Gud, och endast då kan du bli påverkad av den Helige Ande. Genom att vara stilla inför Gud när du äter och dricker Guds ord, kan du bli upplyst och belyst och uppnå sann förståelse av Guds ord. När du blir stilla i Guds närvaro under dina vanliga aktiviteter – medan du mediterar, delar gemenskap och närmar dig Gud i ditt hjärta – då kommer du att kunna njuta av äkta närhet till Gud, ha äkta förståelse för Guds kärlek och hans verk och visa sann omtanke och omsorg om Guds avsikter. Ju mer du är i stånd att vara stilla inför Gud i vardagslivet, desto mer kommer du att kunna ta emot ljus och desto mer kommer du att kunna förstå ditt eget fördärvade sinnelag, vad det är du saknar, vad det är du bör träda in i, vilken funktion du bör fylla och vad som är dina brister. Allt detta uppnår du genom att bli stilla i Guds närvaro. Om du verkligen uppnår någorlunda djup i att vara stilla i Guds närvaro, kommer du att kunna förstå en del av andens mysterier, förstå vad Gud vill göra med dig just nu, få en djupare förståelse av Guds ord, och förstå andemeningen i Guds ord, substansen i Guds ord, Guds ords vara, och du kommer att kunna se praktiserandets väg mer fullständigt och mer riktigt. Om du inte lyckas bli tillräckligt stilla i din ande, kommer du bara att bli en aning påverkad av den Helige Ande och visserligen känna dig stärkt i ditt inre och även känna ett visst mått av glädje och frid, men du kommer inte att fatta någonting djupare. Jag har sagt det förut: Om man inte använder all sin kraft blir det svårt att höra min röst eller se mitt ansikte. Med det menas inte yttre ansträngning, utan att bli tillräckligt stilla inför Gud. En person som verkligen kan vara stilla i Guds närvaro kan göra sig fri från alla världsliga band och nå fram till att bli ägd av Gud. Den som inte kan vara stilla i Guds närvaro är onekligen tygellös och hämningslös. Den som kan vara stilla inför Gud är en människa som är andäktig inför Gud och längtar efter Gud. Endast den som är stilla inför Gud är en människa som värdesätter livet, som värdesätter gemenskap i anden, som törstar efter Guds ord och som eftersträvar sanningen. De som inte sätter värde på att vara stilla inför Gud och inte praktiserar att vara stilla inför Gud är fåfänga och ytliga människor, överdrivet fästa vid världen och utan liv; även om de säger sig tro på Gud så är det bara läpparnas bekännelse. De som Gud till sist fullkomnar och fulländar är människor som kan vara stilla i hans närvaro. Människor som är stilla inför Gud är därmed människor som förlänats rikliga välsignelser. Människor som knappt tar sig tid att äta och dricka Guds ord på hela dagen, som är fullt upptagna med yttre angelägenheter och sätter ringa värde på inträde i livet – de är alla hycklare utan någon utsikt till framtida tillväxt. Det är de som kan vara stilla inför Gud och som kan ha äkta gemenskap med Gud som är Guds folk.

För att komma inför Gud och ta emot hans ord som ditt liv, måste du först vara stilla inför Gud. Endast när du är stilla inför Gud kommer Gud att upplysa dig och ge dig kunskap. Ju mer stilla människor är inför Gud, desto mer kan de vinna Guds upplysning och belysning. Allt detta kräver att folk hyser vördnad och förtröstan och endast på det viset kan de bli fullkomnade. Den grundläggande övningen för att träda in i andligt liv är att bli stilla i Guds närvaro. All din andliga träning är effektiv endast om du blir stilla inför Gud. Om du inte kan stilla ditt hjärta inför Gud, kommer du inte att kunna ta emot den Helige Andes verk. Om ditt hjärta är stilla inför Gud oavsett vad du gör, då är du någon som lever i Guds närvaro. Om ditt hjärta är stilla inför Gud och närmar sig Gud oavsett vad du gör, så bevisar detta att du är en person som är stilla inför Gud. Om du, när du pratar med andra eller promenerar, kan säga: ”Mitt hjärta närmar sig Gud och är inte fokuserat på yttre ting, och jag kan vara stilla inför Gud”, då är du en person som är stilla inför Gud. Undvik allt som kan dra bort ditt hjärta till utsidan eller människor som kan skilja ditt hjärta från Gud. Vad det än är som kan leda bort ditt hjärta från Guds närhet, lägg det åt sidan eller håll dig borta från det. Det kommer att vara till mer gagn för ditt liv. Nu är exakt den rätta tiden för den Helige Andes stora verk, den tid då Gud personligen fullkomnar människor. Om du inte kan vara stilla inför Gud i den här stunden, är du inte en som kommer att återvända inför Guds tron. Om du strävar efter annat än Gud, kommer det inte att finnas någon möjlighet för dig att fullkomnas av Gud. De som kan höra sådana yttranden från Gud och ändå inte kan vara stilla inför Gud i dag, de är människor som inte älskar sanningen och som inte älskar Gud. Om du inte tänker offra dig själv just nu – vad väntar du på? Att offra sig själv är att stilla sitt hjärta inför Gud. Det vore ett äkta offer. Den som verkligen offrar sitt hjärta till Gud nu kan vara förvissad om att bli fulländad av Gud. Ingenting – det spelar ingen roll vad det är – kan störa dig. Oavsett om det handlar om att beskära eller hantera dig, oavsett om du möter besvikelser eller misslyckanden, bör ditt hjärta alltid vara stilla inför Gud. Oavsett hur människor behandlar dig bör ditt hjärta vara stilla inför Gud. Oavsett vilka förhållanden du möter, det må vara motgångar, lidande eller förföljelse, och oavsett om många olika prövningar drabbar dig, bör ditt hjärta alltid vara stilla inför Gud. Allt detta är vägar som leder till fullkomning. Endast om du är verkligt stilla inför Gud kan du bli klar över Guds nuvarande ord, omsätta den Helige Andes belysning och upplysning i praktiken mer korrekt och utan avvikelse, förstå Guds avsikter med större klarhet och ge ditt tjänande en klarare inriktning, förstå den Helige Andes påverkan och vägledning mer korrekt och vara förvissad om att du lever under den Helige Andes ledning. Detta är de resultat man uppnår genom att verkligen vara stilla inför Gud. När människor inte är klara över Guds ord, saknar ett sätt att omsätta dem i praktiken, inte fattar Guds avsikter eller saknar praktikens principer, beror det på att deras hjärtan inte är stilla inför Gud. Syftet med att vara stilla inför Gud är att vara nitisk och pragmatisk, söka korrekthet och klarhet i Guds ord, och slutligen förstå sanningen och känna Gud.

Om inte ditt hjärta kan vara ständigt stilla inför Gud, har Gud ingen möjlighet att fullkomna dig. Att vara utan vilja är detsamma som att vara utan hjärta, och en person utan hjärta kan inte vara stilla inför Gud. Han vet inte hur mycket verk Gud gör eller hur mycket han talar, och inte heller vet han hur man praktiserar. Är inte detta en person utan hjärta? Kan en person utan hjärta vara stilla inför Gud? Gud har ingen möjlighet att fullkomna människor som saknar hjärta, som är precis som lastdjur. Gud har talat så klart och tydligt – likväl är ditt hjärta fortfarande oberört och du är fortfarande oförmögen att bli stilla inför Gud; är du då inte ett förnuftslöst djur? En del människor går vilse när de praktiserar att vara stilla i Guds närvaro. När det är dags att laga mat lagar de inte mat, och när det är dags att göra hushållssysslor gör de dem inte, utan fortsätter bara att be och meditera. Att vara stilla inför Gud betyder inte att man inte ska laga mat, göra hushållssysslor eller använda sina dagar; snarare är det att kunna stilla sitt hjärta inför Gud i alla normala tillstånd och att ha en plats för Gud i sitt hjärta. När du ber ska du knäböja ordentligt inför Gud för att be; när du gör hushållssysslor eller lagar mat, stilla då ditt hjärta inför Gud, begrunda Guds ord eller sjung hymner. Oavsett vilken situation du befinner dig i, ska du praktisera på ditt eget vis, göra allt du kan för att närma dig Gud och försöka med all kraft att stilla ditt hjärta inför Gud. När omständigheterna tillåter, be hängivet; när omständigheterna inte tillåter, närma dig Gud i ditt hjärta medan du arbetar med dina händer. När du kan äta och dricka Guds ord, ät och drick hans ord; när du kan be, be; när du kan begrunda Gud, begrunda honom; med andra ord, gör ditt yttersta för att öva dig att träda in beroende på din omgivning. En del människor kan vara stilla inför Gud när inget särskilt händer, men så snart någonting inträffar far deras hjärtan iväg efter det. Det är inte att vara stilla inför Gud. Den rätta upplevelsen är denna: Inte under några omständigheter avlägsnar sig hjärtat från Gud eller känner sig stört av människor, händelser eller ting utanför. Endast då är man en person som är i sanning stilla inför Gud. En del människor säger att när de ber på möten kan deras hjärtan vara stilla inför Gud, men i gemenskap med andra kan de inte vara stilla inför Gud, och deras tankar löper vilt. Det är inte att vara stilla inför Gud. För närvarande befinner sig den stora majoriteten av människorna i detta tillstånd och deras hjärtan kan inte alltid vara stilla inför Gud. Därför behöver ni lägga mer möda på att träna er själva på detta område, träda in steg för steg på livserfarenhetens rätta spår och slå in på vägen där ni fullkomnas av Gud.

#guds ord #guds kärlek #bön #guds verk #den helige andes #tro på gud #sanningen #böcker #allsmäktige guds kyrka #Österns blixt

0 notes