#Kristi ord

[kristiexord]

Kristie X Ord is a transformative leader who turned scarcity into abundance through inner growth, impacting thousands globally. As a top 1% Enagic distributor and educator at The Freedom Era, Kristie, with her husband Clint, holds four Legacy Positions, reflecting her vision in high-ticket network marketing. A passionate trailblazer, Kristie empowers others to create lives on their own terms through conscious entrepreneurship and community building. Her mission is to help individuals unlock their potential, embrace prosperity, and live authentically. Kristie inspires others to step into greatness and create lasting legacies.

[rebekahlfemia]

Rebekah is a visionary leader of The Freedom Movement, leads at the forefront of The Freedom Era, alongside Kristie X Ord, and is the founder of The Soulful Sisterhood. Her mission is to empower women to own their worth, claim their wealth, and speak their truth. Rebekah is dedicated to helping women love their lives, engage their spirits, and express their unique truths fully.

[fortunetellersdilettante]

esu Kristi Åbenbaring, som Gud gav ham for at vise sine Tjenere, hvad der skal ske snart, og han sendte Bud ved sin Engel og fremstillede det i Billeder for sin Tjener Johannes, 2 som har vidnet om Guds Ord og Jesu Kristi Vidnesbyrd: Alt, hvad han har set. 3 Salig er den, som oplæser, og de, som høre Profetiens Ord og bevare det, som er skrevet i den; thi Tiden er nær. 4 Johannes til de syv Menigheder i Asien: Nåde være med eder og Fred fra ham, som er, og som var, og som kommer, og fra de syv Ånder, som ere foran hans Trone, 5 og fra Jesus Kristus, det troværdige Vidne, den førstefødte af de døde og Jordens Kongers Fyrste. Ham, som elsker os og har udløst os af vore Synder med sit Blod 6 og har gjort os til et Kongerige, til Præster for sin Gud og Fader: Ham være Æren og Magten i Evighedernes Evigheder! Amen. 7 Se, han kommer med Skyerne, og hvert Øje skal se ham, også de, som have gennemstunget ham, og alle Jordens Stammer skulle jamre ved hans Komme. Ja, Amen! 8 Jeg er Alfa og Omega, siger Gud Herren, han, som er, og som var, og som kommer, den Almægtige. 9 Jeg Johannes, eders Broder og meddelagtig i Trængselen og Riget og Udholdenheden i Jesus, var på den Ø, som kaldes Patmos, for Guds Ords og for Jesu Vidnesbyrds Skyld. 10 Jeg henryktes i Ånden på Herrens Dag, og jeg hørte bag mig en høj Røst som af en Basun, der sagde: 11 Hvad du ser, skriv det i en Bog, og send det til de syv Menigheder, til Efesus og til Smyrna og til Pergamus og til Thyatira og til Sardes og til Filidelfia og til Laodikea. 12 Og jeg vendte mig for at se Røsten, som talte med mig; og da jeg vendte mig, så jeg syv Guldlysestager 13 og midt imellem de syv Lysestager en, lig en Menneskesøn, iført en fodsid Kjortel og omgjordet om Brystet med et Guldbælte. 14 Men hans Hoved og Hår var hvidt som hvid Uld, som Sne; og hans Øjne som Ildslue; 15 og hans Fødder lignede skinnende Malm, når det gløder i Ovnen; og hans Røst var som mange Vandes Lyd; 16 og i sin højre Hånd havde han syv Stjerner; og af hans Mund udgik der et tveægget, skarpt Sværd, og hans Udseende var som Solen, når den skinner i sin Kraft. 17 Og da jeg så ham, faldt jeg ned for hans Fødder som død; og han lagde sin højre Hånd på mig og sagde: 18 Frygt ikke! Jeg er den første og den sidste og den levende; og jeg var død, og se, jeg er levende i Evighedernes Evigheder, og jeg har Dødens og Dødsrigets Nøgler. 19 Skriv derfor, hvad du så, både det, som er, og det, som skal ske herefter. 20 Dette er de syv Stjerners Hemmelighed, hvilke du har set i min højre Hånd, og de syv Guldlysestager: de syv Stjerner ere de syv Menigheders Engle, og de syv Lysestager ere syv Menigheder

kriv til Menighedens Engel i Efesus: Dette siger han, som holder de syv Stjerner i sin højre Hånd, ham, som vandrer midt imellem de syv Guldlysestager: 2 Jeg kender dine Gerninger og dit Arbejde og din Udholdenhed, og at du ikke kan fordrage de onde; og du prøvede dem, som kalde sig selv Apostle og ikke ere det, og du har fundet, at de ere Løgnere; 3 og du har Udholdenhed, og du har døjet ondt for mit Navns Skyld og er ikke bleven træt. 4 Men jeg har det imod dig, at du har forladt din første Kærlighed. 5 Kom derfor i Hu, hvorfra du er falden, og omvend dig, og gør de forrige Gerninger; men hvis ikke, da kommer jeg over dig, og jeg vil flytte din Lysestage fra dens Sted, hvis du ikke omvender dig. 6 Dog, dette har du, at du hader Nikolaiternes Gerninger, som også jeg hader. 7 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne! Den, som sejrer, ham vil jeg give at æde af Livets Træ, som er i Guds Paradis. 8 Og skriv til Menighedens Engel i Smyrna: Dette siger den første og den sidste, han, som var død og blev levende: 9 Jeg kender din Trængsel og din Fattigdom (dog, du er rig), og Bespottelsen fra dem, som kalde sig selv Jøder og ikke ere det, men ere Satans Synagoge. 10 Frygt ikke, for hvad du vil komme til at lide! Se, Djævelen vil kaste nogle af eder i Fængsel, for at I skulle fristes, og I skulle have Trængsel i ti Dage. Vær tro indtil Døden, så vil jeg give dig Livets Krone 11 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne! Den, som sejrer, skal ingenlunde skades af den anden Død. 12 Og skriv til Menighedens Engel i Pergamus: Dette siger han, som har det tveæggede, skarpe Sværd: 13 Jeg ved, hvor du bor, der, hvor Satans Trone er; og du holder fast ved mit Navn og fornægtede ikke min Tro, i Antipas's, mit tro Vidnes Dage, han, som blev ihjelslået hos eder, der, hvor Satan bor. 14 Men jeg har noget lidet imod dig, at du har nogle hos dig, som holde fast ved Bileams Lære, der lærte Balak at sætte Snare for Israels Børn, for at de skulde spise Afgudsofferkød og bedrive Utugt. 15 Således har også du dem, som holde fast ved Nikolaiternes Lære på lignende Vis. 16 Omvend dig! Men hvis ikke, kommer jeg snart over dig og vil stride imod dem med min Munds Sværd. 17 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne! Den, som sejrer, ham vil jeg give af den skjulte Manna, og jeg vil give ham en hvid Sten og på Stenen et nyt Navn skrevet, som ingen kender, uden den, der får det. 18 Og skriv til Menighedens Engel i Thyatira: Dette siger Guds Søn, der har Øjne som Ildslue, og hvis Fødder ere som skinnende Malm: 19 Jeg kender dine Gerninger og din Kærlighed og Tro og Tjeneste og Udholdenhed, ja, dine Gerninger, de sidste flere end de første. 20 Men jeg har imod dig, at du finder dig i Kvinden Jesabel, som kalder sig selv en Profetinde og lærer og forfører mine Tjenere til at bedrive Utugt og spise Afgudsofferkød. 21 Og jeg har givet hende Tid til at omvende sig, men hun vil ikke omvende sig fra sin Utugt. 22 Se, jeg kaster hende på Sygelejet og hendes Bolere i stor Trængsel, dersom de ikke omvende sig fra deres Gerninger. 23 Og hendes Børn vil jeg slå med Død, og alle Menighederne skulle kende, at jeg er den, som ransager Nyrer og Hjerter; og jeg vil give eder, hver efter eders Gerninger. 24 Men til eder, de øvrige, som ere i Thyatira, så mange som ikke have denne Lære, fordi de ikke kende Satans Dybder, som de kalde det, til eder siger jeg: Jeg lægger ingen anden Byrde på eder. 25 Kun skulle I holde fast ved det, I have, indtil jeg kommer. 26 Og den, som sejrer, og som indtil Enden tager Vare på mine Gerninger, ham vil jeg give Mag over Hedningerne; 27 og med en Jernstav skal han vogte dem, ligesom Lerkar sønderknuses, ligesom også jeg har modtaget det af min Fader; 28 og jeg vil give ham Morgenstjernen. 29 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne!

g skriv til Menighedens Engel i Sardes: Dette siger han, som har de syv Guds Ånder og de syv Stjerner: Jeg kender dine Gerninger, at du har Ord for at leve og er dog død. 2 Bliv vågen og styrk det øvrige, som ellers vilde dø; thi jeg har ikke fundet dine Gerninger fuldkommede for min Gud. 3 Kom derfor i Hu, hvorledes du modtog og hørte, og bevar det og omvend dig! Dersom du altså ikke våger, skal jeg komme som en Tyv, og du skal ikke vide, i hvilken Time jeg kommer over dig. 4 Dog har du i Sardes nogle få Personer, som ikke have besmittet deres Blæder; de skulle vandre med mig i hvide Klæder, thi de ere værdige dertil. 5 Den, som sejrer, han skal således iføres hvide Klæder, og jeg vil ikke udslette hans Navn af Livets Bog, og jeg vil bekende hans Navn for min Fader og for hans Engle. 6 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne! 7 Og skriv til Menighedens Engel i Filadelfia: Dette siger den hellige, den sanddru, han, som har Davids Nøgle, han, som lukker op, så ingen lukker i, og lukker i, så ingen lukker op: 8 Jeg kender dine Gerninger. Se, jeg bar givet dig, at der foran dig er en åbnet Dør, som ingen kan lukke; thi du har kun liden Kraft, og dog har du bevaret mit Ord og ikke fornægtet mit Navn. 9 Se, jeg lader komme nøgle af Satans Synagoge, som kalde sig selv Jøder og ikke ere det, men lyve. Se, jeg vil gøre, at de skulle komme og tilbede for dine Fødder og kende, at jeg har fattet Kærlighed til dig 10 Efterdi du har bevaret mit Ord om Udholdenheden, vil også jeg bevare dig ud af Fristelsens Stund, som skal komme over hele Jorderige for at friste dem, som bo på Jorden. 11 Jeg kommer snart! Hold fast ved det, du har, for at ingen skal tage din Krone. 12 Den, som sejrer, ham vil jeg gøre til en Søjle i min Guds Tempel, og han skal ikke mere gå ud derfra; og jeg vil skrive på ham min Guds Navn og min Guds Stads Navn, det nye Jerusalem, der kommer ned fra Himmelen fra min Gud, og mit nye Navn. 13 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne! 14 Og skriv til Menighedens Engel i Laodikea: Dette siger han, som er Amen, det troværdige og sanddru Vidne, Guds Skabnings Begyndelse: 15 Jeg kender dine Gerninger, at du hverken er kold eller varm; gid du var kold eller varm! 16 Derfor, efterdi du er lunken og 'hverken varm eller kold, vil jeg udspy dig af min Mund; 17 fordi du siger: Jeg er rig og har vundet Rigdom og fattes intet; og du ved ikke, at du er den elendige og jammerlige og fattige og blinde og nøgne. 18 Jeg råder dig, at du af mig køber Guld, lutret i Ilden, for at du kan blive rig, og hvide Klæder, for at du kan klæde dig dermed, og din Nøgenheds Skam ikke skal blottes, og Øjensalve til at salve dine Øjne med, for at du kan se. 19 Alle dem, jeg elsker, dem revser og tugter jeg; vær derfor nidkær og omvend dig! 20 Se, jeg står før Døren og banker; dersom nogen hører min Røst og åbner Døren, vil jeg gå ind til ham og holde Nadver med ham, og han med mig. 21 Den, som sejrer, ham vil jeg give at tage Sæde hos mig på min Trone, ligesom jeg har sejret og har taget Sæde hos min Fader på hans Trone. 22 Den, som har Øre, høre, hvad Ånden siger til Menighederne!

erefter så jeg, og se, der var en Dør åbnet i Himmelen, og den første Røst, hvilken jeg havde hørt som af en Basun, der talte med mig, sagde: Stig herop, og jeg vil vise dig, hvad der skal ske herefter. 2 Straks henryktes jeg i Ånden; og se, en Trone stod i Himmelen, og en sad på Tronen, 3 og den siddende var at se til ligesom Jaspissten og Sarder, og der var en Regnbue omkring Tronen, at se til ligesom Smaragd. 4 Og omkring Tronen var der fire og tyve Troner, og på Tronerne sad der fire og tyve Ældste, iførte hvide Klæder og med Guldkranse på deres Hoveder. 5 Og fra Tronen udgår der Lyn og Røster og Tordener, og syv Ildfakler brænde foran Tronen, hvilke ere de syv Guds Ånder. 6 Og foran Tronen er der som et Glarhav, ligesom Krystal, og midt for Tronen og rundt om Tronen fire levende Væsener, fulde af Øjne fortil og bagtil. 7 Og det første Væsen ligner en Løve; og det andet Væsen ligner en Okse; og det tredje Væsen har Ansigt som et Menneske; og det fjerde Væsen ligner en flyvende Ørn. 8 Og de fire Væsener have hvert især seks Vinger, rundt om og indadtil ere de fulde af Øjne; og uden Ophør sige de Dag og Nat: Hellig, hellig, hellig er Herren, Gud, den Almægtige, han, som var, og som er, og som kommer! 9 Og når Væsenerne give Ære og Pris og Tak til ham, som sidder på Tronen, ham, som lever i Evighedernes Evigheder, 10 da falde de fire og tyve Ældste ned for ham, som sidder på Tronen, og tilbede ham, som lever i Evighedernes Evigheder, og lægge deres Kranse ned for Tronen og sige: 11 Værdig er du, vor Herre og Gud, til at få Prisen og Æren og Magten; thi du har skabt alle Ting, og på Grund af din Villie vare de, og bleve de skabte.

g jeg så i hans højre Hånd, som sad på Tronen, en Bog, beskreven indeni og udenpå, forseglet med syv Segl. 2 Og jeg så en vældig Engel, som udråbte med høj Røst: Hvem er værdig til at åbne Bogen og bryde dens Segl? 3 Og ingen i Himmelen, ej heller på Jorden, ej heller under Jorden, formåede at åbne Bogen eller at se i den. 4 Og jeg græd såre, fordi ingen fandtes værdig til at åbne Bogen eller at se i den. 5 Og en af de Ældste sagde til mig: Græd ikke! se, sejret har Løven af Judas Stamme, Davids Rodskud, så han kan åbne Bogen og dens syv Segl. 6 Og jeg så, midt imellem Tronen med de fire Væsener og de Ældste stod et Lam, ligesom slagtet: det havde syv Horn og syv Øjne, hvilke ere de syv Guds Ånder, som ere udsendte til hele Jorden. 7 Og det kom og tog Bogen af hans højre Hånd, som sad på Tronen. 8 Og da det tog Bogen, faldt de fire Væsener og de fire og tyve Ældste ned for Lammet, holdende hver sin Harpe og Guldskåle fyldte med Røgelse, som er de helliges Bønner. 9 Og de sang en ny Sang og sagde: Du er værdig til at tage Bogen og åbne dens Segl, fordi du blev slagtet og med dit Blod købte til Gud Mennesker af alle Stammer og Tungemål og Folk og Folkeslag, 10 og du har gjort dem for vor Gud til et Kongerige og til Præster, og de skulle være Konger på Jorden. 11 Og jeg så, og jeg hørte rundt om Tronen og Væsenerne og de Ældste en Røst af mange Engle, og deres Tal var Titusinder Gange Titusinder, og Tusinder Gange Tusinder, 12 og de sagde med høj Røst: Værdigt er Lammet, det slagtede, til at få Kraften og Rigdom og Visdom og Styrke og Ære og Pris og Velsignelse! 13 Og hver Skabning, som er i Himmelen og på Jorden og under Jorden og på Havet, ja, alt, hvad der er i dem, hørte jeg sige: Ham, som sidder på Tronen, og Lammet tilhører Velsignelsen og Æren og Prisen og Magten i Evighedernes Evigheder! 14 Og de fire Væsener sagde: Amen! Og de Ældste faldt ned og tilbade

g jeg så, da Lammet åbnede et af de syv Segl, og jeg hørte et af de fire Væsener sige som en Tordens Røst: Kom! 2 Og jeg så, og se en hvid Hest, og han, som sad på den, havde en Bue; og der blev givet ham en Krone, og han drog ud sejrende og til Sejer. 3 Og da det åbnede det andet Segl, hørte jeg det andet Væsen sige: Kom! 4 Og der udgik en anden Hest, som var rød; og ham, som sad på den, blev det givet at tage Freden bort fra Jorden, og at de skulde myrde hverandre; og der blev givet ham et stort Sværd. 5 Og da det åbnede det tredje Segl, hørte jeg det tredje Væsen sige: Kom! Og jeg så, og se en sort Hest, og han, der sad på den, havde en Vægt i sin Hånd. 6 Og jeg hørte ligesom en Røst midt iblandt de fire Væsener, som sagde: Et Mål Hvede for en Denar og tre Mål Byg for en Denar; og Olien og Vinen skal du ikke gøre Skade. 7 Og da det åbnede det fjerde Segl, hørte jeg en Røst af det fjerde Væsen sige: Kom! 8 Og jeg så, og se en grøngul Hest, og han, som sad på den, hans Navn var Døden, og Dødsriget fulgte med ham; og der blev givet dem Magt over Fjerdedelen af Jorden til at ihjelslå med Sværd og med Hunger og med Pest og ved Jordens vilde Dyr. 9 Og da det åbnede det femte Segl, så jeg under Alteret deres Sjæle, som vare myrdede for Guds Ords Skyld og for det Vidnesbyrds Skyld, som de havde. 10 Og de råbte med høj Røst og sagde: Hvor længe, Herre, du hellige og sanddru! undlader du at dømme og hævne vort Blod på dem, som bo på Jorden? 11 Og der blev givet dem hver især en lang, hvid Klædning, og der blev sagt til dem, at de skulde hvile endnu en liden Tid, indtil også Tallet på deres Medtjenere og deres Brødre blev fuldt, hvilke skulde ihjelslås ligesom de. 12 Og jeg så, da det åbnede det sjette Segl, da skete der et stort Jordskælv, og Solen blev sort som en Hårsæk, og Månen blev helt som Blod. 13 Og Himmelens Stjerner faldt ned på Jorden, ligesom et Figentræ nedkaster sine umodne Figen, når det rystes af et stærkt Vejr. 14 Og Himmelen veg bort, lig en Bog, der sammenrulles, og hvert Bjerg og hver Ø flyttedes fra deres Steder. 15 Og Kongerne på Jorden og Stormændene og Krigsøverstene og de rige og de vældige og hver Træl og fri skjulte sig i Hulerne og i Bjergenes Kløfter, 16 og de sagde til Bjergene og Klipperne: Falder over os og skjuler os for Hans Åsyn, som sidder på Tronen, og for Lammets Vrede! 17 Thi deres Vredes støre Dag er kommen; og hvem kan bestå

g derefter så jeg fire Engle stå på Jordens fire Hjørner; de holdt ordens fire Vinde; for at ingen Vind skulde blæse over Jorden, ej heller over Havet, ej heller over noget Træ. 2 Og jeg så en anden Engel stige op fra Solens Opgang med den levende Guds Segl; og han råbte med høj Røst til de fire Engle, hvem det var givet at skade Jorden og Havet, og sagde: 3 Skader ikke Jorden, ej heller Havet, ej heller Træerne, førend vi have beseglet vor Guds Tjenere på deres Pander. 4 Og jeg hørte Tallet på de beseglede, hundrede og fire og fyrretyve Tusinde beseglede af alle Israels Børns Stammer: 5 af Judas Stamme tolv Tusinde beseglede, af Rubens Stamme tolv Tusinde, af Gads Stamme tolv Tusinde, 6 af Asers Stamme tolv Tusinde, af Nafthalis Stamme tolv Tusinde, af Manasses Stamme tolv Tusinde, 7 af Simeons Stamme tolv Tusinde, af Levis Stamme tolv Tusinde, af Issakars Stamme tolv Tusinde 8 af Sebulons Stamme tolv Tusinde, af Josefs Stamme tolv Tusinde og af Benjamins Stamme tolv Tusinde beseglede. 9 Derefter så jeg, og se en stor Skare, som ingen kunde tælle, af alle Folkeslag og Stammer og Folk og Tungemål, som stod for Tronen og for Lammet, iførte lange, hvide Klæder og med Palmegrene i deres Hænder; 10 og de råbte med høj Røst og sagde: Frelsen tilhører vor Gud, som sidder på Tronen, og Lammet! 11 Og alle Englene stode rundt om Tronen og om de Ældste og om de fire Væsener og faldt ned for Tronen på deres Ansigt og tilbade Gud og sagde: 12 Amen! Velsignelsen og Prisen og Visdommen og Taksigelsen og Æren og Kraften og Styrken tilhører vor Gud i Evighedernes Evigheder! Amen. 13 Og en af de Ældste tog til Orde og sagde til mig: Disse, som ere iførte de lange, hvide Klæder, hvem ere de? og hvorfra ere de komne? 14 Og jeg sagde til ham: Min Herre! du ved det. Og han sagde til mig: Det er dem, som komme ud af den store Trængsel, og de have tvættet deres Klæder og gjort dem hvide i Lammets Blod. 15 Derfor ere de foran Guds Trone og tjene ham Dag og Nat i hans Tempel; og han, som sidder på Tronen, skal opslå sit Telt over dem. 16 De skulle ikke hungre mere, ej heller tørste mere, ej heller skal Solen eller nogen Hede falde på dem. 17 Thi Lammet, som er midt for Tronen, skal vogte dem og lede dem til Livets Vandkilder; og Gud skal aftørre hver Tåre af deres Øjne

g da det åbnede det syvende Segl, blev der Tavshed i Himmelen omtrent en halv Time. 2 Og jeg så de syv Engle, som stå for Guds Åsyn; og der blev givet dem syv Basuner. 3 Og en anden Engel kom og stillede sig ved Alteret med et Guldrøgelsekar, og der blev givet ham megen Røgelse, for at han skulde føje den til alle de helliges Bønner på Guldalteret foran Tronen. 4 Og Røgen af Røgelsen steg op, med de helliges Bønner, fra Engelens Hånd før Guds Åsyn. 5 Og Engelen tog Røgelsekarret og fyldte det med Ild fra Alteret og kastede den på Jorden; og der kom Torden og Røster og Lyn og Jordskælv. 6 Og de syv Engle, som havde de syv Basuner, gjorde sig rede til at basune. 7 Og den første basunede, og der kom Hagl og Ild, blandet med Blød, og blev kastet på Jorden; og Tredjedelen af Jorden blev opbrændt, og alt grønt Græs opbrændtes. 8 Og den anden 'Engel basunede, og det var, som et stort brændende Bjerg blev kastet i Havet; og Tredjedelen af Havet blev til Blod. 9 Og Tredjedelen af de Skabninger i Havet, som havde Liv, døde; og Tredjedelen af Skibene blev ødelagt. 10 Og den tredje Engel basunede, og fra Himmelen faldt der en stor Stjerne, brændende som en Fakkel, og den faldt på Tredjedelen al Floderne og på Vandkilderne. 11 Og Stjernens Navn kaldes Malurt; og Tredjedelen af Vandene blev til Malurt, og mange af Menneskene døde af Vandene, fordi de vare blevne beske. 12 Og den fjerde Engel basunede, og Tredjedelen af Solen og Tredjedelen af Månen og Tredjedelen af Stjernerne blev ramt, så at Tredjedelen af dem blev formørket, og Dagen mistede Tredjedelen af sit Lys og Natten ligeså. 13 Og jeg så, og jeg hørte en Ørn flyve midt oppe under Himmelen og sige med høj Røst: Ve, ve, ve dem, som bo på Jorden, for de øvrige Basunrøster fra de tre Engle, som skulle basune.

g den femte Engel basusnede, og jeg så en Stjerne, som var falden ned fra Himmelen på Jorden, og Nøglen til Afgrundens Brønd blev given den. 2 Og den åbnede Afgrundens Brønd, og en Røg steg op af Brønden, lig Røgen af en stor Ovn; og Solen og Luften blev formørket af Røgen fra Brønden. 3 Og fra Røgen udgik der Græshopper over Jorden, og der blev givet dem Magt, som Jordens Skorpioner have Magt. 4 Og der blev sagt til dem, at de ikke måtte skade Græsset på Jorden, ej heller noget grønt eller noget Træ, men kun de Mennesker, som ikke have Guds Segl på deres Pander. 5 Og det blev dem givet ikke at dræbe dem, men at pine dem i fem Måneder; og Pinen, de voldte, var som Pinen af en Skorpion, når den stikker et Menneske. 6 Og i de Dage skulle Menneskene søge Døden og ikke finde den, og attrå at dø, og Døden flyr fra dem. 7 Og Græshoppeskikkelserne lignede Heste, rustede til Krig, og på deres Hoveder var der som Kroner, der lignede Guld, og deres Ansigter vare som Menneskers Ansigter, 8 og de havde Hår som Kvinders Hår, og deres Tænder vare som Løvers, 9 og de havde Pansere som Jernpansere; og Lyden af deres Vinger var som Lyd af Stridsvogne, når mange Heste fare ud til Kamp. 10 Og de have Haler, som ligne Skorpioners, og Brodde, og i deres Haler ligger deres Magt til at skade Menneskene i fem Måneder. 11 De have Afgrundens Engel til Konge over sig; hans Navn er på Hebraisk Abaddon, og på Græsk har han Navnet Apollyon. 12 Det første Ve er til Ende; se, der kommer endnu to Veer derefter. 13 Og den sjette Engel basunede, og jeg hørte en Røst fra de fire Horn på Guldalteret, som står for Guds Åsyn, 14 sige til den sjette Engel, der havde Basunen: Løs de fire Engle, som ere bundne ved den store Flod Eufrat. 15 Og de fire Engle bleve løste, som til den Time og Dag og Måned og År vare rede til at ihjelslå Tredjedelen af Menneskene. 16 Og Tallet på Rytterhærene var to Gange Titusinde Gange Titusinde; jeg hørte deres Tal. 17 Og således så jeg Hestene i Synet og dem, som sade derpå, hvilke havde ildrøde og sorteblå og svovlgule Pansere; og Hestenes Hoveder vare som Løvers Hoveder, og af deres Munde udgik Ild og Røg og Svovl. 18 Af disse tre Plager, af Ilden og Røgen og Svovlet, som udgik af deres Munde, blev Tredjedelen af Menneskene ihjelslået.' 19 Thi Hestenes Magt er i deres Mund og i deres Haler; thi deres Haler ligne Slanger, have Hoveder, og med dem gøre de Skade. 20 Og de øvrige Mennesker, som ikke bleve dræbte i disse Plager, omvendte sig ikke fra deres Hænders Gerninger, så de lode være at tilbede de onde Ånder og Afgudsbillederne af Guld og Sølv og Kobber og Sten og Træ, som hverken kunne se eller høre eller gå; 21 og de omvendte sig ikke fra deres Myrden eller fra deres Trolddom eller fra deres Utugt eller fra deres Tyveri

g jeg så en anden vældige Engel komme ned fra Himmelen, svøbt i en Sky, og Regnbuen var på hans Hoved, og hans Ansigt var som Solen og hans Fødder som Ildsøjler, 2 og han havde i sin Hånd en lille åbnet Bog. Og han satte sin højre Fod på Havet og den venstre på Jorden. 3 Og han råbte med høj Røst, som en Løve brøler; og da han havde råbt, lode de syv Tordener deres Røster høre. 4 Og da de syv Tordener havde talt, vilde jeg til at skrive; og jeg hørte en Røst fra Himmelen, som sagde: Forsegl, hvad de syv Tordener talte, og nedskriv det ikke! 5 Og Engelen, som jeg så stå på Havet og på Jorden, opløftede sin højre Hånd imod Himmelen 6 og svor ved ham, som lever i Evighedernes Evigheder, som bar skabt Himmelen, og hvad deri er, og Jorden, og hvad derpå er, og Havet, og hvad deri er, at der ikke mere skal gives Tid; 7 men i de Dage, da den syvende Engels Røst lyder, når han skal til at basune, da er Guds skjulte Råd fuldbyrdet således, som han har forkyndt sine Tjenere Profeterne. 8 Og den Røst, som jeg havde hørt fra Himmelen, talte atter med mig og sagde: Gå hen, tag den lille åbnede Bog, som er i den Engels Hånd, der står på Havet og på Jorden. 9 Og jeg gik hen til Engelen og sagde til ham, at han skulde give mig den lille Bog. Og han'sagde til mig; Tag og nedsvælg den! og den vil volde Smerte i din Bug, men i din Mund vil den være sød som Honning. 10 Og jeg tog den lille Bog af Engelens Hånd og nedsvælgede den; og den var i min Mund sød som Honning, men da jeg havde nedsvælget den, følte jeg Smerte i min Bug. 11 Og man sagde til mig: Du bør igen profetere om mange Folk og Folkeslag og Tungemål og Konger.

[tiatira]

JESU KRISTI AABENBARING 2

Kommentarer: Menigheden i Efesos repræsenterer sindets kraft og dets tanker.

Ægte intelligens er styret af guddommelig visdom, lært af Jesus i Bibelen. 

På denne måde bliver vi ikke manipuleret, og vi manipulerer ikke til det onde.

"Et ledigt sind (eller et, der bruges til ondskab) er djævelens værksted."

Vores første holdning må være at tænke, men at tænke som Gud og Jesus tænker!

Jesus ønsker, at vores intelligens skal bruges til at rette os selv! 

Dette er den første velgørenhed: at elske dig selv og elske andre, som Jesus elsker os.Kirken i Smyrna repræsenterer kraften til at se og høre. 

Guddommelig visdom advares og undervises af dem.

Hans lære kommer fra at læse Bibelen og andre guddommelige bøger eller prædikener.

Vi skal også være opmærksomme på vores skytsengles intuition!

De hjælper også med at fjerne dårlig information.

Kirken i Pergamum repræsenterer vores evne til at tale.

Derfor skal vi 

tale gode ting i overensstemmelse med læren om 

Jesus, for kun da kan vi hjælpe os selv og hjælpe andre.

Det tveæggede sværd er vores munds tunge. Hans ord har refleksioner i det åndelige og materielle område.

Din handling skal udføres på de rigtige tidspunkter.

Kirken i Thyatira repræsenterer vores hjerte.

Følelsen af ​​ægte kærlighed afspejles i ham.

Jo mere vi elsker, som Jesus elsker, bliver vores hjerter mere aktive og kraftfulde.

[ufamsetobije]

Försvara Jesu namn: Vem ska man kontakta på de olympiska spelen?Olympiska spelen i hädelse: Att spotta Gud i ansiktetDen 29 juli 2024patriciaenk patriciaenkLämna en kommentarHädelse mot vår Herre verkar nu ha nått ett omvänt crescendo av utsvävningar, vilket återspeglar helvetets djup i öppningsceremonin av den franska olympins obscena hån av Kristi sista måltid. Jag orkar inte upprepa en beskrivning av den motbjudande uppvisning som utspelades i en antikristen anda som kanske överträffade den franska revolutionen i dess världsvida omfattning. Vad har hädelse att göra med Guds ansikte, och hur bör alla kristna reagera? Gud har ett ansikte och ett heligt namn i Jesus Kristus. När Gud blev människa vid inkarnationen, visade han oss sitt mänskliga ansikte i Jesus. Den hebreiska termen "panim" betyder både att se Guds ansikte eller att vara i hans heliga närvaro, samt en term som beskriver relationer. Genom Jesu ansikte träder vi i relation med Gud. Jesus låter oss lära känna Faderns dolda ansikte genom hans mänskliga ansikte, genom den Helige Andes gåva som hälls in i våra hjärtan. Hädelse är att förkasta den ömma kärlek som Gud erbjuder mänskligheten i sin Son Jesus, och i själva verket att attackera och spotta honom i ansiktet. På grund av denna relation mellan Gud och människa – som återspeglas i Jesu namn och Hans Heliga Ansikte – orsakar synder som begås mot Honom smärta och lidande i Hans Heliga Hjärta och återspeglas i Kristi Ansikte. Manifestationen av våra synder i Hans Anlete sker genom hädelse, ateism, brist på respekt för Gud i heliga ting, vanhelgandet av söndagen, hat mot Guds kyrka. Allt detta demonstrerades i den sataniska uppvisningen vid den olympiska öppningsceremonin. Vår relation till Gud, som den borde vara, presenteras kärleksfullt för mänskligheten i de tre första av de tio budorden som relaterar till Gud själv:JAG ÄR HERREN, DIN GUD, DU SKALL ICKE HAVA FRÄMMANDE GUDAR VID SIDAN AV MIG. DU SKALL ICKE MISSBRUKA HERRENS, DIN GUDS, NAMN. HÅLL SABBATEN HELIG. Enligt den katolska kyrkans lära är de första buden: tro, hopp, kärlek och tillbedjan av Gud; vördnad för heliga ting; bön; och förbjuder: avgudadyrkan; vidskepelse; spiritism; fresta Gud; helgerån; och deltagande i falsk tillbedjan. Det andra budet: vördnad när man talar om Gud och heliga ting; Att hålla eder och löften. Den förbjuder: hädelse; det vanvördiga bruket av Guds namn; tala respektlöst om heliga ting; falska eder och brytande av löften. Det tredje budet: att gå i kyrkan på söndagar och heliga pliktdagar. Den förbjuder att man missar kyrkan på grund av sitt eget fel; onödigt slavarbete på söndagar och heliga pliktdagar. Men de synder som begås av dem som inte känner Gud bleknar i jämförelse med den mest fruktansvärda och destruktiva hädelse som har begåtts av dem som borde vara närmast Jesu hjärta, inom kyrkan, och som har förrått honom. Alla dessa skymfer som vår Herre har lidit i sitt ansikte representerar de allvarligaste synder, eftersom de är riktade mot Gud själv. Om du vill trösta Jesus och förena dig med honom i hans lidande, har våra biskopar föreslagit att du ska delta i mässan med vördnad, samt att du ska tillbringa tid i tillbedjan av det heliga sakramentet. Dessutom kan man hitta böner om gottgörelse genom att klicka på fliken "Böner". Den skada som mänsklighetens synder har åsamkat vår dyrbara relation med Gud, som återspeglas i Jesu Kristi ansikte, behöver repareras. Av denna anledning är hängivenhet och gottgörelse till det Heliga Ansiktet och det Heliga Namnet passande för att gottgöra vad mänskligheten har gjort mot Honom." Ser du hur jag lider? Ändå är det väldigt få som förstår mig. De som säger att de älskar mig är väldigt otacksamma! Jag har gett mitt HJÄRTA som det förnimbara objektet för min stora KÄRLEK till människorna och jag ger mitt ANSIKTE som det förnuftiga föremålet för min sorg över människors synder." – Vår Herres ord till Bl. Moder Maria Pierina de MicheliDen Gyllene Pilens Bön är en bön som gavs av Vår Herre till Sr. Marie St. Pierre, OCD, för att bes i försoning för synderna av hädelse mot Guds namn – Eftersom dessa synder är som en "förgiftad pil" som ständigt sårar Vår Herres Heliga Hjärta, såg Sr. Marie St. Pierre i en vision att denna "Gyllene Pil Bön" hade kraften att såra Hans Hjärta på ett förtjusande sätt:Må Guds heligaste, mest tillbedjande, mest ofattbara och outsägliga namn för evigt prisas, välsignas, älskas, tillbedjas och förhärligas i himlen, på jorden och under jorden, av alla Guds skapade varelser och av vår Herre Jesu Kristi heliga hjärta i altarets allraheligaste sakrament. Amen."Dela det här:

[evigtlivihimlen]

Ledarskap och underordnade?

LEDARSKAP och UNDERORDNANDE?

Blomstring eller Tvångströja - Det är frågan?! Det måste finnas en respekt och hänsyn till att varje troende ska få lyssna in och lyda vad deras Herre Jesus säger personligen till just var och en. Felvridna läror om underordnade till lokala kyrkors ledarskap förhindrar många gånger Jesu lärjungar att verka i sina kallelser och av Herren givna uppdrag. Det kyrkliga ledarskapets uppgift är som Ef.4:12-15 säger:

"för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse"…

Underordnadet till t ex pastorn handlar om att låta sig bli utrustad med Guds Ord, bejaka undervisningen och få de andliga verktygen till att "bygga upp Kristi kropp" (Guds rikes spridning/tillväxt). Fokus är att de Troende, församlingsmedlemmarna ska "fullgöra sin tjänst", dvs kallelse och uppdrag. Att också underordna sig det kyrkliga ledarskapet i deras omsorg över att du inte ska gå vilse i falska läror eller falla i ett syndfyllt leverne. Herden "vakar över" fåren för att bevara dem från värld, synd och villolära, så att de återfinns i Himlens boningar en dag. Heb.13:17: "Lyd era ledare och rätta er efter dem, för de vakar över era själar och ska avlägga räkenskap"…I sammanhanget (kapitel 12-13), handlar det alltså mycket om "Helgelsen"… Även såhär beskrivs i Nya Testamentet herdens inställning, uppgift,1 Petr.5:2-3: "Var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden"…

Men, det märkliga har skett, särskilt via modern trosrörelse och vissa karismatiska sammanhang att denna troendes underordnade till kyrkliga ledarskapet istället handlat om att bli helt styrd och lyda t ex pastorn i det denne troende ska göra i tjänst och andliga uppdrag. Att följa ledaren i dennes visioner och blint lyda varje order. Det har blivit som inom katolicismen, där Påven och dess hierarki av ledarskap är Guds mellanhänder, förmedlare av Guds vilja och ledning. Vissa frikyrkliga pastorer har blivit "minipåvar" eller likt företagsledare med "anställda". Inspiration till denna typ av ledarskap och underordnade har man hämtat från Gamla Testamentet, det Gamla förbundets exempel, med Mose och övriga där. Ny Testamentligt sätt i det Nya Förbundet som Jesus instiftat är dock annorlunda; Här ska varje troende lyssna in, höra och göra det Jesus säger direkt till dem genom den Helige Ande…

Visst ska kyrkans eller pastorns av "Herren givna" visioner få bli till, men Guds Ande bekräftar direkt till de troende som ska medverka och samarbeta i det, och på vilket sätt… Herren har gett många visioner, kallelser och andliga uppdrag till Alla sina tjänare, till varje troende. Det finns i Guds nåd, kraft och förmåga utrymme för att all Guds vilja ska bli till! Ingen ska behöva lägga undan kallelser, uppdrag som Herren gett. Men, det handlar om att samarbeta såsom den Helige Ande leder, och inte låta mänskliga viljor, ideer och föreställningar störa och förstöra, förvirra och förhindra. Ja, inte sällan är dessa villospår influerat av helt andra (onda) makter än Guds viljor, tyvärr blir detta tydligt då en del desperat ska via manipulation och andra tvångsmetoder få igenom sina viljor. Så agerar inte Jesus! Ty Herren talar genom Helige Ande i den troendes innersta. Därför måste du och jag lära oss att alltid, i alla lägen lyssna in, att vara nära Herren, i andlig kärleksrelation och i ett totalöverlåtet beroende där vi agerar i tro på det Herren sagt, direkt till oss…

Varför vissa i kyrkligt ledarskap väljer felvridet sätt och öppnar upp för nedbrytande influenser beror troligen på högmod och arrogans, uppmuntrade till det via diverse läror. Säkert är motiven blandat med också goda föresatser om ”framgång” för Guds rike. De har inte gått in i sin position som ledare med Jesu exempel:

"Då kallade Jesus till sig dem och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många" (Mark.10:42‭-‬45)…

P.S! Luther sade "Skriften Allena", och ett stort, enhälligt Amen på det. Därtill, som ett andra grundfundament som står evigt tryggt på klippan Jesus Kristus är det som Rom.8:14 säger: ”Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn”…Ordet och Anden vänner! Du följer Jesus; hör och lyder Herren genom att stå fasta i Gudsordet och genom att vara ledd och uppfylld av den Helige Ande, den saliga Gudsgemenskapen, lyssnandes in vad Herren vill att du ska göra eller inte göra. Du får råd och ledning, beskydd och hjälp, kraft och förmåga, ja, allt du behöver för både liv och tjänst inför Herren din Gud…Det är först och främst: du och Jesus, låt inget eller ingen ta Herrens plats!

YTTERLIGARE! Nu klämmer jag nog på "ömma tår", eller snarare petar på varbölder, men då rinner ju varet ut och såret kan läkas…Efter 29 år i Herrens tjänst så har jag sett och erfarit mycket. Det är särskilt två kategorier av människor som dras till att bli "Härskarpastorer" eller maktfullkomliga ledare i överlag. Nu så är ju de flesta pastorer/ledare inte alls på detta vis, utan fungerar fritt från dyligt, särskilt så inom den traditionella frikyrkan, men de har ju andra problem istället, där pastorn inte vågar säga eller göra något alls… 1:a gruppen är narsissitiska psykopater. 2:a gruppen är de som har sedan barnsben stukad Självkänsla… Sistnämnda finns väl representerat också hos fåren som är mottagliga för manipulation och att bli styrda, det blir trygghet för dem. Det skapas ömsesidigt beroende. Nåja, nu så kan ju du som är drabbad eller en utövare Omvända er, och låta Herren befria och hela… Och självfallet har vi många andliga och trogna pastorer som kämpar 100% i Ande och Sanning. Dem ska vi stötta, uppmuntra och ge all tillbörlig vördnad. Men diagnos måste ställas på den stora mängd på ytan finpolerade varbölder som i decennier hindrat väckelse och förstört mer än byggt upp…

Jag och frun har varit i väldigt välfungerande församlingar, och vi har upplevt även varbölder, erfarenheterna blir flera när man flyttat till olika orter för missionens skull. Jag vet att många av er, även våra vänner har tagit till sig nämnda felvridna ”Underordnande-undervisning”, särskilt från trosrörelsen och karismatiska sammanhang. Nu kritiserar jag inte alls specifikt dessa rörelser, de har varit i väckelse. Men, betänk att i varje träd utvecklas inte bara goda frukter utan ett antal ruttna likväl…Som exempel, så hade vår tids största superväckelse, den i Azusa Street som medförde 100-tals miljoner människors radikala frälsning och lärjungaskap svåra teologiska motsättningar mellan dess två pionjärer, alltså Seymour och Parham. Gud verkade enastående mäktigt genom dessa två, fast de hade sådana errors i läran. Nu så var felen inte ”frälsningsavgörande”, och deras hjärtan var Herren totalöverlåtna, och då tror jag Jesus kunde använda dem, trots allt. Så, om Gud använt dina ”favoritpredikanter”, så behöver du inte svälja Allt de lär ut med hull och hår. Pröva i Ordet och i Anden, behåll det goda och välj bort det felaktiga, amen.

[mimmiroxie]

Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord.

Romarbrevet 10:17 B2000

[phasingval]

Du har prøvd gang på gang å skyve oss bort. Hver gang vi følte vi kom noen vei, så kom det tilbakefall etter tilbakefall, hvor du sa ufine ting - spesielt til meg. Eg kan ikkje unngå å merke ironien av at du bare gikk fra server/gruppechatter nøyaktig slik som Kristi, selv om du har argret deg over hvordan hun gjorde det helt siden hun gikk. For ikkje å snakke om at det var meg det gikk utover når det ble opplevd at Cendre var favoritten. Du tok det ikkje opp med Marcus, men tok det opp med meg. Eg måtte endre ting. Eg måtte passe på hvordan eg gjorde ting.

Er det forventet at eg skal la deg piske ut når som helst? At eg aldri kan si at nok er nok, uten at eg blir anklaget for å ikkje bry meg? Å aldri ha brydd meg? Ofte så kommer det til et punkt der ting blir for mye. At Marcus for eksempel måtte velge at hans helse, situasjonen med familien hans, hans psyke, var viktigere for han enn å være der for deg. Spesielt når det konstant opplevdes at du prøvde å skyve oss bort heller enn å kommunisere hva du trengte, hva du følte, hva vi kunne gjøre.

Eg prøvde aldri å belæare deg om din egen situasjon - eg prøvde å gi deg et perspektiv utenfra. Fordi eg veit sjøl at når eg er på en så mørk plass (og det er vel og vitenskapelig bevist at folk legger mer merke til det negative, og har en forvrengt virkelighetsoppfattelse når de er veldig deprimerte) at eg ikkje oppfatter ting slik de er. At eg ser skygger bak alle ord og handlinger, og tolker alt i verste mening. Eg prøvte å gjøre for deg det Lauren og enkelte andre gjør for meg: være et anker til realiteten. Som kan ærlig si hva de oppfatter ut fra informasjonen tilgjengelig.

Eg beklager at det ikkje har vært det du har trengt. Eg beklager at eg feilvurderte hvilken hjelp du trenger. Det er grunnen til at eg hele tiden har oppfordret deg til å oppsøke hjelp. Fordi eg har visst at eg ikkje kan gi det du trenger. At Marcus ikkje kan gi det du trenger.

Eg har prøvd, og eg har feilet. Og nå er eg livredd for å si noe som helst, fordi eg er redd for at du skal begynne en ny spiral.

Eg har unngått å snakke om ting - viktige ting - i frykt av din sinnstilstand. Eg har latt meg selv være såret og hatt det vondt, for å ikkje legge mer på dine skuldre. Fakta er, at i mitt forsøk på å hjelpe deg ut av vannet, i mitt forsøk på å redde deg fra drukning, så har du konstant dratt meg under. Og nå er eg så utmattet at eg såvidt klarer å holde mitt eget hode over vann.

På nyttår ga Marcus opp. Han bestemte seg for at nei, han kan ikkje gjøre mer. Han har prøvd. Men han kan ikkje la seg drukne i forsøket på å hjelpe - han må tenke på seg selv og familien. Og for det, så sier dere at han ikkje brydde seg. At han ikkje har kapasitet til å bry seg. At det bare var fine ord og ikkje handling. Nøyaktig hva skulle han gjøre? Hva skulle han si? Hva kunne han gjort, for at du skulle hatt det bedre nå?

Ingenting. For det er ikkje på hans skuldre. Det var aldri på hans skuldre. Det er bare én person som kan gjøre noe, realistisk sett - og det er deg. Vi kan prøve å hjelpe deg. Prøve å armere deg med sentimenter som kan hjelpe. Du betyr noe. Du har en plass i verdenen, i historien. Vi bryr oss om deg. Du er viktig. Du fortjener å ha det godt. Men ingenting av dette hjelper når vi ikkje kan gjøre så mye. Eg kan prøve å komme med observasjoner utenfra alt eg bare vil, men det nytter ikkje om du ikkje lytter, om du ikkje ser det selv, om du ikkje tror meg.

Eg har følt meg ansvarlig for alt. Alle gangene du har skrevet ting, og slettet de. Alle gangene du har lagt det på meg. At eg skal ha løsningen til å fikse alt.

Du ba meg finne liket ditt. Du har gjentatte ganger sagt det ikkje blir begravelse eller minnestund. "Fuck deg, ikkje kom i begravelsen"

Du har vridd ting eg har sagt og lagt intensjoner og ord i min (og marcus sin) munn, for å bruke de som nye pisker mot deg selv.

Er det forventet at eg skal utholde dette i det uendelige? Skal eg alltid måtte sitte å holde inne at eg er såret, at eg er skadet av deg når du slår rundt deg i fortvilelse? Angrer du på det du har sagt? Ja. Så klart. Men det endrer ikkje at det er blitt sagt. Skal eg holde ting for meg selv, ha det vondt, for å stille deg i et bedre lys til folk rundt meg? Som om mine foreldre ikkje er bekymret fordi de har sett at eg har blitt verre og verre?

Du skulle sett mor sitt ansikt når eg fortalte at du hadde bedt meg finne liket ditt.

Og når eg tenker over det… måten du nektet å la oss ta deg til legevakten, valgte å heller la meg bekymre meg, lide, frykte. Og nå føles det som om det forventes at eg bare skal ta det. At eg ikkje har noe valg. At du er mitt ansvar.

[easternlightningsv]

1. Varför utför Gud verket med att rädda mänskligheten?

Relevanta ord från Gud:

I begynnelsen vilade Gud. Det fanns inga människor eller någonting annat på jorden vid den tiden, och Gud hade inte utfört något verk överhuvudtaget. Gud påbörjade sitt förvaltningsverk först när människosläktet fanns och först när det hade blivit fördärvat. Från den tidpunkten vilade Gud inte längre utan började istället vara verksam bland människorna. Det var på grund av mänsklighetens fördärv som Gud togs från sin vila, och det var också på grund av ärkeängelns uppror som Gud togs från sin vila. 

Om inte Gud besegrar Satan och frälser mänskligheten, som har blivit fördärvad, kommer Gud aldrig att kunna träda in i vila igen. Eftersom människan saknar vila så gör Gud det. När Gud åter träder in i vila kommer människan också att träda in i vila. Ett liv i vila är ett liv utan krig, utan orenhet, utan ständig orättfärdighet. Det vill säga ett liv utan Satans trakasserier (”Satan” syftar här på fientliga krafter), Satans fördärv samt invasioner av varje kraft som motsätter sig Gud. Allting följer sin egen sort och tillber skapelsens Herre. Himmel och jord är alldeles stilla. Detta är mänsklighetens vilsamma tillvaro. När Gud träder in i vila kommer ingen orättfärdighet att bestå på jorden, och det sker inga fler invasioner av fientliga krafter. Mänskligheten kommer också att träda in i ett nytt rike, det kommer inte längre att vara en mänsklighet som är fördärvad av Satan, utan snarare en mänsklighet som har blivit frälst efter att ha blivit fördärvad av Satan. Mänsklighetens vilodag är också Guds vilodag. Gud gick miste om sin vila till följd av mänsklighetens oförmåga att träda in i vila; det var inte så att Gud från början saknade förmåga att vila.

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

Ovanför den mänskliga rasen är himlen dunkel och dyster utan minsta skymt av klarhet, och människans värld är höljd i becksvart mörker så att den som lever där inte ens kan se sin egen utsträckta hand framför ansiktet eller solen när han höjer blicken. Vägen under hans fötter slingrar sig fram, krokig, lerig och full av gropar; hela landskapet är fyllt med lik. De mörka hörnen är fyllda med de dödas kvarlevor, och i de kalla och skuggiga hörnen har massor av demoner slagit sig ner. Demoner kommer och går i horder överallt i människornas värld. Avkommorna av alla slags vilddjur, täckta av smuts, är inbegripna i skriande strider och ljudet sätter skräck i hjärtat. I dessa tider, i denna värld, detta "jordiska paradis" — vart skall man ta vägen för att söka livets lyckoämnen? Vart kan man ta vägen för att finna sitt livs slutmål? Mänskligheten, som för länge sedan trampats ner under Satans fötter, har från första stund varit en skådespelare som tagit på sig Satans skepnad – och inte bara det, utan människan är Satan förkroppsligad och tjänar som det bevis som klart och tydligt vittnar om Satan. Hur kan denna mänskliga ras, denna hop av degenererat avskum, denna fördärvade mänskliga familjs avkomma, vittna om Gud? Hur kommer min härlighet fram? Var kan man börja tala om mitt vittnesbörd? Den fiende som, efter att ha fördärvat mänskligheten, står emot mig, har redan tagit mänskligheten – den mänsklighet som jag skapade för länge sedan och som var full av min härlighet och mitt utlevande – och solkat ned den. Han har ryckt bort min härlighet, och allt han har genomsyrat människan med är gift kraftigt spetsat med Satans fulhet och saft av frukten från trädet som gav kunskap om gott och ont. I begynnelsen skapade jag människan, jag skapade alltså mänsklighetens anfader, Adam. Han försågs med kropp och utseende, bräddfull av energi, bräddfull av livskraft, och dessutom var han tillsammans med min härlighet. Det var den underbara dag när jag skapade människan. Därefter formades Eva av Adams kropp, och hon blev människans anmoder, och därför var de människor jag skapade fyllda av min andedräkt och till brädden fyllda med min härlighet. Adam föddes ursprungligen av min hand och han var min avbild. Den ursprungliga betydelsen av "Adam" var alltså en varelse skapad av mig, genomsyrad av min livsenergi, genomsyrad av min härlighet, med form och utseende, med ande och andedräkt. Han var den enda skapade varelsen som hade en ande och var kapabel att representera mig, vara min avbild och att ta emot min andedräkt. Till en början var Eva den andra människan utrustad med andedräkt vars skapelse jag hade bestämt, så den ursprungliga betydelsen av "Eva" var en skapad varelse som skulle föra min härlighet vidare, en varelse fylld med min livskraft och dessutom försedd med min härlighet. Eva kom från Adam, så hon var också min avbild, för hon var den andra människan som skapats till min avbild. Den ursprungliga betydelsen av "Eva" var en levande människa med ande, kropp och ben, mitt andra vittnesbörd liksom min andra mänskliga avbild. De var mänsklighetens förfäder, människans rena och dyrbara skatt och – från första början – levande varelser försedda med ande. Men den onde förtrampade avkomlingarna till mänsklighetens förfäder, tog dem till fånga och kastade in den mänskliga världen i totalt mörker, så att avkomman inte längre tror på min existens. Vad som är än mer avskyvärt är att samtidigt som den onde fördärvar människor och trampar ner dem, rycker han hänsynslöst bort min härlighet, mitt vittnesbörd, den livskraft jag skänkte dem, den andedräkt och det liv som jag blåste in i dem, hela min härlighet i den mänskliga världen och allt det hjärteblod jag har offrat för mänskligheten. Mänskligheten befinner sig inte längre i ljuset, människorna har förlorat allt jag gett dem och kastat bort den härlighet jag skänkt. Hur skulle de kunna erkänna mig som alla skapade varelsers Herre? Hur skulle de kunna fortsätta tro på min existens i himlen? Hur skulle de kunna upptäcka hur min härlighet manifesterar sig på jorden? Hur skulle dessa barnbarn kunna betrakta den Gud som deras förfäder dyrkade som den Herre som skapat dem? Dessa beklagansvärda barnbarn har generöst "gett" den onde den härlighet, den avbild och det vittnesbörd som jag skänkte Adam och Eva, liksom det liv jag skänkte mänskligheten och som de är beroende av för att existera. Utan att bry sig det minsta om den ondes närvaro ger de all min härlighet till honom. Är de inte urtypen för vad som kallar "avskum"? Hur skulle en sådan mänsklighet, sådana onda demoner, sådana vandrande lik, sådana Satans figurer, och sådana fiender till mig kunna äga min härlighet? Jag kommer att återta min härlighet, återta mitt vittnesbörd som finns bland människorna, liksom allt annat som en gång tillhörde mig och som jag för länge sedan gav till mänskligheten; jag kommer att erövra mänskligheten fullkomligt. Men du ska veta att de människor jag skapade var heliga personer som var mina avbilder och bar min härlighet. De tillhörde inte Satan och var inte utsatta för hans trampande, utan de var en ren manifestation av mig, fri från minsta spår av Satans gift. Och därför låter jag mänskligheten veta att jag bara vill ha det som är skapat med min hand, de heliga som jag älskar och som inte tillhör något annat väsen. Vidare skall jag finna behag i dem och betrakta dem som min härlighet. Men det jag vill ha är inte den mänsklighet som fördärvats av Satan, som idag tillhör honom och inte längre är min ursprungliga skapelse. Eftersom jag har för avsikt att återta min härlighet som finns i den mänskliga världen kommer jag helt att erövra de kvarvarande överlevande bland människorna som bevis på min härlighet då jag besegrat Satan. Jag tar bara mitt vittnesbörd som en utkristallisering av mitt jag, som föremålet för min glädje. Detta är min vilja.

Utdrag ur ”Vad det innebär att vara en verklig människa” i ”Ordet framträder i köttet”

[kingdomsalvationsv]

En översikt över Guds auktoritet, Guds rättfärdiga sinnelag och Guds helighet

Känner ni ett lugn i era hjärtan i Guds närvaro när ni har avslutat era böner? (Ja.) Om människors hjärtan kan lugnas kommer de att kunna höra och förstå Guds ord och de kommer att kunna höra och förstå sanningen. Om ditt hjärta inte kan lugnas, om ditt hjärta alltid är på drift eller alltid tänker på annat, kommer det att påverka hur du kommer samman för att höra Guds ord. Vad är då kärnan i det som vi diskuterar den här gången? 

Låt oss alla tänka tillbaka lite på huvudpunkten. Angående att känna Gud själv, den unike, så diskuterade vi i första delen Guds auktoritet. I andra delen diskuterade vi Guds rättfärdiga sinnelag. Och i den tredje delen diskuterade vi Guds helighet. Har det specifika innehåll som vi diskuterade varje gång gjort intryck på er? Vad i den första delen, ”Guds auktoritet”, gjorde djupast intryck på er? Vilken del hade störst inverkan på er? (Gud kommunicerade först auktoriteten och kraften i sitt ord; Gud står vid sitt ord och hans ord ska besannas. Detta är Guds inneboende väsen.) (Guds befallningar till Satan att han får fresta Job men inte ta hans liv. Det får oss att inse auktoriteten i Guds ord.) Det är en förståelse som ni fick efter att ha lyssnat till gemenskapen. Finns det något mer att tillägga? (Gud använde ord för att skapa himmel och jord och allt som finns i dem och han talar för att ingå ett förbund med människan och ge henne sina välsignelser. Allt detta är exempel på auktoriteten i Guds ord. Dessutom ser vi, när Herren Jesus befallde Lasaros att komma ut ur sin grav, att Gud råder över liv och död vilket Satan inte har någon makt att göra, liksom att Guds auktoritet är unik vare sig hans verk utförs i köttet eller i Anden.) Utmärkt! När vi talar om Guds auktoritet, hur uppfattar ni då ordet ”auktoritet”? Vad inom Guds auktoritets omfattning, i det som Gud gör och uppenbarar, ser människor? (Vi ser Guds allmakt och visdom.) (Vi ser att Guds auktoritet är ständigt närvarande och att den verkligen, verkligen existerar. Vi ser Guds auktoritet i stor skala i hans herravälde över universum och vi kan se den i liten skala när han tar kontroll över människans liv. Gud planerar och kontrollerar i själva verket de sex brytpunkterna i livet. Vidare ser vi att Guds auktoritet representerar Gud själv, den unike, och inga skapade eller icke skapade varelser kan äga den. Guds auktoritet symboliserar hans status.) Ni tycks ha en dogmatisk förståelse av orden ”symboler för Guds status och Guds ställning”. Har ni någon konkret kunskap om Guds auktoritet? (Gud har vakat över oss och beskyddat oss sedan vi var små och det får oss att inse Guds auktoritet. Vi var inte medvetna om de faror vi var utsatta för, men Gud beskyddade oss alltid bakom kulisserna; även detta är Guds auktoritet.) Mycket bra, väl talat.

Vad är fokus, huvudpunkten, när vi talar om Guds auktoritet? Varför behöver vi diskutera det här innehållet? Syftet med att diskutera det här innehållet är för det första att människor ska bekräfta Guds status som Skaparen och hans ställning bland alla ting; det är något de kan förstå, något de kan se och känna. Vad du ser och vad du känner kommer ur Guds handlingar, Guds ord och Guds kontroll över universum. Vilken sann förståelse får då människor av allt de ser, lär sig och vet genom Guds auktoritet? Det här är det första och det har vi redan diskuterat. För det andra: när människor ser allt som Gud har gjort och sagt och kontrollerat genom sin auktoritet, kan de se Guds makt och visdom. Det gör att de kan se Guds väldiga makt att kontrollera allt och med vilken vishet han gör det. Är inte detta det fokus för och huvudpunkten i Guds unika auktoritet som vi diskuterade tidigare? Det har inte gått lång tid och ändå har vissa glömt det, vilket visar att ni inte har förstått Guds auktoritet fullt ut; man kan till och med säga att ni inte har sett Guds auktoritet. Förstår ni nu detta till en viss del? Vad kommer du verkligen att känna när du ser Guds auktoritet i verksamhet? Har du verkligen känt Guds makt? (Det har vi.) När du läser Guds ord om hur han skapade universum, då känner du hans makt, då känner du hans allmakt. Vad känner du när du ser Guds herravälde över människans öde? Känner du hans makt och hans visdom? Om inte Gud besatt den makten, om han inte besatt den visdomen, skulle han då vara kompetent att ha herravälde över universum och herravälde över människans öde? Om någon inte hade förmågan att göra sitt jobb, om han inte besatt den styrka som krävdes och saknade de rätta färdigheterna och kunskapen, skulle han då vara kvalificerad för sitt jobb? Han skulle definitivt inte vara kvalificerad; en persons möjligheter att uträtta stora ting beror på hur stor hans förmåga är. Gud besitter sådan makt och även visdomen och därför har han auktoriteten; detta är unikt. Har du någonsin känt en varelse eller person i universum som besitter samma makt som Gud? Finns det någon eller något med makt att skapa himmel och jord och alla ting och även kontrollera och ha herraväldet över dem? Finns det någon eller något som kan härska över hela mänskligheten, leda den och både vara ständigt närvarande och allestädes närvarande? (Nej, det finns det inte.) Förstår ni nu den sanna betydelsen av allt det som Guds unika auktoritet innebär? Har ni en viss förståelse? (Det har vi.) Vi har nu gått igenom de punkter som behandlar Guds unika auktoritet.

I andra delen talade vi om Guds rättfärdiga sinnelag. Vi diskuterade inte så mycket som berörde Guds rättfärdiga sinnelag. Det beror på att i det här stadiet är Guds verk huvudsakligen dom och tuktan. Guds rättfärdiga sinnelag har uppenbarats tydligt, särskilt i rikets tidsålder. Han har sagt de ord han aldrig har sagt sedan skapelsens begynnelse; och i hans ord har alla folk, alla som har sett hans ord och alla som har erfarit hans ord, sett hans rättfärdiga sinnelag uppenbaras. Vad är då huvudpunkten i det vi nu diskuterar om Guds rättfärdiga sinnelag? Har ni utvecklat en djup förståelse av det ni har lärt er? Har ni fått förståelse av några av era erfarenheter? (Att Gud brände Sodom berodde på att människorna på den tiden hade blivit djupt fördärvade och därigenom väckt Guds vrede. Det är av detta vi ser Guds rättfärdiga sinnelag.) Låt oss först ta en titt: Om inte Gud hade ödelagt Sodom, skulle du då kunna känna till hans rättfärdiga sinnelag? Det skulle du kunna ändå, eller hur? Du kan se det i de ord han har uttalat i rikets tidsålder och även genom hans dom, tuktan och förbannelser som riktas mot människan. Ser du Guds rättfärdiga sinnelag i hur han skonade Nineve? (Det gör vi.) I den här tidsåldern kan du se något av Guds barmhärtighet, kärlek och fördragsamhet. Du kan se det när människor ångrar sig och Gud ändrar sin inställning till dem. Genom att ta dessa två exempel som utgångspunkten för en diskussion om Guds rättfärdiga sinnelag framgår det klart att hans rättfärdiga sinnelag har uppenbarats. Men i verkligheten är det inte begränsat till det som är nedtecknat i dessa båda bibelberättelser. Utifrån det ni nu har lärt er och sett av Guds ord och hans verk, utifrån er nuvarande erfarenhet av detta, vad är Guds rättfärdiga sinnelag? Diskutera utifrån era egna erfarenheter. (När människor är i stånd att söka sanningen och handla enligt Guds vilja i de miljöer som Gud skapade åt dem, då vägleder Gud dem och upplyser dem och låter dem få känna ljuset inom sig. När människor går emot Gud och motsätter sig honom och agerar mot hans vilja råder mörker inom dem, som om Gud har övergett dem. Även de ber och vet inte vad de ska säga till honom, men när de lägger sina egna uppfattningar och föreställningar åt sidan och blir villiga att samverka med Gud och strävar efter att bättra sig, då börjar Guds leende ansikte successivt att framträda. Av detta har vi erfarit heligheten i Guds rättfärdiga sinnelag; Gud framträder i det heliga riket och han är dold på orena platser.) (Jag ser Guds rättfärdiga sinnelag i hur han behandlar människor. Våra bröder och systrar har olika mognad och är av olika kaliber och vad Gud kräver av var och en av oss skiljer sig också åt. Vi kan alla ta emot Guds upplysning i olika hög grad och därigenom ser jag Guds rättfärdighet. Det beror på att människor inte kan behandla varandra på det sättet, endast Gud kan göra det.) Ni har alla uttryckt en viss praktisk kunskap.

Förstår ni huvudpoängen i att känna Guds rättfärdiga sinnelag? Ni har kanske mycket att säga om era erfarenheter i det avseendet, men det finns några huvudpunkter som jag bör berätta om för er. För att förstå Guds rättfärdiga sinnelag måste man först förstå Guds känslor: vad han hatar, vad han avskyr, vad han älskar, vem han tolererar, vem han är barmhärtig mot och vilken typ av person som tar emot den barmhärtigheten. Det är en viktig punkt att känna till. Vidare måste man förstå att oavsett hur kärleksfull Gud är, oavsett hur mycket barmhärtighet och kärlek han känner för människor, så tolererar han inte att någon kränker hans status och ställning och han tolererar inte heller att någon kränker hans värdighet. Även om Gud älskar människor så skämmer han inte bort dem. Han visar människor sin kärlek, sin barmhärtighet och sin tolerans men han har aldrig gett efter för dem; han har sina principer och sina gränser. Oavsett hur mycket du har känt Guds kärlek inom dig, oavsett hur djup den kärleken är, får du aldrig behandla Gud som du skulle behandla en annan person. Även om det är sant att Gud behandlar människor som om de stod honom nära, kommer han att dölja sitt ansikte för dem och överge dem om de betraktar honom som en annan person, som om han bara var en annan skapad varelse, som en vän eller ett föremål för tillbedjan. Sådant är hans sinnelag och han tolererar inte att någon behandlar honom vårdslöst i den frågan. I Guds ord sägs det ofta om hans sinnelag: Det spelar ingen roll hur många vägar du har färdats på, hur mycket arbete du har uträttat eller hur mycket du har uthärdat, så snart du kränker Guds sinnelag kommer han att återgälda var och en av er mot bakgrund av det du har gjort. Det innebär att Gud betraktar människor som närstående, men människor får inte behandla Gud som en vän eller släkting. Se inte Gud som din kompis. Oavsett hur mycket kärlek du har fått av honom, oavsett hur stor fördragsamhet han har visat dig, så får du ändå aldrig behandla honom som bara en vän. Sådant är Guds rättfärdiga sinnelag. Visst förstår ni det? Behöver jag säga mer om det här? Har ni någon förförståelse i den här frågan? Det här är generellt sett det vanligaste misstag som människor gör, oberoende av om de förstår lärosatserna eller inte har funderat över saken tidigare. När människor kränker Gud beror det kanske inte på en enstaka händelse eller en sak de sa, utan det beror snarare på en attityd de har och ett tillstånd de befinner sig i. Det här är något mycket skrämmande. Vissa personer tror att de har en förståelse av Gud, att de känner honom, de kanske till och med gör en del som kan behaga Gud. De börjar känna sig jämlika med Gud och att de har lyckats bli vänner med Gud. Den här sortens känslor är fruktansvärt fel. Om du inte har en djup förståelse av detta, om du inte verkligen förstår det, är det mycket lätt att kränka Gud och kränka hans rättfärdiga sinnelag. Det förstår ni nu, eller hur? Är inte Guds rättfärdiga sinnelag unikt? Är det jämställt med en människas personlighet eller individuella egenskaper? Aldrig, eller hur? Därför får du inte glömma att oavsett hur Gud behandlar människor, oavsett vad han tycker om människor, så förändras aldrig hans ställning, auktoritet och status. För mänskligheten är Gud ständigt Herre över allt och Skaparen. Visst förstår ni det?

Vad har ni lärt er om Guds helighet? Vilken var huvudsaken i diskussionerna om Guds helighet, förutom att den står i kontrast till Satans ondska? Är det inte vad Gud har och är? Är det Gud har och är unikt för Gud själv? (Ja.) Inget i hans skapelse har detta. Därför säger vi att Guds helighet är unik. Det är något som ni kan förstå. Vi har haft tre möten om Guds helighet. Kan ni beskriva med egna ord, utifrån er egen förståelse, vad ni tror att Guds helighet är? (Förra gången Gud kommunicerade med oss böjde vi oss ned inför honom. Gud delade gemenskap kring sanningen om att falla ner på marken och böja sig ned för att tillbe honom. Vi insåg att det inte var i enlighet med hans vilja att vi böjde oss ner och tillbad honom när vi inte lyckats uppfylla hans krav, och av detta såg vi Guds helighet.) Helt sant. Finns det något mer? (I Guds ord till mänskligheten ser vi att han talar tydligt och klart, han är uppriktig och rakt på sak. Satan talar omständligt och är full av lögner. Av det som hände förra gången när vi låg utsträckta på marken inför Gud såg vi att han alltid är principfast i sina ord och handlingar. Han berättar alltid klart och koncist hur vi bör gå tillväga, vad vi bör stå fast vid och hur vi bör agera. Men människor är inte sådana; sedan mänskligheten blivit fördärvad av Satan försökte människorna uppnå sina egna personliga motiv och mål och sina egna personliga önskemål med sina handlingar och ord. Av Guds sätt att ta hand om mänskligheten, den omsorg och det beskydd som han ger, ser vi att allt som Gud gör är positivt och mycket tydligt. Det är på det sättet vi ser Guds helighets väsen uppenbaras.) Bra uttryckt! Kan någon tillföra något? (Vi ser Guds helighet när han blottlägger Satans ondska. När Gud uppenbarar Satans väsen blir vi mer medvetna om hans ondska och ser källan till mänsklighetens lidande. Tidigare var vi omedvetna om lidandet under Satans herravälde. Det var först när Gud gjorde det känt som vi såg att Satan är upphovet till allt det lidande som kom ur strävan efter berömmelse och rikedom. Det är först genom det som vi känner att Guds helighet är mänsklighetens sanna frälsning. Gud skapar dessutom förutsättningarna för att vi ska ta emot frälsning; även om han kanske inte låter oss födas in i en mycket välbärgad familj ser han till att vi föds in i en lämplig familj och i en lämplig omgivning. Vidare gör han att vi inte drabbas av Satans åverkan och förtryck, så att vi kan ha förutsättningarna, normala tankar och ett normalt resonemang när vi accepterar Guds frälsning de sista dagarna. I allt detta ser vi det precisa i Guds planer, hans arrangemang och hur han omsätter dem i handling. Vi får en bättre förmåga att se Guds verk i detalj när han räddar oss från Satans inflytande och vi ser Guds helighet och hans kärlek till mänskligheten.) Finns det något mer att tillägga? (Den fördärvade mänskligheten saknar den sanna kunskapen om eller kärleken till Gud. Eftersom vi inte förstår Guds helighets substans är det falskt att böjer vi oss ned inför honom i tillbedjan; det har ett bakomliggande syfte och är överlagt vilket gör Gud olycklig. Vi ser att Gud är helt annorlunda än Satan; Satan vill att människor beundrar och smickrar honom, böjer sig ned och tillber honom. Satan saknar principer. Av detta förstår jag också Guds helighet.) Mycket bra! Har ni insett Guds fulländning utifrån vår gemenskap kring Guds helighet? (Vi inser den.) Inser ni hur Gud är källan till allt som är positivt? Kan ni se hur Gud är förkroppsligandet av sanning och rättvisa? Inser ni hur Gud är källan till kärlek? Inser ni hur allt Gud gör, allt som han sänder ut och allt som han uppenbarar är felfritt? (Vi inser det.) Alla dessa exempel är huvudpunkter om Guds helighet som jag talar om. Idag kanske dessa ord enbart ter sig som en lärosats för er, men en dag när du upplever och bevittnar den sanne Guden själv utifrån hans ord och hans verk kommer du att säga ur djupet av ditt hjärta att Gud är helig, att Gud skiljer sig från mänskligheten och att hans hjärta, sinnelag och väsen är heliga. Den heligheten låter människan se hans fulländning och låter henne se att Guds helighets väsen är fläckfritt. Hans helighets väsen avgör att han är den unike Guden själv och det visar människan och bevisar att han är den unike Guden själv. Är inte det huvudpoängen? (Det är det.)

Idag har vi skapat en överblick över flera delar av innehållet från tidigare möten. Vi ska avrunda vår översikt här. Jag hoppas att ni alla ska ta till er huvudpunkterna i varje punkt och ämne. Tänk inte bara på dem som lärosatser; läs igenom dem ordentligt och försök att komma underfund med dem när ni har tid. Kom ihåg dem i ert hjärta och tillämpa dem i praktiken så kommer ni sannerligen att lära er allt jag har sagt om det sanna uppenbarandet av Guds sinnelag och vad han har och är. Men du kommer aldrig att förstå dem om du bara skriver dem i din anteckningsbok utan att läsa igenom dem eller fundera över dem. Det förstår du väl nu? Efter att ha kommunicerat dessa tre punkter kommer människor att ha vunnit en generell – eller till och med specifik – förståelse av Guds status, hans väsen och hans sinnelag. Men kommer de att ha en fullständig förståelse av Gud? (Nej.) Finns det nu i er egen förståelse av Gud några andra områden där ni känner att ni behöver en djupare förståelse? Det vill säga att du kanske, efter att ha fått en förståelse av Guds auktoritet, hans rättfärdiga sinnelag och hans helighet, har nått ett erkännande i ditt eget sinne av hans unika status och ställning, men du måste genom egna erfarenheter lära känna och uppskatta hans handlingar, hans makt och hans väsen innan du kan få en djupare förståelse. Ni har nu lyssnat på dessa utläggningar och kan ta denna trosartikel till ert hjärta: Gud existerar sannerligen och det är ett faktum att han styr över allt. Ingen människa får kränka hans rättfärdiga sinnelag och hans helighet är något alldeles visst som ingen människa får ifrågasätta. Dessa är faktum. Dessa utläggningar låter Guds status och ställning slå rot i människors hjärtan. När de väl har slagit rot måste människor försöka förstå mer.

Gud är livets källa för alla ting (I)

Idag ska jag dela gemenskap om ett nytt ämne för er. Vilket kommer det ämnet att vara? Rubriken för det ämnet kommer att vara ”Gud är livets källa för alla ting”. Är inte det ett ganska omfattande ämne att diskutera? Känns det som något som kan vara lite onåbart? Gud som livets källa för alla ting kan te sig som ett ämne som människor känner sig frikopplade från, men alla som följer Gud måste förstå det. Det beror på att den frågan är oupplösligt förenad med att varje person känner Gud, kan tillfredsställa honom och vörda honom. Därför måste det ämnet kommuniceras. Tidigare kan vissa ha haft en grundläggande förståelse av det ämnet och somliga var kanske medvetna om det. De kan ha en naiv kunskap eller ytlig förståelse av det i sina sinnen. Andra kan ha vissa särskilda erfarenheter av det; på grund av sina unika erfarenheter har de en djup förståelse av det i sina hjärtan. Men antingen kunskapen om detta är djup eller ytlig är den ensidig för er och inte tillräcklig specifik. Därför måste det ämnet kommuniceras i syfte att ge er en mer specifik och djupare förståelse. Jag kommer att använda en särskild metod för att dela gemenskap om detta ämne med er, en metod som vi inte har använt förut och som ni kan uppfatta som lite ovanlig eller lite olustig. Hur som helst, efter ni har hört det kommer ni att känna till det, oavsett vilken metoden är. Tycker ni om att lyssna på berättelser? (Det gör vi.) Det tycks som om jag gjorde rätt i att som metod välja att berätta en historia. Ni tycker alla om att höra på berättelser. Så låt oss börja. Ni behöver inte skriva ner den i era anteckningar. Jag ber att ni ska vara lugna och inte bli rastlösa. Du kan blunda, om du känner att du blir distraherad av omgivningen eller folk omkring dig med ögonen öppna. Jag har en underbar liten historia att berätta för er. Det är en historia om ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan. Vilka är huvudelementen i den historia som jag kommer att berätta? (Ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan.) Kommer Gud att vara med i den? (Nej.) Men jag är säker på att ni kommer att känna er avslappnade och nöjda när historien har berättats. Då så, nu får ni vara tysta och lyssna.

Berättelse 1. Ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan

Ett litet frö föll till marken. När ett kraftigt regn dragit förbi sköt fröet ett spätt skott och rötterna grävde sig långsamt ner i jorden. Skottet växte sig med tiden större, trotsade hårda vindar och kraftigt regn och följde årstidernas växlingar allt eftersom månen tilltog och avtog. På sommaren frambringade jorden vatten som en gåva, så att skottet kunde uthärda den brännande hettan. Och tack vare jorden kände fröet inte hettan och överlevde därför sommarens hetta. När vintern kom slöt jorden skottet i sin varma famn och de höll hårt om varandra. Och tack vare jordens värme överlevde skottet den bittra kylan och klarade sig oskadd genom vinterstormarna och årstidens snöfall. I skydd av jorden växte sig skottet modigt och var lyckligt. Det växte sig högt och stolt av den osjälviska näring som jorden sörjde för. Skottet växte lyckligt. Det sjöng när regnet skvalade och det dansade och svajade när vinden blåste. Och på det viset var skottet och jorden beroende av varandra …

Åren gick och skottet var nu ett högrest träd. Kraftiga grenar växte från det med otaliga blad i spetsen och det stod stadigt på marken. Trädets rötter grävde ner sig i marken som tidigare, men nu trängde de sig djupt ner i jorden nedanför. Det som en gång hade skyddat skottet var nu grunden för det mäktiga trädet.

En solstråle föll på trädet och stammen skälvde. Trädet sträckte sina grenar långt ut och sög åt sig ljuset. Jorden nedanför andades i takt med trädet och jorden kändes förnyad. Plötsligt blåste en frisk fläkt bland grenarna och trädet darrade av förtjusning och exploderade av energi. Och på det viset var trädet och solljuset beroende av varandra …

Människor satt i den svala skuggan av trädet och njöt av den friska, väldoftande luften. Luften renade deras hjärtan och lungor och den renade deras blod. Människorna kände sig inte längre trötta eller nedtyngda. Och på det viset var människorna och trädet beroende av varandra …

En flock sångfåglar slog sig kvittrande ned på trädets grenar. Kanske undvek de en fiende eller så fostrade de och undervisade sina ungar, eller så tog de bara en kort paus. Och på det viset var fåglarna och trädet beroende av varandra …

Trädets slingriga och snåriga rötter grävde sig djupt ner i marken. Stammen skyddade jorden från vind och regn och den sträckte ut sina stora grenar och skyddade marken under sig och trädet gjorde det för att jorden är dess moder. De lever tillsammans, är beroende av varandra och ska aldrig leva åtskilda …

Det var slutet på berättelsen. Ni kan öppna ögonen nu. Jag har berättat en historia om ett frö, jorden, ett träd, solljuset, sångfåglarna och människan. Berättelsen har bara några få delar. Vilka känslor fick ni av den? Förstår ni den, så som den berättades? (Vi förstår.) Ni får gärna tala om era känslor. Så vad känner ni efter att ha hört den här berättelsen? Jag ska börja med att säga att det går att se och röra vid alla de ting som jag nämnde för er; de är verkliga ting, inte metaforer. Jag vill att ni fortsätter och funderar över det jag har tagit upp. Inget av det jag behandlade var djupt och det är några få meningar som utgör huvudpoängen med historien. (Berättelsen vi hörde målar upp en vacker bild: fröet får liv och medan det växer upplever det de fyra årstiderna: vår, sommar, höst och vinter. Jorden är som en moder i sitt sätt att ge näring. Den ger värme på vintern så att skottet kan överleva kylan. När skottet har mognat till ett träd faller en solstråle på dess grenar och skänker trädet stor lycka. Bland alla ting i Guds skapelse ser vi att jorden lever och är beroende av trädet. Vi ser också att solljuset ger mycket värme till trädet och även om fåglar är en vanlig syn ser vi hur fåglarna, trädet och människorna sammanstrålar i harmoni. När vi hör den här berättelsen känner vi i våra hjärtan att allting i Guds skapelse faktiskt lever.) Väl talat! Är det någon som har något att tillägga? (I berättelsen ser vi de underbara ting som Gud har gjort, när fröet skjuter skott och växer upp till ett högrest träd. Gud gjorde så att alla ting lever och är beroende av varandra och de är alla förbundna med varandra och bistår varandra. Vi ser Guds visdom, hans under, och vi ser att han är livets källa för alla ting.)

Allt det jag nyss har talat om är sådant som ni har sett tidigare, som till exempel frön. Dem känner ni väl till? Att ett frö växer upp till ett träd kanske inte är en process som ni har följt i detalj, men ni vet ju att det är ett faktum, eller hur? Ni har kunskap om jorden och solljuset. Bilden av sångfåglar som är uppflugna i ett träd är ju något som alla människor har sett, inte sant? Och människor som svalkar sig i skuggan av ett träd har ni väl alla sett? (Vi har sett det.) Så vilken känsla får ni när ni ser alla dessa exempel i samma bild? (Harmoni.) Kommer alla de exempel som förekommer i den bilden från Gud? (Ja.) Eftersom de kommer från Gud, vet han värdet och betydelsen av att alla dessa exempel existerar tillsammans på jorden. När Gud skapade alla ting hade han en plan för varje del, och varje ting han skapade visar hans avsikter och han genomsyrar dem med liv. Han skapade den levande miljön åt mänskligheten vilken tas upp i berättelsen som vi just hörde. Den tar upp det ömsesidiga beroendet mellan fröet och jorden; jorden ger näring åt fröet och fröet är bundet till jorden. Förhållandet mellan dessa båda var förutbestämt av Gud från allra första början. Trädet, solljuset, sångfåglarna och människan i denna bild är exempel på den levande miljö som Gud skapade åt mänskligheten. För det första kan inte trädet lämna jorden och klarar sig inte utan solljus heller. Vilket var då Guds syfte med att skapa trädet? Kan vi säga att det bara var för jorden? Kan vi säga att det bara var för sångfåglarna? Kan vi säga att det bara var för människorna? (Nej.) Vilket är förhållandet mellan dem? Förhållandet mellan dem är ett ömsesidigt beroende som innebär att de inte kan skiljas åt. Det vill säga att jorden, trädet, solljuset, sångfåglarna och människorna är beroende av varandra för sin existens och de ger varandra näring. Trädet skyddar jorden medan jorden ger näring åt trädet; solljuset försörjer trädet medan trädet skapar frisk luft av solljuset och bidrar till att svalka jorden efter solljusets hetta. Vem gagnar det i slutänden? Mänskligheten gagnas av det, eller hur? Och det är en av principerna bakom att Gud gjorde den levande miljön åt mänskligheten och ett av de främsta syftena med det. Trots att det är en enkel bild kan vi se Guds visdom och hans avsikter. Mänskligheten kan väl inte leva utan jorden, eller utan träden, eller utan sångfåglarna och solljuset? Även om det var en berättelse så är den ett mikrokosmos av hur Guds skapade universum och skänkte den levande miljön till människan.

Gud skapade himmel och jord och alla ting åt mänskligheten och han skapade även den levande miljön. För det första är den huvudpoäng vi tog upp i berättelsen de ömsesidiga relationer och det ömsesidiga beroende som råder mellan alla ting. Enligt den principen är den levande miljön för mänskligheten skyddad, den överlever och består; på grund av denna levande miljös existens kan mänskligheten frodas och fortplanta sig. Vi såg en scen med trädet, jorden, solljuset, sångfåglarna och människor. Fanns Gud där också? Människor ser det kanske inte, eller hur? Men människor kan se reglerna för de ömsesidiga relationerna mellan tingen i scenen; i och med dessa regler kan människor se att Gud existerar och att han är härskaren. Gud använder dessa principer och regler till att bevara alla tings liv och existens. Det är på det sättet han sörjer för alla ting och sörjer för mänskligheten. Har den här berättelsen någon koppling till det tema som vi just diskuterade? På ytan verkar det inte finnas någon, men de regler som Gud har gjort som Skapare och hans herravälde över alla ting är i själva verket starkt kopplade till att han är livets källa för alla ting, och de är oupplösligt förenade med varandra. Visst har ni lärt er något nu?

Gud är mästaren över de regler som kontrollerar universum, han kontrollerar de regler som styr överlevnaden hos alla ting, och han kontrollerar också universum och alla ting så att de kan samexistera; han gör så att de inte utplånas eller försvinner, så att mänskligheten kan fortsätta existera och människan kan leva i en sådan miljö genom Guds ledarskap. Dessa regler som styr alla ting är under Guds herravälde och mänskligheten kan inte ingripa och inte förändra dem; endast Gud själv känner dessa regler och endast han själv förvaltar dem. När träden ska få skott, när det ska regna, hur mycket vatten och hur mycket näring som jorden ska ge växterna, vilken årstid som löven ska falla, vilken årstid som träden ska bära frukt, hur mycket energi som solljuset ska ge träden, vad träden ska avge av den energi de får av solljuset – allt detta är ting som Gud redan hade planerat när han skapade universum och det är lagar som människan inte kan bryta mot. De ting som är skapade av Gud – antingen de är levande eller tycks vara icke levande enligt människor – är alla i Guds händer och under hans herravälde. Ingen människa kan förändra eller bryta mot den regeln. Det vill säga att Gud, när han skapade alla ting, formulerade hur de skulle vara. Trädet kunde inte rota sig, skjuta skott och växa utan jord. Om inte jorden hade några träd skulle den torka. Trädet är också hem för sångfåglarna, det är en plats där de tar skydd från vinden. Skulle det vara okej om trädet var utan solljus? (Det skulle inte vara okej.) Om trädet bara hade jorden skulle det inte fungera. Allt detta är till för mänskligheten och för mänsklighetens överlevnad. Människan får frisk luft från trädet och lever på marken som det skyddar. Människan kan inte leva utan solljus, människan kan inte leva utan alla olika levande varelser. Även om förhållandena mellan dessa ting är komplexa måste du komma ihåg att Gud skapade de regler som styr alla ting så att de kan existera med en ömsesidig koppling och på ett ömsesidigt beroende sätt; varje enskilt ting som han skapade har ett värde och en betydelse. Om Gud skapade något utan betydelse skulle han låta det försvinna. Det är en av de metoder han använde då han sörjde för alla ting. Vad syftar att ”sörja för” på i denna berättelse? Går Gud ut och vattnar trädet varje dag? Behöver trädet Guds hjälp för att andas? (Nej.) Att ”sörja för” syftar i det här exemplet på Guds förvaltning av alla ting efter skapelsen; det enda han behövde var regler för att få saker och ting att fungera smidigt. Trädet växte helt av sig självt genom att det planterades i jorden. Alla förutsättningar för att det skulle växa skapades av Gud. Han gjorde solljuset, vattnet, jorden, luften och den omgivande miljön, vinden, frosten, snön och regnet och de fyra årstiderna; det är de förutsättningar som trädet behöver för att kunna växa, det är ting som Gud förberedde. Är då Gud källan till denna levande miljö? (Ja.) Måste Gud gå ut varje dag och räkna varje blad på träden? Det behövs inte, eller hur? Gud behöver inte heller hjälpa trädet att andas. Gud behöver inte heller väcka solljuset varje dag och säga: ”Det är dags att lysa på träden nu.” Det behöver han inte göra. Solljuset skiner självmant enligt reglerna; trädet tar upp solljuset när det behöver och när solljuset inte behövs fortsätter trädet att leva inom reglernas ram. Ni kanske inte har förmåga att förklara det fenomenet tydligt, men det är ett faktum som alla kan se och erkänna. Det enda du behöver göra är att medge att reglerna för alla tings existens kommer från Gud och veta att Gud har herraväldet över deras tillväxt och överlevnad. Visst förstår du det?

Används en metafor i den här berättelsen, som människor skulle kalla den? Är den antropomorf? (Nej.) Det jag talade om är sant. Allt som är levande, allt som har liv, befinner sig under Guds herravälde. Det fick liv efter att Gud skapade det; det är liv som är givet av Gud och det följer lagarna och vägen som han har skapat för det. Det behöver inte förändras av människan och det behöver ingen hjälp från människan; det är så Gud sörjer för alla ting. Visst förstår ni det? Tror ni att det är nödvändigt att människor inser det? (Ja.) Har då den här berättelsen något att göra med biologi? Har den någon förbindelse med något kunskaps- eller vetenskapsområde? Vi diskuterar inte biologi här och vi bedriver definitivt ingen biologisk forskning. Vilken är huvudpoängen som vi talar om här? (Att Gud är livets källa för alla ting.) Vad ser ni bland skapelsens alla ting? Har ni sett träd? Har ni sett jorden? (Ja.) Visst har ni sett solljuset? Har ni sett fåglar som sitter uppflugna i träden? (Det har vi.) Är mänskligheten glad över att leva i sådana omgivningar? (Det är den.) Det vill säga, Gud använder alla ting – de ting som han har skapat – till att bevara mänsklighetens hem för överlevnad och skydda mänsklighetens hem och det är så han sörjer för människan och sörjer för alla ting.

Vad känner ni inför att jag diskuterar dessa ting på det här viset och kommunicerar på det här sättet? (Det är lätt att förstå och praktiska exempel ges.) Visst är det här är ett konkret sätt att diskutera saker på? Är den här berättelsen nödvändig för att hjälpa människor att erkänna att Gud är livets källa för alla ting? (Ja.) Om den är nödvändig ska vi fortsätta med nästa berättelse. Innehållet i nästa berättelse är lite annorlunda och huvudpoängen är också lite annorlunda; tingen i berättelsen är sådana som människor kan se i Guds skapelse. Jag kommer än en gång att tillämpa metoden att berätta en historia för er som ni alla får lyssna på i tystnad för att sedan fundera över vad det är jag talar om. När jag har avslutat berättelsen kommer jag att ställa några frågor till er för att se hur mycket ni har lärt er. Huvudpersonerna i den här berättelsen är ett väldigt berg, en liten å, en häftig vind och en gigantisk våg.

Berättelse 2. Ett väldigt berg, en liten å, en häftig vind och en gigantisk våg

Det var en smal å som slingrade sig fram och slutligen nådde foten av ett väldigt berg. Berget blockerade vägen för den smala ån, så ån bad berget med sin tunna, lilla stämma: ”Var snäll och låt mig passera, du hindrar mig och blockerar min väg vidare.” Då frågade berget: ”Vart är du på väg?” På det svarade den lilla ån: ”Jag letar efter mitt hem.” Berget sa: ”Låt gå, sätt igång och rinn rätt över mig!” Men eftersom den lilla ån var för svag och för ung fanns det inget sätt för den att rinna över ett sådant väldigt berg, så den hade inget val utan fick fortsätta rinna fram till bergets fot …

En häftig vind for förbi och förde med sig sand och damm fram till berget. Vinden röt till berget: ”Släpp förbi mig!” Berget frågade: ”Vart är du på väg?” Vinden tjöt tillbaka: ”Jag vill ta mig över till andra sidan berget.” Berget sa: ”Låt gå, det kan du göra om klarar av att bryta igenom mig på mitten!” Den häftiga vinden tjöt och levde om, men hur ilsket den än blåste kunde den inte bryta igenom berget på mitten. Vinden blev trött och stannade upp för att vila. Så på den sidan av berget var det bara en mild vind som blåste nyckfullt, vilket människorna där tyckte om. Sådan var den hälsning som berget gav till människorna …

På havsstranden rullade skummet mjukt mot revet. Plötsligt höjde sig en gigantisk våg och närmade sig rytande berget. ”Flytta på dig!” ropade den gigantiska vågen. Berget frågade: ”Vart är du på väg?” Den väldiga vågen stannade inte utan fortsatte stiga samtidigt som den svarade: ”Jag utvidgar mitt territorium och jag vill sträcka ut mina armar lite.” Berget sa: ”Låt gå, om du kan ta dig över min topp ska jag flytta mig ur vägen.” Den väldiga vågen backade lite och reste sig sedan mot berget igen. Men hur den än försökte kunde den inte ta sig över berget. Den kunde inte annat än att långsamt dra sig tillbaka till varifrån den kom …

Under flera århundraden rann den smala ån stilla runt bergets fot. Genom att följa den sträckning som berget hade gjort tog sig den smala ån tillbaka hem; den förenades med floden och rann ut i havet. Tack vare bergets omsorg kom den smala ån aldrig vilse. Den smala ån och det väldiga berget litade på varandra, de begränsade varandra och var beroende av varandra.

Under flera århundraden ändrade den häftiga vinden inte sin vana att tjuta åt berget. Den häftiga vinden blåste upp stora sandvirvlar när den ”hemsökte” berget precis som den hade gjort tidigare. Den hotade berget men bröt aldrig igenom berget på mitten. Den häftiga vinden och det väldiga berget litade på varandra, de begränsade varandra och var beroende av varandra.

Under flera århundraden vilade inte heller den gigantiska vågen och slutade aldrig bre ut sig. Den röt och reste sig gång på gång mot berget, men berget rörde sig aldrig en centimeter. Berget vakade över havet och därigenom förökade sig varelserna i havet och frodades. Den gigantiska vågen och det väldiga berget litade på varandra, de begränsade varandra och var beroende av varandra.

Här är berättelsen slut. Vad kan ni börja med att berätta för mig om den här historien, om det huvudsakliga innehållet? Först var det ett berg, en smal å, en häftig vind och en gigantisk våg. Vad hände i första delen med den smala ån och det väldiga berget? Varför skulle vi prata om det väldiga berget och den lilla ån? (Eftersom berget skyddade ån kom ån aldrig vilse. De litade på varandra.) Skulle du säga att berget skyddade eller hindrade den lilla ån? (Skyddade den.) Kan det vara så att det hindrade den? Berget och den lilla ån höll ihop; berget skyddade ån och det var också ett hinder. Berget skyddade ån så att den kunde rinna ut i floden, men det hindrade den också från att rinna överallt där den kunde svämma över och bli förödande för människor. Är det huvudpoängen i det här avsnittet? Att berget skyddade ån och fungerade som en barriär säkrade människors hem. Sedan har vi den lilla ån som ansluter sig till floden vid bergets fot och senare rinner ut i havet; är det inte en nödvändighet för den lilla ån? Vad litade ån på när den rann ut i floden och sedan havet? Litade den inte på berget? Den litade på bergets beskydd och på att berget skulle fungera som en barriär; är det huvudpoängen? Inser du bergens betydelse för vatten i det här exemplet? Har Gud som sitt syfte att göra berg både höga och låga? (Ja.) Det här är en liten del av berättelsen och bara en smal å och ett stort berg visar oss värdet och betydelsen av dessa båda ting i Guds skapelse av dem. Hur han härskar över dessa båda ting visar oss också hans visdom och syfte. Är det inte så?

Vad tar den andra delen av berättelsen upp? (En häftig vind och det väldiga berget.) Är vinden något bra? (Ja.) Inte nödvändigtvis, eftersom vinden kan vara förödande om den är för kraftig. Hur skulle det kännas om du var tvungen att stanna ute i den häftiga vinden? Det beror på hur kraftig den var, eller hur? Om det var en svag bris eller om det blåste måttlig vind skulle det fortfarande vara acceptabelt, som mest kunde någon ha svårt att hålla ögonen öppna. Men skulle du kunna klara dig om vinden blåste så starkt att den blev en tornado? Det skulle du inte stå ut med. Så det stämmer inte när folk säger att vinden alltid är bra eller att den alltid är dålig, för det beror på hur stark vinden är. Vad är det då för nytta med berget här? Är det inte lite som ett filter för vinden? Berget tar den häftiga vinden och förminskar den till vad? (En mild bris.) De flesta skulle kunna röra vid den och känna den i miljön de levde i – var det en häftig vind eller en mild bris som de kände? (En mild bris.) Är det inte ett av syftena med att Gud skapade berg? Är det inte hans avsikt? Hur skulle det vara för folk att bo i en omgivning där den häftiga vinden blåste omkring sandfragment utan något som blockerade eller filtrerade dem? Kunde det vara så att människor inte skulle kunna leva på land om sand och stenar blåste omkring? En del kunde bli träffade i huvudet av stenar som flög runt medan andra kunde få sand i ögonen som hindrade dem från att se. Människor kunde sugas upp i luften eller vinden kunde blåsa så hårt att de inte kunde stå. Hus skulle förstöras och alla möjliga katastrofer skulle inträffa. Har den häftiga vinden ett värde? När jag sa att den var dålig kanske människor kände att den inte hade något värde, men är det så? Har det inget värde att förvandla den till en bris? Vad behöver människor mest när det är fuktigt eller kvävande? De behöver en mild bris som sveper mjukt över dem, för att friska upp och rensa deras huvuden, skärpa deras tänkande, återställa och förbättra deras mentala tillstånd. Om ni alla exempelvis sitter i ett rum med många människor och luften är instängd, vad behöver ni då som mest? (En mild bris.) På platser där luften är disig och förorenad kan det göra att människor tänker långsammare, minska deras blodflöde och få dem att bli mindre klartänkta. Men luften blir frisk om den får möjlighet att röra sig och cirkulera och människor kommer att må mycket bättre. Även om den lilla ån och den häftiga vinden skulle kunna bli en katastrof kommer berget, så länge det är där, att förvandla dem till sådant som faktiskt gagnar människor; eller hur?

Vad handlar den tredje delen av berättelsen om? (Det väldiga berget och den jättelika vågen.) Det väldiga berget och den jättelika vågen. Här är landskapet ett berg vid havet där vi kan se berget, havsskummet och även en jättelik våg. Vad är berget för vågen i det här exemplet? (Ett skydd och en skiljevägg.) Det är både ett skydd och en skiljevägg. Målet med att skydda den är att hindra den delen av havet från att försvinna så att varelserna kan leva där och frodas. Som skiljevägg hindrar berget havsvattnet – denna vattenmassa – från att svämma över och orsaka en katastrof vilket skulle skada och förstöra människors hem. Så man kan säga att berget är både en skiljevägg och ett skydd.

Det här visar betydelsen av den ömsesidiga tilliten mellan berget och ån, berget och den häftiga vinden och berget och den jättelika vågen, och hur de begränsar varandra och är beroende av varandra som jag har talat om. Det finns en regel och en lag som styr överlevnaden hos dessa ting som Gud skapade. Kan du se vad Gud gjorde utifrån det som hände i berättelsen? Skapade Gud universum och ignorerade det som hände sedan? Gav han dem regler och utformade hur de fungerar och ignorerade dem sedan? Är det vad som hände? (Nej.) Vad var det då? Gud kontrollerar fortfarande vattnet, vinden och vågorna. Han låter dem inte löpa amok och han låter dem inte skada och förstöra människors hem, och därför kan människor fortsätta leva och frodas på denna mark. Det innebär att Gud redan hade planerat reglerna för tillvaron när han gjorde universum. När Gud gjorde dessa ting säkerställde han att de skulle gagna mänskligheten och kontrollerade dem också, så att de inte skulle bli problematiska eller förödande för mänskligheten. Om inte vattnen sköttes av Gud, skulle de inte rinna överallt? Skulle inte vinden blåsa på alla håll och kanter? Följer de regler? Om inte Gud skötte dem skulle de inte styras av några regler och vinden skulle tjuta och vattnen skulle stiga och strömma omkring överallt. Om den jättelika vågen hade varit högre än berget, skulle det området av havet fortfarande kunna existera? Havet skulle inte kunna existera. Om inte berget vore lika högt som vågen skulle inte det området av havet existera och berget skulle förlora sitt värde och sin betydelse.

Ser du Guds visdom i dessa båda berättelser? Gud skapade universum och är Herre över det; han är ansvarig för det och sörjer för det medan han vakar över varje ord och handling. Han håller också uppsikt över varje del av människans liv. Så Gud skapade universum och alla tings betydelse och värde liksom deras funktion, deras beskaffenhet och deras regler för överlevnad är lika tydligt kända av honom som hans egen handflata. Gud skapade universum; tror ni att han måste utforska de regler som styr universum? Behöver Gud sätta sig in i mänsklig kunskap eller vetenskap för att utforska och förstå det? (Nej.) Finns det någon människa som har en så omfattande lärdom och ofantlig visdom att hon förstår allting så som Gud gör? Det finns det inte. Eller hur? Finns det några astronomer eller biologer som verkligen förstår hur allt lever och växer? Kan de verkligen förstå värdet av varje tings existens? (Det kan de inte.) Det är för att alla ting skapades av Gud, och oavsett hur mycket och ingående människorna studerar den kunskapen eller hur länge de försöker lära sig den kommer de aldrig kunna greppa mysteriet och syftet med Guds skapelse av alla ting, eller hur? Nu när vi har diskuterat så här långt, känner ni då att ni har en viss förståelse av bibetydelsen av meningen ”Gud är livets källa för alla ting”? (Ja.) Jag förstod att många när jag tog upp den frågan genast skulle tänka att ”Gud är sanning och Gud använder sitt ord för att sörja för oss”, men de skulle bara tänka på det på den nivån. Vissa skulle till och med känna ”att Gud sörjer för mänskligt liv, sörjer för daglig mat och dryck och alla dagliga behov betyder inte att han sörjer för människan”. Är det inte vissa som känner så? Är inte Guds avsikt mycket tydlig utifrån hur han skapade allt så att mänskligheten kan existera och leva normalt? Gud vårdar den omgivning som människor lever i och sörjer för allt som mänskligheten behöver. Vidare vårdar han och har herraväldet över alla ting. Allt detta gör att mänskligheten kan leva normalt och frodas normalt; det är på det sättet som Gud sörjer för alla ting och sörjer för mänskligheten. Behöver inte människor erkänna och förstå dessa ting? Kanske säger somliga: ”Det här ämnet är för långt borta från vår kunskap om den sanne Guden själv och vi vill inte veta det här, för människan kan inte leva av bröd allena utan istället av Guds ord.” Stämmer det? (Nej.) Vad är felet här? Kan du ha en fullständig förståelse av Gud om du bara vet vad Gud har sagt? Om du bara accepterar hans verk och hans dom och tuktan, kommer du då att ha en fullständig förståelse av Gud? Om du bara känner till en mindre del av Guds sinnelag, en mindre del av Guds auktoritet, så är det väl tillräckligt för att uppnå en förståelse av Gud? (Nej. Det är för ensidigt och då är vår kunskap urholkad. Men när vi känner Gud i varje del av Guds verk, i kombinationen med skapade ting som bergen och åarna, sjöarna, fröna, solljuset och regnet – ting som vi ser, iakttar och upplever – känner vi att vår förståelse blir verklig.) Guds handlingar börjar med att hans skapar universum och de fortsätter idag när hans handlingar är uppenbara ständigt och i varje stund. Om människor tror att Gud existerar bara för att han har valt ut några människor som han uträttar sitt verk i för att rädda dem och om de tror att inga andra ting inbegriper Gud, hans auktoritet, hans status och hans handlingar, kan det anses vara att verkligen känna Gud? Människor som har en sådan så kallad kunskap om Gud – som grundar sig på den ensidiga uppfattningen att Guds gärning är begränsad till en grupp personer. Är det en sann kunskap om Gud? Förnekar inte människor med en sådan kunskap att Gud har skapat alla ting och att han har herravälde över dem? Vissa människor vill inte ägna detta sin uppmärksamhet och kanske tänker för sig själva: ”Jag ser inte Guds herravälde över alla ting, det är något som är för avlägset för mig och jag vill inte förstå det. Gud gör precis som han vill och det har inget med mig att göra. Jag är bara intresserad av att acceptera Guds ledarskap och hans ord och jag kommer att bli frälst och fullkomnad av Gud. Jag kommer bara att ägna min uppmärksamhet åt dessa ting, men jag kommer inte försöka förstå något annat eller ägna det någon tanke. Vilka regler Gud än gjorde när han skapade alla ting eller vad än Gud gör för att sörja för dem och för mänskligheten har inget med mig att göra.” Vad är det för prat? Är det inte högst skamligt? Finns det några bland er som tänker så? Jag vet att det finns en stor majoritet som tänker på det sättet även om ni inte kommer att säga det. Sådana bokstavstrogna personer kan använda sin egen så kallade andliga ståndpunkt i hur de ser på allt. De vill begränsa Gud till Bibeln, begränsa Gud till de ord han har talat och begränsa Gud till det ordagranna skrivna ordet. De vill inte veta mer om Gud och de vill inte att Gud ska ägna mer uppmärksamhet åt att göra andra saker. Den typen av tänkande är barnsligt och mycket religiöst. Kan människor med sådana uppfattningar känna Gud? De skulle ha svårt att lära känna Gud. Idag har jag berättat dessa båda historier och pratat om dessa båda aspekter. Efter att nyss ha hört dem och nyss ha kommit i kontakt med dem kanske ni känner att de är djupa eller till och med något abstrakta och svåra att greppa och förstå. Det kanske är svårt att relatera dem till Guds handlingar och Gud själv. Men varje person och var och en som strävar efter att känna Gud bör tydligt och rätt känna till alla Guds handlingar och allt han har gjort bland alla ting och bland hela mänskligheten. Den kunskapen kommer att ge dig en bekräftelse och tro på Guds sanna existens. Den kommer också att ge dig en exakt kunskap om Guds visdom, hans makt och hur han sörjer för alla ting. Den kommer att göra att du tydligt kan förstå Guds sanna existens och se att den inte är fiktiv och inte en myt. Den gör att du kan se att den inte är vag och inte bara en teori och att Gud förvisso inte bara är andlig näring utan sannerligen existerar. Vidare gör det att du kan känna honom som Gud genom hans sätt att alltid sörja för alla ting och för mänskligheten; Han gör det på sitt eget sätt och enligt sin egen rytm. Så man kan säga att det beror på att Gud skapade alla ting och gav dem regler att de alla på hans befallning utför sina tilldelade uppgifter, fullföljer sina åligganden och spelar den roll som de var och en blivit anvisade. Alla ting fyller sin egen roll för mänskligheten och gör det i det utrymme, i den miljö, där människor lever. Om inte Gud gjorde saker på det sättet och om inte mänsklighetens miljö vore som den är skulle varken människors tro på Gud eller att de följde honom vara möjligt; det skulle bara vara tomt prat, visst är det så?

Låt oss ta en ny titt på berättelsen vi hörde nyss – det väldiga berget och den lilla ån. Vad är nyttan med berget? Levande ting blomstrar på berget, så dess existens har ett värde i sig. Samtidigt blockerar berget den lilla ån och ser till att den inte rinner vart den vill och därmed orsakar katastrofer för människor. Visst stämmer det? I kraft av sin existens låter berget levande ting som träden och gräsen och alla andra växter och djur på berget växa, samtidigt som det styr var den lilla ån rinner; berget samlar upp vattnet från ån och leder det på naturlig väg runt sin fot där det kan rinna ut i floden och slutligen i havet. De regler som är tillämpliga här skapades inte av naturen utan ordnades särskilt av Gud vid tiden för skapelsen. När det gäller det väldiga berget och den häftiga vinden behöver berget också vinden. Berget behöver vinden för att smeka de levande ting som lever på det samtidigt som berget begränsar hur hårt den häftiga vinden kan blåsa, så att den inte tar överhanden och ödelägger. Den regeln innefattar på ett sätt det väldiga bergets plikt; utformade sig alltså den regeln om bergets plikt på egen hand? (Nej.) Den gjordes istället av Gud. Det väldiga berget har sin egen plikt och den häftiga vinden har sin plikt den med. När det gäller det väldiga berget och den jättelika vågen, skulle vattnet finna en riktning för sitt flöde på egen hand, om berget inte fanns där? (Nej.) Vattnet skulle också ta överhanden och ödelägga. Berget har sitt eget värde som berg och havet har sitt eget värde som hav. På det sättet, under de omständigheterna där de kan samexistera normalt utan att inkräkta på varandras områden, begränsar de också varandra; det väldiga berget begränsar havet så att det inte svämmar över och skyddar därmed människors hem, och detta gör också att havet kan livnära de levande ting som bor i det. Utformade sig det landskapet på egen hand? (Nej.) Det skapades också av Gud. Av de bilderna ser vi att Gud, när han skapade universum, förutbestämde var berget skulle stå, var ån skulle rinna, från vilket håll den häftiga vinden skulle börja blåsa och vart, liksom hur höga de väldiga vågorna skulle vara. Guds intentioner och syfte ryms inom alla dessa ting och de är hans gärningar. Kan ni nu se att Guds gärningar är närvarande i alla ting? (Ja.)

Vad är syftet med vår diskussion om dessa ting? Är det så att människor kan utforska reglerna bakom Guds skapelse av universum? Är det så att människor ska bli intresserade av astronomi och geografi? (Nej.) Vad är det då? Det är så att människor ska förstå Guds gärningar. I Guds handlingar kan människor bekräfta och belägga att Gud är livets källa för alla ting. Om du kan förstå den poängen kommer du sannerligen att kunna bekräfta Guds plats i ditt hjärta och du kommer att kunna bekräfta att Gud är den unike Guden själv, Skaparen av himmel och jord och alla ting. Så är det till gagn för din förståelse av Gud att känna till reglerna för alla ting och känna Guds gärningar? (Ja.) Hur mycket är det till gagn? Skulle du för det första fortfarande vara intresserad av astronomi och geografi, när du förstod dessa Guds gärningar? Skulle du fortfarande ha en skeptikers hjärta och tvivla på att Gud är Skaparen av alla ting? Skulle du fortfarande ha en forskares hjärta och tvivla på att Gud är Skaparen av alla ting? (Nej.) Kommer du i ditt hjärta verkligen att tro att Gud sörjer för universum när du bekräftar att Gud är Skaparen av universum och vidare lär känna reglerna bakom hans skapelse? (Ja.) Används ”sörjer för” i vilken betydelse som helst eller används det i ett särskilt sammanhang? Att Gud sörjer för universum har en mycket vid betydelse och tillämpning. Gud sörjer inte bara för människors dagliga behov av mat och dryck, han sörjer för allt som mänskligheten behöver, inklusive allt som människor ser och ting som inte går att se. Gud upprätthåller, förvaltar och styr den levande miljö som mänskligheten behöver. Oavsett vilken miljö mänskligheten behöver och oavsett vilken årstid så har Gud förberett det. Oavsett vilket klimat eller vilken temperatur som är lämplig för människans existens så är det under Guds kontroll och inga av dessa regler uppstår av sig själva eller av en slump; de är resultatet av Guds styre och hans gärningar. Gud själv är källan till alla dessa regler och han är livets källa för alla ting. Det är ett vedertaget och obestridligt faktum, antingen du tror det eller inte, antingen du kan se det eller inte och antingen du kan förstå det eller inte.

Jag vet att den stora majoriteten bara tror på det som Gud sa och gjorde i Bibeln, och att Gud uppenbarade sina gärningar för en liten minoritet för att folk skulle kunna inse värdet av hans existens, förstå hans status och veta att han verkligen existerar. Men det faktum att Gud skapade universum och att han förvaltar och sörjer för alla ting tycks för många människor vara vagt och tvetydigt och de har till och med en tvivlande inställning. Den sortens inställning gör att människor genomgående tror att den naturliga världens lagar utformade sig själva, att den naturliga världens förändringar, omvandlingar och fenomen uppstod på egen hand liksom själva de lagar som styr naturen. Det innebär att människor inte kan föreställa sig i sina tankar hur Gud skapade och styr över alla ting, de kan inte förstå att Gud förvaltar och sörjer för alla ting. På grund av den premissens begränsningar tror inte människor att Gud skapade och är Herre över alla ting och att han är försörjaren; även de troende är rätt och slätt begränsade till lagens tidsålder, nådens tidsålder och rikets tidsålder; Guds gärningar och att han sörjer för mänskligheten är alltså på något sätt avgränsade till hans utvalda folk. Det är något jag verkligen avskyr att se och det orsakar så stor smärta, för mänskligheten åtnjuter allt som Gud kommer med och ändå förnekar den samtidigt allt som han gör och allt som han ger till den. Folk tror bara att himlen och jorden och alla ting styrs av sina egna naturliga regler och av sina egna naturliga lagar och att de inte har någon härskare som styr dem eller någon härskare som sörjer för dem och beskyddar dem. Även om du tror på Gud kanske du inte tror att alla dessa är hans gärningar; det är ett av de mest förbisedda områdena för alla troende på Gud, för alla som accepterar Guds ord och för alla som följer Gud. Så snart jag börjar diskutera något som inte anknyter till Bibeln eller så kallad andlig terminologi blir somliga uttråkade eller ointresserade eller till och med illa till mods. De tycker att det verkar bli fjärmat från andliga personer och andliga ting. Det är negativt. När det handlar om att känna Guds gärningar, även om vi inte nämner astronomi, geografi eller biologi, så känner vi till Guds herravälde över alla ting, vi vet att han sörjer för alla ting och att han är källan till alla ting. Det är en kritisk uppgift som måste studeras närmare, förstår ni det?

I de två historier jag berättade nyss ville jag ändå, trots att de kanske har en del ovanligt innehåll och kan ha berättats och framställts för er på ett unikt sätt, använda ett rättframt språk och en enkel metod så att ni kunde fatta och acceptera något mer på djupet. Det var mitt enda mål. Jag ville att dessa korta berättelser och scener skulle få er att se och tro att Gud är härskaren över alla ting. Målet med att berätta dessa historier är att ni ska se och lära känna Guds ändlösa gärningar i en berättelses begränsade omfattning. När ni fullt ut kommer att uppnå det resultatet inom er beror på era egna erfarenheter och er individuella strävan. Om du strävar efter sanningen och söker att lära känna Gud så kommer dessa ting att tjäna som en konstant och tydlig påminnelse för dig; de kommer att göra att du får en djupare medvetenhet, en klarhet i din förståelse och du kommer successivt att närma dig Guds faktiska gärningar, en närhet som inte kommer att ha något avstånd eller fel. Men om du inte söker att lära känna Gud, då kan de berättelser du hörde inte vara till skada för er. Ni kan bara betrakta dem som sanna berättelser.

Förstod ni något av dessa två berättelser? För det första, är dessa båda berättelser undantagna vår tidigare diskussion om Guds intresse för mänskligheten? Finns det ett oundvikligt samband? Är det så att vi ser Guds gärningar och hur han planerar och hanterar allt för mänskligheten i de båda berättelserna? Är det så att allt Gud gör och alla hans tankar är inriktade på mänsklighetens existens? (Ja.) Är inte Guds omsorgsfulla tanke och hänsyn till mänskligheten helt uppenbar? Mänskligheten behöver inte göra någonting. Gud har berett själva luften för människor som de andas. De grönsaker och frukter som de äter är lättillgängliga. Från norr till söder, från öst till väst, har varje region sina egna naturliga resurser och olika grödor och frukterna och grönsakerna har beretts av Gud. På tal om den större miljön gjorde Gud alla ting med en ömsesidig relation, sammanflätade och ömsesidigt beroende av varandra. Han använde den metoden och de reglerna för att värna om överlevnaden och existensen hos alla ting och på det viset har mänskligheten levt stilla och fredligt och vuxit och fortplantat sig från en generation till nästa i den levande miljön fram till idag. Det innebär att Gud balanserar den naturliga miljön. Om Guds suveränitet och kontroll inte fanns skulle ingen människa kunna bevara och balansera miljön, även om den hade skapats av Gud från början. Om människan fick göra ett frö av plast och plantera det i jorden, skulle det någonsin spira? Om människan gjorde ett träd av plast och satte det i jorden skulle det inte alstra ett blad på hundratals år, eller hur? På vissa platser finns det ingen luft och där kan människor inte leva och de bör inte gå över gränsen, det är för att skydda mänskligheten och dessa ting är mycket gåtfulla. Varje del av miljön, jordens längd och bredd och varje levande ting på jorden – både levande och döda – har beretts av Gud och han tänkte igenom dem: Varför behövs det ena tinget? Varför är det andra onödigt? Vad är syftet med att ha det ena tinget här och varför ska det andra vara där? Gud har redan tänkt igenom allt detta och människor behöver inte tänka på det. Det finns dåraktiga människor som alltid tänker på att flytta berg, men varför inte flytta till slätten istället för att göra det? Om du inte gillar berg, varför ska du bosätta dig där? Är det inte dåraktigt? Vad händer om du flyttar berget? En orkan kommer att blåsa rätt igenom eller en jättelik våg kommer att forsa fram och människors hem kommer att bli förstörda. Skulle inte det vara en dåraktig sak att göra? Människor kan bara förstöra. De kan inte ens bevara den enda plats de har att bo på och ändå vill de sörja för alla ting. Det är omöjligt.

Gud låter människan förvalta alla ting och ha herraväldet över dem, men gör människan ett bra jobb? Människan tenderar att förstöra; människan är inte bara oförmögen att bevara saker och ting så som Gud skapade dem, hon har i själva verket förstört dem. Mänskligheten har förvandlat bergen till stenflisor, täppt till haven med jord och gjort slätterna till öknar där ingen kan bo. Likväl har människan skapat industrier och byggt kärnkraftverk där i öknen och förstörelsen består i alla riktningar. Floderna är inte längre floder, havet inte längre hav … När människor rubbar balansen och naturens regler är dagen för deras katastrof och död inte långt borta och den är oundviklig. När katastrofen kommer ska de förstå hur dyrbar Guds skapelse är och hur viktig det hela är för mänskligheten. När människan lever i en miljö med ett bra klimat är det som att vara i paradiset. Människor inser inte vilken välsignelse det är, men i samma stund som de förlorar det hela kommer de att inse hur sällsynt och dyrbart det är. Hur skulle man få det hela tillbaka? Vad skulle människor kunna göra om Gud var ovillig att skapa det igen? Vad skulle ni kunna göra? (Vi skulle inte kunna göra någonting.) Det finns faktiskt något ni kan göra och det är mycket enkelt, och när jag talar om vad det är kommer ni genast att veta att det är genomförbart. Varför har människan hamnat i sin nuvarande besvärliga miljösituation? Är det på grund av människans girighet och förstörelse? Kommer inte den levande miljön att successivt rätta till sig om människan upphör med den förstörelsen? Om Gud inte gör någonting, om Gud inte längre vill göra något för mänskligheten – det vill säga inte vill ingripa – skulle den bästa metoden för mänskligheten vara att stoppa förstörelsen och återställa saker och ting till hur de var. Att sätta stopp för all denna förstörelse innebär att upphöra med plundrandet och ödeläggelsen av de ting som Gud har skapat. Det kommer att leda till att miljön som människan lever i successivt förbättras. Om man inte gör det kommer det att leda till en fortsatt förstörelse av miljön och den kommer bara att bli värre. Är min metod enkel? Den är enkel och genomförbar, eller hur? Enkel minsann, och genomförbar för vissa, men är den genomförbar för den stora majoriteten människor på jorden? (Det är den inte.) Är den genomförbar för er åtminstone? (Ja.) Vad härrör sig ert ”ja” ifrån? Skulle man kunna säga att det innebär att upprätta en grundläggande förståelse av Guds gärningar? Skulle man kunna säga att det innebär att hålla fast vid Guds regler och plan? (Ja.) Det finns ett sätt att förändra det hela, men det är inte det ämnet vi diskuterar nu. Gud är ansvarig för varje enskilt mänskligt liv och han är ansvarig ända fram till slutet. Gud sörjer för dig; om du har insjuknat av den miljö som förstörts av Satan, eller har drabbats av föroreningar eller lidit annan skada, så spelar det ingen roll; Gud sörjer för dig och han kommer att låta dig leva vidare. Har du tilltro till detta? (Ja.) Gud tar inte lätt på förlusten av mänskligt liv.

Börjar ni inse vikten av att erkänna Gud som livets källa för alla ting? (Ja, det gör vi.) Vilka känslor har ni? Sätt igång, jag lyssnar. (Tidigare hade vi aldrig tänkt på att sammankoppla bergen, havet och sjöarna med Guds handlingar. Idag förstår vi, genom Guds betraktelse, att de alltid har varit Guds handlingar och att de uppstod ur hans visdom, så vi ser att Guds skapelse av alla ting var förutbestämd från allra första början och att de alla besitter Guds goda vilja. Alla ting har en inbördes relation och mänskligheten är den slutliga förmånstagaren. Det vi hörde idag känns mycket nytt och hittills okänt och vi har känt hur verkliga Guds handlingar är. I verkligheten och i våra dagliga liv ser vi sannerligen tingen som de är när vi kommer i kontakt med levande ting.) Det ser ni sannerligen, eller hur? När Gud sörjer för mänskligheten fattas inte en stabil grundval, han yttrar inte bara några få ord och det är allt. Gud gör så mycket, även sådant som du inte ser gör han till förmån för dig. Människan lever i den miljön, det universum som Gud skapade och i det är människor och andra ting beroende av varandra, precis som den gas som kommer från växterna renar luften och gynnar de människor som andas in den. Fast somliga växter är giftiga för människor, men det finns andra växter som är motgift till dem. Det är ett av undren i Guds skapelse! Vi har inte diskuterat det ämnet idag, istället har vi huvudsakligen diskuterat det ömsesidiga beroendet mellan människan och andra ting, hur människan inte kan leva utan andra ting. Vad är vikten av Guds skapelse av alla ting? Människan kan inte leva utan andra ting, precis som människan behöver luft för att leva och du skulle snart dö om du placerades i ett vakuum. Detta är en högst grundläggande princip för att du ska kunna se att människan behöver andra ting. Så vilken attityd bör människan ha till alla ting? Värdesätta dem, skydda dem, använda dem effektivt, inte förstöra dem, inte slösa med dem och inte ändra dem på grund av en nyck, för alla ting är från Gud och mänskligheten är försedd med dem och måste behandla dem samvetsgrant. Idag har vi diskuterat dessa två frågor och ni kan gå tillbaka och fundera närmare på dem. Nästa gång kommer vi att diskutera vissa saker mer i detalj. Här är vår gemenskap slut för idag. Adjö! (Adjö!)

18 januari 2014

[kristiexord]

In this article, we explore how Kristie navigates these complex roles and how her approach to balance has allowed her to build a lasting legacy.

[clintxmorgan]

Clint X Morgan is a persevering entrepreneur who has explored diverse business ventures in pursuit of success. Rising to the top 1% of high-ticket network marketers globally, Clint holds a prestigious 6A4-5 position with Enagic. Alongside his wife, Kristie X Ord, he holds four Legacy Positions, underscoring his dedication and leadership in the industry.

[rebekahlfemia]

Rebekah is a visionary leader of The Freedom Movement, leads at the forefront of The Freedom Era, alongside Kristie X Ord, and is the founder of The Soulful Sisterhood. Her mission is to empower women to own their worth, claim their wealth, and speak their truth. Rebekah is dedicated to helping women love their lives, engage their spirits, and express their unique truths fully.

[tack-gud]

Kristen musik - Kristi rike är ett varmt hem - Sann lycka är att leva i Guds kärlek

I

Kristi rike är mitt varma hem, det tillhör hela Guds folk.

Kristus vandrar och talar i kyrkan och lever tillsammans med Guds folk.

Guds ords dom och tuktan är här, liksom den Helige Andes verk.

Guds ord vattnar, föder och vägleder oss, och våra liv växer.

Detta är riket som styrs av Kristus, det är en rättvis och rättrådig värld.

II

Kristi rike är mitt varma hem, det är så kärt för Guds folk.

Guds ord råder i kyrkan, vi handlar efter sanningen och upphöjer Kristus i våra hjärtan.

Det finns inga inre strider eller intriger,

det finns inget behov av att försvara eller frukta.

Kristus är viloplatsen för människans själ,

jag behöver inte längre vandra omkring.

Detta är Guds rike som människor längtar efter,

det är mänsklighetens fridfulla hem.

III

Kristi rike är mitt varma hem, hela Guds folk uppskattar det.

Här upplever jag Guds dom och prövningar,

och mitt fördärvade sinnelag renas och förändras.

Mitt jubel och skratt, berättelsen om min tillväxt finns här,

mina lugna ord till Gud finns också här.

Mina oförglömliga minnen finns här,

en förteckning över det pris som Gud betalar.

Allting här berör mig, ord kan inte uttrycka den uppriktiga fromhet som finns här.

Kristus av de sista dagarna, min älskade, så ljuvlig,

du har gett mig detta varma hem.

från ”Följ Lammet och sjung nya sånger”

Lyssna på mer kristen musik och känna Guds sanna kärlek för människor:

Kristna musik - Guds kärlek omger mitt hjärta

Kristna sång - "Endast Skaparen har medömkan med denna mänsklighet"

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och räddade av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Särskilt meddelande: Den här videoproduktionen producerades som ett icke vinstdrivande verk av Allsmäktige Guds Kyrka. Skådespelarna som framträder i denna produktion arbetar ideellt och har inte fått betalt på något sätt. Distributionen av den här videon till tredje part sker på icke vinstdrivande grund; vi hoppas att alla kommer att dela och distribuera den fritt. Vänligen uppge källan när du distribuerar den. Utan tillåtelse från Allsmäktige Guds Kyrka får ingen organisation, social grupp eller individ manipulera eller förvränga innehållet i den här videon.

Evangeliets journummer: +46-725-538-711

[wumblr]

kristi noem is making policy decisions in retaliation for twitter arguments

https://twitter.com/LilNasX/status/1376245938226798594

https://www.npr.org/2021/03/29/982474861/south-dakota-governor-bans-transgender-girls-from-sports-teams-by-executive-orde

[rapeculturerealities]

After failed negotiations between South Dakota Republican Gov. Kristi Noem and the state's House lawmakers, the governor issued two executive orders Monday designed to limit participation on women's and girls' school sports teams to people assigned female at birth.

Earlier this month, state lawmakers passed a bill restricting transgender athletes from playing on sports teams that align with their gender identity. After signaling support — even excitement — for the bill, Noem declined to sign it over concerns the law would not survive legal challenges. Instead, she asked lawmakers to revise the legislation's language. Major conservative backlash ensued and on Monday, South Dakota lawmakers failed to come to an agreement.

"Only girls should play girls' sports," Noem tweeted Monday evening. "Given the legislature's failure to accept my proposed revisions to HB 1217, I am immediately signing two executive orders to address this issue: one to protect fairness in K-12 athletics, and another to do so in college athletics."

read more