#Österns blixt | Explore Tumblr Posts and Blogs

easternlightningsv · 4 years

Text

Vad är Österns Blixt? Hemligheterna i Matteus 24:27 avslöjas

Av Mingbian

På senare år har Österns Blixt öppet vittnat om att Herren Jesus har återvänt som den inkarnerade Allsmäktige Gud i de sista dagarna. Allsmäktige Gud har uttryckt miljoner ord och utför domens verk som börjar med Guds hus. Österns Blixts framträdande har skakat hela den religiösa världen och många som längtat efter att Gud ska framträda har hört Allsmäktige Guds yttranden och insett att de är Guds röst. De har blivit övertygade om att Allsmäktige Gud är Herren Jesus som återvänt, och en efter en har de kommit inför Allsmäktige Gud. Österns Blixts framträdande har inneburit uppfyllelsen av denna vers i Bibeln: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara” (Matt 24:27). ”Blixten” är sanningen, Guds ord; att den ”kommer från öster” betyder att sanningen har kommit från Kina, och att den ”skiner ända till väster” betyder att den har nått västerlandet; ”Människosonens ankomst” syftar på att den inkarnerade Guden framträder och verkar i öst – i Kina – och slutligen utvidgar sin verksamhet till väst. Nu har dessa ord gått i uppfyllelse. Men eftersom många bröder och systrar tror på KKP:s lögner och pastorernas och de äldstes fördömanden av Allsmäktige Guds Kyrka, vågar de inte undersöka Allsmäktige Guds arbete i de sista dagarna. De undrar varför Kinas regering och kyrkornas pastorer och äldstebröder fördömer Österns Blixt om den är den sanna vägen och Guds framträdande och verk. Är Österns Blixt verkligen den återkomne Herren Jesu framträdande och verk? Vi ska fokusera på detta ämne i följande gemenskap.

Den sanna vägen har lidit förföljelse sedan forntiden

Herren Jesus sa en gång: ”Det här är en ond generation” (Luk 11:29). ”Och detta är domen, att ljuset har kommit in i världen och att människorna älskade mörkret i stället för ljuset, eftersom deras gärningar var onda. För alla som gör det som är ont hatar ljuset och kommer inte heller till ljuset, av fruktan för att de ska förebrås för sina gärningar” (Joh 3:19–20). Med en kirurgs precision blottar Herren Jesus den här världens ondska och mörker och visar att hela mänskligheten lever under Satans styre och är oförmögen att tolerera Guds existens. I nådens tidsålder blev Herren Jesus personligen kött och kom för att verka på jorden i syfte att återlösa mänskligheten, och han spikades fast på korset av de judiska religiösa ledarna i hemligt samförstånd med de romerska myndigheterna. Det står klart att människorna hade blivit så fördärvade och onda att de öppet förnekade och satte sig upp mot Gud. Nu har Allsmäktige Gud kommit i de sista dagarna och har uttryckt alla de sanningar som gör det möjligt för människan att uppnå fullständig frälsning, men han har också lidit ursinnigt fördömande och motstånd från den religiösa världens och den kinesiska regeringens sida och förkastats av detta släkte. Detta är en exakt uppfyllelse av Herren Jesu ord: ”Ty liksom blixten, som flammar till från en del under himlen och lyser till den andra, så ska också Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte” (Luk 17:24–25). Den kinesiska regimen är en ateistisk regim, själva dess väsen står i opposition mot Gud, och därför är det inte underligt att den fördömer Allsmäktige Guds Kyrka. Men pastorerna och de äldste i dagens religiösa värld väntar alla på Herrens återkomst, så varför söker eller undersöker de då inte Allsmäktige Guds framträdande och verk utan istället frenetiskt motsätter sig honom och fördömer honom? Det här är värt att fundera noga på. Faktum är att det finns många pastorer och äldste som har sett myndigheten och makten i Allsmäktige Guds ord och verk. Men när de ser hur Allsmäktige Guds ord får så många människor, som har längtat efter att Gud ska framträda, att inse att han verkligen är Herren Jesus som återvänt och en efter en kommer inför Allsmäktige Gud, då blir dessa pastorer och äldste från den religiösa världen rädda att alla troende ska följa Allsmäktige Gud, för i så fall kommer ingen längre att följa eller se upp till dem. För att upprätthålla sina egna positioner och sin försörjning låtsas de ”vakta den sanna vägen och skydda hjorden” medan de godtyckligt fördömer Allsmäktige Guds framträdande och verk och hindrar troende som vill undersöka den sanna vägen. Det faktum att båda Guds inkarnationers framträdande och verk har fördömts av den religiösa världen, visar att den har blivit så mörk och ond att den till och med sätter sig upp mot Gud. Därför är det ofrånkomligt att Satans makter fördömer och förföljer Gud när han kommer till denna onda värld för att utföra sitt verk.

Vilken inställning ska vi då ha när vi undersöker den sanna vägen och ställs inför den religiösa världens ledares fördömanden och motstånd? Om vi tänker på Petrus, Johannes och de andra lärjungarna på den tiden, så trodde de inte blint på de religiösa ledarnas lögner då dessa fördömde Herren Jesus, utan tvärtom sökte de ödmjukt lyssna till Herrens röst. När de förstod att Herren Jesu ord var sanningen, att den var Guds röst, kunde de släppa taget om sina uppfattningar och följa Herren för att slutligen ta emot Herrens frälsning. Det är precis som Herren Jesus sa: ”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och det ska öppnas för er” (Matt 7:7). Om vi vill veta huruvida Österns Blixt är den sanna vägen så bör vi blicka in i Allsmäktige Guds verk och läsa de ord som Allsmäktige Gud har uttryckt. Det är enda sättet att komma fram till sanningen. Om vi tror blint på vad pastorerna och de äldste säger, kommer vi sannolikt att gå i samma spår som de vanliga judiska människorna på Jesu tid, följa med fariséerna, motstå och avvisa Herren Jesus, missa chansen att undersöka den sanna vägen och aldrig någonsin kunna välkomna Herrens återkomst.

Hur kan vi vara säkra på att Österns Blixt är den sanna vägen?

Hur kan vi då vara säkra på att Österns Blixt är den sanna vägen? Låt oss läsa Allsmäktige Guds ord. Allsmäktige Gud säger: ”Vilken är den mest grundläggande principen när man söker den sanna vägen? Du måste se till om det är den Helige Andes verk eller inte, om dessa ord är ett uttryck för sanning eller inte, vem man vittnar för och vad det kan ge dig. Att skilja mellan den sanna vägen och den felaktiga vägen kräver flera aspekter av grundläggande kunskap, av vilka den mest grundläggande är att avgöra om det är den Helige Andes verk eller inte. För substansen i människans tro på Gud är tron på Guds Ande, och till och med hennes tro på den inkarnerade Guden beror på att detta kött är förkroppsligandet av Guds Ande, vilket innebär att en sådan tro fortfarande är tron på Anden. Det finns skillnader mellan Anden och köttet, men eftersom detta kött kommer från Anden, och är Ordet som blivit kött, är vad människan tror på fortfarande Guds inneboende väsen. Och när du särskiljer om det här är den sanna vägen eller inte måste du framför allt titta på om det är den Helige Andes verk eller inte, och efter det måste du titta på om det finns sanning på den här vägen eller inte. Denna sanning är den normala mänsklighetens sinnelag i livet, det vill säga det som krävdes av människan när Gud skapade henne i början, nämligen hela den normala mänskligheten (inklusive människans förstånd, insikt, vishet och grundläggande kunskap om att vara människa). Det betyder att det du behöver titta på är om denna väg kan föra in människan i ett liv av normal mänsklighet eller inte, om sanningen som man talar om krävs enligt den normala mänsklighetens verklighet, om denna sanning är praktisk och sann eller inte samt om detta är mest lägligt eller inte. Om det finns sanning, då kan den föra människan in i normala och verkliga erfarenheter; människan blir dessutom ännu mer normal, människans mänskliga förnuft blir ständigt mer komplett, människans liv i köttet och det andliga livet blir ständigt mer välordnat, och människans känslor blir ständigt mer normala. Det här är den andra principen. Det finns en annan princip, vilken är om människan har eller inte har en ökande kunskap om Gud, om att uppleva sådant verk och sådan sanning kan eller inte kan väcka till liv en kärlek till Gud inom henne och föra henne allt närmare Gud. I detta kan man mäta om det är den sanna vägen eller inte” (”Endast de som känner Gud och hans verk kan tillfredsställa Gud” i ”Ordet framträder i köttet”).

Guds ord säger mycket klart att de finns tre avgörande frågor att ställa när man ska skilja mellan den sanna vägen och den falska vägen. För det första: Innehåller vägen den helige Andes verk? Gud är Ande och även om Gud är verksam i köttet är hans väsen hans Andes väsen, och därför måste Guds verk gå hand i hand med den helige Andes verk. För det andra: Har vägen sanningen? Vi vet alla att endast Guds ord är sanningen; sanningen kan bli vårt hela liv, den princip som styr vårt beteende, vårt uppträdande och vår tillbedjan av Gud, och den kan låta oss återvinna en riktig mänsklighet. För det tredje: Kan vägen göra det möjligt för folk att få en ständigt växande kunskap om Gud? Guds verk utförs av Gud själv, allt han uppenbarar är vad han har och är, och varje gång Gud framträder och verkar för att frälsa människan talar han om för henne vad han vill och begär, så ju mer vi läser Guds ord och ju mer vi upplever hans verk, desto starkare blir vår tro på Gud och desto mer växer vår kunskap om honom.

När Herren Jesus till exempel kom för att utföra sitt verk skänkte han människan nåd i överfl��d, han botade sjuka och drev ut onda andar och han gav mänskligheten omvändelsens väg. Han lärde människan att bekänna sina synder och ångra sig, att älska sin nästa som sig själv, att bära sitt kors, att vara tålmodig och tolerant, att förlåta andra människor sjuttio gånger sju gånger, att älska Gud med hela sitt hjärta och allt sitt förstånd, och så vidare. Denna Herren Jesu undervisning var ord som ingen människa hade kunnat yttra. Innan Herren Jesus kom och uttryckte sanningen visste de som levde under lagen bara hur de skulle leva; de hade viste inget om sanningarna om hur de skulle älska och förlåta andra. Men genom att följa Herren och omsätta hans undervisning i praktiken insåg de att Herren Jesu ord var sanningen och att det kunde visa den tidens människor praktiserandets väg. Genom Herren Jesu verksamhet kom människorna även att förstå att Guds sinnelag är överfullt av barmhärtighet och godhet, och de blev villiga att vända sig till Herren. Trots det faktum att Herren Jesu verk på den tiden ständigt möttes av fördömanden, trots och förföljelse från översteprästernas, de skriftlärdas och fariséernas sida blev det fler och fler som följde Herren Jesus. Till slut kom dessa religiösa ledare överens med de romerska myndigheterna om att korsfästa Herren Jesus i tron att de på det viset skulle utrota Herren Jesu verk. Men de som verkligen trodde på Gud förstod av hans verksamhet och ord att det kom från Gud, så därför följde de honom med hjärtan som flödade över av tro och spred Herrens evangelium oavsett hur de romerska myndigheterna och den tidens religiösa värld förföljde dem. Herren Jesu evangelium har nu nått de mest fjärran delarna av universum och alla världens hörn, och ingen kraft kan stoppa det. Vi kan se av frukten av Herren Jesu ord och verksamhet att hans verk kom från Gud och att det är den sanna vägen.

På samma sätt kan vi, om vi vill avgöra huruvida Allsmäktige Guds verk är den sanna vägen eller inte, se om sanningen kommer till uttryck i Allsmäktige Guds verk, om det har den helige Andes verk och om det ger människor mer kunskap om Gud. Allsmäktige Gud har kommit i de sista dagarna och med Herren Jesu återlösningsverk som grundval har han uttryckt alla de sanningar som gör det möjligt för människan att uppnå rening och fullständig frälsning; han utför det steg i verket som innebär att han dömer och renar människan, och han räddar oss från ett liv av lidande i kretsgången av synder och syndabekännelser. Allsmäktige Gud säger: ”Guds verk i den nuvarande inkarnationen syftar naturligtvis till att uttrycka hans sinnelag i första hand genom tuktan och dom. På denna grundval förser han människan med mer sanning och visar henne ytterligare sätt att omsätta denna i praktiken. På så sätt uppnår han sin målsättning att erövra människan och rädda henne från hennes eget fördärvade sinnelag. Detta är vad som ligger bakom Guds verk i rikets tidsålder” (Utdrag ur förordet till ”Ordet framträder i köttet”). ”Genom detta verk av dom och tuktan kommer hon att lära känna sitt eget smutsiga och fördärvade väsen till fullo, och hon kommer att kunna ändra sig fullständigt och bli ren. Endast på detta sätt kan människan bli värdig att återvända inför Guds tron. Allt det arbete som utförs i dag sker för att människan ska kunna renas och förvandlas; genom ordets dom och tuktan såväl som genom förädling kan människan göra sig av med allt fördärvligt och bli renad. Det vore mer träffande att säga att detta stadium i verket är reningens verk än att det är frälsningens stadium” (”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”). Guds ord berättar sådana sanningar som hemligheten med Guds sextusenåriga förvaltningsplan, hemligheten med Guds inkarnationer, mänsklighetens framtida slutliga öde och destination, vad det innebär att bli uppryckt, hur man skiljer den sanne Kristus från falska kristusgestalter, sanningen om hur människan fördärvats av Satan, hur man gör sig fri från syndens bojor och hur man fruktar Gud och skyr ondskan. Alla dessa sanningar har uttryckts av Gud utifrån våra behov, och de är sanningar som är högre än sanningarna i nådens tidsålder. Inte nog med att de förkunnar hemligheterna med hans förvaltningsverk, utan de blottar också våra sataniska sinnelag som överlägsenhet, elakhet, själviskhet, svekfullhet och djävulskhet. När vi utsätts för Guds ords dom och tuktan inser vi hur Gud avskyr människans fördärv, vi förnimmer Guds rättfärdiga och heliga sinnelag som inte tolererar några överträdelser, och i vårt inre väcks ett gudfruktigt hjärta. Nu vågar vi inte längre synda utan vidare och sätta oss upp mot Gud, vi blir villiga att försaka vårt kött och omsätta sanningen i praktiken, och vi börjar successivt leva ut ett visst mått av mänsklighet. Vi börjar också inse på allvar att utan Guds dom och tuktan hade vi aldrig kunnat bli medvetna om våra sataniska sinnelag som ligger djupt rotade inom oss; vi hade bara kunnat vara som de inom religionen, evigt fast i kretsgången av synder och syndabekännelser. Även om vi hade trott på Gud ända till slutet skulle vi inte ha kunnat uppnå fullständig frälsning från Gud. När vi upplever Guds dömande verk i de sista dagarna inser vi att Guds sinnelag inte bara är barmhärtigt och kärleksfullt, utan i än högre grad är rättfärdigt och majestätiskt och inte tolererar några överträdelser. Oavsett om Guds sinnelag är barmhärtigt och kärleksfullt eller rättfärdigt och majestätiskt rymmer det alltid Guds stora frälsning för människan.

Om det är Guds verk eller den sanna vägen innehåller det dessutom den helige Andes verk och upprätthålls av den helige Ande, och ingen fientlig kraft kan hindra Guds verk. Sedan Allsmäktige Gud framträdde och började verka i Kina år 1991 har den kinesiska regimen och den religiösa världen aldrig upphört att motarbeta och förfölja Allsmäktige Guds Kyrka. Men evangeliet om Guds rike har inte hindrats på något sätt av dessa fientliga krafter, och under den korta tidsrymden av dryga tjugo år har det spridit sig över hela Fastlandskina och till många andra länder runtom i världen. Boken med Allsmäktige Guds ord, ”Ordet framträder i köttet”, har länge funnits tillgänglig på internet och har översatts till mer än tjugo språk. Den förkunnas öppet och omvittnas för hela mänskligheten Filmer, dansföreställningar, sketcher och humoristiska dialoger som alla vittnar om Guds verk i de sista dagarna, liksom personliga vittnesbörd från bröder och systrar som har genomgått Guds ords dom och tuktan och upplevt hur deras fördärvade sinnelag blivit renade och förvandlade, har publicerats på nätet. Många sant troende som längtar efter att Gud ska framträda har hört Guds röst och sett dessa vittnesbörd – ljus har kommit in i deras liv. De har blivit övertygade om att de ord som uttrycks av Allsmäktige Gud är den helige Andes yttranden till församlingarna och att Allsmäktige Gud är Herren Jesu återkomst, att Österns Blixt är den sanna vägen. En efter en har de kommit under Allsmäktige Guds namn. AGK-kyrkor har grundats i många länder världen över och detta uppfyller till punkt och pricka denna profetia som Herren Jesus uttalade: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara” (Matt 24:27).

Bröder och systrar, av frukten av Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna kan vi vara förvissade om att Österns Blixt har den helige Andes verk och uttrycker sanningen, och genom att erfara Guds verk kommer vår kunskap om Gud att fortsätta växa. Österns Blixt är den sanna vägen, den återkomne Herren Jesu framträdande och verk. Huruvida vi kommer att kunna följa Lammets fotsteg och bli välsignade av Gud beror på våra personliga val. Allsmäktige Gud säger: ”Guds verk är likt mäktigt böljande vågor. Ingen kan hindra honom och ingen kan stoppa hans steg. Bara de som lyssnar uppmärksamt på hans ord, och som söker och törstar efter honom, kan följa i hans fotspår och ta emot hans löfte. De som inte gör det skall utsättas för överväldigande katastrof och välförtjänt bestraffning” (”Gud styr över hela mänsklighetens öde” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Ni får inte blint fördöma de ord som uttalas av Gud på grund av framträdandet av några falska Kristusfigurer i de sista dagarna, och ni får inte bli sådana som hädar den Helige Ande för att ni fruktar bedrägeri. Skulle inte det vara mycket beklagligt? Om du efter omfattande granskning fortfarande tror att dessa ord inte är sanningen, inte är vägen, inte är uttryckta av Gud, ska du slutligen bli straffad och utan välsignelser. Om du inte kan acceptera en sådan sanning som framförs så enkelt och så tydligt, är du då inte olämplig för Guds frälsning? Är du inte någon som inte är lycklig nog att komma tillbaka inför Guds tron? Fundera över det! Var inte obetänksam och impulsiv och behandla inte tron på Gud som en lek. Tänk för ditt slutmåls skull, för dina framtidsutsikters skull, för ditt livs skull och ta dig själv på allvar. Kan du acceptera dessa ord?” (”När du skådar Jesu andliga kropp har Gud förnyat himmel och jord” i ”Ordet framträder i köttet”).

#Guds röst #Österns Blixt #Frälsaren Jesus #Allsmäktige Gud #tro på Gud #Jesus återkomst

0 notes

vialskargudevigt · 5 years

Text

Gud själv, den unike V

Guds helighet (II)

Förra gången samtalade vi om ett mycket viktigt ämne – ett ämne som människor ofta har diskuterat förut – och det är ett ord som ofta kommer upp när man tror på Gud, och ändå är det ett ord som förefaller både bekant och främmande för människor. Men vad beror det på? Det är ett ord som kommer från människans språk; men bland människorna är dess definition både klar och otydlig. Vilket är detta ord? (Helighet.) Helighet: Det var ämnet förra gången vi hade gemenskap. Vi delade gemenskap en del kring detta ämne.

Fick alla någon ny förståelse av Guds helighets innersta väsen baserat på den del som vi delade gemenskap kring förra gången? Vad tror ni var det nya i er förståelse? Det vill säga, vad var det i den förståelsen eller i dessa ord som fick er att känna att er förståelse av Guds helighet var annorlunda eller skilde sig utifrån det jag kommunicerade om Guds helighet? Gjorde det intryck? (Gud säger vad han känner i sitt hjärta; det är äkta. Detta är en aspekt av helighet.) (Det finns helighet när Gud är vred på människan, detta är obesudlat.) (När det gäller Guds helighet förstår jag att Guds vrede och barmhärtighet finns i hans rättfärdiga sinnelag, och detta gjorde mycket starkt intryck på mig.) Alla är bekanta med ordet ”helig” och det är ett allmänt använt ord, men vilka uttryck av Guds helighet är människor förmögna att se i fråga om det ordets bibetydelser? Vad har Gud uppenbarat som människor kan känna igen? Jag är rädd att detta är något ingen vet. Alla människor har hört och känt till något om Guds rättfärdiga sinnelag. Dessutom talar många människor ofta om Guds helighet tillsammans med Guds rättfärdiga sinnelag och säger att Guds rättfärdiga sinnelag är heligt. Guds sinnelag är rättfärdigt, men om du då tar Guds rättfärdiga sinnelag och säger att det är heligt, så verkar det lite otydligt, lite förvirrande; varför är det så? Du säger att Guds sinnelag är rättfärdigt eller att hans rättfärdiga sinnelag är heligt, så hur karakteriserar ni Guds helighet i era hjärtan, hur förstår ni den? Det vill säga vad har Gud uppenbarat eller vad är det hos allt som Gud har och är som människor skulle känna igen som heligt? Har ni tänkt på det här förut? Vad jag har sett är att människor ofta uttalar allmänt vedertagna ord eller använder fraser som har sagts gång på gång, och ändå vet de inte ens vad de säger. Det är bara så som alla säger det, och de säger det slentrianmässigt, så att det blir ett fast uttryck. Men om de skulle undersöka och verkligen studera detaljerna, skulle de finna att de inte vet vad den verkliga betydelsen är eller vad det syftar på. Precis som med ordet ”helig” vet ingen exakt vilken aspekt av Guds väsen som åsyftas när man talar om hans helighet, och ingen vet hur man ska förena ordet ”helig” med Gud. Människor är helt förvirrade i sina hjärtan, och deras erkännande av Guds helighet är tvetydig. Ingen är riktigt klar över på vilket sätt Gud är helig. I dag ska vi dela gemenskap kring ämnet om hur vi kan förena ordet ”helig” med Gud så att människor kan se vilket faktiskt innehåll som utgör Guds helighets innersta väsen, och detta kommer att hindra vissa människor från att slentrianmässigt använda ordet på ett slarvigt sätt och säga saker på måfå när de inte vet vad de menar eller om de talar rätt och riktigt. Folk har alltid sagt att det är så här; du har sagt det, jag har sagt det och det har blivit ett sätt att tala och på så sätt har människor oavsiktligt fläckat ordet ”helig”.

När det gäller ordet ”helig” tycks det på ytan vara mycket lätt att förstå, eller hur? Människor tror åtminstone att ordet ”helig” betyder ren, fläckfri, helgad och äkta. Det finns också en del människor som förknippar ”helig” med ”kärlek”, vilket är korrekt; detta är en del av det. Guds kärlek är en del av hans väsen, men den utgör inte hela hans väsen. Men när människor ser ordet tenderar de att i sina föreställningar förknippa det med sådant de själva betraktar som äkta och rent eller med sådant de personligen anser är fläckfritt och obesudlat. En del människor sade till exempel att lotusblomman är ren och att den blommar utan att besudlas av smutsigt vatten. Därför började människor att använda ordet ”helig” om lotusblomman. En del människor uppfattade kärlekshistorier som andra hittade på som heliga, eller så betraktade de några uppdiktade aktningsvärda gestalter som heliga. Vidare ansåg en del att människor från Bibeln eller andra som det stod om i andliga böcker – såsom helgon, apostlar eller andra som en gång hade följt Gud medan han utförde sitt verk – hade haft andliga upplevelser som var heliga. Allt detta är sådant som människor kommit på och det är föreställningar som människor har. Varför har människor sådana föreställningar? Orsaken är mycket enkel: Det är för att människor lever omgivna av fördärvade sinnelag och vistas i en värld av ondska och smuts. Allt de ser, allt de vidrör, allt de upplever är Satans ondska och Satans fördärv såväl som det intrigerande, den maktkamp och det krig som uppstår mellan människor under Satans inflytande. Därför är människor inte i stånd att se eller veta vad Guds helighet och innersta väsen är, inte ens när han utför sitt arbete i människor och inte ens när han talar till dem och uppenbarar sitt sinnelag och sitt väsen. Människor säger ofta att Gud är helig, men de har inte någon sann förståelse; de uttalar bara tomma ord. Eftersom människor lever bland smuts och fördärv och vistas i Satans domän, ser de inte ljuset, de vet ingenting om positiva saker och dessutom känner de inte sanningen. Därför vet ingen på riktigt vad som menas med helig. Finns det, med tanke på detta, några heliga ting eller heliga människor i denna fördärvade mänsklighet? Vi kan med säkerhet säga: Nej, det gör det inte, eftersom endast Guds innersta väsen är heligt.

Beträffande heligheten hos Guds väsen delade vi gemenskap en del om den förra gången och detta tjänade som inspiration för människors kunskap om Guds helighet, men det är inte nog. Det är inte tillräckligt för att hjälpa människor att till fullo känna till Guds helighet, inte heller är det tillräckligt för att hjälpa dem att förstå att Guds helighet är unik. Vidare är det inte tillräckligt för att låta människor förstå den sida som rör helighetens sanna innebörd, eftersom den är fullständigt förkroppsligad i Gud. Därför är det nödvändigt att vi fortsätter vår gemenskap om detta ämne. Förra gången diskuterade vi tre ämnen i vår gemenskap, så vi bör nu diskutera det fjärde, och vi ska börja med att läsa Skriften.

Satans frestelse

Matt 4:1–4 Därefter fördes Jesus ut i vildmarken av anden, för att frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han sedan hungrig. Och när frestaren kom till honom sade denne: ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd.” Men han svarade och sade: ”Det står skrivet: ’Människan skall inte bara leva av bröd, utan av varje ord som kommer ut ur Guds mun.’”

Dessa är de ord med vilka djävulen först försökte fresta Herren Jesus. Vilket är innehållet i det som djävulen sade? ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd.” Djävulen sade dessa ord, som var helt enkla, men finns det något problem med det väsentliga innehållet i dessa ord? Han sade: ”Om du är Guds Son”, men visste han i sitt hjärta att Herren Jesus var Guds Son? Visste han att han var Kristus? (Ja.) Varför sade han då ”Om du är”? (Han försökte fresta Gud.) Men vilket var hans syfte med att göra det? Han sade: ”Om du är Guds Son.” I sitt hjärta visste han att Herren Jesus Kristus var Guds Son, det stod helt klart i hans hjärta, men underkastade han sig trots detta Jesus eller tillbad han honom? (Nej.) Vad ville han göra? Han ville göra detta och säga dessa ord för att göra Herren Jesus arg och sedan locka honom att svälja betet och lura Herren Jesus att göra saker som stämde överens med djävulens sätt att tänka. Är det inte detta som var avsikten? Satan visste mycket väl i sitt hjärta att detta var Herren Jesus Kristus, men han sade detta i alla fall. Är inte detta Satans natur? Vad är Satans natur? (Att vara listig, ond, och inte ha någon vördnad för Gud.) Han har ingen vördnad för Gud. Vad är det negativa som han gjorde här? Ville han inte attackera Gud? Han ville använda denna metod för att attackera Gud, och han sade: ”Om du är Guds Son, befall dessa stenar att bli bröd”, är inte detta Satans onda avsikt? Vad försökte han egentligen göra? Hans syfte är mycket tydligt: Han försökte använda denna metod för att vederlägga Herren Jesus Kristi ställning och identitet. Vad han menade med dessa ord är: ”Om du är Guds Son, förvandla dessa stenar till bröd. Om du inte gör det, är du inte Guds Son och du utför helt enkelt inte detta verk.” Är detta rätt? Han ville använda denna metod för att anfalla Gud, han ville rasera och tillintetgöra Guds verk; detta är Satans illvilja. Hans illvilja är ett naturligt uttryck för hans natur. Fastän han visste att Herren Jesus Kristus var Guds Son, själva inkarnationen av Gud själv, kunde han inte låta bli att göra på det här viset, följa efter Gud bakifrån och fortsätta att attackera honom och anstränga sig för att störa och tillintetgöra Guds verk.

Låt oss nu analysera det här uttrycket som Satan använde: ”Befall dessa stenar att bli bröd.” Att förvandla stenar till bröd – betyder det något? Om det finns mat, varför inte äta den? Varför är det nödvändigt att förvandla stenar till mat? Finns det någon betydelse här? Visst hade väl Herren Jesus mat att äta, fastän han fastade vid tillfället? (Det hade han.) Så här ser vi hur absurd och befängd Satans användning av detta uttryck är. Satan gör ett antal saker; du ser hur försåtlig och illvillig han är till sin natur och du ser honom förstöra Guds verk, och han är så fylld av hat och väcker sådan förargelse. Men finner du å andra sidan en barnslig, absurd natur bakom hans ord och handlingar? Detta är en uppenbarelse av Satans natur; han har en sådan natur och han kommer att utföra sådana handlingar. För människor i dag är uttrycket befängt och skrattretande. Men sådana ord kan verkligen yttras av Satan. Kan vi säga att han är okunnig? Absurd? Satans ondska finns överallt och uppenbaras ständigt. Och hur svarar Herren Jesus på detta? ”Människan skall inte bara leva av bröd, utan av varje ord som kommer ut ur Guds mun.” Har dessa ord någon kraft? (Det har de.) Varför säger vi att de har kraft? Det är för att dessa ord är sanningen. Lever då människan av bröd allena? Herren Jesus fastade i 40 dagar och nätter. Svalt han ihjäl? (Nej.) Han svalt inte ihjäl, så Satan gick fram till honom och uppmanade honom att förvandla stenarna till mat med ett sådant här slags tilltal: ”Om du förvandlar stenarna till mat, kommer du inte då att ha något att äta? Då behöver du väl inte fasta, och du behöver väl inte gå hungrig?” Men Herren Jesus sade: ”Människan skall inte bara leva av bröd”, vilket betyder att även om människan lever i en fysisk kropp, så är det inte mat som låter hennes fysiska kropp leva och andas, utan det är alla de ord som yttras av Guds mun. Å ena sidan betraktar människan dessa ord som sanning. Orden ger henne tro och får henne att känna att hon kan lita på Gud, att Gud är sanning. Å andra sidan, finns det någon praktisk sida av dessa ord? Står inte Herren Jesus ännu där, fortfarande vid liv, efter att ha fastat i 40 dagar och nätter? Är inte detta ett belysande exempel? Han har inte ätit någon mat under 40 dagar och nätter. Han lever fortfarande. Detta är det mäktiga beviset bakom hans fras. Frasen är enkel, men hade någon annan lärt Herren Kristus denna fras, som kom från hans hjärta, eller tänkte han på den bara på grund av vad Satan hade sagt till honom? För att uttrycka det på ett annat sätt, Gud är sanning, och Gud är liv, men var Guds sanning och liv ett sent tillägg? Föddes det av erfarenhet? Nej, det hör naturligt hemma hos Gud. Det betyder att sanning och liv är Guds innersta väsen. Vad han uppenbarar är sanning vad som än händer honom. Denna sanning, denna fras – vare sig dess innehåll är långt eller kort – kan låta människan leva, ge henne liv; den kan göra det möjligt för människan att i denna fras finna sanning, klarhet om människolivets väg och göra det möjligt för henne att ha tro på Gud. Källan till Guds användning av denna fras är med andra ord positiv. Kan vi då säga att detta positiva är heligt? (Ja.) Satans fras kommer från Satans natur. Satan uppenbarar oupphörligen sin onda och illvilliga natur överallt. Gör då Satan dessa uppenbarelser naturligt? Är det någon som sporrar honom? Är det någon som hjälper honom? Är det någon som tvingar honom? (Nej.) Han frambringar dem helt på eget initiativ. Detta är Satans onda natur. Vad än Gud gör och hur han än gör det så följer Satan honom i hälarna. Kärnan och de sanna dragen i det som Satan säger och gör är Satans väsen – hans onda och illvilliga väsen. Vad mer säger då Satan när vi läser vidare? Låt oss fortsätta att läsa nedan.

Matt 4:5–7 Då tog djävulen honom upp till den heliga staden, ställde honom på templets murkrön och sade till honom: ”Om du är Guds Son, kasta dig ner; det står ju skrivet: ’Han skall befalla sina änglar om dig och i sina händer skall de bära dig upp, så att du inte vid något tillfälle stöter din fot mot en sten.’” Jesus sade till honom: ”Det står skrivet: ’Du skall inte fresta Herren din Gud.’”

Låt oss först tala om den här frasen som Satan använder. Han sade ”Om du är Guds Son, kasta dig ner”, och sedan citerade han ur Skriften: ”Han skall befalla sina änglar om dig och i sina händer skall de bära dig upp, så att du inte vid något tillfälle stöter din fot mot en sten.” Hur känner du dig när du hör Satans ord? Är de inte mycket barnsliga? De är barnsliga, befängda och avskyvärda. Varför skulle jag säga detta? Satan har alltid något dåraktigt i görningen, han tror han är mycket smart; han citerar ofta Skriften – till och med Guds exakta ord – och han försöker vända dessa ord mot Gud för att attackera och fresta honom. Hans syfte med att göra detta är att tillintetgöra planen för Guds verk. Lägger du ändå märke till något i det som Satan sade? (Det finns onda avsikter i det.) Satan har alltid varit en frestare; han talar inte uppriktigt, han talar i förtäckta ordalag och frestar, lurar och förför. Satan frestar både Gud och människan på samma sätt: Han tror att Gud och människan båda är så okunniga och dåraktiga och att de är oförmögna att klart urskilja saker och ting som de är. Satan tror att varken Gud eller människan kommer att genomskåda hans väsen och att varken Gud eller människan kommer att genomskåda hans bedrägeri och mörka avsikt. Är det inte därifrån Satan har sin dåraktighet? Vidare citerar Satan Skriften öppet; han tror att han genom att göra det skaffar sig trovärdighet och att du inte kommer att kunna peka ut några brister i detta eller undgå att bli lurad av detta. Är det inte detta som gör att Satan är absurd och barnslig? Detta är precis som när en del människor sprider evangeliet och vittnar om Gud; kommer inte då icke troende att säga något som liknar det som Satan sade? Har ni hört människor säga något liknande? Hur känner ni er när ni hör något sådant? Känner ni avsky? (Ja.) Känner ni också äckel och vämjelse när ni känner avsky? Kan ni, när ni har dessa känslor, inse att Satan och det fördärvade sinnelag som Satan arbetar in i människan är ondskefulla? Kan ni i era hjärtan någonsin nå en insikt om att ”Satans ord kommer med attacker och frestelse, hans ord är absurda, skrattretande, barnsliga och avskyvärda. Men Gud skulle aldrig i sitt tal och sina handlingar använda sådana här metoder för att tala eller utföra sitt verk och han har heller aldrig gjort det”? I den här situationen har människor naturligtvis bara ett minimum av känsla att gå på och de har ingen insikt om Guds helighet, eller hur? Med er nuvarande mognad känner ni bara så här: ”Allt som Gud säger är sanningen, det är välgörande för oss och vi måste acceptera det”; oavsett om ni är i stånd att acceptera detta eller ej säger ni utan undantag att Guds ord är sanning och att Gud är sanning, men ni vet inte att sanning är helighet i sig och att Gud är helig.

Så vilket var Herren Jesu svar på Satans ord? Jesus sade till honom: ”Det står skrivet: ’Du skall inte fresta Herren din Gud’” (Matt 4:7). Finns det någon sanning i dessa ord som Herren Jesus uttalade? (Ja.) Det finns sanning i dem. På ytan ser de ut som en befallning som människor ska följa, det är ett mycket enkelt uttryck, men det är något som både människan och Satan ofta har brutit mot. Så Herren Jesus sade till honom ”Du skall inte fresta Herren din Gud”, för det är vad Satan ofta gjorde och han gjorde allt han kunde för att göra det, man kan rentav säga att han gjorde det utan att skämmas. Det är Satans grundläggande natur att inte frukta Gud och inte hysa vördnad för Gud i sitt hjärta. Inte ens när Satan befann sig bredvid Gud och kunde se honom kunde han hjälpa sig själv utan frestade Gud. Därför sade Herren Jesus till Satan ”Du skall inte fresta Herren din Gud.” Detta är en fras som Gud ofta har sagt till Satan. Är det inte passande att använda denna fras även i dag? (Jo, eftersom vi också ofta frestar Gud.) Varför gör människor ofta det? Är det för att människor är fulla av ett fördärvat sataniskt sinnelag? (Ja.) Är då det som Satan sade här ovan något som människor ofta säger? Och i vilka situationer? Man kan säga att människor har sagt sådant oberoende av tid och plats. Detta visar att människors sinnelag är exakt detsamma som Satans fördärvade sinnelag. Herren Jesus yttrade en enkel fras, en som står för sanning och en som människor behöver. Men diskuterade Herren Jesus i denna situation med Satan? Fanns det något konfrontativt i det han sade till Satan? (Nej.) Hur uppfattade Herren Jesus Satans frestelse i sitt hjärta? Kände han avsky och äckel? (Ja.) Herren Jesus kände äckel och avsky, men han diskuterade inte med Satan, än mindre talade han om några storslagna principer. Varför då? (Eftersom Satan alltid är på det sättet, han kan aldrig förändras.) Skulle vi kunna säga att Satan är oresonlig? Satan kommer aldrig att inse att Gud är sanning och aldrig gå med på att Gud är sanning; detta är hans natur. Det finns ytterligare något i Satans natur som är frånstötande, vad är det? I sina försök att fresta Herren Jesus tänkte Satan att även om han frestade Gud och det inte lyckades skulle han försöka med det i alla fall. Även om han skulle bli straffad, skulle han ändå göra det. Även om han inte skulle få någon lön för mödan av att göra det, skulle han ändå göra det och framhärda och stå mot Gud ända till slutet. Vad är detta för slags natur? Är inte detta ondska? Har den som blir rasande när Gud nämns, som blir arg när Gud nämns, sett Gud? Känner han Gud? Han vet inte vem Gud är, tror inte på Gud, och Gud har inte talat till honom. Gud har aldrig stört honom, så varför skulle han vara arg? Skulle vi kunna säga att denna person är ond? Vilka trender som än gäller i världen, det må gälla nöjen, mat, berömda människor eller vackra människor, så skulle inget av detta störa dem, men om ordet ”Gud” nämns, så blir sådana människor upprörda; skulle inte detta vara ett exempel på en ond natur? Detta tjänar som tillräckligt bevis på människans onda natur. Finns det, om ni talar för er själva, tillfällen, i samband med att sanningen nämns, Guds prövningar av mänskligheten tas upp eller man talar om Guds dömande ord mot människan, då ni känner er irriterade och äcklade och inte vill höra talas om det? Ditt hjärta kanske tänker: Sade inte alla människor att Gud är sanning? En del av dessa ord är inte sanning, detta är helt klart bara ord som Gud använder för att tillrättavisa människan! En del människor kanske till och med känner avsky i sina hjärtan: Detta tas upp varje dag, hans prövningar för oss nämns alltid, liksom hans dom; när ska allt detta sluta? När kommer vi att ta emot det goda slutmålet? Det är inte känt varifrån denna oresonliga ilska kommer. Vad är det för slags natur? (Ond natur.) Den föranledsav Satans onda natur. När det gäller Guds förhållande till Satans onda natur och människans fördärvade sinnelag diskuterar eller träter han aldrig med människor, och han bråkar aldrig när människor handlar av okunskap. Du kommer inte att se Gud ha liknande synpunkter som människor på saker och ting, och dessutom kommer du inte att se honom använda människors synpunkter, deras kunskap, deras vetenskap eller deras filosofi eller människans fantasi för att hantera saker och ting. I stället är allt Gud gör och allt han uppenbarar förknippat med sanning. Det vill säga varje ord han har sagt och varje handling han har utfört har med sanningen att göra. Denna sanning och dessa ord är inte någon grundlös fantasi, utan snarare uttrycks de av Gud på grund av Guds väsen och hans liv. Eftersom dessa ord och essensen i allt som Gud har gjort är sanning, kan vi säga att Guds väsen är heligt. Med andra ord tillför allt som Gud säger och gör livskraft och ljus till människor; det låter människor se positiva ting och det verkliga i dessa positiva ting och låter dem vandra den rätta vägen. Dessa ting bestäms på grund av Guds väsen och de bestäms på grund av hans helighets väsen. Ni har sett den, eller hur? Vi ska fortsätta med en läsning ur Skriften.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Läs mer: Guds ord

#Österns Blixt #inkarnation #Guds kärlek #kristi återkomst #Tro på Gud #Älska Gud

0 notes

tack-gud · 5 years

Video

youtube

Kristen musik - Kristi rike är ett varmt hem - Sann lycka är att leva i Guds kärlek

Kristi rike är mitt varma hem, det tillhör hela Guds folk.

Kristus vandrar och talar i kyrkan och lever tillsammans med Guds folk.

Guds ords dom och tuktan är här, liksom den Helige Andes verk.

Guds ord vattnar, föder och vägleder oss, och våra liv växer.

Detta är riket som styrs av Kristus, det är en rättvis och rättrådig värld.

Kristi rike är mitt varma hem, det är så kärt för Guds folk.

Guds ord råder i kyrkan, vi handlar efter sanningen och upphöjer Kristus i våra hjärtan.

Det finns inga inre strider eller intriger,

det finns inget behov av att försvara eller frukta.

Kristus är viloplatsen för människans själ,

jag behöver inte längre vandra omkring.

Detta är Guds rike som människor längtar efter,

det är mänsklighetens fridfulla hem.

III

Kristi rike är mitt varma hem, hela Guds folk uppskattar det.

Här upplever jag Guds dom och prövningar,

och mitt fördärvade sinnelag renas och förändras.

Mitt jubel och skratt, berättelsen om min tillväxt finns här,

mina lugna ord till Gud finns också här.

Mina oförglömliga minnen finns här,

en förteckning över det pris som Gud betalar.

Allting här berör mig, ord kan inte uttrycka den uppriktiga fromhet som finns här.

Kristus av de sista dagarna, min älskade, så ljuvlig,

du har gett mig detta varma hem.

från ”Följ Lammet och sjung nya sånger”

Lyssna på mer kristen musik och känna Guds sanna kärlek för människor:

Kristna musik - Guds kärlek omger mitt hjärta

Kristna sång - "Endast Skaparen har medömkan med denna mänsklighet"

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och räddade av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Särskilt meddelande: Den här videoproduktionen producerades som ett icke vinstdrivande verk av Allsmäktige Guds Kyrka. Skådespelarna som framträder i denna produktion arbetar ideellt och har inte fått betalt på något sätt. Distributionen av den här videon till tredje part sker på icke vinstdrivande grund; vi hoppas att alla kommer att dela och distribuera den fritt. Vänligen uppge källan när du distribuerar den. Utan tillåtelse från Allsmäktige Guds Kyrka får ingen organisation, social grupp eller individ manipulera eller förvränga innehållet i den här videon.

Evangeliets journummer: +46-725-538-711

#Kristen musik #Kristi rike #Guds kärlek #Allsmäktige Guds Kyrka #Kristna sång #Guds ord

1 note · View note

blogkevin11-blog · 5 years

Link

Åsikterna varierar om huruvida Österns blixt är Herren Jesu återkomst eller inte och huruvida den är Guds verk eller inte. Vissa människor följer den religiösa världens pastorer och äldste i deras förnekelse och fördömande

0 notes

kingdomsalvationsv · 4 years

Text

Vad är Österns Blixt? Hemligheterna i Matteus 24:27 avslöjas

Av Mingbian

Den sanna vägen har lidit förföljelse sedan forntiden

Hur kan vi vara säkra på att Österns Blixt är den sanna vägen?

När Herren Jesus till exempel kom för att utföra sitt verk skänkte han människan nåd i överflöd, han botade sjuka och drev ut onda andar och han gav mänskligheten omvändelsens väg. Han lärde människan att bekänna sina synder och ångra sig, att älska sin nästa som sig själv, att bära sitt kors, att vara tålmodig och tolerant, att förlåta andra människor sjuttio gånger sju gånger, att älska Gud med hela sitt hjärta och allt sitt förstånd, och så vidare. Denna Herren Jesu undervisning var ord som ingen människa hade kunnat yttra. Innan Herren Jesus kom och uttryckte sanningen visste de som levde under lagen bara hur de skulle leva; de hade viste inget om sanningarna om hur de skulle älska och förlåta andra. Men genom att följa Herren och omsätta hans undervisning i praktiken insåg de att Herren Jesu ord var sanningen och att det kunde visa den tidens människor praktiserandets väg. Genom Herren Jesu verksamhet kom människorna även att förstå att Guds sinnelag är överfullt av barmhärtighet och godhet, och de blev villiga att vända sig till Herren. Trots det faktum att Herren Jesu verk på den tiden ständigt möttes av fördömanden, trots och förföljelse från översteprästernas, de skriftlärdas och fariséernas sida blev det fler och fler som följde Herren Jesus. Till slut kom dessa religiösa ledare överens med de romerska myndigheterna om att korsfästa Herren Jesus i tron att de på det viset skulle utrota Herren Jesu verk. Men de som verkligen trodde på Gud förstod av hans verksamhet och ord att det kom från Gud, så därför följde de honom med hjärtan som flödade över av tro och spred Herrens evangelium oavsett hur de romerska myndigheterna och den tidens religiösa värld förföljde dem. Herren Jesu evangelium har nu nått de mest fjärran delarna av universum och alla världens hörn, och ingen kraft kan stoppa det. Vi kan se av frukten av Herren Jesu ord och verksamhet att hans verk kom från Gud och att det är den sanna vägen.

#Guds röst #Österns Blixt #Frälsaren Jesus #Allsmäktige Gud #tro på Gud #Jesus återkomst

0 notes

kingdomsalvationsv · 5 years

Video

youtube

Kyrkokör - ”Rikets hymn: Riket sänker sig ner över världen” Höjdpunkter 1: En hyllning av riket

Den gripande hymnen till riket har genljudit och förkunnat Guds ankomst bland människorna för hela universum! Guds rike har kommit! Alla människor jublar, allting gläds! Överallt i himlarna fylls allt till brädden av fröjd. Vilka fängslande glädjescener är inte dessa? Vem av alla människor, som lever i smärta och har uthärdat tusentals år av Satans fördärv, längtar inte — suktar inte — efter Guds ankomst?

Hur många troende och anhängare till Gud har inte genom tiderna, under Satans inflytande, uthärdat lidande och motgångar, förföljelse och främlingskap? Vem hoppas inte att Guds rike ska komma snart? Efter att ha smakat på människolivets glädje och sorg, vilken människa längtar inte efter att sanning och rättfärdighet ska härska bland människorna? När Guds rike kommer ska äntligen den dag komma som alla länder och folk förtvivlat väntat på! Vilka scener kommer då inte att utspelas överallt i himlen och på jorden? Hur vackert kommer inte livet i riket att vara? Med ”Rikets hymn: Riket sänker sig ner över världen” kommer årtusenden av böner att besannas!

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och frälste av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

#Kyrkokör #Guds rike #Allsmäktige Guds Kyrka #Rikets hymn #Österns Blixt

0 notes

kingdomsalvationsv · 5 years

Text

Vad är ursprunget till Österns blixt?

Vi är nu i de sista dagarna, profetiorna om Herrens återkomst har i princip uppfyllts och tusentals och åter tusentals fromma troende hoppas innerligt på Herren Jesu återkomst. Samtidigt har dock Österns blixt öppet vittnat om att Herren Jesus — det vill säga Allsmäktige Gud, de sista dagarnas inkarnation — redan har återvänt och utfört sitt domsverk med början i Guds hus.

Framträdandet av Österns blixt har skakat hela den religiösa världen liksom alla dem som uppriktigt tror på Gud och törstar efter sanningen. Många människor bekräftar, genom att söka och utforska Allsmäktige Guds ord och verk, att Allsmäktige Gud är Herren Jesus som återvänt, och en efter en kommer de inför Allsmäktige Gud. Det har orsakat panik bland pastorer och äldste i den religiösa världen liksom inom KKP:s styre; de konspirerar tillsammans för att undertrycka och förbjuda Österns blixt. De fabricerar många rykten och fördömer och baktalar på ett rabiat sätt Österns blixt som kätteri. De gör allt de kan för att hindra och trakassera uppriktiga troende som vill söka och utforska Allsmäktige Guds framträdande och verk i de sista dagarna. Den historiska tragedin att den judiska religiösa världen förenade sig med den romerska makten för att på ett brutalt sätt förtrycka Herren Jesus utspelas på nytt. Åsikterna varierar om huruvida Österns blixt är Herren Jesu återkomst eller inte och huruvida den är Guds verk eller inte. Vissa människor följer den religiösa världens pastorer och äldste i deras förnekelse och fördömande, men det finns också några som tror att Österns blixt är relaterad till Bibelns profetia av Herren Jesus när han säger: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara.” (Matt 24:27) De tror att den är relaterad till Människosonens ankomst i de sista dagarna. Så vad är egentligen ursprunget till Österns blixt? Är den Guds verk och vilken typ av hemligheter ruvar den på?

Alla som förstår Guds verk vet att det ständigt är nytt och oupphörligt i sin fortlöpande utveckling. I lagens tidsålder verkade exempelvis Gud genom Anden och utfärdade de lagar som skulle vägleda människans liv på jorden. Därefter, i nådens tidsålder, inkarnerades Gud och framträdde som Människosonen för att utföra sitt verk, bota de sjuka och driva ut demoner. Han utförde många underverk och uttryckte den här vägen: ”Omvänd er, för himmelriket är nära.” (Matt 4:17) Han spikades sedan upp på korset och fullbordade sitt verk med att återlösa hela mänskligheten. Men människor känner inte till Guds verk och har därutöver en arrogant satanisk natur, och de är alla mycket självgoda, rigida och envisa. De klamrar sig också fast vid föreställningar och idéer, till den grad att de till och med tröttnar på och hatar sanningen. Det är därför Gud måste lida den religiösa världens och de styrande makternas vildsinta hädelse, förföljelse och fördömande varje gång han utför ett nytt verk. De som sprider och vittnar om Guds nya verk kan också drabbas av alla slags anklagelser och nedsättande villkor, samt bli förföljda. Detta faktum är nedtecknat i Nya Testamentet: för att rädda människosläktet från faran av att bli bestraffad för att ha brutit mot lagar det inte kunde hålla inkarnerades Gud i Herren Jesu skepnad och inledde det återlösande verket i nådens tidsålder. När Herren Jesus utförde sitt verk i Judeen utförde han många underverk, botade de sjuka och drev ut demoner, skänkte människan ett överflöd av nåd och uttryckte många sanningar. Detta är tillräckligt för att bevisa att Herren Jesus var Gud själv och att han var den Messias israeliterna hade så längtat efter. Men de judiska översteprästerna, skriftlärde och fariseerna klamrade sig envist fast vid religiösa föreställningar och vägrade helt enkelt tro att Jesus var den Messias de hade längtat efter så länge. Tvärtom genomsökte de Bibeln för saker att använda mot Jesus, de förtalade, dömde och fördömde Herren Jesu verk som kätteri (se Apg 24:14) och Jesus själv som ”ledaren för nasareernas sekt” (se Apg 24:5). De lurade och hetsade det judiska folket att fördöma Herren Jesus och allierade sig med den romerska makten för att korsfästa honom. Det är därför hela den judiska nationen förolämpade Guds sinnelag och drabbades av en exempellös förgörelse. Det är uppenbart att något som fördöms och motarbetas av den religiösa världen och de som har makten inte nödvändigtvis är fel, att det är mycket troligt att det kommer från Gud och är Guds verk. När man därför undersöker huruvida något är Guds verk eller inte kan man inte göra en sådan bedömning utifrån om den religiösa världen och de som har makten erkänner eller accepterar den. Av alla gärningar som utfördes under lagens och nådens tidsålder kan vi alla se att huruvida något är Guds verk eller inte främst beror på om det som uttrycks på detta sätt utgör sanningen eller inte, om det är något som mänskligheten för närvarande absolut behöver eller inte, och om det är den Helige Andes verk eller inte. Endast på detta sätt kan man urskilja huruvida det till sitt väsen är Guds verk eller inte – det är av avgörande betydelse.

Mänsklighetens fördärv växer allt djupare i de sista dagarna. Människor är helt under sin sataniska, fördärvade naturs kontroll, de syndar ofta ofrivilligt, lever syndigt om dagen och biktar sig om natten – de lever i outhärdlig smärta. Mänskligheten blir alltmer avlägsen från Gud och dess hopp om att uppnå frälsning blir alltmer avlägset. För att rädda människan från denna svåra belägenhet av att synd och bikt, bikt och synd, så att de grundligt kan kasta av sig sina sataniska, fördärvade sinnelag liksom syndens begränsningar och bojor så att de renas och uppnår Guds frälsning, har Gud än en gång blivit kött för att uttrycka sanningen och döma den fördärvade mänskligheten, och han utför ett nytt stadium av verket för att fullständigt rena och rädda mänskligheten. Den här gången inkarnerades Gud i fjärran Östern – i Kina – där han framträder och utför sitt verk. Han har avslutat nådens tidsålder och inlett rikets tidsålder, han har fört med sig högre, mer överflödande sanningar än någonsin tidigare, han har avslöjat hemligheterna om alla Guds verk från världens skapelse och han har skänkt människan alla sanningar för att rena och rädda henne. De som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna har insett många sanningar utifrån de ord som Allsmäktige Gud talat, de har tydligt sett att Allsmäktige Gud – som uttrycker sanningen i de sista dagarna – verkligen är den återvände Herren Jesus, de har fått klara kunskaper om sin egen fördärvade natur och de bakomliggande orsakerna till sina synder, de har funnit vägen till att upplösa sina sataniska och fördärvade sinnelag och deras hjärtan är ljusa och klara. Genom att uppleva Guds ords dom, tuktan, prövningar och förädling, förändras ständigt deras livs sinnelag, de ser hoppet om frälsning och de har sann kunskap om Guds goda och heliga väsen samt hans rättfärdiga och okränkbara sinnelag. De har en mer praktisk förståelse och kunskap om vad Gud har och är, så som hans allmakt, visdom och auktoritet, och de kan alla erfara att deras tro på Gud inte längre är tom eller vag, utan snarare blir mer och mer verklig. De upplever verkligen Gud som så kär och ljuvlig, vilket ger upphov till ett gudfruktigt hjärta. De har utvecklat sann lydnad och omtanke om Gud, och de förstår alla tydligt att Allsmäktige Guds domsverk i de sista dagarna verkligen kan rena och rädda människan. I de sista dagarna är tiden för Allsmäktige Guds dömande och renande verk kort och det rör sig mycket snabbt, som en åskvigg. På bara drygt två korta decennier har Guds evangelium om riket spridit sig över hela det kinesiska fastlandet och format en grupp segrare. Nu expanderar evangeliet snabbt till alla länder, till alla världens hörn. Detta uppfyller Herren Jesu profetia till punkt och pricka: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara.” (Matt 24:27) Icke desto mindre håller den religiösa världens pastorer och äldste envist fast vid religiösa föreställningar. När de ställs inför Guds nya verk, som strider mot människans föreställningar, underlåter de inte bara att söka eller utforska det, utan de viftar med Bibeln och jagar efter misstag som de kan använda mot Gud, dömer och fördömer hänsynslöst Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och baktalar Allsmäktige Guds kyrka som ”sekten Österns blixt” och som kätteri. Deras handlingar och gärningar är av samma slag som när de judiska översteprästerna, skriftlärda och fariseerna fördömde Herren Jesus. Det faktum att de så kan trotsa och angripa Guds verk i de sista dagarna, och hindra människor från att undersöka och följa i Guds fotspår och lyda Guds verk, gör inte det dem i sanning till nutida fariseer som trotsar och fördömer Kristus? Är inte kärnan i deras handlingar att de hatar sanningen och hädar mot den Helige Ande? Det rabiata fördömandet av Allsmäktige Guds framträdande och verk från den religiösa världens ledare uppfyller också helt Herren Jesu ord när han profeterade sin återkomst: ”Ty liksom blixten, som flammar till från en del under himlen och lyser till den andra, så skall också Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.” (Luk 17:24–25).

Om Allsmäktige Gud inte talade sitt ord och avslöjade hemligheter, då skulle vi aldrig förstå vad som verkligen menas med profetian ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster”. Allsmäktige Gud säger: ”När alla människor lyssnar uppmärksamt, när allt är förnyat och återupplivat, när varje person underkastar sig Gud utan betänkligheter och är villig att axla Guds bördas tunga ansvar — det är då österns blixt ljungar och lyser upp allt från öst till väst och förfärar hela jorden med ankomsten av detta ljus. Och i detta ögonblick börjar Gud åter sitt nya liv. ... Det vill säga, i världens öster, från den stund då vittnesbördet om Gud själv börjar till dess han inleder sitt verk och till dess att det gudomliga börjar utöva suverän makt över hela jorden — detta är den lysande strålen från österns blixt som alltid har lyst ut till hela universum. När länderna på jorden blir Kristi rike är när hela universum är upplyst. Nu är den stund då österns blixt ljungar: den inkarnerade Guden börjar verka och talar dessutom direkt i gudomlighet. Man kan säga att när Gud börjar tala på jorden, det är då österns blixt ljungar. Mer exakt, när levande vatten strömmar från tronen — när yttrandena från tronen börjar — det är just då som de sju Andarnas yttranden formellt börjar” (”Kapitel 12” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Över hela universum utför jag mitt verk, och i öster väller dundrande skrällar oavbrutet fram, som ruskar om alla nationer och samfund. Det är min röst som har lett alla människor in i nuet. Jag skall låta alla människor erövras av min röst, falla in i denna ström och underkasta sig mig, för jag har sedan länge återtagit min härlighet från hela jorden och sänt ut den på nytt i öster. Vem längtar inte efter att se min härlighet? Vem väntar inte spänt på min återkomst? Vem törstar inte efter att jag ska visa mig igen? Vem längtar inte efter min ljuvlighet? Vem skulle inte vilja komma till ljuset? Vem skulle inte vilja skåda Kanaans rikedomar? Vem längtar inte efter Försonarens återkomst? Vem dyrkar inte den store Allsmäktige? Min röst skall spridas över hela jorden; jag vill, vänd mot mitt utvalda folk, tala fler ord till dem. Likt de mäktiga åskor som skakar berg och floder, säger jag mina ord till hela universum och till mänskligheten. Därför har orden i min mun blivit människans skatt, och alla människor vårdar mina ord. Blixten far från östern hela vägen till väst. Mina ord är sådana att människan ogärna vill ge upp dem och samtidigt tycker hon att de är obegripliga, men gläds desto mer åt dem alla. Som ett nyfött spädbarn är alla människor glada och upprymda, och firar min ankomst. Genom min röst skall jag föra alla människor till mig. Därefter skall jag formellt träda in i människorasen, så att de kommer att tillbe mig. Med den härlighet som jag utstrålar och orden i min mun, skall jag göra så att alla människor kommer inför mig och ser att blixten far från öster… Jag har för länge sedan uppstått, lämnat mänsklighetens mitt och sedan framträtt igen med ära bland människorna. Jag är den som tillbads under otaliga tidsåldrar före denna, och jag är också det spädbarn som övergavs av israeliterna för otaliga tidsåldrar sedan. Jag är dessutom denna tidsålders Allsmäktige Gud, full av härlighet! (”De sju åskorna mullrar – profeterar att evangeliet om riket skall spridas över hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”). Vi kan se utifrån Allsmäktige Guds ord att Guds verk och ord i de sista dagarna är blixten som skiner från Östern. ”Blixten” är det stora ljuset, alltså Guds ord, Guds sätt att döma och straffa i de sista dagarna. Frasen ”kommer från öster” betyder att det kommer från Kina, och ”lyser ända till väster” betyder att det sprids till västvärlden. Till sist refererar ”Människosonens ankomst” till att Gud blir kött och först uppenbarar sig och inleder sitt verk i Östern, i Kina. Där fulländar han en grupp människor som verkligen känner Gud och de är segrarna som profeteras i Uppenbarelseboken. Genom dem sprids sedan de sista dagarnas evangelium till västvärlden, så att alla kan ta emot Guds frälsning i de sista dagarna. De här orden har nu uppfyllts – det är ett faktum som kan ses av alla! Blixten från Östern (Guds domsverk under de sista dagarna i Kina) kan låta oss ta emot all den kärlek och frälsning som Gud skänker till människan, kan låta oss känna Guds sanna ansikte och den ger i oss upphov till sann vördnad och tillbedjan av Gud. Precis som en åskvigg ger Guds ord människan ljus och hopp. Alla de som tar emot blixten från Östern – Guds verk i de sista dagarna – kan vittna om detta.

Vid det här laget tror jag att ni alla har ett tydligt svar på frågan om vad ursprunget till Österns blixt är. Gud är Skaparen av himmel och jord och alla ting. Gud påbörjade sitt frälsningsverk eftersom människan var fördärvad av Satan. Gud önskar att alla människor i universum ska se hans gärningar, att alla trosriktningar ska bli en och tillbe Skaparen, och att alla de som verkligen söker Guds framträdande och följer hans fotspår ska uppnå renhet och förtjäna frälsning. Han kommer att föra dessa människor, som är förenliga med Guds vilja, in i riket för att vila med honom. Var och en av våra bröder och systrar som verkligen tror på Gud och ivrigt väntar på Herren Jesu återkomst bör därför lägga undan sina religiösa föreställningar och studera den sanna vägen. Lyssna inte på rykten och motsätt er inte blint den sanna vägen; det kommer att sluta i förlusten av Guds frälsning i de sista dagarna. Vi måste hålla taken med Guds verks steg, noga följa i Guds fotspår. Det är bara så vi slutligen kan uppnå Guds frälsning och föras av honom in i hans rike.

#Herren Jesu #Österns Blixt #‌allsmäktige gud #allsmäktige guds kyrka #om oss #Vanliga frågor

0 notes

easternlightningsv · 5 years

Video

youtube

Gospel Choir Song - ”Rikets hymn: Riket sänker sig ner över världen” | Utökad trailer

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och frälste av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Innehållet i denna video har översatts i sin helhet av professionella översättare. På grund av olikheter i språk och liknande är ett litet antal felaktigheter däremot oundvikliga. Om du upptäcker sådana felaktigheter, se den ursprungliga kinesiska versionen. Du är också välkommen att höra av dig till oss.

Credits: https://www.holyspiritspeaks.org/special-topic/kingdom-has-descended-on-the-world/copyright_en.html

#Gospel Choir Song #Guds rike #videor #allsmäktige gud #Allsmäktige Guds Kyrka #Österns Blixt

0 notes

kingdomsalvationsv · 5 years

Text

Hur man känner verkligheten

Gud är en praktisk Gud: Alla hans verk är praktiska, alla ord han talar är praktiska och alla sanningar han uttrycker är praktiska. Allt som inte är hans ord är intetsägande, obefintligt och osunt. I dag är den Helige Ande till för att vägleda människor in i Guds ord.

Om människor ska kunna sträva efter att träda in i verkligheten, måste de söka verkligheten och känna verkligheten; därefter måste de erfara verkligheten och leva ut verkligheten. Ju mer människor lär känna verkligheten, desto bättre kan de avgöra om andras ord är verkliga. Ju mer människor lär känna verkligheten, desto färre föreställningar har de. Ju mer människor upplever verkligheten, desto bättre känner de gärningarna som verklighetens Gud utför och desto lättare är det för dem att bryta sig fria från sina fördärvade, sataniska sinnelag. Ju mer verklighet människor har, desto bättre känner de Gud och desto mer avskyr de köttet och älskar sanningen. Och ju mer verklighet människor har, desto närmare kommer de normerna hos Guds krav. Människor som vinns av Gud är de som besitter verkligheten, som känner verkligheten och som har lärt känna Guds verkliga gärningar genom att erfara verkligheten. Ju mer faktiskt du samarbetar med Gud och kuvar din kropp, desto mer kommer du att tillägna dig den Helige Andes verk, desto mer kommer du att vinna verkligheten och desto mer kommer du att bli upplyst av Gud ‒ och därmed, desto större är din kunskap om Guds verkliga gärningar. Om du kan leva i den Helige Andes nuvarande ljus, blir den nuvarande vägen till utövande tydligare för dig och du blir mer i stånd att avskilja dig från gångna tiders religiösa föreställningar och gamla bruk. Idag står verkligheten i fokus: ju mer verklighet människor har, desto klarare blir deras kunskap om sanningen och desto större deras förståelse av Guds vilja. Verkligheten kan övervinna alla bokstäver och lärosatser, den kan övervinna all teori och expertis, och ju mer verklighet människor fokuserar på, desto mer älskar de verkligen Gud och hungrar och törstar efter hans ord. Om du alltid fokuserar på verkligheten, kommer din livsfilosofi, dina religiösa föreställningar och naturliga personlighet självfallet att utplånas i spåren av Guds verk. De som inte strävar efter verkligheten och inte har någon kunskap om verkligheten kommer sannolikt att sträva efter det övernaturliga och de kommer att vara lättlurade. Den Helige Ande har inga möjligheter att verka i sådana människor och de känner sig därmed tomma och att deras liv saknar mening.

Den Helige Ande kan bara verka i dig när du faktiskt övar, faktiskt söker, faktiskt ber och är beredd att lida för att söka sanningen. De som inte söker sanningen har inget annat än bokstäver, lärosatser och tom teori, och de som saknar sanningen har naturligtvis många föreställningar om Gud. Sådana människor längtar bara efter att Gud ska förvandla deras köttsliga kropp till en andlig kropp, så att de kan stiga upp till tredje himlen. Så dåraktiga dessa människor är! Alla som säger sådana saker saknar helt kunskap om Gud, eller om verkligheten; sådana människor kan omöjligen samarbeta med Gud och kan bara vänta passivt. Om människor ska förstå sanningen, tydligt se sanningen och om de dessutom ska träda in i sanningen och omsätta den i praktiken, måste de faktiskt öva, faktiskt söka och faktiskt hungra och törsta. När du hungrar och törstar, och när du faktiskt samarbetar med Gud, kommer Guds Ande helt säkert att röra dig och verka inom dig, så att du får mer upplysning, mer kunskap om verkligheten och större hjälp i ditt liv.

Om människor ska lära känna Gud, måste de först veta att Gud är en praktisk Gud och de måste känna till Guds ord, Guds praktiska framträdande i köttet och Guds praktiska verk. Först när du har förstått att allt Guds verk är praktiskt kommer du att faktiskt kunna samarbeta med Gud och endast på denna väg kommer du att kunna uppnå tillväxt i ditt liv. Alla som inte har kunskap om verkligheten saknar möjlighet att erfara Guds ord, de är fångade i sina egna föreställningar, de lever i sin fantasi och därmed saknar de kunskap om Guds ord. Ju mer kunskap du har om verkligheten, desto närmre Gud är du och desto mer förtrolig är du med honom. Ju mer du söker det vaga och abstrakta, och lärosatser, desto längre från Gud kommer du att irra och desto mer kommer du då att känna att det är ansträngande och svårt att erfara Guds ord, och att du inte är klarar av att träda in. Om du vill träda in i Guds ords verklighet och in på rätt spår i ditt andliga liv måste du först känna verkligheten och avskilja dig från vaga och övernaturliga ting ‒ först måste du med andra ord förstå hur den Helige Ande faktiskt upplyser och vägleder dig inifrån. På detta sätt, om du verkligen kan greppa den Helige Andes äkta verk inom dig, kommer du att ha trätt in på rätt spår mot att fulländas av Gud.

Idag börjar allt med verkligheten. Guds verk är det mest verkliga och människor kan ta på det; det är vad människor kan erfara och uppnå. Det finns mycket i människor som är vagt och övernaturligt, vilket hindrar dem från att känna Guds aktuella verk. Därför avviker de alltid i sina erfarenheter och känner alltid att det är svårt, något som orsakas av deras föreställningar. Människor är oförmögna att fatta principerna för den Helige Andes verk, de känner inte verkligheten, så de är alltid negativa på sin väg mot att träda in. De betraktar Guds krav på avstånd, oförmögna att uppnå dem; de ser bara att Guds ord verkligen är bra, men kan inte hitta vägen till att träda in. Den Helige Ande verkar utifrån denna princip: genom människors samarbete, genom att de aktivt ber, söker och kommer närmare Gud, kan resultat uppnås och de kan bli upplysta och informerade av den Helige Ande. Det är inte så att den Helige Ande agerar ensidigt, eller att människan agerar ensidigt. Båda är nödvändiga och ju mer människor samarbetar och ju mer de strävar efter att uppnå normerna hos Guds krav, desto större är den Helige Andes verk. Det är bara individers verkliga samarbete som, när de läggs till den Helige Andes verk, kan åstadkomma verkliga erfarenheter och betydande kunskap om Guds ord. Genom att erfara på detta sätt kan en fullkomlig individ till sist gradvis åstadkommas. Gud gör inte övernaturliga ting; i människors föreställningar är Gud allsmäktig och allt utförs av honom ‒ resultatet av det är att människor väntar passivt, inte läser Guds ord eller ber, och bara väntar på den Helige Andes beröring. De som har en riktig förståelse tror emellertid så här: Guds handlingar kan bara sträcka sig så långt som mitt samarbete och den effekt som Guds verk har i mig beror på hur jag samarbetar. När Gud talar borde jag göra allt jag kan för att söka och sträva mot Guds ord; det är vad jag borde uppnå.

Hos Petrus och Paulus kan du tydligt se att det var Petrus som ägnade mest uppmärksamhet åt verkligheten. Utifrån vad Petrus gick igenom, kan man konstatera att hans erfarenheter sammanfattade lärdomarna från dem som hade misslyckats i det förgångna och att han fångade upp styrkor från gångna tiders heliga. Utifrån detta kan man notera hur verkliga Petrus upplevelser var, att de var tillräckliga för att låta människor ta på dem och faktiskt kunna göra det, och att de var uppnåeliga för människor. Paulus var emellertid annorlunda: allt han talade om var vagt och osynligt, som att färdas till tredje himlen, uppstigandet till tronen och rättfärdighetens krona. Han fokuserade på det som var yttre: på status, att tillrättavisa människor, på att visa upp sin ledande ställning, att bli rörd av den Helige Ande och så vidare. Inget av det han eftersträvade var verkligt och mycket av det var fantasi, och därför kan man konstatera att allt som är övernaturligt ‒ såsom hur mycket den Helige Ande berör människor, den stora glädjen som människor njuter av, att färdas till tredje himlen, regelbunden övning och att njuta av det till en viss grad, läsa Guds ord och njuta av dem till en viss grad ‒ inget av detta är verkligt. Hela den Helige Andes verk är normalt och verkligt. När du läser Guds ord och ber är du lysande och orubblig inombords; den yttre världen kan inte störa dig, inombords är du villiga att älska Gud, villig att ta del av positiva ting och du avskyr den onda världen; detta är att leva i Gud. Det är inte så mycket njutande, som folk säger ‒ sådant tal är inte verkligt. Idag ska allt börja utifrån verkligheten. Allt Gud gör är verkligt och dina erfarenheter bör du ägna särskilt uppmärksamhet åt att verkligen känna Gud och åt att söka efter fotspåren av Guds verk och de sätt på vilka den Helige Ande berör och upplyser människor. Om du äter och dricker Guds ord, ber, samarbetar på ett sätt som är mer verkligt, tillgodogör dig det som var bra från svunna tider och likt Petrus förkastar det som var dåligt, om du lyssnar med dina öron och tittar med dina ögon, och ofta ber och begrundar i ditt hjärta, och gör allt du kan för att samarbeta med Guds verk, så kommer Gud helt säkert att vägleda dig.

från "Ordet framträder i köttet"

#Guds ord #älska Gud #Ordet framträder i köttet #allsmäktige guds kyrka #Allsmäktige Gud #Österns blixt #Böcker

0 notes

kingdomsalvationsv · 5 years

Text

Kapitel 25

Tiden går och på ett ögonblick är denna dag inne. Alla människor i mitt ljus, ledda av min ande, och ingen tänker längre på det förflutna eller bryr sig om gårdagen. Vem har inte någon gång levt i nutiden? Vem har inte tillbringat underbara dagar och månader i riket?

Vem har inte levt under solen? Fastän riket har sänkt sig ner bland människorna har ingen verkligen erfarit dess värme; människan betraktar det bara från utsidan, utan att förstå dess väsen. Vem gläds inte på grund av mitt rike under den tid då det formas? Kan länderna på jorden verkligen fly undan? Är den stora röda draken verkligen kapabel att fly tack vare sin slughet? Mina administrativa påbud förkunnas genom hela universum, de inför min myndighet bland alla folk och träder i kraft i hela kosmos; likväl har människan aldrig verkligen vetat detta. När mina administrativa påbud uppenbaras för universum är också när mitt verk på jorden är på väg att avslutas. När jag härskar och utövar makt bland alla människor och när jag erkänns som den ende Guden själv, kommer mitt rike att tillfullo sänka sig ner till jorden. I dag har alla människor en ny början på en ny väg. De har börjat ett nytt liv, men ingen har någonsin på allvar upplevt ett liv på jorden besläktat med livet i himlen. Lever ni verkligen mitt i mitt ljus? Lever ni verkligen i mina ord? Vilka tänker inte på sina egna framtidsmöjligheter? Vilka oroar sig inte över sitt eget öde? Vilka kämpar inte mitt i bedrövelsens hav? Vilka önskar inte befria sig själva? Är rikets välsignelser en kompensation för människans hårda slit på jorden? Skulle alla människans önskningar kunna uppfyllas precis så som hon önskar? En gång presenterade jag den vackra synen av riket inför människan, men hon tittade bara på det med giriga ögon och det fanns ingen som verkligen längtade efter att träda in i det. En gång ”rapporterade” jag den sanna situationen på jorden till människan, men hon gjorde inte mer än lyssnade och tog inte emot orden som kom från min mun i sitt hjärta; en gång berättade jag för människan om omständigheterna i himlen, men hon behandlade mina ord som underbara sagor och accepterade inte på allvar det som min mun beskrev. I dag blixtrar scener av riket bland människorna, men har någon någonsin ”korsat berg och dal” i sökandet efter det? Utan mina enträgna uppmaningar skulle människan fortfarande inte ha vaknat ur sina drömmar. Är hon verkligen så trollbunden av sitt liv på jorden? Finns det verkligen inga höga normer i hennes hjärta?

Dessa som jag har förutbestämt att vara mitt folk är i stånd att viga sig själva åt mig och leva i harmoni med mig. De är dyrbara i mina ögon och strålar av kärlek till mig i mitt rike. Vilka bland dagens människor uppfyller dessa villkor? Vilka är kapabla att bli godkända enligt mina krav? Ställer mina krav verkligen till svårigheter för människan? Får jag avsiktligt henne att begå misstag? Jag är överseende mot alla människor och ger dem förmånsbehandling. Men detta gäller bara mitt folk i Kina. Det är inte så att jag underskattar er, och inte heller att jag ser välvilligt på er, utan att jag är praktisk och realistisk mot er. Folk möter oundvikligen motgångar i livet, vare sig det handlar om deras familjer eller den vidare världen. Men vilka har själva orsakat sina umbäranden? Människan är oförmögen att känna mig. Hon har viss kunskap om mitt yttre, men hon är okunnig om mitt väsen; hon vet inte ingredienserna i den föda hon äter. Vem är kapabel att noga begripa mitt hjärta? Vem är kapabel att verkligen förstå min vilja inför mig? När jag kommer ner till jorden är den höljd i mörker och människan ”sover djupt”. Jag vandrar bland alla platser och allt jag ser är sönderslitet och i trasor och outhärdligt att se. Det är som om människan bara är villig att njuta och inte har någon önskan att bry sig om ”ting från världen utanför”. Utan att någon människa vet det överblickar jag hela jorden, men jag ser ingen plats som är fylld med liv. Genast strålar jag ut ljuset och värmen och ser på jorden från den tredje himlen. Fastän ljuset faller på landet och värmen sprider sig över det, tycks endast ljuset och värmen glädjas; de väcker inte någonting i människan som festar om i behag. När jag ser detta skänker jag omedelbart bland människorna den ”käpp” som jag har förberett. När käppen faller skingras ljuset och värmen successivt och jorden blir omedelbart öde och mörk — och på grund av mörkret griper människan möjligheten att fortsätta roa sig. Människan har en vag känsla av min käpps ankomst, men hon reagerar inte utan fortsätter att njuta av sina välsignelser på jorden. Därnäst förkunnar min mun att alla människor ska tuktas, och runtom i hela universum spikas människor fast upp och ner vid korset. När min tuktan infinner sig skakas människan av oväsendet från bergen som störtar samman och marken som slits isär. Efter att ha vaknat med förskräckelse är hon häpen och skräckslagen och vill fly bort, men det är för sent. Samtidigt som min tuktan faller sänker sig mitt rike ner till jorden och alla länder krossas i bitar och försvinner utan spår och lämnar ingenting kvar.

Varje dag betraktar jag universums ansikte och varje dag utför jag mitt nya verk bland människorna. Men alla människor ”arbetar osjälviskt” och ingen fäster någon uppmärksamhet vid dynamiken i mitt verk eller tar notis om hur det står till med något utöver dem själva. Det är som om folk lever i en ny himmel och en ny jord som de själva skapat och inte vill att någon annan ska lägga sig i. De är alla engagerade i att roa sig och alla beundrar sig själva alltmedan de ägnar sig åt sina ”fysiska övningar”. Finns det verkligen ingen plats för mig i människans hjärta? Är jag verkligen oförmögen att vara härskare över människans hjärta? Har människans ande verkligen lämnat henne. Vem har någonsin noga begrundat orden från min mun? Vem har någonsin förstått mitt hjärtas önskan? Har människans hjärta verkligen tagits över av någonting annat? Många är de gånger då jag har ropat ut till människan, men har någon någonsin känt medlidande? Har någon någonsin levt som verklig människa? Människan må leva i köttet, men hon saknar mänsklighet. Föddes hon i djurriket? Eller föddes hon i himlen och äger gudomlighet? Jag ställer mina krav på människan, men det är som om hon inte förstår mina ord, som om jag är ett onåbart monster som är helt främmande för henne. Så många gånger har jag varit missnöjd med människan, så många gånger har jag blivit rasande över hennes dåliga prestationsförmåga, och så många gånger har jag blivit kränkt av hennes svaghet. Varför väcker jag inte den andliga känslan i människans hjärta? Varför tänder jag ingen kärlek i människans hjärta? Varför vill inte människan behandla mig som sin ögonsten? Är inte människans hjärta hennes eget? Har något annat bosatt sig i hennes ande? Varför klagar människan utan uppehåll? Varför är hon olycklig? Varför ignorerar hon min existens när hon är sorgsen? Hugger jag henne? Har jag medvetet övergett henne?

I mina ögon är människan härskare över allting Jag har inte gett henne något litet mått av auktoritet då jag låtit henne härska över allt på jorden – över gräset på bergen, djuren i skogarna och fiskarna i vattnet. Men i stället för att vara lycklig på grund av detta är människan ansatt av bekymmer. Hela hennes liv är ett liv av vånda och stress, nöje kombinerat med tomhet, och det finns inga nya uppfinningar och skapelser i hela hennes liv. Ingen är kapabel att göra sig fri från detta intetsägande liv, ingen har någonsin upptäckt ett meningsfullt liv, ingen har någonsin erfarit ett verkligt liv. Trots att människorna i dag alla lever under mitt strålande ljus vet de ingenting om livet i himlen. Om jag inte är barmhärtig mot människan och räddar mänskligheten har alla människor kommit förgäves, deras liv på jorden saknar mening och de kommer att lämna den förgäves utan någonting att vara stolta över. Varenda människa av alla religioner, samhällsområden, nationer och samfund är medveten om tomheten på jorden, och allesamman söker mig och väntar på min återkomst – men vem är kapabel att känna igen mig när jag kommer? Jag gjorde allt, jag skapade mänskligheten och i dag har jag stigit ner bland människorna. Men människan slår tillbaka mot mig och hämnas på mig. Är det verk jag utför i människan inte till någon nytta för henne? Är jag verkligen oförmögen att tillfredsställa människan? Varför avvisar hon mig? Varför är hon så kall och likgiltig mot mig? Varför är jorden täckt med lik? Är detta verkligen tillståndet i den värld jag skapade åt människan? Hur kommer det sig att fastän jag har gett människan enastående rikedomar, erbjuder hon mig två tomma händer i gengäld? Varför älskar inte människan mig på allvar? Varför kommer hon aldrig inför mig? Har alla mina ord verkligen varit bortkastade? Har mina ord försvunnit som värme från vatten? Varför är människan ovillig att samarbeta med mig? Är min dags ankomst verkligen lika med ögonblicket för människans död? Skulle jag verkligen förgöra människan i samma stund som mitt rike tar form? Varför har ingen under hela min förvaltningsplan någonsin fattat mina avsikter? Varför avskyr och förkastar människan yttranden från min mun i stället för att ta vara på dem? Jag fördömer inte någon utan får alla människor att stilla sig och reflektera över sig själva.

27 mars 1992

från "Ordet framträder i köttet"

Att rekommendera: Bildutställning: Allsmäktige Guds framträdande och verk och Allsmäktige Guds Kyrkas tillväxt

Ett kort tal om ”tusenårsriket har anlänt”

#Ordet framträder i köttet #Allsmäktige Guds Kyrka #Allsmäktige Gud #Österns Blixt #Böcker

0 notes

kingdomsalvationsv · 5 years

Video

youtube

Gospel Choir Song - ”Rikets hymn: Riket sänker sig ner över världen” | Utökad trailer

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och frälste av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Credits: hhttps://www.holyspiritspeaks.org/special-topic/kingdom-has-descended-on-the-world/copyright_en.html

#gospel choir song #Guds rike #VIDEOR #allsmäktige gud #Allsmäktige Guds Kyrka #Österns Blixt

0 notes

kingdomsalvationsv · 5 years

Video

Den Helige Andes ord - Arbetet med att sprida evangeliet är också arbetet med att frälsa människorna Allsmäktige Gud säger: ”I denna sista era kommer jag göra så att mitt namn upphöjs bland de hedniska nationerna, göra så att mina gärningar ses av hedningarna för att de ska kalla mig den Allsmäktige för mina gärningars skull, och göra så att mina ord snart förverkligas.

Jag kommer att låta alla människor veta att jag inte bara är israeliternas Gud, utan även Gud över alla de hedniska nationerna, till och med dem som jag har förbannat. Jag kommer att låta alla människor se att jag är hela skapelsens Gud. Detta är mitt största verk, syftet med min verkningsplan för de sista dagarna och det enda verk som ska fullbordas under de sista dagarna.”

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och frälste av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Särskilt meddelande: Den här videoproduktionen producerades som ett icke vinstdrivande verk av Allsmäktige Guds Kyrka.Distributionen av den här videon till tredje part sker på icke vinstdrivande grund; vi hoppas att alla kommer att dela och distribuera den fritt. Vänligen uppge källan när du distribuerar den. Utan tillåtelse från Allsmäktige Guds Kyrka får ingen organisation, social grupp eller individ manipulera eller förvränga innehållet i den här videon.

En del av materialet i den här videon kommer från: Outback Polaks https://www.youtube.com/user/lensure/videos

#Den Helige Andes ord #Guds ord #videor #allsmäktige gud #Österns blixt #Allsmäktige Guds Kyrka

0 notes

kingdomsalvationsv · 5 years

Text

Den Helige Andes verk och Satans verk

Hur kan man förstå detaljerna i det andliga? Hur verkar den Helige Ande i människan? Hur verkar Satan i människan? Hur verkar onda andar i människan och hur visar det sig? När något händer dig, kommer det då från den Helige Ande och bör du lyda eller förkasta det? Människors faktiska handlingar ger upphov till mycket som är av mänsklig vilja, men som folk alltid tror kommer från den Helige Ande.

En del kommer från onda andar, men folk tror ändå att det är fött av den Helige Ande, och ibland leder den Helige Ande människor inifrån, men de är så rädda att denna ledning kommer från Satan att de inte vågar lyda fastän det i själva verket är den Helige Andes upplysning. Utan särskiljning finns det alltså inget sätt att erfara när sådana upplevelser faktiskt händer dig, och utan särskiljning finns det inget sätt att få liv. Hur verkar den Helige Ande? Hur verkar onda andar? Vad har sitt ursprung i människans vilja? Och vad är fött av den Helige Andes ledning och upplysning? Om du förstår reglerna för den Helige Andes verk i människan, så kommer du att kunna öka din kunskap och särskilja i ditt dagliga liv och under dina faktiska upplevelser. Du kommer att lära känna Gud, du kommer att kunna förstå och urskilja Satan, du kommer inte att bli förvirrad i din lydnad eller din strävan och du kommer att bli en människa vars tankar är klara och som lyder den Helige Andes verk.

Den Helige Andes verk är en form av proaktiv ledning och positiv upplysning. Det tillåter inte människor att vara passiva. Det ger dem tröst, tro och beslutsamhet och gör det möjligt för dem att eftersträva att fullkomnas av Gud. När den Helige Ande verkar är människor i stånd att aktivt träda in; de är inte passiva eller pressade, utan proaktiva. När den Helige Ande verkar är människor glada och villiga och de är villiga att lyda och glada att ödmjuka sig, och även om de är plågade och sköra inombords är de fast beslutna att samarbeta. De lider med glädje, de är kapabla att lyda och de är obefläckade av mänsklig vilja, obefläckade av människotankar och verkligen obefläckade av mänskliga begär och motivationer. När människor erfar den Helige Andes verk, är de i synnerhet heliga inuti. De som äger den Helige Andes verk lever ut sin kärlek till Gud och kärleken till sina bröder och systrar, och de gläds åt det som gläder Gud och avskyr det som Gud avskyr. Människor som berörs av den Helige Andes verk strävar oavbrutet efter sanningen och har vanlig mänsklighet. När den Helige Ande verkar i människor blir deras tillstånd bättre och bättre och deras mänsklighet blir mer och mer normal. Även om en del av deras samarbeten må vara dåraktiga så är deras motivation rätt och deras inträde positivt. De försöker inte avbryta den Helige Andes verk och det finns ingen illvilja i dem. Den Helige Andes verk är normalt och verkligt; den Helige Ande verkar i människan enligt reglerna för människans normala liv, och Den Helige Ande upplyser och vägleder människor inifrån i enlighet med normala människors faktiska strävan. När Den Helige Ande verkar i människor, vägleder och upplyser han dem enligt normala människors behov. Han förser dem utifrån deras behov och han leder dem positivt och upplyser dem om vadvad de saknar och vilka brister de har. När den Helige Ande verkar är det här verket i samklang med reglerna för människans normala liv och det är endast i verkliga livet som människor är kapabla att se den Helige Andes verk. Om människor i sitt dagliga liv är i ett positivt tillstånd och har ett normalt andligt liv, så äger de den Helige Andes verk. När de äter och dricker Guds ord i ett sådant tillstånd har de tro, när de ber är de inspirerade, när något händer dem är de inte passiva och medan det händer dem är de i stånd att se de läxor som Gud begär att de ska lära sig. De är inte passiva eller svaga och även om de har verkliga svårigheter är de villiga att lyda alla Guds arrangemang.

Vilka effekter uppnås av den Helige Andes verk? Du kan vara dåraktig och sakna förmåga till särskiljning, men den Helige Ande behöver bara verka för att det ska finnas tro i dig, för att du alltid ska känna att du inte kan älska Gud nog, för att du ska vara villig att samarbeta, villig att samarbeta oavsett hur stora svårigheterna blir framöver. Saker kommer att hända dig och du kommer inte att veta om de kommer från Gud eller Satan, men du kommer att kunna vänta och du kommer varken att vara passiv eller vårdslös. Det här är den Helige Andes normala verk. Även när den Helige Ande verkar i människor möter de verkliga svårigheter och ibland gråter de och ibland finns det saker de inte kan komma över, men allt detta är ett stadium i den Helige Andes normala verk. Även om de inte kommer över dessa saker och även om de just då är svaga och klagar, är de efteråt fortfarande i stånd att älska Gud med absolut tillförsikt. Deras passivitet kan inte hindra dem från att ha normala upplevelser och oavsett vad andra människor säger och hur de än attackerar dem är de ändå förmögna att älska Gud. Under bön känner de alltid att de förut stått i sådan skuld till Gud och de beslutar sig för att behaga Gud och försaka köttet när de möter sådana ting igen. Denna styrka visar att de har den Helige Andes verk i sig och detta är det normala tillståndet för den Helige Andes verk.

Vad för sorts verk kommer från Satan? I det verk som kommer från Satan är människors visioner vaga och abstrakta och de saknar vanlig mänsklighet. Motiven bakom deras handlingar är fel och även om de önskar älska Gud bär de alltid på anklagelser inombords och dessa anklagelser och tankar stör dem, hämmar tillväxten i deras liv och hindrar dem från att ha normala tillstånd inför Gud. Det betyder att så snart Satans verk finns i människor kan deras hjärtan inte känna frid inför Gud, de vet inte vad de ska göra med sig själva. Åsynen av en församling får dem att vilja fly och de kan inte sluta ögonen när andra ber. Onda andars verk förstör den normala relationen mellan människa och Gud och krånglar till människors tidigare visioner eller tidigare inträde i livet. I sitt hjärta kan de aldrig komma nära Gud, det händer alltid saker som stör dem och begränsar dem och deras hjärtan kan inte finna frid, vilket gör deras kärlek till Gud kraftlös och får dem att tappa modet. Så manifesterar sig Satans verk. Satans verk visar sig på följande sätt: du är oförmögen att stå fast och vittna, vilket gör att du blir en människa som är skyldig inför Gud och som inte är trofast mot honom. När Satan lägger sig i förlorar du kärleken till och lojaliteten mot Gud i ditt inre, du berövas en normal relation med Gud, du strävar inte efter sanningen eller efter att förbättra dig själv, du går bakåt och blir passiv, du ger efter för dig själv, du ger fria tyglar åt syndens spridning och hatar inte synden. Därtill gör Satans inblandning dig hämningslös, den får Guds beröring att försvinna inom dig och får dig att klaga på Gud och sätta dig upp mot honom. Den leder dig till att ifrågasätta Gud och det finns till och med en risk att du lämnar honom. Allt detta är Satans verk.

När någonting händer dig i ditt dagliga liv — hur ska du kunna avgöra om det kommer från den Helige Andes verk eller från Satans verk? När människors tillstånd är normalt är både deras andliga liv och deras liv i köttet normalt, och deras förnuft fungerar normalt och metodiskt; rent generellt kan man säga att vad de då upplever och lär känna i sitt inre kommer av den Helige Andes beröring (de har insikter eller äger viss ytlig kunskap när de äter och dricker Guds ord, de är trofasta när saker och ting händer dem eller har styrkan att älska Gud när saker händer – allt det här är av den Helige Ande). Den Helige Andes verk i människan är synnerligen normalt; människan är oförmögen att känna det och det tycks som om det sker genom henne själv — men egentligen är det den Helige Andes verk. Den Helige Ande utför både stora och små verk i alla människor i det dagliga livet och det är helt enkelt så att den här verksamhetens omfattning varierar. En del människor är av god kaliber, de förstår saker snabbt, och i dem är den Helige Andes upplysning extra stor; andra människor är av dålig kaliber och det tar längre tid för dem att förstå saker, men den Helige Ande berör dem inombords och även de är i stånd att uppnå trofasthet mot Gud – den Helige Ande verkar i alla människor som strävar efter Gud. När människor i sitt dagliga liv inte motsätter sig eller gör uppror mot Gud, inte gör sådant som strider mot hans förvaltning och inte stör hans verk, då verkar Guds ande i högre eller mindre grad i var och en av dem och berör dem, upplyser dem, ger dem tro, ger dem styrka och påverkar dem att träda in på ett proaktivt sätt, inte vara lata eller trakta efter köttets glädjeämnen utan vara villiga att omsätta sanningen i praktisk handling och längta efter Guds ord – allt detta är verk som kommer från den Helige Ande.

När människors tillstånd inte är normalt överger den Helige Ande dem, de knorrar inombords, deras motivationer är fel, de är lata, de hänger sig åt köttet och deras hjärta gör uppror mot sanningen — och allt detta kommer från Satan. När människors tillstånd inte är normalt, när de är mörka inombords och har förlorat sitt normala förnuft, övergetts av den Helige Ande och är oförmögna att känna Gud inom sig, det är då Satan är verksam i deras inre. Om människor alltid har en inre styrka och alltid älskar Gud, kommer det som händer dem i allmänhet från den Helige Ande, och vem de än möter så är det resultatet av Guds arrangemang. Det vill säga, när dina förutsättningar är normala, när du befinner dig i den Helige Andes stora verk, då är det omöjligt för Satan att få dig att vackla; man kan säga att på den här grunden kommer allt från den Helige Ande, och även om du må ha felaktiga tankar är du i stånd att förneka dem och låta bli att följa dem. Allt detta kommer från den Helige Andes verk. I vilka situationer lägger Satan sig i? När dina betingelser inte är normala, när du inte har blivit berörd av Gud och är utan Guds verk, när du är torr och ofruktbar inombords, när du ber till Gud men inte fattar någonting, när du äter och dricker Guds ord men inte blir upplyst eller får något ljus — vid sådana tillfällen är det lätt för Satan att verka i ditt inre. Med andra ord, när du har övergetts av den Helige Ande och du inte kan känna Gud, då händer mycket dig som kommer från Satans frestelse. Satan är verksam samtidigt som den Helige Ande och stör i människan samtidigt som den Helige Ande rör vid hennes inre; men vid sådana tillfällen har den Helige Ande övertaget och människor vars betingelser är normala kan segra, vilket innebär att den Helige Andes verk triumferar över Satans verk. Men när den Helige Ande verkar utför Satan mycket lite verk; när den Helige Ande verkar finns det fortfarande ett olydigt sinnelag i människor, och allt det som ursprungligen fanns i dem finns fortfarande kvar, men med den Helige Andes verk är det lätt för människor att inse de väsentliga sakerna om sig själva och sitt upproriska sinnelag gentemot Gud – även om de kan bara göra sig kvitt dem under gradvis arbete. Den Helige Andes verk är synnerligen normalt, och medan han verkar i människor har de fortfarande bekymmer, de gråter fortfarande, de lider fortfarande, de är fortfarande svaga och det är fortfarande mycket som är oklart för dem, men i detta tillstånd kan de hindra sig själva från att glida baklänges och de kan älska Gud, och även om de gråter och är bedrövade inombords kan de fortfarande prisa Gud; den Helige Andes verk är synnerligen normalt och inte det minsta övernaturligt. De flesta tror att när den Helige Ande börjar verka så förändras människors tillstånd och det väsentliga hos dem avlägsnas. Den sortens uppfattningar är felaktiga. När den Helige Ande verkar i människans inre finns det passiva hos henne fortfarande där och hennes mognad förblir densamma, men hon har den Helige Andes ljus och upplysning och därför är hennes tillstånd mer proaktivt, hennes inre betingelser är normala och hon förändras snabbt. I människors verkliga upplevelser upplever de i första hand antingen den Helige Andes eller Satans verksamhet, och om de inte är i stånd att få grepp om dessa tillstånd och inte kan skilja dem åt, då är verkliga erfarenheter uteslutna, för att inte tala om förändringar i deras sinnelag. Därför är nyckeln till att uppleva Guds verk att kunna se de här tingens sanna natur; på så sätt blir det lättare för människorna att uppleva.

Den Helige Andes verksamhet innebär proaktivt framåtskridande medan Satans verksamhet innebär tillbakagång och passivitet, olydnad mot Gud, motstånd mot Gud, förlust av tillit till Gud och ovilja att ens sjunga psalmer eller resa sig upp och dansa. Det som kommer från den Helige Andes upplysning tvingas inte på dig utan är synnerligen naturligt. Om du följer det kommer du att ha sanningen, och om du inte gör det kommer det att bli förebråelser efteråt. Om det är den Helige Andes upplysning kommer inget du gör att störas eller begränsas, du kommer att bli befriad, det kommer att finns en väg till praktik i dina handlingar och du kommer inte att vara underkastad några hinder utan du kan agera efter Guds vilja. Satans verksamhet för med sig mycket som skapar störningar för dig, den gör dig ovillig att be, alltför lat för att äta och dricka Guds ord och obenägen att leva kyrkans liv, och den drar dig bort från det andliga livet. Den Helige Andes verksamhet stör inte ditt dagliga liv och stör inte ditt inträde i ett normalt andligt liv. Just när något händer dig är du ofta oförmögen att göra åtskillnad. Men efter några dagar lever du ut lite grand och manifesterar lite grand och det sker en del reaktioner inom dig, och genom de här manifestationerna kan du avgöra om tankarna i dig kommer från Gud eller från Satan. En del saker får dig helt klart att opponera dig mot Gud och göra uppror mot honom, eller också hindrar de dig från att omsätta hans ord i praktisk handling, och allt detta kommer från Satan. En del saker är inte uppenbara och du kan inte avgöra vad de är just då; efteråt kan du se deras manifestationer och då skilja mellan dem. Om du tydligt kan skilja på det som kommer från Satan och det som styrs av den Helige Ande, då kommer du inte att så lätt ledas på villovägar i dina upplevelser. Ibland, när dina tillstånd inte är goda, har du vissa tankar som tar dig ut ur ditt passiva tillstånd — vilket visar att även när dina tillstånd är ogynnsamma kan en del av din tankar komma från den Helige Ande. Det är inte så att när du är passiv så är alla dina tankar utsända av Satan; om så vore fallet, när skulle du då vara förmögen att övergå till ett positivt tillstånd? När du har varit passiv en tid ger den Helige Ande dig en möjlighet att bli fullkomnad, han berör dig och tar dig ut ur ditt passiva tillstånd.

När du vet vad den Helige Andes verk är och vad Satans verk är, kan du jämföra dessa med ditt eget tillstånd under dina upplevelser och med dina egna upplevelser, och på detta sätt kommer det att finnas många fler sanningar som relaterar till principer i dina upplevelser. När du har förstått det här kommer du att kunna kontrollera ditt faktiska tillstånd, och du kommer att kunna skilja andarna i fråga om både människor och sådant som händer dig[a], och du kommer inte att behöva ägna så mycket möda åt att vinna den Helige Andes verk. Det gäller förstås förutsatt att dina motivationer är de rätta och förutsatt att du är villig att söka och att praktisera. Språk som detta — språk som relaterar till principer — måste vara en del av dina upplevelser. Utan det kommer dina upplevelser att vara fulla av Satans störningar och fulla av dåraktig kunskap. Om du inte förstår hur den Helige Ande verkar förstår du inte hur du ska träda in, och om du inte förstår hur Satan verkar förstår du inte att vara försiktig där du går. Folk måste känna till både hur den Helige Ande arbetar och hur Satan arbetar; de är en oumbärlig del av människors upplevelser.

Även om du inte tror på något annat än Gud, är ditt förhållande till honom normalt? En del människor säger att det enda som betyder något är att de har ett normalt förhållande till Gud och de bryr sig inte om sina relationer till andra. Men hur yttrar sig ett normalt förhållande till Gud? Har de här människorna den minsta verklig kunskap? Varför sägs det att omfattningen av ditt beslut att älska Gud, och huruvida du verkligen har försakat köttet, beror på huruvida du har fördomar mot dina bröder och systrar och på huruvida du i så fall kan lägga dessa fördomar åt sidan. Det vill säga, när din relation till dina bröder och systrar är normal, då är dina förutsättningar inför Gud också normala. När några av dina bröder och systrar är svaga, avskyr du dem inte, föraktar dem inte, förlöjligar dem inte eller ignorerar dem. Om du kan vara till hjälp för dem kommer du att prata med dem och säga: ”Förr var jag passiv och svag. Jag ville verkligen inte vara med på möten, men det hände någonting som gjorde att Gud upplyste mig inombords och fostrade mig; jag förebrådde mig själv, jag skämdes så och jag kände hela tiden att jag hade svikit Gud och att jag verkligen måste leva kyrkans liv för att komma framåt. Ju mer jag engagerade mig tillsammans med mina bröder och systrar, desto mer kände jag att jag inte klarade mig utan Gud. När jag var tillsammans med dem kände jag mig inte ensam; när jag var instängd i ett rum för mig själv kände jag mig ensam och utan vänner, mitt liv kändes tomt och jag började tänka på döden. Nu när jag var tillsammans med mina bröder och systrar vågade inte Satan utföra sitt verk och jag kände mig inte ensam. När jag såg hur stark mina bröders och systrars kärlek till Gud var blev jag inspirerad, och därför var jag alltid tillsammans med mina bröder och systrar och min passivitet försvann av sig själv.” När de får höra detta känner de att det är meningslöst at be hemma, de känner fortfarande att det inte finns någon kärlek mellan deras bröder och systrar, att deras liv är tomt, att de inte har någon att förlita sig på och att det inte räcker att bara be. Om du samtalar förtroligt med dem på det här viset, kommer de att ha ett sätt att praktisera. Om du känner att du är oförmögen att hjälpa dem, kan du ändå besöka dem. Det här måste inte göras av kyrkans ledare, utan det är en skyldighet som varje broder och syster har. Om du ser att en broder eller syster mår dåligt ska du besöka honom eller henne. Det är ett ansvar som vilar på var och en av er.

Fotnoter:

a. Originaltexten innehåller inte frasen ”som händer dig”.

från "Ordet framträder i köttet"

#den helige ande #sanningen #bön #guds ord #älska gud #känna Gud #allsmäktige guds kyrka #Österns blixt #Böcker

0 notes

easternlightningsv · 5 years

Text

Gud själv, den unike II

Guds rättfärdiga sinnelag

Nu när ni har lyssnat till den tidigare gemenskapen om Guds auktoritet, är jag övertygad om att ni är försedda med en rejäl uppsättning ord om den frågan. Hur mycket ni kan acceptera, ta till er och förstå beror helt på hur mycket ansträngning ni lägger på det. Det är mitt hopp att ni kan nalkas den här frågan uppriktigt; ni bör inte på något sätt hantera den halvhjärtat! Är det nu samma sak att känna Guds auktoritet som att känna hans helhet? Man kan säga att kunskapen om Guds auktoritet är början till kunskapen om den unike Guden själv, och man kan också säga att kunskapen om Guds auktoritet innebär att man redan har klivit in genom porten till att känna den unike Gudens egen substans. Denna förståelse är en del av att känna Gud. Vilken är då den andra delen? Detta är det ämne jag skulle vilja skapa gemenskap kring idag – Guds rättfärdiga sinnelag.

Jag har valt två avsnitt från Bibeln att skapa gemenskap kring angående dagens ämne: Det första gäller Guds förstörelse av Sodom, som återfinns i Första Mosebok 19:1–11 och Första Mosebok 19:24–25; den andra gäller Guds befrielse av Nineve, som återfinns i Jona 1:1–2 plus de tredje och fjärde kapitlen i den boken. Jag misstänker att ni alla väntar på att få höra vad jag har att säga om dessa två avsnitt. Det jag säger kan naturligtvis inte avvika från temat att känna Gud själv och känna hans substans, men vad skall då vara fokus för dagens gemenskap? Vet någon av er? Vilka delar av min gemenskap om ”Guds auktoritet” fångade er uppmärksamhet? Varför sade jag att den ende som besitter sådan auktoritet och kraft är Gud själv? Vad önskade jag förklara genom att säga det? Vad önskade jag informera er om? Är Guds auktoritet och kraft en aspekt av hur hans substans visar sig? Är de en del av hans substans som bevisar hans identitet och status? Har dessa frågor talat om för er vad jag kommer att säga? Vad vill jag att ni skall förstå? Tänk över detta noga.

För att envist ha motsatt sig Gud förgörs människan av Guds vrede

Låt oss först titta på flera skriftställen som beskriver ”Guds förstörelse av Sodom”.

1 Mos 19:1–11 Och det kom två änglar till Sodom om aftonen. Och Lot satt vid Sodoms port och när han såg dem reste han sig upp för att möta dem; och han bugade sig med sitt ansikte mot marken. Och han sade: ”Se nu, mina herrar. Jag ber er, följ med in i er tjänares hus och dröj kvar hela natten, och tvätta era fötter. Och ni ska stiga upp tidigt och fortsätta på er färd.” Och de sade: ”Nej, vi ska stanna på gatan hela natten.” Men han försökte verkligen övertala dem, och de följde med in till honom och kom in i hans hus. Och han tillredde en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt. Men innan de lade sig till vila, omringades huset av männen i staden, ja männen i Sodom, både unga och gamla, hela folket från alla håll. Och de kallade på Lot och sade till honom: ”Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss, så att vi får känna dem.” Och Lot gick ut till dem vid dörren, stängde den efter sig och sade: ”Jag ber er, bröder, handla inte så skändligt. Se nu, jag har två döttrar som inte har lärt känna någon man. Jag ber er, låt mig föra ut dem till er, och gör det som är gott i era ögon med dem, men gör bara ingenting med dessa män, eftersom de har kommit in under mitt tak.” Och de sade: ”Backa.” Och de sade igen: ”Den här personen kom hit för att vistas här och nu ska han nödvändigtvis vara en domare. Nu ska vi behandla dig värre än dem.” Och de gav sig hårdhänt på mannen, Lot själv, och kom fram för att bryta upp dörren. Men männen räckte ut sina händer, drog med sig Lot in i huset och stängde till dörren. Och de slog männen som var utanför husets dörr med blindhet, både små och stora, så att de tröttade ut sig med att försöka hitta dörren.

1 Mos 19:24–25 Då lät Jehova svavel och eld regna från himlen över Sodom och Gomorra. Och han ödelade dessa städer, och hela slätten, och alla invånare i dessa städer, och det som växte på marken.

Från dessa ställen är det inte svårt att se att Sodoms orättfärdighet och fördärv redan hade nått en avskyvärd nivå för både människan och Gud, och att staden i Guds ögon därför förtjänade att förstöras. Men vad hände inne i staden innan den förstördes? Vad kan människor lära sig av dessa händelser? Vad kan Guds attityd till dessa händelser visa människor om hans sinnelag? För att förstå hela historien skall vi noggrant läsa vad som nedtecknades i Skriften ...

Sodoms fördärv: Väcker människans ursinne och Guds raseri

Den natten tog Lot emot två budbärare från Gud och gjorde i ordning en festmåltid för dem. Efter måltiden, innan de hade lagt sig, kom folk från hela staden och omringade Lots bostad och ropade på Lot. Det står i Skriften att de sade: ”Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss, så att vi får känna dem.” Vem sade dessa ord? Vem uttalades de till? Dessa var orden från folket i Sodom, som hojtades utanför Lots bostad och riktades till Lot. Hur känns det att höra dessa ord? Är du ursinnig? Får de orden dig att må illa? Sjuder du av raseri? Stinker det inte Satan om de här orden? Kan du genom dem känna ondskan och mörkret i den här staden? Kan du känna grymheten och barbariet i dessa människors beteende genom deras ord? Kan du känna djupet av deras fördärv genom deras beteende? Genom innehållet i deras tal är det inte svårt att se att deras orättfärdiga natur och vildsinta sinnelag hade nått en nivå som var bortom deras kontroll. Förutom Lot var det inte en enda person i den här staden som skilde sig från Satan; bara anblicken av en annan person fick de här människorna att vilja skada och förtära den personen ... Det här ger inte bara en känsla av stadens ohyggliga och förskräckliga karaktär och av auran av död den hade runt sig; de ger en också en känsla av dess orättfärdighet och blodtörst.

När nu Lot hamnade ansikte mot ansikte med ett gäng omänskliga ligister, folk som var fyllda med ambitionen att förtära själar, hur reagerade han då? Skriften säger så här: ”Jag ber er, handla inte så skändligt. Se nu, jag har två döttrar som inte har lärt känna någon man. Jag ber er, låt mig föra ut dem till er, och gör det som är gott i era ögon med dem, men gör bara ingenting med dessa män, eftersom de har kommit in under mitt tak.” Lot menade följande med sina ord: Han var villig att ge upp sina två döttrar för att skydda budbärarna. De här människorna borde förnuftsmässigt ha gått med på Lots villkor och lämnat de två budbärarna ifred; trots allt var budbärarna fullständiga främlingar för dem, personer som absolut inte hade någonting med dem att göra; dessa två budbärare hade aldrig skadat deras intressen. Men motiverade som de var av sin orättfärdiga natur lät de inte det hela stanna där. Istället ansträngde de sig bara ytterligare. Här kan ett annat av deras meningsutbyten utan tvivel ge vidare insikt i de här människornas sanna illvilliga natur; samtidigt låter det oss också få veta och begripa skälet till att Gud önskade förstöra den här staden.

Vad sade de då härnäst? Som det står i Bibeln: ”’Backa.’ Och de sade igen: ’Den här personen kom hit för att vistas här och nu ska han nödvändigtvis vara en domare. Nu ska vi behandla dig värre än dem.’ Och de gav sig hårdhänt på mannen, Lot själv, och kom fram för att bryta upp dörren.” Varför ville de slå in dörren? Anledningen är att de var bara alltför angelägna att skada de två budbärarna. Vad gjorde de där budbärarna i Sodom? Deras syfte med att komma dit var att rädda Lot och hans familj, men stadsborna trodde felaktigt att de hade kommit för att tillträda officiella befattningar. Staden frågade inte efter deras syfte, utan det var enbart gissningar som gjorde att den vildsint ville skada de här två budbärarna; de önskade skada två personer som inte hade någonting alls med dem att göra. Det är tydligt att människorna i den här staden helt hade tappat sin mänsklighet och sitt förnuft. Deras galenskap och vildhet var redan på en nivå som inte skilde sig från Satans onda natur att skada och förtära människor.

När de krävde att få de här personerna från Lot, vad gjorde Lot då? Vi vet från texten att Lot inte överlämnade dem. Kände Lot dessa två budbärare från Gud? Naturligtvis inte! Men varför kunde han rädda de två personerna? Visste han vad de hade kommit för att göra? Fastän han var omedveten om varför de kommit, visste han att de var Guds tjänare, och alltså tog han emot dem. Att han kunde kalla dessa tjänare från Gud för herrar visar att Lot vanligen var en efterföljare till Gud, till skillnad från de andra inne i Sodom. När Guds budbärare kom till honom riskerade han därför sitt eget liv för att ta emot dessa två tjänare; dessutom utväxlade han sina två döttrar för att skydda dessa två tjänare. Detta är Lots rättfärdiga gärning; det är också ett konkret uttryck för Lots natur och substans, och det är också anledningen till att Gud skickade sina tjänare för att rädda Lot. När Lot stod inför fara skyddade han dessa två tjänare utan hänsyn till något annat; han försökte rentav byta bort sina två döttrar mot tjänarnas säkerhet. Var det utöver Lot någon annan i staden som kunde ha gjort något sådant? Som fakta bevisar – nej! Det säger därför sig självt att alla inne i Sodom, utom Lot, var såväl ett mål för förgörelse som ett mål som förtjänade förgörelse.

Sodom ödeläggs för att ha kränkt Guds vrede

När folket i Sodom såg de här två tjänarna, frågade de inte varför de hade kommit, och inte heller frågade de om de hade kommit för att sprida Guds vilja. Tvärtom bildade de en mobb, och utan att vänta på en förklaring kom de för att gripa dessa två tjänare likt vilda hundar eller ilskna vargar. Såg Gud på medan dessa saker hände? Vad tänkte Gud i sitt hjärta om detta slags mänskligt beteende, detta slags ting? Gud beslutade att förstöra staden; han skulle inte tveka eller vänta, inte heller skulle han fortsätta visa tålamod. Hans dag hade kommit, och så satte han igång det verk han önskade att göra. Sålunda står det i Första Mosebok 19:24–25: ”Då lät Jehova svavel och eld regna från himlen över Sodom och Gomorra. Och han ödelade dessa städer, och hela slätten, och alla invånare i dessa städer, och det som växte på marken.” De här två verserna talar om för människor med vilken metod Gud förstörde den här staden; de talar också om för människorna vad Gud förstörde. Först berättar Bibeln att Gud brände staden med eld, och att elden var tillräckligt omfattande för att förgöra alla människorna och allt som växte på marken. Det vill säga att elden som föll från himlen inte bara förstörde staden; den tillintetgjorde också alla människor och allt levande inne i den, allt utan att lämna minsta spår efter sig. Efter att staden förstörts var landet helt utan något levande. Det fanns inget mer liv, inte heller några tecken på det. Staden hade blivit en ödemark, en tom plats fylld av död tystnad. Det skulle inte längre ske några onda gärningar mot Gud på denna plats; det skulle inte bli mer slakt eller spillt blod.

Varför ville Gud att den här staden skulle brinna så grundligt? Vad kan ni se här? Skulle Gud stå ut med att se mänskligheten och naturen, hans egna skapelser, förstöras på det sättet? Om du kan skilja Jehova Guds ilska från den eld som kastades ner från himlen, då är det inte svårt att se nivån av hans raseri på målet för hans förstörelse och även på i den grad den här staden förstördes. När Gud föraktar en stad, kommer han att fälla sitt straff över den. När Gud är äcklad av en stad, kommer han att utfärda upprepade varningar där han informerar människor om sin ilska. När Gud däremot bestämmer att sätta stopp för och förstöra en stad – det vill säga när hans vrede och majestät har kränkts – kommer han inte att ge några vidare bestraffningar eller varningar. Istället kommer han att förstöra den direkt. Han kommer att få den att försvinna totalt. Detta är Guds rättfärdiga sinnelag.

Efter Sodoms upprepade motstånd och fiendskap mot honom, utplånar Gud den totalt

När vi väl har en allmän förståelse av Guds rättfärdiga sinnelag, kan vi åter ägna vår uppmärksamhet åt staden Sodom – det som Gud såg som en syndens stad. Genom att förstå denna stads substans, kan vi förstå varför Gud ville förstöra den och varför han förstörde den så fullständigt. Utifrån detta kan vi lära känna Guds rättfärdiga sinnelag.

Ur ett mänskligt perspektiv var Sodom en stad som helt kunde tillfredsställa människans begär och människans ondska. Den var lockande och förhäxande, med musik och dans natt efter natt, och dess välstånd drev människorna till fascination och galenskap. Dess ondska frätte på människors hjärtan och förhäxade dem till att förfalla. Detta var en stad där orena andar och onda andar löpte amok; den flödade över av synd och mord och var fylld med en blodig, rutten lukt. Det var en stad som fick folk att frysa in i märgen, en stad man skulle skygga inför. Ingen i denna stad – varken man eller kvinna, varken ung eller gammal – sökte den sanna vägen; ingen trängtade efter ljuset eller längtade efter att vända sig bort från synden. De levde under Satans kontroll, fördärv och falskhet. De hade förlorat sin mänsklighet; de hade förlorat sitt förnuft, och de hade förlorat människans ursprungliga mål med sin existens. De begick oräkneliga synder i sitt motstånd mot Gud; de avvisade hans vägledning och motsatte sig hans vilja. Det var deras ondskefulla gärningar som förde dessa människor, staden och allt levande i den, steg för steg på vägen mot förstörelse.

Även om de här två ställena inte återger detaljerna om hur omfattande fördärvet var bland folket i Sodom, utan istället återger hur de uppförde sig mot Guds två tjänare efter att dessa hade anlänt till staden, så kan en enkel sanning avslöja i hur stor omfattning Sodoms folk var fördärvade och onda och motsatte sig Gud. I och med detta blottläggs också stadsbornas sanna ansikte och substans. De lät inte bara bli att acceptera Guds varningar, de fruktade inte heller hans straff. Tvärtom föraktade de Guds ilska. De gjorde blint motstånd mot Gud. Oavsett vad han gjorde eller hur han gjorde det, blev deras illvilliga natur bara intensivare, och de motsatte sig upprepade gånger Gud. Folket i Sodom var fientliga mot Guds existens, hans ankomst, hans straff, och inte minst hans varningar. De såg inget annat som var värt besväret runt omkring sig. De förtärde och skadade alla människor som kunde förtäras och skadas, och de behandlade inte Guds tjänare annorlunda. Att skada Guds tjänare var, sett till helheten av de onda gärningar som begicks av folket i Sodom, bara toppen på isberget, och deras onda natur som detta avslöjade uppgick egentligen inte till mycket mer än en droppe i ett väldigt hav. Därför valde Gud att förgöra dem med eld. Gud använde inte en översvämning, inte heller använde han en orkan, jordbävning, tsunami eller någon annan metod för att förstöra staden. Vad betecknade det att Gud använde eld för att förstöra den här staden? Det innebar stadens totala förstörelse; det innebar att staden försvann helt och hållet från jorden och från att existera. Här syftar ”förstörelse” inte bara på att stadens form och struktur eller yttre framträdande försvann; det innebär också att själarna hos människorna inne i staden upphörde att existera, då de blivit totalt utplånade. Enkelt uttryckt blev alla människor, händelser och ting som förknippades med staden förstörda och tillintetgjorda. Det skulle inte bli något liv efter detta eller någon reinkarnation för dem; Gud hade utplånat dem från mänskligheten, sin skapelse, en gång för alla. ”Användandet av eld” betecknade ett stopp för synden, och det innebar ett slut för synden; denna synd skulle upphöra att existera och sprida sig. Det innebar att Satans ondska hade förlorat såväl sin närande jord som den gravplats som gav den någonstans att vistas och leva. I kriget mellan Gud och Satan är Guds användning av eld märkesbeteckningen för hans seger, som Satan märks med. Sodoms förstörelse är en stor missräkning i Satans ambition att göra motstånd mot Gud genom att fördärva och förtära människorna, och på samma sätt är det ett förödmjukande tecken på en tid i mänsklighetens utveckling då människan avvisade Guds ledning och hängav sig åt laster. Dessutom är det en återgivning av en sann uppenbarelse av Guds rättfärdiga sinnelag.

När elden Gud sände från himlen hade reducerat Sodom till enbart aska, innebar det att staden som kallades ”Sodom” skulle upphöra att existera, liksom allting inne i själva staden. Den förstördes av Guds ilska; den försvann under Guds vrede och majestät. På grund av Guds rättfärdiga sinnelag mottog Sodom sitt rättvisa straff; på grund av Guds rättfärdiga sinnelag mottog det sitt rättvisa slut. Slutet på Sodoms existens berodde på dess ondska, och det berodde också på Guds åstundan att aldrig mer se åt denna stad, och inte heller åt någon av de personer som hade levt där eller något liv som hade växt inne i staden. Guds ”åstundan att aldrig mer se åt denna stad” är hans vrede, och även hans majestät. Gud brände staden eftersom dess orättfärdighet och synd fick honom att känna ilska, äckel och avsky mot den och önska att aldrig se den eller människorna och det levande inne i den igen. Så fort staden hade slutat brinna, så att bara aska blev kvar, hade den på riktigt slutat existera i Guds ögon; även hans minnen av den var borta, utraderade. Detta innebär att elden som sändes från himlen inte bara förstörde hela staden Sodom och de fullständigt orättfärdiga människorna i den, och inte heller bara förstörde allting inne i staden som hade befläckats av synd; den elden förstörde dessutom minnena av mänsklighetens ondska och motstånd mot Gud. Detta var Guds syfte med att bränna ner staden.

En mänsklighet hade blivit fördärvad in absurdum. De visste inte vem Gud var eller varifrån de hade kommit. Om man nämnde Gud skulle dessa människor gå till angrepp, förtala och häda. Till och med när Guds tjänare hade kommit för att sprida hans varning, inte nog med att dessa fördärvade människor inte visade några tecken på ånger; de övergav inte sitt ondskefulla beteende. Tvärtom skadade de skamlöst Guds tjänare. Vad de uttryckte och avslöjade var sin natur och substans av extrem fientlighet mot Gud. Vi kan se att dessa fördärvade människors motstånd mot Gud var mer än ett avslöjande av deras fördärvade sinnelag, precis som det var mer än ett ögonblicks förtal eller förlöjligande till följd av bristande förståelse av sanningen. Det var varken dumhet eller okunskap som orsakade deras ondskefulla beteende; det var inte för att dessa människor hade blivit bedragna, och det var helt klart inte för att de hade blivit vilseledda. Deras uppförande hade nått nivån av skriande skamlös antagonism, motsättning och uppror mot Gud. Detta slags mänskliga beteende skulle utan tvivel göra Gud rasande, och det skulle göra hans sinnelag rasande – ett sinnelag som inte får kränkas. Därför släppte Gud direkt och öppet lös sin vrede och sitt majestät; detta är en sann uppenbarelse av hans rättfärdiga sinnelag. När Gud stod inför en stad som flödade över av synd, åstundade han att förstöra den på snabbast möjliga sätt; han önskade utplåna människorna i den och deras synder i sin helhet på det mest fullständiga sättet, för att få människorna i denna stad att upphöra att existera och hindra synden på denna plats från att mångfaldigas. Det snabbaste och mest fullständiga sättet att göra detta var att bränna ner den med eld. Guds attityd mot folket i Sodom var inte en attityd av uppgivenhet eller likgiltighet; istället använde han sin vrede, sitt majestät och sin auktoritet för att straffa, slå ner på och totalt förgöra dessa människor. Hans attityd mot dem var en attityd av inte bara fysisk förstörelse utan även förstörelse av själen, en evig utplåning. Detta är den riktiga undermeningen i Guds åstundan att de skulle ”upphöra att existera”.

Fastän Guds vrede är dold och okänd för människan, tolererar den ingen kränkning

Guds behandling av hela den dåraktiga och okunniga mänskligheten bygger i första hand på barmhärtighet och tolerans. Å andra sidan döljs hans vrede nästan hela tiden och nästan överallt; den är okänd för människan. Därför är det svårt för människan att se Gud visa sin vrede, och det är också svårt att förstå hans vrede. Följaktligen tar människan lätt på Guds vrede. När människorna möter Guds slutliga verk och steget att tolerera och förlåta människan – det vill säga när Guds sista exempel på barmhärtighet och hans sista varning når dem – om de då fortfarande använder samma metoder för att motsätta sig Gud och inte anstränger sig för att ångra sig, bättra sig eller acceptera hans barmhärtighet, så kommer Gud inte längre att skänka sin tolerans och tålamod till dem. Tvärtom är det vid det tillfället som Gud kommer att dra tillbaka sin barmhärtighet. Därefter kommer han endast att sända ut sin vrede. Han kan uttrycka sin vrede på olika sätt, precis som han kan använda olika metoder för att bestraffa och förgöra människor.

Guds användning av eld för att förstöra staden Sodom är hans snabbaste metod att totalt förinta en mänsklighet eller ett ting. När folket i Sodom brändes tillintetgjordes mer än deras fysiska kroppar; det tillintetgjorde helt och hållet deras andar, deras själar och deras kroppar, så att folket i denna stad helt säkert skulle upphöra att existera både i den materiella världen och i den värld som är osynlig för människan. Detta är ett av de sätt som Gud uppenbarar och uttrycker sin vrede. Detta slags uppenbarelse och uttryck är en aspekt av substansen i Guds vrede, precis som det naturligtvis också är en uppenbarelse av substansen i Guds rättfärdiga sinnelag. När Gud sänder ut sin vrede, upphör han att uppenbara någon barmhärtighet eller kärleksfull vänlighet, och han visar inte heller upp något mer av sin tolerans eller sitt tålamod; det finns ingen person, ting eller anledning som kan övertala honom att fortsätta vara tålmodig, att ge av sin barmhärtighet igen, att skänka sin tolerans en gång till. Istället för dessa ting kommer Gud, utan ett ögonblicks tvekan, att sända ut sin vrede och sitt majestät, göra vad han åstundar, och han kommer att göra detta på ett snabbt och rent sätt i enlighet med sina egna önskningar. Det är på detta sätt Gud sänder ut sin vrede och sitt majestät, som människan inte får kränka, och det är också ett uttryck för en aspekt av hans rättfärdiga sinnelag. När människor bevittnar hur Gud visar oro för och kärlek till människan, är de oförmögna att upptäcka hans vrede, se hans majestät eller känna hans intolerans mot kränkning. Dessa ting har alltid lett människor till att tro att Guds rättfärdiga sinnelag endast går ut på barmhärtighet, tolerans och kärlek. Men när man ser Gud förstöra en stad eller avsky en mänsklighet, gör hans vrede och hans majestät, när han förgör människan, att människan får se en glimt av den andra sidan av hans rättfärdiga sinnelag. Detta är Guds intolerans mot kränkning. Guds sinnelag som inte tolererar någon kränkning övergår varje skapad varelses fantasi, och bland de icke-skapade varelserna är ingen förmögen att störa den eller påverka den; till råga på allt kan den inte personifieras eller imiteras. Denna aspekt av Guds sinnelag är alltså den som mänskligheten borde känna mest. Endast Gud själv har detta slags sinnelag, och endast Gud själv besitter detta slags sinnelag. Gud besitter detta slags rättfärdiga sinnelag eftersom han avskyr ondska, mörker, upproriskhet och Satans onda gärningar, som fördärvar och förtär mänskligheten, därför att han avskyr alla syndiga gärningar i motstånd mot honom och på grund av hans heliga och fläckfria substans. Det är på grund av detta han inte kommer att genomlida att någon av de skapade eller icke-skapade varelserna öppet motsätter sig eller bestrider honom. Även en enskild person som han en gång visat barmhärtighet mot eller valt ut behöver bara provocera hans sinnelag och överträda hans princip om tålamod och tolerans, så kommer han att lösgöra och uppenbara sitt rättfärdiga sinnelag utan det minsta lilla barmhärtighet eller tvekan – ett sinnelag som inte tolererar någon kränkning.

Guds vrede är ett skydd för alla rättvisa krafter och alla positiva ting

Kan du, genom att förstå dessa exempel på Guds tal, tankar och handlingar, förstå Guds rättfärdiga sinnelag, ett sinnelag som inte får kränkas? I slutändan är detta en aspekt av det sinnelag som är unikt för Gud själv, oavsett hur mycket människan kan förstå. Guds intolerans mot kränkning är hans exklusiva substans; Guds vrede är hans exklusiva sinnelag; Guds majestät är hans exklusiva substans. Principen bakom Guds ilska visar upp den identitet och status som bara han besitter. Man behöver inte nämna att det även är en symbol för substansen hos den unike Gud själv. Guds sinnelag är hans egen inneboende substans. Det förändras inte alls med tidens gång, och det förändras inte heller närhelst platsen ändras. Hans inre sinnelag är hans inre substans. Oavsett vem han utför sitt verk på, förändras inte hans substans, och det gör inte heller hans rättfärdiga sinnelag. När man förargar Gud, är det som han sänder fram sitt inneboende sinnelag; vid det tillfället förändras inte principen bakom hans ilska, och inte heller hans unika identitet och status. Han blir inte arg på grund av en förändring i hans substans eller för att hans sinnelag har gett upphov till olika aspekter, utan därför att människans motstånd mot honom kränker hans sinnelag. Människans skriande provokation mot Gud är en allvarlig utmaning mot Guds egen identitet och status. När människan utmanar Gud bestrider hon, i Guds ögon, honom och testar hans ilska. När människan motsätter sig Gud, när människan bestrider Gud, när människan ständigt testar Guds ilska – vilket även sker när synden tar överhanden – kommer Guds vrede naturligt att uppenbara sig och visa sig. Därför symboliserar Guds uttryck av sin vrede att alla onda krafter kommer att upphöra att existera; den symboliserar att alla fientliga krafter kommer att förstöras. Detta är det unika med Guds rättfärdiga sinnelag, och det är det unika med Guds vrede. När Guds värdighet och helighet utmanas, när rättvisa krafter hindras och inte ses av människan, sänder Gud fram sin vrede. På grund av Guds substans är alla de krafter på jorden som bestrider Gud, motsätter sig honom och tvistar med honom onda, fördärvade och orättvisa; de kommer från och tillhör Satan. Eftersom Gud är rättvis, av ljuset och fulländat helig, kommer alla ting som är onda, fördärvade och tillhör Satan att försvinna när Guds vrede släpps lös.

Fastän utgjutandet av Guds vrede är en aspekt av uttrycket för hans rättfärdiga sinnelag, är Guds ilska inte på något sätt urskillningslös sett till målet eller utan princip. Tvärtom är Gud inte alls snar till ilska, och han uppenbarar inte förhastat sin vrede och sitt majestät. Dessutom är Guds vrede avsevärt kontrollerad och behärskad; den är inte alls jämförbar med hur människans raseri blossar upp eller hur hon ger utlopp för sin ilska. Många samtal mellan människan och Gud finns nedtecknade i Bibeln. Orden från några av dessa individer var ytliga, okunniga och barnsliga, men Gud slog inte ner dem, inte heller fördömde han dem. Tänk särskilt på prövningen av Job, hur behandlade Jehova Gud Jobs tre vänner och de andra efter att han hört de ord de talade till Job? Fördömde han dem? Fick han ett raseriutbrott mot dem? Han gjorde ingenting sådant! Istället sade han åt Job att bönfalla för dem, att be för dem; Gud å sin sida tog inte deras felsteg till sitt hjärta. Dessa exempel förevisar alla den huvudsakliga attityd med vilken Gud behandlar fördärvad, okunnig mänsklighet. Därför är lösgörandet av Guds vrede inte på något sätt ett uttryck eller ett utlopp för hans humör. Guds vrede är inte ett fullskaligt raseriutbrott så som människan uppfattar det. Gud släpper inte lös sin vrede för att han inte kan behärska sitt humör eller för att hans ilska har nått kokpunkten och måste få utlopp. Tvärtom är hans vrede en uppvisning av hans rättfärdiga sinnelag och ett genuint uttryck för hans rättfärdiga sinnelag; det är en symbolisk uppenbarelse av hans heliga substans. Gud är vrede, inte tolerant mot någon kränkning – det innebär inte att Guds ilska inte skiljer mellan orsaker eller saknar principer; det är den fördärvade mänskligheten som har exklusivt patent på principlösa, plötsliga raseriutbrott som inte särskiljer mellan orsaker. Så fort en människa har status tycker hon ofta att det är svårt att behärska sitt humör, och därför gillar hon att ta tillfällena i akt att uttrycka sitt missnöje och ge utlopp för sina känslor; hon flammar ofta upp i raseri utan någon synbar anledning, för att på så sätt visa upp sin förmåga och låta andra få veta att hennes status och identitet skiljer sig från vanliga människors. Naturligtvis tappar även fördärvade människor utan någon status ofta kontrollen. Deras ilska orsakas ofta av att deras egna förmåner har drabbats. För att skydda sin egen status och värdighet brukar den fördärvade mänskligheten ofta ge utlopp för sina känslor och uppenbara sin arroganta natur. Människan kommer att flamma upp i ilska och ge utlopp för sina känslor för att försvara syndens existens, och dessa handlingar är människans sätt att uttrycka sitt missnöje. Dessa handlingar flödar över av orenhet; de flödar över av ränksmideri och intriger; de flödar över av människans fördärv och ondska; till råga på allt flödar de över av människans vilda ambitioner och begär. När rättvisan bestrider ondskan, kommer människan inte att flamma upp i ilska för att försvara rättvisans existens; tvärtom, när rättvisans krafter hotas, förföljs och angrips, är människans attityd att förbise, undvika eller dra sig undan. Men när människan står inför ondskans krafter är hennes attityd att ordna saker, och att buga och skrapa med foten. Därför är människans utlopp för sina känslor en flyktväg för onda krafter, ett uttryck för den köttsliga människans otyglade och ostoppbara onda uppförande. När Gud sänder ut sin vrede kommer emellertid alla onda krafter att stoppas; alla synder med att skada människan kommer att stoppas; alla fientliga krafter som hindrar Guds verk kommer att göras tydliga, avskiljas och förbannas; alla Satans medbrottslingar som gör motstånd mot Gud kommer att straffas, ryckas upp med roten. I deras ställe kommer Guds verk att gå vidare fritt från alla hinder; Guds förvaltningsplan kommer att fortsätta utvecklas steg för steg enligt planen; Guds utvalda folk kommer att bli fritt från Satans störningar och bedräglighet; de som följer Gud kommer att åtnjuta Guds ledarskap och omsorg i lugna och fridfulla omgivningar. Guds vrede är ett skydd som hindrar alla onda krafter från att mångfaldigas och löpa amok, och det är också ett värn som skyddar existensen och spridningen av allt det rättvisa och positiva och för evigt värnar det från förtryck och omstörtning.

Kan ni se Guds vredes substans i hans förstörelse av Sodom? Finns det något som är uppblandat med hans raseri? Är Guds raseri rent? För att använda människans ordalag, är Guds vrede oförvanskad? Finns det något knep bakom hans vrede? Finns det någon konspiration? Finns det några onämnbara hemligheter? Jag kan säga till er strängt och högtidligt: Det finns ingen del av Guds vrede som kan leda en till tvivel. Hans ilska är ren, oförvanskad ilska och hyser inga andra avsikter eller mål. Anledningen till hans ilska är ren, oklanderlig och över all kritik. Det är en naturlig uppenbarelse och uppvisning av hans heliga substans; det är något som ingenting i skapelsen besitter. Detta är en del av Guds unika rättfärdiga sinnelag, och det är också en slående skillnad mellan Skaparens och hans skapelses respektive substanser.

Oavsett om man blir arg i andras åsyn eller bakom deras rygg, så har var och en olika avsikt och syfte. Kanske bygger de upp sin prestige, eller kanske försvarar de sina egna intressen, upprätthåller sin image eller håller på sin värdighet. Vissa behärskar sig i sin ilska, medan andra är mer förhastade och flammar upp i raseri närhelst de önskar utan minsta lilla behärskning. Kort sagt härrör människans ilska från hennes fördärvade sinnelag. Oavsett dess syfte är den av köttet och av naturen; den har ingenting att göra med rättvisa eller orättvisa eftersom ingenting i människans natur och substans motsvarar sanningen. Därför bör den fördärvade mänsklighetens temperament och Guds vrede inte nämnas i samma andetag. Beteendet hos en människa som är fördärvad av Satan börjar utan undantag med begäret att värna om fördärvet, och det bygger på fördärv; sålunda kan människans ilska inte nämnas i samma andetag som Guds vrede, oavsett hur riktigt det kan verka i teorin. När Gud sänder ut sitt raseri hejdas onda krafter, onda ting förstörs, samtidigt som rättvisa och positiva ting åtnjuter Guds omsorg och skydd, och de tillåts att fortgå. Gud sänder ut sin vrede eftersom orättvisa, negativa och onda ting hindrar, stör eller förstör den normala verksamheten och utvecklingen av rättvisa och positiva ting. Målet med Guds ilska är inte att värna om hans egen status och identitet, utan att värna om existensen av rättvisa, positiva, vackra och goda ting, att värna om lagarna och ordningen i människans normala överlevnad. Detta är grundorsaken till Guds vrede. Guds raseri är en mycket korrekt, naturlig och sann uppenbarelse av hans sinnelag. Det finns inga avsikter bakom hans raseri, inte heller finns där falskhet eller komplotter; bättre upp, hans raseri innehåller inget av det begär, list, illvilja, våld, ondska eller något annat som hela den fördärvade mänskligheten har gemensamt. Innan Gud sänder ut sitt raseri har han redan uppfattat substansen i varje ärende synnerligen tydligt och fullständigt, och han har redan formulerat korrekta, tydliga definitioner och slutsatser. Guds mål med varje ärende han utför är därmed kristallklart, liksom hans attityd. Han är inte virrig; han är inte blind; han är inte impulsiv; han är inte vårdslös; framför allt är han inte principlös. Detta är den praktiska aspekten av Guds vrede, och det är på grund av denna praktiska aspekt av Guds vrede som mänskligheten har uppnått sin normala existens. Utan Guds vrede skulle mänskligheten sjunka ner i onormala levnadsförhållanden; alla rättvisa, vackra och goda ting skulle förstöras och upphöra att existera. Utan Guds vrede skulle lagarna och reglerna för de skapade varelsernas existens brytas eller till och med omstörtas totalt. Sedan människans skapelse har Gud kontinuerligt använt sitt rättfärdiga sinnelag för att värna om och upprätthålla mänsklighetens normala existens. Eftersom hans rättfärdiga sinnelag innehåller vrede och majestät, blir alla onda människor, ting, föremål och allting som stör och skadar mänsklighetens normala existens bestraffade, kontrollerade och förstörda på grund av hans vrede. Under de senaste årtusendena har Gud hela tiden använt sitt rättfärdiga sinnelag för att slå ner på och förstöra alla slags orena och onda andar som motsätter sig Gud och agerar som Satans medbrottslingar och fogdar i hans arbete med att förvalta mänskligheten. Alltså har Guds verk med människans frälsning alltid framskridit enligt hans plan. Det innebär att eftersom Guds vrede finns, så har det mest rättfärdiga idealet bland människorna aldrig blivit förstört.

Nu när ni har en förståelse av substansen i Guds vrede, måste ni självklart även ha en ännu bättre förståelse av hur man urskiljer Satans ondska!

Fastän Satan verkar human, rättvis och dygdig, är han grym och ond till sin substans

Satan vinner sin berömmelse genom att bedra allmänheten. Han etablerar sig ofta som någon som går i spetsen och är förebild för rättfärdigheten. Samtidigt som han flaggar för att han slår vakt om rättfärdigheten skadar han människorna, förtär deras själar och använder alla slags metoder för att förlama, bedra och reta upp människan. Hans mål är att få människan att godta och följa med i hans onda uppförande, att få människan att ansluta sig till honom i motståndet mot Guds auktoritet och suveränitet. Men när man blir klar över hans ränker, komplotter och tarvliga drag och inte vill fortsätta att bli trampad på och lurad av honom eller fortsätta slava för honom, eller bestraffas och förgöras tillsammans med honom, då förändrar Satan sina tidigare helgonlika drag och sliter av sin falska mask så att han avslöjar sitt sanna onda, illvilliga, fula och vildsinta ansikte. Han skulle inte vilja något hellre än att utrota alla dem som vägrar följa honom och dem som motsätter sig hans onda krafter. På det här stadiet kan Satan inte längre anta ett pålitligt, gentlemannalikt framträdande; istället avslöjas hans sanna elaka och djävulska drag under fårakläderna. När väl Satans ränker har förts fram i ljuset, när hans sanna drag är blottlagda, kommer han att bryta ut i raseri och blottlägga sin barbariskhet; hans begär att skada och förtära människor blir bara intensivare. Detta är för att han rasar över människans uppvaknande; han utvecklar en stark hämndlystnad mot människan för hennes ambition att eftertrakta frihet och ljus och bryta sig ur hans fängelse. Hans raseri är avsett att försvara hans ondska, och det är också en sann uppenbarelse av hans vildsinta natur.

På alla områden blottlägger Satans beteende hans onda natur. Av alla de onda gärningar som Satan har utfört mot människan – från hans tidiga insatser för att förleda människan att följa honom, till hans utnyttjande av människan, där han drar med människan in i sina onda gärningar, och Satans hämndlystnad mot människan efter att hans sanna drag har blottlagts och människan har känt igen och övergett honom – är det ingen som inte lyckas blottlägga Satans onda substans; ingen som inte lyckas bevisa det faktum att Satan inte har någon relation till positiva ting; ingen som inte lyckas bevisa att Satan är upphovet till alla onda ting. Var och en av hans handlingar slår vakt om hans ondska, upprätthåller hans fortsatta onda gärningar, går emot rättvisa och positiva ting, förstör lagarna och ordningen i mänsklighetens normala existens. De är fientliga mot Gud, och är det som Guds vrede kommer att förstöra. Fastän Satan har sitt eget raseri, är hans raseri ett sätt att få utlopp för sin onda natur. Anledningen till att Satan är förbittrad och ursinnig är denna: Hans onämnbara ränker har blottlagts; hans komplotter är inte lätta att komma undan med; hans vilda ambition och begär att ersätta Gud och agera som Gud har slagits till och blockerats; hans mål att kontrollera hela mänskligheten har nu blivit till intet och kan aldrig uppnås. Det är Guds upprepade frammaning av sin vrede som har hindrat Satans komplotter från att bära frukt och avbrutit Satans ondskas spridning och omfattning; därför både hatar och fruktar Satan Guds vrede. Varje tillämpning av Guds vrede demaskerar inte bara Satans sanna tarvliga framträdande; det drar också fram Satans onda begär i ljuset. Samtidigt blottläggs helt och hållet anledningarna till Satans raseri mot mänskligheten. Satans raseriutbrott är en sann uppenbarelse av hans onda natur, en blottläggning av hans ränker. Varje gång Satan rasar förebådar det naturligtvis förstörelsen av onda ting; det förebådar skyddet av och fortlevnaden för positiva ting, och det förebådar Guds vredes natur – som inte får kränkas!

Man får inte förlita sig på erfarenhet och fantasi för att känna Guds rättfärdiga sinnelag

När du hamnar inför Guds dom och tuktan, kommer du då att säga att Guds ord är förvanskat? Kommer du att säga att det finns en historia bakom Guds raseri, och att hans raseri är förvanskat? Kommer du att förtala Gud, och säga att hans sinnelag inte nödvändigtvis är helt rättfärdigt? När du har att göra med var och en av Guds gärningar, måste du först vara säker på att Guds rättfärdiga sinnelag är fritt från alla andra inslag, att det är heligt och felfritt; dessa gärningar innefattar att Gud slår ner på, bestraffar och förgör mänskligheten. Var och en av Guds gärningar, utan undantag, görs i strikt överensstämmelse med hans inneboende sinnelag och hans plan – detta innefattar inte mänsklighetens kunskap, tradition och filosofi – och var och en av Guds gärningar är ett uttryck för hans sinnelag och substans, obesläktad med någonting som tillhör den fördärvade mänskligheten. I människans föreställningar är det bara Guds kärlek, barmhärtighet och tolerans mot mänskligheten som är felfria, oförvanskade och heliga. Men ingen vet att Guds raseri och hans vrede på samma sätt är oförvanskade; dessutom har ingen begrundat frågor som varför Gud inte tolererar någon kränkning eller varför hans raseri är så stort. Tvärtom blandar en del ihop Guds vrede med den fördärvade mänsklighetens temperament; de uppfattar Guds ilska som den fördärvade mänsklighetens raseri; de antar till och med felaktigt att Guds raseri är precis som det naturliga avslöjandet av mänsklighetens fördärvade sinnelag. De tror felaktigt att utsändandet av Guds vrede är precis som den fördärvade mänsklighetens ilska, som härrör från missnöje; de tror rentav att utsändandet av Guds vrede är ett uttryck för hans humör. Efter den här gemenskapen hoppas jag att var och en av er inte kommer att ha några missuppfattningar, fantasier eller antaganden när det gäller Guds rättfärdiga sinnelag, och jag hoppas att ni efter att ha hört mina ord på riktigt kan känna igen vreden hos Guds rättfärdiga sinnelag i era hjärtan, att ni kan lägga undan alla tidigare felaktiga uppfattningar om Guds vrede, att ni kan ändra på era egna felaktiga övertygelser och åsikter om substansen i Guds vrede. Dessutom hoppas jag att ni kan ha en korrekt definition av Guds sinnelag i era hjärtan, att ni inte längre kommer att ha några tvivel på Guds rättfärdiga sinnelag, att ni inte kommer att tvinga på något mänskligt resonemang eller fantiserande på Guds sanna sinnelag. Guds rättfärdiga sinnelag är Guds egen sanna substans. Det är inte något som formats eller skrivits av människan. Hans rättfärdiga sinnelag är hans rättfärdiga sinnelag och har inga förbindelser eller anknytningar till något i skapelsen. Gud själv är Gud själv. Han kommer aldrig att bli en del av skapelsen, och även om han blir en av de skapade varelserna, kommer hans inre sinnelag och substans inte att ändras. Att känna Gud är därför inte att känna ett objekt; det är inte att dissekera något, och det är inte heller att förstå en person. Om du använder det koncept eller den metod du har för att känna ett objekt eller förstå en person, till att känna Gud, då kommer du aldrig att kunna erhålla kunskapen om Gud. Att känna Gud är inte beroende av erfarenhet eller fantasi, och därför får du aldrig tvinga på din erfarenhet eller fantasi på Gud. Oavsett hur rik erfarenhet och fantasi du har, så är de fortfarande begränsade; dessutom motsvarar inte din fantasi fakta, än mindre motsvarar den sanningen, och den är oförenlig med Guds sanna sinnelag och substans. Du kommer aldrig att lyckas om du litar till din fantasi för att förstå Guds substans. Den enda vägen är så här: acceptera allt som kommer från Gud, sedan kan du erfara och förstå den gradvis. Det kommer en dag då Gud kommer att upplysa dig till att verkligen förstå och känna honom på grund av ditt samarbete och på grund av din hunger och törst efter sanningen. Och låt oss med detta avsluta den här delen av vårt samtal.

Mänskligheten vinner Guds barmhärtighet och tolerans genom uppriktig ånger

Det som nu följer är bibelberättelsen om ”Guds räddning av Nineve”.

Jona 1:1–2 Nu kom Jehovas ord till Jona, Amittajs son, och de löd: ”Stå upp, bege dig till Nineve, den stora staden, och ropa mot den; ty deras ondska har kommit upp inför mig.”

Jona 3 Och Jehovas ord kom till Jona för andra gången, och de löd: ”Stå upp, bege dig till Nineve, den stora staden, och predika den förkunnelse jag befaller dig för den.” Då stod Jona upp och begav sig till Nineve, enligt Jehovas ord. Men Nineve var en oerhört stor stad, tre dagsresor lång. Och Jona började bege sig en dagsresa in i staden, och han ropade och sade: ”Om fyrtio dagar ska Nineve ödeläggas.” Då trodde folket i Nineve på Gud, och utlyste en fasta och klädde sig i säckväv, såväl de främsta som de minsta bland dem. Ty kungen i Nineve fick höra om det, och han reste sig från sin tron, lade ifrån sig sin dräkt, täckte sig med säckväv och satte sig i aska. Och han lät det kungöras och utfärdas i hela Nineve, enligt kungens och hans stormäns påbud, och sade: ”Låt varken människa eller djur, hjord eller flock, smaka något; låt dem inte äta och inte heller dricka vatten. Låt människor och djur täckas med säckväv, och ropa kraftfullt till Gud; ja, låt var och en av dem vända om från sin onda väg och från det våld som finns i deras händer. Vem vet om Gud kanske kommer vända om och ångra sig, och vända sig från sin våldsamma ilska, så att vi inte förgås?” Och Gud såg deras verk, att de vände om från sin onda väg, och Gud ångrade det onda som han hade sagt att han skulle göra mot dem, och han gjorde det inte.

Jona 4 Men det misshagade Jona oerhört, och han blev väldigt arg. Och han bad till Jehova och sade: ”Jag ber till dig, o Jehova. Var det inte det här jag sade, när jag fortfarande var i mitt land? Därför flydde jag förut till Tarshish, för jag visste att du är en nådig Gud, och barmhärtig, långsam till vrede och med stor välvilja, och du ångrar det onda. Därför bönfaller jag dig nu, o Jehova, ta mitt liv ifrån mig, för det är bättre för mig att dö än att leva.” Då sade Jehova: ”Gör du rätt i att bli arg?” Så Jona lämnade staden och satt på dess östra sida. Och där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den, för att se vad som skulle hända med staden. Och Jehova Gud beredde en kurbits och lät den komma upp över Jona, så att den skulle skugga hans huvud och befria honom från hans sorg. Jona blev oerhört glad över kurbitsen. Men nästa dag, när morgonen grydde, beredde Gud en mask, och den förgjorde kurbitsen så att den vissnade. Och det hände sig, när solen gick upp, att Gud beredde en våldsam östanvind; och solen stekte på Jonas huvud, så att han blev svimfärdig, och inom sig önskade dö, och han sade: ”Det är bättre för mig att dö än att leva.” Och Gud sade till Jona: ”Gör du rätt i att bli arg över kurbitsen?” Och han sade: ”Jag har goda skäl att vara arg, ända till döden.” Då sade Jehova: ”Du har brytt dig om kurbitsen, som du varken har arbetat för eller fått att växa, som kom upp på en natt och förgick på en natt. Och skulle jag inte skona Nineve, den stora staden, i vilken det finns mer än hundratjugo tusen människor som inte kan skilja mellan höger och vänster hand, och dessutom mycket boskap?”

Sammanfattning av historien om Nineve

Även om historien om ”Guds räddning av Nineve” är kortfattad, kan man där få en glimt av den andra sidan av Guds rättfärdiga sinnelag. För att förstå exakt vad den sidan består av, måste vi återvända till Skriften och se tillbaka på en av Guds gärningar.

Låt oss först titta på hur historien börjar: ”Nu kom Jehovas ord till Jona, Amittajs son, och de löd: ’Stå upp, bege dig till Nineve, den stora staden, och ropa mot den; ty deras ondska har kommit upp inför mig’” (Jona 1:1–2). I det här skriftstället får vi veta att Jehova Gud befallde Jona att gå till staden Nineve. Varför beordrade han Jona att gå till den staden? Bibeln är väldigt tydlig med det: Ondskan hos folket i den staden hade nått Jehova Guds ögon, och därför sände han Jona för att förkunna för dem vad han tänkte göra. Det finns inget nedtecknat som säger oss vem Jona var, men det har förstås inget att göra med kunskapen om Gud. Ni behöver alltså inte förstå den mannen. Ni behöver bara veta vad Gud beordrade Jona att göra och varför han gjorde något sådant.

Jehova Guds varning når fram till Nineveborna

Låt oss gå vidare till det andra stället, det tredje kapitlet i Jonas bok: ”Och Jona började bege sig en dagsresa in i staden, och han ropade och sade: ’Om fyrtio dagar ska Nineve ödeläggas.’” Det var de ord som Gud direkt förmedlade till Jona för att han skulle säga dem till Nineveborna. Det var naturligtvis också de ord som Jehova Gud önskade säga till Nineveborna. Genom dessa ord får folk veta att Gud började avsky och hata folket i staden för att deras ondska hade nått Guds ögon, och därför önskade han förstöra denna stad. Men innan Gud förstörde staden skulle han göra ett tillkännagivande för Nineveborna, och samtidigt skulle han ge dem en möjlighet att ångra sin ondska och börja om. Den möjligheten skulle vara i fyrtio dagar. Med andra ord, om människorna i staden inte ångrade sig, medgav sina synder eller föll ned inför Jehova Gud inom fyrtio dagar, skulle Gud förstöra staden som han gjorde med Sodom. Det var vad Jehova Gud önskade tala om för folket i Nineve. Det var uppenbarligen ingen enkel kungörelse. Det förmedlade inte bara Jehova Guds ilska, utan det förmedlade också hans attityd mot Nineveborna; samtidigt fungerade detta enkla kungörelse också som en allvarlig varning till folket som bodde i staden. Denna varning sade till dem att deras ondskefulla gärningar hade dragit Jehova Guds hat över dem, och den talade om för dem att deras ondskefulla gärningar snart skulle föra dem till randen av deras egen utplåning; därför befann sig alla i Nineve i överhängande livsfara.

Den skarpa kontrasten mellan Nineves och Sodoms reaktion på Jehova Guds varning

Vad innebär det att gå under? I vardagligt språk betyder det att försvinna. Men på vilket sätt? Vem kan få en hel stad att gå under? Självklart är det omöjligt för människan att utföra en sådan gärning. De här människorna var inga dårar; så fort de hade hört proklamationen fattade de poängen. De visste att den hade kommit från Gud; de visste att Gud skulle uträtta sitt verk; de visste att deras ondska hade väckt Jehova Guds raseri och dragit hans ilska över dem, så att de snart skulle förgöras tillsammans med sin stad. Hur betedde sig människorna i staden efter att de lyssnat till Jehova Guds varning? Bibeln beskriver specifikt i detalj hur de här människorna reagerade, från deras kung till mannen på gatan. Som det står i Skriften: ”Då trodde folket i Nineve på Gud, och utlyste en fasta och klädde sig i säckväv, såväl de främsta som de minsta bland dem. Ty kungen i Nineve fick höra om det, och han reste sig från sin tron, lade ifrån sig sin dräkt, täckte sig med säckväv och satte sig i aska. Och han lät det kungöras och utfärdas i hela Nineve, enligt kungens och hans stormäns påbud, och sade: ’Låt varken människa eller djur, hjord eller flock, smaka något; låt dem inte äta och inte heller dricka vatten. Låt människor och djur täckas med säckväv, och ropa kraftfullt till Gud; ja, låt var och en av dem vända om från sin onda väg och från det våld som finns i deras händer. …’”

Efter att ha hört Jehova Guds kungörelse, uppvisade folket i Nineve en attityd som var helt motsatt den hos folket i Sodom – folket i Sodom motsatte sig öppet Gud, och gick från ont till ont, men efter att ha hört de här orden ignorerade inte Nineveborna frågan och gjorde inte heller motstånd; istället trodde de Gud och utlyste en fasta. Vad syftar ”trodde” på här? Själva ordet tyder på övertygelse och underkastelse. Om vi använder oss av Ninevebornas själva beteende för att förklara detta ord, så betyder det att de trodde på att Gud kunde och skulle göra som han sade, och att de var villiga att ångra sig. Kände folket i Nineve fruktan inför en överhängande katastrof? Det var deras tro som satte skräck i deras hjärtan. Ja, vad kan vi då använda för att bevisa Ninevebornas tro och fruktan? Det är som Bibeln säger: ”och utlyste en fasta och klädde sig i säckväv, såväl de främsta som de minsta bland dem.” Det vill säga att Nineveborna verkligen trodde, och att det av den tron följde fruktan, som sedan ledde till fasta och att de tog på sig säckväv. Det var så de visade att deras ånger hade börjat. Helt tvärtemot folket i Sodom var det inte bara så att Nineveborna inte motsatte sig Gud, de visade också tydligt sin ånger genom sitt beteende och sina handlingar. Självklart gällde inte detta bara vanligt folk i Nineve; deras kung var inget undantag.

Att Nineves kung ångrar sig ger upphov till beröm från Jehova Gud

När kungen av Nineve hörde de här nyheterna, reste han sig från sin tron, tog av sin klädnad, klädde sig i säckväv och satte sig i aska. Han förkunnade sedan att ingen i staden skulle få smaka någonting, och att ingen boskap, lamm och oxar skulle beta eller dricka vatten. Såväl människor som boskap skulle klä sig i säckväv; folket skulle uppriktigt bönfalla Gud. Kungen förkunnade också att de alla skulle vända om från sin onda väg och överge våldet i sina händer. Att döma av den här raden av gärningar visade kungen av Nineve sin innerliga ånger. Den rad av åtgärder han vidtog – att resa sig från sin tron, kasta av sig sin kungaklädnad, bära säckväv och sätta sig i aska – talar om för människor att kungen av Nineve lade sin kungliga status åt sidan och bar säckväv tillsammans med vanligt folk. Det vill säga att kungen av Nineve inte behöll sin kungliga ställning för att fortsätta sin onda väg eller våldet i sina händer efter att ha hört tillkännagivandet från Jehova Gud; istället lade han åt sidan den auktoritet han innehade och ångrade sig inför Jehova Gud. Vid det tillfället ångrade sig inte Nineves kung i egenskap av kung; han hade kommit inför Gud för att bekänna och ångra sina synder som en vanlig undersåte till Gud. Dessutom sade han åt hela staden att bekänna och ångra sina synder inför Jehova Gud på samma sätt som han; han hade till råga på allt en särskild plan för hur det skulle gå till, som man ser i Skriften: ”Låt varken människa eller djur, hjord eller flock, smaka något; låt dem inte äta och inte heller dricka vatten … och ropa kraftfullt till Gud; ja, låt var och en av dem vända om från sin onda väg och från det våld som finns i deras händer.” Som stadens härskare besatt kungen av Nineve överlägsen status och makt och kunde göra allt han önskade. När han stod inför Jehova Guds tillkännagivande, kunde han ha ignorerat frågan eller bara ångrat sig och bekänt sina synder för egen del; när det gällde om folket i staden valde att ångra sig eller inte, så kunde han helt ha ignorerat frågan. Emellertid gjorde kungen av Nineve inte så alls. Han steg inte bara upp från sin tron, tog på sig säckväv och aska och bekände och ångrade sina synder inför Jehova Gud, utan han beordrade också alla människor och all boskap i staden att göra detsamma. Han beordrade rentav folket att ”ropa kraftfullt till Gud”. Genom denna rad av åtgärder åstadkom kungen av Nineve verkligen det som en härskare borde; hans rad av åtgärder är en som var svår för vilken kung som helst i människans historia att åstadkomma, och även en som ingen åstadkom. Dessa åtgärder kan kallas för oöverträffade företaganden i människans historia; de är värdiga att mänskligheten både bevarar minnet av dem och tar efter dem. Sedan mänsklighetens gryning har varje kung lett sina undersåtar till att motstå och motsätta sig Gud. Ingen hade någonsin lett sina undersåtar till att bönfalla Gud för att söka försoning för sin ondska, benådas av Jehova Gud och undvika det överhängande straffet. Kungen av Nineve kunde dock leda sina undersåtar till att vända sig till Gud, lämna sina respektive onda vägar och överge våldet i sina händer. Dessutom var han också kapabel att åsidosätta sin tron, och i gengäld vände sig Jehova Gud om och ångrade sig och drog tillbaka sin vrede, lät folket i staden överleva och bevarade dem från förstörelse. Kungens åtgärder kan bara kallas ett sällsynt mirakel i människans historia; de kan även kallas en förebild för en fördärvad mänsklighet som bekänner och ångrar sina synder inför Gud.

Gud ser den uppriktiga ångern i djupet av Ninevebornas hjärtan

Efter att ha lyssnat till Guds tillkännagivande utförde kungen av Nineve och hans undersåtar en rad gärningar. Vilken är deras beteendes och åtgärders natur? Med andra ord, vad är det väsentliga i deras uppträdandeförande som helhet? Varför gjorde de som de gjorde? I Guds ögon hade de uppriktigt ångrat sig, inte bara för att de uppriktigt hade bönfallit Gud och bekänt sina synder inför honom, utan också för att de hade övergivit sitt ondskefulla uppträdande. De gjorde på detta sätt för att de efter att ha hört Guds ord var oerhört rädda och trodde att han skulle göra som han sade. Genom att fasta, bära säckväv och sätta sig i aska önskade de uttrycka sin villighet att ändra på sina vägar och avhålla sig från ondska, att be att Jehova Gud skulle hålla tillbaka sin ilska, att bönfalla Jehova Gud att ta tillbaka både sitt beslut och den katastrof som just skulle drabba dem. Genom att undersöka hela deras beteende kan vi se att de redan förstod att deras tidigare onda gärningar var avskyvärda för Jehova Gud och att de förstod skälet till att han snart skulle förgöra dem. Av dessa anledningar önskade de alla ångra sig totalt, vända sig bort från sina onda vägar och överge våldet i sina händer. När de med andra ord blev medvetna om Jehova Guds kungörelse, kände var och en av dem fruktan i sina hjärtan; de fortsatte inte längre med sitt ondskefulla uppträdande och fortsatte inte heller att begå de gärningar som Jehova Gud hatade. Dessutom bönföll de Jehova Gud att förlåta deras tidigare synder och att inte behandla dem enligt deras tidigare handlingar. De var villiga att aldrig mer hänge sig åt ondska och att handla enligt Jehova Guds anvisningar, om de bara aldrig mer skulle väcka Jehova Guds ursinne. Deras ånger var uppriktig och grundlig. Den kom från djupet av deras hjärtan och var inte påhittad, och inte heller tillfällig.

Så fort folket i Nineve, från den högste kungen till hans undersåtar, fick veta att Jehova Gud var arg på dem, var varenda en av deras handlingar, hela deras beteende och även alla deras beslut och val tydliga och klara i Guds åsyn. Guds hjärta förändrades efter deras beteende. Vad var Guds sinnesstämning just i det ögonblicket? Bibeln kan svara på den frågan åt dig. Som det står i Skriften: ”Och Gud såg deras verk, att de vände om från sin onda väg, och Gud ångrade det onda som han hade sagt att han skulle göra mot dem, och han gjorde det inte.” Fastän Gud ändrade sig, var det inget komplicerat med hans sinnesstämning. Han gick helt enkelt bara från att uttrycka sin ilska till att lugna sin ilska, och beslutade sedan att inte nedkalla katastrofen över staden Nineve. Anledningen till att Guds beslut – att skona Nineveborna från katastrofen – var så snabbt är att Gud iakttog hjärtat hos varje person i Nineve. Han såg vad de hade i djupet av sina hjärtan: deras uppriktiga bekännelse och ånger av sina synder, deras uppriktiga tro på honom, deras djupa känsla för hur deras onda gärningar hade väckt raseriet i hans sinnelag, och den därav följande fruktan för Jehova Guds överhängande straff. Samtidigt hörde också Jehova Gud bönerna från djupet av deras hjärtan, som bönföll honom att upphöra med sin ilska mot dem så att de skulle kunna undvika denna katastrof. När Gud iakttog alla dessa fakta, försvann hans ilska en liten bit i taget. När han såg den uppriktiga ångern i djupet av dessa människors hjärtan, så berördes hans hjärta av detta, oavsett hur stor hans ilska hade varit tidigare, och därför stod han inte ut med att nedkalla katastrofen över dem, och han slutade vara arg på dem. Istället fortsatte han att visa sin barmhärtighet och tolerans mot dem och fortsatte att vägleda och sörja för dem.

Om din tro på Gud är sann, kommer du att få hans omsorg ofta

Guds förändring av sina avsikter mot folket i Nineve inbegrep ingen tvekan eller tvetydighet. Snarare var det en förvandling från ren ilska till ren tolerans. Detta är en sann uppenbarelse av Guds substans. Gud är aldrig vankelmodig eller tveksam i sina handlingar; principerna och syftena bakom hans handlingar är alla tydliga och genomskinliga, rena och felfria, utan några som helst knep eller ränker inblandade. Med andra ord innehåller Guds substans inget mörker eller ondska. Gud blev arg på Nineveborna för att deras ondskefulla gärningar hade nått hans ögon; vid det tillfället härrörde hans ilska från hans substans. Men när Guds ilska bleknade bort och han på nytt lät sin tolerans komma över folket i Nineve, var allt han uppenbarade fortfarande sin egen substans. Hela denna förändring berodde på en förändring av människans attityd till Gud. Under hela denna tidsperiod förändrades inte Guds okränkbara sinnelag; Guds toleranta substans förändrades inte; Guds kärleksfulla och barmhärtiga substans förändrades inte. När människor begår ondskefulla gärningar och kränker Gud, nedkallar han sin vrede över dem. När människor verkligen ångrar sig, kommer Gud att ändra sig i sitt hjärta, och hans vrede kommer att upphöra. När människor fortsätter att envist motsätta sig Gud, kommer hans raseri att vara oupphörligt; hans vrede kommer att tränga sig på dem bit för bit tills de är tillintetgjorda. Detta är substansen i Guds sinnelag. Oavsett om Gud uttrycker vrede eller barmhärtighet och kärleksfull vänlighet, är det människans uppförande, beteende och attityd mot Gud i djupet av hennes hjärta som avgör vad som uttrycks genom uppenbarelsen av Guds sinnelag. Om Gud ständigt utsätter en person för sin vrede, gör den personens hjärta utan tvivel motstånd mot Gud. Eftersom han aldrig på riktigt har ångrat sig, böjt sitt huvud inför Gud eller besuttit sann tro på Gud, har han aldrig erhållit Guds barmhärtighet och tolerans. Om han ofta tar emot Guds omsorg och ofta erhåller hans barmhärtighet och tolerans, då har denna person utan tvivel sann tro på Gud i sitt hjärta, och hans hjärta gör inte motstånd mot Gud. Han ångrar sig ofta på riktigt inför Gud; även om Guds fostran alltså ofta hemsöker denna person, ska inte hans vrede göra det.

Denna korta redogörelse gör att människor kan se Guds hjärta, se verkligheten i hans substans, se att Guds ilska och förändringen i hans hjärta inte är utan orsak. Trots den skarpa kontrast som Gud uppvisade när han var ilsken och när han ändrade sig i sitt hjärta, vilket får folk att tro att det verkar finnas en stor klyfta eller en stor kontrast mellan dessa två aspekter av Guds substans – hans ilska och hans tolerans – så gör Guds attityd mot Ninevebornas omvändelse åter igen att människor kan se en annan sida av Guds sanna sinnelag. Genom att Gud ändrar sig i sitt hjärta kan mänskligheten verkligen åter igen se sanningen i Guds barmhärtighet och kärleksfulla vänlighet och se den sanna uppenbarelsen av Guds substans. Mänskligheten behöver bara erkänna att Guds barmhärtighet och kärleksfulla vänlighet inte är myter, och inte heller påhitt. Det är för att Guds känsla i det ögonblicket var sann; förändringen i Guds hjärta var sann; Gud lät sannerligen sin barmhärtighet och tolerans komma över mänskligheten ännu en gång.

Den sanna ångern i Ninevebornas hjärtan ger dem Guds barmhärtighet och ändrar deras egen utgång

Fanns det någon motsägelse mellan Guds förändring i sitt hjärta och hans vrede? Naturligtvis inte! Det är för att Guds tolerans vid just det tillfället hade en anledning. Vad kan det vara för anledning? Det är den som ges i Bibeln: ”Alla vände om från sin onda väg” och ”övergav våldet i sina händer”.

Denna ”onda väg” syftar inte på en handfull onda gärningar, utan på det onda ursprunget till människornas beteende. ”Att vända om från sin onda väg” innebär att personerna i fråga aldrig kommer att begå dessa handlingar igen. Med andra ord kommer de aldrig att bete sig på det här onda sättet igen; metoden, upphovet, avsikten och principen bakom deras handlingar har alla ändrats; de kommer aldrig igen att använda dessa metoder och principer för att få förnöjelse och lycka i sina hjärtan. ”Överge” i ”överge våldet i sina händer” innebär att lägga undan eller kasta åt sidan, att helt bryta med det förflutna och aldrig återvända. När folket i Nineve övergav våldet i sina händer, både bevisade och representerade detta deras sanna ånger. Gud iakttar såväl människors yttre som deras hjärtan. När Gud iakttog den sanna ångern i Ninevebornas hjärtan, utan tvekan, och även iakttog att de hade lämnat sina onda vägar och övergett våldet i sina händer, ändrade han sig i sitt hjärta. Det betyder att dessa människors uppförande och beteende och olika sätt att göra saker och ting, liksom den sanna bekännelsen och ångern av synder i deras hjärtan, fick Gud att ändra sig i sitt hjärta, att ändra sina avsikter, att dra tillbaka sitt beslut och att inte bestraffa eller förgöra dem. På så vis fick folket i Nineve en annan utgång. De friköpte sina egna liv och vann på samma gång Guds barmhärtighet och tolerans, och vid det laget drog Gud också tillbaka sin vrede.

Guds barmhärtighet och tolerans är inte sällsynta – människans sanna ånger är det

Oavsett hur arg Gud hade varit på Nineveborna, mjuknade hans hjärta gradvis så fort de utlyste en fasta och klädde sig i säckväv och aska, och han började ändra sig i sitt hjärta. När han förkunnade för dem att han skulle förstöra deras stad – i ögonblicket innan de bekände och ångrade sina synder – så var Gud fortfarande arg på dem. Så fort de hade tagit sig igenom en rad ångerfulla gärningar, så förvandlades gradvis Guds ilska mot Nineves folk till barmhärtighet och tolerans för dem. Det finns inget motsägelsefullt med att dessa två aspekter av Guds sinnelag uppenbarar sig samtidigt vid samma tillfälle. Hur bör man förstå och känna denna avsaknad av motsägelse? Gud uttryckte och uppenbarade successivt dessa två helt motsatta substanser allt eftersom folket i Nineve ångrade sig, så att människor kunde se verkligheten och okränkbarheten i Guds substans. Gud använde sin attityd för att berätta följande för folket: Det är inte så att Gud inte tolererar människor, eller att han inte vill visa barmhärtighet mot dem; det är det att de sällan på riktigt ångrar sig inför Gud, och det är sällsynt att människor på riktigt vänder sig bort från sina onda vägar och överger våldet i sina händer. När Gud är arg på människan, hoppas han med andra ord att människan kommer att kunna ångra sig på riktigt, och han hoppas att få se människans sanna ånger, då han frikostigt kommer att fortsätta skänka sin barmhärtighet och tolerans till människan. Det vill säga att människans onda uppförande drar på sig Guds vrede, medan Guds barmhärtighet och tolerans skänks till dem som lyssnar på Gud och på riktigt ångrar sig inför honom, till dem som kan vända sig bort från sina onda vägar och överge våldet i sina händer. Guds attityd uppenbarades väldigt tydligt i hans behandling av Nineveborna: Guds barmhärtighet och tolerans är inte alls svåra att erhålla; han kräver ens sanna ånger. Så länge människor vänder sig bort från sina onda vägar och överger våldet i sina händer, kommer Gud att ändra sig i sitt hjärta och ändra sin attityd mot dem.

Skaparens rättfärdiga sinnelag är verkligt och livfullt

När Gud ändrade sig i sitt hjärta för Nineves folk, var då hans barmhärtighet och tolerans bara en fasad? Naturligtvis inte! Vad är det då du kan se i förvandlingen mellan dessa två aspekter av Guds sinnelag under samma ärende? Guds sinnelag är en fullständig helhet; det är inte alls uppdelat. Oavsett om han uttrycker ilska eller barmhärtighet och tolerans mot människor, så är de alla uttryck för hans rättfärdiga sinnelag. Guds sinnelag är verkligt och livfullt. Han ändrar sina tankar och attityder efter hur saker och ting utvecklar sig. Förvandlingen av hans attityd mot Nineveborna talar om för mänskligheten att han har sina egna tankar och idéer; han är inte en robot eller en lerfigur, utan den levande Guden själv. Han kunde vara arg på folket i Nineve, precis som han kunde förlåta deras förflutna efter deras attityder; han kunde besluta att nedkalla motgång över Nineveborna, och han kunde ändra sitt beslut på grund av deras ånger. Folk föredrar att mekaniskt tillämpa regler, och de föredrar att använda regler för att fastslå och definiera Gud, precis som de föredrar att använda formler för att känna Guds sinnelag. Enligt den mänskliga tankens värld tänker därför inte Gud, och har inte heller några väsentliga idéer. I själva verket förvandlas Guds tankar hela tiden beroende på förändringar av tingen och av omgivningarna; medan dessa tankar förvandlas, blir olika aspekter av Guds substans uppenbarade. Under denna förvandlingsprocess, i det ögonblick då Gud ändrar sig i sitt hjärta, uppenbarar han för mänskligheten sanningen om hans livs existens, och han uppenbarar att hans rättfärdiga sinnelag är verkligt och livfullt. Dessutom använder Gud sina egna sanna uppenbarelser för att för mänskligheten bevisa sanningen om existensen av hans vrede, hans barmhärtighet, hans kärleksfulla vänlighet och hans tolerans. Hans substans kommer att uppenbaras när som helst och var som helst i enlighet med hur tingen utvecklas. Han besitter ett lejons vrede och en moders barmhärtighet och tolerans. Hans rättfärdiga sinnelag får inte ifrågasättas, skändas, förändras eller förvrängas av någon person. Bland alla angelägenheter och alla ting kan Guds rättfärdiga sinnelag, det vill säga Guds vrede och Guds barmhärtighet, avslöjas när som helst och var som helst. Han uttrycker livfullt dessa aspekter i varje vinkel och vrå av naturen och tillämpar dem livfullt i varje ögonblick. Guds rättfärdiga sinnelag är inte begränsat av tid eller rum, eller – med andra ord – Guds rättfärdiga sinnelag uttrycks eller uppenbaras inte mekaniskt efter vad tidens eller rummets gränser dikterar. Istället uttrycks och uppenbaras Guds rättfärdiga sinnelag fritt när och var som helst. När du ser Gud ändra sig i sitt hjärta och upphöra att uttrycka sin vrede och avstå från att förstöra staden Nineve, kan du säga att Gud bara är barmhärtig och kärleksfull? Kan du säga att Guds vrede består av tomma ord? När Gud uttrycker häftig vrede och drar tillbaka sin barmhärtighet, kan du säga att han inte känner någon sann kärlek mot mänskligheten? Gud uttrycker häftig vrede som reaktion på människors onda gärningar; hans vrede är inte bristfällig. Guds hjärta rörs av människors ånger, och det är den ångern som då får honom att ändra sig i sitt hjärta. Att han berörs, att han ändrar sig i sitt hjärta, liksom att han känner barmhärtighet och tolerans mot människan, är något helt utan brist; det är rent, äkta, fläckfritt och oförvanskat. Guds tolerans är ren tolerans; hans barmhärtighet är ren barmhärtighet. Hans sinnelag kommer att uppenbara vrede, såväl som barmhärtighet och tolerans, i enlighet med människans ånger och hennes olika uppförande. Oavsett vad han uppenbarar och uttrycker, så är det helt rent; det är helt direkt; dess substans skiljer sig substansen hos allt annat i skapelsen. De handlingsprinciper som Gud uttrycker, hans tankar och idéer eller vilket särskilt beslut som helst, liksom vilken enskild handling som helst, är fria från alla brister eller skönhetsfläckar. Som Gud har bestämt, så handlar han, och på det sättet fullbordar han sina åtaganden. Den här sortens resultat är exakta och felfria eftersom upphovet till dem är fulländat och fläckfritt. Guds vrede är felfri. På samma sätt är Guds barmhärtighet och tolerans, som inget skapat besitter, heliga och fulländade, och de tål övervägande och erfarenhet.

Efter att ha förstått historien om Nineve, ser ni den andra sidan av substansen i Guds rättfärdiga sinnelag? Ser ni den andra sidan av Guds unika rättfärdiga sinnelag? Besitter någon i mänskligheten detta slags sinnelag? Besitter någon den sortens vrede som Gud besitter? Besitter någon barmhärtighet och tolerans som Gud? Vem i skapelsen kan mana fram så mycket vrede och besluta att förstöra eller nedkalla katastrof över mänskligheten? Och vem är kvalificerad att skänka barmhärtighet, att tolerera och benåda människan, och därför ändra sitt beslut att förgöra människan? Skaparen uttrycker sitt rättfärdiga sinnelag genom sina egna unika metoder och principer; han är inte föremål för kontroll eller begränsningar från några människor, händelser eller ting. Med hans unika sinnelag kan ingen ändra hans tankar och idéer, och inte heller kan någon övertala honom och ändra något av hans beslut. Hela skapelsens beteende och tankar existerar under hans rättfärdiga sinnelags dom. Ingen kan kontrollera om han utövar vrede eller barmhärtighet; det är bara Skaparens substans – eller, med andra ord, Skaparens rättfärdiga sinnelag – som kan avgöra detta. Detta är den unika naturen hos Skaparens rättfärdiga sinnelag!

När vi väl har analyserat och förstått hur Guds attityd till folket i Nineve förvandlades, kan ni då använda ordet ”unik” för att beskriva den barmhärtighet som finns i Guds rättfärdiga sinnelag? Vi sade tidigare att Guds vrede är en aspekt av substansen hos hans unika rättfärdiga sinnelag. Nu ska jag definiera två aspekter, Guds vrede och Guds barmhärtighet, som hans rättfärdiga sinnelag. Guds rättfärdiga sinnelag är heligt; det är okränkbart såväl som odiskutabelt; det är något som inte innehas av någon bland de skapade eller icke-skapade varelserna. Det är både unikt och exklusivt för Gud. Detta innebär att Guds vrede är helig och okränkbar; samtidigt är den andra aspekten av Guds rättfärdiga sinnelag – Guds barmhärtighet – helig och kan inte kränkas. Ingen av de skapade eller icke-skapade varelserna kan ersätta eller representera Gud i hans handlingar, inte heller kan någon ersätta eller representera honom i förstörelsen av Sodom eller räddningen av Nineve. Detta är det sanna uttrycket för Guds unika rättfärdiga sinnelag.

från "Ordet framträder i köttet"

#känna gud #sanningen #guds verk #frälsning #allsmäktige gud #allsmäktige guds kyrka #Österns blixt #böcker #ordet framträder i köttet

0 notes