#‌allsmäktige gud

[ufamsetobije]

Pozitivna Molitva: Namjenjena Onima Koji Se Bore S Tugom, Depresijom, Sa...

MON EVA READING Posted bysamo lucija November 4, 2024 Leave a commenton MON EVA READING EditMON EVA READING Massa avläsningar Vecka XXXI på året

Måndag, 4/11/2024

S:t Charles Borromeo, biskop Åminnelse

LÄSNINGAR: från dagen för: Fil 2:1-4; Psaltaren 131:1-3; Lukasevangeliet 14:12-14

FÄRG PÅ LITURGISKA SKRUDAR: vit

NAMNSDAGAR: Karlo, Karolina, Dragutin, Drago, Dragica

Första läsningen:

Fil 2:1-4

Fyll mig med glädje: var förenade!

Uppläsning av aposteln Paulus brev till filippernaBröderna! Om det finns någon tröst i Kristus, om det finns någon vänlig uppmuntran, om det finns någon Andens gemenskap, om det finns något hjärta och medkänsla, fyll mig med glädje: var endräktig, odla samma kärlek, var enig. ingen rivalitet eller inbilskhet, utan betrakta varandra i ödmjukhet som överlägsna er själva; Ta inte bara hand om dig själv, utan också om det som rör andra! Herrens ord.

Psalm i Sången:

Ps 131:1-3

Kör:

Håll min själ i fred med dig, Herre!

Herre, mitt hjärta är inte upphöjt , inte heller är mina ögon upphöjda. Jag strävar inte efter stora ting, inte heller strävar jag efter de under som är ovanför mig.

Nej, jag har lugnat mig och vilat min själ. Som ett spädbarn vid min mors bröst, som ett spädbarn, är min själ i mig.

Förtrösta på Herren, Israel, från nu för evigt.

Evangelium:

Luk 14:12-14

Bjud inte in dina vänner, utan de fattiga och stympade.

Läsning av LukasevangelietVid den tiden: Jesus sade till fariséernas ledare som kallade på honom: “När du förbereder en måltid eller middag, bjud då inte in dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, för att de inte också skall bjuda in dig och på så sätt återvända till dig. Men när du gör ett gästabud, bjud då in de fattiga, de stympade, de lama, de blinda. Saliga är ni, för de har ingenting att återgälda er. Ty det skall löna sig för dig i de rättfärdigas uppståndelse.” Herrens ord.

Dessa avläsningar överförs från hilp.hr

Mest lästa I dagVeckaMåne

MORGONBÖN

Det bästa sättet att börja dagen: Be morgonbönen till den himmelske Fadern

S:T AUGUSTINUS

Bön till den Helige Ande för varje dag

HÄNGIVENHET TILL JUNGFRU MARIA

Hur man ber rosenkransen Hur man ber rosenkransen DEN 3 NOVEMBER

Möt St. Hubert – den mest kända jägaren bland helgonen

ST. FAUSTINA

Så här ber du den gudomliga barmhärtighetens rosenkrans!

Den läser för närvarande FILM BERÄTTELSE

I “Söndag klockan 2” publicerade de ett reportage om Goran Ćurković, en man vars vittnesmål sågs av miljoner FILMAD PÅ ALLA SJÄLARS DAG

FOTO Imponerande bilder av Mirogoj tagna av den unge fotografen Marko Sliko Raguž DEN FÖRSTA VIDEON HAR SLÄPPTS

Unikt projekt för nya Eva: Intressanta detaljer från Bibeln tolkade på autentiska platser i det heliga landet DEN 4 NOVEMBER

S:t Charles Borromeo – en biskop som var med sitt folk när det var som svårast HÄNGIVENHET TILL JUNGFRU MARIA

Hur man ber rosenkransen Snälla barn, säg till Jesus flera gånger om dagen: Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig…

— Den helige Josemaría Escrivá

S:T AUGUSTINUS

Bön till den Helige Ande för varje dag Gud har lovat sin kärlek till dem som ber om den: “Din Fader från himlen skall ge den helige Ande åt dem som ber honom”! (Luk 11:13). Be varje dag denna kraftfulla bön till den Helige Ande skriven av den helige Augustinus och var inte rädd! Bitno.netFoto: Mohamed Nohassi/Unsplash

O gudomliga Kärlek, den Allsmäktige Faderns och den Välsignade Sonens heliga gemenskap, hjälpens allsmäktige, Helige Ande, den mest gode Tröstaren av de sörjande! Utgjut din mäktiga kraft i djupet av mitt hjärta, bo i det och muntra upp alla mörka vrår i detta försummade hus med ditt lysande ljuss band, besök mig och befrukta med dina nåders ymniga dagg min själs hårda jord, som för länge sedan har förgåtts och förtvannats helt och hållet torrlagd.

Såra mitt innersta med Din kärleks pil, upptänd och genomborra min ande med frälsningens låga, upplys mig med den heliga nitälskans eld och bränn upp allt som är orent och som håller så hårt fast vid min själ och kropp! Ge mig vatten med Din ljuvlighets flod, så att jag inte längre kan jaga efter denna världens giftiga sötma. Döm mig, Herre, och skilj mig från det oheliga folket, lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud.

Jag tror att du gör var och en som du bor i till ett tempel för Fadern och Sonen. Salig är den som tar emot dig som gäst, ty genom dig skall både Fadern och Sonen bo i honom.

Kom, du gode Tröstare av sorgsna själar, Beskyddare och Hjälpare i lycka och olycka! Kom, beskydda de svaga, de fallnas Hjälpare! Kom, du de ödmjukas lärare, de högmodigas förgörare! Kom, de fattigas mest kärleksfulle Fader, de sjukas vederkvickelse, havets stjärna för dem som seglar på havet, frälsningens hamn, den enda prydnaden för alla levande och den enda frälsningen för alla de döende!

Kom, Helige Ande, förbarma dig över mig och förvandla mig enligt Din vilja. Behaga komma till mig, så att min ödmjukhet inför din storhet, min svaghet inför din styrka, mot din barmhärtighets fullhet, må behaga dig. Genom Jesus Kristus, min Frälsare, som tillsammans med Fadern, i er enhet, lever och regerar i evigheters evighet. Amen

Sankt. Augustine

Sankt Charles Borromeus (4 november) (Omdirigerad från nov04)

Hoppa till navigeringHoppa till sök

Från http://www.katolsk.no: Saint Charles Borromeus

Biskop

Innehåll 1Texter till mässan 1.1Kyrkans bön 1.2Läsning 1.3Responsorier hymn 1.4Evangeliets verser 1.5Evangelium 1.6Förböner 1.6.1Idéer om förbön 1.7Bön över offergåvor 1.8Avslutande bön Texter till mässan Gemensamma mässor för kyrkans herdar: För biskopar.

Kyrkans bön Herre, bevara i ditt folk den anda som du skänkte den salige biskop Karl Borromeus. Förnya din kyrka till din Sons avbild, så att den kan uppenbara för världen sitt ansikte som lever och regerar.

Läsning Romarbrevet 12:3–13

Vi har olika nådegåvor beroende på den nåd vi har fått

Därför säger jag också till var och en av er, bröder, i kraft av den nåd som har getts mig: Sikta inte högre än vad målet kräver. Ty Gud har givit var och en sitt mått av tro, och använd det för att förstå det. Ty liksom vi hava en kropp, men flera lemmar, som icke alla hava samma funktion, så utgöra vi tillsammans en kropp i Kristus, i det att varje lem är beroende av de andra. Och våra nådegåvor är olika, beroende på den nåd vi har fått. Då måste den som har profetians gåva bruka den i enlighet med tron; Den som har praktiska uppgifter, som sköter sin tjänst, den som undervisar, som ägnar sig åt hans undervisning, den som har vägledning att ge, han sköter sitt arbete. Den som ger måste göra det utan baktankar, den som sätter sig i främsta sätet, tar sin uppgift på allvar, den som utövar barmhärtighetsgärningar, gör den glad i hjärtat. Visa uppriktig kärlek, avsky det onda och håll fast vid det goda. Var innerligt hängivna varandra som sanna bröder och akta andra mer än er själva. Slappna aldrig av i din iver, utan var brinnande i anden, i Herrens tjänst. Gläd er i hoppet, håll ut i prövningar och håll ut i bönen. Var hjälpsam mot medtroende som behöver det och sträva efter att visa gästfrihet.

Responsorier hymn Psaltaren 89, 2–5, 21–22, 25, 27.

Omkved: Om Herrens nådegärningar vill jag sjunga för evigt.

Om Herrens nådegåvor vill jag sjunga för evigt, Förkunna din trofasthet från släkte till släkte. Jag säger: Din barmhärtighet är uppbyggd för evigt, I himlen befäster du din trofasthet.

“Med min utvalde slöt jag ett förbund, David, min tjänare, svor en ed. Jag har upprättat din säd för evigt. Jag bygger en tron åt den från generation till generation.”

Jag har funnit min tjänare David, Jag har smort honom med helig olja. Honom skall min hand vara fast, och min arm skall göra honom stark.

Min trofasthet och min barmhärtighet skall följa honom, I mitt namn skall han finna sin styrka. Han skall säga: “Du är min fader, min Gud, min frälsnings klippa.

Evangeliets verser Johannesevangeliet 10:14

Halleluja. Jag är den gode herden, säger Herren. Jag känner mitt, och de mina känner mig. Halleluja.

Evangelium Johannesevangeliet 10:11-16

Den gode herden ger sitt liv för fåren

Vid den tiden sade Jesus: “Jag är den gode herden. En god herde ger sitt liv för fåren. En lejd man, å andra sidan, en som inte är en riktig herde och som inte äger fåren själv, – om han ser vargen komma, lämnar han fåren och flyr. För att han bara är en legosoldat och inte har något hjärta för fåren. Men jag är den gode herden, och jag känner mitt, och de mina, liksom Fadern känner mig och jag Fadern. och jag ger mitt liv för mina får.

Jag har också andra får som inte tillhör samma flock; Jag måste leda dem också, och de skall lyssna till min röst, så att det blir en hjord och en herde.”

Förböner Se allmänna förslag på förbön från Missale.

Idéer om förbön Kära medkristna! All yttre förnyelse i kyrkan förutsätter också en inre förnyelse. Låt oss be om att bli sanna redskap för förnyelsen av Guds kyrka:

L:För biskoparna i hela världen, för djup omsorg om själarnas frälsning – förenade med uppriktiga ansträngningar för kyrkans förnyelse. Hos oss

L:Denna själavård, bikt (och biktstolen – den som Karl Borromeus uppfann och föreskrev 1576 –) måste ständigt tjäna till andlig och världslig förnyelse. Hos oss

L:Om att ta hand om alla drabbade. Hos oss

L:För den helige Carolus Borromeus systrar och för andra som kommer att följa i hans fotspår. Hos oss

Himmelske Fader, du som genom den helige biskopen Charles Borromeus förnyade din kyrka i Milano, se också på hans förbön i nåd till oss. Vid Kristus, vår Herre. Amen.

Bön över offergåvor Herre, ta emot de gåvor som vi lägger på ditt altare på denna minnesdag för den salige Karl Borromeus, som du gjorde till en omtänksam herde och ett exempel på kristet liv. Vi bönfaller dig: Ge oss genom detta offer att växa i varje gott verk. Vid Kristus, vår Herre.

Avslutande bön Herre, låt dessa heliga sakrament ge oss den andliga styrka som gjorde den salige Karl Borromeus trogen i din tjänst och fylld av kärlek till sin nästa. Vid Kristus, vår Herre.

:https://youtu.be/72LfawdzHzk?si=1xIdOsJ4vjRoh0ax https://youtu.be/zpfKDU9VuCA?si=DsgAaxFMpjv1JjVl

[evigtlivihimlen]

Guds kärlek och Syskonkärleken!

GUDS KÄRLEK och NÅD, inkl. SYSKONKÄRLEKEN!

Förstå hur oerhört mycket Gud älskar dig och vilken Nåd han gett dig genom Jesus frälsningsverk på Korset.

1 Kor.13:13: ”Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken”. Och i 1 Joh.4:8 står det: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek”… Bibeln förklarar alltså bestämt att Gud Är kärlek, och att denna Guds kärlek är större än själva tron och hoppet, du kan dessutom inte "känna Gud" om du inte älskar…

Vi förstår omedelbart att Guds kärlek är något oerhört stort och värdefullt eftersom: ”Så älskade Guds världen att han Utgav sin enfödde Son för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh.3:16). Och: ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare” (Rom.5:8)… Detta innebär att Gud valde att själv lida och dö för alla synder och fel som vi gjort oss skyldiga till. Jesus Kristus led och dog i ditt ställe för din synd. Han tog ditt straff för din synd istället för dig. Om du begår brott i samhället, som t ex grov förskingring, stjäl bilar, misshandlar någon svårt o s v, ja, då kommer polisen och arresterar, det blir häktet och sedan en domstol och rättegång, du döms till fängelsestraff och böter. Såhär fungerar Rättvisan i samhället, det är så vi bevarar det civila samhället och säkerställer medborgarnas trygghet, alternativet är kaos och anarki med våldsverkare överallt och en olidlig tillvaro. Men, det är Gud som hittat på Rättvisan, och eftersom Gud är själva Sanningens och moralens, etikens grundval i hela Universum så blir det en gigantisk domstol och en Räkenskapens dag för oss alla, då vi ska ensamma och ”genomskinligt nakna” stå till svars inför Allsmäktig Gud för hur vi levt våra liv. Precis Allt kommer i dagen och belyses, varje ord av förtal och illvilja, varje uttalad lögn, allt av själviskhet och kärlekslöshet i våra liv, motiven bakom vårt handlande och talande framträder o s v. Men, för var och en som tagit emot Jesus och Hans frälsning så är all denna synd, fel och brist utraderad och utplånad genom Frälsarens blod som Han utgjöt på Korset för dig och mig! Jesus tog ditt straff för dina synder på sig istället för dig. Detta innebär att Jesus på sätt och vis, nu i en liknelse, ”träder in på scenen” inför Guds domstol och säger (t ex): ”Peter är förlåten och försonad, Jag led och dog för hans synd på Korset, Jag tog hans straff, han är frikänd och benådad. Peter, mitt kära barn, välkommen in i Mitt eviga Himmelrike”…Detta är Guds Kärlek käre vän…

Det är alltså en totalt, närmast brutalt utgivande och självuppoffrande Kärlek som Jesus gett till dig och mig, mänsklig kärlek kan aldrig komma i närheten av något sådant här. När jag var nyfrälst så grät jag faktiskt intensivt då jag i en andlig syn eller upplevelse liksom ”såg” hur Jesus totalt oskyldig, fullkomligt ren och helig led och dog för Min synd. Jag kved inför Herren och förklarade att Han verkligen inte hade behövt göra detta för mig, jag var skyldig och borde ha fått ta mitt straff, men så upplevde jag hur Jesus hängandes blodig och lidande på Korset liksom vände sitt ansikte till mig sägandes med oändligt djup, stark och evig kärlek: ”Peter, jag älskar dig, du är förlåten och fri”. En sådan upplevelse/insikt krossar en hårdnackad finnes hjärta som mitt med lätthet, ja vilket hjärta som helst till småsmulor och man vill bara vråla ut tacksamhet, lovsång och tillbedjan till Herren Jesus, i all evighet.

Nåväl, låt oss gå till 1 Kor.13:1-4: ”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna”… Det är ganska omvälvande detta, att om vi inte verkar i och genom Kärlek så är allt s k gott vi någonsin kan göra helt värdelöst. Även om alla nådegåvorna verkar genom dig och du t o m ger bort allt du äger och offrar dig själv till döds, ja, så är det ett intet om du inte verkar utifrån Kärlek. Detta Skriftställe måste driva s k ”religiöst sinnade” till vansinne. Man använder begreppet ”religiös” idag som en beskrivning på en person som vill visa upp ett religiöst duktigt yttre, men utan att ha en relation och andlig gemenskap med Jesus i sitt inre. Vi kan läsa i Bibeln hur Jesus blev rasande flera gånger på de ”religiösa” fariseerna just av denna anledning, dessutom så hindrade fariseerna andra att komma till Gud eftersom de var så dåliga föredömen eller urusla ”företrädare” för Guds Rike. Andliga troende ser ganska fort igenom denna fasad eftersom Guds närvaro och kärlek inte finns där. Hur vet man det? Ja, vi är kallade som Bibeln nämner, att vara Kristusbrev (2 Kor.3:3) och ge ut en Kristusdoft (i Bibel 2000, 2 Kor.2:14). Det märks och känns andligt om vi har med Jesus att göra. Men, framförallt så märks det genom ”Andens frukter” i våra liv. Vi kan läsa i Gal.5:22-23: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning”. Som vi ser så kommer just Kärlek allra först i denna uppräkning, först kärlek och därefter kommer allt det andra, det är så det ska fungera.

Motsatsen till Andens frukter är ”köttets gärningar”, det som sipprar fram ur bl a oandligt ”religiösa” och andra som inte vill veta av det Andliga livet i Kristus. Vi kan läsa Gal.5:19-21: ”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike”…

Sanningen om vårt andliga tillstånd visar sig inte när solen skiner och allt känns gott och mysigt. Nej, det är i pressade situationer som det visar sig, ungefär som när man pressar en apelsin eller en citron, då kommer innehållet ut…När Jesus hängde på Korset i maximalt lidande och press då Han tog straffet för alla människors synder på sig, ja, då bad Han sin Himmelske Fader att förlåta dem som torterade och dödade Honom…Han sade: ” Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör!"… Det var detta som kom ut ur Jesus i denna oerhört pressade och svåra situation! Jesus gav sitt allt för dig på Korset, Han älskar dig så enormt gränslöst mycket och Han håller inget tillbaka för dig nu heller, d v s Jesus vill visa Sin kärlek för dig varje dag, om du vill tro och ta emot.

Hur ska vi kunna leva i Guds kärlek? Det kan ju kännas övermäktigt att vara såsom Jesus. Svaret finns som vanligt i Guds Ord, i Rom.5:5: ”ty Guds kärlek är Utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som han har gett oss”…Svaret är att vi som frälsta och ”andligt pånyttfödda” troende har fått den Helige Ande och därmed har vi också fått Guds Kärlek utgjuten i våra hjärtan…Sedan så är det ju så att vi behöver läsa Hela Guds rådslut och vilja i Bibeln om vi ska få tag på hela sanningen. Allt i Bibeln hänger samman i flera olika teman som går som ”röda trådar” igenom hela Skriften. Det är därför vi inte kan plocka ut några enstaka Skriftställen ut ur sitt sammanhang eller ut ur ”den röda tråden”, d v s det som Guds Ord i övrigt säger om ett ämne. Om vi inte noga ser upp så kan vi förvränga Guds sanningar, ja, evangeliet självt, vilket blir oerhört allvarligt med eviga konsekvenser. Därför ska vi nu också se vad som står i Ef.5:18: ”Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället Uppfyllas av Anden”…

Svaret är också att vi måste låta oss Uppfyllas av Guds Ande för att kunna vara i Guds Kärlek. Det går inte på Automatik… Gud är en Nitälskande Gud och Han vill ha en Kärleksrelation och en andlig Kärleksgemenskap med dig. Det krävs två personer som Båda aktivt ger och tar från hjärtat till varandra för att en verklig kärlek dem emellan ska fungera, detta förstår vi också utifrån våra jordiska kärleksrelationer. Gud är skaparen till Kärlek, och Han är inte annorlunda, Gud älskar dig och vill bli älskad tillbaka.

Något som Jesus och även Hans älskade lärjunge Johannes ofta påpekade, ja, befallde var att vi inte bara ska älska Gud utan också varandra, särskilt betonades "syskonkärleken" troende bröder och systrar emellan. Vi läser Joh.13:34:”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall ÄLSKA VARANDRA. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”…. Och vi läser 1 Joh.4:7-8, 11-13: "Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek…Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande"… Utan tvekan så är det Guds vilja att de troende skall älska varandra. Denna syskonkärlek och gemenskap är unik och det finns inget liknande hos "världens barn", vi är en enda stor Guds familj på över en miljard troende världen över. Jesus betonar synnerligen ofta och t o m befaller trossyskonen att älska varandra! Och då ska Guds familj faktiskt prioriteras före den "jordiska familjen", Jesus säger ju att det blir en splittring mellan familjemedlemmar, underförstått mellan dem som tror och de som inte gör det (Luk.12:51-53).

Jag har själv upplevt hur salig och innerligt kärleksfull troendes syskongemenskap kan vara, ute på missionsfältet i Asien och Afrika har jag mött helt okända men omedelbart är det som om vi känt varandra hela livet och tilliten, förtroligheten bara finns där. Likaså har jag varit i kristna sammanhang där många i sin personlighet varit totalt olika med annorlunda bakgrund och intressen, men ändå har det blivit en enormt givande och berikade gemenskap, detta är unikt, ja, övernaturligt… Vi läste i slutet av senaste Skriftstället, som handlade om troendes inbördes kärlek: "Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande"…och detta är just en naturlig koppling mellan Andens liv i den troende och kärleken mellan trossyskon, ty det är endast i den Helige Ande vi kan älska varandra, en av "Andens frukter" är just det, Kärlek… Och, som sagt, vi behöver låta oss bli Uppfyllda varje dag av Helige Ande, Gudsgemenskapen, eftersom det är då vi kan älska både Gud och människor, i "Andens livgivande kärlek och förmåga", återigen Rom5:5: "för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss"…

Att låta sig bli Uppfylld av den Helige Ande är att man kommer nära Gud i sitt hjärta, att man nalkas Jesus i andlig Gudsgemenskap. Det är därför Joh.7:37-39 säger följande: ”På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom”… Alltså, om/när vi längtar och törstar efter Jesus så kommer vi till Honom i våra hjärtan och tar emot (”dricker in”) av Hans gemenskap, d v s ”strömmarna av levande vatten” i den Helige Ande. Gudsgemenskapen sker ju genom Guds Ande, den Helige Ande. Och Jesus är sannerligen Kärlek, då vi är nära Honom genom den Helige Ande så blir vi genomsyrade av Jesu kärlek. Allt går hand i hand:

Du längtar/törstar efter Jesus.

Då du nalkas Honom i ditt hjärta, kommer till Honom och öppnar ditt hjärta till Honom, ja, då blir du Uppfylld av Guds Ande, ”strömmarna av levande vatten”.

Guds kärlek verkar i dig, och kommer ut ur dig som en av Andens frukter, det som vi läste om i Gal.5:22. Enkelt egentligen, så enkelt att man måste vara såsom ett barn för att begripa. Jesus jublade ju i Luk.10:21 och tackade Gud Fadern för att han Uppenbarat dessa Guds sanningar för dem som är som barn och inte till de s k kloka, intellektuella ljushuvudena…:)

Förutom i Pressade situationer så kommer också Andens Frukter av Guds kärlek fram i den s k Vardagen. Vi kan alla, och gör så ibland falla i lättare ”köttslighet”, t e x irritation, gnäll och gnabb, kanske i dåliga attityder. Men, då vet vi att det är dags att nalkas Jesus och låta sig snabbt bli Uppfylld av den Helige Ande, av Gudsgemenskapen, och därmed också av Guds kärlek. Och då upphör omedelbart det där gnisslet. Precis som när man smörjer med olja ett gnisslande gångjärn på en dörr så slutar gnisslet. Vi Öppnar vårt hjärtas dörr för Jesus, då upphör gnisslet…Då kommer den Helige Andes olja och smörjer, fyller oss med Guds Kärlek…

Jag vill att vi går till 1 Kor.13:4-8. Och så låter vi Guds Ord beskriva vad och hur Verklig kärlek är, och därmed också hur Guds kärlek gentemot dig och mig är. Vi skulle kunna analysera noga varje delmoment och funktion i denna Guds kärlek. Men, vi ska inte göra så nu, istället låter vi Guds Ande tala och undervisa direkt till våra hjärtan. Jag avslutar med att vi sakta läser 1 Kor.13:4-8. Lyssna nu med både ditt förstånd och ditt hjärta så att den Helige Ande kan göra sitt verk i dig. 1 Kor.13:4: ”Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig…

[forislynx]

Han lekte gud med människors känslor och för mig blev han nästan en gud. I mitt barnasinne har jag kanske rentav blandat ihop dem, pappan och guden. Och tagit mig an uppgiften att leva upp till den allsmäktiges förväntningar på sitt barn. Gett mig själv Jesuskomplex.

Johanna Wallin, Ingen vanlig pappa som man bara har

[ankiflygarenilsson]

Puckjägaren från OZ (OS)

Vem tror han att han är....gud och allsmäktig själv eller.

Buden haglade in – men inte pengarna. Denne nobbade flera klubbar innan denne bestämde sig för det gamla laget. "Det var riktigt dåliga erbjudanden", säger han. Vilken överspänd typ, dåliga erbjudanden, vem tror du att du är. Jag spyr....

Nä denne typ är en som jagar pucken, så patetiskt.

Men alltså, vad tusan är det att skriva om i morgontidningen,  dvs om en som skryter om att förfrågningarna haglar in men inte lönen som är dålig. Sorgligt att vissa tror att de besitter något högre eller är förmer än någon annan. Skryt och självberöm stinker. Kliv ner från de höga hästarna.

For the record, generna efter den elaka syns i den skroderande puckjägaren som tror sig vara bäst och ska ha mest ty detta har jag sett och hört av en som bl a sa "jag är outstanding och ska ha högst utdelning", ni hör vilken typ "stor i orden", äpplet faller inte långt från trät, hoppas att ådran "kränkning" inte ärvts. Ytterligare for the record presterade denna inte mer än någon annan, snarare mindre med den ständiga kaffekoppen i näven. Kliv ner du också du obetydliga varelse.

Hur vore det att istället visa lite ödmjukhet och kunna erkänna elakheter som idkades mot andra, skulle en ursäkt dyka upp, ja då skulle jag kalla dessa förtryckare något annat, alla har väl hört talas om sommaren 2017 då kamratförtryck och ondska rådde.

Det är viktigare att i tidningarna lyfta fram den lågavlönade sjukvårdspersonalen som har oförskämt usla löner i motsats till dyr bemanningspersonal och till de som vänder papper på region Norrbotten (husen i Boden och Luleå) och inte en som tror att han är vackrast, störst och bäst. Sånt vill jag inte skall fylla tidningen, usch.

[easternlightningsv]

Ett kristet vittnesbörd | "Jag återförenas med Herren"

Huvudpersonen i den här videon har trott på Herren i mer än 20 år och hon har längtat efter att Herren Jesus ska komma tillbaka. Hon har alltid trott på att Bibeln representerar Gud, att tro på Gud innebär att tro på Bibeln och att det inte kunde finnas något mer som Gud gjort eller sagt utom det som står i Bibeln. På grund av sin blinda tro på och dyrkan av Bibeln låter hon Guds verk i de sista dagarna gå henne förbi. Det vill säga, tills hon en dag på något mystiskt sätt börjar få YouTube-rekommendationer för Allsmäktige Guds kyrkas kanal. Hon inser att det här kanske är Gud som vägleder henne, så hon börjar titta på Allsmäktige Guds kyrkas filmer och videor på nätet och läsa Allsmäktige Guds ord … Till slut, hur ska hon kunna lämna sin felaktiga blinda tro och tillbedjan av Bibeln bakom sig och lyftas upp inför Gud för att återförenas med honom? Titta på Jag återförenas med Herren så får du se.

[kingdomsalvationsv]

Allsmäktige Guds ord - ”Gud själv, den unike III Guds auktoritet (II)” (utdrag 3)

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna.

 Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och frälste av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Särskilt meddelande: Den här videoproduktionen producerades som ett icke vinstdrivande verk av Allsmäktige Guds Kyrka. Distributionen av den här videon till tredje part sker på icke vinstdrivande grund; vi hoppas att alla kommer att dela och distribuera den fritt. Vänligen uppge källan när du distribuerar den. Utan tillåtelse från Allsmäktige Guds Kyrka får ingen organisation, social grupp eller individ manipulera eller förvränga innehållet i den här videon.

[tack-gud]

Kristen musik - Kristi rike är ett varmt hem - Sann lycka är att leva i Guds kärlek

I

Kristi rike är mitt varma hem, det tillhör hela Guds folk.

Kristus vandrar och talar i kyrkan och lever tillsammans med Guds folk.

Guds ords dom och tuktan är här, liksom den Helige Andes verk.

Guds ord vattnar, föder och vägleder oss, och våra liv växer.

Detta är riket som styrs av Kristus, det är en rättvis och rättrådig värld.

II

Kristi rike är mitt varma hem, det är så kärt för Guds folk.

Guds ord råder i kyrkan, vi handlar efter sanningen och upphöjer Kristus i våra hjärtan.

Det finns inga inre strider eller intriger,

det finns inget behov av att försvara eller frukta.

Kristus är viloplatsen för människans själ,

jag behöver inte längre vandra omkring.

Detta är Guds rike som människor längtar efter,

det är mänsklighetens fridfulla hem.

III

Kristi rike är mitt varma hem, hela Guds folk uppskattar det.

Här upplever jag Guds dom och prövningar,

och mitt fördärvade sinnelag renas och förändras.

Mitt jubel och skratt, berättelsen om min tillväxt finns här,

mina lugna ord till Gud finns också här.

Mina oförglömliga minnen finns här,

en förteckning över det pris som Gud betalar.

Allting här berör mig, ord kan inte uttrycka den uppriktiga fromhet som finns här.

Kristus av de sista dagarna, min älskade, så ljuvlig,

du har gett mig detta varma hem.

från ”Följ Lammet och sjung nya sånger”

Lyssna på mer kristen musik och känna Guds sanna kärlek för människor:

Kristna musik - Guds kärlek omger mitt hjärta

Kristna sång - "Endast Skaparen har medömkan med denna mänsklighet"

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och räddade av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Särskilt meddelande: Den här videoproduktionen producerades som ett icke vinstdrivande verk av Allsmäktige Guds Kyrka. Skådespelarna som framträder i denna produktion arbetar ideellt och har inte fått betalt på något sätt. Distributionen av den här videon till tredje part sker på icke vinstdrivande grund; vi hoppas att alla kommer att dela och distribuera den fritt. Vänligen uppge källan när du distribuerar den. Utan tillåtelse från Allsmäktige Guds Kyrka får ingen organisation, social grupp eller individ manipulera eller förvränga innehållet i den här videon.

Evangeliets journummer: +46-725-538-711

[vialskargudevigt]

Om upplevelse

Genom alla Petrus upplevelser möttes han av hundratals prövningar. Även om dagens människor är medvetna om begreppet ”prövning”, så är de förvirrade när det gäller dess verkliga mening och omständigheter. Gud härdar människors beslutsamhet, förfinar deras självförtroende, och fulländar varje del av dem – och detta åstadkoms främst genom prövningar, vilket även är den Helige Andes dolda verk. Det verkar som att Gud har övergett människorna, och om de inte är försiktiga, så kommer de därför att se dessa prövningar som Satans frestelser. 

Många prövningar kan faktiskt anses vara frestelser, och det är den principen och den regeln som Gud verkar efter. Om människor verkligen lever i Guds närvaro, så kommer de att se sådana ting som prövningar från Gud, och kommer inte att låta dem komma undan. Om någon säger att eftersom Gud är med dem så kommer Satan säkerligen inte att närma sig dem, så är detta är inte helt rätt; hur kan man i sådana fall förklara varför Jesus ställdes inför frestelser i vildmarken när han hade fastat i fyrtio dagar? Så om människor verkligen rättar till sin syn på tron på Gud så kommer de att se många saker mycket tydligare, och deras förståelse kommer inte att vara förvrängd och felaktig. Om någon är fast besluten om att fulländas av Gud så måste hon bemöta de frågor som hon ställs inför från många olika vinklar, och varken svänga till vänster eller höger. Om du inte har någon kunskap om Guds verk så kommer du inte att veta hur man samverkar med Gud. Om du inte har kunskap om Guds verks principer, och är ovetande om hur Satan verkar i människorna, så kommer du inte ha någon väg till praktiken. Endast nitisk strävan kommer inte att låta dig att uppnå de resultat som krävs av Gud. Ett sådant upplevelsesätt liknar det som Laurentius hade: gör ingen som helst skillnad och fokuserar bara på upplevelse, ytterst ovetande om vad Satans verk är, om vad den Helige Andes verk är, hurdan människan är utan Guds närvaro, och vilken sorts människor som Gud vill fullända. Hur man uppför sig gentemot olika typer av människor, hur man får grepp om Guds vilja i nuet, hur man kan veta Guds sinnelag, och mot vilken sorts människor, omständigheter och ålder som Guds nåd, majestät och rättfärdighet är riktade – han har ingen urskillning med någon av dessa. Om människor inte har ett flertal visioner som grund, som ett fundament för sina upplevelser, så är liv uteslutet, och upplevelse ännu mer; de kan dåraktigt fortsätta att underkasta sig och uthärda allt. Sådana människor är väldigt svåra att fullända. Man kan säga att om du inte har någon av de visioner som nämns ovan, så är det övertygande bevis på att du är en kretin, du är som en saltstod som alltid står i Israel. Sådana människor är till ingen nytta, odugliga! Somliga människor underkastar sig bara helt blint, de känner alltid sig själva och använder sig alltid av sina egna sätt att föra sig när de hanterar nya frågor, eller så använder de sig av ”visdom” för att ta itu med triviala frågor som är ovärdiga att nämnas. Sådana människor saknar urskillningsförmåga, det är som om det ligger i deras natur att ge upp och låta sig bli retade, och de är alltid desamma, de ändras aldrig. Människor som dessa är dårar som saknar det minsta urskillning. De försöker aldrig vidta lämpliga åtgärder mot omständigheterna eller mot olika människor. Sådana människor har ingen upplevelse. Jag har sett några människor som är så bundna i sin kunskap om sig själva att när de konfronteras av människor som är besatta av onda andars verk, så sänker de sina huvuden och bekänner sina synder, de vågar inte ställa sig upp och fördöma dem. Och när de sedan möts av den Helige Andes uppenbara verk så vågar de inte lyda. De tror att även dessa onda andar också är i Guds händer och har inte det minsta mod att ställa sig upp och göra motstånd. Dessa människor har inte Guds värdighet, och de är fullkomligt oförmögna att kunna bära en tung börda för Gud. Sådana dumskallar gör inga som helst sorters skillnader. Ett sådant upplevelsesätt bör därför rensas bort, för det är ohållbart i Guds ögon.

Gud verkar sannerligen mycket i människor, prövar dem ibland, skapar ibland miljöer för att härda dem och uttalar ibland ord för att leda dem och ändra deras tillkortakommanden. Ibland leder den Helige Ande människor till miljöer som är förberedda av Gud så att de ovetande kan upptäcka många saker som de saknar. Genom vad människor säger och gör, sättet som människor behandlar andra och hur de hanterar saker, utan deras vetskap, upplyser den Helige Ande dem om många saker som de tidigare inte förstod, så att de kan se många ting och människor klarare, och kan se in i mycket av det som de tidigare var omedvetna om. När du engagerar dig med världen börjar du gradvis urskilja tingen från världen, och innan du går döden till mötes, kan du dra slutsatsen: ”Det är verkligen svårt att vara en person.” Om du tillbringar lite tid med att uppleva inför Gud, och förstår Guds verk och hans sinnelag, kommer du omedvetet att erhålla mycket insikt, och din mognad kommer gradvis att växa. Du kommer att förstå många andliga ting bättre, och du kommer ha större klarhet om Guds verk i synnerhet. Du kommer att acceptera Guds ord, Guds verk, alla Guds handlingar, Guds sinnelag och vad Gud är och har som ditt eget liv. Om allt du gör är att vandra runt i världen, så kommer dina vingar att växa sig hårdare och ditt motstånd mot Gud kommer bli ännu större; Gud kommer att ha svårigheter med att använda dig. Eftersom det finns alldeles för mycket ”enligt min mening” i dig så är det svårt för Gud att hitta en användning för dig. Ju mer du är i Guds närvaro, desto fler upplevelser kommer du att ha. Om du fortfarande är som ett odjur i världen, och din mun bekänner tro på Gud men ditt hjärta är någon annanstans, och fortfarande lär dig världsliga livsfilosofier, har då inte alla dina tidigare mödor varit förgäves? Det betyder att ju mer människorna är i Guds närvaro, desto lättare är de att fulländas av Gud. Det här är vägen genom vilken den Helige Ande utför sitt verk. Om du inte förstår detta, så kommer det vara omöjligt för dig att komma in på rätt spår, och att fulländas av Gud kommer att vara uteslutet. Du kommer inte att kunna ha ett vanligt andligt liv, det kommer att vara som om du är handikappad, du kommer bara att ha ditt eget hårda verk och inget av Guds verk. Är inte detta ett misstag i din upplevelse? Du behöver nödvändigtvis inte be för att vara i Guds närvaro; ibland är det när du funderar över Gud eller begrundar hans verk, ibland när du tar itu med något, och ibland genom att din varelse uppenbaras i en händelse kommer du in i Guds närvaro. Det är många som säger: ”Jag ber ofta, betyder inte det att jag är i Guds närvaro?” Många människor ber ändlöst ”i Guds närvaro”. Bönerna kanske alltid finns på deras läppar, men de lever inte i Guds närvaro på riktigt. Det här är det enda sättet som sådana människor kan behålla sin beskaffenhet i Guds närvaro; de är fullkomligt oförmögna att använda sina hjärtan för att alltid engagera sig med Gud, de är inte heller förmögna att ställa sig framför Gud genom upplevande, oavsett genom att begrunda, att tyst betänka, eller genom att använda sitt förstånd för att engagera sig med Gud i sina hjärtan genom att vara medvetna om Guds börda. De ber upp till himlen med sina munnar. De flesta människors hjärtan är berövade Gud, Gud är bara där när de börjar närma sig honom; för det mesta är Gud inte där alls. Är inte detta uttrycket för att inte ha Gud i sitt hjärta? Om de verkligen hade Gud, skulle de kunna göra de saker som tjuvar och odjur gör? Om någon verkligen vördar Gud, så kommer hon att föra sitt sanna hjärta i kontakt med Gud, och hennes tankar och idéer kommer alltid att besittas av Guds ord. Hon kommer sannolikt inte att göra misstag i de utåtriktade ting som människor är förmögna att åstadkomma, och kommer inte att göra något som uppenbart motsätter sig Gud. Sådan är normen för att vara en troende.

Källa : Allsmäktige Guds Kyrka

[evigtlivihimlen]

Andliga Manifestationer!

ANDLIGA MANIFESTATIONER!

Jag älskar intensivt Guds Ord, och att försvara Kristi lära och trons grunder är av livs- och evighetsvikt. Men jag älskar lika intensivt när Guds härlighet, Hans makt, närvaro och livgivande kraft manifesterar sig i oss troende.

När Gud möter människan med Sin kraft för att bota sjukdomar, hela sargade själar, fylla hela vårt väsen med Sin härlighets kraft och liv, ja, då märks och känns det till ande, själ och kropp. När det Gudomliga möter den lilla människan så kan det ibland bli kraftiga andliga manifestationer såsom ”skratt i Anden” (vilket frigör, är läkande), falla under Guds kraft, rulla runt på golvet, springa runt då Guds andliga eld griper tag, ”sång i Anden”, ”dans i Anden”, ”rop i Anden” m m. Ofta resulterar sådana påtagliga möten med Jesus att man blir mer helad och fri, mer överlåten, har lättare att vandra i helgelse, upplever Jesu närvaro mer påtagligt i vardagen o s v.

Gud vill och kan inte placeras i en av människans ”egensnickrade låda”, där ”vi” bestämmer hur Han får verka, vad Han får göra. Där ”lådan” bestäms utifrån våra egna knappa erfarenheter och föreställningar. Så länge de andliga manifestationerna inte direkt och påtagligt strider mot Guds Ord så är det vansinne att angripa det, i synnerhet om man försöker koppla det till new age-metodik eller annat ockult, då gör man ju exakt detsamma som fariseerna som anklagade Jesus för att verka i en ond ande. Visst finns det felaktigheter i karismatiska möten med manifestationer, själiska influenser och inslag vilket inte går att utesluta eftersom människan fortfarande är just människa. Men, de äkta andliga manifestationerna finns också där desto mer, ibland övergår det själiska till andligt och tvärtom och vi ska ha överseende med sådant. Ja, ibland dyker också fienden upp med sina onda manifestationer, men detta är via några få enskilda som öppnat upp sig för sådant, det märks väldigt tydligt för de ”andligt sinnade” när så är fallet. De andliga ledarna på mötet ska då ta itu med det så fiendens manifestation inte får stjäla uppmärksamheten och fokus från Jesus.

Ibland förundras jag över "kritikerna", hur föreställer de sig egentligen att det är för de troende som blivit döpta med den Helige Ande och Guds heliga eld (Jesus skulle just göra detta för de troende, läs Matt.3:11, Apg.2:1-18). T ex Guds ”andliga eld” som möter en människa, tror "de" att det är en lätt krusning, en liten välbehagskänsla? "Jaha, nu kom visst Guds eld till mig, trevligt". Guds Eld skakar om, bränner bort dåliga saker, ger oerhörd kraft och inspiration, det är Heligt och man fylls av bävan, Gudsrespekt och vördnad. Det är omöjligt att vara stilla, slappa och "ta det lugnt" när denna heliga och andliga eld griper tag!

Dessa andliga manifestationer är heller inget nytt, de har funnits i tusentals år i de kristna väckelseskeendena, hundratals böcker skildrar detta ingående, motståndet är likaså lika gammalt, ”intet nytt under solen”. Slutligen så går det alldeles utmärkt att uppleva Gud stillsamt, bli kraftigt välsignad utan synbara manifestationer, jag har upplevt både det ena och det andra, det är Jesus som mött mig på båda sätten i karismatiska möten. Hemmavid är det oftast det stillsamma mötet som gäller, om än i gråt eller skratt då jag får uppleva Jesu kärleks närvaro, frid och glädje. Ibland när Guds Härlighet har omslutit och genomsyrat hela mig eller Jesu kärlek varit som en varm filt i mitt innersta så har tid och rum blivit mindre viktigt och man bara vill i stillhet förbli hos Jesus utan minsta synliga effekt, men på insidan däremot…Men, de karismatiska mötena är till för att människor ska få radikala genombrott i sina liv, och då kommer ofta Allsmäktig Gud med väldig kraft, för att sätta fri och förvandla, detta märks då ofta i just de för en del så frånstötande manifestationerna. Bli käre vän inte stött, lär dig istället och öppna hjärtat för Jesus, be att Han visar dig, möter dig och fyller dig med Sin Härlighets kraft, de där ”livgivande strömmarna av levande vatten”…

Den s k "Bibeltrogna kristenheten": de väckelsekristna, karismatikerna, trosrörelsen m fl, alltså de troende i landet som inte vill vara traditionellt eller oandligt ”Religiösa”, typ lagiska, rituella eller liberalteologiska, ja, dessa kära syskon tycks idag ha svårt att bejaka Både Ordet och Anden. Det tycks vara antingen eller?! Dessutom gräver de ner sig i skyttegravar och skjuter skarpt mot varandra i ett sorts "de Bibeltrognas inbördeskrig", förvirrat och bisarrt… Klassisk Väckelsekristendom, den tidigare Bibeltrogna kristenheten var alltså Bådeock, de hade och levde ut både Ordet och Anden, där man inte kompromissade med kristna trons grunder och där man alltså bejakade Andens manifestationer fullt ut utan vare sig rädsla eller fördomar. Vissa s k ”väktare på muren” jagar fel hos minsta lilla andliga manifestation åberopandes försvar för kristna tron likt ett eko från Jesu tids fariseer. Visst finns det själiska influenser men det utesluter inte äkta andlig vara. Och vissa karismatiker söker enbart andliga manifestationer utan att vara fast grundade i Ordet, så lätt svävar man iväg i en farlig liberalteologisk dans utan att ens märka vilken väg de slagit in på. Nej, kära syskon, gräv ner stridsyxan, ta varandra i hand och lär av varandra istället. Komplettera och korrigera i kärlek.

"Karismatiker" börja läsa er Bibel, Alla sidor av den, och ni kan i trygghet få uppleva nya andliga höjder. Ni ”Bibelsprängda” väktare på muren öppna era hjärtan för Jesus och Hans väldiga närvaro och kraft (lär av karismatikerna) så får ni egna andliga erfarenheter, och då börjar ni skjuta skarpt enbart åt rätt håll (liberalteologi/ oandlig ”religiositet”) och inte mot sådant som Ordet inte alls fördömer. I överlag så går t ex Paulus massivt tillrätta med felaktigheter och angrepp inte mot "andliga manifestationer" utan mot falsk och vilseledande lära. Han försvarar de kristna trosgrunderna gentemot villoläror, också bristande överlåtelse och helgelse tillrättavisar Paulus. Andens liv och kraftgärningar (som ingår i "andliga manifestationer) försvarar Paulus och lyfter fram som självklara och nödvändiga, läs t ex 1 Korintierbrevet kapitel 1, 2 och 12 (Andens nådegåvor) eller Romarbrevet kapitel 8. Andliga manifestationer har faktiskt "högt i tak" i Bibeln, vi finner inte där alls mycket av den sorts kritik som idag levereras gentemot andliga manifestationer. Och läser vi Apostlagärningarna som är själva förebilden och "mallen" för hur en Guds församling ska fungera så är det ju uppenbart att Guds rike, de troende ska leva och verka i Guds övernaturliga kraftgärningar; Lärjungarna blev uppfyllda av Helige Ande, ständiga helandemirakler, under och tecken och Andens manifestationer, detta Bibliska brev kunde lika gärna hetat "Helige Andes gärningar"! Väckelseperioder historien igenom har alltid varit ett återvändande till "apostlagärningarna" i hur församling och troende lever och verkar…Paulus var själv förresten ibland "från sina sinnen" eller i extas för Gud (2 Kor.5:13)…

En Gudsman sade: ”If you only have the word you dry out, if you only have the spirit you fly away, but if you have both the Word and the Spirit you Grow up”… En annan Gudsman (Lewi Pethrus) sade: "Det är bättre att det kokar över än att det inte kokar alls", alltså just angående andliga manifestationer.

Självfallet finns det många enskilda som har Både Ordet och Anden, men i det stora hela finns tydligt vissa grupperingar som skjuter på varandra. Det nu sagda är till för att de må sänka sina vapen och sluta med att skjuta på de egna och istället rikta angreppen på den verkliga fienden som är: liberalteologin, världens ande som infiltrerar församlingarna samt det oandligt "religiösa väsendet", en sorts död traditionell religiositet som bara visar upp ett religiöst beteende utan att ha Andens verkliga liv. Vi har nu alla sista tiden sett så många överlåtna, Bibeltrogna och Jesusälskande trossyskon våldsamt angripa varandra, vilket är vansinne, och fiendens absoluta drömscenario! Slut på det nu!! Ta varandra i hand, försonas, förlåt och välsigna. Låt bli det du inte förstår av andlighet och ta tid att lära istället. Enbart korrigera bestämt och kompromisslöst, men i kärlek det som uppenbart och i sanning är fel enligt Guds Ord. Gör så allt och alla i nämnda grupperingar och ni tar Jesus i hand istället för fienden, då kan väckelse bli till kära syskon…

[dollyabuya]

“Helig, helig, helig,är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer.”

[easternlightningsv]

Kristen kortfilm | "Noas dagar är här" | Bibelns profetior om katastrofer i ändens tid besannas

Låt oss blicka tillbaka på mänskligheten under Noas tidsålder. Människan ägnade sig åt alla slags onda aktiviteter och hade inte en tanke på att omvända sig. Ingen lyssnade på Guds ord. Deras oböjlighet och ondska väckte Guds vrede och till slut slukades de av katastrofen då den stora översvämningen kom.

 Det var bara Noas familj på åtta personer som lyssnade på Guds ord och kunde överleva. De sista dagarna är redan här. Mänsklighetens fördärv blir värre och värre. Alla vördar ondskan. Hela den religiösa världen följer världens strömningar. De älskar inte sanningen ett endaste dugg. Noas dagar är redan här! För att rädda mänskligheten har Gud återvänt än en gång för att genomföra de sista dagarnas domsverk bland människorna. Det här är sista gången som Gud räddar människan! Vad skall mänskligheten välja? Detta är en sann berättelse. Eftersom medborgarna i Qingpings län i Sichuanprovinsen gång på gång vägrat att ta emot evangeliet om Allsmäktige Guds rike har de drabbats av två katastrofer. Under den stora jordbävningen i Sichuan skyddades många bröder och systrar som trodde på Allsmäktige Gud mirakulöst av Gud och överlevde. Dessa fakta har bevittnats: de som tar emot och lyder Gud och de som förnekar och motsätter sig Gud. Dessa två sorters människor går två mycket olika slut till mötes!

[kingdomsalvationsv]

Den vackraste Kristna sånger | Kom ofta inför Gud I Ta chansen när du har tid, sitt i tystnad inför Gud. Läs hans ord, lär känna hans sanningar, rätta till dina överträdelser. Prövningar kommer, ta dig an dem; lär känna Guds vilja och du ska få styrka. Berätta för honom vad du saknar, dela alltid hans sanning. Din själ är upplyft när du tillber honom. Kom ofta inför Gud, stå inte längre emot. Ditt bekymmer om köttet, det smärtar honom så. Läs hans ord, förstå hans sanning. Kom ofta inför Gud. Kom ofta inför Gud. Så lev som en helgad människa! Vilken prövning eller dom som än kommer, skall vi verka för att blidka honom. Kom ofta inför Gud. Kom ofta inför Gud och lev hans sanning.

II

Trots att vi felar, skall vi sträva efter att älska Gud. Så länge som vi älskar honom, kommer vi säkerligen att vinna hans beröm. Vi måste sträva efter sanningen och vittna om Gud. Detta är vår plikt, som vi måste utföra. Din själ är upplyft när du tillber honom. Kom ofta inför Gud, stå inte längre emot. Ditt bekymmer om köttet, det smärtar honom så. Läs hans ord, förstå hans sanning. Kom ofta inför Gud. Kom ofta inför Gud. Så lev som en helgad människa! Vilken prövning eller dom som än kommer, skall vi verka för att blidka honom. Kom ofta inför Gud. Kom ofta inför Gud och lev hans sanning. III Så lev som en helgad människa! Vilken prövning eller dom som än kommer, skall vi verka för att blidka honom. Kom ofta inför Gud. Kom ofta inför Gud och lev hans sanning. och lev hans sanning, och lev hans sanning. Kom ofta inför Gud och lev hans sanning. från ”Följ Lammet och sjung nya sånger”

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och räddade av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Särskilt meddelande: Den här videoproduktionen producerades som ett icke vinstdrivande verk av Allsmäktige Guds Kyrka. Skådespelarna som framträder i denna produktion arbetar ideellt och har inte fått betalt på något sätt. Distributionen av den här videon till tredje part sker på icke vinstdrivande grund; vi hoppas att alla kommer att dela och distribuera den fritt. Vänligen uppge källan när du distribuerar den. Utan tillåtelse från Allsmäktige Guds Kyrka får ingen organisation, social grupp eller individ manipulera eller förvränga innehållet i den här videon.

E-post: contact.sv@kingdomsalvation.org Evangeliets journummer: +46-725-538-711

[tack-gud]

Allsmäktige Guds ord - Gud är källan till människans liv (utdrag)

Allsmäktige Gud säger: ”Människan har vandrat genom dessa tidsperioder tillsammans med Gud, och ändå vet hon inte att Gud styr över alla tings och alla levande varelsers öde, eller hur Gud iscensätter och regisserar alla ting. Detta har undgått människan sedan urminnes tider till idag. Orsaken är inte att Guds handlingar är alltför dolda, eller att Guds plan ännu inte har förverkligats, utan att människans hjärta och ande är alltför avlägsna från Gud, till den grad att människan fortfarande är kvar i Satans tjänst även när hon följer Gud – och ändå inte vet om det. Ingen söker aktivt upp Guds fotspår och Guds framträdande, och ingen är villig att existera i Guds omsorg och vårdnad. Istället vill de förlita sig på Satans, den ondes, frätande för att anpassa sig till den här världen, till de regler för existensen som den syndiga mänskligheten följer. Vid det här laget har människans hjärta och ande blivit människans hyllning till Satan och blivit Satans föda. Dessutom har människans hjärta och ande blivit en plats där Satan kan bosätta sig, och blivit en lämplig lekplats. Därför förlorar människan ovetande sin förståelse av principerna för att vara människa, och av värdet och meningen med människans existens. Guds lagar och förbundet mellan Gud och människan bleknar gradvis bort i människans hjärta, och hon upphör att söka eller lyssna till Gud. Med tidens gång förstår människan inte längre varför Gud skapade henne, och inte heller förstår hon orden från Guds mun och allt som kommer från Gud. Människan börjar sedan motsätta sig Guds lagar och påbud, och hennes hjärta och ande blir livlösa ... Gud förlorar den människa han ursprungligen skapade, och människan förlorar roten i sin begynnelse: Detta är människosläktets sorg.”

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och räddade av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Särskilt meddelande: Den här videoproduktionen producerades som ett icke vinstdrivande verk av Allsmäktige Guds Kyrka.Distributionen av den här videon till tredje part sker på icke vinstdrivande grund; vi hoppas att alla kommer att dela och distribuera den fritt. Vänligen uppge källan när du distribuerar den. Utan tillåtelse från Allsmäktige Guds Kyrka får ingen organisation, social grupp eller individ manipulera eller förvränga innehållet i den här videon.

[vialskargudevigt]

En person som uppnår frälsning är en som är villig att omsätta sanningen i praktiken

Mycket tidigt nämndes behovet av att ha ett riktigt kyrkoliv i predikningarna. Hur kommer det då sig att kyrkans liv ännu inte har förbättrats och att det fortfarande är samma gamla visa? Varför finns där inte något helt nytt och annorlunda sätt att leva? Kan det vara passande för en person från nittiotalet att leva som en kejsare från en förgången tid? Trots att mat och dryck kan vara läckerheter man sällan smakat under tidigare tidsåldrar har det inte skett några större förändringar vad gäller kyrkans beskaffenhet. Det har varit som att hälla gammalt vin i en ny flaska.

 Vad är det då för nytta med att Gud säger så mycket? Kyrkorna har inte förändrats alls på de flesta platserna. Jag har sett detta med mina egna ögon och det är tydligt i mitt hjärta; även om jag själv inte har upplevt livet i kyrkan känner jag till beskaffenheterna för kyrkliga sammankomster som min egen hand. De har inte gjort många framsteg. Det går tillbaka till det talesättet – det är som att hälla gammalt vin i en ny flaska. Ingenting har förändrats, inte ett dugg! När någon vallar dem flammar de upp som eld, men när det inte finns någon där som stöttar dem är de som ett isblock. Inte många kan tala om praktiska ting och ytterst sällan kan någon ta rodret. Även om predikningarna är högdragna, är det sällan någon har något inträde. Få människor vårdar Guds ord. De blir gråtmilda när de tar sig an Guds ord och muntra när de lägger det åt sidan; de blir dystra och grubblande när de avlägsnar sig från det. Uppriktigt sagt, ni vårdar helt enkelt inte Guds ord och ni ser inte orden från hans egen mun i dag som en skatt. Ni blir bara ängsliga när ni läser hans ord och känner att det är väldigt ansträngande att memorera det och när det handlar om att omsätta hans ord i praktiken, är det som att stå inför ett herkulesarbete – ni klarar det inte. Ni blir alltid stärkta när ni läser Guds ord, men glömska när ni praktiserar dem. Faktum är att de här orden inte behöver yttras så omsorgsfullt och upprepas så tålmodigt; folk lyssnar bara men omsätter dem inte i praktiken, därför har det blivit ett hinder för Guds verk. Jag kan inte låta bli att föra dem på tal, jag kan inte låta bli att tala om dem. Jag är tvingad att göra det; det är inte så att jag tycker om att blotta andras svagheter. Ni tycker att er praktik är hjälpligt tillfredsställande och ni tycker att när uppenbarelserna har nått en kulmen har ni också trätt in i den kulmen? Är det så enkelt? Ni undersöker aldrig den grund på vilken era erfarenheter slutligen bygger. Från och med detta ögonblick kan era sammankomster absolut inte kallas för ett passande liv för kyrkan och de utgör inte heller alls ett passande andligt liv. Det är en sammankomst av en hop människor som tycker det är roligt att prata och sjunga. Strängt taget ligger det inte mycken verklighet i det. För att säga det än tydligare, om du inte praktiserar, var finns då verkligheten? Är det inte att skryta att säga att du har verklighet? De som alltid utför ett arbete är högmodiga och självgoda medan de som alltid lyder håller tyst och sänker sina huvuden, utan något tillfälle till övning. Människor som utför arbetet gör inte annat än pratar och håller oavbrutet på med sina högtravande tal och anhängarna bara lyssnar. Det finns ingen förvandling att tala om; det här är bara det förflutnas sätt! Att du idag kan underkasta dig och inte vågar ingripa eller bete dig egensinnigt beror på att Guds administrativa förordningar har kommit; det är ingen förändring du genomgått genom erfarenheter. Det faktum att det finns många saker du inte skulle göra i dag som du skulle ha gjort i går beror på att Guds verk är så uppenbart att det har erövrat människor. Låt mig fråga någon, hur mycket av din prestation i dag förtjänades med svett från ditt eget hårda arbete? Hur mycket av det sades dig direkt av Gud? Hur skulle du svara? Skulle du bli förbluffad och mållös? Skulle du räcka ut tungan? Hur kommer det sig att andra kan tala ut om många av sina erfarenheter för att nära dig medan du bara njuter av måltider som andra har tillagat? Skäms du inte? Blir du inte generad?

Ni kan göra en faktaundersökning och granska dem på en högre nivå som är lite bättre: Hur mycket sanning förstår du? Hur mycket omsätter du till slut i praktiken? Vem älskar du mest, Gud eller dig själv? Ger du oftare eller tar du oftare emot? När din avsikt varit orätt, hur ofta har du då övergivit ditt gamla jag och tillfredsställt Guds vilja? Just dessa få frågor kommer att förvirra många människor. De flesta människor handlar medvetet fel, även om de inser att deras uppsåt är felaktigt, och de är inte i närheten av att överge sitt eget kött. De flesta människor låter synden löpa amok inom sig och låter synden styra varje sin handling. De är oförmögna att övervinna sina synder och fortsätter att leva i synd. Vem vet inte hur många ondskefulla dåd han begått när han nått detta nuvarande stadium? Om du säger att du inte vet, då skulle jag säga att du ljuger. Uppriktigt sagt handlar allt om en ovilja att överge ditt gamla jag. Vad är det för nytta med att säga så många botfärdiga ”ord från hjärtat” som är värdelösa? Skulle det hjälpa dig att växa i livet? Att lära känna sig själv är ditt heltidsarbete. Jag gör människor fullkomliga genom deras underkastelse och deras praktiserande av Guds ord. Om du bara bär Guds ord på samma sätt som du skulle bära dina kläder, bara för att du skall se snygg och tjusig ut, lurar du inte dig själv och andra? Om allt du har är prat och du aldrig omsätter det i praktiken, vad uppnår du då?

Många människor kan tala en del om praktiserande och de kan tala om sina personliga intryck, men merparten av det är upplysningen de fått från andras ord. Det inbegriper inte alls något från deras egna personliga praktiker, och det inbegriper inte heller vad de ser utifrån sina erfarenheter. Jag har tidigare dissekerat den här frågan; tro inte att jag inte vet någonting. Du är bara en papperstiger men ändå talar du om att besegra Satan, om att bära segrande vittnesbörd och om att leva ut Guds avbild? Detta är helt och hållet dumheter. Tror du att alla ord som Gud talar i dag är till för dig att beundra? Din mun talar om att överge ditt gamla jag och omsätta sanning i praktiken, ändå utför dina händer andra gärningar och ditt hjärta planerar andra intriger – vad för en slags människa är du? Varför är ditt hjärta och dina händer inte desamma? Så mycket predikande har blivit tomma ord; är inte detta hjärtslitande? Om du är oförmögen att omsätta Guds ord i praktiker, bevisar det att du ännu inte har slagit in på den väg som den Helige Ande verkar, du har ännu inte haft den Helige Andes verk inom dig och du har ännu inte fått hans vägledning. Om du säger att du bara kan förstå Guds ord men inte kan omsätta det i praktiken, då är du en person som inte älskar sanningen. Gud kommer inte för att rädda en person av det slaget. Jesus led svåra plågor när han korsfästes för att rädda syndarna, för att rädda de fattiga, för att rädda dessa ödmjuka människor. Hans korsfästelse framkallade syndoffret. Om du inte kan praktisera Guds ord bör du ge dig av så fort du kan; gå inte och slå dank i Guds hus som en snyltgäst. Många människor finner det till och med svårt att hindra sig själva från att göra saker som klart motsätter sig Gud. Ber de inte om döden? Hur kan de tala om att träda in i Guds rike? Skulle du ha fräckheten att se hans ansikte? Att äta den mat han förser dig med, göra ohederliga saker som motarbetar Gud, vara ondskefull, lömsk och beräknande till och med när Gud låter dig njuta av de välsignelser han har skänkt dig – känner du inte hur de bränner dina händer när du tar emot dem? Känner du inte att du rodnar? Känner du dig inte rädd när du gjort något som står i strid med Gud, att ha genomfört planer på att ”leva rövare”? Om du inte känner något, hur kan du tala om någon framtid? Redan för länge sedan saknade du framtid, så vilka större förväntningar kan du fortfarande ha? Om du säger något skamligt men ändå inte känner någon skuld och ditt hjärta inte har någon medvetenhet, innebär det då inte att du redan har övergivits av Gud? Att tala och agera hämningslöst har blivit din natur; hur skall du någonsin kunna göras fullkomlig av Gud på det här sättet? Skulle du kunna vandra världen över? Vem skulle bli övertygad av dig? De som känner din sanna natur skulle hålla avstånd. Är inte det Guds straff? Allt sammantaget, om det pratas utan att praktiseras, sker ingen tillväxt. Även om den Helige Ande kanske verkar på dig medan du talar, om du inte praktiserar skall den Helige Ande sluta verka. Om du fortsätter på det här sättet, hur kan det då vara tal om framtiden eller om att skänka hela ditt vara till Guds verk? Du bara talar om att ge hela ditt vara, men du ger inte Gud ett hjärta som troget älskar honom. Allt Gud har fått är dina ords hjärta, inte din praktiks hjärta. Kan detta vara din sanna mognad? Om du fortsätter på det här sättet, när skall du då bli fullkomliggjord av Gud? Oroas du inte över din mörka och dystra framtid? Känner du inte att Gud har förlorat hoppet om dig? Vet du inte att Gud vill göra fler och nyare människor fullkomliga. Kunde gamla saker hävda sig? Du uppmärksammar inte Guds ord i dag: Väntar du på morgondagen?

Källa : Allsmäktige Guds Kyrka

[alenapolyn]

Utan Gud inte ens tills tröskeln

Många av er har säkert hört frasen «Utan Gud inte ens till tröskeln.» Jag har också hört det också många gånger, men häromdagen skrev begonia till och med det till mig på ett sociala medier och sa med säkerhet att det bara finns en kristen Gud. Låt oss fördjupa oss inom detta välkända uttryck.

Tröskeln har alltid haft en viktig mening: det är ingången och utgången till din personliga värld, porten till något som ingen kan se eller känna igen, så att säga, en liten stat: en familj där du är härskaren. Man hängde amuletter på tröskeln, alla kände till tröskelns kraft, men nu är det väldigt få som vet hur man skyddar sin tröskel.

För att gå någonstans vände folk sig till olika styrkor för att få hjälp, dessa var både vägarnas andar och de som redan var på den gudomliga nivån, till exempel Nikola och naturligtvis solen.

Solen är den materiella manifestationen av den Högsta på jorden. Ögat är solens symbol, men hur kan man förstå att det faktiskt är Guds öga och inte religion?

Folket vände sig mot solen och bad den att belysa vägen. Därför förstår vi att utan gud kommer man inte nå tröskeln. Det vill säga att för att gå någonstans är det nödvändigt att vända sig till Gud, som kommer att belysa vägen som den Allsmäktige och manifestera sig på jorden i form av solen.

Som du kan se finns det inget om religion, och hur en religiös och sadistisk gud kräver djur, människor eller barn som ett offer, för att kunna belysa vägen. Har du tänkt på det?

https://vera-isv.com/utan-gud-inte-ens-tills-troskeln/

[magnuswesterberg]

2. Piazza dell’Orologio

Mike Beaken skriver i boken The Making of  Language att det var samarbete och flit som fick människan att utveckla språkförmågan. Idén är vacker och betyder att språket inte i första hand finns i människan, utan mellan människor i deras gemensamma strävanden. Europa bygger även på samarbete och flit, men härutöver även på mångfald, språkförbistring, expansion, krig och stor oenighet. När man lyfter blicken och tittar ut över Tyrrenska havet och tänker på Europas historia, inser man att det inte alls har gått bra. Den omöjliga dröm om samförstånd som vi européer har närt i vårt inre har blivit vårt mörka öde. Poltava, Caporetto, Auschwitz, Dresden, Omaha beach. Historikern Alessandro Barbero berättar i Carlo Magno: Un padre dell'Europa, om hur Karl den store något överraskande för honom själv blev den första verkliga kejsaren över Europa, efter Romarikets fall, men också om hans många krig mot longobarder och saxare. Karls grav öppnades på artonhundratalet och han visades vara en och nittiotvå lång, men det är inte klart på vilket språk han talade, antagligen en slags tidig tyska, men att han antagligen förstod latin och kanske även grekiska. Latin var för övrigt det enda språket i det som skulle bli Europa som skrevs på denna tid.    En lös hund kommer fram till mig på Piazza dell’Orologio, och jag tänker på att djuret bara kan uttrycka och tänka på det som finns för stunden i nuets sfär. Hunden luktar intresserat på mina fötter och sen i mitt skrev. Hunden har inget behov att kunna planera sin vardag förväg, på det sätt som jag har. Känner den hunger så ger den sig ut på jakt eller vänder sig till sin ägare och tigger om mat. En hund har varken fysiska eller existentiella behov av att uttrycka sakförhållanden eller något subjektivt i imperfekt eller futurum. Jag lever mest i imperfekt och futurum. Futurum som vi inte ens har som en självständig verbform i svenskan, till skillnad mot italienskan. Din hund kommer aldrig att vända sig mot dig och säga: ”Matte, jag är mätt nu, men i morgon vid samma tid kommer jag att vara hungrig igen – det vore förståndigt om du åkte till ICA Maxi och handlar.”    Homosapiens började planera och omfördela arbetsuppgifter i jaktlag och individerna blev därvidlag tvungna att berätta om det som hade hänt i förfluten tid och om det som de hoppades skulle komma att inträffa nästa jaktdag. Hunden lever inkapslad i nuet och tänker på det som den känner för stunden. Både hunden och homosapiens är emellertid framgångsrika arter, men ingen forskare vet vem som är lyckligast. Språket fick oss att kunna tänka in i framtiden, förändra vår tillvaro, resonera abstrakt, planera, involvera andra i händelser som ännu inte inträffat och att dela drömmar om saker som vi önskade skulle kunna komma att inträffa; därmed blev religionen kopplad till tal och språk. Vi begåvandes sen med förmågan att kunna nedteckna vårt förflutna på pergament och papper, och även nedteckna vår framtid. Språket lyftes ur det omedelbara och blev till historieberättande, myter och litteratur. Senare med Jules Vern kom science fiction; om hur allt skulle kunna komma att bli i en avlägsen framtid. När kommunikationen människor emellan lämnade tillståndet i presens hände något verkligt revolutionärt, enligt Mike Beaken:    ”The freeing of language from the activity in which it originated and from its links with the immediate context, enabled human beings to reflect on their activity, but also gave rise to the alienation of language; an illusion that language was in some way a power governing human existence. Alienated forms of language enabled human beings further to transform their environment, to overcome instinctive forms of behaviour and to transform their own natures.”    Nu kände jag mig plötsligt hungrig där jag stod på Piazza dell’Orologio och kisade mot solen som nu stor rakt upp på himmelen. Den enda stund på dagen den lilla, undangömda piazzan mitt i Rom var helt utan skuggor. Hunden som rannsakat mig, hade redan sökt sig vidare ned gränden mot Vittorio Emanuele. Jag tror hunden hade glömt allt om mig, min doft, mitt jag, den gick vidare i sitt presens och vi skulle aldrig mötas igen. Kanske stod hunden nu några hundra meter längre bort och sniffade på en för den helt ny och okänd turist. Jag promenerade vidare i rakt motsatt riktning längs Via del Governo Vecchio. Slog mig ned vid ett mitt vanliga bord på Trattoria Bassetti. Det luktade fisk, olivolja och vitlök från köket som hade ett fönster ut mot gatan. Efter att jag ätit mig mätt på kalvkött, tomatsås och grönsaker, samt avslutat med en espresso, hejdade jag en taxi på Corso Vittorio Emanuele II och bad att få bli skjutsad till havet. Klockan var strax efter ett och det fick vara nog med historie- och språkstudier nu. ”Signore, al mare, per favore!” Inte en eftermiddag till i biblioteket på Piazza dell’Orologio, tänkte jag när taxichauffören styrde rakt söderut. Bakom mig lämnade jag biblioteket på Piazza dell’Orologio som sedan början av tjugohundratalet utgjort ett av mina favoritställen i Rom, vanligtvis en sval brunn att gömma sig i, men nu ropade en röst inuti mig: ”Låt det förgångna vara, åk till Tyrrenska havet, sök kontakt med de levande människorna för omväxlings skull.” Det var rösten från natten som hemsöker mig allt oftare, natten i vilken hela Caput mundi, staden som en gång var stor som Malmö, vilade tyst, varm och svart – och jag kom att tänka på enantiosemier. Det är ord som i olika sammanhang kan betyda det motsatta: tirare som betyder dra men även kasta, da betyder till och från – och på likartat sätt har ämnet för mina studier, Karl den Store (768–814), genom historien kommit att betraktats som en fransman som avskydde tyskar, medan han under nittonhundratrettiotalet ansågs vara en tysk som föraktade fransmän. Tysken Gottlob Frege väckte frågan om att ords betydelse är dess referens och samtidigt någonting annat, mer abstrakt, och en natt visade det sig att det människorna kallat för aftonstjärnan och det de kallat för morgonstjärnan – det var samma stjärna, men inte nog med det, ett decennium senare visade det sig att det himlafenomen som tindrade så drömskt på himlavalvet inte alls var en stjärna, det var planeten Venus. Substantiv som stjärna är alltså inte det som de betecknar, utan i lika hög grad en idé det som de betecknar, sen kan betydelsen vidare delas upp i denonation (betydelse) och konnonation (bibetydelse).    Projektarbetet ”Karl den Store och europakänslan”, som jag hade fått ett EU-stipendium för att ägna mig åt, hade börjat att glida över i frågeställningar som mer hade med tänkandet, ord och enantiosemier att göra. Carolus Magnus, Carlo Magno, Charlemagne, Karl der Große – alla dessa ord var namn för Karl den Store, men innebörden kan för en fransman respektive en tysk vara det motsatta. Det fanns inte tryckta böcker på medeltiden, men Karl såg till att Bibeln spreds och kopierades för hand i för tiden stora upplagor. Han införde härutöver ett kontrollsystem så att alla biblar hade samma innehåll, så att alla böner under medeltiden nådde Gud med ett enhetligt budskap: ”Allsmäktige Herre ge oss nåd!” Ja, stora och stora upplagor. För att tillverka en Bibel på åttahundratalet behövdes det skin från ett mycket stort antal getter och ett betydande antal av dessa europeiska biblar tillverkades i klostret Saint Martin i Tours, men det som då ansågs vara en rask produktionstakt av biblar, framstår i dag som märkvärdigt få. Enligt den italienske historikern Alessandro Barbero kopierades och tillverkades två biblar om året i klostret Saint Martin. Under de första åttahundra åren efter Kristus känner forskarna till artonhundra bibelmanuskript. Det var vidare Karl den store som blev upphovsmannen till skolväsendet så som vi känner det i Europa. Efter Karl den Stores tillträde under de efterföljande åren från år åttahundra och framåt känner forskarna till sjutusen bibelmanuskript. Detta satt jag alltså och grubblade över under min taxifärd ut till Ostia och Tyrrenska havet. Mitt uppdrag vara att precisera den gryende känslan av europeisk enighet och hur den började som jag ser det med Karl den Store, under medeltiden, men jag hade varit försumlig under augusti, okoncentrerad, och i mitt arbete hade jag återkommande fastnad in på frågor om hur språken fungerade. Alla språk. Det som Ferdinand Saussure kallar för Langue, inte Parole som är det individuella, de helt indivuduella meningar som du utrycker varje dag, det är vad Saussure kallar för Parole. Jag var fast i Langue, det generella. Karl den Store var beläst, och forskarkåren är överens om att Europas kejsare kunde läsa, med inte alls skriva. Skrivandet var överhuvudtaget sällsynt, det var något som ytterst få på medeltiden behärskade. Karl den Store blev Europas grundare och franska och tyska historiker har med politiska motiv försökt leda i bevis att Karl var tysk likväl som att han var fransk. Till tyskarnas nackdel fanns faktumet att Karl givit order om den smått overkliga halshuggningen av fyratusenfemhundra saxare under en och samma dag. Saxarna var ett europeiskt folk som kan ses som en slags tidiga nordtyskar. Detta stärkte i samma utsträckning fransmännen i övertygelse om att Karl den Store i själen ändå var en hängiven fransman och tyskhatare, och framför allt blev detta naturligtvis viktigt att påpeka under de båda världskrigen.    Stipendiet som skulle hjälpa mig i min forskning om ”Europakänslan” kom från en fond och det omsattes förutom i språkfunderingar i biblioteket på Piazza dell’Orologio även i dryck, det ska erkännas, och det gick fortare än jag hade tänkt mig och det var liksom inte meningen, det stod inget om det i fondens regler och ändamål; ingenting om de ljumma septemberkvällarna med en femtiocentiliters Peroni för en euro i handen på Piazza Trilussa, kanske var det den rent praktiska sidan av mitt europaartbete. Dessa kvällar var så sköna och livgivande och jag lärde mig så mycket genom att sitta där och komma i slang med olika människor. Kvällarna hade blivit otaliga, likaså drinkarna och apertivo på krogen Freni e Frizioni. Apertivio, då inte syftande på en drink utan utöver själva drycken ingick även mat, en vegetarisk buffé, allt för sex euro – och varje kväll kom jag i kontakt med någon yngling från Kalifornien som levde i en dröm om Europa, en slags unga Jim Morrisons. Ingen medelålders redaktör kunde behärska sig och uppbringa motståndskraft mot att lyssna till dessa ungdomar, de var som ett ungt men gott vin, alla dessa människor, en ström av människor från världens alla hörn, blickarna, händer med ringar på alla fingrar, senegaleserna med sina kattlika rörelser, de vinglade hem saliga och älskade med varandra på takterrasserna föreställde jag mig, som katter, men först skulle de äta Pizza al taglio beställd från ett hål i väggen i Trastevere för att orka med hela natten. Italiens lycka drivs av kolhydrater, nation efter nation tar efter detta: Pan Pizza, Pizza Hawaii, Kebabpizza. De studenter som alltjämt läser Gibbon och övertygas om att Romarriket både imploderade och föll sönder i kanterna, de anar inte att senatorerna står lutade mot kolonner och tittar på, Dafnestatyer, de betraktar intresserade nattlivet omkring dem, njuter av dekadensen, det vet att de romerska slavarna som höll allt i gång med sina kroppar, ja alla dessa är på väg tillbaka i Europa i form av en väldig våg av ben och armar, det var de som på den tiden värmde vattnet i badhusen, ja, hela antiken den är sakta på väg tillbaka, vågskålen är strax full och orättvisorna tar en ny dimension, modernismen var en bisats i en bok på tusentals sidor, alla vill så väl, men människor delas upp efter urgamla europeiska mönster. Så fort någon blir framgångsrik och rik så flyttar de till hus som har doriska kapitäl framför entrén. Åk runt i Djursholm så får du se. De utvalda som tar sig upp är de nya patricierna. Stiger upp ur bassänger med grumligt vatten, får ett lakan virad om sig, vatten som värmts om och om igen i decennier, en soppa av hudrester och smitta, som svalnat, som sen värmts igen, en uråldrig vulkansjö, över ytan flyter rosenblad, eftermiddagen därefter vattnet plötsligt varmt och väldoftande igen. Hur många lituener, rumäner, polacker, filipinskor städar inte i dag Europas vardagsrum, som på Karl den Stores tid, barbarer, longobarder, vandaler, perser, saxare och romare i en enda röra, i ditt kvarter, i din värld, ditt villakvarter, julstjärnor i fönstren, Hemnetappen går brännhet om kvällarna, lycka för de par som skjuter ut sig från metropolens dystra förstad och istället köper en gård från 1864 i Hälsingland. Utanför sovrumsfönstret med myggnät sträcker sig ljudlöst en vildvuxen äng som aldrig tar slut.    Jag var i mina historiestudier framme vid tiden då Karl den Store under Juldagen år åttahundra, vid 57 års ålder, kröntes till kejsare. De finns historiker som hävdar att Karl inte visste det innan, att Påven skulle kröna honom till Kejsare över det dåvarande område som är Europa. Att han skulle lämna basilikan på nuvarande Sankt Petersplatsen i Rom på Juldagskvällen mycket förbluffad och samtidigt som världens mäktigaste man. Och Karl skulle ta sig an det nya Europa och sköta uppgiften föredömligt, han krigade, förvaltade och utvecklade det vi i dag lever i, alla män i historien som har regerat har inte varit enbart tyranner. Vi passerade Ostia Antica och snart skulle glittret från Tyrrenska havet. Taxin svängde in bland hyreshusen och bromsade in på Piazza Sirio. Många varma Romkvällar i Ostia passerar revy i mitt inre, jag skymtar skuggan från poeten Pier Paolo Pasolinis kantiga gestalt vända sig om och jag förnimmer under ett ögonblick hur Rom torde ha sett ut en gång i mitten av femtiotalet, två decennier därefter, taxin i november 1975 färdades näst sista gången bort från Rom längs Via Ostiense. Drömmer tillbaka neorelismvärlden i ljustgrått fast alltjämt svarvit film, längs vägen ända fram till början av sextiotalet. Många beskriver denna tid som Roms verkliga tid, La dolce vita, Lambretta, Vespa, Cinquecento, med Pier Paolo som svenskarna ser upp till i samma utsträckning som italienarna inte förstår honom. Vi måste berätta det för dem, att Pier Paolo var Messias. Att han kom tillbaka, men inte på det sätt som katolikerna hoppades på. Han blev mördad och överkörd i Ostia av en Fiat Cinquecento, utan förare. Jag hade så många bilder i huvudet vid det här laget att allt snurrade och jag kände mig matt.    Föreställ er, att livet är en slump. Du är själva tärningen som kastas, ja, av vem då? Kliar på mitt sår på armen, dricker min Peroni, ser mig omkring, på Piazza Trilussa, i skymningen. För mig blev det som ordspråket, att alla irrvägar leder till Trastevere. Hur jag än går vilse hamnar jag för det mesta här, efter att jag har suttit på biblioteket hela dagen: på trappan inunder fontänen på Piazza Trilussa.    Det sista jag skrev på biblioteket denna varma septembereftermiddag var: ”Karl den Store var två meter lång, hade fem hustrur och sex älskarinnor, som alla såg upp till honom, och kvinnorna födde honom tjugo barn. Innan kröningen år åttahundra hade Karl den Store redan varit kung över frankerna.” Mycket tyder på att Karl den store egentligen var kelt. Ett skäl varför han dödade de där saxarna. Varje entreprenör med Rolex Submariner, med några som helst ambitioner, känner sig obekväm i jämförelse med Karl den Store, men många fler än de som hävdar det, är de facto ättlingar till Karl den Store, genom hans tjugo barn från fem hustrur och sex älskarinnor, detta är mycket väldokumenterat. Men vem vet hur många barn älskarinnorna han sen egentligen lämnade efter sig, precis överallt i Europa? Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSGs) skapare Robert Shuman skulle mycket väl kunna vara ett av hans avlägsna ättlingar, hans ambitionen att skapa en struktur byggd på överstatlig kontroll av kol och stål, en struktur som skulle jämna ut handeln de europeiska länderna emellan och i förlängningen göra det omöjligt att starta ett tredje världskrig, vi får se hur det går, avtalet om kol och stål upplöstes tjugohundratvå.    I samma stund som Karl den Store kröntes myntades begreppet ”Europa”. Det blev en gemenskap för de romerska, franska och germanska folken. En förenande kraft mot de framväxande stammarna från öster, med en benägenhet att hugga huvudena av just Karl den Stores kristna befolkning – fast Karl var inte mycket sämre på den punkten, då han som sagt låtit hugga huvudet av runt fyratusenfemhundra saxare. Europa blev ett rike av romare, franker och germaner. Det var denna känsla jag satt i Rom och läste om, jag försökte förstå så mycket jag kunde och sen skriva ned det snabbt och spontant, några mer strukturerade artiklar till några historiska tidskrifter skulle det även bli, om hur det var på den tiden, trots att det blivit allt svårare att få forskningsmedel för att undersöka europakänslans framväxt under medeltiden. Karl den Stores skelett finns i dag i Aachen. Skelettet har undersökts och han var bevisligen en ståtlig man. Liksom varje stad är små i jämförelse med Rom, är varje modern man lite av en dagdrivare i jämförelse med Karl den Store, en fannulone som de säger i Rom. Trots feminiseringen av män som pågår för fullt i västvärlden, så har tusentals år av evolution gått i rakt motsatt riktning, för att människoarten skulle överleva fram till i dag och göra vår tids femtioåringar lika livskraftiga och friska som femtiotalets fyrtioåringar. TV-profilen Alberto Angela beskriver fantasieggande i sin bok det antika Rom som Karl den Store sedermera skulle komma att regera över: I staden var det tyst om nätterna. Ingen vågade gå ut, det fanns ingen belysning, allt var knäpptyst, förutom prasslet av jätteråttor i slyn som växte längs Tiberns stränder. Värmen, lukten av matos och kiss i gränderna, blickarna, människorna, senegaleserna, den kolhydratrika maten. Att Rom skulle ha utsökt bra mat är en vanföreställning. Historiskt sett har romarna ätit inälvsmat, för att de var fattiga, den ständiga hungern tvingade romarna att äta alla delar som kom från djuren. När de var klara låg bara skinnet och hornen kvar, skinnet blev sandaler. Hornen vet jag inte riktigt vad de gjorde med. Och det här med det förflutna, att det har hållit på så här i minst tvåtusenfemhundra år. Att Rom under etthundratalet efter Kristus var tyst, att det om nätterna inte fanns gatljus, att det efter sex, sju på kvällarna var knäpptyst som i en sarkofag, förutom ett och annat skri av någon som blev infångad eller möjligen mördad av en okänd man med en svart dolk.    När jag trött på mina egna dagdrömmar klev ut ur taxin på Piazza Sirio i Ostia var det siesta. Solen höll sig beskedligt bakom molnslöjor över Tyrrenska havet och det var nästan inga människor i rörelse. Efter att jag betalat taxin, gick jag i riktning mot havet, knappt några bilar, jag gick in genom dörröppningen till den bedagade badanläggningen La Vecchia Pineta. I bakgrunden hördes det monotona ljudet från våg efter våg som sköljde in mot stranden på andra sidan av byggnaden. Badanläggningen var en cementborg från sjuttiotalet, i slutet av korridoren en kvinna bakom ett bord i mahogny. Ett högt bord som föreföll en gång ha varit en kateder. Bakom kvinnan stranden och äntligen doften av Tyrrenska havet. Framför sig hade damen på en virkad duk lagt en mobiltelefon, ett biljettblock, ett glas vatten och ett kassaskrin, på det sätt som bara italienskor kan placera ut till synes vardagliga föremål med stor elegans. En oerhörd omsorg om de mest enkla detaljer, ingen kortdragare syntes, även om damen säkert fick ta fram en sådan från under katedern då badgäster spände blicken i henne och bad om det. Solljuset föll genom fönsterna och värmde marmorgolvet. Till vänster en portal som ledde vidare ut mot en restaurangavdelning, en välvd bardisk och små, runda bord med fyra stolar i ring kring borden, färska snittblommor i små vaser på varje bord, samma noggrannhet, havskräftor och marulk på en bädd av is i kyldisken, gröna blad och i mitten en ensam krabba och två små, små humrar.    ”Un lettino e un omrellone, per favore… per il resto della giornata.”, en liten strandsäng med ett bordförsett parasoll. Sju euro för en eftermiddag. En sönderbränd man i stråhatt, mer liknade en havssköldpadda än människa, visade mig ut på baksidan och sen ned på stranden. Han gick lugnt, bad mig välja en plats, nära vattnet eller längre upp mot duschkabinerna? Det var det frågan gällde. Skulle jag vila i strandkanten eller skulle jag vila längre upp? Hans tålamod var obefintligt, vecklade upp parasollet och tryckte fast strandsängen exakt och plant i sanden. Jag tittade mig omkring och konstaterade att jag nu befann mig i strandkanten.    ”Prego, professore!”    Nu låg jag äntligen på en strandsäng på La Vecchia Pineta i Ostia och stirrade rakt upp i ett mökblått parasoll. Jag skulle sova en stund och sedan simma i det varma vattnet ända ut till flotten. Men avslutningsvis bara något om det undanskymda och vackra biblioteket på Piazza dell’Orologio som jag lämnat strax före lunch och där hunden luktat på mig och sen försvunnit – lova mig att ni besöker det lilla biblioteket näsa gång ni råkar vara i Rom. Man får ett skåp i vestibulen av Lucia Oddone, där man låser in sina tillhörigheter, lite som i ett fängelse. Allt innanför väggarna på Casa delle Letterature på Piazza dell’Orologio 3 är historia och fiktion blandat, och det är lätt att blir kvar för länge där inne, det är väl lite av det som har hänt mig, att blir mer fascinerad av det förgångna och det fiktiva än av det samtida, sen att det finns en dimension till av allting som är språklig, över det lagret vilar sen ett historiens dis, framför allt i städer där kulturen och europakänslan stigit ut ur textböckerna och förstelnats i byggnader, och ingenstans i världen tror jag att denna skiktning och förstening av alltings föränderlighet och människans längtan efter skönhet är mer påfallande än i Rom. Att träda in i biblioteket på Piazza dell’Orologio är som att gå in i katedralen i Aachen om man söker efter känslan av Karl den Stores ande och Europas födelse ur resterna av Romarriket. Det är så suggestivt att man lätt börjar tveka kring vad som egentligen är vad, själva diskrepansen mellan vår värld och deras värld, att något så vardagligt som ett tonfall i en mansröst från natten kan ändra ditt livsöde, det du sen inser är att själva övergångarna från ett tillstånd till ett annan är lika långa som själva tillstånden. Håll redan på nyckeln till skåpet. Lucia Oddone sitter i receptionen i början av gången som leder in till läsesalen med de välvda fönsterbågarna. Fönsterna vetter in mot trädgården med ett ensamt olivträd. Lucia ler, och så gott som varje morgon har jag tänkt på hur vackert och nästan osynligt hon har sminkat sig, så välavvägt allting med henne är. Att hon är en människa som har ett jobb utan stress. Hennes uppgift i livet blev att kontrollera att de som går in om morgonen även lämnar biblioteket på eftermiddagen, att ingen förliser där inne i det förflutna och i språkets motsättningar. En gång har Signorina Oddone försiktigt fått väcka mig om kvällen då jag råkat somna och varit ensam kvar vid skrivbordet. Hon tittade på mig som om jag vore ett barn, och tålmodigt väntat medan jag har rafsat ihop mina papper, böcker om Karl den Store, datorer och pennor i en enda stor röra på skrivbordet. Jag måste för henne vara en smått sorglig syn.    ”Tutto bene Signore?”    ”Sì, tutto a posto, tutto bene, grazie…”    Försöken att nå in i en tid som aldrig varit min, alla slag och konflikter som jag inte deltagit i och alla motsägelsefulla betydelser som jag aldrig använder mig av; det som jag studerat och försökt att förstå och som lett fram till den vingliga pelare av händelser som utgör min plats i nuet i Europa.    Den enatiosemi som jag kommer på i det svenska språket är: Sanktionera. Eventuellt kan sanktionera betyda: straffa och tillåta. Jag släpper handduken och solglasögonen på lettinon i sanden, tillåter mig att gå ut i Tyrrenska havet med eftermiddagssolens solstrålar i ryggen. Börjar med bestämda armtag simma mot räddningsflotten som jag anar genom saltdiset, långt, långt där borta.

                                                              * Källor Alessandro Barbero, Carlo Magno: Un padre dell'Europa, 2013. Alessandro Barbero, Alle otto di sera, RAI 2, 2012. Mike Beaken, The Making of Lanugage, 1996.