#ovisshet | Explore Tumblr posts and blogs

andiatas · 4 months ago

Text

H.M. The King's Christmas Speech 2024

Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!

Julen är gemenskap och tradition. En tid för eftertanke och lugn. Kanske är det viktigare nu än på länge. I en värld av konflikter, snabba förändringar, och ovisshet.

När vi känner oro, blir behovet av trygghet större. Men trygghet är ingen självklarhet. Det är något vi måste skapa tillsammans. Genom att hålla ihop, känna stolthet och ta ansvar för Sverige, står vi starka när det blåser hårt.

Det pågår ett krig i vår närhet som dagligen påminner oss om den oroliga tid vi lever i. Våra tankar går även denna jul till Ukraina och dess strävan efter ett fritt land.

Samtidigt har Mellanöstern drabbats av ett enormt mänskligt lidande. Ofattbart många civila har förlorat livet. Låt oss innerligt hoppas att vi snart får se ett slut på krigets fasor.

Kära svenskar,

I mars blev Sverige medlem i Nato. Syftet med försvarsalliansen är att länderna tillsammans ska vara så starka att det avskräcker andra från att angripa oss. Efter 200 år av alliansfrihet är det ett av de största säkerhetspolitiska besluten i svensk historia.

Medlemskapet ger Sverige nya möjligheter att fördjupa samarbetet med andra länder, inte minst i vårt närområde. Det blev tydligt när Drottningen och jag under våren välkomnade Finlands presidentpar och Danmarks kungapar till Sverige på deras första statsbesök. De nordiska länderna har alltid varit viktiga för oss, men banden har vuxit sig starkare nu när hela Norden ingår i Nato.

I slutet av oktober fick Drottningen och jag ta emot nyutgåvan av ”Om krisen eller kriget kommer”, som därefter skickades ut till alla hushåll i Sverige. Har ni inte redan läst den, rekommenderar jag er att göra det!

Skriften lyfter fram vikten av beredskap i en osäker värld. Förbereder vi oss minskar oron och vi känner oss tryggare. Det är ett rättesnöre för mig i många situationer i livet. Till exempel när jag vandrar i fjällen vid ett plötsligt väderomslag. Då gäller det att ha packat ryggsäcken ordentligt!

Kära svenskar,

Året har – trots utmaningar i vår omvärld – bjudit på glädjeämnen.

En av höjdpunkterna var i somras när Drottningen och jag hade nöjet att besöka OS i Paris. Strax därefter åkte Prinsessan Estelle med sin mamma och mormor till Paralympics.

Olympiska spelen betyder särskilt mycket för vår familj. Utan OS i München 1972 hade Drottningen och jag kanske aldrig mötts. Sedan dess har vi inte bara delat livet med varandra, vi delar också glädjen – i gott sällskap med våra barn och barnbarn – när vi hejar oss hesa för Sverige.

Under året har jag även haft äran att förläna kungliga ordnar till svenska medborgare, för första gången på 50 år. Ordensväsendet – som återkommit efter bred enighet i riksdagen – belönar framstående insatser för Sverige. Min förhoppning är att mottagarnas gärningar kan tjäna som inspiration för många generationer framöver.

Kära svenskar,

Denna julhelg är det 20 år sedan tsunamin drabbade Sydostasien – en av de största naturkatastroferna i modern tid. För många i vårt land är annandag jul sedan dess förknippad med sorg och saknad. I morgon besöker Drottningen och jag Uppsala domkyrka för att hedra dem som inte kom hem.

Sorgen över dem vi förlorat är något som många av oss delar. Min kära syster, Prinsessan Birgitta, gick nyligen bort. Det gjorde mig personligen påmind om hur viktigt det är att samlas och minnas.

Precis som vi mår bra av att känna att vi är en del av en gemenskap, behöver vi också hopp om en ljusare framtid. Och vi måste tro på framtiden – trots krig, klimatförändringar och krafter som hotar vår trygghet. Vi människor har, gång på gång, mött utmaningar och funnit vägar framåt. Med respekt för varandra, tilltro till forskning och vetenskap, och genom mod att tänka nytt, kan vi skapa en bättre värld.

Jag skulle vilja avsluta med att läsa den första versen i en av våra mest älskade julsånger.

Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar, himmelens kronor med gnistrande ljus, glimmande bågar i alla Guds hus, psalm, som är sjungen från tid till tid, eviga längtan till ljus och frid!

Orden minner om ett arv som binder samman dåtid med nutid, och vår önskan att finna ro.

Jag hoppas att de kommande helgerna ger er ett välbehövligt avbrott i vardagen. Och att ni kan hämta kraft och styrka i julens budskap om hopp och glädje.

Tillsammans med min familj önskar jag er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år, 2025!

Speech held by H.M. King Carl XVI Gustaf at the Royal Palace in Stockholm aired on December 25, 2024.

#swedish royal family #speeches #king carl xvi gustaf #christmas #241225

2 notes · View notes

testamentet · 2 months ago

Text

Wyn iakttog honom i tystnad, granskade hur han kämpade för att hålla fast vid något slags fotfäste i den värld som nyss ställts på ända. Hon såg det i sättet han vände sig bort, som om han kunde hålla sanningen ifrån sig bara genom att undvika att möta hennes blick.

Hon drog in den svala luften och lät den ligga kvar en sekund i lungorna innan hon svarade, röst låg men skarp:

“Jag menar att folk ser det de vill se. Att du, av alla, borde ha haft anledning att ifrågasätta vad du fått veta om dig själv. Men du gjorde aldrig det, eller hur?”

Hon lutade sig mot stenräcket, såg ut över fälten men höll honom i ögonvrån.

“Kanske var det för att det passade dig bättre så. Kanske för att sanningen var för osannolik, för obekväm.”

Hon lät orden sjunka in innan hon tillade, mjukare men inte mindre bestämt.

“Men du vet nu. Och det betyder att du har ett val. Det har vi också.”

När de återvände in i salongen var rummet fortfarande laddat, som om luften aldrig riktigt återhämtat sig efter testamentets uppläsning. Släkten Dudley och Margot satt utspridda, några i lågmälda samtal i telefon, andra tysta, försjunkna i sina egna tankar. Notarien harklade sig och rättade till sina papper innan han lyfte blicken mot de samlade arvtagarna.

“Med tanke på de omständigheter som framkommit idag, ser jag ingen annan lösning än att vi pausar proceduren.” Hans ton var formell men inte opersonlig. “Det finns vissa juridiska aspekter som måste redas ut innan fördelningen kan slutföras.”

Hon lät orden sjunka in. Någon drog efter andan, en annan skruvade på sig i sin stol. “Jag föreslår att vi samlas igen om två dagar. Det ger alla tid att smälta det här… och för mig att gå igenom vissa dokument ytterligare.”

Ingen protesterade högljutt, även om missnöjet var påtagligt i rummet. Det låg en trötthet över de närvarande, en känsla av att dagen redan tagit mer än den borde.

Luften hade hunnit bli kyligare när de klev ut igen. Himlen var djupblå, mörkret hade börjat breda ut sig över fälten, och en ensam lykta vid grusgången kastade långa skuggor över stenläggningen. Ljudet av grus under skosulor, dämpade röster och en vind som rörde sig genom trädtopparna fyllde kvällen.

Ingen från Dudley-släkten hade tilltalat Robert sedan Jonathans utspel, det fanns inte mycket mer att säga. Wyn kände en påtaglig rastlöshet infinna sig i kroppen igen. Hon behövde prata med honom igen. Se hans ansiktsutryck och försäkra sig ännu en gång om att han inte tagit ut någon seger i förskott. Hon behövde få lära känna mannen vars existens just placerat hennes framtid i ovisshet.

“Hallå, vänta.” Hon kände hennes mors blickar i ryggen när hon slöt upp vid Robert, visste att samtliga medlemmar ur familjen Dudley spetsade öronen för att girigt kunna snappa åt sig mer information. Till deras besvikelse signalerade hon att de skulle ställa sig längre bort, vid bilen på andra sidan grusplanen, utom hörhåll. Hon behövde göra det här på egen hand.

“Du ser ut som någon som fortfarande försöker vakna ur en mardröm.” Hennes röst var låg, nästan viskande mot vinden, och det bildades lätta moln av utandningarna. “Tro mig, det känns som en mardröm för mig med. För oss alla.” Hon hade tänkt lätta upp stämningen, men insåg snabbt att hennes kommentar istället påpekade det uppenbara i att han var oönskad.

“Det jag menar… det jag ville säga var att det inte behöver vara det.” Ett par billyktor från andra sidan svepte över gårdsplanen när någon annan startade motorn, ljuset bländande i ett kort ögonblick innan det fortsatte vidare nerför grusvägen. “Jag tror att det beror på vad du gör nu.”

0 notes

idagnyheter · 7 months ago

Text

Nathan Shachar: Ovisshet på alla fronter efter Sinwars död

Hamas-enheter är vana vid att förlora befälhavare och ledare. Sedan rörelsens grundare Ahmad Yasin dödades 2004 av en israelisk robot har en lång rad av hans ersättare mist livet utan att det har påverkat motivationen. En kör av politiker, experter, högre militärofficerare och aktivister vädjar därför till Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att acceptera en vapenvila och utbyte av gisslan…

View On WordPress

0 notes

viktorfredriksson · 10 months ago

Text

Tour de France 2024

Idag är det endast några dagar kvar till årets upplaga av Tour de France. Spänningen stiger inför cykelvärldens mest betydelsefulla tävling. Säsong 2 av Netflix-succén »Tour de France: Unchain« släpptes förrförra veckan, och härom dagen bekräftade Visma-Lease a Bike (tidigare Jumbo Visma) den regerande segraren Jonas Vingegaards medverkan – detta efter flera månaders ovisshet efter den otäcka kraschen i Baskien runt som resulterade i allvarliga skador för dansken.

Men nu är vi alltså här. Laguppställningarna är bekräftade och de sista strategiska pusselbitarna läggs. Vad har vi då att se fram emot? Kort sagt väldigt mycket. Men först en liten ordlista:

Grand Tours: De tre stora treveckorsloppen Giro d' Italia (vår), Tour de France (sommar) och Vuelta Espana (höst). Kallas även Girot, Touren och Vueltan. Tänk Grand Slam i tennis och Majors i golf.

GC: General Classification. Det vill säga totalställningen (kortast totaltid) i tävlingen. En cyklist som »satsar på GC« har som mål att placera sig högt i totalställningen i hela tävlingen. De flesta cyklister har dock andra mål – att vinna enstaka etapper, att agera hjälpryttare o.s.v. Den som leder GC får bära den gula ledartröjan.

Alright. Låt oss spekulera lite.

Gula tröjan

De kallas för the Big Four. Tadej Pogacar (UAE Emirates), Jonas Vingegaard (Team Visma-Lease a Bike), Primoz Roglic (Bora-Hansgrohe) och Remco Evenepoel (Soudal-Quick-Step). Få andra cyklister har vunnit någon Grand Tour de senaste åren. Men aldrig tidigare har alla fyra tävlat mot varandra samtidigt.

Tvåfaldigt regerande segrare är Jonas Vingegaard. Och med normala förberedelser vore dansken störst favorit till segern. Men den fruktansvärda kraschen i april resulterade i brutna rev- och nyckelben och punkterad lunga – med större otur vore hela karriären över, eller ännu värre än så. Med andra ord är det ett mindre mirakel att han ens står på startlinjen på lördag. Och hans exakta status är det nog inte någon som riktigt vet, men det faktum att Visma LAB ens skickar honom till Touren betyder att han förväntas vara konkurrenskraftig och att han har visat goda siffror på träning – framför allt på det avslutande höghöjdslägret i Tignes. Laget har också sagt att man inte är intresserade att skicka Vingegaard som hjälpryttare eller för enstaka etappsegrar. Jonas själv säger att han är »healthy and motivated«. Hursomhelst finns det flera frågetecken kring dansken som kommer besvaras under kommande veckor.

Den som troligtvis kommer ställa flest frågor är Tadej Pogacar, som kommer till Touren med en fläckfri säsong bakom sig. Han har vunnit nästan varje tävling han ställt upp i under våren och plockade hem totalsegern i Giro d'Italia med tio minuters marginal (förvisso mot ett betydligare svagare motstånd än vad som väntar i Touren). Frågetecknet som finns kring Pogacar är just det faktum att han nu provar att göra något som ingen har lyckats med sedan 90-talet – att vinna Giro d'Italia och Tour de France under samma år. Slovenen har fått se sig besegrad av Vingegaard i de två senaste upplagorna av Tour de France, men i år är det Pogacar som bär favoritskapet.

Fjolårets Vuelta Espana blev en speciell historia. Jumbo Visma ställde upp med Vingegaard och Roglic som delade ledare och Sepp Kuss som ��superhjälpryttare”. Efter en tidig utbrytning i en tidig etapp tog Kuss den röda ledartröjan och lyckades sedan behålla den hela vägen till Madrid. Vingegaard och Roglic slutade båda på prispallen, men tilläts inte attackera Kuss under de sista avgörande etapperna. Till följd av denna interna dramatik, och det faktum att Roglic får svårt att vinna Grand Tours i samma lag som Vingegaard, stod han för säsongens kanske mest uppmärksammade transfer när han gick från Jumbo Visma till Bora Hansgrohe.

Nu är han alltså tillbaka i Touren för att utmana de allra bästa om den gula ledartröjan. Till sin hjälp har han två riktigt starka hjälpryttare i Jai Hindley (tidigare vinnare av Giro d 'Italia och sjua i fjolårets Tour) och Aleksandr Vlasov med sig. Formen tycks vara god efter en totalseger i det förberedande enveckasloppet Critérium du Dauphiné (dock utan Pogacar och Vingegaards medverkan). En svag avslutande etapp gjorde dock att han nästan förlorade hela totalsegern till Visma LABs Matteo Jorgenson, vilket ger utrymme för visst tvivel. Kommer Roglic orka?

Vingegaard, Pogacar och Roglic har tillhört, för att inte säga dominerat, cykeleliten under flera år med flertalet Grand Tour-segrar var. Remco Evenepoel är en inte alls lika beprövad GC-cyklist i dessa sammanhang. Han vann förvisso totalsegern i Vuelta Espana 2022 men utöver det har de stora resultaten uteblivit. Enligt vissa otur, enligt andra visar det på en ojämnhet som man helt enkelt inte har råd med i treveckorstävlingar. Dessutom är det här Remcos debut i Tour de France – en av de mest efterlängtade debuterna på länge. Belgarens största styrka är tempoloppen, och ska han kunna utmana om en pallplats så behöver han nog leverera maximalt på sina styrkor och samtidigt undvika de där enstaka svaga etapperna.

UAE vs. Visma LAB

UAE, med ett av historiens starkaste laguppställningar, kommer attackera Vingegaard/Visma från start, kanske till och med dag ett. Adam Yates, Joao Almeida och Juan Ayuso är tre hjälpryttare som alla tre skulle vara tänkbara utmanare om prispallen om de fick chansen att köra för GC. Alla tre har tidigare pallplatser i Grand Tours, och i Tour de Suisse (det andra förberedande enveckasloppet inför Tour de France) dominerade Yates och Almeida före GC-utmanare som Bernal, Mas, Skjelmose, Pidcock och Gall. Ayuso tvingades förvisso bryta Critérium du Dauphiné efter en krasch, så ett litet frågetecken finns där. Oavsett så har UAE ett sällsynt starkt klättringsgäng med sig, vilket såklart kommer vara till stor hjälp för Pogacar, både kapacitetsmässigt och taktiskt. Visma LAB har helt enkelt inte råd att släppa iväg någon av UAEs superhjälpryttare för långt – och detta kommer UAE säkerligen att utnyttja.

Ett litet varningens finger bör kanske höjas. Även om det inte kommer råda någon tvekan kring vem som är den stora ledaren i laget så finns det alltid en risk att samla för många superstjärnor till samma tävling – något som vi fick uppleva i Vueltan förra året. Nu har förvisso UAE inte uppvisat några tecken på interna samarbetssvårigheter under säsongen, men mycket kan hända på tre veckor i Touren.

Och frågan är om inte Visma LABs lag är mer välbalanserat, åtminstone på pappret. Det handlar inte bara om att ha starka hjälpryttare i bergen. Man behöver också motorer som gör jobbet på de mer flacka partierna. Det finns dock frågetecken kring formen på inte bara Vingegaard utan också Wout Van Aaert och Laporte. Och med senaste veckans nyhet att Sepp Kuss missar Touren på grund av Covid, och ersätts med oprövade Bart Lemmen, är det svårt att blunda för UAEs fördel i de höga bergen. En nyckelperson för Visma LAB blir amerikanen Matteo Jorgenson, en av säsongens största genombrott i cykelvärlden. Om Vingegaard tvingas kasta in handduken kommer deras hopp att sättas till detta stjärnskott.

Utmanare till Big Four

Allt handlar inte bara om Pogacar, Vingegaard, Roglic och Evenepoel. Faktum är att det finns ett dussintal pallplatskandidater. Av historien vet vi att topplagens starkaste hjälpryttare brukar placera sig högt upp. Det kommer förmodligen gälla även i år. Dels för att UAE har flera starka hjälpryttare som kan avlasta varandra, dels för att både UAE och Visma LAB kommer se till att ha (åtminstone) vars en cyklist att satsa på om Pogacar och Vingegaard tvingas bryta. Även Bora-Hansgrohes superhjälpryttare Hindley och Vlasov har förutsättningar för framskjutande placeringar.

INEOS Grenadiers kommer också med ett mycket starkt lag till Touren. Exakt hur de kommer att spela sina kort – Thomas Pidcock, Geraint Thomas, Egan Bernal och Carlos Rodriguez – är dock inte glasklart. Allround-stjärnan Pidcock har varit tydlig länge med att han vill göra en helhjärtad satsning på GC, men hans resultat under säsongen har inte varit alltför övertygande; Thomas blev trea i årets Giro men i hans ålder ter sig en dubbelsatsning på Girot och Touren som osannolik; Bernal vann Tour de France 2019 och är på väg tillbaka till sina forna glansdagar efter några tuffa år; Rodriguez visade ifjol att han är att lita på i Touren där han slutade femma.

Min gissning är att Rodriguez kommer vara INEOS huvudman, med Bernal som en dubbel ledare inledningsvis. Thomas agerar lojal hjälpryttare och Pidcock har en något friare roll. Alternativt att Rodriguez, Bernal och Pidcock, alla tre, startar med GC-ambtioner första veckan för att laget därefter kan ta ett informerat beslut om strategin för resten av Touren.

Värt ett omnämnande är också rutinerade Enric Mas (Movistar), som tvingades bryta Touren redan i första etappen ifjol. Även Adams bror Simon Yates (Team Jayco AlUla) är en pålitlig cyklist i dessa sammanhang. Bahrain - Victorious lag är ett av mest spännande i Touren med etappsegrar som främsta mål, men både Pello Bilbao och Santiago Buitrago har goda chanser på topp 10-placeringar. Och Derek Gee, kanadensaren i Israel - Premier Tech, tog cykelvärlden med storm när han tog sig ända upp på prispallen i Critérium du Dauphiné – före Rodriguez och Evenepoel, och endast halvminuten efter Roglic.

Scenario

Så hur kommer det sluta? Jag tror att varken Roglic eller Remco (som både också drabbades av kraschen i Baskien runt, om än med lindrigare skador än Vingegaard) kommer kunna utmana Pogacar och Vingegaard om totalsegern i slutändan, men klart står att de är tillräckligt starka cyklister för att ses som hot av de två toppfavoriterna. Och bara det faktum kommer sannolikt skapa en annan dynamik i tävlingen. Både Roglic och Remco är dessutom explosiva och spurtsnabba cyklister med goda chanser att sno åt sig bonussekunder i inledningen av tävlingen. De är också mycket skickliga tempocyklister; att Remco plockar den gula tröjan efter tempoloppet i etapp 7 är inte alltför osannolikt.

Vad gäller Pogacar vs. Vingegaard finns det flera olika tänkbara scenarier. Kommer dansken att starta svagt för att bli bättre och bättre under tävlingens gång? Eller är han som bäst i början för att riskera att stagnera under den sista veckan? Det vi vet sedan tidigare är att Pogacar kan ha en dålig dag när som helst – och detta kommer Vingegaard och Visma LAB att bära med sig under hela tävlingen. Och med tanke på att den avslutande etappen är en tempoetapp under årets upplaga (på grund av OS i Paris) så finns alla möjlighet till ett spännande race enda in mot slutet.

Jag tror att UAE kommer försöka sätta rejäl press på Vingegaard tidigt för att eventuellt kunna dra nytta av danskens bristfälliga förberedelser. Kanske redan i de två första etapperna, men framför allt i etapp 4 (som är den första tuffa bergsetappen), med högt tempo från start och flera attacker. Om Vingegaard klarar detta ”test” och tar sig ur den första veckan utan att tappa för mycket tid så har vi tre extremt spännande veckor att se fram emot.

Önskningar

Inga stora krascher och skador.

Attackerande cykelåkning av de stora favoriterna.

Någon eller några mäktiga dueller mellan Wout Van Aert och Mathieu Van Der Poel. Förmodligen har dock Van Der Poel siktet inställt på OS och sin uppgift som lead out-gubbe till Jasper Philipsens spurter. Men hoppas kan man.

En riktig kamp om den gröna poängtröjan. Philipsen får anses vara klar favorit i år också (särskilt när Merlier och Milan inte deltar), men han har varit långt i från överlägsen under säsongen. Mads Pedersen, Wout Van Aert och Arnaud De Lie ska inte räknas bort.

»Cav 35«: Att Mark Cavendish vinner en etapp och därmed blir den mesta etappsegraren i Tour de France historia – ett rekord han delar med legendaren Eddy Merckx i just nu. Förra året skulle vara hans sista Tour med förhoppningen att uppnå just detta. Och han var svidande nära i sprintetappen i Bordeaux, men segern uteblev och istället kraschade han halvvägs in i Touren, bröt nyckelbenet och tvingades lämna tävlingen i tårar. Men nu är han alltså tillbaka en sista gång – igen!

Att den rödprickiga tröjan (»polka dot«) går till någon annan än de stora GC-favoriterna. Förra året vann Giulio Ciccone (Lidl - Trek) och han är en av favoriterna i år igen.

Fransk seger på Bastille day. Gaudu? Bardet? Eller kanske Lenny Martinez? Mer troligt Pogacar eller Vingegaard dock sett till etapprofilen.

Kantvindsåkning som testar UAEs klättringstunga lag.

Tippning

TOP 10 – GC

Pogacar

Vingegaard

A. Yates

Rodriguez

Roglic

Jorgenson

Ayuso

Evenepoel

S. Yates

Gee

Bubblare: Almeida, Mas, Bernal, Pidcock, Hindley, Vlasov, Landa, Carapaz, Bilbao, Buitrago, Gall.

TOP 3 – Polka dot

Tadej Pogacar

Wout Poels

Lenny Martinez

TOP 3 – Gröna poängtröjan

Philipsen

De Lie

Pedersen

0 notes

alexbkrieger13 · 2 years ago

Note

Falk, Hurtig and Rubensson were asked about the uncertainty surrounding the upcoming nations league match v Spain

https://www.fotbollskanalen.se/sverige/landslagets-ovisshet-efter-spaniens-spelarflykt-inte-fatt-nagon-info/

It will be interesting to see next week when the rosters are released what the Spanish one is going to look like

1 note · View note

skriverier · 2 years ago

Text

Så jag gjorde det här testet (https://climatehero.se). Min farhåga stämde, vi är inte superdåliga men inte heller superbra. Vi gör mycket men kan göra mer. Det är smått chockerande att den genomsnittlige svensken gör sig skyldig till utsläpp som motsvarar 10 CO2e, att världens befolkning i genomsnitt släpper ut 5 CO2e. Målet på under 2 bör väl vara allmänkunskap i dagsläget? En siffra som vi för övrigt når redan vid en längre flygresa.

Jag undrar ofta varför vi inte gör mer. Varför är det så svårt att göra avkall och ta in det som en enig forskarkår berättar för oss? Finns fortfarande de som svävar i okunskap? Eller handlar det om egoism? Händerna för öronen: hör inget, ser inget, finns inget (klimathot). Är det alltför abstrakt? Är det alltför svårt att föreställa sig vad som kan komma att hända?

I Sverige går det fortfarande att välja ovissheten, vi lider ingen direkt nöd. Visst, torkan blir värre och därmed skördarna sämre för landets lantbrukare, översvämningarna blir samtidigt fler men det finns ju försäkringar. Skogsbränder börjar bli ett återkommande problem, något det behövs nationell beredskap för, men än så länge har vi inte tvingats ur våra hem. Vattenbrist och bevattningsförbud har blivit mer en regel än undantag. Semesterresorna till medelhavet störs kanske av skogsbränder och extremhetta, men flygbolagen tar oss tillbaka till tryggheten och den hanterbara värmen i Sverige. Det går att välja ovisshet. Åtminstone för oss, för andra är klimathotet ett betydligt mer påtagligt faktum. Människor blir flyktingar, ser sina hem översvämmas, sina skördar förstöras. Konflikter uppstår givetvis till följd av denna utsatthet, men till Europa stänger vi gränserna så att vi kan fortsätta leva i den trygga bubbla vi ogärna lämnar.

Vi vill visa våra barn världen, ge dem upplevelser, ge dem glädje. Samtidigt glömmer vi bort att vi behöver ge dem en levande, välmående planet. Kanske kommer inte våra barn påverkas annat än att vädret blir allt extremare, men hur kommer det bli för de barn som de kanske önskar längre fram? Hur kan vi blunda för de barn som redan idag lider till följd av vår livsstil? Vi blev aldrig lovade ett överflöd. Vi roffade åt oss det. Det är ingen mänsklig rättighet att leva över planetära gränser. Vi behöver göra avkall, hitta andra sätt att leva och njuta och skratta och uppleva. Mer om det en annan gång.

#climate and environment #climate action

1 note · View note

essaer · 2 years ago

Photo

Martin Hägglund (1976-) föddes i Sverige och doktorerade i litteraturvetenskap på Cornelluniversitetet, varefter han fick en livstidsprofessur vid Yale.

I den första delen av Vårt enda liv (2019) presenterar Martin vad han menar med sekulär tro och i den andra andlig frihet, i en avslutande del vävs dessa samman. Litterära referenser och filosofiska argumentationer används på ett pedagogiskt rätt för att påvisa brister i den religiösa tron och det kapitalistiska värdemåttet, men de repeteras ibland till leda. I den analytiskt mer komplicerade andra delen bidrog repetitionerna till förståelsen, men i den första kändes det mest tjatigt.

Sekulär tro

Martin särskiljer religion från det bredare begreppet religiös tro vars motpol är sekulär tro. Idén om evighet präglar den religiösa tron i vilken omtanken grundas på gudomliga påbud och belöningar. Enl religiös är det oviktigt om vi agerar nu eller inte, för vår verksamhet på jorden har inget ändamål. Om vi dör, känner smärta etc spelar detta ingen roll för oss eftersom vår strävan och vårt mål är det gudomliga eviga, frälsningen från vårt ändliga liv men också från smärtan i det. Tron på evigheten gör att våra enskilda liv är oviktiga, vi blir utbytbara. Han kan sägas ha en pessimistisk syn på religiös tro, som passiviserande/likgiltighet.

Motsatsvis är det ändligheten som präglar den sekulära tron; den innebär att vi är beroende av andra och att vi lever i relation till döden. Vår materiella existens, vår kropps skörhet och ångesten inför den egna döden är inte ett psykologiskt, biologiskt eller antropologiskt fenomen, utan själva vår existens villkor = immanent kritik av religiös tro, det enda gudomliga är det mellan oss. Ändlighet krävs för att förstås som betydelsefullt, ngt står på spel, ses som oersättligt.

[O]msorgen om vårt ändliga liv som själva villkoret för ansvar (s. 18).

Villkoret för vår frihet är därför att vi förstår oss själva som ändliga. Endast i ljuset av insikten om att vi kan dö - att vår livstid är obestämd men ändlig - kan vi fråga oss vad vi borde göra med våra liv och sätta oss själva på spel i det vi gör. Det är därför alla religiösa versioner av evigheten i slutänden av versioner av ofrihet (s. 22).

Vi måste ta hand om varandra eftersom vi kan dö, vi måste kämpa för det vi tror på eftersom det endast lever genom våra fortlöpande ansträngningar (s. 198).

Att vi kan dö, bli uttråkade av en tidigare passion och känslomässigt sårade är exempel på den risk för misslyckande som det innebär att vara människa. Aristoteles “man är inte rädd för det som man inte tror att man ska utsättas för”: det filo-hi sambandet mellan tro och omsorg; vi visar omsorg om det vi tror har ett värde, tillika det vi tror är hotat (s. 63). Tron på betydelsen av det jag gör är den motiverande kraften, lika mkt som tron på att kunna misslyckas motiverar till att försöka, pga omsorg. Att tro är snarare ett åtagande att vara trogen. Omsorgens dynamik bygger på existentiellt engagemang (dubbla bordet, normativt; tidens knapphet motiverar till prioriteringar), nödvändig ovisshet (tilltro skapar den positiva möjligheten att ha en relation till andra) samt ovisshetens motiverande kraft. Det du älskar och älskat kan gå förlorat och det du vill fortsätta älska kanske inte blir av = livets nödvändiga ovisshet. Omsorg motiverar till ansvar. Dubbla bordet utgör frigörelsen.

Marx: “min egen tillvaro är samhällelig verksamhet” (s. 34) --> att äga sitt liv är således inte självständighet, utan att erkänna sitt beroende av andra människor. Martin exemplifierar med upplevelsen av kärlek; när du älskar någon känns det beroendet inte som en yttre, främmande begränsning av din frihet utan som en del av ditt liv och ett uttryck för ett åtagande i vilket du kan känna igen dig själv och således som ett uttryck för din frihet (men också ett ändamål som kan omvärderas). Kamp mot förtryck kräver att du förstår dig själv som andligt fri och ändlig varelse, som gör att din tid och liv är värdefull för dig som din egen; sekulär tro oumbärlig för progressiv politik. Engagemang kräver ändlighet

Andlig frihet

Allt liv är självupprätthållande (≠ självtillräcklig) då en självrelation motiverar till självupprätthållande och allt levande är ändligt. Naturlig frihet/liv är automatiskt; det är att införskaffa mat, sova, föröka sig, ett instinktivt självupprätthållande beteende utan reflektion (det enkla bordet; tex jaga) – alla levande varelser utom människan. 1. självreproducerande; 2. negativ självrelation (upplever smärta, jfr en sten) --> sträva efter att vara sig själv; 3. överskott av tid; självupprätthållande aktiviteten ger mer livstid än vad som krävs för överlevnad.

Otto Neuraths båt: människan är likt sjömän ute till havs. För att bygga om skeppet tar vi en bräda i taget och låter resten agera stöd. På samma sätt upprätthåller vi vår integritet när vi omvärderar våra beslut. Omgiven av samhällets normer kan jag fortfarande ifrågasätt, förändra eller följa normerna. Att förstå ngt som en del av ens liv är inte en teoretisk observation utan en praktisk självupprätthållande aktivitet; integritetens bräcklighet återigen motiverande.

Andlig frihet/liv skiljer sig inte metafysiskt utan i praktisk självrelation genom att själv välja sina drivkrafter. Soc + hi varelser som kan ifrågasätta och ändra våra liv; dubbelt borde = krav på vad vi borde göra + ifrågasätta och själva välja svaret till frågan “vem bör jag vara”. Högre former av naturlig frihet: 1. livets syften normativa > naturliga; bevara mitt liv men också min praktiska identitet = inte underkastad begär och ändamål utan ansvarig för dem, inget man uppnår utan ngt man är trogen. Prioriteringsordning mellan praktiska identiteter = existentiell identitet; 2. negativ självrelation; konflikter mellan eller inom praktiska identiteter, försöka vara trogen eller ändra sina praktiska identiteter; 3. kunna fråga vad borde jag göra med mitt liv (hinner inte allt) att hänge sig är att praktisera prioriteringar och döma andra aktiviteter som distraktioner.

Om föräldraskapet eller den politiska aktivismen inte kunde förlora sitt grepp om oss, skulle vi inte kunna bejaka dessa praktiska identiteter som våra egna, fria åtaganden.

Den möjliga krisen är därför inneboende i vår förmåga att ta ansvar för vad vi gör och ställa den ångestladdade frågan om vad vi borde göra med våra liv. Det handlar inte om att övervinna denna ångest en gång för alla utan om att äga den som ett villkor för vår frihet (s. 232–233).

Marx: Nödvändighetens rike = konsumtion/produktion av medel för vårt uppehälle; medel för ändamålet att leva fritt, andligt liv. Enbart levande arbete producerar värde, som står i proportion till den livstid som krävs. Mått för social rikedom i kapitalismen (kapitalansamling = levande arbete omvandlat till dött arbete. kapitalismens kapaciteten för tillväxt förespråkarnas främsta argument för att det är det bästa möjliga ekonomiska systemet (s. 278)). Det negativa måttet på värde (tiden i nödvändighetens rike; som kompenseras m pengar) behandlas som det positiva (som om det vore mått på frihet), det ekonomiska livets medel behandlas därmed som livets ändamål. Negativt värde eftersom det minskar tiden i frihetens rike = livstid som inte behövs för överlevnad. Värdet av arbete bestäms av hängivenheten/att ngt motsvarar vad det borde vara. Tiden i frihetens rike har ett egenvärde och är ingen negativ kostnad som kräver ersättning. Andlig frihet ovillkorligt enl Marx = immanent kritik av liberala demokratin som värdesätter dött arbete. OBS att kapitalismen är det hi möjlighetsvillkoret för de ideal om jämlikhet och frihet han själv åberopar; produktionsförhållande / eko relationer bidrar med produktiva, reala grunden för all jämlikhet och frihet. Kapitalismen identifieras av att ekonomisk makt är grunden för sociala orättvisor (köpare – säljare) och att varje deltagare rent formellt är fri men jag säljer sitt liv/tid erkänns som värdefull.

Martins immanenta kritik av Marx är att han uttryckligen kritiserar det kapitalistiska måttet på social rikedom, men anv det kapitalistiska begreppet och def av värde. Omvärdering av värdemåttet är möjlighetsvillkoret för demokratisk socialism = utgör immanent kritik av både liberalismen och kapitalismen.

socialt tillgänglig fri tid ≠ fritid. Fritid är helt frånskilt ditt arbete, det är en flykt som enbart möjliggör återhämtning för profitens skull.

Skillnaden mellan lön för en arbetstimme och det producerade värdet utgör det relativa mervärdet. Utveckla teknologi (tillfälliga superprofiter innan alla gjort samma effektivisering)--> värdet på varan minskar--> levnadskostnaderna minskar --> lönerna hålls nere och produktion per arbetare ökar. Överskott av arbetslösa väsentligt för utvinnandet av relativt mervärde; ökad effektivitet innebär ökad arbetslöshet som passar kapitalismens ojämna produktionstakt där arbetare dessutom tvingas acceptera lägre löner; inneboende kris eftersom minskade löner --> minskad konsumtion vilken är nödvändig för värdetillväxt. Tvingar till att anställa folk till onödiga jobb. Ju fler verksamheter som kan omvandlas till köpa – sälja tex sjukvård, utbildning, allmännytta, hushållstjänster, desto fler källor till vinst = varufiering.

Kapitalismens dynamik är alltså inte inriktad på att lösa problemet med arbetslöshet, utan gynnas aktivt av arbetslöshetens existens (s. 325).

Exploateringen av lönearbete är den enda källan till tillväxt, minskad tid i frihetens rike. Kriser kan inte undvikas eller lagstiftas bort eftersom det är en inneboende aspekt av kapitalismen. Därför kommer socialdemokratiska reformer att minska den rikedom den syftar till att fördela mer jämlikt, så länge det kapitalistiska värdemåttet består. Basinkomst kan tex inte befria oss, det ger oss bara medel att exploatera ngn annans arbetstid.

Marx visar att exploateringens dynamik är inneboende i kapitalismens sociala form och inte kan reduceras till individuell illvilja eller välvilja (s. 282).

Under begreppet socialdemokrati samlar Martin omfördelningspolitiska modeller som reducerar socialismen till politisk administration och ekonomisk fördelning (bla Naomi Klein), med ett bibehållet kapitalistiskt värdemått – det utgör således inte alternativ till kapitalism när enbart fördelningen men inte produktionen av rikedom ses som politisk. Demokratisk socialism däremot syftar till en ny def av värde. I demokratisk socialism exploaterar inte teknologisk utv vårt socialt nödvändiga arbete utan expanderar vårt socialt fria tid; staten ska vara underordnad samhället, inte ett organ överordnat samhället. Automatisering minskar nödvändighetens rike och möjliggör (individuell och kollektiv) reflektion över vilka verksamheter som är ändamål i sig. Vi lever våra liv i nödvändighetens rike i ljuset av hur vi vill ha det i frihetens rike, hur vi organiserar vårt liv = kräver frigörelse av statens former. På ett grundläggande plan för ett andligt liv krävs någon form av stat, någon form av institutionell organisering av våra livsaktiviteter som styrs av normer till vilka vi förbundit oss; sociala institutioner är inte nödvändigtvis uttalade, men alltid underförstådda i det vi gör och i alla former av praktisk identitet.

För att leva ett fritt liv måste vi kunna känna igen oss själva i det vi gör, och ser våra praktiska aktiviteter som uttryck för våra egna åtaganden och värderingar (s. 343). det kräver att vi kan göra val

Under kapitalismen är vi alla i praktiken hängivna ett ändamål (profit) i vilket vi inte kan känna igen vår frihet och välmåga som ett ändamål i sig, vilket oundvikligen leder till alienerande former av socialt liv (s. 344).

Under den demokratiska socialismen ingår det i vår sociala uppväxt att lära oss att ta ansvar för den normativa frågan angående vilka slags fritidsaktiviteter det är värt att ägna sig åt (s. 357).

För att vi alls ska kunna ha något begrepp om det goda och det rättvisa måste normerna förkroppsligas i hur vi behandlas som personer (hur vi erkänner varandra genom våra sociala institutioner) och hur vi håller varandra ansvariga för det vi gör (s. 413).

Friheten som kvarstår innehåller plikter och ansvar i våra praktiska identiteter; bunden av åtaganden ist för nödvändigheter dikterade av materiella behov; inte fri från utan fri att ha en praktisk identitet.

Våra skäl att lita på varandra måste vara förkroppsligade i institutionella praktiken, vilket kräver att vi omorganiserar samhället i ljuset av den demokratiska socialismens principer (s. 453).

Dessutom är [Hegels] Idén om vilka vi är inte kontemplativ. Vi kan inte upptäcka vilka vi är genom introspektion, utan endast genom att uttömma oss själva i ett helhjärtat engagemang, där vi sätter oss själva på spel - riskerar oss själva - i vad vi gör och hur vi erkänns av andra. Idén om vilka vi är utgör inte ett abstrakt ideal som ligger utanför vår livsform. Idén om vilka vi är utgör den konkreta normativa princip i vars ljus vi kan lyckas eller misslyckas med att vara de vi strävar efter att vara (s. 427).

Hegel anser Idén om frihet enbart är närvarande i staten, deltagandet i staten är inte frivilligt utan ett grundläggande och ofrånkomligt villkor för alla andliga fria varelser, “som från första början formas av socialt instiftade normer.” (s. 267). Felaktigt att tillskriva Hegel idén om metafysiskt nödvändigt framåtskridande genom historien, för Idén om frihet är beroende av våra sociala praktiker. Hegel : överproduktion leder till arbetslöshet el fattigdom så länge social rikedom bygger på lönearbete. Marx kritik av kapitalismen bygger således på Hegel.

Eftersom allting vi gör och allting som har betydelse för oss är en form av social aktivitet måste vi, för att förverkliga vår egen frihet, även förverkliga andras frihet. För aatt någon av oss ska kunna erkännas som fri måste andra ha sin egen fria tid att bekräfta eller utmana vår självförståelse (s. 377).

Att leva ett fritt liv kan inte reduceras till en individuell bedrift. Både hur mycket fri tid vi har och vad vi kan göra med vår fria tid beror på hur vi organiserar samhället (s. 370).

noter:

Om vanan tenderar att försvaga och avtrubba våra upplevelser så är det för att vanan minskar tidens inverkan på våra sinnen (s. 130).

Medan Black Power-rörelsen gjorde anspråk på upploppen som en del av ett frigörelseprojekt, påpekade Knig att de inte hade någon faktisk kontroll över upploppens utveckling och därför ingen faktisk auktoritet angående den uttalade meningen med kravalldeltagarnas handlingar. Endast organiserad politisk handling kan göra anspråk på en sådan auktoritet (s. 394).

* upplysningens frihetssträvan = människans utträde ur självförvållad omyndighet enl Kant

* sovjetiska lagstiftningen under Stalin ändrade bokstavligen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” till “av var och en efter förmåga, åt var och en efter arbete” (s. 314).

* Kirkegaard : “livet kan bara förstås baklänges men måste levas framlänges”

2023-05-17

#martin hägglund #vårt enda liv

0 notes

kanslomassigtstord · 5 years ago

Text

2019-02-18

Idag var dagen då jag bestämde mig.

Med lite hjälp och stöttning av min sambo, bestämde jag mig för att skriva ett brev till mitt ex. Ett brev där jag berättar exakt hur natten när han tvingade sig på mig kändes, hur mycket det förstörde mig och hur dåligt jag mått. Berätta om alla mardrömmar jag haft, om paniken som uppstått när jag trott att jag sett honom någonstans. Jag vill berätta om varför jag inte ville att han skulle röra mig efteråt, hur äcklig jag kände mig i mitt eget skinn och hur lite jag tyckte om mig själv. Hur alla de fina känslor jag haft för honom dog, hur de togs ifrån mig på några minuter och hur jag såg på honom efteråt och bara kunde känna sorg, avsmak och någon djupt begraven ilska som jag inte kunde placera. Jag vill berätta för honom hur länge jag klandrade mig själv, hur lång tid det tog för mig att inse vad som faktiskt hade hänt och att sanningen som jag själv försökt förtränga bubblade upp tillslut. Jag vill berätta den egentliga anledningen till att vi tog slut, att den inte var på grund av det där tjafset. Att anledningen var att jag inte kunde känna annat än illamående, att jag hade slut på ursäkter till att inte ha sex, att jag knappt klarade av att se mig själv naken utan att känna mig äcklig. Att anledningen var att jag kände mig så jävla liten efter att ha suttit och torkat hans jävla tårar efteråt när han sa att han ångrade sig och att han visste att han gjort fel. Och jag sa att det var okej. Men vad skulle jag säga? Jag satt där med hans huvud i mitt knä och sa att allt var okej men kunde knappt fokusera för allting gjorde ont, fysiskt och psykiskt. Den lilla självrespekt jag hade försvann tillsammans med allt jag känt för honom men ändå så vågade jag inte lämna honom där och då. Han var ju redan så ledsen. Och jag vill berätta att jag var så mån om att han inte skulle vara ledsen att jag stängde av mitt, fast det i själva verket skulle varit jag som låg där i fosterställning och hulkade. Det skulle varit jag som inte klarade av att se honom i ögonen, det skulle varit jag som mådde så dåligt att jag kräktes. Men i själva verket var det han, och jag ångrar än idag att jag inte lämnade honom på plats.

Jag vill varna honom för att göra såhär mot någon annan igen. Jag vill att han ska veta att jag är trött på att vara tyst, trött på att han ska få leva sitt liv i ovisshet och att mitt ska förstöras varje dag av tanken på vad som hände. Jag är trött på att han sover gott om nätterna och jag vaknar av mardrömmar där scenen spelas upp gång, på gång. Jag vill säga honom att om någon frågar, så kommer jag berätta vad som hände. Jag klarar inte av att vara tyst mer, om någon frågar mig vad det var som hände så kommer jag säga sanningen. Jag vill att han ska veta att han ska lämna mig och mina vänner ifred, att han inte ska ta kontakt med varken mig eller någon jag håller kär. Jag vill att han ska veta att hans namn nu är en svordom hos alla mina vänner.

Jag vill kunna gå vidare. Och jag tror inte jag kan det förrän han har fått veta och förstått. Jag vet bara inte var jag ska börja. Det kanske tar veckor, månader att skriva brevet till honom. Men det kommer skickas, förr eller senare. För jag är så jävla trött.

- känslomässigtstörd (20:11)

11 notes · View notes