#men kanske kan hjälpa någon?

[zzzora]

[svenskjavel]

Hej! Jag undrar om du eller dina följare kanske kan hjälpa mig, det är nämligen så att jag försöker komma på namnet på en bok som jag läste när jag var liten (säg kanske 2002-2007 någon gång) som handlade om berguvar. Vill minnas att den var illustrerad och lite läskig. Jag har för mig att den handlade om en flicka som på något sätt stötte på berguvar. Jag har googlat och googlat, och får inga svar och min mamma minns inte heller. Hjälp???

Ingen aning själv, förhoppningsvis är det någon som har ett minne av vad det kan vara för bok

Min första tanke var Vildhäxa serien men insåg rätt snart att den inte stämmer in alls

[ultra-force-au]

Anpassningar I En Viss Takt

Sammanfattning: Den första veckan de har Chiro i sitt liv vill han bara vara hjälpsam.

Rating: G

Genre: Familj

Förhållanden: Chiro och aplaget, Chiro och Blå

Varningar: Ingen

Språk: Svenska

Svart och Gul gick in i köket.

Gul sträckte ut sitt kropp. Hon stönade medan hon gjorde det.

Det skulle vara första gången någon av dem hade ätit på ungefär femtio år. Nåväl, för aporna åtminstone, Chiro hade ätit timmar innan han hittade dem.

Det hoppades de i alla fall.

Vad de inte förväntade sig var att Chiro sopa golven.

Det fick dem att sluta röra sig. De blinkade några gånger innan de tittade på varandra, sedan tillbaka på Chiro.

"Chiro, vad… vad gör du?" Gul frågade och höjde på ögonbrynet.

Chiro tittade upp. Han tittade på Gul med ett leende.

"Sopar!" Chiro kvittrade.

"Ja, men varför?" Svart frågade. "Du behöver inte göra det."

"Åh! Jag vill bara hjälpa till. Det här stället har inte använts på väldigt länge, eller hur? Så jag vill hjälpa till genom att städa upp."

Gul log sött. Hon hindrade sig själv från att bilda ett hjärta med svansen. Hon höll handen upp mot ena sidan av munnen när hon vände sig mot Svart. Hennes ögon var fortfarande på Chiro.

"Han är föräldralös, eller hur?" Gul viskade. "Vi borde behålla honom."

Svart skakade lätt på huvudet. Ena änden av hans läppar kröktes. Han höjde bara sin hand.

"Vi kan få golven, Chiro. Men," Svart eyed stolarna, "om du vill hjälpa till, skulle vi uppskatta om du kunde damma av stolarna och bordet för middagen. Vi tar hand om resten."

Chiro flämtade av glädje; han hade ett stort leende på läpparna. Han ställde sopborsten mot väggen och gick för att torka av bordet och stolarna som han blivit ombedd.

Gul kunde inte låta bli att le bredare.

Hon gick fram till kylskåpet och öppnade det. I samma ögonblick som hon gjorde det slog det henne att de inte hade något som inte hade gått ut. Kylen var mestadels tom och det som fanns där var mögligt.

Hon stängde den efter en stund. Gul tittade på Svart.

"Öh, vi kanske måste beställa in mat eller gå ut och äta. Vi… har egentligen ingenting."

"Visst, det glömde jag." Svart harklade sig. "Vi får gå ut. Blå skulle inte tillåta oss att beställa med hur Superroboten är."

Gul suckade. "Ja, ingen tvekan om det."

"Tjoho! Restaurang!" Chiro jublade. "Jag vet ett riktigt bra ställe för mat!"

Han slutade torka av stolen. Han sprang ivrigt ut ur köket. Chiro stöttade nästan i Blå på väg ut. Blå snubblade och föll nästan tillbaka som ett resultat. Han släppte en upprörd suck.

Han såg sig omkring i köket. Han rynkade på näsan vid anblicken.

"Allt är mycket smutsigare än jag trodde… det här kommer att ta en hel dag att städa, om inte en vecka!"

Svart klappade honom på axeln. "Oroa dig inte, Blå, vi ska hjälpa dig."

Blå log lite och lugnade sig.

Chiro betalade för middagen. Ingen visste hur eller varför han hade pengarna till det. Allt han gjorde var att le glatt mot dem som svar, som om det inte var någon stor sak.

Nåja… de åt middag, åtminstone.

—————

Gul gjorde sig redo att gå ut.

Hon såg till att hjälmen satt ordentligt på huvudet. Hon ville inte att den skulle falla av vid någon gång och således göra henne obegriplig för alla människor hon skulle stöta på. Det sista hon behövde var att göra det mer komplicerat än vad hon behövde.

Gul kände en hand på sin arm. Hon tittade ner, sedan upp på personen bredvid henne.

Chiro hade ett upprymt leende på läpparna och sina ögon gnistrade.

Hon svor att han var en sådan söt unge.

"Får jag följa med, Gul?" Han frågade.

Gul log och klappade honom på huvudet.

"Ledsen, Chiro, jag måste uträtta några ärenden." Hon avböjde försiktigt. "Jag tvivlar på att du skulle vilja följa med på något tråkigt ärende."

Chiro plutade och korsade armarna.

"Jag har gjort de förut! Dessutom, har ni ens pengar?"

Gul öppnade munnen för att svara självsäkert tills hon tänkte på det.

Hon öppnade upp sin hjälm. Hon sträckte in handen där tills hon hittade sin plånbok. Gul tog ut sin hand och kollade.

En fluga flög ut ur den.

Hennes ögon blev blanka.

Hon trodde att hon hade lite pengar där inne. Det hade hon tydligen inte.

Gul là tillbaka den. "…Ja, jag måste ta dig med mig." Hon log nervöst.

Chiro gick genast för att sätta på sig skorna. Han verkade så jätteglad över att göra detta också. Ärenden var inte det mest spännande i världen, men det hindrade inte det leendet på läpparna.

Allt han ville göra var att vara hjälpsam. Gul kunde inte vara för arg på det.

"Okej, Chiro," hon började, "du måste lyssna på mig när vi är där. Inte lekande, inget vandrande, och inget som inte står på listan, okej?"

"Mhm! Inga problem, Gul!" Chiro lydde.

Gul tog tag i hans hand och de gick ut.

Hon hoppades att han skulle följa vad hon sa utan något trots. Hon hörde hur barn inte alltid lyssnade, så hon visste inte hur Chiro skulle bli. Han var trots allt ett litet barn, även med allt de alla måste göra nu. Träning, förbereda honom för ledarskap, uppfostra honom, allt.

När de kom dit var Chiro förvånansvärt hjälpsam.

Han gick igenom inköpslistan, han tog saker och la dem i vagnen utan att gå för långt ifrån henne, och han såg till och med att det inte var för dyrt. Allt rymdes inom budget som Gul och Blå tänkt ut på i förväg också.

Det fanns faktiskt fortfarande en del pengar över från den summan. Gul lät Chiro gå och hämta lite saker för sig själv, som en liten belöning för att han varit så snäll och hjälpsam.

Hon log stort och kände sig stolt över honom.

Det verkade som att Chiro menade det när han sa att han gjort ärenden tidigare.

—————

Röd spände fast selen på sig själv.

Han tittade över till Grön. Hon tittade tillbaka på honom och nickade. Han var lika redo som Röd var.

De två hoppade av och började spruta Superroboten.

Chiro tittade på en annan sele och en sprutpistol som låg nära halsen. Han tittade på Blå.

"Kan jag hjälpa till?" Han frågade.

"Nej." Blå svarade. "Du är alldeles för ung för det här. Du är bara... Vad, fem? Sex?"

"Sju," Chiro rättade.

"Ändå kommer du bara att bli skadad om du göra det här. Det är bäst om du låter oss sköta städningen tills du blir äldre."

Chiro plutade och korsade armarna. Han slog ner röven medan han tittade bort. Han satt där med benen i kors. Chiro trodde att han var en stor pojke, han kunde hantera det här.

Blå suckade bara genom näsborrarna.

Han förstod att Chiro ville hjälpa till, men han var för ung för att göra sånt här skit. Han kunde vara arg över det allt han ville, men det var för hans eget bästa. Det sista de behövde var att få Chiro antingen skadad eller dödad.

Detta inkluderade inte ens hur Chiro var deras nya ledare—han ville inte ens komma in på hur ung Chiro var för den positionen—eller hur viktig han verkligen var. Han kunde inte berätta det för pojken, det var helt upp till Svart att berätta för honom när han trodde att tiden var rätt.

Chiro såg att Blå tittade på honom. Han pustade och vände sig om så ryggen vänd mot honom.

Blå rynkade på näsan.

Han måste påminna sig själv om att Chiro bara var ett barn. Så unga barn skulle bete sig på ett sådant sätt eftersom de inte att få som de vill ha. Han kunde inte vara för hård mot honom.

Knäpp.

Blå och Chiro gick omedelbart till kanten av bålytan. Blå höll upp sin arm framför Chiro för att hindra honom från att falla framåt.

Grön flämtade tungt och lät nästan som om hen hyperventilerade. Röd höll fast henne i vristen. Gröns fot höll fast i Röds arm.

Kabeln som kopplade hans sele till toppen av Superroboten bröts av på mitten.

"Är du okej, tjejig?" Röd frågade.

Grön nickade frenetiskt. "Mhm. Jag tror att jag såg mitt liv passera revy framför mina ögon."

Blå suckade djupt. Å ena sidan var han glad att Grön var okej. Å andra sidan var Grön vanligtvis bättre på detta. Det borde inte ens ha hänt från första början.

"Du måste vara mer försiktig, Grön. Jag vet att det var ett tag sedan, men så rostig kan du inte vara."

"Det är jag inte! Det är pistolen!"

Blå stönade. Han tittade på Chiro.

"Det är därför vi inte lät dig hjälpa till med den här sysslan, Chiro."

Chiro hoppade till och tittade på Blå. Hans ögon blev vidgade, uppenbarligen lite rädda. Han verkade bekymrad över Grön också, även om hon var okej nu.

Han nickade. "M- Mhm! Jag ska inte fråga om jag kan göra det här igen!"

"Bra, gå nu bort från kanten."

Chiro rörde sig snabbt bort som han blev beordrad.

Blå hjälpte Grön upp och de tog en titt på sprutpistolen. Det var något fel på mekanismerna och det sprutade inte ut vattnet ordentligt. Alla såg till att allt var i sin ordning innan de började städa.

Blå testade den andra sprutpistolen innan han kopplade upp Grön igen.

—————

Svart tog håret ur flätan.

Det var ett tag sedan han verkligen släppte ner det och borstade ut det. Han skulle inte tvivla på att det var en trasslig röra just nu.

Med en enkel våg med sina fingrar genom håret fick han sitt svar.

Japp, den behövde definitivt en borste, om inte en kam.

När var sista gången Svart borstade sitt hår? Det måste ha varit innan de satte sig i inaktivitet. Det var inte så illa, men han borde ha borstat det samma kväll som laget vaknade.

Han höjde handen för att föra borsten närmare.

Chiro kom sedan in i rummet.

"Hej, Svart? Kan jag-" Chiro flämtade.

Svart tittade på honom när Chiro sprang över till honom.

Han höll Svart hår i sina händer. Chiro tittade på det med förundran. Det var som om han aldrig hade sett långt, tjockt hår förut.

Tja, Svart antog att det var vettigt. Chiro hade inte sett någon av dem utan hjälmen av ännu. Han skulle bli intresserad av det någon gång.

Chiro lekte med det. "Jag visste inte att ni hade hår!"

Svart skrockade bara åt det.

"Vad trodde du att vi hade under dem?"

"Öhh," Chiro satte sin hand på hakan, "jag vet inte. Bara era hjärnor där under eller något. Ni tar ju knappt av er hjälmarna."

Det roade honom. Han trodde inte att Chiro skulle komma med teorier om vad som fanns under apornas hjälmar.

Men i slutändan…

"Tja, jag kan inte klandra dig för att du försöker ta reda på vad som finns där under. Vi trodde inte att vi skulle ta av dem ännu förutom att sova och bada." Svart förklarade.

Chiro lutade på huvudet. Han hade en förbryllad blick i ansiktet.

"Hur kommer det sig?" Han frågade.

"Vi vaknade bara för tre dagar sedan." Svart började. "Det finns en stor risk att vi kommer att bli attackeras snart och vi måste vara redo. Vi får inte låta oss bli sårbara."

Det tog några sekunder, men Chiro nickade som svar. Han förstod helt vad Svart sa och han var glad över det.

Chiro såg sig omkring innan sina ögon landade på borstarna och kammarna i närheten.

"Kan jag hjälpa till då?" Chiro tittade på honom. "Borsta ditt hår, menar jag."

En ände av Svarts läppar krökte. Han kunde inte se skadan i det. Han flyttade svansen till sin andra sida och klappade bredvid honom.

"Gå och hämta den svarta borsten."

Chiro log och tog det han bad om. Han satte sig ner och borstade det åt honom.

"Det är verkligen långt och mjukt."

"Jag försöker hålla det välskött. Grön och jag har det längsta håret i laget."

Chiro stannade ett ögonblick och blinkade några gånger. Han fortsatte att borsta.

"Verkligen? Jag trodde att Gul skulle ha långt hår."

"Med hur hennes hår tenderar att bli, föredrar hon att hålla det kort." Svart svarade.

"Huh…" Chiro lät det sjunka in. "Tja, öh får jag fråga er några saker, som varför är era namn bara färger? Varför inte riktiga namn?"

Svart fnissade. Han kunde inte låta bli att känna sig road och glad över hur nyfiket det lilla barnet var. Det var härligt att se hur Chiro var tillräckligt bekväm med dem för att ställa dessa frågor.

Svart försökte svara på alla frågor han kunde, även om det fanns några som han inte riktigt hade ett svar på, som varför deras namn var som de var.

—————

Grön tog ut kaffekannan från sin plats i kaffebryggare.

Han hällde upp det i en blå mugg. Hon tillsatte sedan mängden socker och grädde som Blå vanligtvis gillade i sitt kaffe. Efteråt rörde Grön om det och satte sedan locket på koppen. Han såg till att det var tätt där.

Hen hällde upp resten av kaffet i en annan blå kopp. Hen ställde in den i kylen så att Blå kunde få iskaffe senare.

Chiro kom in i köket. Han gick fram till skåpen för att hämta lite snacks. Han lade märke till kopparna som Grön hade i sina händer.

"Vad är det där?" Han pekade på kopparna.

Grön tittade på honom en stund innan hen tittade på kopparna. Det klickade då att han syftade på kaffet.

"Åh, det är bara kaffe jag gjorde till Blå." Grön svarade. "Han vaknade lite sent idag, så jag ska ge honom sin kaffe."

"Får jag ge det till honom?" Chiro frågade glatt.

Grön skrockade och viftade på svansen. Hen hade ett stort leende på sina läppar.

Åh, han var en så söt liten unge. Han kanske är längre än de flesta aporna, om så bara lite, men hon tyckte att han var bedårande.

Han räckte över resemuggen till Chiro.

"Ja, var så god, Chi-Chi! Du vet hur man tar sig till labbet, eller hur?"

Chiro nickade.

"Blå finns där inne. Åh, och låt honom veta att jag gjorde kaffet den här gången, okej?

"Okej, det ska jag!"

Chiro sprang iväg till labbet. Grön kunde inte låta bli att le åt hans upphetsning.

När han kom fram till labbet öppnades dörrarna automatiskt för honom. Han saktade inte ner takten när han gick för att ge Blå koppen.

"Hej, Blå! Jag har din-"

Han snubblade över sig själv. Chiro tappade koppen; den flög framåt. Han föll med ansiktet först till marken.

Efter att koppen slagit i marken en gång, tog Blue snabbt tag i den.

"Jag är ledsen! Jag menade inte att-"

"Du måste vara mer försiktig, Chiro." Blå såg på honom, sitt uttryck strängt och kallt. "Du kunde ha skadat dig själv allvarligt, för att inte tala om om den här koppen inte hade ett lock eller om det inte satt så tätt på plats som den gjorde, den kunde ha kommit överallt."

Chiro tittade ner och nickade. Han mådde riktigt dåligt över det.

Blås uttryck mjuknade. Han tog ett tyst djupt andetag. Han måste påminna sig själv om att han var ett barn, han kunde inte vara hård mot honom. Det var också en olycka, något han inte kunde skylla på någon för.

"…Är du okej? Ditt ansikte blev väl inte alltför illa skadat?" Han frågade.

Han skakade på huvudet. "Det- Det gör lite ont, men jag är okej."

Blå suckade lättad. Han inspekterade sedan koppen för se om den var skadad.

"Gå långsammare nästa gång. Jag är säker på att du bara var glad över att få det här till mig, men jag vill inte att du ska skada dig och jag vill inte att Svart ska göra en kopp till åt mig."

"Grön gjorde ditt kaffe, faktiskt."

Blue lyfte på huvudet och ögonbrynen gick upp. Han tog en klunk av kaffet. Han nynnade och log.

Det var en aning för mycket grädde, som vanligt när Grön gjorde den.

Hans svans svajade från sida till sida.

"Säg till honom att jag sa tack—utan att springa den här gången."

"Okej!"

Chiro borstade av sig och gick därifrån.

När han väl var ute ur rummet släppte Blå leendet. Hans svans fortsatte att svaja medan han återgick till arbetet.

Det här skulle bli en återkommande händelse, eller hur?

—————

Självklart var det Röds tur ikväll.

Han skulle fixa några delar av Knytnävsraket 1, men sedan sa Svart att det var Röds kväll för att diska. Han skulle ändå göra dem, alla hade ett schema de kommit överens om, hur mycket han än inte ville just nu.

Om han hade tur kunde han få dem gjorda och överstökade snabbt, även om det fanns gott om disk i diskhon.

Han suckade innan han tog tag i svampen.

Röd hörde fotsteg som blev högre och närmare när personen kom närmare. Högljudd, inte en oro i världen, lite tung och hård på marken, han visste vem det var bara på grund av det. Han hade det inte helt memorerat ännu, men han visste att det var annorlunda från de andra.

Chiro.

I samma ögonblick som han kom in i köket tittade Röd bakom sig och log.

"Hålla, Unge. Vad gör du här så här dags?" Hans svans svängde till vänster och höger.

"Hämtar lite vatten innan jag gör mig redo för att gå och lägga mig."

Chiro öppnade kylen och tog en vattenflaska. Han tittade på Röds händer. Hans små koslickar gick upp. Han tittade upp på hans ansikte igen.

"Behöver du hjälp med disken?"

Röd var på väg att avböja, men han tänkte på det ett ögonblick.

Även om det bara var att skölja av disken medan han gick igenom dem och Chiro torkade av dem, skulle det gå fortare. Om Röd blev klar med det tidigare skulle han förmodligen kunna göra mer med Knytnävsraketen än han ursprungligen hade planerat att göra.

Ett leende kröp fram i hans ansikte. Han tänkte inte på att göra mer än att fixa något. Röd kunde lika gärna göra andra saker med den när han var klar.

Han vände sig mot diskhon.

"Tja, varför inte?" Han pekade bredvid sig själv med tummen. "Du kan komma hit, skölja av disken och ställa dem i diskstället när jag är klar med dem."

Chiro nickade och gick över till hans sida.

Röd började diska. Varje diskad disk gavs till Chiro. Han sköljde dem och ställde undan dem.

De pratade medan de gjorde det. Röd initierade det eftersom om de skulle ha Chiro på obestämd tid kunde han lika gärna veta lite mer om barnet.

Chiro verkade vara precis som vilket vanligt unge som helst i hans ålder, om än en smart sådan som bara råkade hitta dem och väcka dem. Han gillade sina videospel, sina tv-program, allt som Röd trodde att en sjuåring skulle gilla eller vara intresserad av. Det fanns saker han aldrig hört talas om, men han antog att det skulle vara fallet för att vara i inaktivitet i femtio år.

När de var klara, vilket inte tog så lång tid, torkade de av händerna.

Chiro gick bort från Röd. "Godnatt! Vi ses imorgon!"

Han stötte nästan i Gul.

"Hej, Chiro. Ska du inte ligga i sängen nu?"

"Det är därför jag ska gå och göra mig redo för att gå och lägga mig!" Chiro log mot henne.

Gul skrockade och log tillbaka. Hon tog tag i honom och kastade honom över axeln.

"Tja, antar att jag ska se till att du gör det."

"Hej! Jag kan göra det själv, du vet!" Chiro protesterade. "Sätt ner mig! Gul!"

Röd skrockade åt synen; hans svans viftade tungt.

Han fortsatte med att fixa ett par delar av Knytnävsraketen. Röd kunde dock inte göra mycket efter det.

När Röd kände sig ganska trött gick han och lade sig och gick med de andra.

—————

Vid varje hörn försökte Chiro hjälpa Blå med något.

Han kunde hjälpa de andra under hela veckan, från att hjälpa Grön med att reparera något till att försöka hjälpa till Svart och Gul med matlagning, men han fick inte hjälpa Blå så mycket. Det mesta han gjorde för Blå var att ge honom kaffe för ett par dagar sedan.

Blå försökte avvisa honom i varje ögonblick. Det fanns saker som han kunde göra själv, och andra som han helst inte skulle riskera att Chiro skulle hjälpa honom med.

Trots att Blå avböjde Chiros erbjudande om att hjälpa, fortsatte han att envisas. Han hade mycket tålamod i början av dagen, men det började tunnas ut lite i taget.

Han behövde påminna sig själv om att Chiro bara var ett barn, ett som de skulle uppfostra och träna.

Blå kunde inte låta sig bli frustrerad på honom.

Chiro gav Blå sitt kaffe den morgonen, han försökte hjälpa honom att städa—han var tvungen att få det området för Chiro två gånger—han gav honom böcker som han behövde och mycket mer som kunde vara en lista. Blå hade inte en timme på sig att räkna upp allt.

En del av det var bra, som kaffet och böckerna, men det fanns skit som han inte kunde och inte borde hjälpa till med.

Som vad Blå gjorde just nu.

Chiro gick till hans sida medan Blå gick.

"Borde du inte ha någon som hjälper dig att bära en del av det där," lutade Chiro på huvudet, "eller åtminstone hjälpa till med dörrar och sånt?"

"Jag mår bra, Chiro. Gå och lek eller något." Blå höll blicken framför sig när han svarade. "Har inte du träning att göra, faktiskt?"

Han skakade på huvudet. "Nej, Svart sa att jag skulle börja med det imorgon."

"Jaha, och lunch då? Jag tror inte att jag har sett dig äta förutom frukost."

Chiro tänkte en stund.

"Ja, Röd gav mig lunch tidigare."

Blå höll hårdare i lådan.

"Har du inget annat du hellre skulle göra? Något överhuvudtaget?"

"Nix! Jag vill kunna hjälpa till! Jag får inte göra så mycket med människor jag bor med."

"Det finns vissa saker du inte kan göra i din ålder, Chiro. Du kan bli allvarligt skadad eller skada någon annan, särskilt om det görs felaktigt."

Chiro rynkade pannan lite.

Det kom inget svar ett ögonblick.

Blå tittade bredvid honom bara för att inse att Chiro inte var där längre. Han visste inte när, men han gick. Han andades hörbart ut genom näsan.

Han talade bara sanning, ingenting att såra hans känslor där alls. Det var bättre om han skötte det här, med tanke på att allt var glas och kemikalier.

En felaktigt rörelse och något kunde gå sönder eller spilla.

"Blå! Du glömde något!" Chiro skrek plötsligt.

"Det finns inget sätt att jag-"

Blås ögon vidgades.

Chiro sprang med en kantstött bägare i handen och försökte komma ikapp Blå. Även om han glömde det, var det inte det som fick honom att oroa sig.

"Chiro!"

Det skarpa skriket fick Chiro att sluta. Han insåg att han sprang istället för att gå.

"Förlåt."

Chiro fortsatte att gå mot Blå, den här gången men gick han till honom.

Trots det snubblade han.

Han tappade bägaren.

Smäll!

Blå stirrade på de brutna bitarna en stund; han tittade upp på Chiro. Hans grepp om lådan blev hårdare, nästan darrande.

"Jag är- Jag är ledsen, Blå! Jag menade inte att tappa det! Jag ska sopa upp det-"

"Nej."

Chiro vände sig om för att titta på honom och stoppade sig själv halvvägs från att springa iväg för att hämta en sopborste och sopskyffel. Hans ögon mötte Blås, men Blå tittade honom inte riktigt i ögonen.

Blå blottade sina huggtänder och ett lågt morrande kom fram.

"Du ska inte hjälpa till längre." Blå började. "Ju mer du har försökt hjälpa mig, desto mer gör en majoritet av det precis tvärtom. Jag vet att du försöker vara hjälpsam, men du gör det bara värre!"

Chiros ögon vidgades.

Han tryckte ihop läpparna. Hans händer blev knytnävar, och de blev så täta att de darrade. Hans stora blå ögon fylldes av gigantiska tårar som täckte halva hans syn.

Blå lade märke till hans ansiktsuttryck, sorgen och förvirringen. Hans eget uttryck mjuknade efter att han insåg vad han just sagt.

Han lät sin irritation ta över.

Innan Blå hann säga något, vände Chiro sig om.

"…Okej…" Hans röst skakade.

Han gick bara iväg. Han torkade bort tårarna från ögonen.

Blå fick en smäll på huvudet bakifrån.

"Vad i helvete, Blå?" Gul skällde ut. "Han är bara ett litet barn! Du behövde inte snäsa av honom så där!"

Svart knuffade försiktigt tillbaka Gul lite. Han lade sin hand på Blås axel.

"Jag vet att det är svårt för dig att vänja dig vid en ny person, än mindre en ny ledare." Svart började. "Men du måste ha tålamod med honom, även om det är svårt. Som Gul sa, Chiro är bara ett litet barn, han kommer att ta det mer personligt och det kommer att påverka hur han gör säker när han blir äldre."

Blå överlämnade lådan till Gul. Han slöt ögonen och han muttrade.

"Jag kan inte tro att du får mig att känna skuld för det här…"

Svart sträckte ut handen och en sopborste och sopskyffel svävade över till honom.

"Vi tar hand om det här, du går och ber Chiro om ursäkt."

Blå nickade.

Han gick runt det brutna glaset innan han började springa tills han kom till rören. Chiro kunde inte ha gått för långt så snabbt. Han gick in och sköt genom Superroboten en tills han kom till korridorerna till deras rum.

Han gick bort till rummen. Chiros sovrumsdörr susade upp.

Chiro kom hit mycket snabbare än Blå förväntat sig, men samtidigt var han tacksam för att Chiro gick hit istället för utanför Superroboten.

Chiro satt på sin säng. Han hade benen upp till bröstet. Hans ansikte vilade på knäna. Han knackade sin hatt mot sidan av sitt vänstra ben. Hans ögon riktade helt enkelt mot sängkanten medan tårarna tyst rann nerför hans röda ansikte. Hans andning var långsam men stadig. Hans små koslickar föll neråt.

Blå stökade verkligen till den här gången, eller hur?

Han tittade nedåt; han knackade på dörröppningen för att få Chiros uppmärksamhet.

Chiro hoppade till av ljudet och tittade på Blå. Han torkade tårarna från ansiktet. Han vände sig bort från honom. En lätt snörvling undslapp honom.

Blå suckade innan han gick över till Chiros säng. Han satte sig i slutet av den. Han lade sin svans på Chiros arm.

"Jag ber om ursäkt, Chiro." Blå började. "Jag… Jag menade inte riktigt-"

"Är jag bara till besvär för er?"

Chiro avbröt oavsiktligt. Han tittade på Blå.

"Vill ni ens ha mig här?"

Blå höjde på ögonbrynen och ögonen vidgades.

Var det vad Chiro trodde, att han inte var önskad?

Han höjde snabbt sin hand.

"Chiro, om det är på grund av vad jag sa, då menade jag det inte. Jag brukar säga saker som jag inte menar när jag blir irriterad, som det som hände där."

Han tog ett djupt andetag.

"Alla verkar älska dig mycket redan, även Röd. Jag måste erkänna att jag inte är så van vid att ha dig här ännu. Jag är inte van vid att vara runt barn, mycket mindre än de andra. Jag skulle hellre ha en ledare som inte är ett litet barn heller, men det finns inte mycket jag kan göra åt den delen."

Blå tittade honom i ögonen. Han kunde se att Chiro lyssnade uppmärksamt på honom.

Blå tog av sig hjälmen; han lade sin andra hand i håret. Hans fingrar drog genom den.

"Vad jag försöker säga är att jag är ledsen," sa Blå, "och jag ska försöka vara mer tålamod med dig. Ta inte någon av mina irritationer personligt, att vara lättirriterad är precis som jag är."

Chiro stirrade på honom ett ögonblick. Han snörvlade igen.

Blå var verkligen inte bra med barn. Han borde vara mycket bättre på det här för Chiros skull.

Mindre brysk, trevligare formulering för förklaringen.

"Förlåt att jag försökte hjälpa till när du inte ville att jag skulle göra det." Chiro svarade. "Jag har egentligen inte människor som jag kan vara runt så mycket. Jag ville inte att ni skulle ignorera mig…"

Uppmärksamhet.

Det var allt han ville ha.

Blå ville inte ens tänka på hur det var för Chiro innan han väckte dem. Det var uppenbarligen hemskt nog för honom att sukta efter så mycket uppmärksamhet att han gjorde vad han kunde för att hjälpa till. Det spelade ingen roll om det var något litet eller om det var stort och viktigt.

Han ville bara bli lade märke till och uppmärksammad.

Blå klappade hans huvud med sin svans.

"Du behöver inte oroa dig för det, Chiro. Vi kommer inte att försumma dig eller dina behov. Jag skulle säga att du kommer att ha det bra med oss."

Chiro log mot honom.

Innan Blå insåg det, kramade Chiro honom. Han kramade honom ganska hårt.

Blå ryckte till och frös. Han förväntade sig inte alls tillgivenhet från Chiro. Han hade varit kärleksfull mot de andra aporna, men inte mot Blå.

Efter en stund klappade Blå hans huvud med handen.

Han harklade sig. "Nu assisterar du mig inte ner om jag inte specifikt ber om hjälp. Förstått?"

"Japp!" Han log ljust.

Han drog sig undan och sina små koslickar reste sig.

"Bra," Blå korsade armarna och rynkade pannan åt honom. "Gå nu och hjälp Svart and Gul med det brutna glaset och var försiktig. Det sista vi behöver är att ta dig till sjukstugan för något så minimalt och undvikbar."

"Jag ska vara försiktig!" Chiro sa.

Han brydde sig inte om hur Blå sa det.

Han reste sig upp och sprang tillbaka till platsen han tappade bägaren. Han var försiktig när han hjälpte dem att städa upp röran.

Blå fortsatte vad han gjorde innan den tappades.

Änden av hans läppar böjdes upp.

Blå skulle inte erkänna det, men han trodde att han kanske skulle gilla att ha Chiro här trots allt.

Det var en anpassning han behövde göra i sin egen takt.

[whitewaterpaper]

GO2: “The Ball” [S02E05].

Serie: Good Omens. Skapare: Neil Gaiman. Författare: Terry Pratchett & Neil Gaiman (boken). Författare: Neil Gaiman & John Finnemore (avsnittet). Regissör: Douglas Mackinnon (avsnittet). Publicerad: 2023. Medium: Amazon Prime Video.

Ses tillsammans med @kulturdasset.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Man känner att det börjar dra ihop sig i det här avsnittet där Aziraphale till synes omedveten om att snaran dras åt runt bokhandeln pliktskyldigt årsmötet för de lokala entreprenörernas förening. Jag säger entreprenörer då Azirazphale är mer inkluderande än man kanske skulle kunna tro. Tänker på att även sömmerskan blev inbjuden.  😇🤣

Apropå bokhandeln – undrar om den runda dörröppningen till foajén på insidan av butiken är ett homage till Tolkiens ”The Hobbit”?

På det hela taget ännu ett roligt avsnitt där det är en idel samling fummelpellar på bägge sidor om skranket. Furfur och Shax är roliga på sin sida och Muriel håller fanan högt som himmelens utsända ”spion” kring den lilla bokhandeln. Michael är imponerad är jag säker på. Sedan att Gabriel (i egenskap som ”Jim”) kliver ut och annonserar att han är där – men ingen tror honom.

Intressant inblick för övrigt vi får i vad som hände Gabriel, det verkar som om han medvetet gömt sina minnen för att skydda sig eller någon annan. Frågan är då, ingick det i planen att dumpa sig själv utanför bokhandeln? Visste han att, vad det nu än är som pågår i kulisserna, att Aziraphale och Crowley var de bästa kandidaterna att hjälpa honom/reda ut saker och ting? Är apokalypsen på ingång? Igen?

Lite fundersam är jag kring sms:en Nina fick, att de visas på griffeltavlan men det verkar som om det var ett listigt sätt bara att visualisera dem för tittarna. Undrar f.ö. hur intrigen med Nina och Maggie passar in i den större intrigen, något säger mig att det här är mer än bara ett tidsfördriv för Aziraphale och Crowley att tussa ihop dem.

Säsongsavslutning nästa avsnitt. Ser verkligen fram emot det!

Länkar.

Serien @ playpilot.se.

Serien @ epguides.com.

[aspiringsomethin]

Det vibrerar längst min nacke, sidorna av mina armar, på mina lår. Varje gång jag tar ett andetag känner jag ett belastat och ihåligt hjärta. Jag var inte beredd på att det här är en storm jag står maktlös i.

Det är bisarrt. Jag är helt ensam i världen. Nej, det stämmer inte. Jag har alla er. Men ärligt talat, vi är alla egentligen helt ensamma i världen. Vet ni det?

Jag vill inte vara så här omskakad. Jag vill vara stabil och bara må bra. Bara fokusera på allt det fantastiska jag har i livet, allt det pirriga jag har att se fram emot. Jag vet att jag har det. Tack för att jag har det.

Just nu känns det bara som att jag kastas runt i en virvel.

Vad omständigt det ska behöva vara att vara. Så pass tröttsamt att jag ger upp det här med att ge mig själv skit för det. Det ÄR vad det är.

Men samtidigt viskar någon röst: skärp dig. Eller skyll dig själv. Eller vad har du att må dåligt över?

Ytterligare en röst säger gå inte in dit! acceptera inte mörkret. kämpa, kämpa, kämpa mot stormen. Tänk om du aldrig kommer därifrån?

Jag är ledsen men jag är trött. Jag orkar inte kämpa längre. Jag mår dåligt om jag vill. Jag är svag om jag vill. Jag är osammanhängande, ostrukturerad och komplicerad om det är så du vill benämna det. Det är ok för mig. Jag kräver inget just nu. Drunkna på. Vi hittar ut sen.

Det är det här osammanhängande kaoset som är det egentliga normala för mig. Det svåra har varit att försöka hålla en fasad av ordning och reda. Det är ostrukturerat här inne. Visst kanske ni tycker det är rörigt men åtminstone så känner jag mig trygg. Det är jag. en uppgift, skit i allt annat? Jag kan göra jag. Så får allt omkring ordna sig istället.

Vet ni vad mer som är jag? Okontrollerad ilska och en panikartad frustration på min omgivning. Mängde av osäkerheter och bitterheter.

Vad är gränsen mellan acceptans och destruktivitet? Må bra kortsiktigt och må bra långsiktigt.

Men jag kan inte somna. Jag bara ligger och grubblar. Det räcker nu. Ut ur mitt system. Jag vill inte vara mellanmjölken. För det är resultatet av att lyssna på de där rösterna. Jag fixar inte det mer. Ge mig lavendermoln och regnbågar eller ge mig whiskeydrypt mörker.

Hur svårt ska det vara? Att bli den jag vill vara? Att göra det jag vill göra? Jag är less på att vara i förändringen, i förvirringens rum. Speciellt när jag känner all potential. Vet det som kan bli. Kommer bli? Jag kliar sönder för det är så obekvämt nu. Jag är en liten människa som klättrar för ett enormt trappsteg, jag har sista biten nu och snart är jag uppe. Jag vet att andra sidan ör nära men det gör att det känns så himla långt bort.

Andas in. Andas ut.

Det är en kamp att ständigt vara. Det är en kamp det här livet, i den här kroppen. Säg vad ni vill. Att jag är dramatiskt. Men det är det. Så blev det när dessa nervceller och genetiska komponenter rördes samman. Dramatiskt, kämpigt, komplicerat, ostrukturerat, osammanhängande. Ja, jag kan göra jag. Men jag sa inte att det är lätt.

Här, i slutet av monologen, i mitten av all acceptans, på gränsen till destruktivitet, tar jag till mig av mitt sista verktyg. Jag ber om hjälp. Inte från er. Jag älskar er men ni kan inte hjälpa mig här. Ni kan kortvarigt validera och bekräfta mig. Ge mig en flyktig känsla av att det löser sig. Sen går ni hem och lever era liv. Vi är alla ensamma, en påminnelse.

Jag ber om hjälp från universum. Från mig själv. Någon annan version av mig själv. Jag släpper taget om den och där jag är nu. Och jag litar på att snart, nångång, kommer universum och framtida jag ge mig svar. Riktning. Ork. Andrum. Allt jag behöver.

Ingenting vill jag längre kräva av mig. Släppa alla måsten, släppa rädslan, skambeläggandet, skuldbeläggandet, kontrollbehovet. Det enda jag begär av mig nu är tro. Jag tänkte säga tillit. Men tillit är svårt med lite bevis. Tron kräver inte bevis. Det kan gå på ren vilja och hopp. Helt enkelt för man inte har något annat val.

Så nu tror jag att det kommer att ordna sig. Om inte annat för att det finns för mycket jag vill, behöver och orkar för att närma mig alternativet.

Jihyun Yun, from Some Are Always Hungry; “Reversal”

[Text ID: “I so want to survive this. Please lead me whole into another season so I may dare begin again.”]

[sacristiam]

dag 3

På morgonen hade vi lektion med skolprästen. Arvsynd! Dop! Nattvard! jää

Det är så bra för mitt lilla lilla huvud, oftast fast i samma banor, samma världsliga ting, att få hjälp med ord för att prata om det här, och allt får ett sammanhang. Vi fick läsa ur Moseboken. Det kom upp massa saker som jag mindes från queerteologiskt bibelstudium och jag blev glad att jag faktiskt hade saker med mig därifrån som kunde hjälpa mig. Att jag inte va ett blankt papper utan jag kunde veta lite var jag skiljde mig från det han sa. Det kändes bra hehe

Vi pratade lite om dopet genom tiderna och när man t.ex tog bort exorcism från dopritualen. I Danmark har man kvar abrenuntiationen, gudföräldrarna får frågan -Avsäger du dig djävulen? -Ja. -Och alla hans gärningar? -Ja. (så var den svenska formuleringen fram till 1811 då det togs bort från kyrkohandboken)

Vi pratade om nattvarden och att det verkligen är på gränsen till att oblaten är bröd lol. Visst, det ska vara ett ojäst bröd, men prästen menade att det kanske är draget till sin spets när det mest är potatisstärkelse och mer och mer liknar ett papper. De glutenintoleranta i klassen bad om ursäkt till alla :,-( När man beställer oblat kommer de i rör, någon föreslog att vi kan byta ut mot pringles hihi

Efter lunch hade vi lektion i mixerbord och att prata i mikrofon.

Vi har också fått göra en skiss för fördjupningsarbetet, så nu har jag bestämt ämne.

Tack o hej

[evigtlivihimlen]

Finna Gud i de flimrande skärmar?

FINNA GUD i de FLIMRANDE SKÄRMAR?🤔Många nya publiceringar i både sekulära och kristna tidningar!🌟Olika artiklar med evangelistiska, vanliga och “kristna” teman. 9 tidningar i olika länder och språk. 100 000-tals läsare. Vi må nu be för deras frälsning och välsignelse🙏 Sprid budskapen vidare till lämpliga mottagare, egentligen allt och alla🤗! Jag återger min senaste artikel här som vart publicerad i Dagen, fast det blir min "egentliga" variant(fler Bibelord) då Dagen har något annorlunda och då med rubriken “Kapa den vita ormen i ditt vardagsrum!”, och jag lämnar sedan länkar till några av de andra artiklarna som nu främst under september publicerats. Här nu nämnda artikel 💖🤗:

FINNA GUD i de FLIMRANDE SKÄRMAR?🤔Varför är vår tids människa, troende som inte så rastlös? Konstant behov som ett missbruk av ständiga kickar och upplevelser från diverse apparater. Gammal som ung sitter fastklistrade i flimrande skärmar, mobilen, iPadden, datorn och inte minst TV:n! Dessa till ytan så döda ting tar större del av vårt engagemang och tid, medans våra levande medmänniskor runtomkring som vi är skapade för att socialt interagera med bara blir osynliga skuggor. Årets värsta ångesttrip då semestern tog slut har vi nu glömt. Men nu tränger höstmörkret fram, de långa skuggorna lägrar sig över ängsliga hjärtan, de så rastlösa. De sista löven ger upp, tappar färg, blir trist mörkbruna, en vindpust och kala mörka grenar spretar olycksbådande mot mörknande himmel och folket hänger sig därför ännu mer åt skärmars underhållning. Men rastlösheten och ska vi säga “tomheten” ökar bara i intensitet, hos troende som inte. Kan det vara så, att vi behöver återvända till källan den varma och på riktigt levande. Jesus som sade “Jag är Livets bröd”, ja Livet självt. Kanske är det mobilens och TV:ns falska glittrande som blockerar i timslånga sektioner var dag, eller andra meningslösa liknande substitut som uppenbarligen inte ger det vi innerst inne behöver, en frid och ro i Herren, ett liv som mättar törstande själ. “Om någon törstar, så kom till mig och drick”(Joh.7:37) sade Jesus, vilket ju indikerar tydligt att vi behöver törsta efter den sant livgivande källan, och komma till Jesus, inte TV- apparaten eller annat. Låt oss se vad Bibeln lär om “jordiskt kontra himmelskt”.“I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma, deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten”(Ef.4:17-18)...“Vik inte av för att följa tomma avgudar, som varken kan hjälpa eller befria, för de är bara tomhet”(1 Sam.12:1)...“Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet”(1 Joh.2:15-17)...Varför inte pröva den urgamla vägen som det gamla folkhemmet brukade, de gamla pingsttanterna och frikyrkofolket från fordom. Dessa som inte hade en myriad av andra alternativ och substitut, ingen flimrande TV mitt i vardagsrummet, ingen mobil att bli slav under.De hade Bibeln och tvåtusenårig kristendom, de hade varandra både hemma och i kyrkan, de hade framförallt Jesus som fick deras hjärtan, deras tid och engagemang. Varför inte kapa den vita ormen, TV:ns antennsladd och programmera in tidsbegränsad mobilanvändning, för gammal som ung?Vad vill du och jag minnas våra sista skälvande stunder vid vår dödsbädd, människor vi älskat och umgåtts med, delat livet på riktigt med, eller ska vår matta blick vara fäst vid den där mobilen eller TV:n in i det sista? Hellre då en varm, kärleksfull hand som oss hålla, och vi glider iväg till det Himmelska hemmet med miljoner riktiga, levande människor oss möta, inga flimrande skärmar mer, bara Jesus, det räcker så.“Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv”(Joh.4:13-14).

🔥🔥🔥🔥🔥🔥🔥

Dagen: “Kapa den vita ormen i ditt vardagsrum”: https://www.dagen.se/debatt/2024/09/26/kapa-den-vita-ormen-i-ditt-vardagsrum/Ljusnan: “Höstdeppigheten har anlänt, den ofrånkomliga”:https://www.ljusnan.se/2024-09-13/hostdeppigheten-den-ofrankomliga/Östersunds Posten: “Inte en enda fri parkering i Åre”:https://www.op.se/2024-09-14/inte-en-enda-fri-parkeringsplats-i-are/Världen Idag: “Humanismen som den nya härskande Diktaturen”, endast i papperstidningen, här via min blogg i längre version:https://peterkujala.wordpress.com/2024/08/24/diktatur-humanisten/Udfordringen, dansk kristen tidning: “Efterårsdysterhed og tro”:https://udfordringen.dk/2024/09/efteraarsdysterhed-og-tro/Norge Idag, norsk kristen tidning: “Det Regjerende Diktaturet Humanisme”:https://idag.no/det-regjerende-diktaturet-humanisme/19.46953

☝️Självfallet har vi "gyllende undantag" för mobil- och datorbruk, och det är när dessa ting brukas för andliga spörsmål, för Guds rikes och missionens ärenden, som nu...Det väsentliga är ju att inte låta världen inta oss kristna via dessa medieskärmar, utan istället bruka dem för att inta världen med Guds rike! De kristna budskapen och evangeliet behöver alltså invadera media i dess olika former, eller om så bara kristna inslag i olika program, tidningar, sajter osv. Ty, det är dagens Areopag där folket samlas. Ni vet Paulus i Aten predikade på areopagen, en stor scen med många lyssnare. Låt alltså strömmen flyta från rätt källa åt rätt håll, inte tvärtom så världen må bli frälst och inte de kristna bli "förvärldsligade"...🙏🔥Vill du ge vidare, kopiera texten bara och nämn mitt namn så de vet vem skylla på😅

[forfattaresophia]

Väsenjägarna - Bäckahäst

Nelly packade ner sitt gevär i duffelväskan som hon visste skulle hamna i baksätet där hon kunde bygga ihop det i lugn och ro.

Det var fortfarande tidigt på eftermiddagen, så de kunde inte riskera att någon såg dem bära ut en massa vapen ur huset.

Nelly såg att både Jack och Alex packade resten av vad som behövdes för att göra sig av med en bäckahäst och bestämde sig istället för att byta om.

Hon fäste alla sina hölster och satte upp håret för att slippa ha det i ansiktet.

Bäckahästen kunde hon ändå ta ner på rätt lång distans.

För att bli av med en bäckahäst så kunde man skjuta dem med plastkulor laddade med heligt vatten.

Däremot så var det mer en kortsiktig lösning.

Det enda sättet att bli av med en bäckahäst under en längre tid var genom att välsigna bäcken och få vattnet där att bli heligt.

Tyvärr så var bäckar så pass levande att en sån typ av välsignelse bara höll i sig i några månader, men det var ändå värt att ta tag i så inte några fler barn skadades.

Enligt folktron så visade sig bäckahästar för barn och lurade dem att hoppa upp på deras ryggar innan de galloperade rakt in i en bäck med starka strömmar.

Tyvärr var inte bäckahästen så fredlig.

Den snarare drog och knuffade sina offer i vatten som plötsligt blev bottenlöst under deras fötter med strömmar som var nästintill omöjliga att dra sig ifrån,

Speciellt som barn.

Nelly klev ut ur sitt sovrum lagom tills Jack drog igen dragkedjan på väskan och slängde den över axeln.

”Redo?” frågade han.

Nelly nickade. 

* * *

”Så hur skötte han sig?” frågade Jack nyfiket, Nelly insåg direkt att han frågade om Daniel.

”Han behövde inte bli huggen med några pennor idag, ifall det är det du undrar”, sade Nelly ärligt. ”Men han skötte sig helt okej, med lite arbete så kan han säkert ta sig in i samma kompisgrupp som mig.”

”Och sminket?” frågade Alex. ”Blev det hela kittet eller bara grunderna?”

”Mest grunder för att täcka alla blåmärken från maran”, sade Nelly. ”Men jag blev förvånad över hur mycket han kunde och hur mycket han hade kollat upp i förhand. Han lär bli bättre än er två utan större ansträngning.”

”Det tvivlar jag inte på”, sade Jack. ”Det var aldrig riktigt min grej det där. Mamma var den som gjorde alla inköp och visade hur det skulle användas, men jag använde det bara när det verkligen var nödvändigt.”

”Samma här”, sade Alex. 

”Jag tror du hann jobba dig igenom fem ögonbrynspennor under gymnasiet”, påpekade Jack. ”Och du använder fortfarande massa ansiktskrämer och hårprodukter.”

”Det är bra produkter”, påpekade Alex. ”Visst att vi självläker, men det skadar inte att hjälpa till en bit på traven.”

”Till vilken nytta?” ifrågasatte Jack. ”Det är inte direkt någon som bryr sig.”

Alex fnös. ”Bara för att du lever som en eremit behöver inte resten av oss göra det.”

Nelly skrattade till åt det. 

Jack himlade med ögonen. ”Påminn mig att klä upp mig inför nästa väsenjakt då”, sade han sarkastiskt. ”Kanske fixa håret också så att inte mitt val av livsstil ska skina igenom för mycket.”

”Bäckahästen skulle ha uppskattat det”, hävdade Alex.

Jack skakade roat på huvudet.

”Jag tror ändå att Daniel kan bli en tillgång”, hävdade Nelly. ”Åtminstone i skolan.”

”Det är alltid något”, sade Jack lättat. ”Hellre det än att han skapar massa problem.”

”Skulle du tappa vårdnaden så skulle det åtminstone inte vara speciellt länge”, påpekade Nelly. ”Jag skulle hitta tillbaka.”

”Som en brevduva”, tillade Alex. 

Jack verkade inte lika road. ”Hade jag litat på systemet så hade det kanske varit ett rimligt alternativ”, påpekade han. ”Men så länge du kan hamna i händerna på vilken idiot som helst så vill jag undvika möjligheten så gott det går.”

Nelly kunde ändå förstå det resonemanget.

”Jack har rätt”, sade Alex. ”Du är mycket säkrare med oss, speciellt ute i skogarna nu när det börjar bli mörkt.”

”Hon är ändå beväpnad”, påpekade Jack.

”Sant”, sade Alex instämmande.

”Så vad är planen?” frågade Nelly. ”Kör vi bara som vi brukar?”

”Det brukar vara ett vinnande koncept att köra på våra styrkor”, påpekade Jack. ”Så länge vi inte stöter på några överraskningar.”

”Och vad händer om vi stöter på Jimmy?” frågade Nelly.

Jack suckade. ”Vi ser om vi kan samarbeta”, sade han ärligt. ”Annars får vi lösa det på något annat sätt.”

”Det lär bli intressant”, sade Alex. ”Förhoppningsvis så har Jimmy tillräckligt med vett för att hålla sig undan. Om något så måste ju maran ha varit en ögonöppnare att deras karriärer som väsenjägare inte är speciellt ljusa.”

”Jag tror du förväxlar Jimmy med någon som har självinsikt”, sade Nelly. 

Alex skrattade åt det. ”Förmodligen”, sade han. ”Jag antar att vi bara kan hoppas att de har tillräckligt med vett att hålla sig borta.”

* * *

Nelly kände en klump växa i magen när hon såg den bekanta bilen stå parkerad på den lilla övergivna campingplatsen som bara var en kort promenad till bäcken där barnen hade drunknat.

”Hur fan hann de hit före oss?” frågade Alex förvirrat.

”Jimmy skulle hämta upp Daniel”, sade Nelly. ”De måste ha åkt direkt hit.”

”För deras skull hoppas jag att de är pålästa”, sade Jack med en suck. ”Vi kör på våran plan oavsett, kommer de i vägen så får vi tänka om då.”

Nelly nickade, klev ut ur bilen och tog geväret med sig.

Hon såg direkt fotspåren vid den andra bilen och insåg att de med största sannolikhet också var ute efter bäckahästen.

Jack verkade inse det också men tog ändå ledningen framåt.

Alex tog den andra duffelväskan som innehöll silvervapen, heligt vatten på flaska, samt ingredienserna för ritualen som skulle välsigna bäcken.

Nelly dubbelkollade magasinet i geväret innan hon slängde det över axeln och följde efter sina bröder.

Hon hade sin revolver laddad med silverkulor i hölstret på låret, ifall något annat väsen skulle dyka upp.

Silver var ändå effektivt mot de flesta väsen.

Hon hade även järnkulor i en ammunitionsficka, men förhoppningsvis skulle hon inte behöva dem.

Hennes bröder hade också pistoler.

Trots att Alex var värdelös på att sikta så kände de alla sig lite säkrare om han bar ett vapen.

Av samma anledning så hade Nelly också alltid en kniv med sig på väsenjakt.

En liten ihopfällbar som oftast bara låg i fickan.

Men bättre att ha något och inte behöva det än att behöva något de inte hade.

Skogen var relativt tyst, solen var nästan helt borta och fåglarna sjöng runtom dem.

Om hon inte visste hur farlig skogen var när det var mörkt så hade hon säkert känt sig fridfull.

Nu blev hon mest irriterad av den falska tryggheten som vanliga människor förmodligen kände när de gick igenom skogen innan mörkret föll.

Som en honungsfälla.

Fotspåren var från tre olika personer och de behövde inte gissa speciellt länge innan de hörde Jimmys röst eka mellan träden.

Jack stannade till för att observera.

De var fortfarande utom synhåll, speciellt när de hade skydd från det skymmande ljuset.

Förmodligen var de alla lika intresserade av att se hur Jimmy faktiskt jagade.

De hade alla sina teorier och fördomar, men det verkade som att de alla ändå hade underskattat hur dålig han faktiskt var.

Det fanns ingen rutin alls på deras jakt.

Daniel satt och rengjorde ett gevär, Max stod med en pistol riktad mot vattnet och Jimmy gick fram och tillbaka och verkade kasta ner jord i bäcken.

”Vad fan håller de på med?” frågade Alex tyst. ”De kommer att få bäckahästen att flippa och döda de allihopa.”

Jack nickade instämmande. ”Vi måste hjälpa dem”, sade han motvilligt.

”Det kommer inte uppskattas”, påpekade Alex. ”De var inte direkt tacksamma för hjälpen de fick med maran.”

”Jag bryr mig inte om Jimmy”, sade Jack ärligt. ”Men någon behöver se till att han inte får sina barn dödade.”

”Så vad är planen?” frågade Nelly.

”Vi pratar med dem”, sade Jack. ”Se ifall vi kan samarbeta.”

Alex fnös. ”Det kommer gå bra”, sade han sarkastiskt. ”Får se vem som flippar först, Jimmy eller bäckahästen.”

Jack suckade. ”Försök att hålla dina tankar för dig själv”, sade han vädjande. ”Prata bara om du får en direkt fråga och håll dig i bakgrunden.”

Alex himlade med ögonen. ”Det beror helt på Jimmy”, sade han. ”Jag tänker inte hålla tyst ifall han inte kan uppföra sig.”

Jack visste att han inte skulle kunna övertala honom att uppföra sig när det kom till Jimmy. ”Nelly, du kan börja leta efter högre mark, förbereda inför bäckahästen.”

Nelly visste att han bara ville få henne ur vägen. ”Du skojar?” sade hon irriterat. ”Menar du allvarligt att du litar mer på Alex?”

”Jag har inte tillräckligt med armar för att stoppa er båda när ni tappar humöret”, sade Jack ärligt. ”Och jag vill helst se till att vi alla kommer härifrån levande.”

”Jag kan hantera mitt humör”, sade Nelly bestämt.

Jack såg skeptisk ut. ”Du högg en penna i Daniels bröstkorg igår.”

”Det var då”, sade Nelly som om det var uppenbart. ”Och det var i skolan.”

”För det gör saken bättre…” sade Jack sarkastiskt. ”Men visst, bara ni är medvetna om att jag litar på er här. Få mig inte att ångra det.”

Nelly och Alex utbytte en blick. De var fullt medvetna om vad Jack höll på med, men de var båda irriterade över hur väl det fungerade.

Tillit var ändå något som de alla värdesatte högt, och att Jack använde det som ett hot var väldigt lågt, men också väldigt effektivt.

Så de hade inget annat väl än att uppföra sig.

Jack insåg också att hans ord gav effekt. ”Då går vi.”

* * *

Nelly kände spänningen i luften när hon följde efter sina bröder.

Daniel var den första som märkte av dem och ställde sig upp direkt med skräckslagen blick.

Jimmy vände sig om när han hörde fotsteg och drog direkt sitt vapen.

Nelly och hennes bröder gjorde samma sak.

Lyckligtvis så visste Daniel och Max bättre än att dra sina vapen och Jimmy märkte tidigt att han inte hade bra förutsättningar att få något övertag.

”Vad gör ni här?” frågade Jimmy irriterat, men vägrade envist att sänka sitt vapen.

”Bäckahästen”, sade Jack ärligt. ”Jag antar att ni jagar samma sak.”

Jimmy blängde mot honom. ”Vi var här först”, hävdade han. ”Ni kommer bara att förstöra allt.”

”Vi vill bara hjälpa till”, sade Jack lugnande. ”Så kan du sänka vapnet?”

Jimmy tvekade när han vände blicken mot Alex. ”Tror du att jag har glömt hur det slutade sist ni ville hjälpa till?” frågade han. ”Jag tänker inte låta den där psykopaten komma i närheten av mina söner.”

”Alex kommer inte att skada någon”, sade Jack. ”Vi båda vet att han inte hade rört Daniel om inte Daniel hade attackerat Nelly först.”

Jimmy fnös. ”Daniel hade inte haft någon anledning att attackera henne om inte hon hade försökt lura honom på information först”, sade han och vände blicken mot Jack. ”Din idé antar jag?”

”Jag hade inte bett henne att fråga om information ifall ni hade varit kompetenta”, hävdade Jack. ”Och inte skjutit min lillebror.”

”En olyckshändelse”, sade Jimmy.

”Något som inte händer kompetenta väsenjägare”, sade Jack allvarligt. ”Så kan du sänka vapnet innan du råkar skjuta någon annan?”

Jimmy blängde mot Jack men började långsamt sänka sitt vapen.

Jack gjorde samma sak och Nelly ville inte vara sämre.

Men medan hon sänkte revolvern så såg hon hur något sakta rörde sig längre bort på andra sidan bäcken.

Hon kände även hur irritationen växte sig starkare och hur adrenalinet började pumpa.

Det innebar bara en sak.

Ett väsen.

Skepnaden smälte nästan helt in i skuggorna, men hon såg att det var stort och gick på fyra ben.

Hon stoppade hastigt tillbaka revolvern i hölster och sträckte sig efter geväret.

”Släpp det!” ropade Jimmy bestämt.

Nelly släppte geväret och tittade på Jimmy förvånat.

Han höll sin pistol riktad rakt mot henne.

Trodde han allvarligt att hon sänkte sin pistol för att skjuta honom med ett gevär?

Var han allvarligt så dum?

Jack och Alex drog båda av säkringen på sina pistoler och höll de stadigt mot Jimmy.

”Din tur”, sade Jack kallt. ”Släpp pistolen.”

Jimmy såg direkt orolig ut.

”Annars låter vi bäckahästen ta dig”, sade Alex irriterat.

Då verkade poletten äntligen trilla ner hos Jimmy och han vände sig oroligt om.

Nelly passade på och tog upp sitt gevär igen innan hon avfyrade ett skott mot bäckahästen som kollapsade till en pöl av skottet.

”Vi har inte mycket tid”, sade Jack brådskande och sträckte sig efter väskan som Alex hade slängd över axeln.

Alex gav den till honom och gjorde sig redo att försvara Jack från bäckahästen medan Jack genomförde ritualen.

Nelly höll ögonen öppna för all form av rörelse i mörkret.

Varken Jimmy, Daniel eller Max verkade veta vad de skulle göra.

De stod i flera sekunder och bara stirrade.

Tillslut verkade Jimmy ha bestämt sig för något.

”Daniel, se efter Max, låt honom inte gå för nära bäcken”, sade Jimmy bestämt innan han började gå iväg i motsatt riktning från bäcken.

”Men vad-” Daniel avbröt sig själv. ”Max, kom.”

Max skyndade sig till Daniels sida medan Daniel laddade sitt vapen.

Nelly märkte då att det var silverkulor.

”Silverkulor, seriöst?” frågade hon. ”Det är en bäckahäst, inte en mara eller ett troll.”

Daniel vände blicken mot henne oroligt.

”Nelly, fokus”, sade Alex allvarligt.

Nelly visste att han hade rätt, det var inte läge att informera Daniel om hur man jagar en bäckahäst när den kunde slå till vilken sekund som helst.

”Följ efter Jimmy istället”, sade Nelly skarpt. ”Och håll er ur vägen.”

Daniel svalde oroligt och utbytte en blick med Max. 

Max såg nästintill livrädd ut.

Nelly såg hur Daniel suckade frustrerat innan han tog tag i Max arm och mer eller mindre drog med honom i samma riktning som Jimmy försvunnit i.

Hon visste inte exakt vad deras plan var, men hon var lättad att de verkade hålla sig undan.

Så hon vände sig om och såg att Jack hade påbörjat ritualen och att Alex stod redo vid hans sida med blicken mot bäcken.

Då hördes ett plötsligt plaskande innan Nelly såg en mörk skepnad kasta sig mot Alex och fick tag i hans arm.

Nelly slösade ingen tid innan hon höjde geväret och avfyrade ett skott mot skepnaden som utan protest drog sig tillbaka till vattnet igen.

Alex lade sin andra hand på armen och det var uppenbart att han var skadad.

Han ställde sig upp på ostadiga ben.

Nelly skyndade sig mot honom. ”Hur illa?” frågade hon oroligt.

Alex skakade på armen som om han försökte skaka bort smärtan. ”Det hade kunnat vara värre”, erkände han. ”Bra siktat.”

Nelly nickade lättat. 

”Behöver vi avbryta?” frågade Jack. ”Ritualen är knappt halvvägs.”

”Fortsätt”, sade Alex bestämt. ”Det är bara ett skrapsår.”

Jack gav honom en orolig blick men bestämde sig ändå för att lita på honom.

Nelly visste att Alex tryckte ner smärtan och vägrade visa hur ont det gjorde.

Men Nelly missade inte hur han grimaserade när han trodde att ingen såg och försökte positionera sin arm på ett sätt som inte gjorde ont.

Han var definitivt inte längre i sin fulla styrka, vilket innebar att mer press lades på henne.

Alex skulle däremot aldrig erkänna att han var skadad förrän jakten var över.

Sen skulle han säkert beklaga sig hela morgondagen över att han var skadad och inte kunde hjälpa till med hushållssysslor.

Nelly suckade irriterat och ställde sig i position igen, redo att skjuta första, bästa skugga som vågade sig ut ur bäcken igen.

Men efter några minuter hade passerat så hörde hon fotsteg från mycket längre bort mot strömmen.

Däremot lät det inte som hovar.

Hon tittade upp från siktet och vände sig mot ljudet och såg att Jimmy, Daniel och Max bar på stora tygsäckar mot vattnet.

”De skämtar…” sade Nelly frustrerat.

Alex vände upp blicken också. ”Vad fan håller de på med nu?” frågade han irriterat.

”Fokus”, sade Jack allvarligt.

Nelly gjorde sitt bästa för att bibehålla sitt fokus, men när hon såg hur de tömde ut något i bäcken så kände hon hur oron växte.

Hon vände geväret mot dem för att få en tydligare bild genom siktet

Då såg hon att det var någon form av pulver.

Nästan som sand eller…

Då insåg hon vad det var. 

Salt.

Något som var känt för att ha renande förmågor, speciellt mot dödsväsen.

Men att tillsätta det i en färskvattenbäck…

Irritationen slog till direkt, hon var inte en mästare i naturvetenskap, men även en idiot borde kunna förstå vilka förödande konsekvenser en stor mängd salt kunde ha på ekosystemet i bäcken.

Nelly lade ner geväret, fullt beslutsam på att ta sig ett allvarligt snack med Jimmy, när det verkade som att bäckahästen hann före.

Jimmy flög baklänges och fick påsen med salt över sig innan bäckahästen började slita i hans byxben.

Daniel avfyrade ett skott som uppenbarligen inte hade någon effekt.

Nelly vägde sina alternativ för en sekund innan hon insåg att oavsett hur dum i huvudet Jimmy var, så förtjänade han inte att dö.

Så hon höjde geväret, tog sikte och avfyrade ett skott mot bäckahästen som återigen försvann tillbaka i bäcken.

Jimmy såg sig omkring förvirrat innan han vände blicken mot henne.

För en gång skull så fanns det något spår av tacksamhet i hans blick, men den försvann direkt när han insåg att allt salt från påsen låg på marken runtom honom.

Daniel och Max försökte fylla upp påsen med salt igen genom att använda sina bara händer, men det gick inte direkt fort.

Förhoppningsvis skulle det hålla dem upptagna tills Jack var färdig med ritualen.

Nelly vände tillbaka blicken mot sina bröder när hon hörde ett svagt galopperande ljud som växte sig starkare.

Hon såg sig omkring men av någon anledning kunde hon inte avgöra vilken riktning det kom ifrån.

Så hon gjorde det hon visste var säkrast, hon backade mot sina bröder.

Hon insåg att hon också kom närmare bäcken, men lagom tills hon insåg att det kunde vara ett problem så kände hon hur något grep tag i henne bakifrån och drog henne neråt.

Alex ropade på henne i panik precis innan hon hörde ett plask.

Nelly hann inte ens reagera innan hon var i vattnet och kände hur strömmarna fick ett hårt grepp om henne.

Hon sparkade och simmade med all kraft hon hade mot vad hon hoppades var ytan.

Och när strömmarna äntligen släppte så kände hon hur hon äntligen fick kraft att simma i en riktning, hon var bara osäker på vilken.

Men då kände hon hur någon plötsligt grep tag i hennes arm igen och drog i henne.

Hon svingade knytnäven hårt innan hon drogs upp ur vattnet och insåg att det var Alex.

Inte för att han verkade ha märkt av slaget.

Han lyfte upp henne på kanten av bäcken innan han hoppade upp själv.

Nelly var inte säker på hur många kallsupar hon hade fått, men det smakade i alla fall väldigt starkt av salt.

Hon kröp längre bort från bäcken, tacksam att känna land under sig när Jack plötsligt satte sig på marken bredvid henne. ”Är du skadad?” frågade han oroligt. ”Syrebrist i hjärnan? Vatten i lungorna?”

”Inte vad jag vet”, sade Nelly ärligt men kände hur styrkan i rösten inte riktigt fanns där.

”Uppfriskande dopp”, sade Alex sarkastiskt. ”Jag visste att jag inte skulle ha duschat innan, mina kläder kommer fan vara inlagda när de väl torkar.”

Jack vände blicken upp mot Jimmy.

Nelly vände också på sig och såg hur de plockade ihop sina saker och gick bort från bäcken.

Förhoppningsvis för att åka hem.

”Är det säkert att du mår bra?” frågade Jack igen.

Nelly nickade. ”Bara blöt.”

”Det överlever du”, sade Jack och sträckte ut en hand till henne.

Nelly tog den tacksamt och lät Jack hjälpa henne upp.

Alex ställde sig upp själv och borstade av sina byxor. ”Vi får nog sätta igång en tvättmaskin när vi kommer hem”, sade han med en suck. ”Annars kommer de här fläckarna att bli permanenta.”

”Tur att det är din tur att tvätta”, sade Jack. ”Då kan du få bort fläckarna bäst du vill.”

Alex lade en hand på sin skadade arm. ”Nu känner man att bäckahästen verkligen är död”, sade han med ett stön av smärta. ”Adrenalinet börjar avta.”

Nelly och Jack utbytte en blick.

”Kan du gå själv utan armen eller ska vi behöva bära dig?” frågade Jack.

Alex såg direkt kränkt ut. ”Tror du att jag ljuger?”

”Jag tycker bara att det är ett intressant samband mellan hushållssysslor och din smärttröskel”, sade Jack. ”Men såklart så ska inte en skadad liten pojke tvätta sina egna kläder.”

Alex blängde mot honom direkt. ”Du har tur att jag är skadad”, sade han allvarligt.

Jack skakade roat på huvudet. ”Vi löser det”, sade han genuint och såg sig omkring. ”Redo att dra hem?”

Nelly nickade. ”Pax för första duschen.”

”Du kan inte bara paxa”, påpekade Alex.

”Jag gjorde precis det”, sade Nelly. ”Det gjorde du sist.”

”Inte för att det hjälpte”, suckade Alex.

”Jag hade skola”, påminde Nelly honom om. 

Alex himlade med ögonen. ”Du har alltid skola.”

”Vi har två badrum”, sade Nelly. ”Ta bara det på övervåningen om du nu har så bråttom.”

”Vi vet båda att vi bara har ett badrum där man inte riskerar att bli uppäten levande av silverfiskar”, hävdade Alex. ”Varför tar inte du det?”

”Skulle inte du städa det?” ifrågasatte Jack.

”Jag får göra det när min arm är läkt”, sade Alex. ”Nu gör den för ont.”

”Mhm”, sade Jack skeptiskt. ”Så imorgon?”

”Arbetsintervju”, sade Alex som om det var uppenbart. ”Tyvärr.”

Nelly visste att badrummet aldrig skulle bli städat av Alex.

Men hon tänkte inte direkt anmäla sig som frivillig.

Hon hade trots allt skola.

Och nu skulle hon också behöva ta ett allvarligt snack med Daniel om att hälla salt i bäckar.

Det gjorde skolan lite mer intressant åtminstone.

Och det var kul att dela vad som hände i skolan med en annan väsenjägare, trots att den väsenjägaren var Daniel.

Men han verkade ändå lyssna på henne när inte Jimmy var där, så det var alltid något.

Förhoppningsvis så kunde hon ge honom någon form av positivt inflytande i alla fall.

Så länge de inte fortsatte att förstöra deras väsenjakter så skulle det säkert gå bra.

Men Nelly visste att för att det inte skulle hända så hade de en lång bit kvar…

Slut.

[seobloggs]

Så funkar SEO – och varför det är så viktigt

Om du någon gång har googlat något – och det har du garanterat – har du kanske märkt att vissa sidor alltid hamnar högt upp i resultaten. Det är ingen slump. Bakom varje framgångsrik hemsida finns en genomtänkt strategi som kallas för SEO, eller sökmotoroptimering. Och det är exakt vad jag tänkte snacka lite om idag!

Vad är SEO egentligen?

SEO är i grund och botten konsten (och vetenskapen!) att få en hemsida att synas bättre i sökmotorer som Google. När du söker efter något, till exempel "bästa pizzerian i Stockholm", så visar Google en lista med de mest relevanta resultaten. Men hur bestämmer Google vad som ska visas först? Jo, de använder en algoritm som analyserar tusentals faktorer – allt från vilka sökord som används till hur snabbt sidan laddar.

För oss vanliga dödliga betyder det att om vi vill att vår hemsida ska dyka upp på förstasidan, måste vi optimera den efter Googles ”regler”. Det är här SEO kommer in i bilden.

Varför är SEO viktigt?

Tänk så här: Om din hemsida inte syns på Google, är det nästan som att den inte existerar. De flesta klickar aldrig förbi den första sidan av sökresultat. Faktum är att ungefär 75 % av alla klick hamnar på de tre översta resultaten. Galet, eller hur?

SEO handlar inte bara om att locka fler besökare till din sida – det handlar om att locka rätt besökare. Du vill ju inte bara ha trafik, du vill ha människor som faktiskt är intresserade av det du erbjuder. Det är därför det är så viktigt att förstå vad folk söker efter och att din sida svarar på deras frågor.

Så här fungerar SEO i praktiken

SEO delas ofta upp i tre stora områden:

On-page SEO Här handlar det om att optimera själva innehållet på din sida. Det kan vara att använda rätt sökord, skriva bra rubriker och skapa innehåll som faktiskt är användbart för besökarna. Även tekniska detaljer som sidans struktur och laddningstid spelar in.

Off-page SEO Det här är saker du gör utanför din egen hemsida för att förbättra din ranking. Tänk länkar från andra sidor (så kallade backlinks), sociala medier och hur mycket ”snack” det är om din hemsida på nätet.

Teknisk SEO Det här är den mer tekniska biten – allt från att säkerställa att din sida är mobilvänlig till att fixa brutna länkar och skapa en XML-sitemap (ja, det är en grej!).

SEO tar tid – men det är värt det

En grej som många inte fattar är att SEO inte ger resultat över en natt. Det är en långsiktig investering. Du måste jobba på din hemsida regelbundet och vara redo att anpassa dig när Googles algoritmer ändras (vilket de gör hela tiden). Men när du väl får in snitsen kan SEO ge fantastiska resultat.

Många företag spenderar enorma summor på betald annonsering för att synas högst upp på Google. Men med bra SEO kan du hamna där utan att behöva betala för varje klick. Visst kräver det tid och jobb, men det är också en av de mest kostnadseffektiva sätten att bygga en långsiktig närvaro online.

Tips för dig som vill komma igång med SEO

Om du är sugen på att testa SEO själv, här är några enkla steg för att börja:

Gör en sökordsanalys. Ta reda på vad folk faktiskt söker efter inom din nisch. Det finns gratisverktyg som Ubersuggest och Google Keyword Planner som kan hjälpa dig.

Skapa grymt innehåll. Se till att din sida svarar på de frågor som folk har. Ju bättre innehåll, desto mer gillar Google dig.

Bygg länkar. Samarbeta med andra bloggare eller hemsidor för att få länkar till din sida. Det stärker din trovärdighet i Googles ögon.

Håll koll på din teknik. Testa din hemsida för att se hur snabbt den laddar och om den funkar bra på mobiler. Google hatar långsamma eller otydliga sidor.

SEO – för alla som vill synas

Det coola med SEO är att det inte bara är för jättestora företag med enorma budgetar. Alla kan göra det! Oavsett om du driver en liten blogg, en lokal butik eller ett globalt företag, är SEO ett kraftfullt verktyg för att nå din målgrupp.

Om du inte redan har börjat tänka på SEO är det kanske dags att sätta igång. Det är inte alltid lätt, men när du ser din hemsida klättra i Googles sökresultat är det så värt det. Lycka till – och kom ihåg: SEO är en resa, inte ett sprintlopp!

[blogoftakuya]

Takuya’s favorit Julmedia: Dag 8

”He-Man och She-Ra firar jul?” Var det första jag tänkte när jag fick veta att den här julspecialen existerade. Jag upptäckte det här universumet genom He-Man rebooten som kom ut 2005, och idén att folk i den världen firade jul gick inte ihop. När jag faktiskt satte mig ner för att se på avsnittet så fattade jag lite bättre, det jag inte visste var det att He-Man och She-Ra’s (eller Adam och Adora) mamma kom ifrån jorden, och de firar inte jul, det är Adam och Adoras födelsedag och den är strax innan julen på jorden. Lite svag länk kanske men det duger.

Jag har inte sett alla He-Man eller She-Ra avsnitt men jag tror att det här är första gånger vi får se inte bara en av dem ha en gäst roll i den andres serie utan bådas vänner och allierade också får mötas och jobba tillsammans. (Tyvärr så får vi inte MYCKET av det, men man tar det man får.)

Avsnittet börjar med att Adam och Adoras vänner hjälper till att dekorera till tvillingarnas födelsedag, den första de faktiskt firar tillsammans eftersom att Adora blev tagen som bebis. Adam och Man-At Arms däremot förbereder en spion raket som ska hjälpa dem emot Skeletor, men deras vän Orko blir nyfiken och råkar starta raketen och landar på jorden där han träffar två vilsna barn som han räddar ifrån ett snöras som nästan begravde dem.

Orko tar barnen med sig tillbaka till raketen och medan de sitter där och pratar om julen så försöker Man-At Arms och Adam få tillbaka raketen. Efter vissa svårigheter så lyckas de, men tyvärr så följer de båda barnen med, så måste de lista ut hur de ska skicka tillbaka dem. Om jag var tvungen att ge det här avsnittet någon kritik så skulle det vara att She-Ra skickas iväg på ett ganska meningslöst uppdrag som ja, ger oss She-Ra action, men den känns ändå som filler, TROTS att den biten introducerar nya skurkar. Det är en underhållande julspecial, inget mästerverk, men någonting man kan se på om man är på humör för lite 80-tals underhållning.

[omgivenavidioter]

Älskade älskade du

Jag kan inte lysa upp vägen du springer på hur gärna jag än vill

Jag kan inte hjälpa dig att flytta ditt ena ben framför det andra hur mycket jag än tjatar

Jag kan inte hjälpa dig att bära den tunga ryggsäck du släpar runt på utan att gå sönder själv

Jag vet att du inte ser det

Men jag tragglar också för att komma framåt, precis som du. Skall jag vara ärlig så är det stundtals så att jag precis klarar av att ta mig fram. Vi står här på varsitt ben och försöker hålla balansen. Det är kanske det enda vi har gemensamt nu för tiden. Men jag, jag faller per automatik framåt om jag skulle råka tappa balansen. Du blundar istället och väljer att inte närvara i fallet alls. Det enda som skiljer halmen ifrån vetet är just det. Orken. Drivet. Målmedvetenheten. Att jag har tvingats lära mig att vara framtung i full storm. Hade min uppväxt innehållit ungefär hälften av vad din gjort på trygghetsskalan så hade jag förmodligen inte heller varit så bra på det. Du har, lyckligtvis, inte behövt utveckla den förmågan. Fina fina du.

Ibland önskar jag faktiskt att jag var lite mer som dig. Att jag kunde stanna i något. Trivas. Hitta hem hos någon annan. Men med tanke på min egna uppväxt har jag kommit att bli en sökare och vill helst springa vidare när jag känner att jag gjort gott. Det har varit väldigt svårt att få hjärta & hjärna att gå hand i hand genom åren, i synnerhet när jag har en stor fallenhet för impuls & rastlösheten gnager i själen.

Men du

det är inte mycket jag kan lova

Men du kommer hitta någonting så mycket bättre. Jag är inte ”bättre”. Jag är inte ”bra”. Så det kommer inte ens bli svårt.

Älskade, älskade du

Ibland har jag låtit dig rida på min rygg. Sitta där tryggt medan jag staplar fram i alldeles för trånga skor, men alltid med mer energi än dig. På sistone har det hänt allt mer ofta. Undantaget som bekräftar regeln har helt uteblivit kan man säga. Det händer att jag ser avund i dina ögon, men det är viktigt för dig att förstå vilken förbannelse det också kan vara, att inte kunna kontrollera benen. Få stå still. Ibland låter du mig bära dig genom täta snår. För dig är det här helt normalt. Att låta mig vada genom söliga myrar & försöka parera genom taggiga snår. Allt det där. Med dig. Fast du går inte bredvid som du bör utan sitter liksom där på ryggen. uppepå.

Jag älskade dig en gång. Jag älskar dig fortfarande, men inte på samma sätt. Kärlek förändras. Kärlek ska förändras. Den känns inte längre på det sätt att jag kan utvinna någon energi ur den. Den innehåller inget som gör att jag skulle orka bära dig mer. Jag är verkligen jätte ledsen för det. Det skrämmer mig. Men allra mest rädd - det är nog ändå du. Det är så svårt att veta vad jag faktiskt skall göra. Hur jag skall agera. Det enda jag önskar är ibland att jag skulle förmå att orka. Om så bara för någon dag till. För dig. För oss. Förlåt.

Det finns så mycket jag vill stoppa ner i den där ryggsäcken innan du far. Saker som skulle kunna få dig att inse vilken fantastisk individ du är, trots dålig självkänsla och de tuffa personlighetsdrag du behöver leva med. Jag hade velat kunna applicera min tro på dig som person, för du stannar inte här. Nejnej. Oroa dig inte älskling - en dag blir du stor.

Jag vet att du känner dig som mest trygg

Med mig

Men jag, jag kan inte känna mig trygg

Inte här med dig

Förlåt

Älskade fina du

[nutraexperts]

MAGNA RX+: STÄRK DIN SJÄLVKÄNSLA OCH NJUT AV LIVET! 💪✨

Har du någonsin känt att din självkänsla påverkas av håravfall?

Det är en vanlig oro för många, och jag förstår verkligen hur frustrerande det kan kännas.

Men vad om jag säger att det finns en lösning som kan hjälpa dig återfå ditt självförtroende?

Magna RX+ har blivit ett hett ämne bland dem som söker förbättra sin hårväxt och få tillbaka den där fylliga frisyren.

I denna recension kommer vi att gå igenom hur magna rx verkligen kan göra skillnad, så häng med!

👉 KÖP MAGNA RX+ FRÅN DEN OFFICIELLA SIDAN

Magna Rx: En Nyckel Till Förbättrad Manlig Hälsa

Vi har alla haft våra stunder av osäkerhet, eller hur?

Kanske har du märkt att energin har minskat.

Eller att intresset för intima stunder inte är som det brukade vara.

Det kan kännas frustrerande och ensamt.

Men låt mig berätta om Magna RX.

Det här är inte bara en produkt; det är en möjlighet.

Vad Är Magna RX?

Magna RX är en naturlig kosttillskott som lovar att förbättra manlig hälsa på flera nivåer.

Den innehåller en blandning av örter och näringsämnen som syftar till att öka libido, förbättra uthållighet och stödja den allmänna sexuella funktionen.

Jag vet vad du tänker – "Fungerar det verkligen?"

Låt oss ta en titt på vad användarna säger.

Användartestimonialer

"Jag var skeptisk i början, men efter några veckor med Magna RX kände jag mig som ny igen! Min energi är tillbaka, och jag känner mig mer självsäker än någonsin." — Erik, 45 år

"Det här produkten gjorde skillnad för mig. Jag hade problem med min libido, men nu känns allt mycket bättre!" — Johan, 38 år

Dessa berättelser är verkliga exempel på hur Magna RX kan göra skillnad i livet för många män.

Hur Fungerar Magna RX?

Så hur fungerar det?

Jo, Magna RX arbetar genom att kombinera kraftfulla ingredienser som ginseng och maca rot.

Dessa naturliga komponenter har använts i århundraden för sina hälsofrämjande egenskaper.

Ginseng: Känd för sina energigivande effekter.

Maca Rot: Hjälper till med hormonbalans och libido.

Zink: Viktigt för testosteronproduktionen.

Tillsammans skapar dessa ingredienser en synergi som kan ge dig den boost du behöver.

Fördelarna Med Att Välja Magna RX

Att välja Magna RX handlar inte bara om att förbättra sexuella funktioner. Det handlar också om ett helhetsgrepp på din hälsa:

Ökad energi

Förbättrad självkänsla

Bättre humör

Naturliga ingredienser utan biverkningar

Jag tror starkt på vikten av naturliga lösningar. När vi ger kroppen de rätta verktygen kan vi se fantastiska resultat.

Varför Välja Magna RX Framför Andra Produkter?

Det finns många alternativ där ute, men varför skulle just Magna RX vara ditt val?

Här är några anledningar:

Naturliga Ingredienser: Ingen kemi här.

Positiva Recensioner: Många användare vittnar om dess effektivitet.

Ingen Återhämtningstid: Du kan fortsätta ditt liv utan avbrott.

Varje gång jag hör från någon som fått positiva resultat blir jag inspirerad. Det visar verkligen kraften hos denna produkt.

En Enkel Lösning För Ditt Välbefinnande

Att ta steget mot bättre manlig hälsa behöver inte vara komplicerat eller skrämmande. Med Magna RX får du en enkel lösning som passar in i din vardag utan krångel.

Som med alla kosttillskott rekommenderar jag alltid att prata med läkare innan du börjar använda nya produkter, särskilt om du har underliggande hälsoproblem eller tar mediciner.

Men kom ihåg: förändring börjar med dig!

Sammanfattning Av Din Resa Mot Bättre Hälsa

Om du vill återfå kontrollen över din manliga hälsa och välbefinnande så är detta vägen framåt:

Prova Magna RX

Känn skillnaden

Återfå självförtroendet

Du förtjänar att må bra och känna dig bra i alla aspekter av ditt liv!

👉 BESTÄLL MAGNA RX+ NU OCH FÖRBÄTTRA DITT LIV

FAQ

Vad är Magna RX+ och hur fungerar det?

Magna RX+ är ett kosttillskott som syftar till att förbättra manlig hälsa och prestation. Det innehåller naturliga ingredienser som påstås stödja libido och sexuell funktion. Genom att öka blodflödet och energinivåerna kan det ge bättre resultat.

Vilka ingredienser ingår i Magna RX+?

Magna RX+ innehåller en blandning av örter, vitaminer och mineraler. Vanliga ingredienser inkluderar ginseng, maca, och vissa aminosyror. Dessa komponenter arbetar tillsammans för att förbättra kroppens naturliga funktioner.

Är Magna RX+ säkert att använda?

Generellt sett anses Magna RX+ vara säkert för de flesta män. Men om du har underliggande hälsoproblem eller tar mediciner, är det klokt att prata med en läkare innan du börjar ta det.

Hur lång tid tar det att se resultat från Magna RX+?

Resultaten varierar från person till person. Vissa användare rapporterar förbättringar inom några veckor, medan andra kan behöva flera månader för att märka skillnad. Tålamod är nyckeln här.

Kan jag ta Magna RX+ tillsammans med andra kosttillskott?

Ja, men var försiktig. Om du tar andra tillskott eller mediciner, kolla alltid med din läkare först för att undvika eventuella interaktioner.

Finns det några biverkningar av Magna RX+?

De flesta användare upplever inga biverkningar. Men vissa kan känna milda symptom som huvudvärk eller magbesvär. Om du upplever något obehag bör du sluta ta produkten och kontakta en läkare.

Hur ska jag ta Magna RX+ för bästa resultat?

Det rekommenderas ofta att ta två kapslar dagligen med vatten, helst i samband med måltid. Följ alltid instruktionerna på etiketten för bästa möjliga resultat.

Var kan jag köpa Magna RX+?

Magna RX+ finns vanligtvis online via olika återförsäljare samt på vissa hälsokostbutiker. Se till att köpa från en pålitlig källa för att säkerställa kvaliteten.

Vad säger andra användare om Magna RX+?

Många användare rapporterar positiva erfarenheter och ökad sexuell lust samt energi efter användning av produkten. Det finns också recensioner som ger insikter om vad man kan förvänta sig.

Är det värt pengarna?

Det beror på dina behov och mål. Många anser att resultaten är värda investeringen, särskilt om de söker sätt att förbättra sin manliga hälsa naturligt.

👉 UPPTÄCK FÖRDELARNA MED MAGNA RX+

[svenskjavel]

Hej, hoppas att du eller någon kan hjälpa mej. Jag var på youtube och såg en video, då stängdes youtube ner vilket brukar hända. Nu vill appen jag ska uppdatera youtube, annars kan jag inte titta. Jag har inte i0S 14.0 uppdateringen på min iphone men enligt appstore kan jag hämta den senaste kompatibla versionen av youtube. Trycker på hämta men rutan bara poppar upp hela tiden, den vill alltså inte hämta den senaste versionen. Kanske du eller någon annan vet varför det inte går?

Ingen aning men jag uppmanar mina följare att säg något om de vet vad det handlar om

[idagnyheter]

Här ber mediet idag nyheter:s reporter att låta självmordstankarna komma – läs samtalen i sin helhet

Siv: Välkommen till Siv! Reporter: Hej, hej. Jag heter Ida. Jag vet ärligt talat inte exakt varför jag ringer. Det känns som någon sorts “gripa efter halmstrån”-grej, kanske. A: Då hoppas jag att jag kan hjälpa dig då. R: Ja, jag önskar att jag kunde peka på ett specifikt problem och ställa en specifik fråga, men jag kan inte. Men jag måste ha känt att jag inte orkade mer. S: Jag ska försöka…

[eriksflytt]

De bästa anledningarna till att anlita en professionell Flyttfirma för din nästa flytt

Att flytta kan vara en av de mest stressande upplevelserna i livet. Oavsett om du flyttar till en ny bostad i samma stad eller till en annan del av landet, är det mycket att hålla reda på. Från packning och transport till att organisera din nya bostad – allt kan kännas överväldigande. Därför är det smart att överväga att anlita en professionell flyttfirma. Här går vi igenom de bästa anledningarna till varför du bör anlita en flyttfirma för din nästa flytt, oavsett om du flyttar till eller från Malmö, Helsingborg eller Halmstad.

1. Tidsbesparing och effektivitet

En av de främsta fördelarna med att anlita en professionell flyttfirma är den stora tidsbesparingen. Att flytta är en tidskrävande process, och om du försöker göra allt själv, kan det ta flera dagar eller till och med veckor. En erfaren flyttfirma i Malmö, Helsingborg eller Halmstad kan planera och genomföra hela flytten på bara en dag eller två. Deras personal är utbildad för att packa och flytta saker snabbt och effektivt, vilket gör att du kan fokusera på andra viktiga saker.

2. Säkerhet för dina ägodelar

När du anlitar en professionell flyttfirma kan du vara säker på att dina ägodelar hanteras med omsorg. Flyttfirmor använder specialutrustning och förpackningsmaterial för att säkerställa att allt från möbler till ömtåliga föremål transporteras säkert. Om du själv packar och flyttar kan det vara lätt att råka skada något, men en erfaren flyttfirma har rutiner och tekniker för att minimera risken för skador.

3. Ansvar och försäkring

En av de största riskerna med att flytta själv är att du bär hela ansvaret om något går fel. Om du anlitar en professionell flyttfirma i Halmstad eller Helsingborg kan du dock dra nytta av deras försäkring. Om någon av dina ägodelar skulle bli skadad under flytten, är det flyttfirmans ansvar att ersätta dig. Detta ger en stor trygghet och gör att du slipper oroa dig för oförutsedda kostnader.

4. Bekvämlighet och mindre stress

Flyttprocessen är ofta stressig, men en flyttfirma kan hjälpa dig att minimera denna stress. De tar hand om allt, från att packa dina ägodelar till att lasta och transportera dem till ditt nya hem. Om du flyttar från Malmö eller Helsingborg kan du lita på att flyttfirman hanterar alla praktiska detaljer, vilket ger dig tid att fokusera på att anpassa dig till ditt nya hem.

5. Erfarenhet och expertis

En professionell flyttfirma har år av erfarenhet och expertis inom flyttbranschen. De vet hur man bäst organiserar och genomför en flytt, vilket kan vara särskilt viktigt om du har stora möbler eller ömtåliga föremål som behöver särskild hantering. Dessutom kan de erbjuda rådgivning och tips för att göra din flytt så smidig som möjligt.

6. Kostnadseffektivitet

Många tror att det är dyrt att anlita en flyttfirma, men i verkligheten kan det vara mer kostnadseffektivt än att flytta själv. När du flyttar själv behöver du hyra transportfordon, köpa förpackningsmaterial och kanske till och med ta ledigt från jobbet. En flyttfirma i Malmö eller Halmstad erbjuder ett komplett paket som ofta visar sig vara mer prisvärt än att försöka hantera allt själv.

Sammanfattning

Att anlita en professionell flyttfirma, oavsett om du flyttar till eller från Malmö, Helsingborg eller Halmstad, är ett smart val för att säkerställa en smidig och stressfri flytt. Du sparar tid, minimerar riskerna för skador och kan lita på att dina ägodelar är i trygga händer.

[ketopowersverigebestalla]

Keto Power Gummies recensioner – är det rätt tillskott för dig?

Keto Power - I dagens konkurrensutsatta era gillar alla att se vältränade, smala och friska ut på samma gång. Det finns människor som alltid vill se bäst ut vid alla tillfällen och för att hålla sig smala och snygga gör de alltid alla viktiga saker som att hålla en hälsosam kost, träna och många fler. Visa-versa, enligt forskningen, finns det många människor som inte är friska, som går upp i övervikt och hanterar fetma och relaterade problem. Nästan 60 % av världens befolkning hanterar problemet med fetma och för att komma över hälsoproblemet kanske de tränar hemma och på gymmet och försöker följa en strikt diet. En del av dem får de önskade resultaten och det finns fortfarande många människor som prövar lyckan men inte lyckats. Vi är här för att hjälpa alla de människor som fortfarande försöker eftersom vi har en fantastisk fettförbränningslösning för dem och det är Keto Power.

Keto Power är den bästa fettförbrännaren som får dig att se smal ut och ger dig en tonad kropp utan att skada din hälsa och som jag kan du också uppnå en smal kropp som du någonsin har drömt om. Så du måste prova detta tillägg och kommer att läsa vidare för att veta mer om denna produkt i detalj.

Information

Keto Power Gummies är en avancerad viktreducerande formel som hjälper till att ge dig en smal kropp och även ökar din ämnesomsättning. Den har naturliga och hälsoförbättrande ingredienser och det finns ingen chans att ha någon form av kemikalie i tillverkningen av denna produkt. Keto Power-produkten är ett testat tillskott som gör dig stark och vältränad inifrån. Så du måste använda den.

Hur fungerar det?

Keto Power Sverige fungerar på ett ganska enkelt sätt och ger dig de önskade resultaten för att uppnå en smal kropp och du kommer aldrig att möta någon form av biverkningar. Det hjälper till att främja ketos processen i din kropp och ökar också din immunitet. Det hjälper till att ge dig en tonad kropp och kontrollerar dina begär och hunger. Det hjälper till att göra dig stark inifrån och ger dig högre styrka, uthållighet och energinivå. Det förbättrar blodflödet i din kropp och behåller även en hälsosam kroppsvikt.

Bieffekter

Nej, det finns inga biverkningar av att använda Testo Plus eftersom det har naturliga ingredienser. Du kommer aldrig att hitta någon form av kemikalie i detta tillägg och det är testat av experter. Det finns chanser att du kommer att se keto-symtom som huvudvärk, kräkningar och yrsel, men de kommer över snart, och överdosering är skadligt för din kropp så gör aldrig det.

Hur tar man det?

Att ta Keto Plus Sverige är mycket enkelt eftersom man bara behöver ta 2 piller på en dag med ett glas varmt vatten. Du måste ta det utan att hoppa över en enda dos för att få maximalt resultat. Alla detaljer är skrivna där på flaskan och det är obligatoriskt att läsa och följa dem innan du börjar ta detta tillskott. Du måste rådfråga din läkare innan du börjar ta detta tillägg om du har några tvivel eftersom det rensar alla dina frågor Keto Plus Sverige.

Slutord

Sarah's Blessing är ett mycket fantastiskt och kraftfullt tillskott som ger dig många fördelar och aldrig skadar din allmänna hälsa. Det ger dig överflödig energi, uthållighet och styrka och bibehåller din hälsosamma vikt. Människor som har använt detta tillägg är nöjda med denna produkt.

http://ketopower.com.se

http://ketopowergummies.com.se

https://ketofx.se/keto-power-sverige/

https://sarahsblessing.se