#kanon kall !

[thespacecolonyarksystem]

「︎ ↯︎ Now Speaking: 🌀 ↝︎ ! 」︎

To all my Sonickin, fictives, ETC.

Use this post as a place to post your canon calls !

I know looking for sourcemates can be hard, so state who you are, your source, your memories, and who you’d like to interact with in the comments or reblogs !

[trekadventureportugal]

14 juli, Frankrikes nationaldag. Igårkväll var det matfestival nära Casa de Laura, men efter en lång dags resande och vandrande var jag för trött för att riktigt uppskatta det. Istället blev det några mini Bock i trädgården, den lokala ölen på 5,2%.

Ett gäng portugiser, som hade fått blåsor, ramlade in. Alla fick lite portvin av ägaren, en trevlig typ. Var nere på Anjos pilgrimscafe o tog lite stekta grönsaker och en öl = 8euro, rätt hyggligt pris. Jag satt sen och pratade med Marco, men när solen gick ner blev det kallt. Vi gick in och precis när jag la huvudet på kudden, då startade ett salsaband på festplatsen med sådan kraft att rutorna skakade – precis vad man behövde för att verkligen varva ner! Det blev inget sova förrän vid 02, och dessutom gjorde kramp i benen sig påmind och störde nattsömnen.

Så det fick bli lite sovmorgon.

När klockan ringde kl 07 så hade alla dragit redan. På med ryggorna och sen iväg. Vi mötte väldigt många personer på vägen och att möta hela ortsbefolkningen kändes konstigt, men de hejade så glatt. Jag frågade en person , som givetvis inte kunde engelska och han mumlade nåt om Maria och romaria eller nåt sånt. Upp o ner för backarna en stund och då dök ett söndagsöppet litet café upp.

Café Barbosa, lyckligtvis kunde barkillen lite engelska ,så vi fick vad vi ville ha. Stoppet blev längre än tänkt, men så är det på caminon, man gör vad som faller en in. Gott kaffe macka o dryck gjorde att det gick mycket lättare att gå vidare.

Sen kom det ut två damer från huset med varsina två säckar och började sprida ut blommor på vägen ? Frågade barnillen som bara skakade på huvet o sa att, "De hittar på så mycket hela tiden

Efter bara några minuter kommer en

Precis när jag skulle gå kom två danska tjejer som jag pratade lite med, de skulle också till Santiago o skulle vara borta i 12 dagar. Vi sa hej och så gick jag. Efter några timmars vandrande var det dags att byta strumpor igen och då kom det ett danskt yngre par gående. De skulle också till Santiago. De var vid gott humör och traskade på o försvann i horisonten.

Vi lufsade vidare. Det började bli segt i benen och orken började ta slut och det kändes att Salsanatten hade satt spår. Så när klockan närmade sig 16 blev det att ta första bästa. Det hade varit molnigt hela dagen men en hög luftfuktighet gjorde att det kändes varmare än de 22 grader sdom termometern visade. Hur konstigt som helst? 22 hemma är ju nästan kallt. O Palhuco dök upp och först såg det ut som att det var stängt, men en ung tjej vinkade glatt därinne. Å

Det var hennes första dag så hon hade nog missat att öppna dörrarna. Det visade sig vara ett donativo, så man ger då på morgonen vad man tycker det är värt.

Teve, Tvätt och torktumlare , fina duschar och stort kök med automat och även fast jag fick stötar av automaten, så var det gott att äta lite salta chips och lite riktigt kall dryck.

Passade på att tvätta svettiga kläder också, slapp ju att ha torkställningen på ryggen i morgon också. Det torkar dåligt på nätterna här, riktigt fuktigt i gräset. så allt balt med att slippa torkreda på ryggen är kanon. bara o dra ibåg i morgon. Det är ju fotbollsfinal kl 20, så då kikar väl portugiserna på Spanien kan jag tänka..eller ? Tjejen i receptionen trodde 2-0 till Spanien.

[readmeapoem]

Marco Lodoli "Kërkojmë rregulla, forma, kanone, por nuk e përfshijmë dot asnjëherë funksionimin e njëmendët të botës. Forma e njëmendët e gjithësa ndodhet jashtë nesh, njësoj dhe e asaj që ndodhet brenda nesh, do të mbetet për njerëzit një mister i vërtetë. Paaftësia për ta shtjellur këtë mister na kall tmerrin, na shtrëngon të shkalafitemi mes kërkimit të një harmonie të pamundur dhe dorëzimit ndaj kaosit. Por, kur pikasim humnerën mes nesh dhe botës, mes nesh dhe nesh, mes nesh dhe Zotit, atëherë zbulojmë që ende mund të përjetojmë mahni, që mund të hedhim një vështrim rreth vetes, si me qenë menjëmend të aftë të shohim bash për të parën herë". E kuqja dhe bluja, 2009 https://www.instagram.com/p/CKmprQshnYw/?igshid=3spv3lpsbzn1

[sinnundverstand]

Readers of the world, unite and take over

Lesen hilft. Gewissermaßen. Manchmal hilft es aber auch, mit anderen übers Lesen zu sprechen, über Bücher, Autorinnen und Autoren, Verlage und Buchläden. Über die, die Bücher übersetzen und damit überhaupt oft erst zugänglich machen. Über die, die Bücher illustrieren und in Bildern Geschichten erzählen oder Wissen vermitteln. Über die, die digitales Lesen und Erzählen erforschen. Manchmal hilft es auch angesichts vieler Nachrichten von darbenden Literaten, kränkelnden Verlagen und schließenden Buchläden, wenn Menschen, die lesen und Bücher lieben, sichtbar werden. Mal ganz abgesehen von der kläglichen Weltlage.

Diese Zusammenkunft im Lesen und Bücherlieben geschah in der letzten Woche auf Initiative von Janine Rumrich aka Kapri-zioes, die mit ihrer Challenge #buchpassion plattformübergreifend eine Welle von Postings mit Lese- und Liebesbekenntnissen verursachte. Gut so! Ich hatte mich am Samstag noch geballt eingeklinkt.

Das bin ich!

Ich habe irgendwann mal erfolgreich ein Studium der Kunstgeschichte abgebrochen, bin Buchhändlerin geworden und habe als Online Manager in Verlagen gearbeitet. Seit 2010 bin ich selbstständig und erfand für mich den Beruf des Social-Web-Rangers. Ich begleite Menschen, Kultureinrichtungen und Unternehmen in den digitalen Raum und erkunde mit ihnen, wie sie insbesondere Social Media im Alltag nutzen können, um im Digitalen sichtbar zu machen, was sie im Analogen gut tun, wie sie sich mit anderen vernetzen und was sie lernen können. Ich denke mir Konzepte aus, mache Coachings und Workshops, halte Vorträge und schreibe Texte darüber. 

Momentan arbeite ich viel mit öffentlichen Bibliotheken zusammen und begleite sie als Coachin bei der Erforschung und Aneignung des digitalen Raums. #BibReise. Ich liebe die Bibliotheken und wünschte mir, ich hätte als lesehungriges Kind gewusst, dass es sowas gibt und dass sie auch für mich da sind. Umso mehr liegt es mir am Herzen, diese Orte und ihre Menschen sichtbarer zu machen. Damit möglichst viele Menschen erfahren, was dort alles möglich ist.

Bald bin ich auf der Buchmesse #fbm17 und werde dort Geschichten über Buchläden sammeln. Denn ich unterstütze die „Woche unabhängiger Buchhandel“ @indiebuchhandel #wub17 in Social Media.

Und sonst so? Pferde, Eifel, Rennradliebe, Essen und Kochen und ich bin Teil des Kölner Kukturkollektivs @herbergsmuetter.

Dieses Buch hat mich verändert

Die zweite Aufgabe brachte mich echt ins Schwitzen. Es wurde immer existenzialistischer, immer größer - bis ich mir sagte, dass ich selten ein Buch unverändert verlasse. Und wenn doch, war es wohl eher ein Popcorn-Buch, das ich einfach weggelesen habe. Aber selbst dann verlasse ich ein Buch verändert: fröhlicher, trauriger, beschwingter, manchmal auch enttäuscht.

Ich nehme also statt eines bedeutungsschweren Buches ein oft gelesenes Lieblingsbuch: „Ich sehe was, was du nicht siehst“ von Birgit Vanderbeke. Das Buch verliebte mich in Frankreich, noch bevor ich es bereiste. Es klingt so vieles darin an, was ich insbesondere an Südfankreich so liebe: das Improvisierte, Unperfekte, Struppige bei gleichzeitiger Lebenslust und dem Talent zum Genießen des Alltäglichen. Ja, das ist romantisch verklärt. Aber es sind dennoch Facetten, die ich immer wieder dort finde. Und schief scheppernde Musikkapellen und Wimpelketten! Es ist einfach ein wundervolles Buch, ein echtes Lieblingsbuch. Über das ich auch damals für den Buchladen Nippes einen Text in den Kanon der Literatur schrieb.

Mein Bücherregal

Das teile ich mir mit den Büchern vom @_konzer. Wenn ich mich in unserer gar nicht so großen Wohnung umsehe, ist eigentlich die ganze Wohnung Bücherregal. Es gab mal die Vereinbarung, dass für jedes neue Buch eins rausfliegt. Hust. Nun ja. Solange immer noch was in die zweite Reihe, auf den Boden oder dekorativ auf freie Stellen passt ....

Wird aber wieder Zeit, auszumisten. Eigentolich tue ich das einmal im Jahr. Aber wenn ich es recht überdenke, war es doch ein sehr langes Jahr.

Das meiste des  Aussortierten landet dann auf den Briefkästen im Hausflur und übersiedelt nach und nach zu den Nachbarn. Gut, wenn man in einem lesenden Haus wohnt. Leider setzen die dort auch immer Bücher aus und, ja, Ihr könnt Euch das sicher vorstellen.

Dieses Buch sollte jeder lesen

Ich entdeckte Stefan Zweig für mich, als ich meine Ausbildung zur Buchhändlerin machte. Ulkigerweise hatte ich mal das schmale Erzählungen-Bändchen „Phantastische Nacht“ aus dem Ramsch gezogen, weil ich dachte, es sei Fantasy. Ich las es - und verfiel Zweig umgehend.

„Die Welt von Gestern“ fand ich sehr beeindruckend. Es half mir zu verstehen, welche Zäsur die beiden Weltkriege für die Menschen damals (wie heute) bedeuten. Das Buch ist durchzogen von tiefer Melancholie. Als Stefan Zweig sich im Februar 1942 das Leben nahm, sah es so aus, als würden die Nazis den Krieg gewinnen. Seine Erschütterung, seine Verzweiflung ist bis heute spürbar (und nachvollziehbar), wenn man das Buch liest.

Es ist auch die Erinnerung an das alte Wien, die mir „Die Welt von Gestern“ so wertvoll macht.

Lieblingsautorin oder Lieblingsautor

Damit könnte ich glatt 365 Tage füllen. Denn ich lese gern autor*innentreu. Mag ich ein Buch von jemandem, lese ich alle. Oder ich versuche es zumindest. Denn natürlich ist nicht automatisch auch das nächste Buch eines Autors oder einer Autorin gut, wenn einem eins gefiel.

Erst wollte ich hier Connie Palmen nennen. Aber ich habe nach I.M. doch etwas den Anschluss verloren. Also bringe ich #eifelliebe ins Spiel. Wer hier im Blog mitliest, begegnet der Eifel öfter. Denn sie ist für mich Heimat, obwohl ich in der Eifel weder geboren noch aufgewachsen bin. Ich bin oft und immer wieder gern dort.

Norbert Scheuer lebt in der Eifel, seine Geschichten spielen in der Eifel. Seine Bücher werden immer poetischer, immer zärtlicher, während die ersten (wie „Kall, Eifel“) beinahe spröde sein. Er spielt in seinen Büchern mit verschiedenen Erzählformaten. Auch das mag ich. Außerdem ist er auch noch „in echt“ ein ausgesprochen sympathischer und feiner Mensch. Eher leise, zurückhaltend.

Kürzlich erschien ein neues Buch von ihm, auf das ich mich schon freue. Meist warte ich aufs Taschenbuch, weil ich diese einfach lieber lese. Sind nicht so sperrig.

Ein inspirierendes Sachbuch

Mut zum Skizzenbuch! Selbst wer nicht selber kritzelt, skizziert, zeichnet, kann bei @felixscheinberger aufs Allerbeste Ermutigung und Inspiration finden. Davon abgesehen ist es schlicht ein wunderschönes Buch: mit Liebe und Sorgfältigkeit gemacht, wie es nur der @verlaghschmidt in dieser Konsequenz kann. 💜💚💛

Das tollste Buch 2017?

Ich glaube ja, unter den Büchern, die 2017 erschienen sind, gibt es so einige ganz schön tolle Bücher. Meine nächste Aufgabe (juhu) für @indiebuchhandel #wub17 ist, mir die fünf Nominierten fürs Lieblingsbuch der Unabhängigen durchzulesen. Die klingen alle ganz schön gut.

In diesem Jahr mochte ich etwa diese hier. Darunter sind auch ältere Titel. Und ich lese am liebsten Taschenbücher, weil ich mich mit ihnen besser im Bett oder auf dem Zeltplatz herumwälzen kann - meine bevorzugten #Leseorte.

Letztlich lande ich seit einigen Jahren häufig bei Familiengeschichten. Familie (auch als ganz persönliches Thema) interessiert und fasziniert mich sehr.  Im Hintergrund schreibe ich selbst an einer Familiengeschichte. Auch wenn ich damit weniger gut vorankomme als gehofft. Was vielleicht auch daran liegt, dass ich nicht nur gern vom Radfahren lese, sondern seit einem Jahr mit wachsender Begeisterung Rennrad fahre.

Danke für diese ausgesprochen schöne Challenge, liebe Janine! Ich fand es auch klasse, dass sich auch Verlage, Buchhändlerinnen und Buchhändler beteiligt haben.

Readers of the world, unite and take over!

[kebabdreams]

Pizzeria Felino: Margerita Fungi Vesuvio Capricciosa Hawaii Chiquita Al Tonno Del Opera Apello Bolognese Piloten Torshälla Campagnola Kanon Riviera La Bussola Vegetarisk Marinara Napolitana Florida Bella Olympos Rostica Caprese Treviso Ruccola Daniella Mozzarella Gorgonzola Pepperoni Speciale Felino Cacciatore Pescatore Diana Uttran Special Kyckling Pizza Pollo Kärlek Barbeque Chicken Vera Husets Pizza Buffalo Quatro Stagioni Formagio Spinatchi Primo Gunnars Special Danvikens Special Monica Birgitta Paradiso Andersson Special Viking Inbakad Nytorp Special Calzone Calzone Capricciosa Calzone Bussola Calzone Marinara Calzone Special Tefat UFO Azteka Mexicana Acapulco Amigo Gringo Milano Torino Siciliana Romana Rönninge Special Salem Special Svensson Special Ciao Ciao Provencale Larsson Special Söderby Special Parma Molto Bene Cosenaza Del Amore La Rosa Mezza Luna Le Chef Mama Mia Mafioso Italiano Isabel Gamberi Cozze Red Punch Green Friend Green Catch Garlic Hammer Red Bullfight Atalanta San Fransisco Dallas Hollywood Bambino Kalle Anka Princess Sussane Calzone

[postum]

Söndagmorgon nu och då och sen, en tidsbild

Bäst att ta fast det innan det försvinner! Det var kö utanför KY då jag vandrade förbi vid halv 8-tiden i sommarkvällen. Stannade kvar i 3kvart och gav sedan upp, slutsålt. SV har jobbat sig upp från kultstatus till de breda studentlagren. Blev inte så besviken fast jag blev utanför. Att trängas utan frisk luft en hel kväll i fyllan utan synfält är inget nöje. Vandrade istället vidare till Museigatan, plockade upp pengarna och hängde med Päivi till Juttutupa där Mari väntade. Drog ett stop var och drog vidare till Cella, en restaurangdebut för mig. Förvånansvärt sympatiskt. Stefan Piesnack flängde in efter 6 timmar i studion och bjöd på trevligt sällskap. Fängelsehistorier, minnen från Berlin och Leningrad. KSSE-konferensens 10-årsjubileum sätter sina spår i gatulivet. Nån ny lag gör det möjligt att rensa stan från osnygga element utan större skäl. Vi drog tre stop till, eller var det fyra och ragglade ut vid 1/2 1 på väg till Museigatan. Efter lite säpinä hit och dit om hur vi skulle ta oss hem, pirsi, raitsikka eller gå, så vann min gång. Under promenaden överraskades vi av världens åskskur och blev genomblöta. Släpptes inte in på snobb/yuppie-krogen vid Tölöstranden och gick vidare. Sprang genom regnet, skrattade och svor. Kastade t-skjortan vid Baari Morocco och skorna lite senare. Dyblöta ragglade vi in i köket och folket; Pekka, Arja, Kaisa, hunden Rontti och svensken Kalle satt runt Kalles Koskenkorva-flaska och tragglade sig fram på knagglig engelska. Kalle var på jakt efter sin splittrade familj, förstörd och orolig. Jag kom igång om barn, idrott och Sverige. Pekka var kanon, fick kritik för sin flegma och för sitt sätt att vara. Hur han kom ut i fyllan och stängde se'n in sig. Var inne i dar efteråt, utan att ge något ut. Vid 4-tiden tröttnade jag så smått på Maris lockelse, var fast besluten på att hålla stånd. Diskussionen hade då cirklat runt husdjur och IS-löpet om att "Sonni tappoi emännän" Jag hade missuppfattat det hela och sett bilder av en galt som åt sin värdinna /bondmoran. Galt är visst karju. Sonni är tjur.  Kokade kaffe min vana trogen. Hade svårt att få sömn och väcktes vi halv 6 av att Kaisa kom in och frågade efter cigs. Med bakvänd rygg så sträckte jag ändå osynliga armar efter henne. Hon kysste mig på örat och gick. Jag kunde inte somna mer. Steg upp och drack kaffe, strök jeansen torra i uppåt en timme, diskade och kom mig trots allt iväg till skillnad från alla andra utom Arja.  Missade färdmedel efter färdmedel men var ändå på jobb kvart i 9. Satt sedan hela dagen i ett dis vid lånedisken och var krapulantiskt pratsam. Kom hem och försökte ta igen lite av den förlorade sömnen, men stördes av ringande telefoner. Runkade av mig och inväntade Tiina Mäkeläs besök vid 8-snåret. Hon kom med en kompis på cykel och såg sig omkring inför bröllopet i september. Satt på trappan i salen och fantiserade om hur det skulle vara att knulla båda två, utan att bli speciellt tänd på det de utstrålade. Jag är så sommarkåt. Runkar av mig utan bilder den här gången.

Janne ringde idag från Uppsala och vi avtalade träff nästa vecka. Är lite spänd på hur det kommer att bli, men har på känn att vi hittar varann rätt snabbt igen, trots fjolårets krisade möte då han var här och satte sprätt på tillvaron. Snurr och fnurr på tillvaron. Det känns längre än en vecka innan nästa onsdag. Jag vill dricka öl, vara berusad, smörja lädret och gå ut.

Kom ihåg vad den krapulantiska mellanölsgubben sade på Café Mignon i söndags: -Jag var tre veckor hos en kärring. Hon lagade mat och jag köpte brännvinet. Efter tre veckor försvann hon och jag blev sittande ensam kvar. Jag tänkte att här kan jag ju inte sitta i ett främmande hus alldeles själv, så jag drog.

Kunde gott och väl tänka mig att röka brajj nu, småpyssla med papper, städa. Men oron sätter stopp för det. Tycker jag kunde läsa, men det känns överflödigt, råget är måttat. Försöker ringa Naana; Jo, jo, skrivmaskiner, ungar och föräldrar. Kan inte riktigt koncentrera mig på något, fast huvut är fullt utav tankar. Tar en promenad i skogen.

Dåligt med blåbär i år, men smultron hittade jag på gården. Det var första gången sen ifjol höstas som jag var och inspekterade mitt skogsrevir runt kärret. Den här trakten har blivit mig kär efter närmare tre år. Bodde lite längre i den lilla stugan i Alberga, men spenderade mindre tid med naturen där. Här har jag ju varit hemma med Jonte mycket mer. När skall jag ta beslutet att flytta, eller när kommer tillfället, riktigare sagt.

Det är en tid fylld med infall och idéer, planer och hopp. Bara en del av dessa kan förverkligas men jag smakar på livets mångfald av möjligheter i mina tankar.

- 20 före midnatt, måndag kväll Försöker sova men inte ens Bettelheim kunde få mig att somna så jag blev liggande och slängde omkring tankar och idéer från det ena till det andra. Buddha Blues och Pelle. Tre finska rockpersonligheter 1985: Röyhkä, Neumann och Alanko, alla har kommit med LPn i vår. Skulle man ta och skriva en artikel om det till Schlager, PQR och skriva till Titte och Åland i övermorgon och det enda som kan hålla tankarna coola är alkohol, det som håller en i styr eller så kastar den en överbord med all denna kunskap; Niggers och araber, finska och rock, böcker, skivor, Pada i New York, Stina Berge, barnboksillustrationer. 

Jonte här vaannan weekend och en kväll i veckan, Puosu, sagor, att vara tillsammans med min son, han och jag tillsammans, mammapappabarn, rysningar av Thåström, intervjuer, halvfärdiga tankar och projekt, vinteride och ödelagt. Gäsp, gäsp, men kanske ingen sömn, vatten och pissa, dåligt ljus och varför gör jag inget åt det, danska vänner och inredning av rum. Riittas rum, Springsteen, Born i USA, jobbet, Ekelöf, publiceringar, överlevnad och ekonomi o.s.v. o.s.v. 

Nya kulor rullar ändå samma väg.

[thespacecolonyarksystem]

「︎俺はソニック　- ソニック・ザ・ヘッジホッグだ！」︎

↳︎ Unknown Sys-Type of 40+

↳︎ Fictive-Heavy

↳︎ Anti-Endo (+ Supporters)

↳︎ Host Open to Sourcemates; Ok on Doubles (I’m just not looking for them when it comes to canon calls LMAO)

「︎らくしょうだぜ！」︎

[thespacecolonyarksystem]

「︎ ↯︎ Now Speaking: 🌀 ↝︎ ! 」︎

Haihai !!

I had to make a new sysblog since the older one stopped working LMAO

Anyway, I’m here to make a canon call post !

I’m a multifictive, so I have a lot of different sources, but this specific one I’m finding sourcemates for is my WISLHM (or “What If Sonic Lost His Memory,” a What-If? series you can find on YT ) canon !

Basically, I fell down to earth in Shadow’s place, had a pretty cool Super Form (mainly gold with orange, red, and purple highlights - I think I even had fluffy glove cuffs, kinda like the Werehog), and suffered from semi-amnesia

I’m unsure if Eggman was an enemy of mine ?? He probably was, but you’re free to interact if you are him *

I’m mainly looking for Rouge and Omega, whom I have positive feelings of, but please do also interact if you’re anyone besides them *

I don’t necessarily have memories of them, but the vibes are there *

I’m not too interested in meeting doubles of Sonic atm, but interact if you wanna !

My discord is thespacecolonyarksystem, but you should DM me here on Tumblr first so I know to accept your FRQ !

See you soon !