#jag vet inte vad det är med dig som gör att du är allt jag behöver. och alla andra får mig bara attkänna mig x100 ggr mer enssam

[bunnihearted]

✮ wanna talk but only wanna talk to u ✮

[whitewaterpaper]

SL3: “Krigarkungens Sal”.

Originaltitel: The Icebound Land. Serie: Spejarens Lärling #3 (Ranger's Apprentice #3). Författare: John Flanagan. Översättare: Ingmar Wennerberg. Publicerad: 2005 (på svenska 2007). Medium: eBok/B Wahlströms.

Läses tillsammans med @kulturdasset i vår Läsecirkel.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Delmål 1 (Kapitel 1–4).

Den här boken tar, mer eller mindre, vid där tvåan slutade. Will och Evanlyn är ombord på skandiernas skepp. Jag gillar vägen Flanagan går här genom att göra skandierna både mänskliga och professionella. Varken ombord på skeppet, eller i land på ön visar de tecken på grymhet för grymhetens skull.

Men däremot hade han viss respekt för dem. Skandierna var ett krigarfolk som beundrade tapperhet i strid, och både Will och Evanlyn hade visat prov på stort mod när de förstört Morgaraths bro. Pojken var dessutom en duktig skytt, tänkte Erak. (Kapitel 3)

Hemma i Araluien har Halt det tufft. Han förvägras tjänstledigt för att leta upp och fritaga Will. Han löser det genom att helt sonika göra sig själv till en persona non grata spyr galla över kungen och blir tillfångatagen av vakter. Eftersom vi vet att Evanlyn antagligen är kungens dotter så har jag på känn att Halts bestraffning inte kommer vara permanent – så långe han kommer ihåg att plocka med sig henne också när han räddar Will.

Delmål 2 (Kapitel 5–9).

Bra delmål. Dels så berättar Evanlyn för Will vem hon verkligen är – och talar om för honom att de i princip bara behöver softa och vänta på att kraven om lösensumma skickas i väg och tillmötesgås. Att Will sedan ”bara” är spejare och troligtvis inte skulle vara påtänkt att inkluderas i gisslansutväxlingen betänker hon inte. Vilket är konstigt egentligen med tanke hur hon beter sig i bok två. Men å andra sidan så är ju Will också inledningsvis förundrad över karaktärsförändringen i henne.

”Tro mig, jag förstår precis hur det känns”, sa han. ”Min egen dotter fördes ju bort tillsammans med din lärling. Om jag fått göra som jag ville hade jag självklart lämnat riket för att leta efter henne.” ”Det finns en viktig skillnad, ers majestät”, sa Halt. ”En prinsessa kan räkna med bättre behandling än en vanlig lärling. Hon är trots allt värdefull.” Duncan lutade sig tillbaka. Halts bitterhet kändes som ett slag i ansiktet.

Gillar verkligen fabeln om hur en stor val är vad som ligger bakom tidvattnet. En väldigt cool berättelse som jag ser känns väldigt nära hur man i gamla tider förklarade naturfenomen vars ursprung och källa man inte riktigt greppade.

Vi får även träffa en ny skandisk kapten: Slagar. Magkänslan säger att denne av Eraks rivaler introduceras av en anledning – om inte för denna bok så kanske i nästa? En liten spoiler jag råkade på (slarv av mig) antydde att Will och Evanlyn är kvar i Skandia under nästa bok. Bortsett från att vi får höra lite nyheter, som att den skandiske kronprinsen dog under kriget, så är det inte det intressantaste av karaktärer som introduceras. Men nu vet vi också att Cassandra/Evanlyn troligtvis kommer att försöka hålla sin identitet hemlig, så jag ser det här som en bekräftelse för att en lösensumma/gisslansutväxling inte kommer bli aktuell (än på ett tag).

Delmålet bekräftar också att Halt mer eller mindre försätter sig i knipa för att bli utkastad som spejare så han kan bege sig av och rädda Will. Jag tycker det är rätt bra scener när kung Duncan inte gör straffet permanent utan bara för ett år. Han vet ju egentligen vad som pågår, och är säkert medveten om att ett sannare straff här skulle ha varit att inte kasta ut Halt från spejarna. Fint också att Gilan erbjuder sig att följa med, men att Halt lyckas övertala honom att stanna.

”Att jag kan överge mina plikter beror ju på att jag vet att du är här, Gilan. Jag litar på dig och vet att du kommer att sköta detta alldeles utmärkt. Om du inte stannar kvar kan jag inte resa.”

Delmål 3 (Kapitel 10–14).

Horace hade jag nästan helt glömt, intressant att han följer med Halt. Hans lilla dust med ”tullriddaren” skall det bli intressant att se slutresultatet på. Han lär vinna, jag får intrycket av att han är bättre än sin rank kanske antyder. Han vann ju trots allt mot Morgarath förra boken, en riddare bestående av varmluft lär inte vara några problem.

Will och Evanlyn gör sitt flyktförsök och det går i stöpet förstås. Här börjar man ana att Will och Evanlyns vistelse i det Skandiska riket kanske blir längre än den här boken. Lite lustigt dock att Will gör all forskning på tidvatten och inte undersökte båten närmare, t.ex. erbjöd sig att följa med ut att fiska osv. Själv förstod jag direkt när Evanlyn började orera om att båten tog in vatten att Erak sett till att bottenpluggen var urtagen.

Delmål 4 (Kapitel 15–19).

Kanon. Tre markeringar under hela delmålet och alla tre under de första kapitlen. Nåväl. Jag blir lite nyfiken på vart storyn kommer föra Halt och Horace, deras lilla sidequest här är faktiskt lite intressant. Horace har haft en bra karaktärsutveckling, och jag misstänker att det här äventyret kommer gynna honom stort längre fram.

Will och Evanlyn kommer så till slut till Skandia, och Erak lyckas trolla in dem på ”salen” så de inte börjar skiljas åt. Jag tycker det är intressant att erak har mer respekt för sina fångar än landsmannen Slagor. Och någonstans tror jag att Will har lagt en grundplåt i den här boken för att jobba sig upp och bli något annat än slav.

Då Vikingarna uppenbarligen stått modell för Skandierna (det märks på namn och titlar som även de är designade för att låta nordiska) är jag glad att man inte oförbehållet målar upp Skandierna som giriga och blodtörstiga rövare. Det tyder på att Flanagan gjort en hel del research om dem.

Delmål 5 (Kapitel 20–24).

Halt och Horace stöter på patrull, men de stor kanske inte för de mer intressanta inslagen detta delmål. (Om än att jag tror det kan vara värt att lägga emblemet med den vita korpen på minnet). Vi får se vad som händer när man anländer till Montsombe.

I Skandia har Will hunnit med att komma på kant med de ledande slavarna och blir dessutom indragen i ett drogberoende. Något i beskrivningen av varmlöven för mina tankar till Kokablad. Erak överraskar med att börja planera för att Evanlyn och Will skall fly – hur det nu skall gå till om Will är helt apatisk på grund av varmlöven.

Delmål 6 (Kapitel 25–30).

Halt väljer att inte bråka allt för mycket med Deparniux som skall visa sig vara en allt annat än god värd. Hoppas inte det blir någon allt för långlivad karaktär, å andra sidan så känns han inte så genomarbetad så det garanterar att han dyker upp på fler ställen än just här och i den här boken.

Will och Evanlyn flyr slutligen, och den sist nämnda får ta på sig en hel del ansvar för att få den nu menlösa Will i säkerhet.

Delmål 7 (Kapitel 30–34).

Deparnieux visar ytterligare prov på vilket kräk han är, men det kommer inte som någon överraskning. Kul dock att Horace och Halt lyckades lura honom i fällan att anta Halts utmaning. Det skall bli riktigt intressant att se vad Halt har på lut åt den allt annat än ridderlige riddaren. För Halt och Horace kommer boken troligtvis sluta med att de slutligen kan påbörja resan över bergspasset.

Vad gäller Will och Evanlyn finns den del som tyder på att den här boken kommer sluta med Will som är avvand från varmlöven och sakta bygger upp sin styrka igen. Faktum är att inte mycket intressant sker med Will och Evanlyn i det här delmålet. Jag kan dok inte låta bli att fundera kring vilka långtgående konsekvenser detta kommer få för Will. Det känns som om hela intrigen med varmlöven bör ha något mer att säga än att ”droger är dåligt”.

Delmål 8 (Kapitel 35–37+Epilog).

Evanlyn försöker jaga så hon och Will skall få något att äta men ger snart upp idén med att lära sig bemästra bågen på egen hand. Här lyfter faktiskt Flanagan en av bristerna med att vara prinsessa: man förmodas inte behöva överleva mer eller mindre på egen hand. Gillade scenen där hon tillverkar slungan och hittar tillbaka till det vapnet. I samband med detta så börjar Will visa tecken på att vara på väg att komma tillbaka till de levandes väg. Smidigt nog är det även i samband med att förrådet varmlöv tagit slut. Sker ett uppvaknade från droger som Wills här? Vissa kanske har den effekten… ”Varmlöven” verkar avgjort ha effekter liknande Rohypnol så kanske är det inte så långsökt. Lite nyfiken blir jag vad ryttaren Evanlyn såg i gläntan kommer leda till – det känns iaf som en detalj som sätter upp något inför nästa bok.

Halt vinner över ”den svarte riddaren” som om detta var någon överraskning, och efter att ha lämnat över slottet och dess tillgångar till vaktkaptenen beger sig Halt och Horace åstad.

Sammanfattning.

På många sätt är det här lite av en mellanbok som spenderar en hel del med att utveckla karaktärerna men kanske inte att föra någon övergripande intrig framåt. Den är välskriven, lätt transparent om man är något över målgruppen i ålder och försöker sig på att ta upp svårare ämnen som droger på ett snyggt sätt utan att det blir moralkaka av alltihop. Jag kan inte låta bli att fundera dock på vad framtiden har för sig när det gäller Will och Evanlyn, den sistnämnda är ju egentligen prinsessan Cassandra och Will en föräldralös liten spejare. Jag hoppas inte framtiden för med sig ett suckande och åhande från två karaktärer som inte kan få varandra. Men en sak är säker: Prinsessan Cassandra kommer sannerligen inte vara standardsnittet av en prinsessa när hon återvänder till Araluen.

Länkar.

Boken @ GoodReads.

eBibliotek @ Axiell Media.

Biblio @ Axiell Media.

[strokesurvivorlife]

Det här är till dig min vän. ❤️

Som jag saknat våra "samtal" idag. Jag har blivit bortskämd med att vi skrivit mycket.

Jag har jobbat och du gjort ditt. Men det blir tomt utan dig.

Att jag sen har dej i mina tankar och funderar hur det har gått, äter du? (Jo, det fick jag bildbevis på) ❤️ Vilar du ordentligt? Mm mm

När jag vet att du gör det du kan... Och mäktar med.

Du ska veta att allt du skickar mig, information, e-tidniningar, länkar mm det läser jag, markerar vad jag tycker är mer intressant, söker info själv på nätet bla.

Du ser ju såklart det inte men jag gör det.

Din sidekick/N

Och fotot är så bra: Du kan mer om stroke än mig men jag sitter bredvid och lär mig mer och mer. Tipsar, stöttar, är envis och vet att ensam är inte alltid starkast. Jag finns här. Be om hjälp när du känner att det blir för mycket. När orken tryter.

[fannynilsson]

Vars skriver man in sig för att få diplom för världens sämsta förälder?

Hur har man ens livslust efter en hel dag med bara ”sluta strypa katten” ”sluta putta Max” ”sluta hålla fast Tyras gåstol” ”sluta kasta mat på golvet” sluta slutaslutaslutasluta är tamefan det enda man säger och det fungerar 0 gånger per dag.

Så då byter man ju taktik rimligtvis. (Behöver jag ens säga att Tålamod pedagogik avledning och sånt tjafs redan är beprövat och det fungerar absolut sämst) så nu skickar jag iväg honom på sitt rum när han gör illa någon. Nu är vi numer nere på 0 varningar, är han elak får han utvisning direkt vilket gör att dehär ”spelet” han håller på med där ”hur många gånger kan jag tänja på gränsen innan det är nog” lixom blir uteslutet. Han älskar det spelet. Första varningen när han gör nåt flinar han så ondskefullt att jag måste fan ringa en präst o få ordning på dehär. Upplever att han FAKTISKT tänker sig för lite innan han elakar sig då, för han vet att det inte blir lika kul om man ba får gå på sitt rum helatiden.

Men det är så jääääääöääävla trist.

Efter kvällens läggning som bestod av typ 30 min skrik går det inte att inte grina. Vad gör jag för fel? Ungen får faking nyttig hemlagad mat varje dag, leksaker påhitt glass fredagsmys med popcorn och barnfilm, och utflykt på morgonen då vi är till lekparken för hans skull och det enda han gör är att sura där borta. Jag har händerna fulla med tvillingar som skriker men tänker att de må va om dom skriker nån annanstans än hemma så jag tar med hela högen till lekparken för Lukas skull och så vill han inte ens va där när vi kommer dit?! För jag inte har tid att gunga honom från början för Tyra skriker som en gris? Vi har farit hit för att du ska få leka på nytt ställe hopp o lek?! Vägrar gör han. Tårarna börjar bränna igen. Vad är felet? Jag kan ge dig ALLT förutom all min tid just nu men jag ger dig allt annat du behöver istället, du är 3 använd din kreativitet o lek?! Nej.

Det enda han vill ha är min tid. Min famn. Min uppmärksamhet. Mig själv. Jag har inte det just nu. Och han ser till att jag får lida för det istället. Att aldrig räcka till är vidrigt. Jag får klaustrofobi. Låt mig va om jag är så hemsk? Sluta slit i mig om du nyss ignorerade mig? Sluta göra mig ledsen för att få min uppmärksamhet? Sluta hacka på mig och förstöra saker med fäst ögonkontakt och när jag väl pratar med dig ignorerar du mig som om jag inte finns?

Jag fattar att det är hemskt att gå från fan hela släktens första barn till trea på bollen från en dag till en annan, men det är väl mer trist att bråka hela dagarna? Hur kan det vara logik?

Och den som vågar öppna käften som INTE har tvillingar och en våldsam treåring i sin prime-trots-time kan harne så jävla långt att det pratas andra språk där borta.

Att tvillingar skulle vara så himla lätt men en treåring så jävla svårt. Det är så OLOGISKT

Hästar är så jävla enkla. Mer hästar till folket

[zitazzdahlstrom]

🎙 Gym, Vän, Lojalitet, Anorexi, BDD. Vadå Jag? 🎙

Har du någonsin känt att livet kastar allt på dig och förväntar sig att du bara ska le och ta emot? Tja, välkommen till min värld. Här sitter jag, fast i en rullstol, omringad av diagnoser och omgiven av "experter" som tror att de vet allt om mig. Men låt mig berätta en sak: jag må vara krossad, men jag är långt ifrån bruten.

Gymmet och jag – en stormig kärlekshistoria. Ja, jag drömmer om att lyfta tungt, att känna musklerna växa och att skratta åt smärtan. Men utan en träningskompis känns det ibland som att slåss mot vinden. Ändå står jag här, ensam med vikterna, för ingen ska säga att jag inte är stark nog. Jag är en krigare, men ibland suger det att vara den enda som kämpar.

Livet är en parodi – och jag spelar huvudrollen. Anorexi? BDD? Läkarnas etiketter är som dåliga skämt vid det här laget. De tror att de kan definiera mig, men jag är mer än deras diagnoser. Visst, det gör ont att leva med smärta, ensamhet och ett huvud fullt av skit, men jag tänker inte låta det stoppa mig. Jag skrattar åt eländet, fastän det ibland känns som att skrattet är det enda som håller mig ihop.

Turn it up, feel the beat, och håll käften om mina svagheter! Jag har hört allt: "Du är för sjuk", "Du är för svag", "Du är för fet". Men vet du vad? Fuck det. Livet är en jäkla show, och jag vägrar att vara statist. Mat? Hatar det. Ensam på gymmet? Hatar det också. Men jag gör det ändå, för jag vägrar att låta någon annan diktera mitt liv. Här är jag, med mer sass än smärta, redo att ge allt – och skratta åt det medan jag gör det.

Så om du är redo för en podd som är ärlig, rå och lite obehaglig, där smärta och skratt går hand i hand, då är du på rätt plats. Det här är inte bara en berättelse om överlevnad – det är en berättelse om att sparka livets hinder rakt i ansiktet och säga: "Jag bestämmer här." 🚀

[evigtlivihimlen]

Likt JEREMIA och JOHANNES DÖPAREN!

Likt JEREMIA och JOHANNES DÖPAREN! Måste jag framträda med ett heligt budskap som brinner i varje mening. Och jag våndas inför Gud, måste jag leverera? Men, Andens eld är förtärande om det inte får fritt utlopp, men till största välsignelse i frihet…Må sanningen segra, då blir de mottagliga förvandlade. Här blir det rekord i fbvänner som försvinner, men de som räddas kvar blir tacksamma. I Guds nådefulla händer överlåter jag varje läsare nu. Var välsignad, läs i den Helige Ande:

"DEN SISTA TIDENS" stora avfall från tron är här, den sista tidens människa är här. Vi hör det, ser det och ännu värre upplever "dessa vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter", som Bibeln uttrycker det (Jud.1:13). Hånet och hatet mot särskilt Bibeltrogna kristna ökar, det märker vi på olika sätt; TV-dokumentärer, serier och filmer blir alltmer kristendomsfientliga. Nyhetsvinklingen är alltid negativ där kristna med ett svagt förnimbart hånflin utmålas som hjärntvättade idioter. Vi märker hur den allmänna attityden hårdnar. Mel Gibson gör uppföljaren till filmen The Passion of Christ, men "experter" påpekar att människorna nu 20 år senare inte alls är lika mottagliga för kristendomen, pendeln har svängt, det är anti som gäller…Den världstillvända delen av kristenheten, de som ingår i trons avfall kämpar desperat i anpassning och kompromiss, för att bli accepterad i samhället. De talar gärna om att "ge Jesus till folket", men utan att moralisera, synd och omvändelse får inte nämnas, så vilken Jesus ger de ut? Inte är det den Bibliske Jesus i varje fall, långtifrån… På tal om TV-apparaten; utbudet är allt råare detaljstudium i våld, mord och pornografi. Ockultism i mängder av program, serier och filmer. TV:n blir alltmer en direkt pipeline till avgrunden.

Du som läser, tror på Bibelns profetior och texter om "Sista tiden", som i Uppenbarelseboken vet att världens hemskheter, hotfulla och katastrofala händelser bekräftar och uppfyller Guds förutsedda händelseutveckling. Vi är på tröskeln till den 7-åriga Vedermödan då denna antikristliga, onda värld går under, och Jesus kommer tillbaka. Hälften av de kristna saknar "olja i lampan", alltså andlig Gudsgemenskap och är i nämnda avfall från tron, dessa som kallar Jesus för Herre men inte lyder Honom. Så förstår vi Jesu egna ord och mycket annat i Bibeln talar samma språk. Betänk, i Asien, Afrika och Sydamerika är majoriteten av kristna Bibeltroende, "bokstavstrogna" som världens folk nedsättande säger. I Västerlandet härskar liberalteologiska troende och de Bibeltroende är i minoritet; Så procentuellt globalt sett finns de flesta som avfaller i våra länder i väst…Vad säger det dig, just nu?

Allt tycks alltså vara den bibliskt förutsagda allra "sista tiden", i dessa dystra tider…Tvivlar du på dessa uttalanden så är väl risken stor att du redan är besmittad av sista tidens antikristliga anda eller "andemakt", en ogudaktig världslighet; Där falska läror, ljumhet, synd i dess olika varianter, uppror gentemot Gud och andra rysligheter fullständigt belägrat människors sinnen och hjärtan, hos både "hedning" som avfällig troende. Människan synes faktiskt bli alltmer självisk och ond ju närmare slutet vi kommer, 2 Tim.3:1-4: "Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga"…I sammanhanget är detta alltså vissa "kristna", hur är då världens barn?…Mörkrädd kan man bli för mycket mindre.

Precis allt detta som Bibeln säger ska ske och vara, strax före Jesu återkomst. "Jaha, är detta en sådan där doms- och helvetes predikan" tänker du. Hoppas innerligt så, eftersom ingen har predikat tuffare i den kategorin än Jesus, läs i Bibeln…Varvat med Guds kärleksfulla nåd förståss, till dem som ödmjukt omvänder sig och tror.

Kända samfundsledare kliver fram och presenterar häpnadsväckande utsagor, nu senast största pingstkyrkans pastor Piensoho med sitt bejakande av skilsmässa och omgifte och annat obibliskt. Och vem lyckas glömma Equmenialedare Camnerins teologiska skriverier, man måste ju lägga sin "bibliska hjärna" helt och hållet på hyllan för att krampaktigt mena det vara kristet överhuvudtaget… Virriga teorier framförs här och var i de kristna leden, från alla samfunds företrädare eller "språkrör". Några få etablerade förkunnare ropar på barrikaderna i protest, som Gerdmar och Imsen, Enarsson också, inte att förglömma Bloom och någon ytterligare. Ganska många underskattade predikanter i de "lägre skikten" kämpar för att försvara Kristi lära och evangelium från all förvillelse, men de når få, plattformarna är mikroskopiska i jämförelse med kändisars. En och annan församling, ofta i någon avlägsen och "välsignat" isolerad avkrok på landsbygden står alltjämt fasta i det urgamla evangelium och låter Anden fritt verka i sina kraftgärningar och nådegåvor. Stadens "förståsigpåare" har inte lyckats kuva dem till världslig anpassning, hur sofistikerade och belevade försök de än företagit med alla sina människo-projekt.

Så, vad göra? Hur navigera dig själv och de dina genom denna "sista tiden-djungel", där giftormar slingrar fram i de mest vältaliga skepnader och bedrar de tusenden? Precis som den gamla ormen Lucifer gjorde då en gång i paradis…Gå i kloster kanske, eller hitta likasinnade Bibeltrogna väckelsefilurer, karismatiskt Andefyllda men alltjämt "i Ordet", i Kristus. Hur suspekta dessa än må verka vara till det yttre, ty Gud ser till hjärtat. Och fortsätt ropa på barrikaderna, till sista andetaget, kanske du räddar ytterligare någon vilsen. Och kanske börjar väckelsens eld brinna återigen som i fornstora dar, brännande bort allt obibliskt bråte, till frihet för de fångna. Här talar vi hopp, väckelse kan ske i djupaste mörker där Ljuset tränger bort ondskan och människoskarorna återigen kan ta emot Livets furste, Jesus som är världens ljus…"För Gud är ingenting omöjligt"…Vi måste tro, och fortsätta ge ut evangeliet, det sanna och livs- evighetsförvandlande…

Men, framförallt "Spring" ifrån varje röst, varje sammanhang, kyrka eller predikant som väser fram det förvrängda, falska. Älskar du Jesus och har Andens gemenskap med Herren så hör du "i Anden" vad som inte är Jesu trygga röst, vad som klingar falskt. Spring därifrån som gällde det liv eller död, vilket det faktiskt gör, i all evighet…Kanske du protesterar nu och säger: "Vi måste verka i sammanhanget, inom församlingen för förändring, inte överge båten, det är ju Kristi församling!" Är det, verkligen? På vilka premisser? På "frukten känner vi trädet" sade Jesus. Och om själva roten inte är kvar i Kristus, om den är avhuggen och rutten! Full med ondskans surdeg med hänvisning nu till 1 Kor.5:8: "Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd"… Att "fira högtid" är alltså det vi kallar Gudstjänsten, inklusive nattvarden. Om det som ges ut i ditt sammanhang inte är i renhet och sanning, alltså i enlighet med Kristi sanna och Bibliska lära, det oförändrade evangeliet; Så är det besmittad surdeg som förgör dig, bedrar och leder vilse…

Men, "kanske finns det hopp ändå, det finns ju flera Bibeltrogna och hängivna i min församling" säger du? Sitter de i styrelsen, äldstekåren? Är det pastorn? Inte? Och har du då inte märkt efter decenniers fruktlös kamp, att pendeln svängt, och yxan huggit av roten, ljusstaken flyttats och det kalla mörkret tagit över? Ingen Ande, inget rent evangelium, bara små korn av sanning blandat i falsk lära eller vältalig världslighet och underhållning. Guds ord förvrängt, Andens närvaro och kraftgärningar ett minne blott… Hur har Andens liv, århundraden av väckelserörelser brutit fram? Genom nya fåror, frigjorda från det oandligt religiösa oket… Nu kanske du med darrande läppar vredgat vrålar "Rör inte Guds församling! Våga inte kritisera, kyrkan min är helig"…Helig för vem, på vilket sätt? Det är ju de sanna Jesu lärjungarna som är Kristi kropp/församlingen, och inte en kyrkobyggnad fylld med avfallets mogna och onda frukt. En del ser på sin lokala församling som vore den Gud, och när deras namn skrivs i medlemsmatrikeln så är det ett livstidskontrakt tillika frälsningsvisshet; Men, i många fall är det fråga om en guldkalv formad till en kyrkobyggnad, och detta tillber man som vore det Gud, de tillber en avgud…Herren vill ha sanna tillbedjare, som tillber i "Ande och Sanning"…som tillber Honom, Jesus Kristus, utifrån en kärleksrelation till Honom allena…

Det finns församlingar som tillhör Jesus Kristus, och det finns församlingar som inte har gjort det sedan länge tillbaka…Vilken kategori av församling tror du dominerar i "den sista tiden", i ett land som räknas som en av världens mest sekulära och avkristnade?…Jodå, det finns hopp också här, men det sker via en djupgående omvändelse i hjärtskärande tårar, med början hos det andliga ledarskapet…

Vi avslutar med 2 Kor.11:3-4: "Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna" … Kära vänner, acceptera inte en annan, falsk jesus, ett annat evangelium, en annan (ond) ande, nej, "SPRING"… "Åt vilket håll, vart?". Där de likasinnade är, hur litet och oansenligt det än må verka vara, ty Jesus är där…

[onenightshetookthemidnighttrain]

Hur mår vi? Hur mår vi? Hur mår vi?

Hur mår vi?

Hur mår vi? Hur mår jag?

Jag tror aldrig någon av oss vågat ställa den frågan.

”Man ska inte ner o gräva o rota” sa han. Jag insåg tidigt att det var ett hopplöst fall. Att rädda någon som kanske borde räddat mig. Han som skulle rädda dig fanns inte där. Så jag antar att det fortsätter såhär, en ond cirkel. Tills nån av oss har fått nog. Jag är där nu.

Vad gör det med en människa? Att växa upp med dom här känslorna? . Jag är så trött på underdog quotes och what doesn’t kill you makes you stronger anekdoter. Vi som sett det vet att det inte stämmer, att det aldrig stämmer. Ingen kommer undan utan sår. Det som inte dödar dig håller dig vaken om nätterna, får dig att tvivla på dig själv och allt som har med dig att göra, även din egna avkomma. Jag älskar dig så mycket att det gör ont, hade gjort vad som helst för dig, närsomhelst, varsomhelst, men ingen får mina tårar att rinna som du. Jag antar att det stämmer, dom som du älskar allra mest, sårar dig också mest. Jag har hållt inne på allt det här. Jag antar att jag har försökt anamma det du själv tror på så starkt. Inte känna efter, inte tänka så mycket på det, skjut bort skjut bort skjut bort. Tog mig tid att inse att allt jag försökt trycka bort, har haft sina klor i mig. Du kan inte vinna det här genom att springa.

[hobby365se]

Hur använder vi garn för ett bättre hobbysyfte

Vi kan använda allt garn av god kvalitet för att göra något användbart på fritiden. Eftersom det är en bästa hobby som hjälper till att använda tiden på ett bättre sätt är den älskad av alla. Det som gör virkningen till en så betydande förmåga är att varje produkt tillverkas för hand, vilket innebär att den inte kan replikeras med en maskin. Detta ger konstverket en distinkt, personlig touch. 

Gör en mätarprov innan du öppnar ditt projekt för att säkerställa noggrannheten. Om du gör några ändringar i det redan befintliga mönstret, inklusive att ändra storleken, lägga till eller ta bort komponenter eller ändra sömmönstret, kan mängden garn som behövs skilja sig från de unika instruktionerna. Stygnmönstren, storlekarna och den övergripande designen av distinkta mönster kan variera, vilket påverkar mängden garn som krävs. Om du bestämmer dig för att inte använda den rekommenderade tjockleken som anges i mönstret, kan mängden garn som behövs variera. Även om vi gör allt för att ge exakta uppskattningar, föreslår vi att du hänvisar till mönstrets specifikationer och kontaktar designern för ytterligare information. Stickare och virkare kan ha olika mått och personliga spänningar.

Du kan skapa en mängd praktiska hantverk som du kan bära varje dag och mer

Att lära sig att garn är värdefullt eftersom det kan användas för att skapa ett brett utbud av hantverk. Personligen tycker jag att det är väldigt roligt hela tiden eftersom det engagerar och är någon som inte vet vad de ska göra med fritiden.

Rådfråga alltid den specifika design du använder för den mest uppdaterade informationen.   Typen av billigt garn vikt och fiberinnehåll kan alla avsevärt påverka mängden som krävs. Tänk på att justeringar av någon av dessa faktorer kan påverka det totala antalet yards som krävs för ditt projekt. Överväg dessutom att köpa lite extra garn än ungefärligt för att ta hänsyn till oförutsedda förändringar eller förändringar under tillverkningsprocessen. Denna bästa och trevliga aktivitet ger en kreativ möjlighet till totalt uttryck.

[tryingtounderstandbrainheart]

76%

Ja...plötsligt så står det här. Det som för några dagar sen bara var ett litet foto på min dator och en woooooao va fint. Ville du ha det? För det är som nytt och priset är doable.

Plötsligt är det konstiga normalt och jag sitter och pratar med folk som vet vad de snackar om för de har Gjort det. De är de där supercoola som gör sånt som jag bara vågat drömma om. Men det är lite konstigt...för drömmen börjar kännas lite mindre drömmig. .. I ögonvrån står nästan en komplett set. Det fattas våtdräkt, flyt/impactvest och sittsele + utbildningen. Men det som för några år sen kostade fantasisummor i mitt huvud och yeah right är nu... mer real.

Jag förväntade mig coola Allan och hans tjej. De bodde på landet i ett vitkalkat hus med ett förråd, fullt med pryttlar och skoj. Så kommer en dude mot oss ojaba...nä? Inte han väl? Men han pratar engelska och ser väldigt normal ut, in fact, han påminner lite om Tobbe. Bakom honom står hans fru som också är sådär...äre DU som ..?! Hon är späd, kanske 165 och ser inte direkt ut som att hon heller är coola Allan.

Det är Stelt och konstigt. hon frågar nåt men jag har typ fått tunghäfta eller nåt för jag märker att jag kan inte prata vettigt. Meningsbyggnad..? Inte? ok. :D

De pratade såklart om läskiga fall av nån som brutit ryggkotor, nån annan slet av tummen och hon hade brutit benet när hon landat snett. ... jag ifrågasätter lite min sanity och blir sådär... vad faaan är det jag ger mig in i egentligen? Men i nästa andetag så säger han typ att det finns knappt inget som slår det. Vafan gör man med det? Nääää jaha, det bästa ni varit med om alltså? och jag har råd/möjlighet? näääää men Nej tack jag ska nog hem och snickra ihop en källsorteringslåda istället. Det är kul det med..

Det är konstigt att känna två motsatta känslor samtidigt. Ena delen i mig känner ju att tar man bort faran, låter det ju lite lätt gudomligt. Men Med faran så... har jag svårt att se hur Jag skulle kunna göra det. Det finns ju annat jag kan göra, typ lära mig åka på skikesen, tror inte det är ens en sjuttiondel så farligt. Jag kan ju bara sälja vidare hela grejen och typ åka på en resa istället, eller spara till bil eller...

Men då förblir det en dröm. Nåt som var på håll som jag aldrig vågade. Nåt som jag kanske också skulle älskat. Eller hatat. :D Men jag hade VETAT. Jag hade iaf testat och kunde säga vad jag faktiskt tyckte.

Det är väl där jag hamnar. What if. What if I like it? What if det inte är lika farligt som jag trodde? What if jag faktiskt Kan lära mig det? Varför skulle just Jag vara så oförmögen att göra det? Jag Har ju gjort flera "omöjliga" saker redan, var på skalan hamnar det här?

En dröm närmar sig. Den är inte komplett än men ligger på 76%. Frågan är ju vad jag gör nu. Kastar jag i den igen eller fortsätter jag? Jag döpte brädan igår, den bytte namn från Britta till kitea mānu (maaaanu) för maorierna har tydligen samma ord för sväva och flyta och jag tyckte det passade så bra med hela liknelsen med att hålla sig flytande i livet. Plus att den har liknande sånna tecken på sig. De hittade den och claimade den och satte på nya bindningar o grejer. Hittad är tydligen kitea! och kitea mānu...är typ see for yourself. Hur fint är inte det?! Allt sammanvävt blir... <3 Sväva med vindens kraft på vatten - kitea mānu vs...Britta.

Det drar ju ner och jag skulle ju kunna kalla den Lars. Men jag skulle känna att jag ljög för mig själv OCH jag förnedrar galet vackra naturkrafter. Nä.

Fyfan vad snygg den var. De blåste upp den och den kom till sin rätt. A work of art. Så fort de vände den i den pyttiga vinden på kanske 3m/s så började den direkt visa sin kraft. Am I even worthy..?

Jag ska lära mig. Jag ska försöka. Helst med kroppen intakt och själen mättad. Eller så trasslar jag in mig i linorna, får panik, gör bort mig, fastnar, skriker och vill aldrig göra om det. Livet är ju spännande på det sättet, det Kan vara heaven bakom dörren eller så vade det köttätande monstret. Du får ta dig en titt..! >_<

Livet är ju farligt ändå. Det är livsfarligt att INTE leva, då dör man iaf. Den tråkiga döden som äter upp en långsamt inifrån. Tro att livet blir bättre bara genom att göra trygga val så känns det ju lite som att man missat Livet. Det finns ju leva och det finns överleva. Jag vill liksom prova dedär Leva.

Det står där, nästan komplett. Liiiite till och det är bara koppla ihop odå är det inte nån annan jag tittar på utan då är det Jag som står där.

-

Kanske. .Kan ske.

-

Många saker nu. Många drömmar är sååå nära och nästan knackar på dörren. helt crazy. Det är som att jag sprungit in till skattkammaren och bara börjat roffa åt mig. Dedär vill jag också ha, osen den och sånt...!

Jag får växtvärk och jag behöver sakta ner lite. Jag behöver ju liksom hålla också. Om det gör ont när knoppar brister?! Herregud jag har aldrig fattat den förrän nu.

Idag ska va en lugn dag, den är beordrad av Tobbe. Jag har lugn aaaavslappnande musik i öronen men jag vet inte om lugn skulle klassa det jag är, more like lite lätt "aaaaaah...!!".

Dejta görls också snart, osen lägga ut hjärterum på fler ställen på internet och på stan, osen ev seglingskurs + båt och...! odär nånstans stänger hjärnan av och tycker nix. Snart är det mat här och jag ska nog försöka hålla mig lite någorlunda chillig idag.

JAG JAG JAG JAG

Slipa cykeln också. Sen ta ut skikesen första gången på utomhuspremiär. Och..(kommer på typ 10 grejer till som hjärnan inte vill registrera).! Helt nuts. Nutbaggio.

[psykotiskapsalmer]

Sommarsolstånd och skuggjag

ÅRETS LÄNGSTA DAG. DÄR STÅR DU OCH HÄR STÅR JAG. VAD MER FINNS ATT SÄGA? Jo, att solen smeker, trummor ekar, vi har grillkorv att steka – se!, barn som leka. JAG HAR HÄNGT LÖS, I MÅNADER AV MÖRKER OCH LEDA. Men med solens inträde och sveda lämnar orden mig utan mening och tankar att utreda. Återigen flödar tillgivenheten genom och emellan, tacksamheten alltigenom, och jag åker slalom mellan kärleksdeklaration och skön, lat deflation, stönar över en bit vattenmelon. Skriker till Håkan igen, gör en solhälsning i gräset, snor en blomsterkrona, sänder molnen en bön om regn, får ont i ansiktet av alla flin, gråter över alla vackra bin, med en lååång jävla stubin

det är lugnt, ALLT ÄR FÖRLÅTET. Inget agg och ingen irritation. Inget är personligt. Vi behöver inte vara överens, och inte heller friktion. Bara unika båtar som passerar i natten. Inget mera, inga flera.

Men jag undrar.. Varför är lidandet poesins näring? Denna dikt är helt utan charm, tråkigt fri från ångestens larm. För jag njuter igen av små vardagliga ting, det lilla runtomkring, de små “bara” och spontana “varför inte?”. Flyyyyger på löpbandet med lätta steg, plötsligt hög på ett berg jag besteg, säger all sanning palla va feg, fast lite feg ändå

den där gången då jag borde sagt, men teg. Fast, det är lugnt. Min livsväg vecklar ut sig som en loppa jag önskar ibland att jag vågade ta steget och hoppa, trotsa förutbestämd-heten med en spottlotska, men det finns något där som vill stoppa, en eftertanke, en tuff fasad över ängslan att floppa. Tro mig, jag vill. Men jag vill inte illa nog. Jag tror fortfarande inte att kapacitet kontrar vilja Vill du så kan du. Och jag vill inte ta steget. Vill inte forcera, inte förändra någon, något, stort eller smått Det ÄR som det ÄR. Det är något jag landar i. Mjukt och utan självhat, ömkan och otillräcklighet, inte som du- som inte än vet vad du vet. Som flytt upp på en gren för att avvakta, Akta akta akta! – så jävla feg! Igen. Knappt med dig själv ens en gång, med tanke helt sned. Jag är inte den som väntar på napp, jag är den som fortsätter simma I varje minut, varje timma, Hinner du inte med blir du lämnad kvar Skynda, om du vill ha mina svar. Jag är inte den som väntar, Jag är den som blir väntad på, efterlängtad, eftersökt, Tills det plötsligt är försent. Håll i hatten. En båt som passerar en annan passerar sällan igen. Vad ville jag med dethär? Jag är här för att leva, Positionera. Inte Vakta, avvakta, vänta in. Gör det du vill eller försvinn! Du är en jävla fegis Lika väl som jag. Tro inte att du får glömma att DU HAR GJORT DETHÄR MOT DIG SJÄLV.

[omgivenavidioter]

Det är inte alltid så lätt.

Man byter liv. Jobb. Vardag. Liv alltså.

Men hur som helst. Tiden går. Vet jag vad jag vill? Ja. Fokuserar jag, tar jag tag i saken? Näe. Får det folk att tvivla på mig och min personlighet? Ja. Och desto fler. Att jag inte gör vad jag känner, att jag inte svarar på känslorna min kropp skriker skapar en osäkerhet hos mig. Det får mig att bete mig som ett jävla stött djur. Jag liksom ålar mig. Folk stör sig, de gör det alltid när de inte får ett riktigt begrepp om vem jag är eller varför. Så är det ju överlag med människor, Men jag har liksom vant mig någonstans. Sjukt? Ja, men ändå. Jag vet vad som måste göras men jag bara orkar inte, jag är ju en vaneperson av rang. Jag älskar generellt nya kontakter, så länge de är ytliga, men avskyr inget mer än när folk försöker krypa nära. Och försöker de inte? Då är jag inte sen med att agera klisterlapp,

Varför? VARFÖR? Varför?

Jag greppar tag i allt nu. Allt som är förnuftigt. Förståligt, helt plötsligt skall jag börja träna. Jag skall göra allt. Jag skall få rätsida. Jag skall äta bra. Jag skall röra mig. Jag skall trivas på jobbet. Jag skall vara en bra mamma. Och allt detta, det skall jag göra samtidigt. Sjukt, ja! Väger mer och mer åt att det är dags för en utredning istället för att hanka mig fram på det här viset. I synnerhet för min dotters skull.

Men, ett par dagars ensamt spa löser hela problemet för några veckor, jag älskar ju verkligen att agera på känslan medan den är varm och jag är ganska så jäkla underlägsen den. Det är förmodligen svaret på varför jag är där jag är. Varför jag inte tagit ett jämfotahopp utför. Man älskar det & man hatar det. Gärna avklätt. Ett språk som jag faktiskt förstår. Var tydlig. Va snäll.

Eller va bara dig själv. För första gången på flera år så lyssnar jag, jag kommer höra dig. Det kommer inte spela någon roll vad du gör. Din puls per minut kommer min stackars hjärna registrera för att räkna ut om du är ute efter mig. Jag kommer syna din bröstkorg, dina läppar i takt med att de rör sig, lyssna på vad du säger…. Just för att jag bryr mig (alldeles för mycket). Själen bara letar efter någon som vågar ta chansen. Som agerar på sina känslor, liksom mig. Hungrig. Utan att dra tre varv runt jorden och undra varför och vart. Någon som bara gör.

Men straffa inte mig för att det inte blev som du har tänkt. Ok?

[hercla]

#132

Har ni hört talas om Eclectic Grandpa?

Det är en trend som snurrade runt på fashiontok (fashion delen av tiktok) för ett tag sedan. Eller ett tag sedan den är nog fortfarande igång, förvånansvärt länge för att vara en tiktoktrend. Men det är ju just det, trender kommer och går så fort nu att en microtrend kan kännas långvarig i jämförelse. Nu känns det som att en trendcykel kan vara i två veckor innan den byts ut. Det har gått så långt nu att allt kan vara trendigt, bara tänka på vad som helst och det finns en "aesthetic" för det. När modevärlden blir för liten för att ständigt hitta nya trender vänder man sig om och kollar åt annat håll. En sån trend är då just Eclectic Grandpa, en trend jag gillar väldigt mycket faktiskt. Idén är att du ska klä dig som en eklektisk farfar helt enkelt. Lösa linnebyxor och en stor kabelstickad tröja, färgglada strumpor. En snusnäsduk runt halsen, stickad väst. För er som har varit med här i veckobrevet ett tag kanske kommer ihåg när jag skrev om "Gramparents", instagramkontot som visade äldre med najs stil. Det här är lite samma sak nästan fast lite roligare skulle jag säga.

Med detta sagt så finns det mycket kritik till det här som jag också håller med om, även om det känns väldigt oviktigt att tjafsa om när man kollar runt i världen. Kritiken är i alla fall den att den här stilen är något som växer fram under en hel livstid. Alltså, den där farfarn som ser så cool ut gör det för att han har samlat på sig sina saker under sitt liv och tagit hand om dom, medans nu 22åringar springer runt på HM och Uniqlo och köper en helt ny garderob som ska efterlikna detta. Bra kritik tycker jag, men det här kan ju sägas om trender över lag så vet inte hur relevant det är. Finns så många andra grejer som är mer värda ditt fokus när det gäller att tänka kritiskt.

HURSOMHELST, det är en mysig trend och nu kommer massa bilder av den <3<3<3

Veckans låt är "Friesenjung" - Ski Aggu, Joost, Otto Waalkes

Ha det gött!

[bisexua1sweetheart]

Jag är ingens kanske

Vad ska jag slösa min tid på någon som inte är säker?

Just nu lever jag mitt liv på ett sätt och fattar beslut som tar mig närmare ett visst sorts liv

En del av den planen är vårt gemensamma liv

Vår gemensamma startsträcka

Vad jag längtar efter eller förväntar mig är att du har tålamod med processen

Nej jag kanske inte kan bli någon annan poly än dont Ask dont tell fram tills att jag bearbetat mina trauman, eller liksom fått känna och landa i vad jag själv vill. För jag har hittills aldrig kunnat få välja det själv.

Du måste förstå framstegen jg gjort. Och hastigheten med vilken jag gör framsteg

Det sårar mig — inte att du KÄNNER känslan hopplöshet. Det är helt normalt att känna det ibland

Det som sårar mig är att du lägger den på mig i detta. Jag behöver inte din hopplöshet när jag genomgår de snabbaste livsförbättringarna nånsin, när mitt liv är friare och tryggare än nånsin

Det är ditt ansvar att lägga fram din hopplöshetskänsla på ett sätt som inte drabbar mig; på ett sätt som inte får mig att känna mig värdelös, eller som att du inte har faith i att jag kan, och kommer, fortsätta bli tryggare, kapablare, stabilare

Ja det stämmer att stora utmaningar väntar mig i framtiden. Och att jag till och från känner att jag inte vet hur i helvete jag ska överleva dem. Men hittills så har jag tänkt att så länge som vi har varandra så kommer jag att vara tillräckligt stabil för att lista ut en lösning

Igår sa du grejer som var sjukt sårande. Jag vet att du inte menade dem så som de lät och det är läskigt att berätta för dig hur de landade för jag vet inte om du kommer kunna hantera det eller om du kommer att sväljas hel och levande av skam. Och det vill jag inte

Vi har helt olika mognadsgrader vad gäller relationer. Det är helt okej

Och jag kan på många sätt förstå att du känner behovet av att testa och försäkra dig om att jag verkligen är det bästa du kan få

En del av mig känner som sagt gå och gör det då. Prova. Den delen vill på riktigt att du får upptäcka själv att vi är det

För jag vet att jag är det. Att det jag erbjuder i relationen är en stabilitet och en erfarenhet, en kunskap om relationer och störst av allt just ett tålamod och en förståelse som du kommer behöva resa jorden runt för att hitta.

Jag är ett kap. Långt mycket mer av ett kap en du nånsin överhuvudtaget i din ångest tycks ana. Inte för att ingen vill ha dig eller för att andra som är lika bra och lite bättre typ inte skulle gilla dig

Utan för att jag är a one of a kind. Kärleken jag ger är one of a kind. Förstående. Rak. Brinnande

Fråga dina tvångstankar det här: tror du att du skulle kunna klicka, på ett djupt plan, med någon som är normsnygg? Med någon som anser att det är viktigt att upprätthålla sitt utseende på det sättet? Som lägger hundratals timmar och tusentals kronor per år på hudvård och smink? Som scrollar Instagram för att hålla sig uppdaterad på hur hon ska se bra ut?

Eller hoppas du på någon normsnygg som magiskt är född så, helt utan någon maintanance?

Eller kan det vara så att tvångstankarna föreställer sig ett kvinnoideal där hon, som alla kvinnor ju fått lära sig i patriarkatet, helt döljer den delen för dig? En kvinna som får det att verka effortless inför dig men som bättrar på sminket inne på toaletten, som alltid har trosor för att det ju är så vi har lärt oss att få vår röv att se snygg ut, även när hon har mens, svamp eller skav?

Det finns ingen människa som är normsnygg utan att också vara normativ i övrigt.

Och om jag förstår dig rätt är det ju inte det du vill ha

Det sårade också att du inte tror att jag kan bli bättre. Att du hoppas på att hitta nån som mig men snyggare och inte så funkis

Problemet är alltså inte att de här tankarna finns i dig. Det kan finnas. Såna tvivel har man ibland

Problemet är att jag ska få behöva höra den. Förstår du vad det gör med min självkänsla

Jag är ingens kanske. Jag är snygg som fan jag är snäll jag har tålamod och förstår dig och ger någonting till dig som..

Alltså det är inte att du har tvångstankarna eller osäkerheten utan att du agerar på den. Förstår du hur förolämpande det är? Att du inte vill stänga alla dörrar för du är inte säker?

Hur ska jag kunna leva i en relation där jag committar och bygger ett liv för nån slags gemensam framtid om du inte vågar stänga dörren

En del av mig känner att jag vill ta en paus tills du har bestämt dig

Och om du sen efter en sån paus kommer fram till att du inte vill ha mig så fine. Men slösa inte min tid

[zitazzdahlstrom]

Ensamhetens förlamande grepp, kärlekens svek, och hur man hittar styrkan att fortsätta när världen försöker bryta ner en. Med musiken som en trogen följeslagare och min son vid min sida, delar vi våra erfarenheter av att överleva smärtan, konfrontera sanningen, och ställa de obekväma frågorna som få vågar ta upp.

Ensamheten kan vara förödande, särskilt när den kommer i skuggan av kärlek som gått förlorad och vänskap som svikit. Den krossande känslan av att stå ensam kvar när kärleken förvandlas till svek eller när vänskapen visar sig vara falsk, är som en tyngd över hjärtat. Det är en smärta som skär djupt, lämnar ärr och påminner oss om att trots alla löften och vackra ord, är vi ibland ensamma i vår kamp. Men även när ensamheten krossar oss, finns en styrka i att resa sig igen, hitta tillbaka till sig själv och inse att den mest pålitliga kärleken alltid börjar inifrån.

I det här avsnittet tar vi ingen omväg. Jag pratar om allt från hur man reser sig när kärleken förvandlas till våld, till kampen mot en socialtjänst som inte alltid förstår eller stöttar, särskilt när det gäller oss som lever med funktionshinder.

Låt mig vara tydlig: jag har lärt mig att stå upp för mig själv, oavsett om det handlar om att konfrontera fördomar eller hantera den verklighet som socialtjänsten försöker påtvinga mig. Jag tar ingen skit längre – varken från samhället, myndigheter eller människor som inte förstår. Och när det gäller mina barn? Där backar jag aldrig. Jag kommer alltid finnas där för dem, oavsett vad någon myndighet eller socialtjänst säger.

Den här podcasten är inte för de som söker lättsamma lösningar. Den är för oss som kämpar, som vet vad det innebär att bli ifrågasatt, nedtryckt och diskriminerad. För oss som vägrar ge upp, som vägrar låta ensamheten krossa oss.

Livet må vara en parodi, men skrattet här är äkta. Så skruva upp volymen och förbered dig på en resa genom mörker, styrka, och obeveklig kärlek. Här spelar vi huvudrollen, och ingen, varken socialtjänsten eller något annat, ska få stoppa oss.

[evigtlivihimlen]

Jesu Härlighets- och Kärleksnärvaro!

JESU Härlighets- och Kärleksnärvaro Idag och nu!🔥💖Jesus är på riktigt, likaså hans närvaro genom den Helige Ande. Och Guds vilja för varje kristen är att dagligen och stundligen Uppleva denna Gudsnärvaro, som är fyllt av Härlighet, kärlek, frid och glädje, också helighet och kraft, en andlig eld från Herren.

‭‭”Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i GUDS KRAFT som ni skall få KÄNNA. PRÖVA er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet”, 2 Kor.13:4-5

Ordet förklarar tydligt, vi Ska leva i denna Guds kraft och närvaro med all sin underbara välsignelse. Detta var också Pingstdagens livsförvandlande upptäckt för både liv och tjänst… “Låt er uppfyllas av Anden”(Ef.5:18) säger också Guds ord, och långt efter Pingstdagen står det att ‭‭”lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande”(Apg.13:52), alltså det är fråga om något ständigt återkommande och inte bara en engångsföreteelse.

“Pröva er själva” sade Ordet vi först läste; Och detta prövande handlar om just denna Guds kraft och närvaro, inte om något själsligt eller mänskligt och definitivt inte något ockult, inte heller onda religiösa andemakter som bedrägligt låtsas vara “kristet”. Fråga, “pröva” dig själv: Har du verkligen Guds närvaro i ditt dagliga liv? Guds övernaturliga frid, kraft och glädje? Herrens Härlighet och helighet? Den andliga Guds eld som bränner bort allt världsligt, ljumt?

Vet du inte hur den Helige Ande upplevs så har du livets och evighetens största och underbaraste verklighet att upptäcka och ta emot! Kanske har du länge sedan levt i denna verklighet men tappat bort detta. Kanske synd i dessa olika varianter blockerar den “andliga brunnen”, kanske är det villolära, ljumhet och världslighet, möjligen egenrättfärdighet och stolthet. Orsakerna kan vara många, lösningen ett enda, alltså Omvändelse och en ny prioritering, längtan och törst efter Jesus. Såhär säger Herren själv om detta i Joh.7:37:

“‭‭Om någon TÖRSTAR, så kom till mig och DRICK! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av LEVANDE VATTEN flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om ANDEN, som de skulle få som trodde på honom”… Att “törsta” innebär att längta, prioritera rätt. Att “dricka” innebär att ta emot. Det handlar om en Kärleksrelation. Jesus gav sitt liv för dig av kärlek, och Guds vilja är att vi ska älska tillbaka av hela vårt hjärta, som det “största budet” säger. Livets mening är den andliga gemenskapen med Gud, det är därför det i Bibeln står ‭‭”Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre”(1 Kor.1:9)… Hur du blir Uppfylld av den Helige Ande? Svaret måste bli rätta prioriteringar, att välja bort det som hindrar Gudsgemenskapen, och istället ägna tid till lovsång/tillbedjan, Bibelläsning och bön, alltså ta tid till att umgås med den du älskar…💖

P.S!🔥Syftet med Andens uppfyllelse, förutom till vår välsignelse i gemenskapen med Herren, är tjänsten vi alla har inför Gud: “När de hade slutat att BE, skakades platsen där de var samlade, och de UPPFYLLDES alla av den Helige Ande och PREDIKADE frimodigt Guds ord”(Apg.4:31)…Alltså Jesu missionsbefallning, att vara vittne, predika Guds ord och evangelium. Vi ska få kraft till att vara vittnen genom den Helige Ande, som Ordet också säger i Apg.1:8. Syftet är även ett helgat och till Herren Jesus lydigt liv i Anden, vilket Gal.5:16-25 övertydligt förklarar. Låt oss avsluta med att noga läsa detta lite längre Bibelstället:

‭‭”Vad jag vill säga är detta: VANDRA i ANDEN, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. KÖTTETS GÄRNINGAR är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: DE SOM LEVER SÅ skall inte ärva Guds rike. ANDENS FRUKT däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. OM VI HAR LIV genom Anden, låt oss då även följa Anden”…🔥

[phish444]

''Tanken av dig slår mig som ett pistolskott i huvudet. Jag rycks till av tanken och kastas iväg. Det är farligt, att tänka på dig. Jag gillar inte att jag saknar dig. Jag gillar inte att jag saknar, jag saknar något, vet inte vad, men allt jag tänker på är du! Det är ju du, alltid du, kommer vara du. Ingen annan. Jag är dum om jag skulle välja någon annan. Den enda jag vill ha är du och det vet du nu. Jag vet att du vet och det gör ont i mig att det jag känner också gör så förbannat ont i dig. Jag vill inte att du ska se mig nu, jag vill bara se in i dina ögon nu. Jag hatar att jag saknar dig. Jag vill bara vara med dig. '' - phish444