#finn lyder | Explore Tumblr posts and blogs

evigtlivihimlen · 6 months ago

Text

Likt JEREMIA och JOHANNES DÖPAREN!

Likt JEREMIA och JOHANNES DÖPAREN! Måste jag framträda med ett heligt budskap som brinner i varje mening. Och jag våndas inför Gud, måste jag leverera? Men, Andens eld är förtärande om det inte får fritt utlopp, men till största välsignelse i frihet…Må sanningen segra, då blir de mottagliga förvandlade. Här blir det rekord i fbvänner som försvinner, men de som räddas kvar blir tacksamma. I Guds nådefulla händer överlåter jag varje läsare nu. Var välsignad, läs i den Helige Ande:

"DEN SISTA TIDENS" stora avfall från tron är här, den sista tidens människa är här. Vi hör det, ser det och ännu värre upplever "dessa vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter", som Bibeln uttrycker det (Jud.1:13). Hånet och hatet mot särskilt Bibeltrogna kristna ökar, det märker vi på olika sätt; TV-dokumentärer, serier och filmer blir alltmer kristendomsfientliga. Nyhetsvinklingen är alltid negativ där kristna med ett svagt förnimbart hånflin utmålas som hjärntvättade idioter. Vi märker hur den allmänna attityden hårdnar. Mel Gibson gör uppföljaren till filmen The Passion of Christ, men "experter" påpekar att människorna nu 20 år senare inte alls är lika mottagliga för kristendomen, pendeln har svängt, det är anti som gäller…Den världstillvända delen av kristenheten, de som ingår i trons avfall kämpar desperat i anpassning och kompromiss, för att bli accepterad i samhället. De talar gärna om att "ge Jesus till folket", men utan att moralisera, synd och omvändelse får inte nämnas, så vilken Jesus ger de ut? Inte är det den Bibliske Jesus i varje fall, långtifrån… På tal om TV-apparaten; utbudet är allt råare detaljstudium i våld, mord och pornografi. Ockultism i mängder av program, serier och filmer. TV:n blir alltmer en direkt pipeline till avgrunden.

Du som läser, tror på Bibelns profetior och texter om "Sista tiden", som i Uppenbarelseboken vet att världens hemskheter, hotfulla och katastrofala händelser bekräftar och uppfyller Guds förutsedda händelseutveckling. Vi är på tröskeln till den 7-åriga Vedermödan då denna antikristliga, onda värld går under, och Jesus kommer tillbaka. Hälften av de kristna saknar "olja i lampan", alltså andlig Gudsgemenskap och är i nämnda avfall från tron, dessa som kallar Jesus för Herre men inte lyder Honom. Så förstår vi Jesu egna ord och mycket annat i Bibeln talar samma språk. Betänk, i Asien, Afrika och Sydamerika är majoriteten av kristna Bibeltroende, "bokstavstrogna" som världens folk nedsättande säger. I Västerlandet härskar liberalteologiska troende och de Bibeltroende är i minoritet; Så procentuellt globalt sett finns de flesta som avfaller i våra länder i väst…Vad säger det dig, just nu?

Allt tycks alltså vara den bibliskt förutsagda allra "sista tiden", i dessa dystra tider…Tvivlar du på dessa uttalanden så är väl risken stor att du redan är besmittad av sista tidens antikristliga anda eller "andemakt", en ogudaktig världslighet; Där falska läror, ljumhet, synd i dess olika varianter, uppror gentemot Gud och andra rysligheter fullständigt belägrat människors sinnen och hjärtan, hos både "hedning" som avfällig troende. Människan synes faktiskt bli alltmer självisk och ond ju närmare slutet vi kommer, 2 Tim.3:1-4: "Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga"…I sammanhanget är detta alltså vissa "kristna", hur är då världens barn?…Mörkrädd kan man bli för mycket mindre.

Precis allt detta som Bibeln säger ska ske och vara, strax före Jesu återkomst. "Jaha, är detta en sådan där doms- och helvetes predikan" tänker du. Hoppas innerligt så, eftersom ingen har predikat tuffare i den kategorin än Jesus, läs i Bibeln…Varvat med Guds kärleksfulla nåd förståss, till dem som ödmjukt omvänder sig och tror.

Kända samfundsledare kliver fram och presenterar häpnadsväckande utsagor, nu senast största pingstkyrkans pastor Piensoho med sitt bejakande av skilsmässa och omgifte och annat obibliskt. Och vem lyckas glömma Equmenialedare Camnerins teologiska skriverier, man måste ju lägga sin "bibliska hjärna" helt och hållet på hyllan för att krampaktigt mena det vara kristet överhuvudtaget… Virriga teorier framförs här och var i de kristna leden, från alla samfunds företrädare eller "språkrör". Några få etablerade förkunnare ropar på barrikaderna i protest, som Gerdmar och Imsen, Enarsson också, inte att förglömma Bloom och någon ytterligare. Ganska många underskattade predikanter i de "lägre skikten" kämpar för att försvara Kristi lära och evangelium från all förvillelse, men de når få, plattformarna är mikroskopiska i jämförelse med kändisars. En och annan församling, ofta i någon avlägsen och "välsignat" isolerad avkrok på landsbygden står alltjämt fasta i det urgamla evangelium och låter Anden fritt verka i sina kraftgärningar och nådegåvor. Stadens "förståsigpåare" har inte lyckats kuva dem till världslig anpassning, hur sofistikerade och belevade försök de än företagit med alla sina människo-projekt.

Så, vad göra? Hur navigera dig själv och de dina genom denna "sista tiden-djungel", där giftormar slingrar fram i de mest vältaliga skepnader och bedrar de tusenden? Precis som den gamla ormen Lucifer gjorde då en gång i paradis…Gå i kloster kanske, eller hitta likasinnade Bibeltrogna väckelsefilurer, karismatiskt Andefyllda men alltjämt "i Ordet", i Kristus. Hur suspekta dessa än må verka vara till det yttre, ty Gud ser till hjärtat. Och fortsätt ropa på barrikaderna, till sista andetaget, kanske du räddar ytterligare någon vilsen. Och kanske börjar väckelsens eld brinna återigen som i fornstora dar, brännande bort allt obibliskt bråte, till frihet för de fångna. Här talar vi hopp, väckelse kan ske i djupaste mörker där Ljuset tränger bort ondskan och människoskarorna återigen kan ta emot Livets furste, Jesus som är världens ljus…"För Gud är ingenting omöjligt"…Vi måste tro, och fortsätta ge ut evangeliet, det sanna och livs- evighetsförvandlande…

Men, framförallt "Spring" ifrån varje röst, varje sammanhang, kyrka eller predikant som väser fram det förvrängda, falska. Älskar du Jesus och har Andens gemenskap med Herren så hör du "i Anden" vad som inte är Jesu trygga röst, vad som klingar falskt. Spring därifrån som gällde det liv eller död, vilket det faktiskt gör, i all evighet…Kanske du protesterar nu och säger: "Vi måste verka i sammanhanget, inom församlingen för förändring, inte överge båten, det är ju Kristi församling!" Är det, verkligen? På vilka premisser? På "frukten känner vi trädet" sade Jesus. Och om själva roten inte är kvar i Kristus, om den är avhuggen och rutten! Full med ondskans surdeg med hänvisning nu till 1 Kor.5:8: "Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd"… Att "fira högtid" är alltså det vi kallar Gudstjänsten, inklusive nattvarden. Om det som ges ut i ditt sammanhang inte är i renhet och sanning, alltså i enlighet med Kristi sanna och Bibliska lära, det oförändrade evangeliet; Så är det besmittad surdeg som förgör dig, bedrar och leder vilse…

Men, "kanske finns det hopp ändå, det finns ju flera Bibeltrogna och hängivna i min församling" säger du? Sitter de i styrelsen, äldstekåren? Är det pastorn? Inte? Och har du då inte märkt efter decenniers fruktlös kamp, att pendeln svängt, och yxan huggit av roten, ljusstaken flyttats och det kalla mörkret tagit över? Ingen Ande, inget rent evangelium, bara små korn av sanning blandat i falsk lära eller vältalig världslighet och underhållning. Guds ord förvrängt, Andens närvaro och kraftgärningar ett minne blott… Hur har Andens liv, århundraden av väckelserörelser brutit fram? Genom nya fåror, frigjorda från det oandligt religiösa oket… Nu kanske du med darrande läppar vredgat vrålar "Rör inte Guds församling! Våga inte kritisera, kyrkan min är helig"…Helig för vem, på vilket sätt? Det är ju de sanna Jesu lärjungarna som är Kristi kropp/församlingen, och inte en kyrkobyggnad fylld med avfallets mogna och onda frukt. En del ser på sin lokala församling som vore den Gud, och när deras namn skrivs i medlemsmatrikeln så är det ett livstidskontrakt tillika frälsningsvisshet; Men, i många fall är det fråga om en guldkalv formad till en kyrkobyggnad, och detta tillber man som vore det Gud, de tillber en avgud…Herren vill ha sanna tillbedjare, som tillber i "Ande och Sanning"…som tillber Honom, Jesus Kristus, utifrån en kärleksrelation till Honom allena…

Det finns församlingar som tillhör Jesus Kristus, och det finns församlingar som inte har gjort det sedan länge tillbaka…Vilken kategori av församling tror du dominerar i "den sista tiden", i ett land som räknas som en av världens mest sekulära och avkristnade?…Jodå, det finns hopp också här, men det sker via en djupgående omvändelse i hjärtskärande tårar, med början hos det andliga ledarskapet…

Vi avslutar med 2 Kor.11:3-4: "Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna" … Kära vänner, acceptera inte en annan, falsk jesus, ett annat evangelium, en annan (ond) ande, nej, "SPRING"… "Åt vilket håll, vart?". Där de likasinnade är, hur litet och oansenligt det än må verka vara, ty Jesus är där…

0 notes

gategods · 11 months ago

Text

Ved synet av et alminnelig kumlokk, som dette kvadratiske dobbellokket, funnet et vilkårlig sted i byen, ellers oversett, er det lett å bli avfeiende og kynisk. Hva kan dette ha for seg, et slikt enkelt lokk? Jeg ser lokk som dette hele tiden. Men når folk er avfeiende og kyniske, betyr det at de befinner seg i sin empatiske sluttsone. Mennesker som lever i sin empatiske sluttsone, skal man synes synd på. De mister som konsekvens av sin grunne empati en rekke livsviktige opplevelser -- nysgjerrighet, lærdom, oppdagelsen av nye verdener, nye smaker, lyder, den samlede, magnetiske tyngden av de mange små gleder.

En kollega, la oss kalle ham Finn Flanør, trodde en gang han hadde funnet Narniakummen. Det var et sted ute på østkanten, ikke langt unna det store jernbaneområdet, hvor han hadde kommet over en usedvanlig utseende kum. Han var allerede godt utenfor gatevandrerens allfarvei, hadde hoppet både ett og annet gjerde slik han pleier, og var sikker på han befant seg utenfor de hardcore lokkjegernes vante bevegelseslinjer. I tillegg lå lokket i midten av en slående symmetri, liksom omgivelsene var vokst ut av kumlokkets plassering -- skjebnens egen nødvendighet og samtidig et kosmisk sammentreff.

Den hadde derimot ikke den karakteristiske radierende gløden det teoretiseres at indikerer lokket er en teleporteringsstasjon til en annen virkelighet. Ingen øvrig glød heller. Men Finn flanør er ingen lettvekter, ingen som snur uten årsak, ingen som etter først å satt seg noe fore, gir etter kun fordi det måtte mangle mystiske gløder eller andre spekulative karakteristika. Så han skjøv nå lokket til side likevel, og klatret nedi der uten å bli annet enn skitten.

Om han så var uheldig denne gang, kan ikke Finn Flanør anklages for kynisme. Han er åpen for de smale opplevelser, så åpen at han er villig til å nedstige de hverdagslige kumlokk for å avkrefte utrerte gatemyter, myter det er umulig for kynikerne å gjenkjenne som mulige. Finn Flanørs standhaftige gatevandrer-etos kan ikke opptas av en avfeiende kyniker. Finns hele liv, er livet til mennesket som setter pris på virkelighetens fasetter, de sjeldne av fargenes mange sjatteringer, de viktige nyanser. Han, som meg, eller enhver annen gatevandrer, vet at selv det tilsynelatende uviktige, har i seg avskygninger av livets egentlige mening. I de mange små, finnes det store. Og slik går vi, på leting etter det små. Kun på denne måten, når alt er sagt og gjort og gått, skal vi kunne fornemme det store.

0 notes

cortexidanish · 1 year ago

Text

Cortexi (SCAM) avslørt av brukerklager og rapporter 2023

Produktnavn:- Cortexi

Produktbeskrivelse:

Cortex er et supplement som hjelper deg å kurere hørselsproblemer. Den er 100 % naturlig laget av plantebase og forbedrer også hjernen og nervesystemet.

Klikk her for å besøke den offisielle nettsiden!

Kjerneingredienser:

Druefrø, grønn te, Gymnema Sylvestre, Capsicum Annuum, Panax Ginseng, Astragalus, Chromium Picolinate og Maca Root

ingredienser

Druefrøekstrakt Druefrøekstrakt er laget av druefrø og inneholder mye polyfenoler, som er organiske stoffer. Proanthocyanin, en av de mest utbredte polyfenolene i druefrøekstrakt, antas å være ansvarlig for mange av helsefordelene forbundet med det.

Antioksidantegenskapene til druefrøekstrakt er kjent for å hjelpe til med å beskytte kroppens celler og vev mot skade forårsaket av frie Cortexi . Frie radikaler er ustabile kjemikalier som kan føre til oksidativt stress, som antas å spille en rolle i en rekke helseproblemer, inkludert de som påvirker ørene. Antioksidantene i druefrøekstrakt kan hjelpe til med å eliminere frie radikaler og beskytte ørets celler og vev mot skade. Det er mulig at dette vil bidra til å unngå eller redusere noen av symptomene på ørerelaterte lidelser, inkludert tinnitus og hørselstap.

[OFFISIELL NETTSTED] Klikk her for å kjøpe dette produktet

Hovedfordeler:

Den støtter hørselen.

Det støtter sunn hjerneutvikling.

Det skjerper minnet.

Det øker blodstrømmen i hjernen og ørecellene.

Det forbedrer energiflyten i kroppen.

Den beskytter mot øresykdommer.

Det hjelper med å bygge sterk immunitet.

Eventuelle kjente bivirkninger

Cortexi oppfatter naturlig hørselsprosessen som har blitt undertrykt i kroppen din. Dette er virkelig fantastisk fordi når kroppen din begynner å finne en enkel løsning på hørselstap, begynner den å omkoble sine nevrologiske veier for å fikse hørselsproblemer. Dette er noe som virkelig fortjener oppmerksomheten din på grunn av dens kraftige løsning som retter seg mot de vitale årsakene til hørselstap og kognitive svikt på grunn av aldring i skyen.

[OFFISIELL NETTSTED] Klikk her for å kjøpe dette produktet

Hvordan bruke Cortexi?

Cortexi er tilgjengelig som oral dråpe, og den må brukes ved å blande den med vann. Forbrukere er pålagt å ta en full dråpe med Cortexi-dråper og blande den med vann og røre løsningen. De må konsumere det regelmessig i minst Cortexi måneder. Forbrukere må følge instruksjonene nøye og bruke den som foreskrevet for å oppnå ønskede resultater.

Konsultasjon med lege er nødvendig før du bruker Cortexi. Leger vil foreslå riktig dosering av formelen som forbrukerne må følge og bruke den deretter. Hvis du merker endringer i velvære etter bruk av Cortexi, må du slutte å bruke det og kontakte legen din umiddelbart.

Cortexi-anmeldelser - Siste ord

Hvis du leter etter et supplement for å støtte ørehelsen, prøv Cortexi. Denne formelen bruker planteekstrakter, Cortexi og andre naturlige ingredienser for å optimalisere hørselen. Siden denne formelen gir økt blodstrøm, åpner den dørene for bedre hørselsmuligheter. Cortexi opprettholder ørehelsen som ingen andre, slik at du kan høre selv de mest subtile lyder.

[OFFISIELL NETTSTED] Klikk her for å kjøpe dette produktet

Hvor kan jeg kjøpe Cortexi?

Prosessen for å kjøpe er veldig enkel, da alt du trenger å gjøre er bare å klikke på banneret ovenfor og følge trinnene for å bestille en Cortexi vellykket. Til slutt, fyll inn alle dine fraktdetaljer riktig for riktig levering. Besøk den offisielle nettsiden her:-

0 notes

ketoxplodeervaringen · 1 year ago

Text

Cortexi (SCAM) avslørt av brukerklager og rapporter 2023

Produktnavn:- Cortexi

Produktbeskrivelse:

Cortex er et supplement som hjelper deg å kurere hørselsproblemer. Den er 100 % naturlig laget av plantebase og forbedrer også hjernen og nervesystemet.

Klikk her for å besøke den offisielle nettsiden!

Kjerneingredienser:

Druefrø, grønn te, Gymnema Sylvestre, Capsicum Annuum, Panax Ginseng, Astragalus, Chromium Picolinate og Maca Root

ingredienser

[OFFISIELL NETTSTED] Klikk her for å kjøpe dette produktet

Hovedfordeler:

Den støtter hørselen.

Det støtter sunn hjerneutvikling.

Det skjerper minnet.

Det øker blodstrømmen i hjernen og ørecellene.

Det forbedrer energiflyten i kroppen.

Den beskytter mot øresykdommer.

Det hjelper med å bygge sterk immunitet.

Eventuelle kjente bivirkninger

[OFFISIELL NETTSTED] Klikk her for å kjøpe dette produktet

Hvordan bruke Cortexi?

Cortexi-anmeldelser - Siste ord

[OFFISIELL NETTSTED] Klikk her for å kjøpe dette produktet

Hvor kan jeg kjøpe Cortexi?

Må lese Få mer info:-

#cortexi

0 notes

bonsigenja · 1 year ago

Text

Cortexi (SCAM) avslørt av brukerklager og rapporter 2023

Produktnavn:- Cortexi

Produktbeskrivelse:

Cortex er et supplement som hjelper deg å kurere hørselsproblemer. Den er 100 % naturlig laget av plantebase og forbedrer også hjernen og nervesystemet.

Klikk her for å besøke den offisielle nettsiden!

Kjerneingredienser:

Druefrø, grønn te, Gymnema Sylvestre, Capsicum Annuum, Panax Ginseng, Astragalus, Chromium Picolinate og Maca Root

ingredienser

[OFFISIELL NETTSTED] Klikk her for å kjøpe dette produktet

Hovedfordeler:

Den støtter hørselen.

Det støtter sunn hjerneutvikling.

Det skjerper minnet.

Det øker blodstrømmen i hjernen og ørecellene.

Det forbedrer energiflyten i kroppen.

Den beskytter mot øresykdommer.

Det hjelper med å bygge sterk immunitet.

Eventuelle kjente bivirkninger

[OFFISIELL NETTSTED] Klikk her for å kjøpe dette produktet

Hvordan bruke Cortexi?

Cortexi-anmeldelser - Siste ord

[OFFISIELL NETTSTED] Klikk her for å kjøpe dette produktet

Hvor kan jeg kjøpe Cortexi?

Må lese Få mer info:-

1 note · View note

adito-lang · 4 years ago

Text

Day 16 - Relax

For today’s WOTD, we’re heading into ✨ tingle territory ✨ I’ve been listening to ASMR for relaxation for several years, and I’ve found it a wonderful way to practice my target languages! While the speaking situations may less than ordinary (I don’t know about you, but I’m not checking into space cruises regularly), most ASMRtist speak very slowly and clearly! And being able to understand more and more of the videos as I improve makes the whole experience even more tingly and relaxing 😍 So here are some of the ASMRtists I enjoy listening to!

Japanese・日本語

ゆうりASMR：疲れる時にゆうりさんの動画でリラックスできて、ふつうに途中で眠り込んで最後まで聞けたことがないよ 😁 ゆうりさんのロールプレイや「快眠呼吸法」ってなどの動画が大好きだ。「相談中」で質問する時は、必ず日本語で答えてみた。多くの動画には日本語字幕も付いているよ！

RangランとLatteASMRは、韓国語と英語で動画を作るだけでなく、日本語で素晴らしいASMR動画を作っている2人の韓国人のASMRtistsだ。私は初めてラテちゃんの日本語のASMRのロールプレイを見た時、すぐにチャンネルを登録してずっと聞いていた。本当にASMRの女王だよ 👑 かわいいアクセントで喋るし、ロールプレイやさまざまな音に基づいている動画（耳かきと耳のマッサージ、髪をとかす音など）を作るし、質の高いバイノーラルサウンドで脳がゾワゾワしすぎる。

そしてMariko ASMRも、とても落ち着く声だね！ゆうりASMRのように相談のロールプレイの動画が多くて質問を日本語で答えてみるのが楽しい。

Norwegian・Norsk

Dessverre har jeg ikke funnet mange ASMRtists som lager ASMR-videoer på norsk 😔 Men jeg liker for f.eks. å høre på videoer til norwAySMR. Hun lagde en superavslappende video der hun leser norske dikt, og en annen video med sidevending der hun snakker litt om trøndersk vokabular.

Det er også noen "guidet kroppsscanning"-videoer jeg liker som den fra DuskWhispersASMR.

Benedicte Solberg lager noen ASMR-rollespill, men jeg vil veldig gjerne finne flere rollespill-videoer på norsk. Hvis jeg kunne høre på binaurale medisinske rollespill på norsk, vil jeg dø av lykke! 🙏🏾

Dutch・Nederlands

De meeste video's van Isabel imagination ASMR zijn in het Engels, maar ze heeft ook enkele rollenspellen in het Nederlands. De geluidskwaliteit is geweldig en ik vind haar Nederlands super duidelijk.

Vlaams is naar mijn mening een van de meest “tintelende” talen 😍 Ik ben momenteel geobsedeerd door het psycholoog rollenspel van ASMRvelous in het Vlaams! Een andere Vlaamse AMSRtist die ik leuk vind, is Lilla ASMR die veel fluistervideo's maakt.

Some of my favorite triggers

soft spoken・小声・myk stemme・zachte stem

whispering・囁き声・hvisking・fuisteren

roleplays・ロールプレイ・rollespill・rollenspellen

cranial nerve exam・脳神経検査・hjernenerve undersøkelse・hersenzenuw-onderzoek

typing sounds・タイピングの音・tastaturer lyder・typen

writing sounds・書く音・skrive lyder・schrijven

♥️ Adito

#langblrwotdchallenge #japanese langblr #norwegian langblr #dutch langblr #asmr #please if someone knows of some good norwegian asmrtist let me know!#japanese #norwegian #dutch

13 notes · View notes

flipppyflopp · 11 months ago

Text

Answered some questions about my new twst oc, Arlen Nox, over on Instagram and thought I’d share some of the responses here!

Question: Do you get along with anyone specifically from Diasomnia?

Question: Have you ever wanted a pet?

Question: Arlen, if you don’t like ice cream, does that include sea salt ice cream?

Question: What is your favorite color and fruit?

Question: Does he have a collection of eye coverings or just the one?

Question: What is your dream? Or what you want to achieve?

Question: How would his first meeting with Finn go?

#arlen nox #twst oc #malleus draconia #lilia vanrouge #silver #sebek zigvolt #diasomnia #finn lyder #kingdom hearts #twst #twisted wonderland #ツイステ #ツイステッドワンダーランド #twst fanart #twisted wonderland fanart #fanart #my art #art #doodle

199 notes · View notes

ishitach · 3 years ago

Photo

BRIEF 5: microbit music (process)

Vi bestemte oss fort for at vi ville jobbe med den kjente melodien fra Ariel: “Under the Sea”. Vi satte oss deretter ned og gjenskapte introen og refrenget til denne gjennom microbit-programmet for å starte på grunnlinjen. Deretter prøvde vi å lage lyder med enkelte objekter for å finne ut hvordan vi kunne bygge på melodien og gjøre den mer interessant.

En av våre første ideer til melodien var at brukeren selv skulle gjenskape melodien ved å trykke på et “piano”, der vi hadde registrert de mest sentrale tonene. Dette er mulig ved å bruke et binærkodesystem med selvlagde sensorer som registrerer hvert tastetrykk som forskjellige

Proof of concept: Her måtte vi teste ut om dette pianoet ville fungere slik vi hadde tenkt, og at den klarte å registrere alle de forskjellige tonene. Dette fungerte ikke like godt som vi hadde trodd. Derfor brukte vi heller pianoet vårt som et middel for å sette igang tonene.

#interactiveproduct2021

1 note · View note

interaktivemaxi · 3 years ago

Text

Silje er en god samarbeidspartner. Hun har mange gøye innspill og er en kreativ sjel. I dette prosjektet endte vi opp med

DJBIGMACBOOKAIR3000

, et miksebord hvor du kan spille av en gjennomført beat, samt legge på dine egne. Anlegget inneholder to mikrobits som kommuniserer med hverandre gjennom radiokommunikasjon og sier ifra til hverandre når den éne eller den andre skal spille av beaten sin.

Vi fikk en fin og engasjerende innføring i enkel elektronikk og koding av Daniel (aka.CaptainCredible). Det hjalp veldig at man fikk mata informasjonen med teskje for vi hadde jo tross alt ikke vært borti noe slikt før, værken silje eller meg.

Vi startet oppgaven med å snakke om hva vi ville utforske og hvilken type musikk vi ville lage. Vi bestemte oss fort for å styre rytme og lys. Programmeringen kunne starte of vi lagde et velfungerende system hvor microbittene snakket med hverandre, én variabel som styrte bpm-hastighet, to elektromagneter og én servo som vi justerte for å holde samme takt. Oppsettet er laget av tomme macbook air bokser som også fikk en integrert bass pluss høyere lyder fra glass og metall. Enkelt og greit.

Vi lærte mye, spesielt med programmeringen når man overkompliserer en handling som har enklere løsninger med andre kommandoer. Det krever et eget mindset og riktig fokus for å få til et smart system i programmering for at alt skal fungere og kunne debugges gjennom enkle grep. Det finnes sikkert en egen etikette for ryddig programmering, men det får de proffe ta seg av.

Digger måten kurset er satt opp med learning by doing. Mye bedre enn å lese en bok. MER AV DET!

#interactiveproducts2021 #result #micro:bit #instrument

1 note · View note

evigtlivihimlen · 6 months ago

Text

Lydnadens Drivkraft!

“LYDNADENS DRIVKRAFT"! Frågan är, varför ska vi lyda Gud? Vilket motiv eller drivkraft har vi för att lyda och följa Jesus? Det finns eller borde finnas en tvådelad drivkraft. Det är dels kärlek och dels den Helige Ande.

Alla religioner förutom kristendom har drivkraft till lydnad genom att försöka förtjäna frälsning, få poäng hos Gud och liksom blidga Gud genom gärningar, och hoppas hamna i Himlen till slut. Men vi Jesu lärjungar har helt annorlunda drivkrafter. Som sagt, dels Kärlek. Jesus säger i ‭‭Joh.‬14:15‬ “OM ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud”. i Joh.14:23-24 säger Herren likaså "OM någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord… Kärlek och Lydnad hör alltså ihop.

Joh.3:16: ‭‭”Ty så ÄLSKADE Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”…Gud å sin sida älskar oss definitivt. Det bevisade Han genom att Kristus dog för oss. Av kärlek till oss led och dog Gud själv för våra synder så vi är förlåtna och fria. Ja, frikända och benådade till evigt liv i Himlen istället för evig förtappelse. Jesus tog själva straffet för vår synd istället för oss. Det är bergfast Biblisk sanning att Gud älskar dig och mig.

Men, en Kärleksrelation är alltså “tvåvägs”, båda parter älskar varandra. Om vi ser på hur det är eller borde vara mellan man och hustru; Båda älskar varandra och vill umgås. När vi var nykära och förälskade så prioriterade vi den vi älskar före annat, före andra människor och sysslor. Det är så en kärleksrelation fungerar, och Jesus talar om att inte förlora sin 1:a kärlek till Honom (Upp.2:4).

Varför skapade Gud människan? Till en kuvad robott som i skräck lyder för att slippa helvetet? Nej, Gud ville ha en familj, där alla älskar av fri vilja. Kärlek fungerar nämligen inte i tvång; Du kan inte säga till någon “Älska mig annars får du stryk”…Det var därför människan fick fri vilja och ett medvetande till att kunna välja gott eller ont, att välja Kärlek eller Själviskhet.

Ni vet att Gud sade till de första människorna, Adam och Eva att de inte fick äta frukt från ett visst träd, vi läser ‭‭1 Mos.‭2:16‭-‬17‬: “Och Herren Gud gav mannen denna befallning: "Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö”… “Döden dö” innebär här en dubbel död, alltså både fysisk och andlig död. Den andliga döden innebär att den andliga gemenskapen med Gud blir bryten, kapas av. Låt oss läsa vad som hände efter att människan gjort uppror gentemot Gud vid Syndafallet, vi läser ‭‭1 Mos.‬3:8‭-‬9‬: “Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?"…Självfallet visste Gud var Adam var, men den andliga gemenskapen med Gud var bryten, avkapad. Kan du höra smärtan i Gud Faderns röst när Han frågar “Var är du?”…

En Kärleksrelation är alltså tvåvägs; Gud älskar dig och vill ha din kärlek tillbaka, av fri vilja. Du kan välja att lyda Gud istället för uppror och olydnad eftersom du Älskar Herren din Gud. ”Om någon älskar mig”, som Jesus sade…

Ni vet berättelsen om “Jesus som tvättade lärjungarnas fötter”. Det var alltså Gud som tvättade deras fötter! Ett oerhört, extremt exempel Herren gav om kärlekens innersta väsen. Detta exempel borde förresten krossa alla ambitioner att “Brösta sig, vara en maktmänniska som förhäver sig över andra”, som utnyttjar andra människor för egen vinning. Kärleken tänker inte på mig eller mitt, den är passionerat fokuserad på andra människors behov. Om vi tar ett exempel, en liknelse: Återigen, när du var förälskad och kär i din blivande man eller fru; Så kunde du sitta i timmar i telefon och prata. Du struntade i andra åtaganden, nöjen eller göromål. Du struntade i att telefonräkningen blev skyhög, det blev den på 90-talet när jag och frun träffades. Du var Kär! Och ville vara med din käraste, ville behaga, ja, göra vad som helst för henne eller honom! Stämmer detta?…Så var det för mig och Anette i alla fall.

Vi lyder Gud för att vi Älskar Gud, vi vill behaga Gud för vi är passionerat kära i Honom.

Kärleken är alltså en Drivkraft. Nu läser ‭‭vi 2 Kor.‬ 5:14‭-‬15‬: “Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem”… Här läste vi att “KRISTI KÄRLEK driver oss”. Alltså, denna gång inte vår egen kärlek utan Guds kärlek i oss blir drivkraft till lydnad. Rom.‭5:5 säger‬: ‭”Ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som han har gett oss”…Vilken Nåd; Gud ger oss Sin kärlek till oss genom den Helige Ande så att vi, fyllda av denna Guds och Kristi kärlek Drivs till lydnad! Kristi kärlek driver oss. Och vår egen kärlek till Jesus driver oss likaså, som Jesus sade “Om ni älskar Mig”…

Bibelställena blev ju en bra länk till vår nästa Drivkraft till att lyda Gud. Nämligen den Helige Ande. Men, först lite kort om Lydnaden, innan vi går till den andra drivkraften vi frälsta har för att lyda Gud. Motivet för lydnaden, “varför vi ska lyda Gud”, från GUDS synvinkel är dels Beskydd. Han vill beskydda sina barn. Ungefär som med trafikregler; Om du kör mot rött så kommer du ganska fort kollidera och skada dig själv och andra, likaså om du kör på fel sida av vägen eller bryter mot andra trafikregler. Gud gav “livets regler”, bud som ett beskydd eller instruktion för att livet ska fungera. Ett beskydd gentemot allt ont som vill skada och förgöra oss, en instruktion för hur vi ska leva.

Guds motiv för vår lydnad är också Missionsbefallningen, så att Herren kan använda oss så att fler människor kan räddas, frälsas. Jesus dog ju inte bara för dig och mig, utan för Alla människor på denna planet.

Förutom Kärlek, både vår egen och Guds kärlek i oss som drivkraft till lydnad. Så är Andens Uppfyllelse en drivkraft att lyda Gud. Varför uppfattas jag ibland av vissa som överdrivet ivrig att missionera? Är jag en fanatisk tok som bara vill impa på Gud och människor? Är det dålig självkänsla som driver? Nej, när jag blev frälst så blev jag dels tokkär i Jesus, och denna kärlek drev mig att med glädje missionera. Men, när jag blev uppfylld av den Helige Ande så kände jag också Nöd för människors frälsning! Vad är det som händer när vi blir uppfyllda av Gudsnärvaron, av den Helige Ande? Jo, du känner Jesu hjärta för de förlorade, du hör Jesu hjärta bulta för dina grannar, arbetskollegor, människor på stan. Du vill evangelisera, du vill att människor räddas till Himlen, du vill lyda missionsbefallningen. Det är en konsekvens, en följd av Gudsgemenskapen, av Andens Uppfyllelse.

Som Apg.1:8 säger “Men när den Helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen”…Den Helige Ande uppfyller dig, ja driver dig till lydnad, att missionera och göra annat som din Herre vill.

“På frukten känner vi trädet” sade Jesus. Och som det står i Joh.15:5 där Jesus säger: “Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt”…När vi är liksom kopplade, “online” genom den Helige Ande med “Jesusträdet”, är grenar i vinstocken som dricker in av Andens friska flöden; Så får vi Automatiskt en Andens frukt av bl a trofasthet och lydnad. Vänner! Andens uppfyllelse ger en omedelbar Konsekvens av lydnad! Och denna lydnad sker inte i egen kraft överhuvudtaget, nej, det är Guds kraft och förmåga som verkar i och genom oss. Dessutom, så blir vi “saliga” när vi lyder i den Helige Ande. Jag går ofta ut och missionerar fullt medveten om att Guds Ande fyller mig med “salighet och härlighet” varje gång, ty “när den Helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen”…

Ytterligare: Guds vilja är Daglig uppfyllelse av Gudsnärvaro, Ef.5:18 säger “Låt er uppfyllas av den Helige Ande”. Långt efter Pingstdagen blev lärjungarna återigen uppfyllda av Helige Ande (Apg:13:52). Kärleksrelationen och gemenskapen dig och Jesus emellan tar inte paus eller semester, den ska pågå 24/7…

Lydnadens Drivkraft är alltså Kärlek och Helige Andes Uppfyllelse…

Vi går till avslutningen av predikan. Är du Torr och Tom? Saknar du vilja och drivkraft till att lyda Herren? Svaret, lösningen är prioritera rätt, ratta in hjärtats våglängd på Jesuskanalen…Kasta bort i avskrädet just precis och exakt det som blockerar din hunger, längtan efter Jesus! i Joh.7:37 säger Jesus att OM vi törstar, liksom längtar efter Honom så får vi “strömmar av levande vatten” inombords, alltså Andens Uppfyllelse. I en tvåvägs kärleksrelation handlar det om passionerad Längtan efter varandra…Skippa det som stör kärleksrelationen dig och Jesus emellan.

I ‭‭Jak.4:5‬ ‭står det “Avundsjukt Längtar den Ande som han har låtit bo i oss?”…I sammanhanget har vissa troende valt världslig vänskap istället för Gud. Men, Gud längtar alltså avundsjukt efter gemenskap med dig, då Han älskar dig! ‭‭i 1 Joh.2:15 står det “Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom”…Återigen, kasta bort det som hindrar, blockerar din törst/längtan efter Jesus. Det är, för att nu vara tjatigt upprepande en tvåvägs Kärleksrelation, där Gud är en nitälskande Gud som avundsjukt längtar efter din gemenskap…

Öppna hjärtat ditt och ta emot den Helige Andens uppfyllelse, Gudsgemenskapen - Vi avslutar med att be… Bönen blir om att svara på Guds fråga “Var är du?” med: “Här är jag, jag väljer Dig, att älska dig Jesus istället för det världen ger. Jag öppnar mitt hjärta, fyll mig Herre med din Helige Ande så jag drivs att lyda dig i din kärlek och kraft, amen! Låt oss be…

P.S! Vill du lyssna till denna predikan, här en länk till videoklippet från Storsjökyrkan i Östersund där jag nyligen gav ut detta budskap: https://youtu.be/oSikjo-hhl0?si=nC5StOkY14AqeMC1

0 notes

dunderklumpen · 5 years ago

Photo

A decent human

Interview with Modemagasinet IN (March 2020)

How do we react when faced with something that scares us? If we are Danes, we suppress and displace, because there is no need to spoil the hygge we are so famous for. But we must dare to talk about it, says Nikolaj Coster-Waldau. And that is why he has said yes to co-star in the film about the attack on Krudttønden and the Copenhagen Great Synagogue in 2015. Because art can help us to talk about the difficult things we otherwise cannot find words for. The same can be said about community, so we Danes must also be better at looking after each other in everyday life – the same way we do when our national football team is successful.

Full text (Danish) behind the cut. Check the notes for the crappy English google translated version.

ET ORDENTLIGT MENNESKE

Hvordan reagerer vi, når vi står over for noget, der gør os bange? Hvis vi er danskere, har vi det med at fortie og fortrænge, for der skulle nødig være noget, der spolerede den hygge, vi er så berømte for. Men vi skal turde tale om det, siger Nikolaj Coster-Waldau. Og det er bl.a. derfor, han har sagt ja til at medvirke i filmen om attentatet på Krudttønden og Københavns Synagoge i 2015. For kunst kan hjælpe os med at tale om de svære ting, vi ellers ikke kan finde ord for. Det samme kan fællesskab, så vi danskere skal også være bedre til at søge hinanden i hverdagen - på samme måde, som vi gør, når vores fodboldlandshold har succes.

AF Nina Ettrup FOTO Franne Voigt STYLING Graham Addinall HÅR MAKEUP Mads Stig FOTOASSISTENT William Lunde

Nikolaj Coster-Waldau

Født 27. juli 1970, opvokset i Tyberg på Sydsjælland.

Uddannet fra Statens Teaterskole i 1993 – året efter fik han sit store gennembrud i ‘Nattevagten’.

Siden har han medvirket i bl.a. ‘Black Hawk Down’, ‘Manden bag døren’, ‘Den gode strømer’, ‘Supervoksen’, Oblivion’, ‘En chance til’ og ‘Selvmordsturisten’.

Han spillede rollen som Jaime Lannister i HBO-succesen ‘Game of Thrones’ fra 2011 til 2019. Serien vandt hele 59 Emmystatuetter i løbet af de otte sæsoner.

Fra 5. marts kan han opleves som politimanden Rico i ‘Krudttønden’.

Senere på året dukker han op i den amerikanske thriller ‘The Silencing’, og næste år spiller han over for Katrine Greis-Rosenthal i ‘Smagen af sult’.

Han har været gift med Nukâka Coster-Waldau og er far til to piger, Safina og Filippa.

Han er goodwill-ambassador for FN med fokus på bæredygtige udviklingsmål og rettigheder for piger og kvinder.

Ansigtet er forpint. Øjnene små sprækker. Stemmen ryster let. 'Alting forandrer sig. Hver eneste dag', nærmest muser han. Det er slet ikke det, han skal sige.

Nikolaj Coster-Waldau kommer blæsende ind ad døren. Hans tykke, gyldne hår stritter, og han har ingen jakke på, fur han ‘kom lidt hurtigt ud ad døren’. Han griner og giver opmærksomt hånd rækken rundt - han er klar. Hans ligefremme facon virker næsten kontradiktorisk, når man lige har set ham i ‘Krudttønden’ - Ole Christian Madsens film om attentatet på Østerbro-spillestedet og synagogen i København for fem år siden.

Her spiller han politimanden Rico. Den eneste af filmens fire hovedfigurer, der ikke er hentet i virkeligheden. Rico er manden, som jagter Omar el-Hussein efterdrabene på Finn Nørgaard og Dan Uzan. Den eneste af de fire, som overlever, og dermed den, der fortæller historien. Men den afrapportering, han bliver bedt om at levere af sin chef, bliver lige sl meget en tankestrøm om liv, død og (u)menneske(lig)hed, som hvisler ud mellem de sammenbidte tænder. Filmen har allerede inden premieren skabt debat: Er det fur tidligt at lave en film om attentatet på København? Er det for barsk aver for ofrenes pårørende og dem, der var vidner til drabene? Kan man overhovedet lave en film om noget, som vi ikke kender de fulde konsekvenser af endnu?

Nikolaj Coster-Waldau har hørt argumenterne. Og ‘alle har ret til deres holdning’, synes han.

– Men film og kunst generelt kan tage fat i det, der er voldsomt i vores verden, og hjælpe os med at bearbejde det, siger han og fortsætter:

– Jeg kan jo kun sige, hvad jeg selv følte og tænkte, da jeg læste manuskriptet: Jeg havde ikke glemt attentatet, men jeg havde nok fortrængt det lidt, og sådan tror jeg, mange har det. For det stemmer ikke overens med den måde, vi ser Danmark på. Vi kan ikke acceptere, at det er den nye normal.

Men det er vigtigt, at vi taler om det, der foregår, siger han. Og film kan hjælpe os med at skabe et sprog for det.

– Der er ingen, der bryder sig om at bryde den gode stemning - det er nærmest blevet vores ‘trademark’ her i Danmark. Hyggen, ikke? Men det er vigtigt, at vi får svesken på disken. Og lige præcis når det handler om at gi ud og skyde pi andre mennesker, skal vi stå fast og sige ‘dét accepterer vi ikke’, siger skuespilleren.

Han understreger, at ‘det voldsomme’ jo ikke går væk af, at vi ikke taler om det. Det er en del af verden og hverdagen. Han - som nok har rejst mere end de fleste de seneste år – henviser til den øgede sikkerhed i lufthavne verden over og ‘de kæmpe sten’, som nu ligger som sikkerhedsværn på Christiansborg Slotsplads. Men også til de krige, Danmark har deltaget i, og de danske soldater, ‘der stadig er derude’.

Fire mænd ved en skillevej

‘Krudttønden’ forsøger ikke at forklare, hvorfor det, som skete, skete. Eller om det kunne have været afværget. Den fortæller den historie, vi kender fra medierne, om en mand, som tager to liv og ender med selv at blive skudt. Men den fortæller også historien om fire mænd - Omar, Finn, Dan og Rico - som alle har noget, de kæmper med, da deres skæbner forbindes.

– Jeg kunne godt lide strukturen, og jeg tror, de fleste kan identificere sig med det her med at stå ved en skillevej og skulle vælge, hvor man går hen, siger Nikolaj Coster-Waldau.

– Rico har været en succes, men nu er han kommet til et punkt, hvor han skal prøve at acceptere, at der skal ske nogle forandringer, forklarer han videre - uden at det her skal røbes, hvad det er for nogle ting. hans fiktive alter ego bokser med.

– Han er pissebange. Og det kan jeg godt forstå. Men toget kører altså, og så skal du vælge, om du vil blive stående på perronen, eller du vil hoppe på. siger Nikolaj Coster-Waldau og tilføjer, at ‘forandring fryder - er det ikke det, man siger?’

I de scener, hvor Rico aflægger rapport efter attentaterne og indimellem kommer på mentale afveje, taler han om menneskelighed og det vigtige i at holde fast i den, når verden virker skræmmende, usikker og ond. Og Nikolaj Coster-Waldau er enig i, at kærligheden og fællesskabet er de bedste våben mod frygten.

– Det er en del af det at være dansk, at være reserveret. Det er jeg også selv. Men vi er nødt til at skubbe til os selv indimellem. Vi elsker jo også sammenholdet. Når der er store fudboldbegivenheder, springer vi hinanden om halsen og fester i gaderne, siger han og griner, da han erkender, at der ‘kan være lidt langt mellem snapsene’, når det gælder fodboldlandsholdets succeser.

– Men de fleste vil gerne være med. Det kunne vi også se, da Kim Larsen døde, og der var fakkeloptog gennem byen - han har jo også om nogen prædiket kærlighed og sammenhold, siger han om den folkekære sanger.

Åbne døre i USA

Nikolaj Coster-Waldau bragede igennen med ‘Nattenvagten’ for 26 år siden. Siden fik Hollywood øjnene op for danskeren og gav ham hovedrollen i serien ‘New Amsterdam’ og siden jobbet som den krigeriske Jaime Lannister i ‘Game of Thrones’ der har givet ham stjernestatus verden over. Sidste år sagde han endegyldigt farvel til den brynjeklædte ridder og otte års monstersucces og har siden lavet thrilleren ‘Domino’, dramaet ‘Selvmordsturisten’ og nu ‘Krudttønden’.

Han smiler skævt, da jeg nævner, at det ikke ligefrem er feelgood-film, og spørger, om han har haft behov for at lægge afstand til ‘Game of Thrones’ ved at lave en række alvorstunge film.

– Altså ... ‘Game of Thrones’ var jo et udstyrsstykke, og jeg har i hvert fald ikke haft travlt med at lave mere af den slags, lyder svaret, før han selv tænker videre og siger:

– Jeg bar ladet lysten drive værket.

De senere år har han lavet flere film i USA og spillet over for internationale stjerner som Tom Cruise, Jessica Chastain og Juliette Binoche. Det vil han rigtig gerne blive ved med, og nu hvor ‘Game of Thrones’ ikke længere lægger beslag på kalenderen, åbner der sig nogle muligheder.

– Det føles, som om der er et ‘moment’ i USA lige nu. Jeg får nogle møder. Og det er enormt sjovt, siger han.

Samtidig er han bevidst om, at han er ‘midt i livet, måske lidt mere endda’ og at de ting, han gerne vil, skal han rykke på nu. Det er derfor, han har lavet et produktionsselskab sammen med en ven. De er i gang med at producere en dokumentarfilm, og til efteråret skal de lave en spillefilm.

– Jeg er stor fan af dokumentarfilm, som jo også har oplevet en stor opblomstring de senere år. Det er en kliche, men det handler om, at virkeligheden ofte overgår fantasien, forklarer Nikolaj Coster-Waldau, der mener, at dokumentarfilm også kan være med til at belyse verden - både de dele af den, vi ikke kender, og dem, vi kan spejle os i.

– Jeg oplever, at verden føles fragmenteret, men også at mennesker har en enorm lyst til at være fysisk sammen. Der er en ny bevidsthed i forhold til at engagere sig politisk - det har jeg også set på tætteste hold i USA, siger han og nævner bl.a. antivåben-bevægelsen March for Our Lives, som opstod i kølvandet på endnu et skoleskyderi, denne gang på Marjory Stoneman Douglas High School i Florida i februar 2018.

Her gjorde særligt gymnasieeleven Emma Gonzáles sig bemærket, da hun gik på talerstolen og talte med både styrke og følsomhed om attentatet på sin skole.

– De her unge mennesker er meget inspirerende, siger Nikolaj Coster-Waldau, som selv er far til to store teenagepiger.

Han forsætter:

– Det er ligesom Greta Thunberg - det er jo også fuldstændig fantastisk sindssygt, hvad hun har skabt! Hun har formået at få klimaforandringerne sat højest på dagsordenen - det er utroligt, som hun kan formulere sig, selv på de største scener. Hun er så konsekvent i sine holdninger. Hun sagde, hun ville strejke hver fredag, og alle sagde naja, det går nok over: men det er ikke gået over endnu!

‘Alting forandrer sig, Kan vi holde fast I det menneskelige?’ funderer han.

Nikolaj Coster-Waldau smiler, før han rejser sig op. På et øjeblik er han ude ad døren og væk. //

#nikolaj coster waldau #modemagasinet in #not a lot of new stuff in this one tbh #it's a weird combination of movie promo and the most random stuff #krudttønden #krudttønden promo #niko in print #niko updates

45 notes · View notes

kingdomsalvationsv · 4 years ago

Text

Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går

De flesta människor tror på Gud för sitt framtida slutmåls skull eller för stundens nöje. De som inte har genomgått några åtgärder tror på Gud för att få träda in i himlen, för att få belöningar. De tror inte på Gud för att bli fullkomliggjorda eller för att göra vad som är deras plikt i egenskap av Guds skapelser. De flesta människor tror alltså inte på Gud i syfte att fullgöra sina skyldigheter eller för att göra sin plikt. Det är sällan folk tror på Gud för att få leva ett meningsfullt liv, och ingen menar att eftersom människan lever så ska hon älska Gud därför att det är himlens lag och jordens princip att göra det, och därför att det är människans naturliga kall.

Så även om alla människor strävar efter sina egna mål, är målsättningen för deras strävan liksom deras motivation densamma, och inte bara det, utan för de flesta av dem är föremålen för deras dyrkan i stort sett desamma. Under de senaste tusentals åren har många troende dött, och många har dött och fötts igen. Det är inte bara en eller två individer som söker efter Gud, och inte ens ett eller två tusen, och likväl strävar de flesta av dessa människor för sina egna utsikters eller strålande framtidshopps skull. De som är hängivna Kristus är sällsynta. Många hängivna troende har ändå dött insnärjda i sina egna nät, och antalet människor som har varit segerrika är dessutom ynkligt litet. Än idag vet de inte varför folk misslyckas eller vad som är hemligheten med deras seger. De som är fullt upptagna med att söka efter Kristus har ännu inte upplevt sitt ögonblick av plötslig insikt; de har inte gått till botten med dessa hemligheter därför att de helt enkelt inte vet. Fastän de anstränger sig flitigt i sin strävan går de inte framgångens väg utan samma misslyckandets väg som deras föregångare en gång gick. Innebär inte det att hur mycket de än söker så går de den väg som leder till mörker? Är det inte bitter frukt de skördar? Det är svårt nog att förutsäga om de människor som försöker efterlikna dessa som lyckades i gångna tider slutligen kommer att möta framgång eller olycka. Hur mycket sämre är då inte oddsen för de människor som söker genom att gå i deras fotspår som misslyckades? Löper de inte ännu större risk att misslyckas? Vad har den väg de vandrar för värde? Ödslar de inte bort sin tid? Oavsett om folk lyckas eller misslyckas i sin strävan finns det kort sagt en anledning till att de gör det, och det är inte så att deras framgång eller misslyckade bestäms av att de söker precis som de behagar.

Det mest grundläggande kravet när det gäller människans tro på Gud är att hon har ett uppriktigt hjärta och att hon engagerar sig fullkomligt och verkligen lyder. Vad som är svårast för människan är att ge hela sitt liv i utbyte mot sann tro, som kan göra det möjligt för henne att vinna hela sanningen och fullgöra sin plikt som en Guds skapelse. Detta är vad som är ouppnåeligt för dem som misslyckas, och det är ännu mer ouppnåeligt för dessa som inte kan finna Kristus. Eftersom människan inte är bra på att hänge sig helt och hållet åt Gud, eftersom hon inte är villig att göra sin plikt gentemot Skaparen, eftersom hon har sett sanningen men undviker den och går sin egen väg, eftersom hon alltid söker genom att gå samma väg som dessa som misslyckats, eftersom hon alltid trotsar himlen, misslyckas hon alltid, låter sig alltid luras av Satans knep och snärjs i sitt eget nät. Eftersom människan inte känner Kristus, eftersom hon inte är expert på att förstå och uppleva sanningen, eftersom hon är alltför vördnadsfull mot Paulus och alltför lysten på himlen, eftersom hon alltid kräver att Kristus ska lyda henne och kommenderar Gud, är dessa stora personligheter och dessa som har upplevt världens växlingar fortfarande dödliga och dör fortfarande mitt under Guds pågående tuktan. Det enda jag kan säga om sådana människor är att de dör en tragisk död och att konsekvensen för dem – deras död – inte är utan berättigande. Är inte deras misslyckande ännu mer oacceptabelt för himlens lag? Sanningen kommer från människans värld, men sanningen bland människorna förs vidare av Kristus. Den har sitt ursprung i Kristus, alltså i Gud själv, och detta är något som människan inte är kapabel till. Men Kristus skänker bara sanningen; han kommer inte för att besluta om människan ska nå framgång i sin strävan efter sanningen. Därav följer alltså att framgång eller misslyckande i sanningen beror helt och hållet på människans strävan. Huruvida hon lyckas eller misslyckas i sanningen har aldrig haft något med Kristus att göra utan avgörs tvärtom av hennes strävan. Man kan inte lasta Gud för människans slutliga öde och hennes framgång eller misslyckande, så att det bli Gud själv som bär skulden för det, för det här är inte något som berör Gud själv utan det är direkt relaterat till den plikt som Guds skapelser har att göra. De flesta människor har lite kunskap om Paulus och Petrus strävan och slutmål, och likväl känner folk inte till mer än Petrus och Paulus slutliga öde och vet inget om hemligheten bakom Petrus framgångar eller de bristfälligheter som ledde till Paulus misslyckande. Så om ni är fullkomligt oförmögna att genomskåda själva kärnan i deras strävan, då kommer de flesta av er ändå att misslyckas i er egen strävan, och även om några få av er kommer att lyckas kommer de ändå inte att vara Petrus jämlikar. Om vägen för din strävan är den rätta, då har du hopp om framgång: om den väg du går i din strävan efter sanningen är fel väg, då kommer du aldrig att kunna nå framgång utan kommer att gå samma öde till mötes som Paulus.

Petrus var en människa som blev fullkomliggjord. Först efter att ha vunnit en ren kärlek till Gud genom att uppleva tuktan och dom blev han tillfullo fullkomliggjord; den väg han gick var vägen till fullkomning. Petrus gick alltså den rätta vägen från första början, och hans motivation för att tro på Gud var den rätta. Därför blev han fullkomliggjord och han vandrade på en ny väg* som människan aldrig tidigare beträtt. Men den väg som Paulus hade gått sedan begynnelsen var en väg av motstånd mot Kristus, och det var enbart på grund av att den helige Ande önskade använda honom i sitt verk och dra nytta av hans begåvning och alla hans meriter som han arbetade för Kristus i flera decennier. Han var bara en person som användes av den helige Ande, och han användes inte på grund av att Jesus såg positivt på hans mänsklighet, utan på grund av sin begåvning. Han kunde arbeta för Jesus därför att han slogs till marken, inte därför att han gärna gjorde det. Han kunde utföra detta arbete tack vare den helige Andes upplysning och vägledning, och det arbete han utförde representerade inte på något vis hans strävan eller hans mänsklighet. Paulus verk var en tjänares verk – han arbetade alltså som en apostel. Men Petrus var annorlunda: Han bedrev också en del verksamhet; den var inte lika omfattande som Paulus verksamhet, men han verkade aktivt samtidigt som han arbetade på sitt eget inträde, och hans verksamhet skilde sig från den som Paulus bedrev. Petrus arbete innebar att han gjorde det som en Guds skapelse är förpliktad att göra. Han var inte verksam som apostel, utan han arbetade medan han strävade efter kärleken till Gud. Även Paulus arbete omfattade hans personliga strävan. Han strävade inte av något annat skäl än sina förhoppningar för framtiden och sin önskan om ett bra slutmål. Han accepterade ingen förädling under sin verksamhet, och inte heller beskärning och hantering. Han trodde att om bara det arbete han utförde tillfredsställde Guds önskemål, och allt han gjorde behagade Gud, så väntade honom en belöning till slut. Hans verksamhet rymde inga personliga upplevelser – alltsamman var ett självändamål och det utfördes inte under en samtidig strävan efter förändring. Hela hans verksamhet var en affärsuppgörelse, där fanns inget av den plikt eller underkastelse som åligger en Guds skapelse. Paulus gamla sinnelag genomgick ingen förändring under hans verksamhet. Hans arbete handlade bara om att tjäna andra och kunde inte åstadkomma förändringar i hans sinnelag. Paulus började bedriva sin verksamhet omedelbart utan att vare sig ha fullkomnats eller åtgärdats och vad som drev honom var lönen. Petrus var annorlunda: Han var en människa som beskurits, åtgärdats och förädlats. Målet och drivkraften bakom Petrus arbete skilde sig diametralt från Paulus. Även om Petrus inte bedrev så omfattande verksamhet, genomgick hans sinnelag många förändringar och vad han eftersträvade var sanningen och verklig förändring. Han arbetade inte bara för arbetets egen skull. Även om Paulus arbetade mycket var alltsamman den helige Andes verk, och även om Paulus samarbetade i denna verksamhet upplevde han den inte. Att Petrus arbetade mycket mindre berodde enbart på att den helige Ande inte arbetade så mycket genom honom. Det var inte omfattningen av deras verksamhet som avgjorde huruvida de fulländades; en av dem strävade i syfte att bli belönad, medan den andra gjorde det i syfte att uppnå en total kärlek till Gud och fullgöra sin plikt som en Guds skapelse, och han gjorde det i så hög grad att han kunde leva ut en härlig gestalt i syfte att uppfylla Guds önskan. De var olika till sitt yttre och även deras inre väsen skilde sig. Man kan inte avgöra vem av dem som fullkomnades genom att se på hur mycket de arbetade. Petrus strävade efter att leva ut sinnebilden av en som älskar Gud, att bli någon som lydde Gud, att bli någon som accepterade att åtgärdas och beskäras, och att bli någon som fullgjorde sin plikt som en Guds skapelse. Han kunde viga sig åt Gud, lägga hela sin person i Guds händer och lyda honom intill döden. Det var vad han beslutat sig för att göra och det var också vad han gjorde. Det här är den grundläggande orsaken till att hans slut blev ett annat än Paulus. Det verk som den helige Ande utförde i Petrus var att göra honom fullkomlig, och det verk som den helige Ande utförde i Paulus var att använda honom. Orsaken var att de hade olika natur och olika uppfattning om strävan. Den helige Ande var verksam i båda. Petrus tillämpade detta verk på sig själv och lät även andra få del av det; Paulus försåg däremot andra med hela den helige Andes verk och fick inte själv ut något av det. Därför var förändringarna i Paulus nästan obefintliga även sedan han erfarit den helige Andes verk under så många år. Han var fortfarande kvar nästan helt i sitt naturliga tillstånd och han var fortfarande samma Paulus som förr. Enda skillnaden var att han efter att ha utstått många års strapatsrik verksamhet hade lärt sig att ”arbeta” och lärt sig att hålla ut, men hans gamla natur – hans synnerligen tävlingsinriktade och vinningslystna natur – fanns kvar. Fastän han arbetat så många år var han inte medveten om sitt fördärvade sinnelag. Han hade inte gjort sig av med sitt gamla sinnelag och det syntes tydligt i hans verksamhet. Han hade bara fått mer arbetserfarenhet, men enbart denna lilla erfarenhet kunde inte förändra honom och förändra hans syn på tillvaron eller vikten av hans strävan. Fastän han arbetade många år för Kristus och aldrig mer förföljde Herren Jesus, skedde det ingen förändring i hans hjärta vad gällde hans kunskap om Gud. Det betyder att han inte arbetade för att ägna sig helt åt Gud, utan tvärtom drevs han att arbeta för sin framtida slutmåls skull. I början förföljde han nämligen Kristus och underkastade sig inte Kristus; han var till sin natur en rebell som medvetet satte sig upp mot Kristus och inte hade någon kunskap om den helige Andes verk. När hans verksamhet närmade sig sitt slut hade han fortfarande ingen kännedom om den helige Andes arbete, utan handlade bara på eget initiativ enligt sin egen karaktär utan att bry sig det minsta om den helige Andes vilja. Därför var hans natur fientligt inställd till Kristus och lydde inte sanningen. Hur skulle en sådan person, som hade övergetts av den helige Andes verk, som inte kände till den helige Andes verk och som dessutom motarbetade Kristus, kunna bli frälst? Huruvida människan kan bli frälst beror inte på hur mycket arbete hon utför eller hur mycket hon engagerar sig, utan av huruvida hon känner till den helige Andes verk, huruvida hon kan omsätta sanningen i praktiken och huruvida hennes åsikter angående strävan stämmer med sanningen.

Även om naturliga uppenbarelser ägde rum efter det att Petrus börjat följa Jesus, var han ända från första början till sin natur en människa som var villig att underkasta sig den helige Ande och söka efter Kristus. Hans lydnad mot den helige Ande var äkta: Han var inte ute efter pengar och berömmelse, utan han drevs av lydnad mot sanningen. Även om Petrus vid tre tillfällen förnekade att han kände Kristus, och även om han frestade Herren Jesus, hade dessa obetydliga mänskliga svagheter inget med hans natur att göra, de påverkade inte hans framtida strävan och kan inte ses som något övertygande bevis för att hans frestande av Jesus var en antikrists handling. Normal mänsklig svaghet är något alla världens människor delar – förväntar du dig att Petrus skulle vara annorlunda? Har inte folk vissa åsikter om Petrus på grund av att han gjorde flera dumma misstag? Och dyrkar inte folk Paulus på grund av allt arbete han gjorde och alla brev han skrev? Hur skulle människan kunna blicka in i människans innersta väsen? Visst kan väl de som verkligen har förnuft se något som är så obetydligt? Även om Petrus många år av smärtsamma upplevelser inte finns dokumenterade i Bibeln, är det inget bevis för att Petrus inte hade verkliga upplevelser eller att Petrus inte gjordes fullkomlig. Hur kan människan förstå Guds verk helt och fullt? Det var inte Jesus som personligen valde ut texterna i Bibeln, utan de sammanställdes av senare generationer. Innebär då inte det att allt som finns nedtecknat i Bibeln valdes ut med utgångspunkt från människors uppfattningar? Dessutom framgår det inte uttryckligen i breven hur Petrus och Paulus liv slutade, så människor bedömer Petrus och Paulus med utgångspunkt från sina egna uppfattningar och sina egna preferenser. Och eftersom Paulus uträttade så mycket, eftersom hans ”bidrag” var så stort, vann han massornas förtroende. Koncentrerar sig inte människan enbart på det ytligare? Hur skulle människan kunna blicka in och se människans innersta väsen? Och med tanke på att Paulus har varit föremål för dyrkan i tusentals år – vem skulle våga drista sig till att förneka hans insats? Petrus var bara en fiskare, så hur skulle hans bidrag kunna vara lika stort som Paulus? Om man ser till vad de bidrog med så borde Paulus ha blivit belönad snarare än Petrus, och det borde ha varit han som var bäst kvalificerad att vinna Guds gillande. Vem hade kunnat föreställa sig att Guds behandling av Paulus bara skulle innebära att han fick honom att arbeta med sina olika gåvor, medan han däremot gjorde Petrus fullkomlig. Det är absolut inte så att Herren Jesus hade gjort upp planer för Petrus och Paulus från allra första början. Tvärtom var det deras medfödda natur som avgjorde om de skulle fullkomnas eller sättas i arbete. Men vad folk ser är alltså bara människans synliga insatser, den väg hon strävar från början samt drivkraften bakom hennes strävan. Folk bedömer en människa utifrån sina åsikter, men en människas slutliga öde avgörs inte utifrån hennes yttre egenskaper. Därför säger jag att om den väg du tar från början är framgångens väg, och om din syn på strävan är den rätta från början, då är du som Petrus; om den väg du går är misslyckandets väg, d�� spelar det ingen roll vilket pris du betalar utan ditt slutliga öde blir ändå detsamma som Paulus. I vilket fall som helst är det inte din hängivenhet eller det pris du betalar som bestämmer ditt slutmål och huruvida du lyckas eller misslyckas, utan det avgörande är om den väg du söker är den rätta eller inte. Petrus och Paulus innersta väsen var olika, liksom deras målsättningar; det här kan ingen människa upptäcka, utan det är bara Gud som kan känna dem helt och fullt. Vad Gud ser är nämligen människans essens, medan människan själv inte vet någonting om sitt eget innersta väsen. Människan kan inte se en individs innersta väsen eller verkliga mognad, och följaktligen kan hon inte fastställa orsakerna till Paulus och Petrus misslyckande respektive framgång. Att de flesta dyrkar Paulus och inte Petrus beror på att Paulus användes för att verka offentligt, och denna verksamhet kan människan se och därför erkänner hon Paulus ”prestationer”. Petrus upplevelser är däremot osynliga för människan, och det han sökte är ouppnåeligt för människan, och därför är hon inte intresserad av Petrus.

Petrus fullkomnades genom att uppleva hantering och förädling. Han sa: ”Jag måste alltid tillgodose Guds önskemål. Vad jag än gör strävar jag bara efter att uppfylla Guds önskan, och vare sig jag tuktas eller döms gör jag det ändå med glädje.” Petrus gav sitt allt till Gud och det enda syftet med hans arbete, ord och hela liv var att älska Gud. Han var en människa som strävade efter helighet och ju mer han upplevde desto mer växte den kärlek till Gud som han hyste djupt inne i sitt hjärta. Paulus gjorde däremot bara ett yttre arbete, och även om han också slet hårt gjorde han det för att nå ett bra resultat och få en belöning. Om han hade vetat att han inte skulle få någon belöning skulle han ha gett upp sin verksamhet. Det viktiga för Petrus var den sanna kärlek han hade i sitt hjärta och det som var genomförbart och kunde uppnås. Han brydde sig inte om huruvida han skulle få någon lön, utan huruvida hans sinnelag skulle kunna förändras. Det viktiga för Paulus var att arbeta ännu hårdare, det viktiga för honom var utåtriktat arbete och engagemang liksom de lärosatser som vanligt folk inte upplevde. Han var inte ett dugg intresserad av inre förändringar eller av att verkligen älska Gud. Petrus upplevelser syftade till att uppnå sann kärlek till Gud och sann kunskap om honom. De syftade till att skapa en närmare relation till Gud och ett praktiskt utlevande. Paulus gjorde sitt arbete därför att Jesus anförtrott honom det och för att få det han längtade efter, men det hade inget att göra med hans kunskap om sig själv och om Gud. Han arbetade uteslutande för att undgå tuktan och dom. Vad Petrus sökte var ren kärlek, och vad Paulus sökte var rättfärdighetens segerkrans. Petrus upplevde den helige Andes verk under många år och hade såväl praktisk kunskap om Kristus som en grundlig kunskap om sig själv. Och därför var hans kärlek till Gud ren. Många år av förädling hade lyft hans kunskap om Jesus och livet, hans kärlek var förbehållslös, en spontan kärlek, och han bad inte om något i gengäld och hoppades inte heller på några förmåner. Paulus arbetade i många år, men han besatt inte någon större kunskap om Kristus och hans kunskap om sig själv var också beklagansvärt liten. Han hyste helt enkelt inte någon kärlek till Kristus, och han utförde sitt arbete och löpte sitt lopp för att vinna den slutliga segerkransen. Vad han sökte var den finaste kransen, inte den renaste kärleken. Han sökte inte aktivt utan passivt; han gjorde inte sin plikt utan drevs framåt i sitt arbete sedan den helige Andes verk gripit tag i honom. Följaktligen visar inte hans verksamhet att han var en kvalificerad Guds skapelse; det var Petrus som var en kvalificerad Guds skapelse som gjorde vad som ålåg honom. Människan tänker att alla dessa som arbetar för Gud bör få en belöning, och det tas för givet att ju mer man bidrar med desto mer ska man vinna Guds gillande. Människans uppfattning är i själva verket affärsmässig och hon söker inte aktivt göra sin plikt som en Guds skapelse. För Gud är det så att ju mer folk söker att verkligen älska honom och lyda honom fullkomligt, vilket också innebär att de söker göra sin plikt som hans skapelser, desto mer kan de vinna hans gillande. Guds ståndpunkt är att kräva att människan återtar sin ursprungliga plikt och status. Människan är en varelse som skapats av Gud och därför ska hon inte överskrida sina befogenheter genom att ställa några som helst krav på Gud, utan enbart göra sin plikt som en Guds skapelse. Paulus och Petrus slutmål bestämdes utifrån huruvida de kunde göra sin plikt som Guds skapelser och inte utifrån storleken på deras insatser; deras slutmål bestämdes utifrån vad de sökte från början, inte utifrån hur mycket de arbetade eller hur andra människor bedömde dem. Att söka att aktivt göra sin plikt som en Guds skapelse är vägen till framgång; att söka den väg som består av sann kärlek till Gud är den mest rätta vägen; att söka förändra sitt gamla sinnelag och söka ren kärlek till Gud är vägen till framgång. Denna väg till framgång är den väg som innebär ett återtagande av den ursprungliga plikt och det ursprungliga framträdande som åligger en Guds skapelse. Det är återtagandets väg och det är även målsättningen för hela Guds verk från början till slut. Om människans strävan fläckas av personliga omåttliga krav och irrationella begär kommer inte effekten att bli några förändringar i människans sinnelag. Det här strider mot återtagningsarbetet. Det är definitivt inte något arbete som utförs av den helige Ande och därför står det klart att verksamhet av detta slag inte godkänns av Gud. Vad är det för mening med en strävan som inte är godkänd Gud?

Det arbete som Paulus utförde visades upp för människan, men vad det gällde hur ren hans kärlek till Gud var och hur mycket han älskade Gud i sitt hjärtas djup så är det något människan inte kan se. Människan kan bara se det arbete han utförde, och av det vet man att han med säkerhet användes av den helige Ande. Följaktligen tänker människan att Paulus var bättre än Petrus, att hans verk var större i och med att han kunde sörja för församlingarna. Petrus såg bara till sina personliga upplevelser och vann inte mer än ett fåtal människor under sin tillfälliga verksamhet. Det finns bara ett fåtal mindre kända brev från honom, men vem vet hur stor kärleken till Gud var i djupet av hans hjärta? Paulus arbetade för Gud dag ut och dag in. Så länge det fanns arbete att göra gjorde han det. Han tänkte att på det viset skulle han kunna vinna kransen och behaga Gud, men han sökte inte efter möjligheter att förändra sig själv genom sin verksamhet. Allt i Petrus liv som inte uppfyllde Guds önskan fick honom att känna sig illa till mods. Om det inte tillfredsställde Guds önskan kände han sig ångerfull och letade efter ett lämpligt sätt att försöka behaga Guds hjärta. Även när det gällde de minsta och mest betydelselösa sidorna av hans liv krävde han av sig själv att han måste uppfylla Guds önskan. Han var inte mindre fordrande när det gällde sitt gamla sinnelag, och han var alltid rigorös i sina krav på sig själv att tränga djupare in i sanningen. Paulus var bara ute efter ytlig ryktbarhet och status. Han sökte briljera inför människor och försökte inte göra några djupare framsteg i sitt inträde i livet. Vad han intresserade sig för var lärosatser, inte verklighet. En del människor säger: ”Paulus arbetade så mycket för Gud — varför mindes inte Gud honom? Petrus arbetade bara lite för Gud och bidrog inte i någon större utsträckning till församlingarna, så varför blev han fullkomliggjord?” Petrus älskade Gud till en viss grad, vilket var vad Gud krävde; endast sådana människor bär vittnesbörd. Och Paulus då? Hur mycket älskade han Gud? Vet du? Varför arbetade Paulus? Och varför arbetade Petrus? Petrus gjorde inte så mycket, men vet du vad som fanns djupt inne i hans hjärta? Paulus arbete gick ut på att sörja för församlingarna och stötta församlingarna. Vad Petrus upplevde var förändringar i sitt livssinnelag; han upplevde kärleken till Gud. Nu när du vet skillnaderna i deras inre väsen kan du se vem som i sista änden verkligen trodde på Gud och vem som inte gjorde det. En av dem älskade verkligen Gud medan den andre inte gjorde det; en genomgick förändringar i sitt sinnelag och det gjorde inte den andre; en tjänade ödmjukt och uppmärksammades inte så lätt av folk, medan den andre dyrkades av människor och var en stor personlighet; en av dem sökte helighet, men det gjorde inte den andre och även om han inte var oren besatt han inte ren kärlek; den ene besatt sann mänsklighet, men inte den andre; den ene var fylld av känslan av att vara en Guds skapelse, men inte den andre. Detta är skillnaderna i Paulus och Petrus inre väsen. Den väg som Petrus gick var framgångens väg, som också var den väg som ledde till återtagande av normal mänsklighet och av den plikt som åligger en Guds skapelse. Petrus representerar alla dessa som är framgångsrika. Den väg Paulus gick var misslyckandets väg och han står för alla dessa som bara underkastar sig och offrar sig ytligt men inte hyser någon äkta kärlek till Gud. Paulus representerar alla dessa som inte äger sanningen. I sin tro på Gud sökte Petrus tillfredsställa Gud i alla avseenden och han försökte lyda allt som kom från Gud. Utan minsta klagan kunde han acceptera att tuktas och dömas liksom att förädlas, prövas och sakna mycket i sitt liv — inget av detta kunde förändra hans kärlek till Gud. Var inte detta den ultimata gudskärleken? Var inte detta att göra en Guds skapelses plikt? Vare sig det gäller tuktan, dom eller prövning så kan du alltid vara lydig intill döden, och det är vad en Guds skapelse har att uppnå, det är renheten i kärleken till Gud. Om människan kan uppnå detta är hon en kvalificerad Guds skapelse och det finns inget som uppfyller Skaparens önskan mer. Föreställ dig att du är kapabel att arbeta för Gud, men du lyder honom inte och du är oförmögen att verkligen älska honom. Inte nog med att du då inte har gjort din plikt som en Guds skapelse, utan dessutom kommer du att fördömas av Gud därför att du är en person som inte besitter sanningen, som är oförmögen att lyda Gud och som är olydig mot honom. Du bryr dig bara om att arbeta för Gud och är inte intresserad av att omsätta sanningen i praktisk handling eller att lära känna dig själv. Du varken förstår eller känner Skaparen, och du varken lyder eller älskar honom. Du är en människa som är olydig mot Gud av födseln, och Gud älskar inte sådana människor.

Somliga människor säger:”Paulus gjorde ett ofantligt stort arbete, och han tog på sig ett stort ansvar för församlingarna och bidrog med så mycket till dem. Paulus tretton brev vidmakthöll 2000 år av nådens tidsålder och överträffas bara av de fyra evangelierna. Vem kan jämföras med honom? Ingen kan uttolka Johannes uppenbarelse medan Paulus brev ger liv, och det arbete han utförde var till gagn för församlingarna. Vem förutom han hade kunnat åstadkomma något sådant? Och vad gjorde Petrus för arbete?” När människan värderar andra gör hon det med utgångspunkt från vad de bidragit med. När Gud värderar människan gör han det med utgångspunkt från hennes natur. Bland dessa som söker liv var Paulus en person som inte var medveten om sitt eget väsen. Han var sannerligen varken ödmjuk eller lydig och inte heller medveten om sitt eget väsen som stod i opposition till Gud. Han var alltså en människa som inte hade genomgått detaljerade upplevelser, en människa som inte omsatte sanningen i praktisk handling. Petrus var annorlunda. Han var medveten om sina brister, sina svagheter och sitt fördärvade sinnelag som en Guds skapelse, och därmed hade han en väg av praktiskt handlande genom vilken han kunde förändra sitt sinnelag; han var inte en av dem som bara hade lärosatser och inte ägde någon verklighet. Dessa som förändras är nya människor som har blivit frälsta, de är sådana som är kvalificerade i att eftersträva sanningen. Folk som inte förändras tillhör den kategorin som är naturligt föråldrade; de är sådana som inte har blivit frälsta, alltså sådana som Gud avskyr och förkastar. Gud kommer inte att minnas dem oavsett hur stor deras arbetsinsats är. När du jämför detta med din egen strävan bör det vara uppenbart huruvida du när det kommer till kritan är samma sorts människa som Petrus eller Paulus. Om det fortfarande inte finns någon sanning i vad du söker, och om du fortfarande är lika arrogant och förmäten som Paulus och fortfarande lika munvig och skrytsam som han, då är du utan tvivel en degenererad individ som misslyckas. Om du söker på samma sätt som Petrus, om du söker praktiska handlingar och sanna förändringar, om du inte är arrogant eller egensinnig utan söker göra din plikt, då kommer du att bli en Guds skapelse som kan segra. Paulus var inte medveten om sitt eget inre väsen eller fördärv, och än mindre var han medveten om sin egen olydnad. Han nämnde aldrig sitt avskyvärda trots mot Kristus och han var inte heller särskilt ångerfull. Han presenterade bara en kortfattad förklaring och innerst inne i sitt hjärta underkastade han sig aldrig Gud helt och hållet. Även om han föll till marken på vägen till Damaskus, blickade han aldrig djupt in i sig själv. Han var nöjd bara med att fortsätta arbeta och betraktade inte att att lära känna sig själv och förändra sitt gamla sinnelag som det viktigaste. Han var nöjd med att bara förkunna sanningen, med att sörja för andra för att lindra sitt eget samvete, och med att inte längre förfölja Jesu lärjungar och på så sätt trösta sig själv och förlåta sig själv för sina gamla synder. Det mål han strävade efter var inget mer än en framtida krans och förgängligt arbete, det mål han strävade efter var nåd i överflöd. Han sökte inte tillräcklig sanning, och inte heller försökte han tränga djupare in i en sanning som han tidigare inte förstått. Hans självkännedom kan följaktligen sägas vara oriktig och han accepterade inte tuktan eller dom. Att han kunde arbeta betyder inte att han hade någon kunskap om sin egen natur eller sitt inre väsen; hans fokus låg enbart på yttre seder och bruk. Vad han strävade efter var vidare inte förändring utan kunskap. Hans arbete var helt och hållet resultatet av att Jesus uppenbarat sig för honom på vägen till Damaskus. Det var inte något som han själv bestämt sig för från början, och inte heller var det verksamhet som ägde rum efter det att han accepterat beskärning av sitt gamla sinnelag. Oavsett hur han arbetade förändrades inte hans gamla sinnelag, och därför innebar inte hans arbete någon gottgörelse för hans gamla synder utan spelade bara en viss roll för den tidens församlingar. För en människa som han, vars gamla sinnelag inte förändrades — alltså en människa som inte vann frälsning och i än högre grad saknade sanningen — var absolut oförmögen att bli en av dessa som accepterades av Herren Jesus. Han var inte en person som var fylld av kärlek till och vördnad för Jesus Kristus, inte heller var han en person som var duktig på att söka sanningen, och än mindre var han en person som sökte lära känna inkarnationens hemlighet. Han var bara en människa som var skicklig på spetsfundigheter och inte skulle ge vika för någon som stod över honom eller som hade sanningen. Han avundades människor eller sanningar som gick emot honom eller var fientligt inställda till honom, och föredrog begåvade människor som visade upp en imponerande personlighet och var i besittning av gedigna kunskaper. Han tyckte inte om att umgås med fattiga människor som sökte den sanna vägen och bara intresserade sig för sanningen, utan befattade sig i stället med äldre personer i religiösa organisationer som bara talade om doktriner och hade kunskap i överflöd. Han hyste ingen kärlek till den helige Andes nya verk och brydde sig inte om rörelsen med den helige Andes nya verk. I stället gynnade han dessa regler och lärosatser som var högre än allmänna sanningar. Hans innersta väsen och allt det han sökte gör att han inte förtjänar att kallas en kristen som strävade efter sanningen, och än mindre en trogen tjänare i Guds hus, för han var alldeles för skenhelig och olydig. Även om han är känd som en Herren Jesu tjänare var han inte alls lämpad att träda in genom himmelrikets port, för hans handlande från början till slut kan inte kallas rättfärdigt. Han kan bara ses som en hycklare som handlade orättfärdigt men samtidigt verkade för Kristus. Även om han inte kan kallas ond, kan man med fog kalla honom för en människa som handlade orättfärdigt. Han arbetade hårt, men han ska inte bedömas utifrån mängden arbete han utförde, utan enbart utifrån dess kvalitet och substans. Endast på det viset är det möjligt att komma till klarhet med den här saken. Han tänkte alltid: ”Jag är kapabel att arbeta; jag är tar hänsyn till Herrens börda och ingen annan, och ingen ångrar sig så djupt som jag och jag har sett det stora ljuset och därför är min ånger djupare än någon annans.” Det här var vad han tänkte i sitt hjärta på den tiden. Mot slutet av sin verksamhet sa Paulus: ”Jag har utkämpat kampen, jag har avslutat mitt lopp och nu väntar mig en rättfärdighetens krans.” Hans kamp, arbete och lopp gick helt och hållet ut på att vinna rättfärdighetens segerkrans, och han kämpade sig inte aktivt framåt. Även om han inte var oengagerad i sin verksamhet kan man säga att han utförde sitt arbete enbart i syfte att kompensera sina misstag och tysta sitt samvetes anklagelser. Han hoppades bara på att bli klar med sitt arbete, få avsluta sitt lopp och utkämpa sin kamp så snart som möjligt, för desto snabbare skulle han kunna få sin efterlängtade rättfärdighetens krans. Vad han längtade efter var inte att möta Herren Jesus med sina erfarenheter och sin sanna kunskap, utan att avsluta sitt arbete så snart som möjligt så att han när han mötte Herren Jesus skulle kunna få den lön han förtjänat genom sitt arbete. Han använde sin verksamhet för att trösta sig själv och för att kunna få en framtida segerkrans i utbyte. Vad han sökte var inte sanningen eller Gud utan enbart segerkransen. Hur kan en sådan strävan hålla måttet? Hans motivation, hans arbete, det pris han betalade och alla hans ansträngningar — alltsamman var genomsyrat av hans underbara fantasier och han arbetade helt och hållet med utgångpunkt från sina egna önskningar. I hela hans verk fanns det inte den minsta villighet i det pris han betalade; han var bara sysselsatt med att göra en affär. Hans arbetade inte med glädje för att fullgöra sin plikt, utan han arbetade med glädje för att kunna genomföra affärstransaktionen. Har den sortens ansträngningar något värde? Vem skulle prisa hans orena ansträngningar? Vem har något intresse av sådana ansträngningar? Hans verksamhet var full av framtidsdrömmar, full av underbara planer och innehöll inget sätt att förändra det mänskliga sinnelaget. Så mycket av hans godhet var falsk; hans arbete gav inte liv och höviskheten var hyckleri; det handlade om en affärsuppgörelse. Hur kan ett sådant arbete föra människan till vägen som innebär att hon återtar sin ursprungliga plikt?

Allt som Petrus sökte var i samklang med Guds hjärta. Han sökte att tillgodose vad Gud begärde och oavsett lidande och motgångar var han villig att uppfylla Guds önskan. För den som tror på Gud finns ingen viktigare strävan. Vad Paulus sökte fläckades av hans eget kött, hans egna åsikter och hans egna planer och projekt. Han var inte på något vis en kvalificerad Guds skapelse, och han var inte en person som sökte tillgodose Guds önskemål. Petrus sökte underkasta sig Guds arrangemang och även om han inte utförde något storverk var motivationen bakom hans arbete liksom den väg han gick de rätta; även om han inte kunde vinna många människor kunde han följa sanningens väg. Därför kan man säga att han var en kvalificerad Guds skapelse. Idag ska du kunna göra din plikt som en Guds skapelse och sträva efter att underkasta dig alla Guds arrangemang även om du inte är en arbetare. Du ska kunna lyda allt Gud säger och uppleva alla sorters vedermödor och förädlingar, och även om du är svag ska du kunna älska Gud i ditt hjärta. Dessa som tar ansvar för sitt eget liv är villiga att göra det som är en Guds skapelses skyldighet, och deras syn på strävan är den rätta. Det är sådana människor Gud behöver. Om du arbetade hårt och andra gagnades av din undervisning men du själv inte förändrades och inte bar något vittnesbörd eller hade någon sann upplevelse, så att inget av det du gjort bär vittnesbörd när ditt liv är slut – är du då en människa som har förändrats? Är du en person som strävar efter sanningen? På den tiden använde den helige Ande dig, men när han använde dig använde han den del av dig som kunde nyttjas till arbete, och han använde inte den del av dig som inte kunde nyttjas. Om du försökte förändras fullkomnades du gradvis under tiden som du användes. Men den helige Ande tar inte på sig något ansvar för huruvida du i sista änden blir vunnen eller inte, utan det beror på din strävan. Om det inte sker några förändringar i ditt personliga sinnelag så beror det på att din syn på arbetet är felaktig. Om du inte erhåller någon lön så får du skylla dig själv och orsaken är att du inte har omsatt sanningen i praktisk handling och är oförmögen att uppfylla Guds önskemål. Därför är ingenting viktigare än dina personliga upplevelser och ingenting är mer avgörande än ditt personliga inträde! En del människor kommer till slut att säga: ”Jag har arbetat så mycket för dig och även om jag kanske inte har åstadkommit någonting storslaget så har jag ändå varit ihärdig i mina ansträngningar. Kan du inte bara låta mig komma in i himlen och äta livets frukt?” Du måste veta vilken sorts människor jag önskar; de som är orena tillåts inte träda in i mitt rike; de som är orena tillåts inte besudla den heliga marken. Även om du har arbetat mycket och slitit i många år men i sista änden likväl är bedrövligt smutsig, då kommer det att vara oacceptabelt för himlens lag att du önskar komma in i mitt rike! Sedan världens grundande till idag har jag aldrig erbjudit enkelt tillträde till mitt rike för dem som fjäskar för mig. Detta är en himmelsk regel och ingen kan bryta mot den! Du måste söka livet. De som kommer att bli fullkomliggjorda är idag av samma sort som Petrus: Det är dessa som söker förändringar i sitt eget sinnelag och som är villiga att vittna för Gud och göra sin plikt som en Guds skapelse. Endast sådana människor kommer att fullkomnas. Om du bara tänker på belöningar och inte försöker förändra ditt livssinnelag kommer alla dina ansträngningar att vara förgäves — detta är en orubblig sanning!

Av skillnaden i Petrus och Paulus karaktärer bör du inse att alla dessa som inte strävar efter liv sliter förgäves! Du tror på Gud och följer Gud, så i ditt hjärta måste du älska Gud. Du måste kasta bort ditt fördärvade sinnelag, du måste söka att uppfylla Guds önskan och du måste göra en Guds skapelses plikt. Eftersom du tror på och följer Gud måste du offra allt till honom, inte göra personliga val eller krav, och du måste uppnå förverkligandet av Guds önskemål. Eftersom du är skapad ska du lyda Herren som skapade dig, för du saknar av födseln makt över dig själv och du är oförmögen att kontrollera ditt eget öde. Eftersom du är en person som tror på Gud måste du söka helighet och förändring. Eftersom du är en Guds skapelse måste du göra din plikt och hålla dig på din plats, och du får inte överskrida din plikt. Avsikten är inte att begränsa dig eller förtrycka dig med hjälp av lärosatser, utan detta är den väg genom vilken du kan göra din plikt, och det är något som alla som handlar rättfärdigt kan — och måste — uppnå. Om du jämför Petrus och Paulus innersta väsen kommer du att förstå hur du ska söka. Angående de vägar som Petrus och Paulus gick, så är den ena vägen mot fullkomnande och den andra vägen mot förintelse; Petrus och Paulus står för två olika vägar. Även om båda fick den helige Andes verk och den helige Andes insikt och upplysning, och även om båda accepterade det som Herren Jesus hade anförtrott dem, bar de inte samma frukt: Den ene bar verkligen frukt, men det gjorde inte den andre. Om du ser till deras väsentliga egenskaper, det arbete de utförde, vad de gav uttryck för utåt sett och deras slutliga öde, så måste du förstå vilken väg du ska ta, vilken väg du ska välja att gå. De gick två helt olika vägar. Paulus och Petrus var kvintessensen av respektive väg, så ända från första början hölls de fram som typexempel på dessa två vägar. Vad är de avgörande punkterna i Paulus upplevelser och varför nådde han inte framgång? Vad är de avgörande punkterna i Petrus upplevelser och hur upplevde han att bli fullkomliggjord? Om du jämför vad som var viktigt för var och en av dem, då vet du exakt vilken sorts människa Gud vill ha, vad Guds vilja är, vad Guds sinnelag är, vilken sorts person som slutligen kommer att fullkomnas och även vilken sorts person som inte kommer att fullkomnas; du kommer att veta vad dessa som kommer att bli fullkomliggjorda har för sinnelag, och vad dessa som inte kommer att bli fullkomliggjorda har för sinnelag — de här viktiga faktorerna kan ses i Petrus och Paulus upplevelser. Gud skapade allting och därför ser han till att hela skapelsen kommer under hans herravälde och underkastar sig hans herravälde; han kommer att vara herre över allting så att allt finns i hans händer. Hela Guds skapelse, inklusive djur, växter och människor, berg, floder och sjöar — allt måste komma under hans herravälde. Allt i skyn och på marken måste komma under hans herravälde. De kan inte välja utan måste alla underkasta sig hans anordningar. Detta har Gud bestämt och det är Guds makt. Gud är herre över allt och beordrar och rangordnar allt, så att allt klassificeras efter sitt slag och tilldelas sin egen position i enlighet med Guds vilja. Oavsett hur stort det är kan ingenting vara högre än Gud, allting tjänar mänskligheten som skapats av Gud och ingenting vågar vägra lyda Gud eller ställa några krav på honom. Därför måste även människan, i egenskap av en Guds skapelse, göra vad som är människans plikt. Oavsett om hon är allting herre eller förvaltare, oavsett hur hög ställning människan har bland allt övrigt, så är hon ändå bara en liten människa under Guds herravälde och inte mer än en obetydlig mänsklig varelse, en Guds skapelse, och kommer aldrig att stå över Gud. Som en Guds skapelse ska människan sträva efter att göra vad som är en Guds skapelses plikt och söka att älska Gud utan att göra andra val, för Gud är värdig människans kärlek. Dessa som söker att älska Gud ska inte söka några personliga förmåner eller söka det som de personligen längtar efter; detta är det mest korrekta sättet att sträva. Om det du söker är sanningen, om det du omsätter i praktisk handling är sanningen och om det du uppnår är en förändring i ditt sinnelag, då är den väg du går på den rätta vägen. Om det du söker är köttets välsignelser och det du omsätter i praktisk handling är dina egna åsikter om sanningen, om det inte sker någon förändring i ditt sinnelag, om du inte alls är lydig mot Gud i köttet och du fortfarande lever i vaghet, då kommer det du söker med visshet att ta dig till helvetet, för den väg som du går är misslyckandets väg. Huruvida du kommer att fullkomnas eller förgöras beror på din egen strävan, vilket också kan uttryckas som att framgång eller misslyckande beror på vilken väg som människan går.

#Ordet framträder i köttet #Guds ord #tro på Gud #Jesus #Böcker

1 note · View note