#festivalscenes

[skoogstokig]

Kulturarbetare, ett liv i ständig motvind (Del 1)!

Att vara ”författare” och ”forskare” (på lekmannanivå) inom kultursektorn och ge ut tjocka, otympliga analoga böcker, samtidigt som streaming, nedladdning, poddar, AI, Spotify, YouTube, ljudböcker och annat som hör till den digitala tidsåldern är det som gäller, är naturligtvis ingen enkel sak. Mina böcker finns förvisso även tillgängliga som billiga E-böcker som kan laddas ned på någon minut,…

[enmusasblog]

MahRoot fångar essensen av svensk sommar på ny singel Efter månader av vintermörker bryter äntligen ljuset igenom och allting väcks till liv igen. På MahRoot nya singel Sommarregn som släpps 31 maj på Smilodon har de lyckats förenar svenskt vemod med somrigt gung och värme. Gruppen MahRoot föddes i influenser från svensk folkton, jazz och roots reggae, sammanfogade av texter med upplyftande budskap.  ”Låtskrivandet blev ett sätt att reflektera över livets upp- och nedgångar. Och genom vår publik har jag också förstått att jag inte är ensam om mina funderingar”, säger Eva Karman.  Tillsammans med musikerna Peter Sjölund, Björn Viitanen och det kreativa bollplanket Erik Holmberg har hon nu ett multibegåvat team i arbetet med produktionen av det kommande debutalbumet och kommande konserter.  "Allt började en sommar då Eva Karman sjöng Jimmy Cliff-covers i en källare med några vänner. Hon bestämde sig för att försöka skriva egna låtar på svenska. Gruppen gjorde femton spelningar utan att ha släppt något material. Småningom har flera av MahRoots låtar hamnat på stora playlists, och bandet har spelat på klubbar, festivalscener och bokats till Öland Roots. Förra året gjorde de tre tolkningar på hyllningskonserten för Magnus Lindberg på Skottvångs Grufva, i sällskap av etablerade artister som Sophie Zelmani, Toni Holgersson och Anna Stadling."  Nya singeln Sommarregn låter en spröd melodika fånga känslan av dragspel och bryggor, och ruset som bara den svenska sommaren kan ge. ”Sommaren blir varmare med reggae. Även om det regnar”, säger Eva  Sagt om MahRoot  ”MahRoot levererar upplyftande budskap som är både hjärtliga och upproriska. Det är varmt. Mycket varmt. Så varmt att en får sommarkänslor i januari!” Öland Roots, 2020 För mer information https://www.mahroot.se/ För intervjuer kontakta: Anette Ståhl Enmusa Music Tel: 0707-180 120 E-post: anette@enmusa.se

[maheshananthakrishnan]

പൂരകാഴ്ചകൾ #care #love #family #kids #father #mshtraveldiary #nikon #50mm #festival #festivalscenes #picoftheday #photooftheday #life #kerala #instadaily #instagram #instagood #godsowncountry #fathercare (at Kerala)

[thehappyhippieblogworld-blog]

1- Introduction

Hey there. My name is Bailey Miller, a.k.a., The Happy Hippie. I’m 22 years young and have a strong ambition for adventure. I am currently a soon-to-be college graduate with my Bachelor’s in Business Marketing. Don’t let this business persona fool you though, I have always loved live music and concerts since I was a kid. My dad used to live out his rock days in a band, as well as a music producer so I was constantly in and out of the studio daily surrounded by music. You could say the old cliche “the apple doesn’t fall far from the tree,” is definitely a reality in my life.

Around the age of 18 I began attending music festivals, and ever since then the relationship has been non-stoppable.  My first camping festival went by the name of “Counterpoint Music and Arts Festival” located in Rome, Georgia. I miraculously won the tickets from a radio contest, not really knowing at the time what I was about to be getting myself into. I mean… WOW. It was like a little kid walking into a candy factory! Live music everywhere I turned, amazing food, and best of all… FREEDOM. It was something I had never seen before. No adults, no rules, no homework, no school, I mean come on... What 18-year-old wouldn’t have been entranced by such a thing?

But going to festivals became something much more to me than the freedom and music. Over the past four years I have met the most genuine, loving people from these weekend events. The community has impacted my life in so many different ways. I now have friends all over the country in states like Colorado, New York, California, Alabama, Arizona… I could go on. I even met my current boyfriend of two years at a festival in Illinois! The connections I built strayed from intentions anything other than pure friendship and kindness, resulting in long lasting friendships.

Since Counterpoint in 2014, I have now attended probably over 150 festivals countrywide. I’ve been to bigger named festivals such as Bonnaroo (Manchester, TN), Okeechobee Music and Arts Festival (Okeechobee, FL), Electric Forest (Rothbury, MI), to smaller named festivals such as Tipper and Friends (Live Oak, FL), Summerdance (Garrettsville, OH), and Wonderland (Lakeland, FL).

Some may think of “music festivals” and think of two words: Dirty Hippies. And well, I really can’t argue with the common assumption, HA! But in the reality of it all, festival goers are just like everyone else. Most have adult jobs, real-world obligations, and even children. It’s why I love the scene so much, there are so many different types of people gathered in one space for one purpose: Music. It truly is a beautiful thing. If you are on the fence of considering attending an event, well, DO IT! Hopefully this guide will provide you newbies (and veterans) with some helpful tips and tricks of the trade. Welcome to my blog!

-The Happy Hippie

[optimysticlmz]

What I love about our crew is that all of our band members have extensive and diverse solo careers as well! When we come together, we form something much greater and more unique than what we can do alone. ⁠ ⁠ This is a shot of @jeremybeamanmusic performing at Harmony Park last summer with his band featuring @moonshiesax , go follow his page if you would like insider access to songs, demos, concerts, videos and more! ⁠ ⁠ #goopcrew #planetlmz #musician #harmonypark #shangrila #projectearth #psychedelichiphop #psychedelicjam #visionaryart #romerdomefamilia #hiphop #twincities #twincitiesmusic #midwestmusic #festivalscene #culture https://www.instagram.com/p/B8zfeclFco7/?igshid=yh38f4ihkpyg

[viddu07]

Diwali has always been one of my favorite festivals. In the evenings, when all the colorful lights light up the streets and the diyas (oil lamps) glow on the staircases, everything seems so pretty and serene! I wish instead of burning crackers and contributing to the increasing pollution in the city, we could make pretty memories and enjoy the festival in a peaceful way.. Happy Diwali everyone!! #diwali2018 #diwalidecorations #lights #diyas #oillamps #decor #pretty #streets #nocrackers #stoppolluting #cleandelhi #breatheeasy #diwalifestivities #prettyfestival #instapost #instapicture #instathought #festivalscenes #happyevenings #happyday #familytime https://www.instagram.com/p/Bp5GzMclM8s/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=17mu0uppu5pr6

[karthikganesan]

2017 - Day 43, post 2 St Kilda Festival 2017 ! #melbourne #projectlife365 #365project #shotwithiphone6plus #vegandude #cityofmelbourne #ilovemelbourne #melbourneiloveyou #2017dailypostchallenge #karthikganesanjournal #stkilda #stkildafestival #festivalscenes #squadgoals (at St.kilda Festival Main Stage)

[kenbunny]

Join us in celebration of the upcoming Sonic Bloom Festival !! Tonight (Friday) & tomorrow night (Saturday) Featuring The Human Experience, OTT, Saqi, Tierro Band w/ Bridget Law of Elephant Revival, Mike Love, Monophonics, and more!! I'm over the moon about being a workshop leader at the festival. Buy your tickets now for the Pre-Party via Cervante's website @cervantesmasterpiece & buy festival passes for the big one on the Sonic Bloom website @sonic_bloom_ - see you there! 🎟🤹🏻‍♂️🥉🚐 #livemusiclovers #love #sonicbloom #denver #colorado #festivalscene (at Cervantes Masterpiece Ballroom)

[bluesmagazine]

Audio Première I Matt Perriment – Promise

Audio Première I Matt Perriment – Promise // @v2records

Matt Perriment is een singer-songwriter uit Londen, die zeven jaar geleden begon met het schrijven van indie folk, waarna hij snel een gevestigde naam werd in de (Zuid-)Engelse festivalscene. Promise is de tweede single van zijn aankomende EP (Q1, ’19).

In de single Promisezingt Matt Perriment over de veranderingen in het leven…

[filmskribent]

Filmrecensioner x 4 (Tidningen Kulturen 2014-2016)

Green Inferno (Eli Roth, 2013) Recension 25/1 2016

Så till sist serverades Eli Roths gröna inferno, snyggt filmad på plats i sydamerikansk djungel men kantad av distributionssvårigheter och bannlysningar. En av kontroverserna gällde regissörens metoder. I strävan efter "autenticitet" anlitade Roth peruansk ursprungsbefolkning att spela en extrem nidbild av sig själva: kannibaler. Som förberedelse ska indianerna ha fått bekanta sig med film- och tevemediet genom att se Ruggero Deodatos omtalade Cannibal Holocaust från 1980 (det är ingen hemlighet att Roth använt denna genreklassiker som förlaga).

Visst går det att läsa in kritik mot nätaktivism och naiva världsförbättrare, men framför allt rör det sig om exploitation enligt beprövat koncept. Ett gäng collegestudenter åker till Amazonas för att för omvärlden exponera regnskogsskövling och lokala missförhållanden. Något går fruktansvärt fel och den peruanska ursprungsbefolkning man så ädelt vill rädda visar sig vara kannibaler med synnerligen god aptit. Alla ska få smaka, gammal som ung.

En viktig skillnad gentemot dess italienska inspirationskällor, är att filmen undviker det mockumentära greppet att använda found footage och äkta djurvåld. På pappret är det ett klokt val, då det antagligen är svårt att övertyga en nutida biopublik om att det finns kannibaler på riktigt. Dock blir det sällan så gastkramande som man hade kunnat förvänta sig – vissa scener är så farsartade att det gränsar till parodi. Filmskaparna lyckas ändå trigga hungern efter renodlad kannibalskräck, en myt (?) som verkar tåla att tuggas om och om igen. Förhoppningsvis ger eventuella uppföljare mer blodsmak i munnen.

T.S. Spivets fantastiska resa (Jeun-Pierre Jeunet, 2014) Recension 6/4 2015

Bekännelse: jag läser nästan aldrig skönlitteratur. Hade det inte varit för Jean-Pierre Jeunets Reif Larsen-filmatisering, hade jag förmodligen missat Tecumseh Sparrow Spivets vidunderliga resa genom norra USA. Nog för att det finns gott om filmer om dysfunktionella familjer med snusförnuftiga ungar – denna absurdistiska må bra-färd förtjänar resesällskap.

10-åriga T.S. Spivet (Kyle Catlett) är en nästan provocerande intelligent liten naturvetare. Han uppfinner “den eviga rörelsemaskinen”, blir upptäckt av Smithsonian-institutet i Washington D.C. och rymmer från familjefarmen i Montana för att motta det prestigefyllda Baird-priset. Det här är oemotståndligt knasig mellanvästernkitsch. Inte lika fartfyllt som eftertänksamt. Kompositören Denis Sanacores americana sätter fin ton för familjen Spivets Lilla huset på prärien-tillvaro. Tonårsdottern är trulig och Helena Bonham Carters entomologmamma är sådär pillemarisk som vi är van att se henne. Som antiintellektuell kontrast representerar den fåordiga cowboypappan (Callum Keith Rennie) det enkla livet på landet. Medvetet stereotypt, ja, men bakom den serieteckningsaktiga inramningen finns ett rörande familjedrama, med frostiga relationer, hämmande uppfostran och plågsamma minnen av ett tragiskt dödsfall. Balansen mellan allvarsam tyngd och komisk lätthet fungerar för det mesta väl.

I en intervju med The Guardian har Reif Larsen sagt att Jeunets sätt att betrakta världen, är nedkokat i Spivets DNA. Det märks. Regissörens visuella hjärna har verkligen fått löpa amok, särskilt med tanke på hur fiffigt man har använt sig av den numera ganska uttjatade 3D-tekniken. Detaljrika texter, bilder och diagram poppar ibland upp i grafiska installationer och vävs in i handlingen. Till och med eftertexterna är en fröjd för ögat. När vetenskap korsbefruktas med surrealism och steampunkig scenografi, stimuleras intellekt och fantasi på ett sätt som borde tilltala alla med ett öppet sinne, oavsett ålder.

All We Have Is Now (Alexandra Dahlström, 2014) Recension 27/10 2014

Det bruka heta att bra konst föds ur lidande. Att livets jävlighet är grogrund för storverk. Må så vara, Alexandra Dahlströms musikdokumentär All We Have Is Now är långt ifrån en svensk motsvarighet till Some Kind of Monster (2004), den ångestfyllda Metallica-dokumentären där infekterade konflikter och gruppterapi är motor för musikalisk pånyttfödelse. Det finns dock en viktig likhet: skildringen av hur bandkonstellationer kan påverkas av avhopp.

Ur spillrorna av den framgångsrika popexplosionen Those Dancing Days reser sig Vulkano, en trio bestående av Cissi Efraimsson (sång, trummor), Lisa Pyk Wirström (keyboard, percussion) och Rebecka Rolfart (bas, gitarr). Världen ska återerövras och avstampet sker i en replokal på söder i Stockholm, innanför tunnelbanestationen Skanstulls bergväggar. Energin i det ljudisolerade rummet sprakar av skaparlusta, en förenande drivkraft som fler än bara kulturarbetare borde kunna känna igen sig i. Det lite läskiga men renande med en nystart. Spänningen i att inte veta vad som komma skall. Att i tanken isolera sig från omvärlden och skapa sitt eget kreativa universum. Allt detta är centralt när man via Dahlströms närgångna regiblick får följa Vulkanos framfart; från replokal till konsert- och festivalscener i Sverige, USA och England, fram till att Rebecka Rolfart hoppar av bandet men ändå fullföljer inspelningarna av debutalbumet Live Wild Die Free.

Trots att Vulkanos musikaliska fundament känns yvigare och punkigare än Those Dancing Days, saknas inte "hookar". Bortom frenesin finns något suggestivt hittigt. Som i dängan Choir of Wolves, vars lykantropmetaforer påminner om Wolf Like Me med New York-bandet TV On The Radio. Härligt bångstyriga popkaskader till trots – för att vara ett porträtt av ett band som under tre års tid utvecklar ett sound och en musikalisk identitet, bjuder All We Have Is Now på förvånansvärt lite musik bakom kulisserna. Hur går den kreativa processen till? Hur föds låtarna? Man kan att ana att musiken växer fram kollektivt i replokalen, men en djupare inblick i låtsnickrandet får ge vika när vänskap och lojalitet står i fokus. Dahlströms resa med Vulkano väcker därför en nyfikenhet som ibland gränsar till frustration. Om inte annat får åskådaren en berättigad anledning att i sin helhet Spotify-lyssna igenom låtarna från filmen. Det om något är en säljande krok.

Turist (Ruben Östlund, 2014) Recension 5/7 2014

Svenska mästaren i "awkward moments" har gjort det igen. Att se en Ruben Östlund-film är att under ett par timmar konfronteras med obekväma vardagssituationer, samtidigt som man blir inbjuden, nej, tvingad att ta på sig de självrannsakande glasögonen och tänka: "Vad skulle man själv göra, hur skulle man själv reagera?" Turist är inget undantag från ångestregeln. En barnfamilj, förmodat urban sådan, befinner sig på skidsemester i Alperna för att fly vardagspusslet och få några dagar för sig själva. Trodde de. En hotfull situation med lavinfara ställer allt på ända och i ett kritiskt ögonblick överger pappa Tomas (Johannes Bah Kuhnke) mamma Ebba (Lisa Loven Kongsli) och deras två barn för att rädda sitt eget skinn. Detta svek är tändgnistan som leder till förnekelse, skam och slitningar vuxna och barn emellan. I frustrationen över sina tillkortakommanden som alfahanne brister Tomas i en nyckelscen ut i vad regissören har kallat "the worst man cry ever". Som ett offer för sina primala instinkter har Tomas misslyckats i rollen som den perfekta familjefadern; när det väl gäller sätter han sig själv i främsta rummet, ett agerande som utmanar samhällets minsta gemensamma nämnare av moral.

Våndan kommuniceras inte bara via ord och gest. Kompositören Ola Fløttum från det norska slowcore-bandet The White Burch har skapat kammarmusiken som ibland hörs under dialogfria scener. Intensiva stråkar och Fredrik Wenzels foto är en lysande kombination; det är stramt och kargt när man såväl bildligt som bokstavligt lämnas att betrakta turistidyllen på distans. När Tomas och Ebba en bit in i filmen får sällskap av en frejdig, rödlätt norrman och hans tjej, är det svårt att inte – åtminstone på ett ytligt plan – dra ofrivilligt komiska paralleller till Sällskapsresan II – Snowroller. Annars är Turist raka motsatsen till Lasse Åbergs harmlösa universum och en god kandidat till att bli årets svenska feel bad-movie. En sällskapsresa som går fruktansvärt fel, men istället för att reta skrattmusklerna skriar det socialt dysfunktionella lika högt som gaskanonerna vid offpistens kontrollerade snöskred. Återkommande bilder på lika mäktiga som latent hotfulla fjällvidder antyder att vår inre lavin kan vara närmare att brisera än vad vi vill inbilla oss. F�� kittlar denna passiv-aggressiva nerv så bra som Ruben Östlund.

[xovov]

Link: A Projection

Emelie Johansson posted a link to Musikbranschjobb's wall: Hej alla bokare/bokningsbolag! Jag har nyligen kommit i kontakt med ett grymt Stockholmsbaserat post-punk, electronica, indiepop-band som heter A Projection. De har stora framgångar ute i Europa och har spelat på både festivalscener, stora och små scener och fått fina recensioner. De är ett rutinerat gäng som hållit igång i 5 år, har sin andra platta på gång och är nu ute efter att få en större fanbase på svensk/skandinavisk mark och återvänder hem till Stockholm. De är ut... (4 likes, 5 comments) från Musikbranschjobb http://ift.tt/2lm7h0U via IFTTT

[optimysticlmz]

This Friday we are jamming with @themoonlightcommunity for their MPLS album release party at @partwolfmpls ⁠ .⁠ .⁠ .⁠ These guys are awesome and we are honored to be able to support some dope local music! They are on the come up for sure. Also on the bill is @mikeydlooper. Show starts at 9pm⁠ .⁠ .⁠ .⁠ .⁠ #romerdomefamilia #harmonyparkfam #goopcity #twincities #minneapolis #minneapolismusic #st.paulmusic #twincitiesscene #hiphopshow #tchiphop #festivalscene #undergroundhiphop #love #planetlmz #goopcity https://www.instagram.com/p/B8w00aYnG8t/?igshid=fo6by611scov

[xovov]

Link: A Projection

Emelie Johansson posted a link to Musikbranschjobb's wall: Hej alla bokare/bokningsbolag! Jag har nyligen kommit i kontakt med ett grymt Stockholmsbaserat post-punk, electronica, indiepop-band som heter A Projection. De har stora framgångar ute i Europa och har spelat på både festivalscener, stora och små scener och fått fina recensioner. De är ett rutinerat gäng som hållit igång i 5 år, har sin andra platta på gång och är nu ute efter att få en större fanbase på svensk/skandinavisk mark och återvänder hem till Stockholm. De är ut... (2 likes, 1 comment) från Musikbranschjobb http://ift.tt/2lm7h0U via IFTTT