#eller har ni andra förslag på vad dessa skulle säga? | Explore Tumblr posts and blogs

easternlightningsv · 4 years ago

Text

Gud är livets källa för alla ting (II)

Låt oss fortsätta med det vi talade om förra gången. Minns ni vilket ämne vi kommunicerade förra gången? (Gud är livets källa för alla ting.) Känns ämnet ”Gud är livets källa för alla ting” väldigt fjärran för er? Förstår ni det i viss mån på ytan? Kan någon berätta för mig vad som var huvudpunkten i det här ämnet som vi kommunicerade förra gången? (Genom Guds skapelse av alla ting inser jag att Gud livnär allt och livnär mänskligheten.

Förr trodde jag alltid att när Gud sörjer för människan så innebär det bara att han förser sitt utvalda folk med sitt ord; jag insåg aldrig att Gud livnär människan genom alltings lagar. Det är endast genom att Gud har meddelat den sidan av sanningen som jag har känt att han är källan till allt och att det är han som förser allting med liv, att han styr dessa lagar och att han livnär alla ting. I hans skapelse av alla ting ser jag hans kärlek.) Förra gången samtalade vi huvudsakligen om hur Gud skapade allt och hur han fastställde lagar och principer för allting. Under dessa lagar och principer lever och dör allting tillsammans med människan och samexisterar med människan under Guds herravälde och under Guds blick. Vi började med att tala om hur Gud skapade allt och använde sina egna metoder för att bestämma lagarna för hur de växer, liksom banorna och mönstren för deras utveckling. Han bestämde också alla sätt som allting överlever i det här landet, så att de kan fortsätta att växa och föröka sig och vara beroende av varandra för sin överlevnad. Dessa metoder och lagar gör att alla ting kan existera och växa framgångsrikt och fredligt på denna mark. Denna miljö är en förutsättning för att människan ska kunna ha en varaktigt hemvist och livsmiljö och under Guds ledning fortsätta utvecklas och avancera, utvecklas och avancera.

Förra gången diskuterade vi den grundläggande principen för hur Gud sörjer för alla ting. Först sörjer Gud för alla ting på så sätt att de alla existerar och lever för mänskligheten. Denna miljö existerar alltså på grund av de lagar som Gud har fastställt. Det är enbart tack vare att Gud vidmakthåller och sköter dessa lagar som människan har den livsmiljö hon har i dag. Det vi talade om förra gången är ett stort kliv från den kunskap om Gud vi talade om tidigare. Varför detta stora kliv ? Det beror på att när vi tidigare talade om att känna Gud, så diskuterade vi inom ramen för hur Gud frälser och förvaltar mänskligheten — alltså frälsningen och förvaltningen av Guds utvalda folk — om att lära känna Gud, Guds gärningar, hans sinnelag, vad han har och är, vilka avsikter han har och hur han förser människan med sanningen och livet. Men ämnet vi talade om sist var inte längre begränsat enbart till Bibeln och hur Gud frälser sitt utvalda folk. Tvärtom lämnade vi detta område, lämnade Bibeln och gick ut över gränserna för de tre stadierna av det verk som Gud uträttar med sitt utvalda folk för att diskutera Gud själv. Så när ni lyssnar till den här delen av min framställning får ni inte begränsa er kunskap om Gud till Bibeln och de tre stadierna av Guds verk. I stället måste ni ha ett öppet perspektiv; ni måste se Guds gärningar och vad han har och är bland alla ting och hur han förvaltar och har herraväldet över alla ting. Genom den metoden och på den grundvalen kan du se hur Gud sörjer för alla ting. Det får mänskligheten att förstå att Gud är livets sanna källa för alla ting och att detta är den sanna identiteten hos Gud själv. Det vill säga att Guds identitet, status och auktoritet och allt som är hans inte riktar sig enbart till dem som följer honom i dag — det är inte bara avsett för er, den här gruppen människor — utan till alla ting. Området för alla ting är mycket brett. Jag använder ”alla ting” som en beskrivning på omfattningen av Guds styre över allt, därför att jag vill tala om för er att det som Gud har herraväldet över inte bara är det som ni kan se med era ögon, utan förutom den fysiska värld som alla människor kan se omfattar det en annan värld utanför den fysiska världen som människors ögon inte kan se, och dessutom inkluderas rymden och planeterna utanför den plats där människan lever i dag. Det är omfattningen av Guds herravälde över alla ting. Guds herravälde över alla ting omfattar ett mycket vidsträckt område. Vad er anbelangar, vad ni ska förstå, vad ni ska inse och från vilka ting ni ska vinna kunskap — det här är vad var och en av er behöver och måste förstå, se och vara klar över. Även om detta ”alla ting” omfattar ett mycket vitt område, kommer jag inte att tala med er om det område som ni inte kan se eller komma i kontakt med över huvud taget. Jag kommer bara att tala om det område som människor kan komma i kontakt med, förstå och fatta, så att alla kan lära känna den sanna innebörden i uttrycket ”Gud är livets källa för alla ting”. På så sätt kommer inget av det jag kommunicerar till er att vara tomma ord.

Förra gången använde vi historieberättande för att ge en enkel översikt av ämnet ”Gud är livets källa för alla ting”, så att ni ska ha en grundläggande förståelse av hur Gud sörjer för allt. Vad är syftet med att ingjuta det här grundläggande konceptet i er? Syftet är att ni ska veta att utanför Bibeln och de tre stadierna i sitt verk utför Gud ännu mer som människor inte kan se eller komma i kontakt med. Detta verk utför han personligen. Om Gud enbart ledde sitt utvalda folk framåt och inte utförde detta verk utöver sitt förvaltningsverk, skulle det vara mycket svårt för denna mänsklighet — inklusive er alla — att fortsätta framåt, och denna mänsklighet och denna värld skulle inte kunna fortsätta utvecklas. Det är betydelsen av uttrycket ”Gud är livets källa för alla ting” som jag samtalar med er om i dag.

Den grundläggande livsmiljö som Gud skapar åt mänskligheten

Vi har diskuterat mängder av ämnen och innehåll som handlar om uttrycket ”Gud är livets källa för alla ting”, men vet ni i hjärtat vad Gud skänker människorna, förutom att han förser er med sitt ord och utför sitt tuktande och dömande verk i er? En del kanske säger: ”Gud skänker mig nåd och välsignelser och ger mig fostran, tröst, omsorg och beskydd på alla tänkbara sätt”. Andra säger: ”Gud skänker mig mat och dryck varje dag”, medan somliga till och med säger: ”Gud skänker mig allt.” När det gäller de här sakerna som människor kan komma i kontakt med i sitt dagliga liv, har ni kanske allesamman diverse svar som relaterar till era egna fysiska livserfarenheter. Gud skänker varenda människa många saker, men det vi diskuterar här inskränker sig inte till folks dagliga behov utan gör det möjligt för var och en av er att blicka längre bort. Eftersom Gud är livets källa för allting, hur upprätthåller han då alltings liv sett ur ett makroperspektiv? Vad förser Gud alla ting med för att upprätthålla deras existens och vidmakthålla lagarna för deras tillvaro, så att allt kan fortsätta existera? Det är huvudpunkten i det vi diskuterar idag. Förstår ni vad jag har sagt? Det här ämnet är kanske väldigt främmande för er, men jag ska inte prata om några dogmer som är alltför djupsinniga. Jag ska försöka se till att ni alla förstår när ni har lyssnat. Ni ska inte känna det som en börda – det enda ni behöver göra är att höra noga på. Men jag måste ändå betona det lite mer: Vad är det för ämne jag talar om? Säg det. (Gud är livets källa för alla ting.) Hur sörjer då Gud för alla ting? Vad är det han förser allting med så att man kan säga att ”Gud är livets källa för alla ting”? Har ni några uppfattningar eller tankar om det här? Det verkar som att det här ämnet som jag talar om kammar noll i era hjärtan och sinnen. Men jag hoppas att ni kan förknippa det ämne och de saker jag ska tala om med Guds gärningar och inte koppla dem till någon kunskap eller knyta dem till någon mänsklig kultur eller forskning. Jag talar enbart om Gud och om Gud själv. Det är mitt förslag till er. Ni förstår, eller hur?

Gud har skänkt mänskligheten mycket. Jag ska börja med att tala om det som människor kan se, alltså det som de kan känna. Det här är sådant som människor kan förstå och acceptera. Så låt oss börja med den materiella världen och diskutera vad Gud har försett mänskligheten med.

1. Luft

Först — Gud skapade luft så att människan skulle kunna andas. Är inte denna ”luft” den luft som människor är i ständig kontakt med varje dag? Är inte den här luften det som människor förlitar sig på vartenda ögonblick, även när de sover? Den luft som Gud skapade är i högsta grad viktig för människan: den är den avgörande beståndsdelen i varje andetag hon tar och i livet självt. Det här ämnet, som bara kan kännas men inte ses, var Guds första gåva till alla ting. Slog Gud igen butiken efter att ha skapat luften? Beaktade Gud luftdensiteten efter att ha skapat luften? Beaktade Gud vad luften innehöll? (Ja.) Vad tänkte Gud när han gjorde luft? Varför gjorde han luft och hur resonerade han? Människor behöver luft och de behöver andas. För det första måste luftdensiteten passa människans lungor. Är det någon som vet vad luftens densitet är? Det är inget som folk behöver veta; det finns inget behov av att veta det. Vi behöver ingen exakt siffra vad gäller luftdensiteten utan det räcker utmärkt med att ha en generell uppfattning. Gud gjorde luften med en densitet som skulle vara mest lämpad för människors lungor att andas. Det vill säga, det känns behagligt och det skadar inte kroppen när man andas. Det är tanken bakom luftdensiteten. Sedan ska vi prata innehållet i luften. För det första är inte innehållet i luften giftigt för människan och kommer följaktligen inte att skada lungorna och kroppen. Gud var tvungen att tänka på allt detta. Han måste beakta att den luft som människor andas skulle passera smidigt in och ut, och att den inandade luftens innehåll och volym skulle vara sådan att blodet liksom den förbrukade luften i lungorna och kroppen metaboliserades på rätt sätt, och även att luften inte skulle innehålla några giftiga ämnen. Jag vill inte mata er med en massa kunskaper om de här båda normerna, utan egentligen bara tala om för er att Gud hade en speciell tankeprocess i sinnet när han skapade varje enskilt ting – det allra bästa. När det sedan gäller mängden stoft i luften, mängden stoft, sand och lera på jorden, liksom det stoft som kommer ner från himlen, så har Gud en plan även för detta – ett sätt att rensa bort eller lösa upp det. Även om det finns en del stoft kvar, har Gud gjort så att det inte skadar kroppen och människans andning och så att stoftpartiklarna har en storlek som inte är skadlig för kroppen. Är inte Guds skapelse av luften ett mysterium? Var det så enkelt som att han blåste ut ett andetag? (Nej.) Till och med i skapelsen av de enklaste ting visar sig Guds hemlighet, hans sinne, hans tankar och hans visdom tydligt. Är inte Gud realistisk? Även när Gud skapade någonting enkelt tänkte han alltså på mänskligheten. För det första är den luft som människan andas ren, innehållet är lämpligt för människans andning, det är giftfritt och skadar inte människor och lufttätheten är anpassad till människans andning. Denna luft som människor andas in och ut är livsviktig för deras kroppar, deras kött. Så människorna kan andas fritt, obehindrat och obekymrat. De kan andas normalt. Luft är det som Gud skapade i begynnelsen och den är nödvändig för människans andning.

2. Temperatur

Den andra omständigheten är temperaturen. Alla vet vad temperatur är. Temperatur är något som måste finnas i en miljö som är lämplig för människans överlevnad. Om temperaturen är för hög, låt säga att den är högre än 40 grader Celsius, skulle den inte då vara mycket krävande för människor? Skulle det inte bli tröttsamt för dem att leva? Hur är det om temperaturen är för låg och går ner till minus 40 grader Celsius? Människor skulle inte klara det heller. Därför var Gud faktiskt mycket noggrann då han fastställde temperaturintervallet. Det temperaturintervall som människans kropp kan anpassa sig till sträcker sig huvudsakligen från minus 30 grader Celsius till plus 40 grader Celsius. Det är det huvudsakliga temperaturintervallet från norr till söder. I kalla regioner kan temperaturen troligen sjunka till mellan minus 50 och 60 grader Celsius. En sådan region är inte en plats där Gud låter människan leva. Varför finns det sådana kalla regioner? I det ryms Guds visdom och avsikter. Han låter dig inte komma nära sådana platser. Gud beskyddar platser som är för varma och för kalla, vilket innebär att han inte är beredd att låta människan leva där. De är inte till för mänskligheten. Varför skulle han låta sådana platser finnas på jorden? Varför skulle Gud skapa dem, om han inte lät människan leva eller existera där? I det ryms Guds visdom. Det innebär att grundtemperaturen i miljön för människans överlevnad också har blivit måttligt anpassad av Gud. Här finns också en lag. Gud skapade vissa fenomen som bidrar till att bevara en sådan temperatur, till att kontrollera den temperaturen. Vilka omständigheter används för att bevara den temperaturen? För det första kan solen ge människor värme, men kan människor hantera det om den blir för varm? Finns det någon som vågar närma sig solen? Finns det något instrument på jorden som kan närma sig solen? (Nej.) Varför inte? Det är för varmt. Det kommer att smälta när det kommer nära solen. Därför har Gud inrättat ett särskilt mått för solens avstånd till mänskligheten; han har utfört ett speciellt verk. Gud har en norm för det avståndet. På jorden finns också Sydpolen och Nordpolen. De är helt täckta med glaciärer. Kan människor leva på glaciärer? Är de lämpliga för mänskligt liv? (Nej.) Nej, så människor kommer inte att bege sig dit. Eftersom människor inte beger sig till Sydpolen och Nordpolen kommer glaciärerna att bevaras och spela sin roll, vilken är att kontrollera temperaturen. Förstår ni? Om inte Sydpolen och Nordpolen finns och solen alltid skiner på jorden kommer alla människor på jorden att dö av hetta. Är det bara dessa två fenomen som Gud använder till att kontrollera en temperatur som är lämplig för människans överlevnad? Nej, det finns också alla möjliga slags levande ting, som gräset på fälten, olika typer av träd och allehanda växter i skogarna. De tar upp solens värme och omvandlar solens värmeenergi för att reglera den temperatur som människor lever i. Det finns också vattenkällor, som floder och sjöar. Ytomfånget på floder och sjöar är inget som någon kan bestämma. Ingen kan kontrollera hur mycket vatten det finns på jorden, var vattnet rinner, i vilken riktning det rinner, vattenmängden eller flödets hastighet. Endast Gud vet. Dessa olika vattenkällor, bland annat grundvattnet och de floder och sjöar ovan mark som människor ser, kan också reglera temperaturen som människor lever i. Dessutom finns det olika geografiska formationer, som berg, slätter, kanjoner och våtmarker; dessa olika geografiska formationer och deras ytområden och storlek har alla en betydelse för temperaturregleringen. Om exempelvis ett berg har en radie på 100 kilometer så ger dessa 100 kilometer en 100-kilometereffekt. Gud har tänkt igenom hur många sådana bergsområden och kanjoner som han har skapat på jorden. Bakom existensen av varje enskilt fenomen som Gud har skapat finns med andra ord en historia och den rymmer också Guds visdom och planer. Ta exempelvis skogar och alla typer av vegetation – ytområdet och storleken på det utrymme där de växer kan inte kontrolleras av någon människa, och ingen människa kan heller få sista ordet om dessa företeelser. Ingen människa kan heller kontrollera hur mycket vatten de suger upp och hur mycket värmeenergi de tar upp från solen. Det hela är inom området för vad Gud planerade när han skapade alla ting.

Det är bara tack vare Guds omsorgsfulla planering, hänsyn och arrangemang i alla avseenden som människan kan leva i en miljö med en så lämplig temperatur. Varje enskilt företeelse som människan ser med sina ögon, så som solen, Sydpolen och Nordpolen som folk ofta hör talas om, de olika levande tingen på och under marken och i vattnet, ytområden med skogar och annan typ av vegetation och vattenkällor, olika vattenmassor, mängden havsvatten och sötvatten, och dessutom olika geografiska miljöer – Gud använder dessa omständigheter för att upprätthålla normala temperaturer för människans överlevnad. Det är ovillkorligt. Det är bara för att Gud visar dessa hänsyn som människan kan leva i en miljö med så lämpliga temperaturer. Det kan inte vara för kallt eller för varmt: platser som är för varma, där temperaturerna överstiger det som människans kropp kan anpassa sig till, har garanterat inte beretts åt dig av Gud. Platser som är för kalla och där temperaturerna är för låga; platser där människor blir så frusna på bara några minuter så snart de kommer dit att de inte kan tala, deras hjärnor fryser, de kan inte tänka och de får svårt att andas – sådana platser har inte heller beretts av Gud åt mänskligheten. Oavsett vilken typ av forskning som människor vill bedriva eller om de vill uppfinna något eller sätta sig över sådana begränsningar – oavsett vad människor tänker på så kommer de aldrig att kunna överskrida gränserna för vad människans kropp kan anpassa sig till. De kommer aldrig att kunna göra sig av med de begränsningar som Gud har skapat för människan. Det beror på att Gud skapade människan och vet bäst vilka temperaturer som hennes kropp kan anpassa sig till. Men människorna vet det inte själva. Varför säger jag att de inte vet? Vilka dåraktigheter har människorna begått? Har det inte alltid funnits åtskilliga personer som velat utmana Nordpolen och Sydpolen? De har alltid velat åka dit för att ockupera landet, så att de kan slå sig ned där och exploatera det. Är det inte en självdestruktiv handling? Låt säga att du grundligt har utforskat Sydpolen och Nordpolen. Men även om du kan anpassa dig till sådana temperaturer, leva där och ”förbättra” livsmiljön på Sydpolen och Nordpolen, skulled det gagna mänskligheten på något sätt? Kommer du att bli lycklig om all is på Sydpolen och Nordpolen smälter? Det är otänkbart. Det är en absurd handling. Människor har en miljö som de kan överleva i, men de kan inte bara stilla och samvetsgrant stanna här utan måste bege sig dit där de inte kan överleva. Varför är det så? De har tröttnat på att leva i denna lämpliga temperatur. De har åtnjutit för många välsignelser. Dessutom har den normala livsmiljön i stor utsträckning blivit förstörd av människor, så de kan lika gärna bege sig till Sydpolen och Nordpolen och orsaka lite mer skada eller engagera sig i en ”sak” och bli ett slags ”pionjärer”. Är det inte dåraktigt? Under ledning av sin förfader Satan, fortsätter alltså detta människosläkte att göra den ena absurda saken efter den andra, och förstör lättsinnigt och skoningslöst det vackra hem som Gud har skapat åt det. Det är vad Satan gjorde. Vidare vill många människor, som ser att mänsklighetens överlevnad på jorden i viss mån är i fara, finna sätt att flytta till månen och hitta en utväg genom att se om de kan leva där. I slutänden finns det inget syre på månen. Kan människor överleva utan syre? Eftersom det inte finns något syre på månen är det inte en plats där människor kan stanna. Ändå fortsätter människor att vilja åka dit. Vad är detta? Det är självdestruktivt, inte sant? Det är en plats utan luft och temperaturen är inte lämplig för människans överlevnad, så Gud har inte berett den ��t människan.

Den temperatur som vi just har talat om är något som människor kan komma i kontakt med i sina dagliga liv. ”Det är ganska fint väder idag, 23 grader Celsius. Vädret är vackert, himlen är molnfri och luften är klar. Andas in den klara luften. Solen skiner. Sträck ut dig i solljuset. Jag är på gott humör!” Eller: ”Idag är det mycket kallt väder. Om du sticker ut dina händer kommer de att frysa direkt. Det är iskallt, så stanna inte ute för länge. Skynda dig och kom in igen, bli inte nedkyld!” Temperatur är något som alla människors kroppar kan känna av, men ingen funderar över hur temperaturen har uppstått eller vem som är ansvarig för och kontrollerar den temperatur som är lämplig för mänskligt liv. Det är det vi får veta nu. Finns Guds visdom i detta? Finns Guds handling i detta? (Ja.) Är det ett av Guds sätt att sörja för alla ting, med tanke på att Gud skapade en miljö som är lämplig för mänskligt liv? (Ja.) Det är det.

3. Ljud

Vad är det tredje tinget? Det är också något som en normal livsmiljö för människor måste vara försedd med. Det är också något som Gud fick ta itu med när han skapade allt. Det är något mycket viktigt för Gud och för alla. Om inte Gud hade handskats med det skulle det ha utgjort ett väldigt hinder för mänsklighetens överlevnad. Det innebär att det skulle ha haft en avsevärd inverkan på människans kropp och liv, till den grad att mänskligheten inte hade kunnat överleva i en sådan miljö. Det kan också sägas att alla levande ting inte kan överleva i en sådan miljö. Vad är då detta ting? Det är ljudet. Gud skapade allt och allt lever i Guds händer. I Guds ögon lever och rör sig alla ting. Existensen hos vart och ett av de ting som Gud skapade har med andra ord ett värde och en betydelse. Det innebär att de alla är nödvändiga bortom sin existens. Alla ting har ett liv i Guds ögon; eftersom de alla är levande och rör sig kommer de att frambringa ljud. Så snurrar till exempel jorden konstant, solen snurrar konstant och även månen snurrar konstant. Ljud skapas konstant under alla tings utbredning, utveckling och rörelse. Tingen på jorden brer konstant ut sig, utvecklas och rör sig. Exempelvis rör sig och förskjuts berggrunden, medan alla levande ting i havens djup rör sig och simmar. Det innebär att dessa levande ting, alla ting i Guds ögon, är i konstant, normal och regelbunden rörelse. Vad för då den dolda utbredningen och utvecklingen och rörelsen hos dessa ting med sig? Mäktiga ljud. Förutom jorden är alla möjliga planeter i konstant rörelse, och levande ting och organismer på dessa planeter brer också ut sig konstant och utvecklas och rör sig. Det innebär att alla ting med liv och utan liv rör sig konstant framåt i Guds ögon samtidigt som de frambringar ljud. Gud har också hanterat de ljuden. Ni bör känna till anledningen till att dessa ljud hanteras, inte sant? När du närmar dig ett flygplan, hur kommer du då att påverkas av det dånande ljudet från planet? Det kommer att slå lock för öronen på dig efter ett tag. Kommer ditt hjärta att stå emot? En del personer med svagare hjärta kommer inte att klara det. Naturligtvis kommer inte heller de som har ett starkt hjärta att klara det om det pågår för länge. Det innebär att ljudet har en avsevärd effekt på människokroppen hos varje enskild individ, antingen det är öronen eller hjärtat, och ljud som är för höga kommer att skada människor. Så när Gud hade skapat alla ting och de började fungera normalt lät han dessa ljud – ljudet av alla ting i rörelse – genomgå en lämplig bearbetning. Det är också ett av de nödvändiga hänsyn som Gud tog när han skapade en miljö för mänskligheten.

För det första kommer atmosfärens höjd ovan jordens yta att påverka ljuden. Storleken på ihåligheterna i marken kommer också att influera och påverka ljuden. Sedan är det mötet mellan olika geografiska miljöer som också kommer att påverka ljudet. Det innebär att Gud använder olika metoder för att bli av med vissa ljud, så att människorna kan överleva i en miljö som deras öron och hjärtan kan tåla. I annat fall kommer ljuden att utgöra ett väldigt hinder för mänsklighetens överlevnad; de kommer att vålla betydande svårigheter i människors liv. Det kommer att vara ett stort problem för dem. Det innebär att Gud var mycket noggrann när han skapade landområden, atmosfären och de olika typerna av geografiska miljöer. Guds visdom ryms i allt detta. Mänsklighetens förståelse av det behöver inte vara alltför detaljerad. Allt den behöver veta är att det rymmer Guds handling. Berätta nu för mig om det verk som Gud gjorde var nödvändigt, det vill säga genomförandet av en mycket exakt manipulering av ljudet för att värna om mänsklighetens livsmiljö och normala liv? (Ja.) Om det var ett nödvändigt verk, kan det sägas ur det perspektivet att Gud använde den metoden till att sörja för alla ting? Gud skapade och försåg mänskligheten med en sådan tyst miljö, så att människokroppen kunde leva helt normalt utan störningar och så att mänskligheten kunde existera och leva normalt. Är det ett av Guds sätt att sörja för mänskligheten? Var det som Gud gjorde mycket viktigt? (Ja.) Det var mycket viktigt. Så hur värderar ni det? Kan ni ändå känna hur nödvändigt det var att Gud gjorde detta, även om ni inte kan känna att det var Guds handling och inte heller vet hur Gud gjorde den gången? Kan ni känna Guds visdom eller den tanke och omsorg han la ned i det? (Ja.) Bara att ha förmågan att känna det är okej. Det räcker. Det är många ting som Gud har gjort bland alla ting som människor inte kan se och känna. Mitt enda syfte med att nämna det här är att förse er med en viss information om Guds handlingar, och det är för att ni ska kunna lära känna Gud. Dessa ledtrådar kan göra att ni känner och förstår Gud bättre.

4. Ljus

Det fjärde tinget har ett samband med människors ögon – det vill säga ljuset. Det är också mycket viktigt. När du ser ett skarpt ljus och ljusets skärpa uppnår en viss styrka kommer dina ögon att bli förblindade. Människans ögon är ju, när allt kommer omkring, ögon av kött. De är inte immuna mot skada. Vågar någon stirra rakt in i solen? Vissa har försökt. Visst kan du titta med solglasögon på? Det förutsätter hjälpmedel. Människan kan inte stirra rakt in i solen med blotta ögat utan hjälpmedel. Men Gud skapade solen för att ge mänskligheten ljus och han påverkade också ljuset. Gud lämnade inte bara solen och ignorerade den efter att ha skapat den. ”Vem bryr sig om ifall människans ögon kan tåla den!” Gud gör inte sådana saker. Han går mycket försiktigt tillväga och tar hänsyn till alla aspekter. Gud gav människor ögon så att de kan se, men Gud har också berett det ljusspann inom vilket de kan se. Det går inte om det inte finns tillräckligt med ljus. Om det är så mörkt att människor inte kan se handen framför sig kommer deras ögon att mista sin funktion och inte vara till någon nytta. En plats som är för ljus kommer att vara outhärdlig för människors ögon och de kommer inte att kunna se någonting. Så i den miljö som människor lever har Gud gett dem den ljusmängd som är lämplig för det mänskliga ögat. Det ljuset kommer inte att skada eller förstöra människors ögon. Det kommer inte heller göra så att människors ögon mister sin funktion. Det var därför Gud lade till moln runt solen och jorden, och lufttätheten kan normalt sett också filtrera bort det ljus som kan skada människors ögon eller hud. Det finns ett samband där. Dessutom reflekteras solljuset och alla former av ljus av färgen på den jord som skapades av Gud, så att den del av ljusets sken som är störande för människans ögon försvinner. Det gör att människor inte alltid behöver ha på sig mörka solglasögon för att kunna röra sig utomhus och leva sina liv. Under normala omständigheter kan människors ögon se ting inom sitt synfält och kommer inte att störas av ljuset. Det ljuset kan därför inte vara för genomträngande eller för svagt: om det är för svagt kommer människors ögon att skadas och de kan inte använda sina ögon särskilt länge innan de slutar att fungera; om det är för ljust kommer människors ögon inte att utstå det utan blir oanvändbara efter 30 till 40 år eller 40 till 50 år. Det innebär att det här ljuset är lämpligt för det mänskliga ögat och Gud har genom olika metoder minimerat den skada som ljuset tillfogar det mänskliga ögat. Oavsett om ljuset för med sig fördelar eller nackdelar för människors ögon är det tillräckligt för att människors ögon ska hålla till slutet av deras liv. Har inte Gud tänkt igenom det mycket väl? Men när Satan, djävulen, gör saker tar han aldrig hänsyn till något av det. Ljuset är antingen för starkt eller för svagt. Det är så Satan går tillväga.

Gud gjorde dessa ting till människans kropp i alla avseenden – syn, hörsel, smak, andning, känslor … för att maximera människors anpassningsförmåga till överlevnad så att de kan leva normalt och fortsätta göra det. Det innebär att den existerande livsmiljö som Gud har skapat är den mest lämpliga och förmånliga livsmiljön för mänsklighetens överlevnad. Vissa kanske tycker att det inte är så mycket och att det inte är något särskilt med det. Ljud, ljus och luft är ting som människor känner att de är födda med, ting som de kan ta i anspråk från stunden då de föds. Men de behöver veta och förstå vad Gud gjorde bakom deras ianspråkstagande av dessa ting. Oavsett om du tycker att det är nödvändigt att förstå och veta dessa ting la Gud ner tankemöda, han hade en plan, han hade vissa idéer, när han skapade dessa ting. Han placerade inte bara mänskligheten i en sådan livsmiljö, lättvindigt och utan eftertanke. Ni kanske tycker att vart och ett av de ting jag har talat om inte är så märkvärdigt, men enligt mig är varje ting som Gud försåg mänskligheten med nödvändigt för mänsklighetens överlevnad. Guds handling finns i det.

5. Luftflöde

Vad är det femte tinget? Det är i hög grad förknippat med varje dag för varje människa och den kopplingen är stark. Det är något som människokroppen inte kan klara sig utan i denna materiella värld. Det tinget är luftflödet. ”Luftflöde” är ett ord som alla människor förmodligen förstår. Vad är då ett luftflöde? Man kan säga att flödet av luft kallas ”luftflöde”. Luftflöde är vind som människans öga inte kan se. Det är också ett sätt som gaser rör sig på. Men vad är det luftflöde som vi huvudsakligen talar om här? Ni kommer att förstå det så snart jag säger det. Jorden för med sig bergen, haven och alla ting när den snurrar och den snurrar med en viss hastighet. Även om du inte känner att något roterar, så existerar jordens rotation. Vad medför dess rotation? Blåser det om öronen på dig när du springer? Om vind kan genereras när du springer, varför uppstår inte vindkraft när jorden roterar? När jorden roterar är alla ting i rörelse. Den är i rörelse och roterar med en viss hastighet, samtidigt som alla ting på jorden brer ut sig och utvecklas konstant. Därför kommer en rörelse med en viss hastighet att naturligt ge upphov till ett luftflöde. Det är det som är luftflödet. Kommer det luftflödet att i viss mån påverka människans kropp? Ni förstår, vanliga tyfoner är inte så mäktiga, men när de slår till kan människor inte stå stilla och tycker också att det är svårt att gå i blåsten. Varenda steg är besvärligt. Tyfoner är så kraftfulla att vinden trycker upp människor mot något så att de inte kan röra sig. Det är ett av de sätt som luftflödet kan påverka mänskligheten på. Om hela jorden vore täckt med slätt skulle det vara extremt svårt för människans kropp att stå emot det luftflöde som genereras av jordens rotation och alla tings rörelse i en viss hastighet. Det skulle vara extremt svårt att hantera. Om det vore så skulle luftflödet inte bara medföra skada för mänskligheten utan även förstörelse. Ingen skulle kunna överleva i en sådan miljö. Det är därför Gud använder olika geografiska miljöer till att skingra sådana luftflöden och försvaga dem genom att ändra deras riktning, hastighet och styrka med hjälp av olika miljöer. Det är därför människor kan se olika geografiska miljöer, så som berg, bergsområden, slätter, kullar, sänkor, dalgångar, platåer och floder. Gud använder dessa olika geografiska miljöer till att ändra ett luftflödes hastighet, riktning och styrka, och tillämpar den metoden för att minska eller ändra det till en lämplig vindhastighet, vindriktning och vindstyrka, så att människor får en normal livsmiljö. Är det nödvändigt att göra det? (Ja.) Att göra något sådant ter sig svårt för människor, men det är enkelt för Gud som observerar alla ting. För honom är det så enkelt, så lätt, att skapa en miljö med ett lämpligt luftflöde för mänskligheten. Därför är varje enskilt ting bland alla ting oumbärligt i en sådan miljö som är skapad av Gud. Hela deras existens har ett värde och är nödvändig. Fast Satan och den fördärvade mänskligheten förstår inte en sådan filosofi. De fortsätter förstöra och utveckla, drömmer förgäves om att förvandla bergen till plan mark, fyller upp kanjoner och bygger skyskrapor på plan mark för att skapa betongdjunglar. Det är Guds förhoppning att mänskligheten ska kunna leva lycklig, växa lycklig och tillbringa varje dag lycklig i den mest lämpliga miljö som han har berett åt den. Därför har Gud aldrig varit vårdslös när det gäller att ta hand om mänsklighetens livsmiljö. Gud har gjort avancerade planer och arrangemang för alltifrån temperatur till luft, och ljud till ljus, för att människors kroppar och deras livsmiljö inte ska bli föremål för några störningar av naturliga omständigheter utan att mänskligheten ska leva och fortplanta sig normalt och leva normalt i harmonisk samexistens med alla ting. Det har Gud försett alla ting och mänskligheten med.

Kan du se hur Gud har sörjt för mänskligheten av hans sätt att hantera dessa fem grundläggande villkor för mänsklig överlevnad? (Ja.) Det innebär att Gud skapade de mest grundläggande villkoren för mänsklig överlevnad. Samtidigt förvaltar och kontrollerar Gud dessa ting och även nu, när människor har existerat i tusentals år, fortsätter Gud att oavbrutet förändra deras livsmiljö och förse mänskligheten med den bästa och mest lämpliga livsmiljön så att människors liv kan bevaras normalt. Hur länge kommer de att bevaras? Med andra ord, hur länge kommer Gud att fortsätta sörja för en sådan miljö? Ända tills Gud avslutar sitt förvaltningsverk helt. Efter det kommer Gud att förändra mänsklighetens livsmiljö. Det skulle kunna vara med hjälp av samma metoder, eller med hjälp av andra metoder, men det människor verkligen behöver veta nu är att Gud oavbrutet sörjer för mänsklighetens behov, förvaltar mänsklighetens livsmiljö och vårdar, skyddar och värnar om den. Det är genom den miljön som Guds utvalda folk kan leva normalt som det gör och acceptera Guds frälsning och tuktan och straff. Alla ting fortsätter att existera genom Guds styre, under tiden som hela mänskligheten går vidare genom att Gud förser som han gör.

Har ni fått några nya tankar av den del som jag just har kommunicerat? Märker ni nu den största skillnaden mellan Gud och mänskligheten? Vem är då mästaren över alla ting? Är det människan? (Nej.) Vad är då skillnaden mellan hur Gud och människor hanterar alla ting? (Gud ordnar och styr över alla ting, medan människan tar det hela i anspråk.) Håller ni med om de orden? Den största skillnaden mellan Gud och mänskligheten är att Gud styr över alla ting och sörjer för alla ting. Gud är källan till allt och mänskligheten tar alla ting i anspråk som Gud sörjer för. Det innebär att människor tar alla ting i anspråk när de accepterar det liv som Gud skänker alla ting. Mänskligheten tar i anspråk resultatet av att Gud har skapat alla ting, medan Gud är mästaren. Vad är då skillnaden mellan Gud och mänskligheten, sett ur alla tings perspektiv? Gud kan tydligt se tillväxtmönstren hos alla ting och kontrollerar och behärskar tillväxtmönstren hos dem. Alla ting finns därför i Guds ögon och inom området för hans översyn, men mänskligheten kan inte se alla ting. Det människor ser är begränsat – de ser bara det de har framför ögonen. Om du bestiger det här berget så är berget det du ser. Du kan inte se vad som finns på andra sidan. Om du går till stranden kan du se den här sidan av oceanen, men du vet inte hur det är på andra sidan den. Om du kommer till skogen kan du se växterna framför dina ögon och runt dig, men du kan inte se vad som finns bortom den. Människor kan inte se platser som är högre, längre bort och djupare ner. Det enda de kan se är det de har framför ögonen och inom sitt synfält. Även om människor känner till mönstret med de fyra årstiderna och tillväxtmönstren hos alla ting saknar de förmåga att förvalta och behärska alla ting. Guds sätt att se alla ting är å andra sidan som om han skulle se en maskin som han själv har byggt. Han skulle känna till varje komponent i detalj. Vilka maskinens principer är, vilka dess mönster är och vilket syftet med den är – allt det känner Gud klart och tydligt till. Gud är följaktligen Gud och människan är människa! Även om människan fortsätter utforska vetenskaperna och alla tings lagar är det bara inom ett begränsat omfång, medan Gud kontrollerar allt. För människan är det oändligt. Om människor utforskar något mycket litet som Gud har gjort skulle de kunna ägna hela livet åt att utforska detta utan att uppnå några verkliga resultat. Det är därför du aldrig kommer att kunna känna eller förstå Gud, om du använder kunskap och det du har lärt dig om att studera Gud. Om du istället söker sanningen och söker Gud och ser på Gud med avsikt att lära känna honom, kommer du en dag att tillstå att Guds handlingar och visdom finns överallt och du kommer även att veta varför Gud kallas mästaren över alla ting och livets källa för alla ting. Ju större kunskap du har av det slaget, desto bättre kommer du att förstå varför Gud kallas mästaren över alla ting. Alla ting och allt, inklusive du själv, är oavbrutet föremål för Guds ständiga försörjning. Du kommer också tydligt kunna känna att det inte finns någon i den här världen, och i den här mänskligheten, förutom Gud, som kan ha en sådan makt och ett sådant väsen att styra över, förvalta och värna om existensen hos alla ting. När du når en sådan förståelse kommer du i sanning att tillstå att Gud är din Gud. När du kommer fram till den punkten har du i sanning accepterat Gud och låtit honom bli din Gud och din mästare. När du har den förståelsen och når den punkten i ditt liv kommer inte Gud längre att pröva dig och döma dig, och han kommer inte heller att ställa några krav på dig, för då förstår du Gud, känner hans hjärta och har i sanning accepterat Gud i ditt hjärta. Det är ett viktigt skäl till att kommunicera dessa ämnen om Guds herravälde över och förvaltning av alla ting. Det är för att ge människor större kunskap och förståelse; inte bara för att få dig att tillstå utan för att ge dig en större praktisk kunskap och förståelse av Guds handlingar.

Den dagliga mat och dryck som Gud bereder åt människan

Vi har just talat om en del av miljön i sin helhet, det vill säga de nödvändiga villkoren för mänsklig överlevnad som Gud beredde åt människorna efter att ha skapat världen. Vi talade just om fem ting och dessa fem ting är miljön i sin helhet. Det vi ska tala om nu är nära förknippat med varje människans liv i köttet. Det är ett nödvändigt villkor som snarare motsvarar och är i linje med en persons liv i köttet. Det är föda. Gud skapade människan och placerade henne i en lämplig livsmiljö. Sedan behövde människan mat och vatten. Människan hade det behovet, så Gud beredde det åt människan. Varje steg i Guds verk och varje ting han gör är därför inga tomma ord utan något som faktiskt förverkligas. Är föda något som människor inte kan vara utan i sina dagliga liv? Är föda viktigare än luft? Det är lika viktigt. Båda är villkor och ting som är nödvändiga för människans överlevnad och ser till att det mänskliga livet fortgår. Är luften viktigare eller är vattnet viktigare? Är temperaturen viktigare eller är födan viktigare? De är alla viktiga. Människor kan inte välja, för de kan inte vara utan något av dem. Det är ett faktiskt problem, inte något du kan välja. Du vet inte, men Gud vet. När du ser mat kommer du att känna: ”Jag kan inte vara utan mat!” Men om du sattes där när du precis hade skapats, skulle du då veta att du behövde mat? Det skulle du inte veta, men det vet Gud. Det är först när du blir hungrig och ser att det finns frukt på träden och sädesslag på fälten som går att äta som du inser att du behöver mat. Det är först när du är törstig och vill dricka vatten som du inser att du behöver vatten. Vattnet bereddes åt människan av Gud. När det gäller föda spelar det ingen roll om du äter två mål om dagen, tre mål om dagen eller till och med mer än så; mat är kort sagt något som människor inte kan vara utan i sina dagliga liv. Det ingår i de ting som är nödvändiga för att bevara människokroppens normala överlevnad. Så varifrån kommer födan huvudsakligen? Först och främst kommer den från marken. Marken bereddes åt mänskligheten av Gud. Marken är lämplig för överlevnaden av olika växter, inte bara träd och gräs. Gud beredde frön till alla möjliga sädesslag och olika slags föda åt mänskligheten och lämplig mark och jord som människor kunde odla och få mat. Vilka typer av föda finns det? Det måste ni ha klart för er, inte sant? För det första finns det olika typer av sädesslag. Vad inbegriper sädesslag? Vete, kolvhirs, vanlig hirs, ris … sådant som har skal. Spannmål delas också in i många olika sorter. Det finns många typer av spannmål från söder till norr, som korn, vete, havre och bovete. Olika arter är lämpliga att odla i olika regioner. Det finns också olika typer av ris. I söder finns en speciell sorts långkornigt ris som passar människor från söder för att det inte är så klibbigt. Eftersom klimatet är varmare i söder måste de äta sorter som asiatiskt ris. Det får inte vara för klibbigt, annars kommer de inte att kunna äta det utan mister aptiten. Det ris som människor äter i norr är klibbigare. Eftersom det alltid är kallare i norr måste de äta klibbigare ris. Dessutom finns det olika typer av bönor. De odlas ovan jord. Det finns också grödor som odlas i jorden, som potatis, sötpotatis, taro och mycket annat. Potatis växer i norr. Kvaliteten på potatisen i norr är mycket hög. När människor inte har säd att äta kan potatis vara huvudbeståndsdel i deras kost så att de kan fortsätta äta tre mål om dagen. Potatis kan också vara ett tillägg till kosten. Sötpotatis är inte lika bra som vanlig potatis ur ett kvalitetsperspektiv men kan ändå användas som huvudbeståndsdel så att de kan fortsätta med tre mål om dagen. Innan säden är mogen kan människor använda sötpotatis att fylla magen med. Taro, som människor i söder ofta äter, kan användas på samma sätt och den kan också vara en huvudbeståndsdel. Det finns olika sorters sädesslag som är nödvändiga för människors dagliga mat och dryck. Människor använder sädesslag till att laga nudlar, baobröd, ris och risnudlar. Gud har skänkt mänskligheten ett överflöd av dessa sädesslag. Varför finns det så många sorter? I detta ryms Guds avsikter: Å ena sidan är det för att de ska passa de skilda markerna och klimaten i norr, söder, öst och väst; å andra sidan stämmer de olika komponenterna och ämnena i dessa sädesslag överens med de olika komponenterna och ämnena i människans kropp. Det är bara genom att äta dessa sädesslag som människor kan bevara de olika näringsämnen och komponenter som deras kroppar behöver. Även om födan i norr och i söder skiljer sig åt är likheterna många fler än skillnaderna. All denna föda kan tillgodose de normala behoven i människans kropp och bevara människokroppens normala överlevnad. Så anledningen till att de arter som produceras i olika områden är så fullödiga är att människans kropp behöver det som denna föda ger. De behöver det som den varierande föda som odlas på marken ger för att bevara människokroppens normala överlevnad och få till stånd ett vanligt mänskligt liv. Gud var kort sagt mycket hänsynsfull mot mänskligheten. De olika typer av föda som Gud skänkte människor är inte enformiga – de är mycket omfattande. Om människor vill äta flingor kan de äta flingor. Vissa tycker inte om att äta nudlar, de vill äta ris och då kan de äta ris. Det finns alla möjliga sorters ris – långkornigt, rundkornigt ris, och det finns för alla smaker. Så om människor äter dessa sädesslag – så länge de inte är för kräsna med maten – kommer de inte att lida brist på näring och är garanterade ett friskt liv till en hög ålder. Det var den ursprungliga tanke som Gud hade i sinnet när han skänkte mänskligheten föda. Människans kropp kan inte vara utan dessa ting – visst är det så? Mänskligheten kan inte lösa dessa faktiska problem, men Gud hade redan förberett och tänkt igenom dem. Gud har ting beredda för mänskligheten sedan en lång tid tillbaka.

Gud har gett mänskligheten mer än så – det finns också grönsaker. När du äter ris kan du lida brist på näring, om ris är det enda du äter. Om du sedan wokar ett par smårätter eller blandar en sallad och äter den till kommer vitaminerna i grönsakerna och olika spårämnen eller andra näringsämnen att tillgodose behovet hos människokroppen på ett högst normalt vis. När människor inte äter huvudmål kan de ta lite frukt, inte sant? Ibland när människor behöver mer vätska, andra näringsämnen eller olika smaker har de också tillgång till grönsaker och frukt. Eftersom markerna och klimaten i norr, söder, öst och väst skiljer sig åt har de också olika typer av grönsaker och frukter. Då klimatet i söder är för varmt finns det flera frukter och grönsaker av det svalkande slaget som kan balansera kylan och värmen i människors kroppar när de äter dem. Å andra sidan finns det färre sorter grönsaker och frukter i norr, men ändå tillräckligt många att njuta av. Människor i norr kan också äta vissa frukter, lokala speciliteter och grönsaker från söder, hela året runt, till följd av samhällsutvecklingen på senare år, till följd av de så kallade sociala framstegen liksom förbättringar av transporter och kommunikationer som förbinder norr och söder och öst och väst. Så även om människor kan tillfredsställa sin aptit och sina materiella behov kan människors kroppar på det sättet oavsiktligen bli föremål för skador på olika nivåer. Det beror på att det bland den föda som Gud beredde åt mänskligheten finns mat, frukt och grönsaker som är lämpliga för människor i söder, liksom mat, frukt och grönsaker som är lämpliga för människor i norr. Därför är det lämpligt att du som är född i söder äter ting från söder. Gud beredde denna mat och frukter och grönsaker för att det är ett särskilt klimat i söder. Norr har mat som kropparna hos människor i norr behöver. Men eftersom människor har en glupande aptit har de oavsiktligen svepts med i strömmen av samhällsutvecklingen som har fått dem att oavsiktligen bryta mot dessa lagar. Även om människor känner att deras liv är bättre nu, så medför en sådan samhällsutveckling dolda skador på allt fler människors kroppar. Det är inte vad Gud vill se och inte det som Gud från början avsåg när han kom med alla ting och denna föda, dessa frukter och grönsaker till mänskligheten. Det har skett till följd av att mänskligheten bryter mot de lagar som Gud har fastställt.

Det som Gud skänkte mänskligheten är dessutom rikligt och fullödigt, och varje plats har sina egna lokala specialiteter. På vissa platser finns det till exempel gott om röda dadlar (vanligen kallade jujuber), medan det på andra finns gott om valnötter, jordnötter eller andra typer av nötter. Alla dessa materiella ting ger näringsämnen som människans kropp behöver. Men Gud förser mänskligheten med olika ting allt efter årstid och tidpunkt och skänker också rätt mängd i rätt tid. Mänskligheten eftertraktar fysisk njutning och är glupsk, vilket har gjort det enkelt att bryta mot och skada de normala lagarna för mänsklig tillväxt från när han skapade mänskligheten. Låt oss titta på körsbär som ett exempel som alla bör känna till, inte sant? De är mogna runt juni. Under normala omständigheter kommer de att ta slut i augusti. Körsbär är bara färska i två månader, men genom vetenskapliga metoder kan människor förlänga det till 12 månader, till och med till nästa års körsbärssäsong. Det betyder att det finns körsbär året runt. Är det ett normalt fenomen? (Nej.) När är då bästa säsongen för att äta körsbär? Det är perioden juni till augusti. Utanför den gränsen spelar det ingen roll hur färska du håller dem, de smakar inte likadant och är inte heller vad människans kropp behöver. När bästföredatum väl har passerat spelar det ingen roll vilka kemiska ting som du använder, du kommer inte att kunna få körsbären att bli som de är när de växer naturligt. Plus att den skada som kemikalier vållar människor inte är något som någon kan göra något för att undanröja eller förändra. Vad ger då den nuvarande marknadsekonomin till människor? Människors liv tycks vara bättre, det har blivit enklare att färdas i alla riktningar och människor kan äta alla slags frukter när som helst under de fyra årstiderna. Människor i norr kan ofta äta bananer och vilken mat som helst, lokala specialiteter eller frukter från söder. Men det är inte det liv som Gud vill ge mänskligheten. En sådan marknadsekonomi medför vissa fördelar för människors liv men den kan också medföra skada. På grund av överflödet på marknaden äter många vad som helst, de äter utan att tänka. Det bryter mot de naturliga lagarna och är skadligt för deras hälsa. Så marknadsekonomin kan inte ge människor sann lycka. Visst förstår ni det? Tänk efter. Säljs inte vindruvor alla fyra årstider på marknaden? Vinddruvor håller sig i själva verket bara färska en mycket kort period efter att de plockats. Kan de fortfarande kallas druvor om du bevarar dem till juni nästa år? Kan du kalla dem skräp? De saknar inte bara vindruvornas ursprungliga sammansättning utan har också mer kemikalier på sig. Efter ett år är de inte längre färska och deras näringsämnen är också borta för länge sedan. När människor äter vindruvor säger de: ”Vilken lycka! Skulle vi ha kunnat äta druvor den här årstiden för 30 år sedan? Det hade man inte kunnat ens om man hade velat. Livet är fantastiskt nu!” Är det verkligen lycka? Om du är intresserad kan du ta och undersöka druvor som har bevarats med hjälp av kemikalier och se vilken sammansättning de har och om den sammansättningen ger människor några fördelar. I Lagens Tidsålder, när israeliterna var ute på vandring efter att ha lämnat Egypten, fick de vaktlar och manna av Gud. Lät Gud folket bevara dem? Vissa var trångsynta och oroliga för att det inte skulle finnas mer nästa dag, så de la undan en del ifall de skulle behöva det senare. Vad hände då? Nästa dag hade det ruttnat. Gud lät dem inte behålla något i reserv, för Gud hade gjort vissa förberedelser som garanterade att de inte skulle svälta. Människor har inte den tilliten och de har inte heller en sann tro på Gud. De lägger alltid undan en del till sedan och kan aldrig se all omsorg och tanke bakom det som Gud har berett åt människan. De är helt enkelt alltid oförmögna att känna det, misstror alltid Gud och tänker alltid: ”Guds handlingar är opålitliga! Vem vet om Gud kommer att ge det till mänskligheten eller när han kommer att ge det! Om jag är riktigt hungrig och Gud inte ger det, kommer jag inte att svälta då? Kommer jag inte att lida brist på näring?” Se hur svag människans tillit är!

Sädesslag, frukter och grönsaker och alla typer av nötter är vegetarisk föda. Även om födan är vegetarisk har den tillräckligt med näringsämnen för att tillgodose människokroppens behov. Men Gud sa inte: ”Att ge den till mänskligheten är nog. Mänskligheten kan nöja sig med att äta dessa ting.” Gud slutade inte där utan beredde ting åt mänskligheten som smakar ännu bättre. Vilka är dessa ting? Det är de olika typer av kött och fisk som de flesta av er kan se och äta. Det finns så många typer av kött och fisk som Gud har berett åt människan. All fisk lever i vatten, strukturen i deras kött skiljer sig från strukturen i kött som föds upp på land, och de ger olika näringsämnen till människor. Fiskens egenskaper kan även reglera kyla och värme i människokroppen, så de är oerhört fördelaktiga för mänskligheten. Men man får inte hänge sig helt åt det som smakar gott. Samma utsaga gäller: Gud skänker mänskligheten rätt mängd i rätt tid, så att människor på ett normalt och lämpligt sätt kan njuta av dessa ting allt efter årstid och tidpunkt. Vad inbegriper fjäderfä? Kyckling, vaktel, duva etcetera. Många äter också anka och gås. Även om Gud har berett dessa typer av kött hade han vissa krav på sitt utvalda folk och begränsade det till ett särskilt urval i Lagens Tidsålder. Numera grundar sig det urvalet på individuell smak och personliga förutsättningar. Dessa olika typer av kött förser människokroppen med skilda näringsämnen som kan ge protein och järn, berika blodet, stärka muskler och skelett och ge mer energi. Oavsett vilka metoder människor använder för att tillaga och äta dessa ting kan de hjälpa människor att förhöja smaken och stärka aptiten å ena sidan och tillfredsställa deras magar å andra. Det viktigaste är att de kan förse människokroppen med dess dagliga näringsbehov. Det är de hänsyn som Gud tog när han beredde födan åt mänskligheten. Det finns vegetarisk föda såväl som kött – är det inte rikligt och fullödigt? Men människor bör förstå vilka ursprungliga avsikter Gud hade när han beredde all föda åt mänskligheten. Var det att låta människor njuta glupskt av den materiella födan? Vad händer om människor hänger sig till denna materiella njutning? Blir de inte övernärda? Leder inte övernäring till alla möjliga sjukdomar i människokroppen? (Jo.) Det är därför Gud delar ut rätt mängd vid rätt tidpunkt och låter människor njuta av olika sorters föda allt efter tidsperiod och årstid. Till exempel kommer människor, efter att ha genomlevt en mycket varm sommar, att ha lagrat en hel del värme, patogen torka och fuktighet i sina kroppar. När det blir höst kommer många slags frukter att mogna och när människor äter dem kommer fuktigheten att försvinna. Samtidigt har nötboskap och får vuxit till sig, så människor bör äta kött som näring. När människor har ätit olika typer av kött kommer deras kroppar att ha fått energi och värme som hjälper dem att uthärda vinterns kyla och resultatet blir att de kan ta sig igenom vintern utan besvär. Vilken tid som vilka ting ska beredas åt mänskligheten och vilken tid som vilka ting ska växa, bära frukt och mogna – allt det kontrolleras och bemästras av Gud på ett avvägt sätt. Detta är ämnet om ”hur Gud beredde den föda som krävs för människans dagliga liv”. Förutom all slags föda förser Gud också mänskligheten med vattenkällor. Människor måste dricka vatten när de har ätit. Räcker det med att äta frukt? Människor kommer inte att klara att bara äta frukt och dessutom finns det inte frukt alla årstider. Hur kan då mänsklighetens vattenproblem lösas? Genom att Gud bereder många vattenkällor ovan mark och under marken, inklusive sjöar, floder och brunnar. Det går att dricka ur dessa källor i de fall där de inte är förorenade, behandlade eller skadade av människor. Det innebär att Gud har gjort mycket noggranna, mycket exakta och mycket adekvata förberedelser vad gäller källorna till föda hos människors fysiska kroppars liv, så att människors liv är rikliga och fullödiga och inte saknar någonting. Det är något som människor kan känna och se.

Dessutom skapade Gud, bland alla ting, vissa växter, djur och alla möjliga grässorter som särskilt används till att ta hand om skador eller behandla sjukdomar hos människan. Vad gör du till exempel om du råkar bränna dig eller blir skållad av hett vatten? Kan du spola det med vatten? Kan du bara hitta en tygbit någonstans och vira om? På det viset kan det fyllas med var eller bli infekterat. Om du till exempel får feber, blir förkyld, blir skadad genom fysiskt arbete, får magbesvär efter att ha ätit något dåligt eller utvecklar vissa sjukdomar till följd av levnadsvanor eller känslomässiga problem så som vaskulära sjukdomar, psykologiska tillstånd eller sjukdomar i de inre organen – så finns det växter som botar det. Det finns växter som förbättrar blodcirkulationen, tar bort blodstockning, lindrar smärta, stillar blödningar, ger bedövning, hjälper människor att få tillbaka en normal hud, eliminerar blodstagnation i kroppen och rensar ut toxiner ur kroppen. Alla kan de kort sagt användas i det dagliga livet. De är till nytta för människor och har beretts av Gud för människokroppen när behovet finns. Vissa av dessa lät Gud människan upptäcka av en slump, medan andra upptäcktes genom vissa särskilda fenomen eller av somliga personer som förberetts av Gud. Mänskligheten förde dessa upptäckter vidare så att många människor fick höra talas om dem. På det viset har det ett värde och en betydelse att Gud skapade dessa växter. Dessa ting är kort sagt alla från Gud och de bereddes och planterades när han skapade en livsmiljö åt mänskligheten. Alla dessa ting är högst nödvändiga. Var Guds hänsyn mer uttänkta än människosläktets? Kan du se Guds praktiska sida, när du ser allt som Gud har gjort? Gud arbetade i det tysta. Gud hade redan skapat allt detta, innan människan kom in i denna värld, innan han kom i kontakt med detta människosläkte. Allt han gjorde var för mänsklighetens skull, för dess överlevnads skull och av hänsyn till mänsklighetens existens, så att mänskligheten kunde leva lycklig i denna rikliga och fullödiga materiella värld som Gud hade förberett åt den, utan att behöva oroa sig för mat eller kläder och utan att sakna någonting. Mänskligheten fortsätter att fortplanta sig och överleva i en sådan miljö.

Finns det något Gud gör, stort eller smått, som saknar värde och betydelse? Allt han gör har ett värde och en betydelse. Låt oss diskutera det med utgångspunkt i en fråga som människor ofta talar om. Många frågar ständigt: ”Vad kom först, hönan eller ägget?” (Hönan.) Vad svarar du på det? Hönan kom först, det är klart! Varför kom hönan först? Varför kunde inte ägget ha kommit först? Kläcks inte kycklingen ur ägget? Ägg kläcker kycklingar, hönor ruvar på ägg. När hönan har ruvat på ägget i 21 dagar kläcks kycklingen. Den kycklingen blir en höna och lägger sedan ägg och nya kycklingar kläcks ur de äggen. Kom då hönan eller ägget först? Ni svarar ”hönan” utan att tveka. Varför är det så? (I Bibeln står det att Gud skapade fåglar och djur.) Det grundar sig på Bibeln. Jag vill att ni talar om er egen kunskap, för att se om ni har någon faktisk kunskap om Guds handlingar. Är ni säkra på ert svar eller inte? (Gud skapade hönan och gav den sedan förmågan att fortplanta sig – förmågan att ruva på ägg och förmågan att få livet att fortsätta.) Den förklaringen är i stort sett rätt. Har andra bröder eller systrar någon åsikt? Känn er fria att kommunicera den. Det här är Guds hus. Det är kyrkan. Om ni har något att säga, så säg det. (Det här är vad jag tror: Gud skapade alla ting och allt han skapade är gott och perfekt. Hönan är en organisk varelse och har som funktion att föröka sig och ruva på ägg. Det är perfekt. Därför kom hönan först och sedan ägget. Det är ordningen.) Det är säkert. Det är inget djupt mysterium, men människor i världen betraktar det som mycket djupt och använder filosofin i sitt resonemang. I slutänden har de fortfarande ingen slutsats. Det är precis som om människor inte visste att hönan var skapad av Gud. Människor känner inte till den principen och har inte heller klart för sig om ägget eller hönan borde komma först. De vet inte vad som borde komma först, så de kan aldrig finna svaret. Det är helt normalt att hönan kom först. Om ägget kom före hönan, då skulle det vara onormalt! Hönan kom definitivt först. Så enkelt är det. Det förutsätter ingen större kunskap. Gud skapade allt detta. Hans första avsikt var att människan skulle njuta av det. När hönan väl finns kommer äggen naturligt. Är det inte uppenbart? Om ägget skapades först, skulle det inte ändå krävas att hönan ruvade på det? Att skapa hönan direkt är så mycket enklare. Hönan kunde lägga ägg och även ruva på de nykläckta kycklingarna, medan människan också kunde äta kyckling. Visst är det lämpligt? Guds sätt att gå tillväga är precist och inte mödosamt. Varifrån kommer ägget? Det kommer från hönan. Det finns inga ägg utan höna. Det Gud skapade var ett levande ting! Människosläktet är absurt och löjligt och trasslar alltid in sig i dessa enkla ting och kommer i slutänden med en mängd absurda felslut. Så barnsligt! Förhållandet mellan ägget och hönan är uppenbart: Hönan kom först. Det är den mest korrekta förklaringen, det mest korrekta sättet att uppfatta det på och det mest korrekta svaret. Det är det rätta.

Vad talade vi just om? I början talade vi om mänsklighetens livsmiljö och vad Gud gjorde, beredde och hanterade i fråga om den miljön, liksom relationerna mellan alla de ting som Gud beredde åt mänskligheten, och hur Gud hanterade dessa relationer för att hindra alla ting från att vålla mänskligheten skada. Gud åtgärdade även de negativa effekterna på mänsklighetens miljö som orsakats av de olika element som alla ting för med sig, han lät alla ting uppnå sin maximala funktion och gav mänskligheten en gynnsam miljö och alla fördelaktiga element som gjorde det möjligt för mänskligheten att anpassa sig till den miljön och fortsätta cykeln med fortplantning och liv på ett normalt vis. Sedan var det födan som människokroppen behöver – daglig mat och dryck. Den är också en nödvändig förutsättning för mänsklighetens överlevnad. Det betyder att människokroppen inte bara kan leva genom att andas, bara med solljus och vind eller lämpliga temperaturer. Människor behöver också fylla sina magar. Även de ting som fyller deras magar är helt och hållet beredda åt mänskligheten av Gud – de är källan till mänsklighetens föda. Kan du efter att ha sett dessa rikliga och fullödiga produkter – källan till mänsklighetens mat och dryck – säga att Gud är källan till försörjningen av mänskligheten och alla ting? Skulle det fungera om Gud endast hade skapat träd och gräs eller endast olika levande ting då han skapade alla ting, om dessa olika levande ting och växter endast var till för att nötkreatur och får skulle äta dem, eller till för zebror, hjortar och andra slags djur (lejon tycker till exempel om att äta zebror och hjortar, och tigrar äter lamm och grisar) utan att det fanns ett enda ting som var lämpligt för människor? Det skulle det inte. Mänskligheten hade inte kunnat överleva. Hur skulle det vara om människor endast åt trädens blad? Skulle det fungera? Skulle människor kunna äta det gräs som beretts åt får? Det skulle kunna gå om människorna försökte ett tag, men om de fortsatte äta det över tid skulle deras magar inte tåla det och de skulle inte leva länge. Och det finns även vissa saker som djur kan äta, men som människor blir förgiftade av. Det finns giftiga ting som djur kan äta utan att lida skada, men som människor inte tål. Gud skapade alltså människor, så Gud känner bäst till människokroppens principer och struktur och vad människan behöver. Gud har fullkomligt klart för sig hur den kroppen är sammansatt och vad den innehåller, vad den behöver och hur de inre organen fungerar, absorberar, eliminerar och omvandlar. Det har människor inte klart för sig utan äter och fyller på utan omdöme ibland. De fyller på för mycket och det leder till att det uppstår en obalans. Om du äter och njuter normalt av de ting som Gud har berett åt dig kommer det inte att vara något fel på dig. Om du någon gång mår dåligt och drabbas av blodstagnation så gör det inget. Du behöver bara äta en viss sorts växt så kommer blodstagnationen att lösas. Gud har berett alla dessa ting. Så i Guds ögon står mänskligheten långt över alla andra levande ting. Gud beredde livsmiljöer åt alla slags växter och föda och livsmiljöer åt alla slags djur, men människors krav på deras egen livsmiljö är de mest strikta och får inte försummas. Annars skulle inte mänskligheten kunna fortsätta utvecklas och fortplanta sig och leva normalt. Gud vet detta bäst i sitt hjärta. När Gud gjorde detta ting la han större vikt vid det än vid något annat. Kanske kan du inte känna vikten av något obetydligt som du ser och tar i anspråk eller något du känner att du är född med och kan ta i anspråk, men Gud beredde det åt dig för länge sedan i sin vishet. Gud har i möjligaste mån eliminerat och åtgärdat alla de negativa faktorer som är ogynnsamma för mänskligheten och kan skada människokroppen. Vad klargör detta? Klargör det Guds attityd till mänskligheten den här gången då han skapade den? Vilken var den attityden? Guds attityd var rigorös och seriös och han godtog ingen inblandning av faktorer eller omständigheter eller fientliga krafter utanför Gud. Du kan av detta se Guds attityd när han skapade mänskligheten och hans förvaltning av mänskligheten den här gången. Vilken var Guds attityd? Den livsmiljö för överlevnad som mänskligheten tar i anspråk och dess dagliga mat och dryck och behov visar oss den ansvarsfulla attityd som Gud har haft till mänskligheten sedan han skapade den, liksom Guds föresats att frälsa mänskligheten den här gången. Kan vi se Guds äkthet genom dessa ting? Kan vi se Guds ljuvlighet? Kan vi se Guds outgrundlighet? Kan vi se Guds allmakt? Gud använder helt enkelt sina allsmäktiga och kloka metoder till att sörja för hela mänskligheten och till att sörja för alla ting. På tal om det, kan ni nu, när jag har sagt så mycket, säga att Gud är livets källa för alla ting? (Ja.) Det är säkert. Har ni några tvivel? (Nej.) Guds försörjning av alla ting är tillräcklig för att visa att Gud är livets källa för alla ting, för han är källan till försörjning som har gjort det möjligt för alla ting att existera, leva, fortplanta sig och gå vidare. Förutom Gud finns där ingen. Gud sörjer för alla behov hos alla ting och alla behov hos mänskligheten, oberoende av om det är människors mest grundläggande livsmiljö, människors dagliga behov eller försörjningen av människors själar med sanningen. När det gäller Guds identitet och hans status i mänsklighetens ögon är endast Gud själv i alla avseenden livets källa för alla ting. Stämmer det? (Ja.) Det innebär att Gud är härskaren, mästaren och den som förser i denna materiella värld som människor kan se med sina ögon och känna. Är inte det Guds identitet, i mänsklighetens ögon? Det är helt och hållet sant. Så när du ser fåglar flyga på himlen ska du veta att Gud skapade ting som kan flyga. Men det finns levande ting som simmar i vattnet och som överlever också på olika sätt. Träd och plantor som växer på marken får skott på våren och bär frukt och tappar sina löv på hösten, och på vintern har alla löven fallit och träden och plantorna tar sig igenom den. Det är deras sätt att överleva. Gud skapade alla ting och vart och ett lever i olika former och på olika sätt och använder sig av olika metoder för att visa sin makt och livsform. Oavsett metod är det hela under Guds styre. Vad är syftet med att Gud styr över alla olika livsformer och levande varelser? Är det för mänsklighetens överlevnads skull? (Ja.) Han kontrollerar alla livets lagar för mänsklighetens överlevnads skull. Det visar hur viktig mänsklighetens överlevnad är för Gud.

Det är av yttersta vikt för Gud att mänskligheten kan överleva och fortplanta sig normalt. Därför sörjer Gud konstant för mänskligheten och för alla ting. Han sörjer för alla ting på olika sätt och genom att värna om överlevnaden hos alla ting gör han det möjligt för mänskligheten att fortsätta framåt så att mänsklighetens normala existens bevaras. Dessa är de två aspekter som vi kommunicerar idag. Vilka är dessa två aspekter? (I ett makroperspektiv skapade Gud livsmiljön åt människan. Det är den första aspekten. Gud beredde också de materiella ting som människor behöver och kan se och röra.) Vi har kommunicerat vårt huvudämne med hjälp av dessa två aspekter. Vilket är vårt huvudämne? (Gud är livets källa för alla ting.) Ni bör ha en viss förståelse av hur det kommer sig att jag kommunicerade ett sådant innehåll under det ämnet. Har det förts några diskussioner som inte rör huvudämnet? Nej, visst har det inte? Kanske kommer somliga av er att ha en viss förståelse efter att ha hört detta och känna att dessa ord är mycket viktiga, medan andra bara har en viss bokstavlig förståelse och känner att orden inte har någon betydelse. Oavsett hur ni uppfattar det just nu kommer det, med tiden som er erfarenhet ökar, en dag då er förståelse når en viss punkt, det vill säga då er kunskap om Guds handlingar och Gud själv når en viss punkt, då ni kommer att använda era egna praktiska ord för att avlägga ett djupt och sant vittnesbörd om Guds handlingar.

Jag tror att er förståelse fortfarande är ganska enkel och bokstavlig men kan ni åtminstone, efter att ha hört mig kommunicera dessa två aspekter, inse vilka metoder Gud använder till att sörja för mänskligheten eller vilka ting Gud förser mänskligheten med? Har ni en grundläggande uppfattning liksom en grundläggande förståelse? (Ja.) Men står de två aspekter jag kommunicerade i relation till Bibeln? (Nej.) Står de i relation till Guds dom och tuktan i Rikets Tidsålder? (Nej.) Varför kommunicerade jag då dessa två aspekter? Är det för att människor måste förstå dem för att känna Gud? (Ja.) Det är nödvändigt att känna till dem och det är också nödvändigt att förstå dem. Begränsa dig inte till Bibeln och begränsa dig inte till Guds dom och tuktan av människan för att förstå allt om Gud. Vilket är syftet med att jag säger det? Det är att människor ska få veta att Gud inte bara är Gud för sitt utvalda folk. Du följer för närvarande Gud och han är din Gud. Men för dem som står utanför det folk som följer Gud: är Gud deras Gud? Är Gud alla tingens Gud? (Ja.) Uträttar då Gud sitt verk och utför sina handlingar enbart i dem som följer honom? (Nej.) I ett mindre perspektiv omfattar det hela mänskligheten och sker bland alla ting. I ett större perspektiv är det hela universum. Så vi kan säga att Gud uträttar sitt verk och utför sina handlingar i hela mänskligheten. Det räcker för att låta människor veta allt om Gud själv. Om du vill känna Gud och verkligen lära känna och förstå honom, begränsa dig då inte till de tre stadierna i Guds verk och begränsa dig inte till berättelserna om det verk som Gud en gång utförde. Om du på det viset försöker känna honom begränsar du Gud till vissa ramar. Du betraktar Gud som alltför obetydlig. Vilken inverkan skulle sådana konsekvenser få? Du skulle aldrig kunna känna Guds ljuvlighet och överhöghet och du skulle aldrig känna Guds kraft och allmakt och räckvidden för hans auktoritet. En sådan förståelse skulle påverka din förmåga att acceptera sanningen att Gud är härskaren över alla ting samt din kunskap om Guds sanna identitet och status. Med andra ord, om din förståelse av Gud har en begränsad räckvidd är också det du kan ta emot begränsat. Det är därför du måste öka räckvidden och vidga din horisont. Antingen det är räckvidden för Guds verk, Guds förvaltning och Guds styre eller för alla ting som Gud styr över och förvaltar bör du lära känna det hela och lära känna Guds handlingar i det. Genom en sådan förståelse kommer du omedvetet att känna att Gud styr över, förvaltar och sörjer för alla ting. Samtidigt kommer du också i sanning att känna att du ingår i alla ting och är en del av alla ting. Eftersom Gud sörjer för alla ting accepterar du också Guds styre och försörjning. Detta är ett faktum som ingen kan förneka. Alla ting är föremål för sina egna lagar, som är under Guds styre, och alla ting har sina egna regler för överlevnad, som också är under Guds styre, medan mänsklighetens öde och vad den behöver också är nära förknippat med Guds styre och hans försörjning. Det är därför som mänskligheten och alla ting, under Guds herravälde och styre, har ömsesidiga relationer, är ömsesidigt beroende av varandra och sammanvävda. Det är syftet och värdet med att Gud skapade alla ting. Förstår ni det nu? (Ja.) Om ni förstår det kan vi avsluta vår kommunikation för idag. Adjö! (Tack Gud!)

2 Februari 2014

#Guds ord #känna Gud #Guds verk #sanningen #Kristi ord #frälsning

0 notes

workingontravel · 5 years ago

Text

Är det vi eller ni som ska klimatkompensera för den här resan?

(You can read an English translation of this text here.) I många av de här intervjuerna har institutioners roll och ansvar i resandet kommit på tal, i synnerhet i relation till de miljöpolitiskt laddade flygresorna. Det blev därför intressant för mig att lyssna på en röst som inte tillhör en frilansande konstnär: någon som har mer överblick på institutionella strukturer i dessa fält.

Jag frågade Stina Dahlström, verksamhetsledare för det internationellt turnerande danskompaniet Cullberg, om hon ville prata med mig om övergripande strukturer för resande i scenkonsten. Till min stora glädje sa hon ja. Vi berörde bland annat vad mer lokal förankring skulle innebära i en konstvärld som i hög utsträckning bygger sina kunskaper på internationella utbyten. Stina Dahlström: Jag minskade mitt privata resande med flyg för många år sedan. Det var av miljöskäl. Med några få undantag, till exempel begravningar där jag behövde ta mig långt bort på kort varsel, har jag hållit fast vid att inte flyga. Samtidigt representerar jag ett kompani med sjutton personer plus tekniker och turnéledare som i olika konstellationer flyger fram och tillbaka till olika platser i Europa 20-30 gånger på ett år. Ibland finansierar vi också dansares resor till kompaniet när någon bor långt bort och ska bli anställd eller kommer in på ett kortare kontrakt. Merparten av våra dansare kommer från olika europeiska länder, men några kommer från Australien, Egypten, Brasilien och USA.

Tack vare att Cullberg är en institution kan vi göra miljörapporter. Där är det tydligt att flygandet är vår absolut största påverkan. Annat som också spelar viss roll är energiförbrukning i huset, vilka material man använder i produktionerna eller hur mycket man återanvänder saker från en produktion till nästa. Men det påverkar väldigt lite i jämförelse med flygen.

Cullberg är en del av Riksteatern, som har målet att minska sitt klimatavtryck med tio procent om året, också sett i relation till det publikantal vi når. I synnerhet för Cullberg, som flyger mer än övriga Riksteatern, innebär detta att om vi spelar på stora scener i till exempel Bryssel eller Paris fixar vi klimatmålen. Däremot kanske vi inte kan åka till en mindre ort, där människor egentligen också borde få ta del av konst. Detta är en inneboende motsättning i relation till Riksteaterns uppdrag att nå ut till alla.

Traditionellt sett har vi regelbundet åkt runt i Asien, USA eller Sydamerika. Nu har vi inte turnerat utanför Europa sedan 2016. Cullberg är den typen av kompani som kanske egentligen borde resa i hela världen då och då. Men med våra nuvarande miljöriktlinjer blir det mycket viktigt att en sådan turné är längre och sammanhängande, eftersom varje resa inom tågavstånd åtminstone halverar klimatavtrycket. Vi diskuterar hur den logiken kan tillämpas i större utsträckning även inom Europa. Längre turnéer är svåra att bygga. Många curators vill profilera sig och vara unika med konstnärerna de programmerar. Helst vill de ha den internationella premiären eller premiären i sitt land. När man sedan haft en premiär i det landet blir det svårare att turnera där. I en del av kontrakten finns en klausul som säger att man inte får spela inom en viss radie från den scenen. Jag anser att det på sikt måste finnas ekonomiska incitament för scenerna att programlägga annorlunda: att skapa nätverk och rutter som finns kvar från år till år. Det skulle inte behöva innebära att scener har identiskt program, för det skulle kunna finnas många nätverk och rutter. EU-bidragen för scenkonst borde prioritera nätverk som möjliggör den sortens samarbeten som man kan se i musikbranschen: att folk åker turnébuss från stad till stad. Men jag antar att dessa samarbeten är möjliga just därför att de stora arenorna inte har en konstnärlig profil på samma sätt som de dansscener Cullberg besöker. Alltså, det finns ingen curator som försvarar sitt territorium.

Cullberg försöker åka tåg inom Europa även då sträckorna är längre, men det finns två hinder. Det ena är att resor som är längre än sex timmar ligger utanför kollektivavtalet, eftersom resande är arbetstid. Nu är många av våra dansare väldigt miljömedvetna och därför testar vi att ta både nattåg och längre resor dagtid ner till Mellaneuropa. Så får folk känna hur de känner sig i kroppen, om de kan arbeta dagen efter. Men detta är någonting vi har samverkat om utanför kollektivavtalet, och ingenting arbetsgivaren kan kräva. Det andra hindret handlar om vem som bekostar våra resor. När vi reser internationellt är det presentatörerna som ska stå för det, och självklart vill ingen betala onödigt mycket. Om vi hamnar i diskussioner med presentatörerna kanske vi i slutändan behöver vara beredda att lägga till från skattemedel för att kunna få tågresor, och frågan är i vilken utsträckning det går att argumentera för en sådan praktik.

Vi pratar en del internt på Cullberg om hur vi kan påverka när makten inte är i våra händer. Det finns saker vi kan göra. I relation till de profilerade scenerna i huvudstäderna kan vi önska att vi ska få spela på andra orter inom tågavstånd, och kanske till och med fråga dem om de har redan existerande samarbeten eller förslag. Vi kan be dem hålla sina datum flexibla så att vi själva har möjlighet att deala med ytterligare scener. Om vi har två presentatörer inom rimligt avstånd uppmuntrar vi dem att hitta datum som matchar. Vi kan inte kräva något av detta av dem, men vi kan visa att det är en viktig fråga för oss, och därigenom förhoppningsvis sätta igång tankar och idéer. Från och med 2019 ska Cullberg betala klimatkompensation för sina flygresor. Detta ser jag också som ett kommunikationsverktyg gentemot presentatörerna. Genom att göra miljöfrågan till en konkret kostnad blir det synligt att presentatörerna borde bry sig om detta: ”Är det vi eller ni som ska klimatkompensera för den här resan som vi trots allt bestämt oss för att göra?”

Vi har värderat internationella kulturutbyten så otroligt högt inom dansvärlden. Systemen vi har är byggda för det. Jag har därför behövt känslomässiga förklaringar för att få ihop det här jobbet med mitt privata miljöengagemang. Jag har till exempel tänkt att internationella kulturutbyten är viktigt för konst, och konst är viktigt i människors liv, och utan konst finns det ändå ingen mening med att försöka rädda mänskligheten. Nu vet jag inte om jag tycker så längre. Även på Cullberg har vi pratat om möjligheten att helt sluta turnera. Men för oss skulle det innebära att verksamheten ersätts av en annan, eftersom definitionen av kompaniet är att vi är internationellt turnerande, och detta är ett uppdrag som man på kulturpolitisk nivå menar ska finnas. En sådan diskussion måste därför handla om turnerande och internationella kulturutbyten överhuvudtaget, inte bara inom just vår organisation. Vill vi alls ha ett internationellt turnerande danskompani? Och hur kan internationella danskompanier i så fall drivas mer hållbart?

Ett internationellt turnerande danskompani kan uppmuntra till och delta i arbeten där den lokala publiken står mer i centrum. Jag kan tänka mig en framtid där Cullberg åker till Berlin och stannar en månad för att göra flera föreläsningar och föreställningar. Då kan man också etablera kontakter med flera olika organisationer och institutioner: inta en hel stad på ett annat sätt. Om jag var curator idag så skulle jag försöka bygga ett sådant program. Jag tycker att om man flyger in någon ska man göra något som verkligen märks, inte bara köra snabbt in, snabbt ut.

Ur ett miljöpolitiskt perspektiv är tågresande, längre sammanhängande turnéer och lokalt engagemang goda lösningar. Men man måste också se vilka nya frågeställningar det för med sig för arbetet. Exempelvis: Fria dansare och koreografer får i allmänhet inte lön för dagarna de reser. Vem ska då betala för den där extra dagen när den fria konstnären sitter på tåget? Som systemet ser ut nu blir det inte presentatörerna. Kan frilansare utan kollektivavtal själva ställa det kravet? Det blir nog svårt. Sedan ska vi vara medvetna om att ju mer vi sätter konstnärer på tåg till längre turnéer, desto mer påverkar det deras sociala liv. Flygandet hit och dit har ändå möjliggjort att man kan ha en familj hemma. En bekant vars arbetsplats har beslutat att helt sluta flyga tog nyligen tåget till ett möte i Sydeuropa. Hans partner sa till mig: ”Ja, nu är jag ensam med barnen i fem dagar istället för över en natt.” I en familj med barn kan det för den som är kvar hemma framstå som så lyxigt att resa. Men den resande parten upplever det inte nödvändigtvis så. Det är sena arbetstider, tråkiga hotell, man saknar sin familj, man vet inte vad man ska äta, man får förseningar, man måste ta någon konstig buss. Sen kommer man hem och är helt slut bara för att höra sin partner säga: ”Nu har du vilat upp dig, nu får du ta hand om barnen, för jag förtjänar en ledig kväll!” Det blir en stor dissonans i vardagen. Med detta vill jag säga att alla konstnärer inte kommer kunna och vilja vara borta så länge. Därför är det svårt att organisera dem alla på samma sätt. I relation till detta ställer jag mig frågan om vilket ansvar institutioner som den jag representerar kan och bör ta för dessa frågor. Vilka frågor kan vi driva åt hela branschen, vilka frågor kan vi driva för vår egen skull och vilka frågor kan frilansare driva? Jag skulle vilja se någon form av samordning kring det, för jag kan inte föra fria konstnärers talan kring resandet utan att först ha fått mandat att göra det. Vi behöver kunna peka på vad de självständiga konstnärerna gör och vill i relation till dessa frågor. Om jag skulle få det mandatet – till exempel i form av ett upprop eller en namninsamling som Cullberg skulle kunna ställa sig bakom – så har vi stor möjlighet att prata med politiker och beslutsfattare. Cullberg kan lättare än fria konstnärer få svar på mail eller boka ett möte om de här frågorna. Jag tror ibland att vi bara letar efter någonting att haka tag i.

Det behövs också beslut uppifrån. För oss på Cullberg har det hjälpt att vår storebror Riksteatern tydligt visat att det här är viktigt. På samma sätt tror jag att självständiga konstnärer kan behöva någonting att luta sig mot: att det finns direktiv. Som arbetsgivare har man möjlighet att påverka de anställda genom att göra val på arbetsplatsen. Ta till exempel att Riksteatern har bestämt att ta bort alla icke turné-relaterade flygresor, inte bara inom Sverige utan också till Köpenhamn eller Oslo. Eller att alla sammankomster där arbetsgivaren ska bjuda på lunch inom Riksteatern är vegetariska. Sådant tror jag läcker in i privatlivet. Men kan frilansare ta liknande initiativ, som påverkar en hel arbetsmiljö? Jag vet inte. Från frilansarnas håll tror jag att det krävs någon form av gräsrotsorganisering. Jag fattar att frilansare inte kan klimatstrejka eftersom ingen kommer sakna dem på arbetsplatsen. Men jag tror att frilansarna till exempel har en stark röst bland många bidragsgivare. Om de skulle samla sig och skriva ett öppet brev till Kulturrådet eller Kulturdepartementet som berörde hur man ska kunna ställa krav på presentatörer att minska flygandet så tror jag att det skulle ge resultat. Bidragsgivare skulle exempelvis kunna öronmärka pengar till tågresor.

Sedan ska man förstås inte underskatta fria konstnärers möjligheter att åstadkomma politiska förändringar genom sin konstnärliga verksamhet. Konstnärer är kreativa och har en maktposition i samhället. De har en publik att tala inför och medel att uttrycka sig. Däremot är det ingenting som man vill lägga på en enskild individ: just du ska bli konstnärernas Greta Thunberg.

Det kan också vara en svår identitet att ha, den där tråkiga miljötanten. Men kanske blir miljöfrågor snabbt viktigare i vår bransch just eftersom den är kvinnodominerad. Statistiskt sett är kvinnor mer insatta och låter sig påverkas mer i de här frågorna. Jag läste till exempel en mätning där norrbottniska män hade otroligt högt klimatavtryck eftersom mycket av det som där är associerat till traditionell manlighet handlar om kött, scootrar och stora bilar. Och flyger jag flygplan en vardag ser jag mycket män med kostym och portfölj. Det är väl de som får det förtroendet från sina jobb: att representera sina företag internationellt.

Resande som statussymbol håller nog på att förändras, både i privatlivet och i yrkeslivet. Men jag tror ändå att det fortfarande är så att de flesta som reser för första gången genom sitt jobb känner sig sedda: att just jag får representera organisationen och är värd att lägga pengar på för biljett och hotell. Jag undrar om man skulle få samma tillfredställelse om någon sa: ”I vanliga fall hade du fått göra en resa för att gå på det här mötet, men nu ska du istället få femtusen extra för att göra det på internetkonferens.”

#stinadahlström #cullberg #workingontravel #trainsandboatsandplanes #svenska

0 notes

merrylart · 5 years ago

Text

Vad är att Tandblekning Kol Bäst I Test?

Att bleka tryta garnityr hos någon tandläkare eller på en klinik som specialiserar sig villig detta tendera langa utmärkt samt fina utslag, skada kan tyvärr kosta ett fullständigt segment. Välkomna åt Luxury Klinik Dr Natasa Skrobic! Det är jag såsom är Dr Natasa Skrobic, kandidat examen i tandvård och estetik samt Anti-Aging medicin 🦷 Vi följer alltid det senaste världstrenderna i dessa områden och kan stolt säga att vi inneha den modernaste utrustningen därtill högsta kvalitet kungen vårt material så som Juvederm samt Sylage. Vi använder oss utav Iconic Smile samman tandblekning 🦷 Kunden ska vara nöjd, det är det vi strävar efter. Innan ni bestämmer dej pro någon blekning från tand ämna du förgott knycka vägguttag med en tandläkare eller tandhygienist. Förr genomfördes blekning av tänder hos någon tandläkare gällande patienter med gula alternativt missfärgade garnityr. Det är fast än icke att rekommendera att herre gör okontrollerad blekning kungen sina missfärgade garnityr flera gånger per år.

Varningstecken på Bleka Tänder Själv Du borde veta

Du kan hembleka dig 30 minuter, ett par gånger om dagen, eller så kan du hembleka dig n��r ni ligger och slaggar. För övrigt bet uppsyn vovve sönder försona skenan och jag beställde någon färsk via ebay pro 300 samt fick företa kungen samma fason såsom hos tandläkaren, men hemma, samt fick en fullständig rusa postumt mina tänder, odla det promenerar att följa jätte billigt undan försåvitt man vill. Spara pluring hos GigaPromo. Tur förut dej, jag inneha avrundats glad dom fyra bästa prylar och produkter för att uppgradera din hemma, utan att ge ut många från tidrymd eller medel. Genom att bleka försvinna garnityr hemma, istället för att ströva mot en tandläkare kan karl förvärva tusentals kronor. Opalescence blekgel är idealiskt stäv dig som vill bleka tänderna hemma inom individuellt anpassade blekskenor såsom din tandläkare alternativt -hygienist framställt individuellt efter dina garnityr. Opalescence blekgel stäv hemmabruk befinner sig ett professionellt tandblekningsmedel såsom enkom promenerar att få hos någon legitimerad tandläkare eller tandhygienist. Skulle du praktisera ett blekning utav gadd hos ett lekman brist saken där personen ofta kännedom ifall verkningsmekanismer, riskerna samt bieffekter i och runtom munhålan vilket kan langa oönskat utslag. De majoriteten i office blekning förfaranden använder ett belysning-cured skyddande lager såsom befinner sig noga målade på naturliga gummiarter och Papill (förslag itu gummiarter mellan tänderna) därför att reducera risken stäv kemiska brännskador till mjuka vävnader.

Vidtagandet bruten åtgärden hemma åstadkoms med handräckning från påverkad koncentration carbamide peroxider, som är simpel tillgängliga online alternativt i dentalt butiker och befinner sig massor mer kostnadseffektivt ännu förfarandet såsom i office. Steg 2. Forma dina tandskenor med bistånd av varmt diväteoxid. Återfå ditt vackra vita smil idag tillsammans avlastning utav tandblekning. Jag äger ett grymt vitt smil ändock och delar mer ännu villig tillsammans mig av underben jag har gjort samt utför därför att anordna dom vita. Många saknar efter ett vitare smil men undrar likväl om en tandblekning kan befinna skadligt för tänderna samt tandköttet. I vissa kollapsa kan det bestå direkt skadligt för dina garnityr. Andra alternativ för att klara sådana undergång befinner sig porslin faner eller tandläkare limning. Här befinner sig varför det är så betydelsefull ”Tandläkare ser ideligen människor tillsammans munnen dyngrak bruten håligheter som vill ha någon vitare mun innan dom har ett sund mun”, anser William Graves, DDS, ett tandläkare baserad inom sydvästra Nebraska.

Hur man kan förbättra Hur Får Man Vitare Tänder Med Bakpulver på 60 minuter

”Tand gissel såsom karies och tandköttsproblem tvingas åtgärdas före blekning”, anser Eric Klein, DDS, någon tandläkare i Norwalk, Connecticut. Antingen kan ni utse hemblekning alternativt blekning itu tand hos en tandläkare. Några garantier stäv konklusion kan inte ges enär många extern faktorer lirar in hos var människa. Den goda nyheten är att det finns uppenbara faktorer såsom leder till missfärgning samt skippa dem bittida kan greppa tänderna briljant stäv någon reslig tidrymd. Läs framåt därför att lära vilka produkter att tillämpa, vad rutin att begå (samt sönderdela), och samt DIY metoder pro hur man kan bleka tänderna. Många flitiga hemmaanvändare hävdar att karl endast behöver gurkmeja för att få vitare tänder. Blekning bruten gadd. Allt fler väljer idag att bleka avta garnityr därför att klara av det därborta perfekta leendet såsom flera bara trodde existerade kungen röda mattan. Det kan exempelvis produkt hurdan graden bruten missfärgning, vilken behandlingstid man önskar, hurdan väldigt blekning från tand får kosta samt huruvida karl förra genomgått ett blekning utav tand.Det befinner sig toppen att villig ett arla skede rådgöra sin tandläkare va en möjlig blekning av gadd skulle kosta. Tandläkare liksom vissa tandläkare laboratorier kan hitta på anpassade monterat whitening kategori som kommer att markant upprusta dom konklusion såsom uppnåtts med ett förfaringssätt som receptfria whitening.

0 notes

kingdomsalvationsv · 5 years ago

Text

Gud själv, den unike VIII

Gud är livets källa för alla ting (II)

Den grundläggande livsmiljö som Gud skapar åt mänskligheten

1. Luft

2. Temperatur

3. Ljud

4. Ljus

5. Luftflöde

Den dagliga mat och dryck som Gud bereder åt människan

2 Februari 2014

#ordet framträder i köttet #Böcker #sanningen #guds ord #allsmäktige guds kyrka #allsmäktige gud #Österns blixt

0 notes

fredrikmattsson · 6 years ago

Text

Det har verkligen blivit en ny värld av smarta mobiler och av snabbare nät. Billigare uppkopplingar och bättre täckning.

Vi kan umgås i princip hela tiden, på något sätt. Det är bara vi själva som egentligen sätter gränsen i vad som känns vettigt nuförtiden.

På Youtube ser du filmer där par i distansförhållanden ställer en bärbar dator framför sig och har levande ljus och en mysig belysning omkring sig – för att sen ha en “date” med respektive över Facetime eller Skype. Kopplingen är så bra att det är lika som att ses och kör du på dator, iPad eller ännu hellre iPad Pro, så blir också storleken på ansikten skapliga och det känns nästan naturligt.

Många har hörlurar i öronen och tar en promenad med någon som också tar en promenad men på en annan plats i världen, men trots allt delas aktiviteten med varandra. Själv tycker jag att det är skönast att prata med folk under promenader, då kan det bli tyst en stund utan problem. Det blir inte lika intensivt och det är lättare att prata när det känns som att det faktiskt finns något att säga. Men även om jag har många bekanta som gör detta så har jag så svårt för att få det gjort, för att verkligen umgås digitalt. Det är antingen en fråga om generation eller en fråga om hur öppet sinne jag har, kanske är det lite problem med båda delar för min del.

Till skillnad från många andra så VET jag vilka otroliga möjligheter som finns, jag hjälper folk med sina mobiler och jag fixar så att det fungerar. Men hjärnan är ändå inte bekväm med idén att faktiskt boka en “digital promenad” med en bekant utomlands eller i annan stad. Eller att ta ett videosamtal och låta datorn/iPad/iPhone vara igång efter att mitt ärende är klart. Här är yngre generationer så mycket bättre på det här, i regel. Att umgås med någon genom att tillsammans se en film eller spela något, trots att de befinner sig på olika geografiska platser är mer naturligt. Inte för mig, men jag försöker koppla om min stackars hjärna. (trots allt är jag 80-talist och Commodore 64 med bandstation var våra utmaningar, aldrig kunde man drömma om att världen skulle se ut som idag på den tiden). Med det dagens app;

HouseParty.

En app som går i resonemangets färger. Som bygger på att umgås digitalt. Över video.

Här har du en app som fungerar både på iPad, iPhone och Mac, det spelar alltitså mindre roll vilken enhet du har. Själva tanken med appen är att skapa små “fester”, därav namnet Houseparty. byggd av företaget Life on Air.

Till alla enheter och hur enkel som helst.

Bubblan visar att jag sänder video, här medan jag skriver det här inlägget.

Du kan dels bara välja “Go Online” och på så vis har du öppnat en liten “fest”, alla på din lista kan se att du är igång och kan komma in till dig. Ni ser varandra och pratar som om ni var i samma rum. På din dator ser du en liten “bubbla” med vad du själv sänder, så att du aldrig glömmer “festen” igång av misstag och på så vis sänder “för mycket”. Något som är klokt när man inte är van vid det här. Dessutom ligger “bubblan” överst och alltså över alla andra fönster hela tiden, vilket gör att du kan byta program och arbeta vidare med det du gjorde utan att behöva tänka mer på att du sänder video. Men du ser alltid att det är igång som en liten påminnelse, något som behövs och som är så litet och klokt utformat att det inte är störande alls.

Muspekare över din bubbla visar dessa snabbkontroller.

För du muspekaren över din lilla bild så ser du en väldigt minimalistisk och tydlig ruta där du kan styra om festen ska vara öppen för vem som helst eller om du vill välja vissa personer. Som att ha en öppen elller låst dörr hemma, i princip. Folk kan knacka och be att få komma in om du låst, men du kan då vara säker på att någon speciell person inte plötsligt är med medan du och gamla kompisar är inne i en djupt engagerad diskussion som alla skulle missförstå som hoppade in mitt i den. 🙂 Annars har du helt enkelt en lista med personer som ser att du har en digital fest igång och de kommer in när de vill om det är öppet.

På dator i stort läge

Vill du så kan du förstora bilden och då får du små citat på din egen bild, med lite kul fakta. Är nog tänkt att vara förslag på samtalsämnen om de skulle råka ta slut. Det visar på hur genomtänkt den här appen faktiskt är. Men ingen onödig information och inget trams, bara det som behövs och sen kan du fortsätta med det du höll på med.

Gratis!

Väldigt kul idé och appen är dessutom gratis. Det enda som talar emot alla appar med roliga idéer som denna är användarantalet. Det är alltid bara några få av de du känner som faktiskt har ett konto hos Houseparty och utan att de är inne i appen från någon enhet, så kommer de inte heller se när du har en “fest” öppen. Där faller lite av själva syftet.

Dela länk…

Du kan dela en länk till din fest på andra plattformar. Kanske berätta att du har en fest igång på din twitter eller på din facebook. Du kan faktiskt skriva ett inlägg och berätta på bloggen eller helt enkelt skicka runt länken till de du vill ska vara med. På så vis kommer ni som vill att ganska snart vara en skara människor som alla har ett konto och då blir allt enklare och roligare framöver, när ni kan hoppa in till varandra och mer spontant umgås än vad man gör när man ringer någon, vilket oftare är kopplat till ett specifikt ärende,.

Kontroll och snabb åtkomst.

Du bestämmer altså det mesta i den här appen men med minsta möjliga antal knappar och reglage. En tydlig och enkel app som ändå gör ett ganska enormt jobb i bakgrunden, med att få alla videosändningar att bara “fungera”. Såhär tror jag det kommer bli mer och mer framöver.

Planera när du vill träffa folk genom att direkt i iMessage välja Houseparty och där skicka tid och få svar på vilka som deltar.

Kanske är man 3-4 kompisar som ska träna ikväll men där man inte längre bor på samma plats eller har samma gym. Då går det lika enkelt att gå in i appen på iPhone och starta, när du börjat träna. Dina kompisar hoppar in när de ser att du kommit igång och när de själva är igång och sen är det bara att ha varandra med sig. Det är även lätt att bjuda in genom att skicka länk men även genom att det fungerar som egen knapp i iMessage.

Snabb åtkomst till knappar som ljudlöst gör att det kan hända saker i den vanliga världen och om någon kommer fram och pratar med dig i verkligheten så är det snabbt att stänga av sändningen av ljud och då kan alla andra kompisar fortsätta utan att höra ett samtal de inte kan vara med på.

Du hittar appen genom att söka på App Store efter Houseparty eller genom att klicka här… för att komma till deras hemsida.

Facemail, som bonus.

Till sist så kan jag tipsa om att de som utvecklar appen Houseparty nyligen släppt en ny app som heter Facemail, det kommer kopplas samman så att du kan lämna meddelanden om ingen svarar på Houseparty. Den har jag inte provat ännu, men handlar om att skicka videoklipp till sina vänner istället för text. Tillsammans gör tjänster som dessa att användarantalet ökar för båda apparna, vilket är väldigt bra och det förenklar för de som vill använda de här regelbundet. Video är nutiden och mer och mer video blir också framtiden. Houseparty är en del av gänget som kommer ta oss och kanske våra vanor och rutiner till en annan framtid. Förhoppningsvis där fler är sociala och där färre är ensamma. Här är en video som visar mer om Facemail:

youtube

Andra stora aktörer satsar på video video video…

Snapchat och Snap Camera satsar på liknande saker med sina grupper, där du nu kan ringa flera personer samtidigt med video, också från dator. Skype gör lika och Apple har i senaste versionen för sitt iPhonesystem ändrat i appen Facetime så att du nu kan vara ca 30 personer samtidigt i en videochatt. Google satsar på Hangouts som klarar liknande saker. Det här är en krävande teknik så det kommer vara lite hack och hopp ett tag men med snabba uppkopplingar och fiber på fler och fler platser så är detta en av sakerna som faktiskt erbjuds. Var vi är börjar bli mindre viktigt. Vad vi gör börjar bli mer viktigt. Att vi syns online kan påverka mer på en minut än vad ett tal till hela din samlade stad skulle göra på flera timmar, om du nu fick alla att komma till samma plats.

Så jag tror på en riktigt intressant framtid gällande video, både socialt och kring affärsmöten eller sändningar. Det gör att vi kommer kunna resa mindre på gott och ont, men en sak som är på gott är att det blir snabbt och effektivt och det hjälper miljön rejält när möten kan skötas såhär.

Video över länder och tider…

För några veckor sedan hade jag videomöte med en kollega i Indien som efter lite information om läget gick in och tog bort ett slags skräpkod som hamnat någonstans på den här sidan men som jag då inte hittade. En timma senare hade han fixat allt och vi ska bygga en hemsida till olika restauranger ihop inom kort. Pengar förs över enkelt och vi kan ses varje dag om det skule behövas. Om vi behöver en talang kring videoeditering som råkar bo i USA eller varsomhelst så är det samma sak. Introducera varandra och sen jobbbar gänget vidare.

De som kan anpassa sig till det här kommer få en enorm fördel mot alla andra i landet. Vet du dessutom hur du marknadsför dig på ett bra sätt och lär dig bygga automatiska system för utskick och annat så har du en verksamhet som är digital och så mycket enklare att sköta än någonsin förr. Jag kommer skriva mer om detta då det finns massor att gå igenom. Nu nöjer jag mig med att avsluta med att den här appen är jäkligt bra och vi kommer få se mer av gänget som gör den.

Vad tycker du om appen? Kommentera gärna och berätta om den eller viken app du tycker är bäst, och hur du använder video i ditt liv. Det behövs tips hur vi smart kan utnyttja video mer och oftare.

/Fredrik Mattsson

Housepary - Nya sätt att umgås över video och klarar vi ens det?

#iOS #iPad #iPhone #Mac #Mjukvara #recension #recensioner #review #sändningar #Skype #snapchat #sociala nätverk #tips #Video

0 notes

tovagergekritiklabbet · 7 years ago

Text

Att bära sitt sammanhang

Denna text finns också inläst för ökad tillgänglighet. Yael Feiler och Tova Gerge samtalade via telefon om urvalsprocesser, politisk makt och latent hat inom teatern. Kvaliteten på ljudupptagningen och mängden referenser gjorde att samtalet blev en text. Tova: Du har skrivit och tänkt mycket kring de urvalsprocesser som finns på teatern – repertoarläggning, kuratoriella processer, men också i någon mån sociala processer som inte är tydligt yrkesanknutna. Hur skulle du beskriva dessa urvalsprocessers funktionssätt? Och vad bör de personer som har makt över sådana urvalsprocesser ta i beaktande för att aktivt kunna använda urvalsprocessen som en kritisk praktik, snarare än att bara reproducera någonting som redan existerar? Yael: I samtalen som ledde fram till publikationen Att välja och att välja bort (2009) försökte jag förstå hur man väljer och väljer bort dramatik och dramatiker till institutionsteaterar. Ofta fanns tydliga system för hur beslut skulle fattas. Folk kunde skicka in material till teatern och till dramaturgerna, dramaturgerna skulle diskutera detta med till exempel repertoarråd där det fanns både skådespelare och andra från teatern. Men alla jag talade med konstaterade att det så klart i slutändan är den konstnärliga ledaren som bestämmer, och då kan dessa system kringgås. Ett exempel är om en redan känd regissör lämnar ett eget förslag på pjäs eller dramatiker direkt till chefen. De kan då mer eller mindre komma överens inbördes. Jag var intresserad av om det med politiska eller ideologiska medel gick att påverka dessa val. I Att välja och att välja bort handlade det om hur kvinnliga dramatiker hamnade mellan stolarna, vilket inte var någon hemlighet – alla visste att det fanns siffror som visade att kvinnor var underrepresenterade som dramatiker. Alla var medvetna om detta och tyckte att de hade gjort vad de kunnat, men samtidigt höll de fast vid tron att konst och politik var två helt skilda saker. ”Armlängds avstånd” var en paroll som alla gärna ville nämna. Man ville inte ha några politiska påtryckningar på de konstnärliga besluten, vare sig från politiskt eller konstnärligt håll. De politiker som jag intervjuade sa gång på gång att de vet att de inte ens får viska om konstnärliga urvalsprocesser till teatrarna. Trots att det, om jag inte misstar mig, till slut är politiska styrelser som klubbar vem som blir konstnärlig ledare på institutionsteatrar, vilket är ett sätt att lägga sig i konstnärliga beslut. Gamla strukturer, gamla kontakter som är lätta att fortsätta på, gamla rutiner, svårigheter som kvinnliga dramatiker kan ha med att ta sig fram – allt det där gjorde att man kunde fortsätta i samma spår, trots att man var medveten om problemen. Man tyckte inte att genusperspektiv eller andra politiska/rättvise- perspektiv riktigt hörde till teatern; det fanns en rädsla för att beblanda ”kvalitet” med olika politiska och ideologiska ståndpunkter. Tova: Idén om att konst och politik inte får beblandas kan användas som argument för att välja bort den som på något sätt utgör ett undantag, därför att den personens närvaro i fältet i sig är politiserad oavsett om den själv vill det eller inte. Andra kroppar förblir osynliga, flyter genom systemen obemärkta. Yael: Javisst. Samtidigt har jag fastnat i frågan om politiska interventioner i konsten. I Att välja och att välja bort lyckades jag se och visa vad som händer när den gamla idén om skillnaden mellan konst och politik fortfarande styr, och hur det stör människor att vidta riktiga åtgärder mot ojämlikheten. Men jag har upptäckt nya problem. Jämställdhet och mångfald är något jag själv tycker ska vara del av de kriterier enligt vilka vi gör urval. Men då utgår jag från att den rådande politiken delar min värdering. Vad gör jag den dag då det kommer ett politiskt styre som propagerar för motsatsen? Hur förhåller man sig då till politiska budskap inom konsten? Ska den politiska makten fortfarande kunna dirigera och ge morot eller piska på samma sätt som jag gott tyckte att de där politiska styrelserna kunde säga till Dramaten: ”Nej, ni får inte anslag om ni inte ger plats till så och så många…” Numera skrämmer det mig, inte minst därför att jag på nära håll följer en process som pågår i Israel. Det finns en kulturminister som praktiskt taget terroriserar hela teatervärlden, liksom andra konstuttryck. Hon gör absurda påståenden: hotar med att dra tillbaka stöd från dem som inte respekterar israeliska flaggan. Det fanns en pjäs och en repeterad föreställning om en palestinsk fånges liv; han var terrorist och har mördat och så vidare, men bara för att de hade gjort en pjäs om den människans liv i fängelset så blev de utskällda i media av kulturministern och pjäsen valdes bort från en festival. Filmen Foxtrot som hade premiär i Cannes 2017 har kulturministern inte ens velat gå och se, men redan dömt ut eftersom den framställer israeliska soldater som förövare. Då tänkte jag: Men herregud Yael, det här är ett skräckexempel på vad som händer när politiken verkligen tar sig an kulturen. Det är ett krångel som jag har jättesvårt att komma ur. Tiina Rosenberg sa ungefär att politikerna ska ge pengar till kulturen och hålla käften, men jag var inte riktigt nöjd med det. Samtidigt – hur ska vi göra? Tova: Som en del av det fria teaterlivet, där man inte får en treårsbudget utan söker enskilda projektbidrag, så tänker jag att det ändå finns en viss politisk styrning bara i att få ett dokument som jag ska fylla i när jag skriver en ansökan. Kulturrådet frågar till exempel specifikt om jämlikhet och tillgänglighet. Det finns också en politik i hur pengarna i slutändan fördelas, men ibland tror jag att bara faktumet att någon ställer frågan kan påverka väldigt mycket. Att du ställde frågor om jämlikhet till olika teatrar och deras makthavare, tror du att det gjorde avtryck i dessa organisationer? Yael: Jag kom ju något år efter att Vanja Hermele gjorde sitt bejublade projekt I väntan på vadå? (2007). Hon var fanbäraren, hon fick ta de största smällarna och gjorde den stora skillnaden. Till henne sa de saker som de sedan inte vågade säga till mig. En person vägrade träffa mig för att han blivit så bränd av hennes projekt, men de andra var väldigt medvetna om vad de borde säga – jag menar inte att de ljög, jag menar att någon polett helt enkelt hade trillat ner. De var ärliga med att de verkligen försökte göra olika saker. En fråga som några brottades med var om det viktiga är vem som sänder ett budskap, eller om det viktiga är vilket budskap som sänds. Tova: Jag tänkte på det där med att regissören ofta är den som kommer med ett projekt och därmed föreslår dramatiker. Regissör har också varit ett mansdominerat yrke, och en typ av strukturellt problem kan understödja ett annat. Yael: Jag trodde i min naivitet att så fort man skapar en tydlig arbetsgång där olika punkter kan checkas av, så kommer allting att bli bra. Men det är många som har alla sådana stationer på plats bara för att sedan hoppa över dem. Och sedan blir de förvånade när de igen står där med en repertoar med så få kvinnor eller så få mörkhyade personer. Med arbetsgång och checklistor menar jag till exempel sådana förslag som finns i Gunilla Edemo och Helena Salomonsons rapport Plats på scen (2006). De hade en rekommendation om att det skulle vara en fördelning på minst 40%-60% mellan kvinnor och män, och att man skulle förklara varför om man inte kunde visa dessa siffror. Där finns fler sådana råd; att man ska tänka en gång extra, kanske ta kontakt med en kvinna och känna sig lite extra duktig för att man har gjort det… Jag tror folk har börjat tänka mer i de banorna. På Riksteatern hade de till exempel gjort en verktygslåda där de skulle checka av det ena efter det andra inför varje produktion för att vara säkra på att de inte nonchalerade genus. De verkar ha kommit längst bland dem jag talade med vad gäller konkreta åtgärder för att komma ifrån olika vanor som reproducerar ojämlikhet. Men Tova; vad tycker du själv om politiken och min oro kring det – ska man låta politiken ta beslut inom konsten? Kan du säga något jag inte har tänkt på? För jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Tova: Jag tycker också att frågan är svår, men eftersom kulturutövare känner sitt eget fält bäst blir det ibland ganska konstigt när de ska underkasta sig olika politiska dekret. Jag har lite insyn i det som har hänt på senaste tiden på Borås stadsteater. Det har ingenting att göra med jämställdhetspolitik, utan det gäller bara närvaron av politisk styrning. Det har varit väldigt komplext för teatern som organisation att hantera relationen till den politiska makten där. Jag tror att ju mer folk får vara med och bestämma över den verksamhet som berör dem närmast, desto troligare är det att man kan skapa friska organisationer. Jag är generellt sett anarkistiskt lagd, och särskilt när det kommer till organisationsarbete; jag tror på principen att de som faktiskt gör något får bestämma hur det ska göras. Men vilka får då ingå i dessa separata organisatoriska celler som är teatrarna, och kan de alls kan förändra en norm om inte förändringen kommer inifrån? Yael: Det finns olika sådana initiativ, till exempel på Dramaten. Marall Nasiri är en fantastiskt begåvad skådespelare som arbetar där. Hon är medveten om de specifika problem som rasifierade skådespelare möter. Hon ingår i någon sorts råd som bjuder in föreläsare som får prata med teatern om relationen mellan konst och andra idévärldar. De bjöd in mig att göra ett föredrag, Spelar det roll vem som spelar rollen? (se exempelvis ”Från färgblindhet till färgseende. Om representation, etnicitet och makt i scenkonsten” i Om ras och vithet i det samtida Sverige 2012), som handlar om rasifierade skådespelares situation. Det Marall Nasiri och det här rådet gör genom att bjuda in personer som talar om sådana ämnen liknar en sorts inominstitutionell aktionsgrupp. Tillsammans diskuterar de innehåll i de uppsättningar som de är med i och försöker höja medvetenhet och påverka budskap. Tova: Bra att det finns ett råd som hon och andra kan agera genom. Att vara den som ensam ska driva ett förändringsarbete inom en institution kan bli väldigt tungt. Speciellt om man inte är omgiven av andra som förstår och delar ens perspektiv, och speciellt om det perspektivet dessutom är grundat i en egen levd erfarenhet. Men kanske att en del av de utominstitutionella separatistiska initiativ som har tagits inom teatervärlden på sikt kan förändra sådan upplevd ensamhet i förändringsarbete. Jag tänker på separatism i relation till migrationserfarenheter, separatism utifrån erfarenheten att bli rasifierad på specifika sätt, separatism utifrån kön, sexualitet och så vidare. Sådana plattformar finns ju i teater-Sverige, och jag tror att de har inflytande på ett annat sätt än ett politiskt dekret någonsin kan. Separatism kan hjälpa en att stärka sin integritet; göra att man vågar driva saker och vågar säga nej till saker på ett annat sätt. Om man inte hela tiden är dömd att vara någon sorts solitär är det enklare att ta risker. Men det är ju också bra om det inte alltid är den som har en specifik kroppslig erfarenhet som måste driva kampen för att den erfarenheten ska få plats. Yael: Precis. Är det just jag som ska protestera mot att nazisterna marscherar på Yom Kippur? Eller är det alla i Göteborg som ska göra det? Jag känner en skådis. Det har hänt att folk har sagt till henne: ”Det har gått för långt nu, nu är det bara rasifierade som får roller…” De säger så i hennes närvaro, trots att hon själv är en sådan person. Men då säger hon ingenting. Hon tänker att de får ta den diskussionen själva, och att de kanske får en tankeställare när de inte får något svar. Tova: Jag förstår verkligen henne. Det är också en fråga om att välja hur mycket energi man vill investera i människor som uppenbarligen har någon typ av problem med att respektera en. Man kanske hellre vill kunna gå hem och ta hand om barn eller tvätt eller umgås med en partner eller med sina blommor snarare än att ha spenderat den dagens kraft på att bemöta sunk. Men en annan fråga: När jag förberedde den här intervjun läste jag lite i din rapport Transnationell kultur i marginalen (2010). Jag tyckte att det var spännande med alla dessa arrangemang som låg ekonomiskt utanför den statligt finansierade kulturen; alltså inte privatteatrar, utan saker som verkligen hände i den kulturekonomiska marginalen. Jag är intresserad av vilken betydelse den typen av arrangemang skulle kunna få i det offentliga kritiska samtalet. I vilken mån är de närvarande alls? Vad skulle det kunna få för betydelse om de var mer närvarande än de är? Yael: Projektet var en propå från Kulturrådet. De ville inkludera mer i det gemensamma kulturella utbudet. De ville veta vad som pågick, få tag på arrangörer och se till att de också kunde söka bidrag. De tänkte sig att det skulle kunna leda till större mångfald. Man skulle kunna fantisera om vad som skulle hända om det hade fungerat så. Men det är ett otroligt komplicerat mönster som gör att det här stannar i marginalen. Det är kopplat till segregation i var folk bor i de stora städerna, det är kopplat till fattigdom, det är kopplat till visummöjligheter, det är kopplat till att folk numera lever transnationellt och har band till människor som bor i olika delar av världen, det är kopplat till att man kan dela en nationell känsla med varandra som inte är samhörig med platsen man bor på, alla diasporor… Om det hade varit möjligt att dessa arrangemang var synliga för alla skulle våra förutfattade meningar och preferenser se annorlunda ut. Vi skulle konsumera kultur på ett sätt som vi inte gör idag. Vi som är majoriteten, mig inkluderad, vi tittar på det som står i de stora tidningarna. Okej, vi går på en del föreställningar hos friteatergrupper då och då – de som vi har lärt känna lite – men annars är det liksom inte så mycket. Tova: Nås du inte av någon mer underground kanal för kulturdistribution? Finns det inget som du har tillgång till som jag inte har tillgång till? Yael: Nej, jag tror inte det. Då, när jag höll på med projektet, så hade jag bättre insyn i dessa kanaler. Jag började med det som var synligt. Det var olika affischer som jag plötsligt uppmärksammade, affischer som ibland var på ett annat språk. Genom dessa affischer har jag i vissa fall kunnat komma till arrangörerna, konstnärerna och de platser där dessa tillställningar ägde rum. Men det var ju därför att uppsökande verksamhet var en del av min metod. I min vardag – nej. Den judiska grupp som jag tillhör är så pass etablerade och accepterade i Sverige. Vi befolkar kulturinstitutionerna och teatrarna. Jag är ansvarig för diverse teaterutbildningar genom mitt jobb, och brukar se till att mina studenter går till fria teatergrupper; jag medverkar i ett forskningsprojekt om fria dans- och teatergrupper i Göteborg. Men mer än så är det inte. Jag går inte på föreställningar på olika pizzerior i förorterna, jag besöker inte stora lokaler i norra Stockholm där man betalar tusen kronor för att få bordet dukat med champagne som man kan hälla över artisten som en del av arrangemanget… Du ska läsa bilagan till rapporten; där finns alla intervjuerna som visar hur raffinerade grejer som hela tiden pågår i marginalen på olika sätt. Det är helt sagolika berättelser. Det är en del som drivs av privata pengar och en del som har stöd från olika studieförbund. ABFs nya kundgrupp är ju invandrare istället för arbetare; det är dem som ABF vill utbilda nu. Det håller ABF vid liv att arrangera olika små studiecirklar. Samtidigt innebär det att alla dessa transnationella konstnärer får vara studiecirkelledare och därmed stanna på en lärarposition. De kan inte skriva i sitt cv att de har varit verksamma som konstnärer, och därför kommer de inte på fråga för kulturarbetsförmedlingen. Så studiecirklarna ger dem bröd, men håller dem utanför kulturekonomin. Precis som när det gäller genus, även om det har hunnit vädras lite mer, finns det så starka strukturer som håller tillbaka – och med strukturer menar jag ingenting abstrakt, utan jag menar allt det där som jag redan nämnt om segregation, ekonomiska förhållanden, visummöjligheter och våra sätt att värdera olika kulturuttryck. Även själva idén om integration. Tova: Att integrera också kan betyda assimilera? Yael: Precis. Det har funnits olika policys; plötsligt så skulle man inte få stöd om man fortsatte ha sina små etniska studiecirklar där den ”gamla” kulturen utövades. Det var dubbla budskap. Ibland har politiken velat satsa på det och sedan skulle man inte göra det för det skulle hindra integrationen. Men suget att få utöva de så kallade egna traditionerna är så pass starkt; folk söker sig till det. En del av detta håller sig lite vid sidan om. Alla lär sig inte språket, alla vill inte integreras. De vill hellre satsa egna pengar än söka de anslag som finns. De vill hellre göra fester så att de får in lite som de kan använda för att göra större fester där de kan bjuda in konstnärer och sångare från var det nu kan vara någonstans; kanske är det någon som just då befinner sig i Berlin som har möjlighet att komma med flyg och sova över hos någon av ens kompisar och sedan kan de uppträda. Och affischerna, de finns inne på små små pizzerior och andra ställen där man inte förväntar sig att det ska vara något kulturutbud. Då ska man kontakta den och den så får man en biljett och så finns det en buss som går från där och där till Västerås… och så är det tretusen personer som kommer och lyssnar. Tova: Det är ganska fantastiskt. Jag kan känna igen organisationsprinciperna från olika subkulturer som jag har varit delaktig i på olika sätt; anarkistisk-aktivistisk subkultur, queer subkultur, bdsmkulturen och den tidiga levande rollspels-kulturen. Vinst och förlust står inte alltid i centrum där: det är lusten att göra som spelar roll. Men det var något jag tänkte kring det du sa om policys för studiecirklar och integration. Där verkade det tydligen inte vara något som helst problem att politisk styrning spelade in direkt på hur kulturen får utövas, apropå idén om armlängds avstånd? Yael: Man kan tycka att det är bra om politikerna tar integrerande initiativ och försöker undergräva alltför stark separatism. Men att till exempel tro att det fyller en integrerande effekt att låta olika folkgrupper ha sina små cirklar parallellt med varandra på ett Folkets hus där de praktiskt taget stör varandra och konkurrerar om resurser är ett misslyckat försök till integration. Det är också misslyckat att försöka förbjuda folk att göra det som är deras, genom att till exempel skära ner på hemspråksundervisning. Tova: Det är svårt att förstå på vilket sätt man skulle bli mer pepp på att tala ett språk genom att inte få tala ett annat språk. Allt jag vet om att vara i språket handlar om att det ska vara rikt. Yael: Dessa problem är hela tiden tätt förknippade med politiken. Å ena sidan vill politiken väl, åtminstone i teorin. Å andra sidan gör de fel saker i praktiken. När vi pratar om att politikerna inte vågar göra någonting med teatern kanske detta kan tjäna som argument till att det är bättre om de låter bli. Jag vet inte. Tova: Förut när vi pratade om det där med politisk styrning av konsten nämnde du situationen i Israel. Det tänker jag hör samman med en fråga jag hade om kulturkritikens relation till den nationella diskursen i Israel. Vill du säga någonting om det?

Yael: Nationell diskurs är mer än en sak. Det finns olika nationella diskurser; olika sätt att definiera hur det nationella är. Definieras det efter hudfärg, medborgarskap, enligt vilka som bor där, vilka som föddes där? I Israel just nu, där regeringen är ultrahöger, drivs en väldigt stark nationell diskurs som vill koppla samman nationen med dess judiska invånare, och mer specifik de judiska invånare som har rätt åsikter. Alla de som har lite annorlunda åsikter kallas direkt för vänster, och vänster är det värsta man kan kallas för. Det har blivit skrattretande. Tack och lov finns fortfarande öppen journalistik och åtminstone en stor tidning som håller ställningarna. Och det finns modiga och raka personer i kulturen och konsten och överallt som protesterar. Så landet är delat, men styrningen är extremt smal. Vad gäller konsten kan man tycka att deras inställning är legitim i någon mening – de säger: ”Okej, ni får göra vad ni vill, det här är en demokrati, men ni ska i alla fall inte få ekonomiskt stöd för att ’smutskasta landet’, det får ni göra på er egen bekostnad.” Så ser det ut för de judiska konstnärerna, men en palestinsk teatergrupp – israeliska palestinier alltså – som gjorde ”fel” sak fick stänga sin verksamhet tills det blev så mycket hallå kring det att de fick lov att öppna igen. Tova: Så staten lägger sig i väldigt mycket? Yael: Oj, oj, oj. Som den där korkade kulturministern. Tova: Ställer sig den israeliska kulturkritiken emot staten då? Eller är kulturkritiken oense vad gäller detta? Yael: Den är oense, men det finns absolut starka kritiska röster mot den här tendensen, både i mainstream-media, sociala media och i sociala rörelser. Det är en pågående kamp. Bara för att ge ett mer detaljerat exempel kan jag berätta lite mer om filmen Foxtrot som jag pratade om tidigare. Det är en väldigt abstrakt och närapå symbolisk film. I den finns en scen där israeliska soldater väntar på en postering mitt ute i öknen och ska kontrollera de få bilar som passerar förbi. Så kommer det en bil mitt i natten med fem arabiska personer som har varit på fest eller så, och de blir kontrollerade. Precis innan bilen ska få åka iväg kastas det någonting från bildörren, som senare visar sig vara en burk, något de har druckit. Men då ropar en av soldaterna: ”handgranat!” I samma ögonblick börjar soldaterna att skjuta, för det är det de ska göra. Och alla i bilen blir dödade. Soldaterna hör av sig till sin chef. Det kommer någon sorts befäl som skäller lite på dem, men som även säger typ: ”Sånt händer.” Sedan tar de bilen med alla personer i och gräver ett djupt hål med en grävmaskin och begraver den hel. Det här är den scen som kulturministern har hört återberättad och det är därför hon tycker att filmen smutskastar landet; att den framställer det som att Israel utför och döljer förbrytelser. Regissören sa då att kulturministern inte förstår skillnaden mellan en metafor och en dokumentär. Det uppstod diskussion kring detta i media – vad är det för typ av metafor, är det verkligen så? En ganska öppensinnig person skrev att det visserligen är sant att kulturministern inte förstår metaforer, men att han inte heller hade velat ge stöd till denna film. I en miljö där Israel blir attackerade från många håll blir folk helt paranoida. Det finns ett extra problem med hur man framställs. I Sverige är det inte lika laddat. Visst finns stereotyper; Sverige som landet där alla flickor är villiga till exempel. Man kan bli sur eller man kan bli full i skratt över en sådan sak. Men i Israel är det mer allvarligt eftersom folk känner sig utsatta hela tiden. Det finns personer som är kritiskt lagda, men som tycker att kritiken liksom ska stanna inomhus. Man ska inte gå ut med kritiken, man ska vara försiktig med hur man gör, annars vänds det emot oss och så vidare. Jag tycker också att man kan urskilja ytterligare en linje som har att göra med att vi i denna postmoderna era börjar förstå att konsten och kulturen förmedlar någonting om faktiska realiteter; att det i varje liten berättelse går att återfinna de strukturer och ojämlikheter som vårt samhälle bygger på. Destabiliseringen av gamla idéer om litteraturen och konsten som en egen värld har börjat få genomslag, men det används ibland på sätt som inte är så bra. Det Israels högerstyre ger uttryck för är en tilltro till att konst- och kulturyttringarna säger någonting allvarligt, och att det därför bör tas på allvar – genom att hindras på olika sätt.

Tova: Det du säger om paranoian i systemet intresserar mig; rädslan för att kritiken ska undergräva och förstöra. Återigen känner jag igen någonting från subkulturella sammanhang som jag har rört mig igenom. ”Nej, vi ska inte prata om det här problemet utåt, för det kan negativa konsekvenser just nu när vi är så medialt misstänkliggjorda, det där löser vi när ingen lyssnar…” Jag tänker att det är en djupt mänsklig impuls. Samtidigt är min erfarenhet av hur den impulsen förvaltas i dessa communities att den har en farlig sida, därför att skapandet av vissa hemligheter också medför en grogrund för övergrepp. Kanske har jag bland annat därför ett ideal om kritiken som en röst som kan, får och vågar tala fritt; som förmår ta platsen att säga det som är obekvämt, som får saker att falla omkull så att man måste bygga upp det igen på ett annat sätt. Men så tänker jag att det idealet på ett lite obekvämt vis hakar i en fråga jag hade till dig gällande kritikens relation till olika former av hate speech (till exempel hets mot folkgrupp, som det ju i Sverige finns en tydlig lagstiftning mot). Av vissa krafter i vårt samhälle framställs den typen av talakter som att ”nu säger vi det som ingen får säga, men alla tänker”, och liknande. Min fråga var vilket ansvar kritiken har när det gäller att tala om det som genererar hat. För att försöka vara lite mer konkret kanske vi skulle kunna utgå från den receptionsstudie som du och Willmar Sauter gjorde, där ni påvisade att Mats Eks uppsättning av William Shakespeares Köpmannen i Venedig (Dramaten 2004) fick konsekvensen att antisemitiska positioner flyttades framåt hos publiken. Vad tänkte du kring föreställningens effekt, och hur såg processen kring undersökningen ut? Yael: Jag och Willmar Sauter hade sett föreställningen och reagerat på den som både judar och teatervetare. Vi tyckte att det var spännande eftersom det var en bejublad och framgångsrik föreställning samtidigt som det var så delade röster om den. Så hade vi också haft kontakt med Anat Gesser-Edelsburg, en israelisk forskare som i sin doktorsavhandling utvecklade en egen metod och teori för att mäta föreställningars politiska påverkan. Bland annat skrev hon om en turnerande skolföreställning som beskrev en gruppvåldtäkt. Hennes frågeformulär kunde visa att föreställningens våldtäktsskildring förstärkte idén att det var flickans fel att hon blev våldtagen. Påverkan av föreställningen sammanföll inte med den konstnärliga intentionen. Gesser-Edelsburg menar att en föreställning behöver vissa ingredienser för att påverka publiken åt rätt håll. Föreställningen måste hitta en gemensam värderingsgrund med sin publik, för att därifrån kunna förflytta gränserna lite längre. Om man från början presenterar ståndpunkter som publiken inte alls känner igen och håller med om är förändring inte möjlig. Så man måste skapa någonting gemensamt för att kunna flytta fram positionerna lite i sänder. I vår undersökning använde vi metoden hon har utvecklat för att undersöka hur publiken ändrar sina ståndpunkter. Publiken får fylla i ett formulär med samma frågor/påståenden före och efter föreställningen för att det ska gå att göra en statistisk jämförelse. När vi gjorde vår undersökning visade vi alla frågor för teatern i förhand, och de fick godkänna att vi ställde dem. De hjälpte oss med att hitta datum som fungerade och med att samla frågeformulären. Till saken hör att Willmar Sauter var där och föreläste för dem om Shakespeare, judar och så vidare, och de hade även en judisk dramaturg, chockerande nog… När vi fick våra resultat var Mats Ek själv väldigt förnärmad. Han trodde inte på våra siffror. Han accepterade inte att studien var statistiskt säkerställd. Ensemblen var nog också rätt skakade. De mådde inte bra av det där. Och det är klart; det är ingen som mår bra av något sånt. Vi förtydligade för dem att studien inte visade att de var antisemiter eller att Mats Ek var antisemit – inte ens att pjäsen var antisemitisk. Det bara finns vissa figurer i pjäsen som samverkade med val som gjorts i framställningen liksom med historia och samtid på ett sådant sätt att latenta antisemitiska strömningar väcktes till liv. Antisemitism, liksom kvinnohat, finns i vår kultur. Det är luften vi alla andas sedan lång tid tillbaka. I Sverige har vi inte varit tillräckligt medvetna och engagerade i det, vilket innebär att människor omedvetet bär på dessa föreställningar så att de poppar upp på ett kontrollöst sätt. Idén med alla typer av arbete mot stereotyper och fördomar är att man ska veta om att de finns där så att de inte styr oss och tar över oss. För mig påvisade undersökningen just denna latenta antisemitism. Sedan gjorde jag och Willmar samma undersökning i samband med två andra uppsättningar av Shakespeares Köpmannen i Venedig. Till den ena, som gjordes av Shakespeare på Gräsgården (2006), bjöd regissören in oss eftersom han var säker på att han hade löst problemet med pjäsens antisemitiska röst. Och jag kunde se vad han hade gjort och hade full respekt för det. Men det hjälpte inte; skillnaden i resultat var marginell i förhållande till Dramaten. Publiken påverkades fortfarande åt fel håll; alltså de höll i högre grad med om antisemitiska påståenden. Sedan gjorde vi undersökningen en tredje gång, på Deutsches Theater Berlin (2005). Vi ville göra det i Tyskland på grund av det speciella förhållande som där finns till judar. Vi såg den här föreställningen och tyckte att den verkligen var genomtänkt. Och Shylock spelades av en fantastisk skådespelare, Ulrich Matthes – jag är fortfarande kär i honom nu tio år senare. Föreställningen arbetade med att berätta om Tysklands ansvar för Shylocks handlingar; att det är Tyskland som har gjort Shylock till Shylock. Jag sa till Willmar: ”Om vi skulle få samma resultat här så betyder det att det är något fel på pjäsen.” Då sa han till mig: ”Vi kommer inte få samma resultat här.” Och lik förbannat fick vi det. Den här gången var förklaringen att en stor del av den äldre publiken växte upp under tiden efter kriget, och de var trötta på att få anklagelser för ”vad de gjort”. Även om den här föreställningen inte tryckte det i folks ansikten på ett brechtianskt sätt, även om det var subtilt, så märkte publiken det och de sköt det ifrån sig. Det var ganska skrämmande med högutbildade människor födda på 1930-talet som tyckte att det är judarna som är ansvariga för antisemitismen; att de kunde kryssa i det påståendet redan innan föreställningen, och sedan upprepa det igen efteråt. Tova: Du var ju inne på idén att det var något fel på texten – ska man förstå det som ett mått på hur dominant texten är i förhållande till föreställningens andra uttryck? Yael: Texten å ena sidan, men hur vi gestaltar saker och ting har så många dimensioner att vi inte i förväg vet hur det ska slå. I tanken kan någonting vara fantastiskt. Det finns en scen i Berlin-uppsättningen som jag aldrig glömmer, och som jag visar en inspelning av för mina studenter gång på gång. Det är Shylocks berömda monolog där han säger till Antonio ungefär: ”Förut spottade du på mig, nu passar det att komma att be om pengar, du kallade mig för hund förut, men har en hund pengar? Vad tycker du själv att jag ska göra, ska jag ge dig pengar som tack för att du spottade på mig igår?” Och när Ulrich Mahttes framställer detta blir hela hans kropp som en karikatyr på en jude. Från att ha varit en helt vanlig, kostymklädd börsmäklare (vilket alla är i den här scenen) blir han helt krokig och börjar prata en starkt jiddishfärgad tyska. Han böjer sig och gör rörelser med händerna – han blir en Der Stürmer-gestalt, liksom. När han sagt texten färdigt sträcker han på sig igen och blir sig själv. Det var förmodligen som en kalldusch för publiken. De stod inte ut med det. Och vid ett annat tillfälle kastar han sig på knä framför Antonio och torkar golvet med något litet. Associationen blir direkt till den här juden som under kristallnatten håller på och borstar gatan med en tandborste. Utan att ha några hakkors eller andra uppenbara symboler så var Förintelsen där. Till det sa publiken nej. Tova: När de går och ser Shakespeare tror de att de ska slippa deala med Förintelsens arv, kanske. Yael: Det är Shakespeare, men det är också Köpmannen i Venedig. De vill se den där elaka juden som vill skära bort en del av vårt hjärta. Tova: Jag tänker att det du berättat om dessa föreställningar utgör ett komplext och tydligt exempel på att det inte är så lätt att ta avstånd från det hat som strömmar i kulturen. Också det du sa om Gesser-Edelsburgs undersökning av hur pjäsen om gruppvåldtäkten kom att stärka en sexistisk kultur. Yael: De estetiska valen är bara en liten del av hur man gestaltar; man kommer inte ifrån det historiska sammanhanget. Publiken bär på sammanhanget; de är sammanhanget.

1 note · View note

easternlightningsv · 5 years ago

Text

Gud själv, den unike VIII

Gud är livets källa för alla ting (II)

Den grundläggande livsmiljö som Gud skapar åt mänskligheten

1. Luft

2. Temperatur

Den andra omständigheten är temperaturen. Alla vet vad temperatur är. Temperatur är något som måste finnas i en miljö som är lämplig för människans överlevnad. Om temperaturen är för hög, låt säga att den är högre än 40 grader Celsius, skulle den inte då vara mycket krävande för människor? Skulle det inte bli tröttsamt för dem att leva? Hur är det om temperaturen är för låg och går ner till minus 40 grader Celsius? Människor skulle inte klara det heller. Därför var Gud faktiskt mycket noggrann då han fastställde temperaturintervallet. Det temperaturintervall som människans kropp kan anpassa sig till sträcker sig huvudsakligen från minus 30 grader Celsius till plus 40 grader Celsius. Det är det huvudsakliga temperaturintervallet från norr till söder. I kalla regioner kan temperaturen troligen sjunka till mellan minus 50 och 60 grader Celsius. En sådan region är inte en plats där Gud låter människan leva. Varför finns det sådana kalla regioner? I det ryms Guds visdom och avsikter. Han låter dig inte komma nära sådana platser. Gud beskyddar platser som är för varma och för kalla, vilket innebär att han inte är beredd att låta människan leva där. De är inte till för mänskligheten. Varför skulle han låta sådana platser finnas på jorden? Varför skulle Gud skapa dem, om han inte lät människan leva eller existera där? I det ryms Guds visdom. Det innebär att grundtemperaturen i miljön för människans överlevnad också har blivit måttligt anpassad av Gud. Här finns också en lag. Gud skapade vissa fenomen som bidrar till att bevara en sådan temperatur, till att kontrollera den temperaturen. Vilka omständigheter används för att bevara den temperaturen? För det första kan solen ge människor värme, men kan människor hantera det om den blir för varm? Finns det någon som vågar närma sig solen? Finns det något instrument på jorden som kan närma sig solen? (Nej.) Varför inte? Det är för varmt. Det kommer att smälta när det kommer nära solen. Därför har Gud inrättat ett särskilt mått för solens avstånd till mänskligheten; han har utfört ett speciellt verk. Gud har en norm för det avståndet. På jorden finns också Sydpolen och Nordpolen. De är helt täckta med glaciärer. Kan människor leva på glaciärer? Är de lämpliga för mänskligt liv? (Nej.) Nej, så människor kommer inte att bege sig dit. Eftersom människor inte beger sig till Sydpolen och Nordpolen kommer glaciärerna att bevaras och spela sin roll, vilken är att kontrollera temperaturen. Förstår ni? Om inte Sydpolen och Nordpolen finns och solen alltid skiner på jorden kommer alla människor på jorden att dö av hetta. Är det bara dessa två fenomen som Gud använder till att kontrollera en temperatur som är lämplig för människans överlevnad? Nej, det finns också alla möjliga slags levande ting, som gräset på fälten, olika typer av träd och allehanda växter i skogarna. De tar upp solens värme och omvandlar solens värmeenergi för att reglera den temperatur som människor lever i. Det finns också vattenkällor, som floder och sjöar. Ytomfånget på floder och sjöar är inget som någon kan bestämma. Ingen kan kontrollera hur mycket vatten det finns på jorden, var vattnet rinner, i vilken riktning det rinner, vattenmängden eller flödets hastighet. Endast Gud vet. Dessa olika vattenkällor, bland annat grundvattnet och de floder och sjöar ovan mark som människor ser, kan också reglera temperaturen som människor lever i. Dessutom finns det olika geografiska formationer, som berg, slätter, kanjoner och våtmarker; dessa olika geografiska formationer och deras ytområden och storlek har alla en betydelse för temperaturregleringen. Om exempelvis ett berg har en radie på 100 kilometer så ger dessa 100 kilometer en 100-kilometereffekt. Gud har tänkt igenom hur många s��dana bergsområden och kanjoner som han har skapat på jorden. Bakom existensen av varje enskilt fenomen som Gud har skapat finns med andra ord en historia och den rymmer också Guds visdom och planer. Ta exempelvis skogar och alla typer av vegetation – ytområdet och storleken på det utrymme där de växer kan inte kontrolleras av någon människa, och ingen människa kan heller få sista ordet om dessa företeelser. Ingen människa kan heller kontrollera hur mycket vatten de suger upp och hur mycket värmeenergi de tar upp från solen. Det hela är inom området för vad Gud planerade när han skapade alla ting.

3. Ljud

4. Ljus

5. Luftflöde

Den dagliga mat och dryck som Gud bereder åt människan

2 Februari 2014

#ordet framträder i köttet #böcker #sanningen #guds ord #allsmäktige guds kyrka #allsmäktige gud #Österns blixt

0 notes