#bisarrt

[discofitta]

svtplay har stavat fel på regina spektors namn????

[aspiringsomethin]

Det vibrerar längst min nacke, sidorna av mina armar, på mina lår. Varje gång jag tar ett andetag känner jag ett belastat och ihåligt hjärta. Jag var inte beredd på att det här är en storm jag står maktlös i.

Det är bisarrt. Jag är helt ensam i världen. Nej, det stämmer inte. Jag har alla er. Men ärligt talat, vi är alla egentligen helt ensamma i världen. Vet ni det?

Jag vill inte vara så här omskakad. Jag vill vara stabil och bara må bra. Bara fokusera på allt det fantastiska jag har i livet, allt det pirriga jag har att se fram emot. Jag vet att jag har det. Tack för att jag har det.

Just nu känns det bara som att jag kastas runt i en virvel.

Vad omständigt det ska behöva vara att vara. Så pass tröttsamt att jag ger upp det här med att ge mig själv skit för det. Det ÄR vad det är.

Men samtidigt viskar någon röst: skärp dig. Eller skyll dig själv. Eller vad har du att må dåligt över?

Ytterligare en röst säger gå inte in dit! acceptera inte mörkret. kämpa, kämpa, kämpa mot stormen. Tänk om du aldrig kommer därifrån?

Jag är ledsen men jag är trött. Jag orkar inte kämpa längre. Jag mår dåligt om jag vill. Jag är svag om jag vill. Jag är osammanhängande, ostrukturerad och komplicerad om det är så du vill benämna det. Det är ok för mig. Jag kräver inget just nu. Drunkna på. Vi hittar ut sen.

Det är det här osammanhängande kaoset som är det egentliga normala för mig. Det svåra har varit att försöka hålla en fasad av ordning och reda. Det är ostrukturerat här inne. Visst kanske ni tycker det är rörigt men åtminstone så känner jag mig trygg. Det är jag. en uppgift, skit i allt annat? Jag kan göra jag. Så får allt omkring ordna sig istället.

Vet ni vad mer som är jag? Okontrollerad ilska och en panikartad frustration på min omgivning. Mängde av osäkerheter och bitterheter.

Vad är gränsen mellan acceptans och destruktivitet? Må bra kortsiktigt och må bra långsiktigt.

Men jag kan inte somna. Jag bara ligger och grubblar. Det räcker nu. Ut ur mitt system. Jag vill inte vara mellanmjölken. För det är resultatet av att lyssna på de där rösterna. Jag fixar inte det mer. Ge mig lavendermoln och regnbågar eller ge mig whiskeydrypt mörker.

Hur svårt ska det vara? Att bli den jag vill vara? Att göra det jag vill göra? Jag är less på att vara i förändringen, i förvirringens rum. Speciellt när jag känner all potential. Vet det som kan bli. Kommer bli? Jag kliar sönder för det är så obekvämt nu. Jag är en liten människa som klättrar för ett enormt trappsteg, jag har sista biten nu och snart är jag uppe. Jag vet att andra sidan ör nära men det gör att det känns så himla långt bort.

Andas in. Andas ut.

Det är en kamp att ständigt vara. Det är en kamp det här livet, i den här kroppen. Säg vad ni vill. Att jag är dramatiskt. Men det är det. Så blev det när dessa nervceller och genetiska komponenter rördes samman. Dramatiskt, kämpigt, komplicerat, ostrukturerat, osammanhängande. Ja, jag kan göra jag. Men jag sa inte att det är lätt.

Här, i slutet av monologen, i mitten av all acceptans, på gränsen till destruktivitet, tar jag till mig av mitt sista verktyg. Jag ber om hjälp. Inte från er. Jag älskar er men ni kan inte hjälpa mig här. Ni kan kortvarigt validera och bekräfta mig. Ge mig en flyktig känsla av att det löser sig. Sen går ni hem och lever era liv. Vi är alla ensamma, en påminnelse.

Jag ber om hjälp från universum. Från mig själv. Någon annan version av mig själv. Jag släpper taget om den och där jag är nu. Och jag litar på att snart, nångång, kommer universum och framtida jag ge mig svar. Riktning. Ork. Andrum. Allt jag behöver.

Ingenting vill jag längre kräva av mig. Släppa alla måsten, släppa rädslan, skambeläggandet, skuldbeläggandet, kontrollbehovet. Det enda jag begär av mig nu är tro. Jag tänkte säga tillit. Men tillit är svårt med lite bevis. Tron kräver inte bevis. Det kan gå på ren vilja och hopp. Helt enkelt för man inte har något annat val.

Så nu tror jag att det kommer att ordna sig. Om inte annat för att det finns för mycket jag vill, behöver och orkar för att närma mig alternativet.

Jihyun Yun, from Some Are Always Hungry; “Reversal”

[Text ID: “I so want to survive this. Please lead me whole into another season so I may dare begin again.”]

[idagnyheter]

”Fulräkning och pajkastning när regeringen pratar klimatet”

Det är utmärkt att regeringen vill sänka tonen och arbeta mer konstruktivt, det är vi många som efterfrågar. Men att använda regeringskansliets resurser för felaktiga beräkningar om motståndarnas klimatpolitik bidrar inte till att nå några klimatmål. Det är rent bisarrt att två av regeringens ministrar ägnar sin energi åt att kasta pajer på det här sättet. Vi förstår att regeringen är under…

[perabl]

Febernatt

Hade en sådan där natt där jag var fullt sysselsatt med ett hopplöst omöjligt och smått bisarrt projekt. Den här gången handlade det om att jag skulle baka amerikanska bisquits, som jag förvisso gärna gör eftersom det är väldigt gott till frukost. Men den här gången behövde det vara en viss specifik vikt på varje enskild bulle. Annars fungerade det inte. Och jag höll på med detta i stort sett…

[evebadia]

Lógica absurda. #design #artwork #blush #grid #raster #glitchart #digitalillustration #fashionillustrator #bisarrt #bizarreallure #cyberkvinna #absurdlogic #jazzercise #colourpop #pastel #dissenygràfic

[bizarreallure]

Troll King trolling himself Or "Presidential Discourse"

[viktorfredriksson]

Oscarstippning 2021

Sent omsider är det dags för årets Oscarsgala. Efter det kanske tuffaste året någonsin för filmbranschen råder det såklart andra förutsättningar än vanligt. Många filmer med planerad premiär under fjolåret har blivit framflyttade, och möjligheten att uppleva de filmer som faktiskt har släppts har varit mycket begränsad. Att uppmärksamma bra filmer känns därför viktigare än någonsin. 

Oscarsgalan är den 93:e i ordningen. Den kommer, precis som föregående två år, inte ha någon enskild värd. På grund av omständigheterna kommer galan att hållas på både Dolby Theatre och Union Station i Los Angeles samtidigt. Exakt på vilket sätt återstår att se, men galans producenter har sagt att »the plan is to stage an intimate, in-person event at Union Station in Los Angeles, with additional show elements live from the Dolby Theatre in Hollywood.«

I vanlig ordning har jag tippat samtliga kategorier – vinnare i fetstil. 

Best Picture

“The Father” (David Parfitt, Jean-Louis Livi and Philippe Carcassonne, producers)

“Judas and the Black Messiah” (Shaka King, Charles D. King and Ryan Coogler, producers)

“Mank” (Ceán Chaffin, Eric Roth and Douglas Urbanski, producers)

“Minari” (Christina Oh, producer)

“Nomadland” (Frances McDormand, Peter Spears, Mollye Asher, Dan Janvey and Chloé Zhao, producers)

“Promising Young Woman” (Ben Browning, Ashley Fox, Emerald Fennell and Josey McNamara, producers)

“Sound of Metal” (Bert Hamelinck and Sacha Ben Harroche, producers)

“The Trial of the Chicago 7” (Marc Platt and Stuart Besser, producers)

David Finchers »Mank« är galans mest nominerade film (tio stycken) men favoritskapet i den största kategorin ligger hos Chloé Zhaos lågmälda neo-Western »Nomadland«, med vinster på Producers Guild Award (PGA), Directors Guild Award (DGA), BAFTA och Golden Globe. 

Det enda som talar emot »Nomadland« är vinsten för »The Trial of the Chicago 7« på Screen Actors Guild Awards (SAG). Det är ett pris som historiskt sett har korrelerat starkt med vinnaren för Bästa Film på Oscarsgalan – främst på grund av att skådespelare är den största röstande grenen inom Akademin. Faktum kvarstår dock att »Nomadland« inte ens nominerades för Best Ensembe (som är motsvarande Best Picture på SAG) eftersom filmen inte har någon ensemble, utan drivs av Frances McDormands ensamma huvudkaraktär. 

De som utmanar närmast efter »The Trial of the Chicago 7« är »Minari« och »Promising Young Woman«. De senaste åren har som bekant bjudit på flera skrällar (»Moonlight« och »Parasite«), och därmed är kampen långt ifrån avgjord, men i år känns inte utmanaren lika tydlig. Aaron Sorkin misslyckades med att landa en nominering för bästa regi för »The Trial of the Chicago 7«, och momentum för »Minari« och »Promising Young Woman« känns inte tillräckligt starkt för att lyckas hela vägen. Själv har jag endast haft möjlighet att se fem av de åtta nominerade (ej sett »The Father«, »Minari« eller »Sound of Metal«). De jag har sett har hållit hyfsad jämnhög kvalitet, utan att riktigt nå hela vägen. 

Best Director

Thomas Vinterberg (“Another Round”)

David Fincher (“Mank”)

Lee Isaac Chung (“Minari”)

Chloé Zhao (“Nomadland”)

Emerald Fennell (“Promising Young Woman”)

Oavsett om »Nomadland« går hela vägen eller ej så tror jag att Chloé Zhao står mer eller mindre ohotad för sin regi. Vid vinst blir hon blott den andra kvinnan i filmhistorien (efter Kathryn Bigelow för »The Hurt Locker«) att lyckas med det. 

Best Actor in a Leading Role

Riz Ahmed (“Sound of Metal”)

Chadwick Boseman (“Ma Rainey’s Black Bottom”)

Anthony Hopkins (“The Father”)

Gary Oldman (“Mank”)

Steven Yeun (“Minari”)

Om Hopkins skulle ta hem det vore han som 83-åring den äldsta vinnaren i kategorin någonsin. Riz Ahmed skulle vara den första muslimska mannen. Allting talar dock för Chadwick Boseman, som endast 43 år gammal gick bort i cancer i augusti i fjol. 

Best Actress in a Leading Role

Viola Davis (“Ma Rainey’s Black Bottom”)

Andra Day (“The United States v. Billie Holiday”)

Vanessa Kirby (“Pieces of a Woman”)

Frances McDormand (“Nomadland”)

Carey Mulligan (“Promising Young Woman”)

Förmodligen galans mest öppna kategori på förhand, då samtliga fem har vunnit priser under galasäsongen. Vanessa Kirby kan sannolikt räknas bort men övriga fyra har alla reella chanser. Andra Day tror jag dock faller bort på grund av att filmen inte är lika populär (och därmed sedd) som de övriga. Vidare har Frances McDormand redan belönats med två Oscars tidigare, den senaste för bara tre år sedan. Även Viola Davis har varit en återkommande favorit hos Akademin. I »Ma Rainey’s Black Bottom« spelar hon en fysisk och utagerande roll, vilket brukar premieras i sammanhanget. Min röst faller dock på Carey Mulligan. Hon har inte nominerats sedan genombrottet i »An Education« för elva år sedan, men är en personlig favorit med starka roller i bland annat »Drive«, »Inside Llewyn Davis« och »Shame«. Hennes roll i »Promising Young Woman« är en av årets mest debatterade – förmodligen på både gott och ont. 

Best Actor in a Supporting Role

Sacha Baron Cohen (“The Trial of the Chicago 7”)

Daniel Kaluuya (“Judas and the Black Messiah”)

Leslie Odom Jr. (“One Night in Miami”)

Paul Raci (“Sound of Metal”)

Lakeith Stanfield (“Judas and the Black Messiah”)

Allt pekar på att Kaluuya kraftfulla gestaltning av Fred Hampton räcker för vinst. Hans största risk är förmodligen att Stanfield är nominerad i samma kategori för samma film, vilket skulle kunna »stjäla« röster från Kaluuya, men det ska mycket till. 

Best Actress in a Supporting Role

Maria Bakalova (‘Borat Subsequent Moviefilm”)

Glenn Close (“Hillbilly Elegy”)

Olivia Colman (“The Father”)

Amanda Seyfried (“Mank”)

Yuh-jung Youn (“Minari”)

Glenn Close har tidigare aldrig vunnit en Oscar, trots sju nomineringar. Så sent som 2019 var hon favorittippad för sin roll i »The Wife« men föll på målsnöret mot Olivia Colman. En slags hedersoscar vore därför inte otänkbart, men givet den relativit anonyma filmen hon är nominerad för tror jag inte det kommer hända. Bisarrt nog är Maria Bakalova en av favoriterna, men efter att SAG och BAFTA gått till Yuh-jjung Youn är det hennes statyett att förlora. 

Best Animated Feature Film

“Onward” (Pixar)

“Over the Moon” (Netflix)

“A Shaun the Sheep Movie: Farmageddon” (Netflix)

“Soul” (Pixar)

“Wolfwalkers” (Apple TV Plus/GKIDS)

Ett annat år vore hyllade »Wolfwalkers« ett säkert bet, men »Soul« är en av Pixars bästa och mest kreativa skapelser på många år. Dessutom nominerad för ljud och musik. 

Best Adapted Screenplay

“Borat Subsequent Moviefilm.” Screenplay by Sacha Baron Cohen, Anthony Hines, Dan Swimer, Peter Baynham, Erica Rivinoja, Dan Mazer, Jena Friedman, Lee Kern; Story by Sacha Baron Cohen, Anthony Hines, Dan Swimer, Nina Pedrad

“The Father,” Christopher Hampton and Florian Zeller

“Nomadland,” Chloé Zhao

“One Night in Miami,” Kemp Powers

“The White Tiger,” Ramin Bahrani

Best Original Screenplay

“Judas and the Black Messiah.” Screenplay by Will Berson, Shaka King; Story by Will Berson, Shaka King, Kenny Lucas, Keith Lucas

“Minari,” Lee Isaac Chung

“Promising Young Woman,” Emerald Fennell

“Sound of Metal.” Screenplay by Darius Marder, Abraham Marder; Story by Darius Marder, Derek Cianfrance

“The Trial of the Chicago 7,” Aaron Sorkin

En duell mellan »Promising Young Woman« och »The Trail of the Chicago 7«. Personligen tycker jag att Sorkin har gjort mycket som är av betydligt högre kvalitet än »The Trial...«. 

Best Original Song

“Fight for You,” (“Judas and the Black Messiah”). Music by H.E.R. and Dernst Emile II; Lyric by H.E.R. and Tiara Thomas

“Hear My Voice,” (“The Trial of the Chicago 7”). Music by Daniel Pemberton; Lyric by Daniel Pemberton and Celeste Waite

“Húsavík,” (“Eurovision Song Contest”). Music and Lyric by Savan Kotecha, Fat Max Gsus and Rickard Göransson

“Io Si (Seen),” (“The Life Ahead”). Music by Diane Warren; Lyric by Diane Warren and Laura Pausini

“Speak Now,” (“One Night in Miami”). Music and Lyric by Leslie Odom, Jr. and Sam Ashworth

Om en låt från den filmen kan nomineras så kan den väl lika gärna vinna?

Best Original Score

“Da 5 Bloods,” Terence Blanchard

“Mank,” Trent Reznor, Atticus Ross

“Minari,” Emile Mosseri

“News of the World,” James Newton Howard

“Soul,” Trent Reznor, Atticus Ross, Jon Batiste

Trent Reznor och Atticus Ross är dubbelt nominerade och vinnare är förmodligen någon av dessa två filmer.  

Best Sound

“Greyhound,” Warren Shaw, Michael Minkler, Beau Borders and David Wyman

“Mank,” Ren Klyce, Jeremy Molod, David Parker, Nathan Nance and Drew Kunin

“News of the World,” Oliver Tarney, Mike Prestwood Smith, William Miller and John Pritchett

“Soul,” Ren Klyce, Coya Elliott and David Parker

“Sound of Metal,” Nicolas Becker, Jaime Baksht, Michelle Couttolenc, Carlos Cortés and Phillip Bladh

Titeln skvallrar om var krutet har lagts. Allt annat än vinst vore ett misslyckande.

Best Costume Design

“Emma,” Alexandra Byrne

“Mank,” Trish Summerville

“Ma Rainey’s Black Bottom,” Ann Roth

“Mulan,” Bina Daigeler

“Pinocchio,” Massimo Cantini Parrini

Best Animated Short Film

“Burrow” (Disney Plus/Pixar)

“Genius Loci” (Kazak Productions)

“If Anything Happens I Love You” (Netflix)

“Opera” (Beasts and Natives Alike)

“Yes-People” (CAOZ hf. Hólamói)

Best Live-Action Short Film

“Feeling Through”

“The Letter Room”

“The Present”

“Two Distant Strangers”

“White Eye”

Best Cinematography

“Judas and the Black Messiah,” Sean Bobbitt

“Mank,” Erik Messerschmidt

“News of the World,” Dariusz Wolski

“Nomadland,” Joshua James Richards

“The Trial of the Chicago 7,” Phedon Papamichael

Best Documentary Feature

“Collective,” Alexander Nanau and Bianca Oana

“Crip Camp,” Nicole Newnham, Jim LeBrecht and Sara Bolder

“The Mole Agent,” Maite Alberdi and Marcela Santibáñez

“My Octopus Teacher,” Pippa Ehrlich, James Reed and Craig Foster

“Time,” Garrett Bradley, Lauren Domino and Kellen Quinn

Best Documentary Short Subject

“Colette,” Anthony Giacchino and Alice Doyard

“A Concerto Is a Conversation,” Ben Proudfoot and Kris Bowers

“Do Not Split,” Anders Hammer and Charlotte Cook

“Hunger Ward,” Skye Fitzgerald and Michael Scheuerman

“A Love Song for Latasha,” Sophia Nahli Allison and Janice Duncan

Best Film Editing

“The Father,” Yorgos Lamprinos

“Nomadland,” Chloé Zhao

“Promising Young Woman,” Frédéric Thoraval

“Sound of Metal,” Mikkel E.G. Nielsen

“The Trial of the Chicago 7,” Alan Baumgarten

En stenhård duell mellan »Sound of Metal« och »The Trial of the Chicago 7«. Personligen har jag tyvärr inte hunnit se den förra än. Däremot kan jag konstatera att korsklippningen i den senare är helt central för filmens energi. Redan i filmens första minuter utnyttjas detta på ett effektivt sätt. 

Best International Feature Film

“Another Round” (Denmark)

“Better Days” (Hong Kong)

“Collective” (Romania)

“The Man Who Sold His Skin” (Tunisia)

“Quo Vadis, Aida?”(Bosnia and Herzegovina)

Best Makeup and Hairstyling

“Emma,” Marese Langan, Laura Allen, Claudia Stolze

“Hillbilly Elegy,” Eryn Krueger Mekash, Patricia Dehaney, Matthew Mungle

“Ma Rainey’s Black Bottom,” Sergio Lopez-Rivera, Mia Neal, Jamika Wilson

“Mank,” Kimberley Spiteri, Gigi Williams, Colleen LaBaff

“Pinocchio,” Mark Coulier, Dalia Colli, Francesco Pegoretti

Best Production Design

“The Father.” Production Design: Peter Francis; Set Decoration: Cathy Featherstone

“Ma Rainey’s Black Bottom.” Production Design: Mark Ricker; Set Decoration: Karen O’Hara and Diana Stoughton

“Mank.” Production Design: Donald Graham Burt; Set Decoration: Jan Pascale

“News of the World.” Production Design: David Crank; Set Decoration: Elizabeth Keenan

“Tenet.” Production Design: Nathan Crowley; Set Decoration: Kathy Lucas

Best Visual Effects

“Love and Monsters,” Matt Sloan, Genevieve Camilleri, Matt Everitt and Brian Cox

“The Midnight Sky,” Matthew Kasmir, Christopher Lawrence, Max Solomon and David Watkins

“Mulan,” Sean Faden, Anders Langlands, Seth Maury and Steve Ingram

“The One and Only Ivan,” Nick Davis, Greg Fisher, Ben Jones and Santiago Colomo Martinez

“Tenet,” Andrew Jackson, David Lee, Andrew Lockley and Scott Fisher

Oscarsgalan sänds på TV4 från kl. 00:20 i natt.

[fancybelieverdinosaur]

Imagine the social media comments if this had been women's football 😡 svt,se/sport/fotboll/bisarrt-sjalvmal-av-getafe-efter-horribelt-misstag

I dont even want to think about that

[whitewaterpaper]

Ryttare i Blått (1959) [PdH#03] [SE]

Jodå. SVT fortsätter bjuda på Hillman-thrillers, och jag fortsätter se dem.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

John Hillman reser till England för att bistå Scotland Yard med sina kunskaper (bisarrt vad de skulle behöva en svensk privatdetektiv till) och hans fru Kajsa reser till Strömsholm för en kurs med Blå Stjärnan (en frivillig försvarsorganisation med specialisering på djur). Så det blir upp till Freddie och att hålla ställningarna på kontoret. Dvs, han skall svara i telefonen och säga nej till alla uppdrag, och ungefär i den ordningen. Det går sådär. När en kvinna ringer in om ett mord där liket försvann beger han sig åstad. Till Strömsholm. Där en mystisk ryttare hemsöker ängarna...

Den här filmen har ett stort problem: Freddy Sjöström (Nils Hallberg). Han tar för stor plats och bidrar med på tok för lite. Han funkade lite som comic relief i "Damen i Svart" där han inte är lika framträdande. Här står det klart att han är puckad, inkompetent och inte rolig för fem öre. Att John Hillman nästan inte förekommer i filmen, funkar förvånansvärt bra. Kajsa Hillman (Annalisa Ericson) klarar sig bra på egen hand och bär upp filmen förvånansvärt bra. Synd att man på manusstadiet inte vågade lita på det och gav Freddie en sådan framträdande roll. Som deckarmysterium är det här en spretig och tämligen oinspirerad historia. Mycket av handlingen spolieras av det faktum att Git Malmström (Gio Petré) så uppenbart är inblandad på något vis, det blir liksom lite för uppenbart när hon står och hånler i skuggorna i tid och otid. Och om det är en brist i regin eller ett medvetet val är svårt att säga. Hennes djupa agg mot Kerstin Renman (Mona Malm) är lite svår att förstå den med... Speciellt sedan hon uppenbart valt någon annan än Gits span Henrik. Men stalkers arbetar sällan efter oss dödligas logik.

Vi får se Björn "Dynamit-Harry" Gustavsson glimta förbi i en liten roll igen, denna gång polisen Boman. Ser i rollistan dessutom att Sven Wollter spelar pressfotograf. Kul.

Länkar:

Filmen @ Vodeville.

Filmen @ SVT Play. 🆓 (Kan ses till 26.12.2019).

Filmen @ IMDb.

Svenska Blå Stjärnan @ Wikipedia.

Damen i Svart @ White Water Paper.

Mannekäng i Rött @ White Water Paper.

[discofitta]

VEM på redaktionen trodde det skulle va roligt å sexigt med STATISTIK???!!!!!!!!!!! som mellanspel

[ihatecispeople]

så jävla bisarrt att ha småbröder, en av dem använde både felstavningen väll och ordet överskådlig i samma sms. var fan lärde han sig det

[idagnyheter]

Bisarrt att behålla Bromma när inrikesflyget flyttar

Nu har Stockholms stad sagt upp hyresavtalet för Bromma flygplats som en naturlig följd av att nu även flygbolaget Bra har flyttat till Arlanda och därmed går över 90 procent av trafikunderlaget förlorat. Allt som återstår nu, förutom regeringsplanet, är ett mindre antal aktörer som inte i längden kan motivera flygplatsen ekonomiskt, trots de stora subventionerna av tomträttsavgälden som…

[stolligaseptember]

Har du någonsin sett medleyt som var mellanakten i vår svenska Eurovisionfinal år 2000? :) Det är inget Love, Love, Peace, Peace men den är epic på sitt sätt XD Det var väl kan man säga gamlingarnas farväl till Eurovision innan det underbara vansinnet drog igång de följande åren (ja förutom Carola då som inte gav sig förrän Lordi mosade henne). Det finns att se i SVTs Öppet arkiv, de har hela programmet men mellanakten börjar ungefär 1:20 in. Ganska bisarrt att se hur gammalt allt verkar...

jag kan inte säga att jag kommer ihåg det, med tanke på att jag var 3 vid tillfället den första melodifestivalen jag faktiskt har minnen från är den 2002; jag tror jag fick mina föräldrar att spela in finalen så att jag hade det på en vhs som gick på repeat där några månader

och även om vi inte har tid att unpacka allt som pågick där, några noter;

jag har jättesvårt att vrida mitt huvud runt det faktumet att vi faktiskt hade en live orkester så sent som 2000

lena ph kan liksom. Get It.

och även om det verkligen var många gamla godingar, så var det ju inte bara carola som hängde i ett tag till; lena ph vann ju 2004, och arja saijonmaa var ju med igen så sent som i år

varför har vi gett upp interaktiva scener, det var ju SKITKUL

lotta engberg i glasögon var. En Upplevelse.

att lasse holm är med ger det hela en väldig diggiloo-vibe

björn skifs: “ligger naken- VAKEN”

det tidiga 2000-talet och. skinnbyxor.

[evebadia]

Day 50: Getting away with it. #design #textiledesign #repeatpattern #graphicart #opart #fashionillustrator #lifestyleillustration #glitchaesthetic #bizarreallure #bisarrt #digitalillustration #collage #colorseparation #graphicdesign #springfashion #getaway #pixelart #glitchaesthetic #blur

[bizarreallure]

khromakathedral

[ildirigente]

Hej! Tycker du att det var rätt beslut att gå skilda vägar med Allegri? /Elias

Ja, det tycker jag. Allegris tränargärning i Juventus hade otvivelaktigt nått sin slutdestination. Det går inte att backa in i framtiden. Glaset har varit halvtomt en längre tid. Nu behövs det fyllas på med ny energi.

Därmed är också en era över. Allegri lämnar oss med goda minnen från framför allt de tre första säsongerna. Under den perioden visade han sina stora förtjänster som tränare. Hans taktiska flexibilitet föll väl ut, matchcoachningen skördade framgångar och den periodiserade träningen gav utdelning. Livorno-sonens bekymmerslösa inställning där allt tycktes vara möjligt tog skruv. Självförtroendet smittade av sig på spelarna.

Men, någonting gick sönder i Cardiff. Allegri har ofta sökt sig fram genom varje säsong för att till slut hamna rätt. Han har uppvisat en svåröverträffad fingertoppskänsla. De senaste två säsongerna har han däremot trevat i mörkret utan att någonsin få alla delar att falla på plats. Man har hela tiden haft känslan att lagbygget varit ofullständigt. Att Allegri knallat omkring med en sten i skon som han inte lyckas göra sig av med.

Allt det som tidigare var hans styrka som tränare har istället blivit ett tillkortakommande. Taktisk mångsidighet och spelarrotation har förvandlats till ett experimenterande ofog utan slutprodukt. Det har inte funnits någon rytm i spelet, och när man väl hamnat i otakt har han inte lyckats svänga tillbaka pendeln. Allegris Juventus hade tidigare som vana att växla upp under våren, men den här säsongen gick man för det mesta på tomgång. Avsaknaden av ett tydligt grundspel har skapat en identitetslös grå massa av ingenting. Varken hackat eller malet. Spelargruppen har lidit som en direkt följd av detta.

En fotbollsledare kan bevisligen uppnå framgång oavsett om den är en utpräglad processtränare, likt Guardiola, eller en flexibel kameleont, som Allegri. Huvudsaken är att spelarna förstår tränarens budskap och att den slutgiltiga målbilden uppfylls. Men om det sker en tydlig regression i det taktiska upplägget, i kvaliteten på utförandet, när man inte längre ser spelarna utvecklas, ja, då kvittar det vilken typ av tränare man är. Lyckas du inte bryta den negativa spiralen så är ditt öde snart beseglat.

Allegri har tyvärr varit oförmögen att vända utvecklingen. Juventus trupp är möjligtvis inte så väl sammansatt som många vill tro. Men, det går definitivt att sätta en större prägel på laget än vad som nu är fallet. Och samtidigt vinna. Planlösheten har hunnit ifatt Allegri. Från 2017/18 och framåt har Juventus överlag presterat en undermålig fotboll. Den har varit temposvag och riskminimerande. Mycket av det offensiva spelet har gått via kanterna och ett ofta uddlöst inläggsspel. Ingen aggressiv bollerövring eller koordinerat presspel. Ytterst sällan får vi se genomskärare, kombinationsspel och vertikalisering. Det centrala hotet i banan har för det mesta lyst med sin frånvaro.    

I en tid då klubbledningen fortsätter varumärkesbyggandet med oförminskad styrka vill man uppenbarligen ha någonting mer. Elva, tolv fullfjädrade insatser per säsong räcker inte. Allegri säger på sin avskeds-PK att han inte förstår vad “vacker fotboll” är för något. Det var kanske det som ytterst blev hans fall. Allegri säger vidare att “de största matcherna och troféerna vinns av de klubbar som har den bästa defensiven.” Analysen han gör av förlusten i Cardiff är inte att Real Madrid bedrev ett bättre anfallsspel, utan att Juventus försvarade sig sämre. Jag tycker att det är en ganska verklighetsfrånvänd slutsats som beskriver rätt väl varför han inte tränar Juventus nästa säsong.

Jag var aldrig känslomässigt investerad i Allegris tränargärning på det sätt jag var med Conte och Lippis Juventus. Under dem senares regi kändes varje seger extra upplyftande, och varje förlust särdeles tung. Men den initiala skepticism som jag hade för Allegri förbyttes ganska snart av en stor respekt. Max har haft en enastående förmåga att karva fram resultat, inte sällan med ryggen mot väggen. Jag har inga illusioner om att det blir en lätt uppgift att ersätta honom. Hans efterträdare har stora skor att fylla. Elva titlar på fem säsonger skojar man inte bort i första taget. Han går till historien som en av Juventus största tränare efter Trapattoni (1) och Lippi (2).

Men det är inte bara på tränarfronten en nytändning behövs. Hela atmosfären runt klubben är, bisarrt nog, direkt nedslående för tillfället. Det var länge sedan jag upplevde en sämre energi runt den vitsvarta piazzan. Någonting måste göras åt den usla decibelnivån på Juventus Stadium. Utan organiserade och passionerade ultras blir det inget tryck. Det går inte att förvänta sig att några random julgranar ska utgöra den tolfte spelaren. De två första säsongerna under Conte var det en fullständigt magisk stämning. “Una bolgia”. En ointaglig borg. Idag har skådeplatsen för Juventus framgångar förvandlats till en PL-teater. En sorglig utveckling. ‘Ndrangheta-maffians infiltrering i Curva Sud förstörde så jävla mycket.

Hur som helst. Idag firar vi den åttonde raka Scudetton - något jag inte tar för givet - och ger samtidigt Allegri och Barzagli den avtackning de förtjänar!