#att leva i framtiden

[andiatas]

H.M. The King's speech at the state banquet in connection with the state visit from the Republic of Finland

Herr Republikens president, Fru Innes-Stubb, Herr talman, Herr statsminister, Statsråd, Excellenser, Mina damer och herrar,

Det är med stor glädje som Drottningen och jag välkomnar Er, Herr president och Fru Innes-Stubb, till Sverige. Traditionen bjuder att den finländska presidenten avlägger sitt första statsbesök i vårt land. Den tycker jag att vi fortsätter värna om – liksom våra nära och goda relationer!

Herr president,

Ni är det sjätte finländska statsöverhuvudet som jag nu har nöjet att möta. Mitt första statsbesök till Finland ägde rum redan år 1974. Som ung Kung hade jag då äran att tas emot av den finländska presidenten, Urho Kekkonen.

Ärade gäster,

I dag står våra länder närmare varandra än någonsin tidigare i modern tid. Vi är geografiskt, historiskt och kulturellt sammanflätade. 600 år av gemensam historia har satt sina spår.

De starka och täta kontakterna mellan Finland och Sverige tar sig uttryck på många olika sätt. Natoprocessen är ett utmärkt exempel på när våra länder samarbetat mycket nära och förtroligt för att slutligen bli fullvärdiga medlemmar i alliansen.

Nu inleds en ny säkerhetspolitisk era efter många år av alliansfrihet. Våra länders relationer fördjupas härmed ytterligare. Det nordiska försvarssamarbetet förstärks också av att hela Norden ingår i Nato. Man får nog gå tillbaka till Kalmarunionen för att hitta så starka band mellan de nordiska länderna.

Vi står också enade i vårt stöd till Ukraina. Rysslands anfallskrig är en stor tragedi och ett hot mot vår frihet och säkerhet. Det fortsatta stödet till Ukraina är avgörande för en fredlig utveckling även i vår region.

Ärade gäster,

Högteknologiska innovationer och vidsträckta skogar – båda viktiga faktorer för en hållbar framtid – förenar Finland och Sverige. Liksom vår vilja att samarbeta kring Arktis och att rädda Östersjöns havsmiljö. Allt detta bottnar i vår kärlek till naturen – till skogen, sjöarna och havet. Tove Jansson sätter ord på denna gemensamma känsla, som även delas av Mumintrollet, i boken ”Kometen kommer.”

”Han tänkte på hur förfärligt mycket han älskade allting, skogen och havet, regnet och vinden, solskenet och gräset och mossan och hur omöjligt det vore att leva utan alltsammans.”

Herr president,

Det finländska folket har mycket att vara stolta över. Och då har jag inte nämnt alla era framgångsrika kompositörer, konstnärer, formgivare, arkitekter och idrottare. Eller att ni är världens lyckligaste folk – för sjunde året i rad! Faktum är att alla nordiska länder befinner sig på topp 10. Det säger väl ändå något om Norden!

Jag skulle även vilja lyfta fram den nyligen genomförda finska presidentvalskampanjen som kännetecknades av god anda och respektfull ton. Här är Ert land en förebild för många andra länder.

Herr president,

Finland har alltid en plats i svenska folkets hjärtan. Vi är grannar, vänner och familj, med så mycket som förenar oss. Låt oss hålla hoppet levande och möta omvärldens utmaningar – tillsammans!

För Er, herr Republikens president, för Republiken Finland, för banden mellan våra länder och folk – då som nu och in i framtiden – föreslår jag en skål.

Speech held by H.M. King Carl XVI Gustaf at the Royal Palace in Stockholm on April 23, 2024.

[idagnyheter]

Noterat av DN:s läsare den 1 november

Tydligen är det svårt att förstå att det vi inte vill betala vid pumpen idag studsar tillbaka på oss många gånger om i framtiden som katastrofer som den i Spanien.Ronald Hedblad, Visby Försvaret säga nej till vindkraftverk i Östersjön av militära skäl. Har ÖB inget ansvar för att Sverige, som han säger sig skydda, har en biotop som svenskarna kan leva i på lång sikt? Vad har vi Försvarsmakten…

[cleangreen1]

Revitalize Your Space: Upptäck Clean Green Living i Sverige

I det förtrollande landet Sverige, där luften är ren och naturen frodas, är det en kulturell strävan att upprätthålla ett rent och grönt boende. Städtjänster för bostäder och innovativa rengöringsmedel spelar en avgörande roll för att se till att hem gnistrar och bidrar till en hälsosammare miljö. Låt oss fördjupa oss i en värld av bostadsstädning och rengöringsmedel i Sverige, där renlighet inte bara är en syssla utan ett sätt att leva.

En svensk affär med renlighet:

I Sverige,städtjänster för bostäder är mer än bara en bekvämlighet; de är ett engagemang för livskvalitet. Med fokus på noggrann uppmärksamhet på detaljer går dessa tjänster utöver ytan och säkerställer att varje skrymsle och vrår är fläckfritt. Från rutinstädning till djupstädningssessioner, husägare i Sverige förlitar sig på professionella städtjänster för att behålla den orörda skönheten i sina bostäder.

Miljövänliga rengöringsmedel: Vårdhem och miljö

Det svenska engagemanget för miljömässig hållbarhet sträcker sig till valet av rengöringsmedel. Här ligger tonvikten på att använda miljövänliga och biologiskt nedbrytbara produkter som lämnar ditt hem gnistrande och bidrar till en grönare planet. Marknaden kryllar av innovativa rengöringsmedel som utnyttjar kraften hos naturliga ingredienser, vilket minimerar påverkan på inomhusluftens kvalitet och utomhus. Dessa rengöringsmedel är ett bevis på Sveriges hängivenhet till en harmonisk samexistens med naturen.

Den svenska inställningen till ett rent boende

Städtjänster och städmedel i Sverige i linje med landets bredare etos av rent boende. Svenskar förstår att ett rent hem är visuellt tilltalande och skapar en hälsosam och lugn atmosfär. De noggranna städrutinerna är inte bara sysslor utan handlingar av egenvård och samhällsansvar. Det svenska förhållningssättet betonar att skapa ett boende där familjer trivs, fria från föroreningar som kan äventyra välbefinnandet.

Innovation inom rengöringsteknik: Swedish Prowess avslöjat

Sverige ligger i framkant av teknisk innovation och städbranschen är inget undantag. Svensk innovation förvandlar hur hem städas, från robotdammsugare som navigerar autonomt till smarta städenheter som anpassar sig till specifika ytor. Denna sammanslagning av tradition och teknik speglar Sveriges engagemang för att omfamna framtiden samtidigt som vi värnar om dess tidlösa värderingar.

A Symphony of Cleanliness: Bostadsstädning och hållbara medel

Synergin mellan städtjänster och miljövänliga ekologiska rengöringsmedel Stockholm skapar en harmonisk boendeupplevelse. Det handlar inte bara om renlighet; det handlar om att skapa en hållbar och vårdande miljö för kommande generationer. Städtjänstleverantörerna förstår de unika behoven hos svenska hem och skräddarsyr sina tjänster för att säkerställa att varje bostad speglar skönheten i den naturliga omgivningen.

Slutsats:

Bostadsstädtjänsten och städmedlen i Sverige bildar en dynamisk duo som lyfter begreppet renlighet till nya höjder. För dem som vill anamma det svenska sättet att leva, blir det en integrerad del av resan att integrera tjänster från städleverantörer och miljövänliga rengöringsmedel. För att ge dig in på din väg mot ett renare och grönare hem, utforska utbudet på cleangreen.se. Där kommer du att upptäcka en värld där renlighet inte bara är en uppgift utan en hyllning till livet och naturen.

Blogg källa URL:

[ketoplustabletter]

Keto Plus viktminskningstabletter Pris, Fördelar, Ingredienser

Keto Plus – Att gå ner i vikt kan vara svårt för dem, särskilt de som inte har tillräckligt med tid att gå på diet och träna gym. Om du också är en som är lat och äter mycket söta och hälsosamma mellanmål hela dagen men ändå hoppas på att gå ner i vikt så har vi en perfekt lösning där du kan uppnå den bästa fysiska aktiviteten och sluta med en frisk person för att behålla din kropp nivå och kondition. Keto Plus är en av de hälsosamma viktminskning formlerna som generellt är baserade på keto-diet ingredienser som mer sannolikt blir smala och aktiva hela dagen är tillskott är bra som kommer att vara din kropp med hälsosam energi och perfekt konkurrens som producerar hälsa och många resultat i kroppen är det en av de bästa som verkligen i händerna på ditt kroppssystem och arbetar på din kardiovaskulära hälsa nu kan detta vara en perfekt där du kommer att känna fantastiska resultat och mycket bekväma än tidigare.

Keto Plus kan enkelt bygga upp din kropp och ge påminnelser boost i systemet det är en hälsosam sådan som gör att du passar din kropp det kommer att ge dig den maximala vikten av alla delar av kroppen och säkert när du ska börja med denna formel du kommer att njuta av det maximala resultatet som du har väntat på du verkligen behöver göra något nytt då med lös är en kvalitetsprocess som fungerar för din kropp och ger dig mycket respons när du behöver. 

Introduktion av Keto Plus:

Red Boost produkten är ett viktminskningstillskott som kommer att hjälpa dig gå ner i vikt och få dig att verkligen göra din kroppsform. Det är en hälsosam lösning som ökar ditt förtroende och gör dig tillgänglig för viktminskning. Du kan inte känna dig besviken över denna formel eftersom det är något du verkligen behöver. Det är ett rent ketokosttillskott som hjälper dig att gå in i ketos och du kommer att njuta av rätt resultat i kroppen som kommer att förbättra ditt självförtroende och möta dig riktigt bra. Detta upprätthåller ditt kroppssystem och arbetar på ett hälsosamt sätt.

Keto Plus är vettigt för att göra dig lycklig och lämplig för ditt liv. En sak du säkerligen bör göra med denna viktminskning är att fortsätta med dina tränings- och dietplaner. Keto Plus är en kvalitet viktminskning tillvägagångssätt via människor svavlet är nytt och du kommer att känna dig fantastisk med din nya kropp det är en av de bästa som ger dig roliga saker och ett hälsosamt sätt att leva ett aktivt liv om du verkligen vill laga mat själv bäst för framtiden än att bara komma igång med Keto Plus.

Hur fungerar Keto Plus?

Puravive produkten är en fantastisk produkt där du kommer att njuta av den enorma framgången i ditt liv som är mycket naturligt vilket betyder mycket för de individer som detta kan vara avgörande och perfekt där du bara passar för ditt liv om du verkligen vill uppnå din kropp där du enkelt kan anpassa dig till varje outfit då och du bara går för det.

Biverkningar av Keto Plus:

Keto Plus-produkten är en kraftfull viktminskning formel som säkerligen kommer att hjälpa dig att få muskler snabbare, detta är något som kan hjälpa dig att gå ner i vikt snabbt. Tillägget gör det lätt för dig att komma i form och jag är säker på att när du blir regelbunden med detta tillskott. hjälpa dig att njuta av de fantastiska resultaten som du har väntat på. Keto Plus har inga biverkningar eftersom alla egenskaper som är inblandade i detta kompletterar bra för att hålla dig på diet, hälsosam träningsrutin och så vidare.

Var kan man köpa Keto Plus?

CBD Gummies Sverige är exklusivt tillgängligt i onlineläget för köp så du klickar bara på inställningsknappen och fyller i detaljerna noggrant så får du paketet snart.

Slutord:

Keto Plus-tillskott är det bästa sättet att omvandla din kropp till kit doser och du kommer att känna maximal energi som förbättrar din ämnesomsättning och ger dig lovande förändringar som du har letat efter detta du kommer aldrig att ångra beslutet eftersom det är säkert och bäst.

[ellenvonellen]

Medioker / Sublim

Många sa om henne hon är sen i starten hinner inte bli klar med dagen Arbetsskygg Plus en uppviglare, som vill att alla ska bejaka lathet Vissa visade missnöje då hon var alltför nonchalant Så tyst och blank att hon tolkades som ständigt fördömande, sålunda är ointresse den uppgift hon mest framgångsrikt anammat Självklart har alla ett stråk av total opposition Därför varvar hon sitt självförverkligande med en clowns repertoar Ibland tänker jag tänk om den gamla rädslan hittar mig igen Men om varje dag är helt ny och varje rörelse rör om i ordningen, mer kaos än symmetri, då vaknar jag alltid upp till något annat Varje hjälpsamhet nådde henne likt en dolkstöt, ett blixtnedslag Hon tar hellre emot dem med en drottnings grace, det naturliga hos en människoson Panik över alla betydelsefulla små gester och blickar som mina mulna ögon har missat, får lov att vara någon annans problem (Tänk vad jag kunde bli om jag kunde hålla andra som hon håller sig själv) En annan matematisk formulering, nuet avgör framtiden Men det ungefärliga i dag kan inte ungefärligt avgöra alla framtida dagar Men det är inte det hon borde säga sig själv, varje gång det sticker till Med varje ny version av mig borde jag säga: det finns bara ett sätt att leva Var öm

[searchlightsandhindsight]

Keltiskt kors, 20230502

Här & nu. Fyra i stavar.

En resa har nått sitt slut och jag står inför en helt ny plats; en ny stad, en ny tillvaro. Det är en ambivalent känsla att uppenbara sig och göra sig en plats där man tidigare bara befunnit sig i tanken. Men mottagandet är hjärtligt och muntert. Den här platsen vill mig väl.

Utmaning. Tre i mynt [R].

Det finns en stress inbyggd i att bryta upp från det invanda, inte minst ur praktisk synpunkt. Utan att stundvis ta stöd och hjälp av andra, helst personer med erfarenhet, resurser och visdom, är det mycket påfrestande och ibland till och med rent omöjligt att lyckas med en stor förändring.

Förflutet. Vagnen [R].  

Jag har befunnit mig på en lång och slitsam resa med många hinder längs vägen. Stundvis har vagnen varit överbelastad och vikten ojämnt fördelad, vilket lett till kraftig obalans. Inre och yttre kanaler har inte alltid kommunicerat väl med varandra. Det har varit en omvälvande tid.

Framtid. Ess i mynt. 

Framtiden är ljus: den spår materiell trygghet och ny stabilitet eller rikedom i form av t.ex. ett nytt trivsamt hem. Jag kommer att klara mig väl ekonomiskt och uppleva materiell tillräcklighet och till och med tillfredsställelse. Framtiden erbjuder en allmän känsla av trygghet i tillvaron.

Medvetandet; avsikter & ambitioner. Page i svärd.

Jag är redo för förändring och angelägen om att strida till verket. Viljan styrs av en lustfylld, nästan barnsligt entusiastisk kraft som skänker mig energi och motivation.

Undermedvetandet; rädslor & förhoppningar. Månen [R].

Den största rädslan är den som uppenbarar sig inför ovissheten. Hur kommer det att bli? Kommer jag att orka med? Kommer jag att ångra mig? Denna typ av osäkerhet kommer finnas med mig längs hela resan och jag behöver lära mig att leva med den.

Råd. Rättvisan [R].

Jag behöver hålla ögonen öppna efter orättvisor och samla mod att stå på mig i de situationer där jag har rätt att bli lyssnad på. 

Externa influenser. Dåren.

Spontanitet, ungdomlighet och nyvunnen frihet kommer att vara tydliga drag i min nya tillvaro. 

Interna influenser. Prästinnan [R].

Under ytan kommer även framgent starka strömmar att flöda, som vattnet i en flod vars yta frusit till över vintern. Dunkla och komplexa känslor kommer alltid  att finnas i utkanten av medvetandet.

Resultat. Drottning i stavar.

Jag kommer finna en ny styrka inom mig och börja bygga upp ett väl underbyggt självförtroende. Jag kommer finna ny inspiration, kanalisera en aktiv empati och uppleva genuin glädje. En klarsynthet kommer att påverka hur jag ser på världen och därmed också förändra mitt sätt att vara i den. 

[fredrikmattsson]

Igår tittade jag på ett program på SVT om en person som förut sålt kebab men som sålt allt och flyttat till en skåpbil (som sen gick sönder) och började äta veganskt (av klimatskäl) när det egentligen inte finns så mycket som med säkerhet säger att veganer är snällare än köttätare mot jorden, eftersom man kan räkna hur man vill.

”Prognoser är svåra, speciellt de om framtiden. ”

När jag var liten sa vår lärare att om 3-5 år är All olja slut. Allt skulle gå åt skogen. Det var 35 år sedan.

Nu producerar Norge, USA och afrikanska länder mer än någonsin. Uganda tros bli framtidens oljebälte.

Killen i filmen var med på morgonsoffor och berättade att det är Bra att inte föda barn. För det kostar för klimatet. Jag tror inte han menade så illa som det är, men om man säger att jag bör få leva på bekostnad av att andra inte får födas så finns det enklare sätt. Är man rädd för vad man gör mot klimatet kan vi lämna jorden nu, direkt. Inte be andra dö eller sluta föröka sig.

Han ville för övrigt också sterilisera sig, men han avbröt steriliseringen. Han vill ställa lissera sig av klimatskäl sa han till doktorn. men backade. Något som får mig frågande kring hans ideologi och övertygelse? 

Dessutom är det fel. Det har sagts att vi har varit överbefolkade sedan 50-60 talet, och vart tionde år har det bara blivit mer folk och det finns fortfarande inget som säger att vi är överbefolkade. Det kanske klarar dubbling en gång till? Vi har lyckats hittills, det finns inget som säger att vi inte skulle lyckas framöver.

Vi har säkert en påverkan på jorden och på klimatet men vi har löst allting för vi kommer lösa det här också. Bara för att det stämmer hur mycket vi orsakar så betyder inte att prognoserna om framtiden stämmer kring vad det innebär. De blandas in politik och det blandas in ideologier i allt, och vi skrämmer ihjäl våra ungdomar som tror att allt kommer gå under inom några år. Städer har varit översvämmade förut, vi har jobbat med och mot naturen förut, vill vet hur vi gör, det är inget enormt problem, bara ett problem. Vi kommer stoppa ganska många av de konsekvenser som vi nu oroas för. andra dåliga konsekvenser kan visa sig bli fördelar. Prognoser är svåra.

Att börja äta avokados som också tillverkas på ett väldigt miljöskadande sätt, är inte lösningen. Att tvinga folk att inte föda barn är inte lösningen. Att vi blir fler så att några på 1000 som är geniala kan lösa frågan med någon teknisk uppfinning i framtiden, det är lösningen. 

Sätter vi oss alla en varsin husvagn och sluta leva så kommer vi inte komma till mars, vi kommer inte lösa någonting tekniskt, vi kommer inte kunna tillverka mer mat, det kommer minska allt som är viktigt. Om vi dessutom ska sluta göra barn, så är det är det stora problemet.

Varför rädda klimatet om vi är borta? 

[filmskribent]

75 minirecensioner (tidigare publicerade på MovieZine)

De förbannade åren (2020) Självrannsakande och välspelat, om hur en dansk familj påverkas av naziockupationen under andra världskriget. Samarbeta, göra motstånd eller ingetdera i kampen för överlevnad? Svåra förhållanden skapar svåra frågor om moral och neutralitet.

10 Things We Should Do Before We Break Up (2020) Två New York-bor träffas av en slump och försöker sedan hitta anledningar att passa ihop. Den neurotiska dialogen fungerar mycket tack vare Christina Ricci och Hamish Linklaters samspel. Gullig indie-romcom som förtjänar sin plats i feelgood-hyllan.

Spaceship Earth (2020) 1991 stänger åtta “biosfärier” in sig i ett självförsörjande labb i Arizona, för att i två år förbereda kollektivboende i rymden. Vad kan möjligen gå fel? Mycket, när Noaks ark möter ett förtida Big Brother. Ett intressant tidsdokument av ett spretigt experiment.

We Need to Talk About A.I. (2020) Var går gränsen mellan snäv och generell artificiell intelligens? Vad är fördelarna och riskerna med framtidens AI? Viktiga frågor avhandlas i denna relevanta dokumentär, som även tar upp vad sci fi-genren har betytt för det pågående samtalet.

Child’s Play (2019) Det är mycket att leva upp till att omtolka Den onda dockan från 1988, om en leksak som börjar plåga sin unga, naiva ägare. Mark Hamill lyckas dock så bra med att ge liv till Chucky, att man inte behöver sakna Brad Dourifs illmariga röst.

The Tunnel (2019) Norsk katastroffilm, kan det vara något? Jadå, särskilt med tanke på dess förankring i verkligheten. En spännande kamp mot klockan, som inleds med fakta man inte ville veta: "Det finns över 1100 tunnlar i Norge. De flesta saknar nödutgång/nödrum."

Long Shot (2019) Journalist springer på barndomsförälskelse, som råkar vara presidentkandidat i behov av talskrivare. Seth Rogen och Charlize Theron har lika varm kemi som komisk tajming. Obegripligt att detta perfekt matchade långskott halvfloppade på bio.

Ready or Not (2019) Byggd på tristess och nihilism, har en stenrik familj en pennalistisk tradition för att hälsa ingifta välkomna till släkten. Deras dödliga lek ter sig som ett urspårat, socialt experiment, men som satir är det en underhållande kurragömma.

The Lighthouse (2019) Grubblande ”yngling” vaktar fyrtorn med ännu mer grubblande gubbe, filmat i svartvitt och bildformatet 1.19:1. Det blir inte festligare av att fyren hyser mardrömslika väsen. Otäcka scener när isolering och galenskap går hand i hand. Svarta hål-jägarna (2019) Käbblet på jorden bleknar om man zoomar ut en smula, eller hela 55 miljoner ljusår. Se hur det gick till när ett team av astronomer jobbade för att kunna ta första bilden av ett svart hål. Vägen dit är häpnadsväckande, på en resa som bara har börjat.

Parasit (2019) Social kommentar blir ren och skär skräck, när en familj som lever en till synes perfekt tillvaro utmanas av en mindre bemedlad familj. Bong Joon-ho och Han Jin-won har skapat en svidande allegori över roffarsamhället och en av 2010-talets allra bästa filmer. 

Deux moi (2019) Varför inte låta livet hända i Frankrikes hjärta? Två grannar som känner sig vilsna, går ständigt om varandra i ett Paris som visar sig från sin charmigaste sida. Romantiskt och roligt men inte konventionellt, får jakten på lycka ta sin lilla tid innan det blir rätt.

A Hidden Life (2019) 1940. Österrikaren Franz Jägerstätter tvångsrekryteras för att strida för Nazityskland, får nog och vägrar. Terrence Malicks poetiska bildspråk känns igen, men denna gång inte på bekostnad av berättandet. Långt men inte för långt, är det framför allt smärtsamt berörande.

Us (2019) En home-invasion, där en familj plågas av sina mystiska dubbelgångare, visar sig bottna i något mycket större och läskigare. Nervigt och kryper in under huden – Jordan Peele har gjort det igen. Lupita Nyong'o är lysande, liksom filmmusiken av Michael Abels.

Wrinkles the Clown (2019) Har föräldrar i Florida verkligen bussat en otäck clown på sina barn? Denna dokumentär undersöker en slags skräckversion av Supernanny, eller bisarrt konstprojekt om man så vill. Metanivåerna är många men ohyggligt fascinerande.

Free Solo (2018) Gör helst inte som Alex Honnold, som riskerade allt i jakten på den ultimata kicken: att utan livrem bestiga El Capitan i Yosemite. Allt dokumenterades, väl medvetet om hur illa det kunde sluta. En hisnande och fascinerande inblick i extremsportens drivkrafter.

Mellan raderna (2018) Man behöver inte läsa mellan raderna för att uppfatta det väldigt franska i att föra långa, intellektuella samtal om kultur, relationer och författarvåndor. Att det är exakt vad ett gäng medelålders vänner och kollegor gör här, är förstås alldeles ljuvligt.

Boy Erased (2018) Lucas Hedges blev Golden Globe-nominerad för sitt porträtt av verklighetens Garrard Conley, som blev utsatt för så kallad omvändelseterapi för hbtq-personer. Ett omskakande drama om religiös fundamentalism och frihetskampen att få vara den man är.

Three Identical Strangers (2018) Tre amerikanska tonåringar upptäcker att de är trillingar och blir rikskändisar på kuppen. Det är en entusiastiskt berättad dokumentär, trots att syskonen visar sig vara offer för ett oetiskt experiment. Hårresande insikter befäster att verkligheten ofta överträffar dikten.

Arrival (2016) Ingen lärobok i världen har facit när lingvistikern Louise Banks (Amy Adams) anlitas för att tyda utomjordingars skriftspråk. Denna sci-fi är lilla julafton för språkvetare, rymdnördar och alla andra som gäckas av universums oändliga mysterier.

Yarden (2016) Berättelsen om den sparkade journalisten som tar jobb som biltransportör, bygger på Kristian Lundbergs roman med samma namn. I denna inlaga om otrygga anställningsvillkor och obefintlig arbetsrätt, är Malmös sociala periferi lika snyggt fotad som deppigt skildrad.

Deadpool (2016) Inte en dag för tidigt. Efter en aldrig sinande ström av barntillåtna Marvel-filmer, fick antihjälten Deadpool äntligen sin egen solofilm. Ryan Reynolds fungerar väldigt bra i rollen, vars främsta behållning är när skurkar peppras med gliringar.

Ex Machina (2015) Skandal att denna täta sci fi-thriller inte gick upp på bio i Sverige. Var går gränsen i skapandet av intelligent liv? Är mänskliga känslor mindre värda för att de inte alstras av en människa? Via Alicia Vikanders android konfronteras vi med etiska dilemman som berör.

Tjuvheder (2015) Peter Grönlund har öga för socialrealism, så pass att han gärna använder sig av amatörskådespelare; ett riskabelt grepp som fungerar utmärkt i denna råa vardagsskildring. Malin Levanon fick en självklar Guldbagge för huvudrollen som langaren Maria.

The Secret Life of Walter Mitty (2013) Precis som komikerkollegorna Adam Sandler och Vince Vaughn, blickar Ben Stiller ibland åt dramahållet. Här är han en försynt Life Magazine-anställd, i en jakt på ett försvunnet fotonegativ som bland annat tar honom till Island. Vackert fotat och rakt igenom feelgood för själen.

Oldboy (2013) Spike Lees nyinspelning av Oldboy har fått oförtjänt mycket skit. Efter en mystisk kidnappning och 20 år i isolering, kan Josh Brolins slitna reklamare äntligen hämnas. Slafsigt värre blir det. Missa inte heller Park Chan-wooks manga-inspirerade original från 2003.

Her (2013) Folk kan träffas på olika vis. författaren Theodore (Joaquin Phoenix) dejta sitt operativsystem (!) Samantha, vars röst görs av Scarlett Johansson. Nog för att deras relation blir lite meckig att utveckla, historia om att knyta an och att våga släppa taget.

Ruby Sparks (2012) “Quirky” indie-romcom har vissa konnotationer. Roligt, kvickt och knasigt ska det vara när tillvaron sorteras. Utan att bli kliché, uppfyller fantasifulla Ruby Sparks kriterierna. Kemin blir extra naturlig då Zoe Kazan (även manus) spelar mot äkta maken Paul Dano.

Jakten (2012) En man blir anklagad för ett ohyggligt brott och får livet förstört, då oskyldig i juridisk mening inte alltid gör skillnad. Skickligt hantverk om ett tidlöst tema. I regi av Thomas Vinterberg, gör Mads Mikkelsen en av karriärens starkaste roller. Melancholia (2011) Efter coronaåret 2020 och en minst sagt skakig start på 2021, känns jordens undergång närmare än vanligt. Ett sätt att bearbeta, är att ta sig an Lars von Triers profetiska sci fi-drama, som kretsar kring en obekväm bröllopsmottagning.

Contagion (2011) Social distansering har nog aldrig varit mer angeläget på film. Därför finns det en makaber ironi i att detta virusdrama fick nytt liv under coronapandemin. Att se den idag är en smärtsam påminnelse om hur skört samhället är när krisen kommer.

The Girl With The Dragon Tattoo (2011) Det har gått ett helt decennium sedan David Fincher hakade på nordic noir-vågen. Känner du dig gammal än? Tillhör man de som hänförs när Hollywood bränner någon miljard på att filma i Sverige, blir man nog inte besviken på denna hårdkokta nyinspelning.

Moneyball (2011) Man måste inte vara sportfåne för att gilla sportfilm. Man måste inte ens uppskatta baseball för att gå igång på detta biografiska drama, om ett lag som tar sig ur underläge med hjälp av klarsynta analyser. Smart manus, som oftast när Aaron Sorkin är inblandad.

Bridesmaids (2011) Ibland stämmer allt bara. Manus, regi och val av skådisar, Bridesmaids prickar helt rätt. Annie Walker (Kristen Wiig) strular till det för kompisgänget när det vankas bröllop. Turerna fram till den stora dagen är många, knasiga och väldigt roliga.

Cyrus (2010) Jonah Hill, född att spela störig. I denna dramakomedi agerar han en överbeskyddande son, som inte vill släppa taget om sin mamma (Marisa Tomei) när hon träffar en ny karl (Jon C. Reilly). Pratigt och kul av mumblecore-bröderna Mark och Jay Duplass.

Crazy Heart (2009) Jeff Bridges är fantastisk som nerdekad singer/songwriter, i denna berörande historia. Han tackade först nästan nej till rollen men vändpunkten kom när tankarna kring musiken började sätta sig. Tur var väl det. Att Bridges sjunger själv i filmen gör halva grejen.

Zodiac (2007) Att utredningen av Zodiacmorden fortfarande är öppen, adderar ännu ett lager av spänning till David Finchers mästerverk, en uppvisning i metodisk perfektion. Jake Gyllenhaal är som klippt och skuren som den ihärdigt sanningssökande Robert Graysmith.

Djävulen bär Prada (2006) Mode- och journalistvärlden kan vara lika lockande som skoningslös. I alla fall enligt bilden som ges här, när Meryl Streep lyser som en Anna Wintour-esque chefredaktör för en prestigefull tidning. Anne Hathaway övertygar som hennes målmedvetna adept.

The Last King of Scotland (2006) Historiskt drama om Ugandas diktator under 1970-talet. Forest Whitaker gör ett magnifikt personporträtt av Idi Amin och har sagt att den Oscarsbelönade rollen var svår att skaka av sig. Förståeligt, med tanke på hans omvittnade dedikation för att fånga vansinnet.

Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004) Cate Winslets och Jim Carreys rollfigurer raderar sina minnen, för att ständigt hitta tillbaka till varandra. Regi av Michel Gondry och sedvanligt knasmanus av Charlie Kaufman, innebär en ljuvlig, ickelinjär historia som får en att fundera över ödets nycker. 

25th Hour (2002) Mästerligt av Spike Lee, om New York-bon Monty (Edward Norton) som spenderar ett sista omvälvande dygn i frihet inför ett längre fängelsestraff. Som första Hollywoodfilm att förhålla sig till 9/11 med anpassade manusförändringar, ges den en särskild nerv.

Adaptation (2002) I denna Charlie Kaufman-historia, spelas en fiktiv version av Kaufman (och han fiktiva tvillingbror) av Nicholas Cage, som efter succén med I huvudet på John Malkovich drabbas av svår skrivkramp. Att Spike Jonze har regisserat gör det inte mindre underbart skruvat.

High Fidelity (2000) Det är fullt upp för John Cusacks skivbutiksägare, när viktiga album ska rangordnas och känsloliv redas ut. Man behöver inte ha läst Nick Hornbys semibiografiska roman för att njuta av denna nostalgitripp. Se även den kortlivade serien med samma namn från 2020.

The Talented Mr Ripley (1999) Suverän filmatisering av Patricia Highsmiths roman. Matt Damon gör en läskigt trovärdig sociopat, som nästlar sig in i andras liv för att leva det goda livet i 1950-talets Italien. Castingen är klockren och Jude Law är tidernas stekigaste glidare.

Boys Don’t Cry (1999) Kimberly Peirces uppmärksammade indiefilm om mordet på Brandon Teena i 1990-talets Nebraska, är en påminnelse om de många hatbrott som fortfarande sker mot transpersoner. Fruktansvärt starkt, med Oscarsvinnande- och nominerade Hilary Swank och Chloë Sevigny.

Office Space (1999) Skojig igenkänningskomik för alla som vet vad det vill säga att stångas mot såväl kopieringsmaskiner som byråkrati. Tittare med erfarenhet av kontorslandskap eller annan pappersslukande verksamhet, har att se fram emot en förlösande “våldsscen”.

The Faculty (1998) I kölvattnet av Scream kom det många halvdana tonårsskräckisar, men denna high school-rysare har en härligt lökig sci fi-twist. En lyckad mix av humor, tonårsalienation, popkulturella referenser och “body invasion”, gör att den sticker ut från mängden.

Festen (1998) Det som inleds med ett praktfullt 60-årskalas, förvandlas till tragik efter ett fruktansvärt avslöjande. Om uttrycket “tryckt stämning” skulle gestaltas med ett enda exempel, är det av denna första danska dogmafilm som också är en av de allra bästa.

Den tunna röda linjen (1998) Hajpen var enorm när kufen Terrence Malick skulle släppa sin första långfilm på 20 år. Det kanske inte blev den krigsfilm folk hade tänkt sig, allra minst de medverkande skådisarna, varav flera blev bortklippta. Dock sevärd, i all sin konstnärligt reflekterande form.

Rushmore (1998) Svag för charm? Missa då inte denna tidiga Wes Anderson-rulle i privatskolemiljö, där handlingen följer en driven men strulig 15-årig student. Detta var Jason Schwartzmans filmdebut och kom precis som Bill Murray att medverka i flera av Andersons senare filmer.

Starship Troopers (1997) Ingen kan beskylla Paul Verhoeven för att vara fin i kanten. Mustig sci fi-action blir det när insektoid ondska ska bekämpas och mänsklighetens interstellära framtid tryggas. Genom åren har Starship Troopers växt i anseende bland kritiker, inte minst för dess politiska satir.

Con Air (1997) I Jerry Bruckheimers hårt producerade värld, är det ofta en fin gräns mellan störtlöjligt och tufft (nåja). Låt detta bli filmkvällens guilty pleasure, om livsfarliga brottslingar på rymmen, i ett flygplan, i en öken. Nicolas Cages hjälte chefar som bara han kan.

Kontakt (1997) Baserat på Carl Sagans sci fi-roman, finns det tungt material att jobba med för Jodi Fosters huvudroll som SETI-forskare. Sällan har väl jakten på utomjordiskt liv presenterats med en så vetenskaplig inramning, som i denna fiktiva och välgjorda storfilm.

Braveheart (1995) Vid det här laget har väl varenda (s)kotte sett Mel Gibsons mäktiga krigsepos om William Wallace, som i slutet av 1200-talet stred för Skottlands självständighet. Kanske kan en omtitt locka att se Robert the Bruce från 2019, där Angus Macfadyen repriserar sin kungaroll?

Quiz Show (1994) Baserat på de amerikanska frågesportskandalerna under 1950-talet, berättas historien om NBC:s dragplåster “Twenty-One” och spelet bakom kulisserna. Ralph Fiennes och John Turturro är utmärkta som rivaler i de riggade tävlingarna. Höga halter av cynism utlovas.

Speed (1994) Det finns vissa action man återvänder till. Speed är en sådan film, tokeffektiv i all enkelhet. En bombhotad buss skenar iväg och måste räddas av team Keanu Reeves och Sandra Bullock. Inga konstigheter. Är det för mycket begärt att hoppas på en återförening?

The Commitments (1991) Det har startats många band på fyllan och lika många har lagts ned. Några som tar det hela vägen, är det sköna gäng som bildar The Commitments. Med värme och hjärta levererar de Dublin-soul när man som bäst behöver den.

Maffiabröder (1990) Den som ännu inte har sett detta maffiaepos, har att vänta en storstilad studie i brott och drivkrafterna bakom. Få kan nämligen strukturera uppgång och fall-historier som Martin Scorsese, i hans kanske allra bästa film.

Den vilda jakten på lycka (1989) Intensiv, svart komedi i regi av Danny DeVito. Han spelar även advokaten som hamnar mitt i ett  äktenskapsbråk. Luften självantänder när Michael Douglas och Kathleen Turners bittra makar går lös på varandra – en fröjd att se denna tajta skådespelartrio i absolut högform.

Strul (1988) Barnvisan Gullefjun får en mycket kreativ tolkning i denna hysteriska actionkomedi. Björn Skifs i högform, spelar kemiläraren Conny som sätts dit för knarkbrott. Manuset skrevs av Skifs själv och Bengt Palmers, ett samarbete som fortsatte i Joker och Drömkåken.

Cocktail (1988) Är detta Tom Cruises livsroll? Nej. Är scenerna bland Manhattans yuppies Oscarsmaterial? Nej. Dock har det aldrig känts mer rätt att skåla till denna sena 1980-talsrulle, om en odräglig bartenderlärling från Queens som drar till Jamaica för att pröva lyckan.

Mississippi Burning (1988) I juni 1964 lynchades tre medborgarrättskämpar av Ku Klux Klan, varav en av klanledarna dömdes först 2005. En smärtsam del av historien skildras här genom ögonen på två FBI-agenter. Ursinnigt berättat och fortfarande brännande aktuellt.

Good Morning, Vietnam (1987) Krig och komedi är två genrer som är knepiga att förena, men Robin Williams om någon kunde ro iland det. Få var så bra på att sprida hopp och glädje i mörkret, som kungen av improvisation. Här briljerar han som radiopratare i Saigon under Vietnamkriget. 

The Color of Money (1986) Biljardspelaren "Fast Eddie" Parker ska ha inspirerat Paul Newmans fifflare i The Hustler (1961). 25 år senare är samma rollfigur mentor för Tom Cruises ivriga talang. Spelsuget smittar av sig och som vanligt tar Martin Scorseses regi fram det bästa ur alla.

Flugan (1986) Vad vore filmhistorien utan David Cronenbergs skruvade hjärna? Här han dessutom redan starkt material att jobba med, i en nyinspelning som står på egna muterade ben. Jeff Goldblum engagerar som forskaren som får betala ett högt pris för sina teleporteringsexperiment.

Mannen från Mallorca (1984) Filmatiseringen av Leif GW Perssons Grisfesten, delar flera skådespelare med en annan given klassiker i krimgenren, Mannen på taket. Sven Wollter och Tomas von Brömssen som härdade snutkollegor, har den rätta kemin som behövs för att hålla tempot uppe.

Den vilda jakten på stenen (1984) 1980-talet kokade nästan över av hurtiga skattletare. Från Indiana Jones och lökiga kopian Kung Solomos sk(r)att, till denna vilda jakt på en ädelsten. Trojkan Michael Douglas, Kathleen Turner och Danny DeVito roar i ett tidstypiskt matinéäventyr.

Den enfaldige mördaren (1982) Oförglömligt drama som utspelar i 1930-talets Skåne. Den svidande samhällskritiken är central och Hans Alfredson är helt fenomenal som fabrikör Höglund. Kanske var det för hans stora hjärta, som han var så bra på att ringa in mänsklighetens brister.

Brisby och NIMHs hemlighet (1982) Önskas paus från Disneys gulligheter? Vad sägs om en ensamstående musmamma som kämpar för sin familj, i en fantasyvärld full av onda varelser? Välkommen till Robert C. O'Briens barnbok som tecknad film. Mörkt men inte lika traumatiserande som Den långa flykten.

9 to 5 (1980) 1973 grundades organisationen 9to5 för att förbättra arbetsvillkoren för kvinnor. Sju år senare kom den firade komedin på samma tema. Som hämndlystna sekreterare ser vi Jane Fonda, Lily Tomlin och Dolly Parton, vars titellåt blev den omedelbara superhit vi alla känner igen.

Avlyssningen (1974) Tänk att det kan vara så spännande att följa hur en desillusionerad övervakningsexpert sitter och avlyssnar folk. Förutom träffsäkert tidsdokument (efter Watergate-skandalen), är temat lika relevant i dagens digitala exponeringskultur.

The French Connection (1971) Innan William Friedkin skrämde världen med Exorcisten, regisserade han Gene Hackman och Roy Scheider i denna 1970-talsklassiker. Inget span på knarksmugglare i New York utan en spektakulär biljakt, så bulla upp med donuts och kaffe. Ett måste för fans av snutfilm.

Jungfrukällan (1960) Tittar man närmare på Ingmar Bergmans hämndhistoria, om en flicka som mördas av tjuvar, är det inte svårt att förstå att Wes Craven inspirerades att göra The Last House on the Left, som i sin tur fick en nyinspelning. Starka berättelser drabbar, omtolkas och lever vidare.

Hets (1944) Alf Kjellin spelar studenten som får en dödsfiende i sin lektor “Caligula”, ikoniserad av Stig Järrel. Pedagogiken på läroverket är nämligen raka motsatsen till lågaffektivt bemötande. En maktkamp som bör vara obligatorisk på att se-listan.

Casablanca (1942) Ibland blickar vi tillbaka i filmhistorien för att beröras på nytt, som i denna odödliga inkörsport till Hollywoods guldålder. Romantisk filmmagi spirar när Ingrid Bergman och Humphrey Bogart byter fraser som “vi har alltid Paris”.

Bloggbonus – tidigare opublicerat:

Booksmart (2019) När sista skoldagen närmar sig, ställs två tajta vänner inför tonårslivets tuffa prövningar. Olivia Wildes regidebut är en skarp high school-komedi, med mer hjärta än buskishumor. Kaitlyn Dever och Beanie Feldstein regerar i huvudrollerna.

The Favourite (2018) Maktkamp på slottet kan vara dötrist, tråkigt och alldeles underbart. Det senare gäller detta kostymdrama av syrligaste klass, i regi av Yorgos Lanthimos. Ta på kråsskjortan, pudra ansiktet och förförs av ränksmideriet kring drottning Anne av England.

Martha Marcy May Marlene (2011) I Catskillbergen i Appalacherna huserar en sekt. Martha flyr och handlingen fokuserar på eftermälet: återhämtandet och den ständiga känslan av att aldrig riktigt bli fri. Elizabeth Olsen förmedlar obehaget med bravur i sin debut- och genombrottsroll.

There Will Be Blood (2007) Feel bad-auteuren Paul Thomas Andersons allra mörkaste uppgång och fall-drama. I Kalifornien runt sekelskiftet 1900, blir luften extra tung av girighet. Daniel Day-Lewis är fenomenal som hänsynslös oljebaron, i bitter fejd med Paul Danos predikant.

Arachnophobia (1990) En småstad i Kalifornien invaderas av en dödlig spindelart, varpå det ankommer på Jeff Daniels doktor att hantera situationen. Hade man inte spindelskräck innan, lär man få det av denna underhållande “creature flick”. Svenska filmtiteln är fyndigt nog “Imse vimse spindel”.

Miller’s Crossing (1990) När det pratas om gangsterfilm är Miller’s Crossing inte den första som brukar komma på tal. Inte heller är den särskilt typisk för bröderna Coens stil. Det gör den dock inte mindre sevärd. Suveränt, om irländska maffian under den amerikanska förbudstiden.

The Planet of the Apes (1968) Kultigt ursprung till en lång filmserie, där aporna dikterar villkoren och människan får kämpa för sin frihet. Slutscenen är en av de mest kittlande i filmhistorien och premissen, som väcker frågor om mänsklighetens vårdslöshet, är minst lika aktuell idag.

Cleopatra (1963) Dags för långsittning och ta del av Elizabeth Taylor som egyptisk drottning i fyra timmar. Nog för att mastodontfilmer är svindyra, men hög risk kan löna sig och Cleopatra blev en braksuccé. En av de klassiker man helt enkelt bör ha sett – episkt i ordets rätta bemärkelse.

[f-rg-tmigej]

Sommar, sommar. 2022. Kanske lämnar du ett blygsamt minne efter dig, men när jag tänker till, minns jag allt det fina som fått växt fritt i detta. Framtiden ser ljus ut och den smakar så gott. Menar inte bara för idag eller imorgon, utan år framöver. Allt jag gör nu vill jag göra för framtiden, hur konstigt det än kan låta. Alla beslut jag tar nu och gjort en tid, har jag gjort efter den människa jag VILL vara. Inte den jag kanske egentligen “känner mig som”, ännu. Och ärligt talat; Det är så jäkla spännande :D  Mitt älskade liv. Du sköra men starka och modiga. Vi har behövt den här stunden. Att koppla ner, att koppla bort. Det har varit både enkelt, befriande MEN också svårt. Svårt att låta bli. Att inte vara online. Att inte titta. Man tror man saknar något, men det är mig själv jag saknat hela tiden. Vet inte om det behövs förklaras mer. Vill visa er istället och fortsätta den här fantastiska resan som det ändå är. Men ibland behöver jag en paus som denna. Få tänka på inget och leva bland molnen.

[whitewaterpaper]

SoIF04: ”Längtan” [Kapitel 06–07].

En läsecirkel tillsammans med @kulturdasset​, delmål 3:6.

Författare: Margit Sandemo. Serie: Sagan om Isfolket, Bok 4.

Publicerad: 1982. Medium: eBok/eLib (2019).

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

En kväll tidigare i veckan lades en slutkommentar till veckans första kapitel: ”oj….”. Och kanske sammanfattade det kapitlet bäst. Oj. För av alla teorier jag spann, och alla jag kunde ha spunnit tror jag inte att Siljes och Tengels öde var ett av dem jag skulle plockat ur spinnrocken. Visst har man funderat kring det, ”vilken av dem” och på något vis har jag haft på känn att de skulle vika av till nästa värld samtidigt. Men så här?

Men i allén gav den starkt skadade linden äntligen vika. Roten revs upp, trädet föll, och drog i fallet med sig linden på andra sidan av vägen.

Det är inte lika mäktigt som när Sol dog i förra boken, det kan bero på att det var första dödsfallet bland lindarna, men träden ger även denna gång starka bilder för att mer grafiskt gestalta händelsen.

Jag kan heller inte riktigt sluta spåna kring vad det var Silje led av. Och av de efterlevande att döma så verkar Silje vara den enda som inte förstod att det handlade om något farligare än gikt. Eller vad det så att hon ”spelade med” för att hålla Tengel och de andras sinnen lättade? Vi lär kanske aldrig få veta.

Johann Kepler (Tarjeis stora idol) var ett bekant namn för mig, men kunde inte placera honom. Så jag läste på lite och han är en av de stora namnen i vetenskapens framväxt. Det är en intressant inblick vi får av den nyligen avlidna prästen också, hur han haft problem med att han inte var högsta hönset rent utbildningsmässigt.

Han hade gått och grämt sig över att det fanns fler än han i bygden som kunde läsa och skriva. Det gjorde honom liksom litet mindre i folks ögon. Att sorenskrivaren, friherre Dag Meiden, kunde det, var naturligt och bara att acceptera. Men kvinnorna…! Sorenskrivarens mor, friherrinnan Charlotte, hade varit den som från början undervisat dem alla. Oerhört! Och hade prästen kunnat, skulle han ha bränt henne som häxa. Men herr Tengel stod i vägen. De höga herrarna på Akershus tålde inte, att man petade på herr Tengel eller hans hus.

Och så alla barn och barnbarn hon lärt upp att läsa och skriva, och givit dem insikter som inte tillkom lekmän! Snorungar som — det tvingades han erkänna — visste mer än han själv.

Jag är rätt säker på att det här delvis är historiskt riktigt. Den gängsle idén i Danmark/Norge var säkert den samma som i Sverige vid den här tiden. Dvs. var och en skulle hålla sig till sin plats och leva efter sitt stånd. Att besitta kunskap som inte tillkom en i sitt stånd, var med all säkerhet något som kunde fästa fel ögonen på en. Populär historia hade en rätt bra artikel för en tid sedan om det svenska ståndssamhället, och även om just kunskap och utbildning inte nämns (mer än att det gjorde det lättare att röra sig uppåt när fler präster och adelsmän utbildades) så är det en intressant inblick i en värld förr.

Det är en fin gest av den nya prästen att tillåta att Sol Angelika står med på deras grav som minne. Något som antyder att den här nya prästen kanske tänker lite annorlunda än sin föregångare. Om han genomgåen några förändringar nu när han själv fått gifta sig (med sin ungdomskärlek no less) är en annan sak som skall bli intressant att se. Det är en sak att vara ung och hungrig – men risken är att man med tiden faller ned i gamla upptrampade hjulspår. Och det antyds ju att allt inte är guld och gröna skogar.

— Det är bra, nickade Yrja. — En bra prästfru är en tillgång både för socknen och kyrkoherden själv.

— Ja, sa herr Martinius med sådan bitterhet, att de såg förundrade på honom.

”Alexander Paladin” var ett annat namn som jag tyckte mig vara bekant, men en snabbkvackning visar att karaktären dyker upp första gången i just den här boken. Det slog mig nu mot slutet av veckan att Dags pappa ju var en dansk prins (en som var känd för att sprida sitt vildhavre) och att det kanske är en av de bakomliggande anledningarna till att Cecilie plötsligt skickades till danska hovet?

Cecilie behandlas inte särskilt väl av den familj som hon arbetar hos. Och hon är på ständig kollisionskurs med hushovmästarinnan i godset. Jag kan väl tycka att har man tagit in en ”barnflicka” (”guvernant”?) till barnen så kan jag inte begripa varför hushovmästarinnan inte kan ägan sig åt sitt? Det blir ju givetvis också en kulturkrock för Cecilie som växt upp i en omgivning där hårda bestraffningar aldrig var nödvändigt. ”Alexander Paladin” blir en av Cecilies förtrogna, och det återstår och se om deras vänskap kommer leda till något mer. Tengel tog ju själv upp tidigare i boken om Isfolkets karaktärsbrist att välja partners internt och det skall bli intressant att se om Alexander Paladin kommer ha någon koppling till Dags pappa i framtiden.

Något annat som jag noterade, med viss glädje, var att Jacob kallas ”farfar” av Cecilie. Jag gillar att öppenheten på Gråstensholm och i Lindallén möjliggjorde för honom att ha den kontakten med barnen.

Men det är inte bra Silje och Tengel som lämnade sin aktiva plats i boken. Även Sunnivas och Taralds kärlekshistoria får sitt slut. Och är i allmänhet den stora anledningen till att Tengel tar sitt stora beslut att lämna den här världen tillsammans med Silje. Han klarar helt enkelt inte av att tala om för Silja att inte nog med att barnet fötts med Isfolkets hela ondska i kroppen, Sunniva överlevde inte förlossningen.

Tidigare har talats om någon som glimtar av kattgula ögon, men vem det är kanske vi inte får veta men Kolgrim ”den önskade” (Sunnivas och Taralds son) föds med kattgröna ögon.

Vi fick ju en liten inblick i Sunnivas graviditet och hur hon låg hårt åt Yrja för att slippa undan så mycket som möjligt. Det är intressant att läsa att anledningen till att Tarald reagerar som han gör efter hennes död är att hon mer eller mindre dränerade hans känslor för henne.

— Åh, jag var så trött, så trött på Sunniva! Hatade henne nästan. Och när hon så dog — ja, så var det som om jag hade önskat det! Jag gav mig själv skulden för det, och tyckte barnet var ett groteskt bevis på min okänsla. Att pojken var ett straff.

Avslutningsvis dröjer vi oss kvar vid karaktären boken centreras kring. Det här öppnar ju givetvis för att något skall kunna utvecklas mellan Yrja och Tarald, men det är för tidigt att säga än. Yrjas föräldrar är dock allt annat än glada när Yrja får en chans till fast anställning på slottet. De hymlar inte med det heller utan kräver mer eller mindre att Yrja skall kräva betalt för sitt arbete (även om uppehället ingår i lönen) och komma hem till dem med den.

Jäkla råttor. Jag blir på riktigt ilsken när jag läser partiet med Yrja och föräldrarna. Och de talar om att de vill ”ha igen för slitet med Yrja”. Jäkligt kul omskrivning för den dotter som antagligen är den enda som bidrar aktivt med pengar till gården. Och att Yrja fysiskt lider av att föräldrarna inte haft mat nog att mätta alla på gården.

Silje har dock aldrig dolt för någon att Yrja fick pengar av henne, och att Yrja inte fick behålla dem. Dag löser det som att Yrja får tv betalningar: en att tillfredsställa föräldrarna med och en hemlig som bara är till henne själv. Jag har på känn att det inte är den sista gången vi får höra om bråk om pengar på eikeby. Något säger mig att någon kommer läsa lössen av Yrjas mor och far så småningom.

Liv och Dag hade för länge sedan glömt hur otymplig och oskön Yrja var. De såg bara den varma flickan Yrja — en människa man måste bli glad i.

PS. Av nyfikenhet kvackade jag också upp Olsok, heter Olofsmässa i Sverige och firas den 29 juli. Eller firas och firas, tillsammans med Eriksmässan den 18 maj lever den kvar uttrycket ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka”. Men i Norge firas dagen fortfarande friskt och på Färöarna räknas det rentutav som deras nationaldag (så man kör igång firandet redan dagen innan).

Länkar:

Boken @ Goodreads.

Boken @ libris.kb.se.

eBibliotek @ Axiell Media.

Biblio @ Axiell Media.

Johannes Kepler @ sv.wikipedia.org.

Ståndssamhället: Att veta sin plats @ popularhistoria.se.

Olsok/Olofsmässa @ sv.wikipedia.org.

[kingdomsalvationsv]

Framgång eller misslyckande beror på vilken vägmänniskan går

De flesta människor tror på Gud för sitt framtida slutmåls skull eller för stundens nöje. De som inte har genomgått några åtgärder tror på Gud för att få träda in i himlen, för att få belöningar. De tror inte på Gud för att bli fullkomliggjorda eller för att göra vad som är deras plikt i egenskap av Guds skapelser. De flesta människor tror alltså inte på Gud i syfte att fullgöra sina skyldigheter eller för att göra sin plikt. Det är sällan folk tror på Gud för att få leva ett meningsfullt liv, och ingen menar att eftersom människan lever så ska hon älska Gud därför att det är himlens lag och jordens princip att göra det, och därför att det är människans naturliga kall.

 Så även om alla människor strävar efter sina egna mål, är målsättningen för deras strävan liksom deras motivation densamma, och inte bara det, utan för de flesta av dem är föremålen för deras dyrkan i stort sett desamma. Under de senaste tusentals åren har många troende dött, och många har dött och fötts igen. Det är inte bara en eller två individer som söker efter Gud, och inte ens ett eller två tusen, och likväl strävar de flesta av dessa människor för sina egna utsikters eller strålande framtidshopps skull. De som är hängivna Kristus är sällsynta. Många hängivna troende har ändå dött insnärjda i sina egna nät, och antalet människor som har varit segerrika är dessutom ynkligt litet. Än idag vet de inte varför folk misslyckas eller vad som är hemligheten med deras seger. De som är fullt upptagna med att söka efter Kristus har ännu inte upplevt sitt ögonblick av plötslig insikt; de har inte gått till botten med dessa hemligheter därför att de helt enkelt inte vet. Fastän de anstränger sig flitigt i sin strävan går de inte framgångens väg utan samma misslyckandets väg som deras föregångare en gång gick. Innebär inte det att hur mycket de än söker så går de den väg som leder till mörker? Är det inte bitter frukt de skördar? Det är svårt nog att förutsäga om de människor som försöker efterlikna dessa som lyckades i gångna tider slutligen kommer att möta framgång eller olycka. Hur mycket sämre är då inte oddsen för de människor som söker genom att gå i deras fotspår som misslyckades? Löper de inte ännu större risk att misslyckas? Vad har den väg de vandrar för värde? Ödslar de inte bort sin tid? Oavsett om folk lyckas eller misslyckas i sin strävan finns det kort sagt en anledning till att de gör det, och det är inte så att deras framgång eller misslyckade bestäms av att de söker precis som de behagar.

Det mest grundläggande kravet när det gäller människans tro på Gud är att hon har ett uppriktigt hjärta och att hon engagerar sig fullkomligt och verkligen lyder. Vad som är svårast för människan är att ge hela sitt liv i utbyte mot sann tro, som kan göra det möjligt för henne att vinna hela sanningen och fullgöra sin plikt som en Guds skapelse. Detta är vad som är ouppnåeligt för dem som misslyckas, och det är ännu mer ouppnåeligt för dessa som inte kan finna Kristus. Eftersom människan inte är bra på att hänge sig helt och hållet åt Gud, eftersom hon inte är villig att göra sin plikt gentemot Skaparen, eftersom hon har sett sanningen men undviker den och går sin egen väg, eftersom hon alltid söker genom att gå samma väg som dessa som misslyckats, eftersom hon alltid trotsar himlen, misslyckas hon alltid, låter sig alltid luras av Satans knep och snärjs i sitt eget nät. Eftersom människan inte känner Kristus, eftersom hon inte är expert på att förstå och uppleva sanningen, eftersom hon är alltför vördnadsfull mot Paulus och alltför lysten på himlen, eftersom hon alltid kräver att Kristus ska lyda henne och kommenderar Gud, är dessa stora personligheter och dessa som har upplevt världens växlingar fortfarande dödliga och dör fortfarande mitt under Guds pågående tuktan. Det enda jag kan säga om sådana människor är att de dör en tragisk död och att konsekvensen för dem – deras död – inte är utan berättigande. Är inte deras misslyckande ännu mer oacceptabelt för himlens lag? Sanningen kommer från människans värld, men sanningen bland människorna förs vidare av Kristus. Den har sitt ursprung i Kristus, alltså i Gud själv, och detta är något som människan inte är kapabel till. Men Kristus skänker bara sanningen; han kommer inte för att besluta om människan ska nå framgång i sin strävan efter sanningen. Därav följer alltså att framgång eller misslyckande i sanningen beror helt och hållet på människans strävan. Huruvida hon lyckas eller misslyckas i sanningen har aldrig haft något med Kristus att göra utan avgörs tvärtom av hennes strävan. Man kan inte lasta Gud för människans slutliga öde och hennes framgång eller misslyckande, så att det bli Gud själv som bär skulden för det, för det här är inte något som berör Gud själv utan det är direkt relaterat till den plikt som Guds skapelser har att göra. De flesta människor har lite kunskap om Paulus och Petrus strävan och slutmål, och likväl känner folk inte till mer än Petrus och Paulus slutliga öde och vet inget om hemligheten bakom Petrus framgångar eller de bristfälligheter som ledde till Paulus misslyckande. Så om ni är fullkomligt oförmögna att genomskåda själva kärnan i deras strävan, då kommer de flesta av er ändå att misslyckas i er egen strävan, och även om några få av er kommer att lyckas kommer de ändå inte att vara Petrus jämlikar. Om vägen för din strävan är den rätta, då har du hopp om framgång: om den väg du går i din strävan efter sanningen är fel väg, då kommer du aldrig att kunna nå framgång utan kommer att gå samma öde till mötes som Paulus.

Petrus var en människa som blev fullkomliggjord. Först efter att ha vunnit en ren kärlek till Gud genom att uppleva tuktan och dom blev han tillfullo fullkomliggjord; den väg han gick var vägen till fullkomning. Petrus gick alltså den rätta vägen från första början, och hans motivation för att tro på Gud var den rätta. Därför blev han fullkomliggjord och han vandrade på en ny väg* som människan aldrig tidigare beträtt. Men den väg som Paulus hade gått sedan begynnelsen var en väg av motstånd mot Kristus, och det var enbart på grund av att den helige Ande önskade använda honom i sitt verk och dra nytta av hans begåvning och alla hans meriter som han arbetade för Kristus i flera decennier. Han var bara en person som användes av den helige Ande, och han användes inte på grund av att Jesus såg positivt på hans mänsklighet, utan på grund av sin begåvning. Han kunde arbeta för Jesus därför att han slogs till marken, inte därför att han gärna gjorde det. Han kunde utföra detta arbete tack vare den helige Andes upplysning och vägledning, och det arbete han utförde representerade inte på något vis hans strävan eller hans mänsklighet. Paulus verk var en tjänares verk – han arbetade alltså som en apostel. Men Petrus var annorlunda: Han bedrev också en del verksamhet; den var inte lika omfattande som Paulus verksamhet, men han verkade aktivt samtidigt som han arbetade på sitt eget inträde, och hans verksamhet skilde sig från den som Paulus bedrev. Petrus arbete innebar att han gjorde det som en Guds skapelse är förpliktad att göra. Han var inte verksam som apostel, utan han arbetade medan han strävade efter kärleken till Gud. Även Paulus arbete omfattade hans personliga strävan. Han strävade inte av något annat skäl än sina förhoppningar för framtiden och sin önskan om ett bra slutmål. Han accepterade ingen förädling under sin verksamhet, och inte heller beskärning och hantering. Han trodde att om bara det arbete han utförde tillfredsställde Guds önskemål, och allt han gjorde behagade Gud, så väntade honom en belöning till slut. Hans verksamhet rymde inga personliga upplevelser – alltsamman var ett självändamål och det utfördes inte under en samtidig strävan efter förändring. Hela hans verksamhet var en affärsuppgörelse, där fanns inget av den plikt eller underkastelse som åligger en Guds skapelse. Paulus gamla sinnelag genomgick ingen förändring under hans verksamhet. Hans arbete handlade bara om att tjäna andra och kunde inte åstadkomma förändringar i hans sinnelag. Paulus började bedriva sin verksamhet omedelbart utan att vare sig ha fullkomnats eller åtgärdats och vad som drev honom var lönen. Petrus var annorlunda: Han var en människa som beskurits, åtgärdats och förädlats. Målet och drivkraften bakom Petrus arbete skilde sig diametralt från Paulus. Även om Petrus inte bedrev så omfattande verksamhet, genomgick hans sinnelag många förändringar och vad han eftersträvade var sanningen och verklig förändring. Han arbetade inte bara för arbetets egen skull. Även om Paulus arbetade mycket var alltsamman den helige Andes verk, och även om Paulus samarbetade i denna verksamhet upplevde han den inte. Att Petrus arbetade mycket mindre berodde enbart på att den helige Ande inte arbetade så mycket genom honom. Det var inte omfattningen av deras verksamhet som avgjorde huruvida de fulländades; en av dem strävade i syfte att bli belönad, medan den andra gjorde det i syfte att uppnå en total kärlek till Gud och fullgöra sin plikt som en Guds skapelse, och han gjorde det i så hög grad att han kunde leva ut en härlig gestalt i syfte att uppfylla Guds önskan. De var olika till sitt yttre och även deras inre väsen skilde sig. Man kan inte avgöra vem av dem som fullkomnades genom att se på hur mycket de arbetade. Petrus strävade efter att leva ut sinnebilden av en som älskar Gud, att bli någon som lydde Gud, att bli någon som accepterade att åtgärdas och beskäras, och att bli någon som fullgjorde sin plikt som en Guds skapelse. Han kunde viga sig åt Gud, lägga hela sin person i Guds händer och lyda honom intill döden. Det var vad han beslutat sig för att göra och det var också vad han gjorde. Det här är den grundläggande orsaken till att hans slut blev ett annat än Paulus. Det verk som den helige Ande utförde i Petrus var att göra honom fullkomlig, och det verk som den helige Ande utförde i Paulus var att använda honom. Orsaken var att de hade olika natur och olika uppfattning om strävan. Den helige Ande var verksam i båda. Petrus tillämpade detta verk på sig själv och lät även andra få del av det; Paulus försåg däremot andra med hela den helige Andes verk och fick inte själv ut något av det. Därför var förändringarna i Paulus nästan obefintliga även sedan han erfarit den helige Andes verk under så många år. Han var fortfarande kvar nästan helt i sitt naturliga tillstånd och han var fortfarande samma Paulus som förr. Enda skillnaden var att han efter att ha utstått många års strapatsrik verksamhet hade lärt sig att ”arbeta” och lärt sig att hålla ut, men hans gamla natur – hans synnerligen tävlingsinriktade och vinningslystna natur – fanns kvar. Fastän han arbetat så många år var han inte medveten om sitt fördärvade sinnelag. Han hade inte gjort sig av med sitt gamla sinnelag och det syntes tydligt i hans verksamhet. Han hade bara fått mer arbetserfarenhet, men enbart denna lilla erfarenhet kunde inte förändra honom och förändra hans syn på tillvaron eller vikten av hans strävan. Fastän han arbetade många år för Kristus och aldrig mer förföljde Herren Jesus, skedde det ingen förändring i hans hjärta vad gällde hans kunskap om Gud. Det betyder att han inte arbetade för att ägna sig helt åt Gud, utan tvärtom drevs han att arbeta för sin framtida slutmåls skull. I början förföljde han nämligen Kristus och underkastade sig inte Kristus; han var till sin natur en rebell som medvetet satte sig upp mot Kristus och inte hade någon kunskap om den helige Andes verk. När hans verksamhet närmade sig sitt slut hade han fortfarande ingen kännedom om den helige Andes arbete, utan handlade bara på eget initiativ enligt sin egen karaktär utan att bry sig det minsta om den helige Andes vilja. Därför var hans natur fientligt inställd till Kristus och lydde inte sanningen. Hur skulle en sådan person, som hade övergetts av den helige Andes verk, som inte kände till den helige Andes verk och som dessutom motarbetade Kristus, kunna bli frälst? Huruvida människan kan bli frälst beror inte på hur mycket arbete hon utför eller hur mycket hon engagerar sig, utan av huruvida hon känner till den helige Andes verk, huruvida hon kan omsätta sanningen i praktiken och huruvida hennes åsikter angående strävan stämmer med sanningen.

Även om naturliga uppenbarelser ägde rum efter det att Petrus börjat följa Jesus, var han ända från första början till sin natur en människa som var villig att underkasta sig den helige Ande och söka efter Kristus. Hans lydnad mot den helige Ande var äkta: Han var inte ute efter pengar och berömmelse, utan han drevs av lydnad mot sanningen. Även om Petrus vid tre tillfällen förnekade att han kände Kristus, och även om han frestade Herren Jesus, hade dessa obetydliga mänskliga svagheter inget med hans natur att göra, de påverkade inte hans framtida strävan och kan inte ses som något övertygande bevis för att hans frestande av Jesus var en antikrists handling. Normal mänsklig svaghet är något alla världens människor delar – förväntar du dig att Petrus skulle vara annorlunda? Har inte folk vissa åsikter om Petrus på grund av att han gjorde flera dumma misstag? Och dyrkar inte folk Paulus på grund av allt arbete han gjorde och alla brev han skrev? Hur skulle människan kunna blicka in i människans innersta väsen? Visst kan väl de som verkligen har förnuft se något som är så obetydligt? Även om Petrus många år av smärtsamma upplevelser inte finns dokumenterade i Bibeln, är det inget bevis för att Petrus inte hade verkliga upplevelser eller att Petrus inte gjordes fullkomlig. Hur kan människan förstå Guds verk helt och fullt? Det var inte Jesus som personligen valde ut texterna i Bibeln, utan de sammanställdes av senare generationer. Innebär då inte det att allt som finns nedtecknat i Bibeln valdes ut med utgångspunkt från människors uppfattningar? Dessutom framgår det inte uttryckligen i breven hur Petrus och Paulus liv slutade, så människor bedömer Petrus och Paulus med utgångspunkt från sina egna uppfattningar och sina egna preferenser. Och eftersom Paulus uträttade så mycket, eftersom hans ”bidrag” var så stort, vann han massornas förtroende. Koncentrerar sig inte människan enbart på det ytligare? Hur skulle människan kunna blicka in och se människans innersta väsen? Och med tanke på att Paulus har varit föremål för dyrkan i tusentals år – vem skulle våga drista sig till att förneka hans insats? Petrus var bara en fiskare, så hur skulle hans bidrag kunna vara lika stort som Paulus? Om man ser till vad de bidrog med så borde Paulus ha blivit belönad snarare än Petrus, och det borde ha varit han som var bäst kvalificerad att vinna Guds gillande. Vem hade kunnat föreställa sig att Guds behandling av Paulus bara skulle innebära att han fick honom att arbeta med sina olika gåvor, medan han däremot gjorde Petrus fullkomlig. Det är absolut inte så att Herren Jesus hade gjort upp planer för Petrus och Paulus från allra första början. Tvärtom var det deras medfödda natur som avgjorde om de skulle fullkomnas eller sättas i arbete. Men vad folk ser är alltså bara människans synliga insatser, den väg hon strävar från början samt drivkraften bakom hennes strävan. Folk bedömer en människa utifrån sina åsikter, men en människas slutliga öde avgörs inte utifrån hennes yttre egenskaper. Därför säger jag att om den väg du tar från början är framgångens väg, och om din syn på strävan är den rätta från början, då är du som Petrus; om den väg du går är misslyckandets väg, då spelar det ingen roll vilket pris du betalar utan ditt slutliga öde blir ändå detsamma som Paulus. I vilket fall som helst är det inte din hängivenhet eller det pris du betalar som bestämmer ditt slutmål och huruvida du lyckas eller misslyckas, utan det avgörande är om den väg du söker är den rätta eller inte. Petrus och Paulus innersta väsen var olika, liksom deras målsättningar; det här kan ingen människa upptäcka, utan det är bara Gud som kan känna dem helt och fullt. Vad Gud ser är nämligen människans essens, medan människan själv inte vet någonting om sitt eget innersta väsen. Människan kan inte se en individs innersta väsen eller verkliga mognad, och följaktligen kan hon inte fastställa orsakerna till Paulus och Petrus misslyckande respektive framgång. Att de flesta dyrkar Paulus och inte Petrus beror på att Paulus användes för att verka offentligt, och denna verksamhet kan människan se och därför erkänner hon Paulus ”prestationer”. Petrus upplevelser är däremot osynliga för människan, och det han sökte är ouppnåeligt för människan, och därför är hon inte intresserad av Petrus.

Petrus fullkomnades genom att uppleva hantering och förädling. Han sa: ”Jag måste alltid tillgodose Guds önskemål. Vad jag än gör strävar jag bara efter att uppfylla Guds önskan, och vare sig jag tuktas eller döms gör jag det ändå med glädje.” Petrus gav sitt allt till Gud och det enda syftet med hans arbete, ord och hela liv var att älska Gud. Han var en människa som strävade efter helighet och ju mer han upplevde desto mer växte den kärlek till Gud som han hyste djupt inne i sitt hjärta. Paulus gjorde däremot bara ett yttre arbete, och även om han också slet hårt gjorde han det för att nå ett bra resultat och få en belöning. Om han hade vetat att han inte skulle få någon belöning skulle han ha gett upp sin verksamhet. Det viktiga för Petrus var den sanna kärlek han hade i sitt hjärta och det som var genomförbart och kunde uppnås. Han brydde sig inte om huruvida han skulle få någon lön, utan huruvida hans sinnelag skulle kunna förändras. Det viktiga för Paulus var att arbeta ännu hårdare, det viktiga för honom var utåtriktat arbete och engagemang liksom de lärosatser som vanligt folk inte upplevde. Han var inte ett dugg intresserad av inre förändringar eller av att verkligen älska Gud. Petrus upplevelser syftade till att uppnå sann kärlek till Gud och sann kunskap om honom. De syftade till att skapa en närmare relation till Gud och ett praktiskt utlevande. Paulus gjorde sitt arbete därför att Jesus anförtrott honom det och för att få det han längtade efter, men det hade inget att göra med hans kunskap om sig själv och om Gud. Han arbetade uteslutande för att undgå tuktan och dom. Vad Petrus sökte var ren kärlek, och vad Paulus sökte var rättfärdighetens segerkrans. Petrus upplevde den helige Andes verk under många år och hade såväl praktisk kunskap om Kristus som en grundlig kunskap om sig själv. Och därför var hans kärlek till Gud ren. Många år av förädling hade lyft hans kunskap om Jesus och livet, hans kärlek var förbehållslös, en spontan kärlek, och han bad inte om något i gengäld och hoppades inte heller på några förmåner. Paulus arbetade i många år, men han besatt inte någon större kunskap om Kristus och hans kunskap om sig själv var också beklagansvärt liten. Han hyste helt enkelt inte någon kärlek till Kristus, och han utförde sitt arbete och löpte sitt lopp för att vinna den slutliga segerkransen. Vad han sökte var den finaste kransen, inte den renaste kärleken. Han sökte inte aktivt utan passivt; han gjorde inte sin plikt utan drevs framåt i sitt arbete sedan den helige Andes verk gripit tag i honom. Följaktligen visar inte hans verksamhet att han var en kvalificerad Guds skapelse; det var Petrus som var en kvalificerad Guds skapelse som gjorde vad som ålåg honom. Människan tänker att alla dessa som arbetar för Gud bör få en belöning, och det tas för givet att ju mer man bidrar med desto mer ska man vinna Guds gillande. Människans uppfattning är i själva verket affärsmässig och hon söker inte aktivt göra sin plikt som en Guds skapelse. För Gud är det så att ju mer folk söker att verkligen älska honom och lyda honom fullkomligt, vilket också innebär att de söker göra sin plikt som hans skapelser, desto mer kan de vinna hans gillande. Guds ståndpunkt är att kräva att människan återtar sin ursprungliga plikt och status. Människan är en varelse som skapats av Gud och därför ska hon inte överskrida sina befogenheter genom att ställa några som helst krav på Gud, utan enbart göra sin plikt som en Guds skapelse. Paulus och Petrus slutmål bestämdes utifrån huruvida de kunde göra sin plikt som Guds skapelser och inte utifrån storleken på deras insatser; deras slutmål bestämdes utifrån vad de sökte från början, inte utifrån hur mycket de arbetade eller hur andra människor bedömde dem. Att söka att aktivt göra sin plikt som en Guds skapelse är vägen till framgång; att söka den väg som består av sann kärlek till Gud är den mest rätta vägen; att söka förändra sitt gamla sinnelag och söka ren kärlek till Gud är vägen till framgång. Denna väg till framgång är den väg som innebär ett återtagande av den ursprungliga plikt och det ursprungliga framträdande som åligger en Guds skapelse. Det är återtagandets väg och det är även målsättningen för hela Guds verk från början till slut. Om människans strävan fläckas av personliga omåttliga krav och irrationella begär kommer inte effekten att bli några förändringar i människans sinnelag. Det här strider mot återtagningsarbetet. Det är definitivt inte något arbete som utförs av den helige Ande och därför står det klart att verksamhet av detta slag inte godkänns av Gud. Vad är det för mening med en strävan som inte är godkänd Gud?

Det arbete som Paulus utförde visades upp för människan, men vad det gällde hur ren hans kärlek till Gud var och hur mycket han älskade Gud i sitt hjärtas djup så är det något människan inte kan se. Människan kan bara se det arbete han utförde, och av det vet man att han med säkerhet användes av den helige Ande. Följaktligen tänker människan att Paulus var bättre än Petrus, att hans verk var större i och med att han kunde sörja för församlingarna. Petrus såg bara till sina personliga upplevelser och vann inte mer än ett fåtal människor under sin tillfälliga verksamhet. Det finns bara ett fåtal mindre kända brev från honom, men vem vet hur stor kärleken till Gud var i djupet av hans hjärta? Paulus arbetade för Gud dag ut och dag in. Så länge det fanns arbete att göra gjorde han det. Han tänkte att på det viset skulle han kunna vinna kransen och behaga Gud, men han sökte inte efter möjligheter att förändra sig själv genom sin verksamhet. Allt i Petrus liv som inte uppfyllde Guds önskan fick honom att känna sig illa till mods. Om det inte tillfredsställde Guds önskan kände han sig ångerfull och letade efter ett lämpligt sätt att försöka behaga Guds hjärta. Även när det gällde de minsta och mest betydelselösa sidorna av hans liv krävde han av sig själv att han måste uppfylla Guds önskan. Han var inte mindre fordrande när det gällde sitt gamla sinnelag, och han var alltid rigorös i sina krav på sig själv att tränga djupare in i sanningen. Paulus var bara ute efter ytlig ryktbarhet och status. Han sökte briljera inför människor och försökte inte göra några djupare framsteg i sitt inträde i livet. Vad han intresserade sig för var lärosatser, inte verklighet. En del människor säger: ”Paulus arbetade så mycket för Gud — varför mindes inte Gud honom? Petrus arbetade bara lite för Gud och bidrog inte i någon större utsträckning till församlingarna, så varför blev han fullkomliggjord?” Petrus älskade Gud till en viss grad, vilket var vad Gud krävde; endast sådana människor bär vittnesbörd. Och Paulus då? Hur mycket älskade han Gud? Vet du? Varför arbetade Paulus? Och varför arbetade Petrus? Petrus gjorde inte så mycket, men vet du vad som fanns djupt inne i hans hjärta? Paulus arbete gick ut på att sörja för församlingarna och stötta församlingarna. Vad Petrus upplevde var förändringar i sitt livssinnelag; han upplevde kärleken till Gud. Nu när du vet skillnaderna i deras inre väsen kan du se vem som i sista änden verkligen trodde på Gud och vem som inte gjorde det. En av dem älskade verkligen Gud medan den andre inte gjorde det; en genomgick förändringar i sitt sinnelag och det gjorde inte den andre; en tjänade ödmjukt och uppmärksammades inte så lätt av folk, medan den andre dyrkades av människor och var en stor personlighet; en av dem sökte helighet, men det gjorde inte den andre och även om han inte var oren besatt han inte ren kärlek; den ene besatt sann mänsklighet, men inte den andre; den ene var fylld av känslan av att vara en Guds skapelse, men inte den andre. Detta är skillnaderna i Paulus och Petrus inre väsen. Den väg som Petrus gick var framgångens väg, som också var den väg som ledde till återtagande av normal mänsklighet och av den plikt som åligger en Guds skapelse. Petrus representerar alla dessa som är framgångsrika. Den väg Paulus gick var misslyckandets väg och han står för alla dessa som bara underkastar sig och offrar sig ytligt men inte hyser någon äkta kärlek till Gud. Paulus representerar alla dessa som inte äger sanningen. I sin tro på Gud sökte Petrus tillfredsställa Gud i alla avseenden och han försökte lyda allt som kom från Gud. Utan minsta klagan kunde han acceptera att tuktas och dömas liksom att förädlas, prövas och sakna mycket i sitt liv — inget av detta kunde förändra hans kärlek till Gud. Var inte detta den ultimata gudskärleken? Var inte detta att göra en Guds skapelses plikt? Vare sig det gäller tuktan, dom eller prövning så kan du alltid vara lydig intill döden, och det är vad en Guds skapelse har att uppnå, det är renheten i kärleken till Gud. Om människan kan uppnå detta är hon en kvalificerad Guds skapelse och det finns inget som uppfyller Skaparens önskan mer. Föreställ dig att du är kapabel att arbeta för Gud, men du lyder honom inte och du är oförmögen att verkligen älska honom. Inte nog med att du då inte har gjort din plikt som en Guds skapelse, utan dessutom kommer du att fördömas av Gud därför att du är en person som inte besitter sanningen, som är oförmögen att lyda Gud och som är olydig mot honom. Du bryr dig bara om att arbeta för Gud och är inte intresserad av att omsätta sanningen i praktisk handling eller att lära känna dig själv. Du varken förstår eller känner Skaparen, och du varken lyder eller älskar honom. Du är en människa som är olydig mot Gud av födseln, och Gud älskar inte sådana människor.

Somliga människor säger:”Paulus gjorde ett ofantligt stort arbete, och han tog på sig ett stort ansvar för församlingarna och bidrog med så mycket till dem. Paulus tretton brev vidmakthöll 2000 år av nådens tidsålder och överträffas bara av de fyra evangelierna. Vem kan jämföras med honom? Ingen kan uttolka Johannes uppenbarelse medan Paulus brev ger liv, och det arbete han utförde var till gagn för församlingarna. Vem förutom han hade kunnat åstadkomma något sådant? Och vad gjorde Petrus för arbete?” När människan värderar andra gör hon det med utgångspunkt från vad de bidragit med. När Gud värderar människan gör han det med utgångspunkt från hennes natur. Bland dessa som söker liv var Paulus en person som inte var medveten om sitt eget väsen. Han var sannerligen varken ödmjuk eller lydig och inte heller medveten om sitt eget väsen som stod i opposition till Gud. Han var alltså en människa som inte hade genomgått detaljerade upplevelser, en människa som inte omsatte sanningen i praktisk handling. Petrus var annorlunda. Han var medveten om sina brister, sina svagheter och sitt fördärvade sinnelag som en Guds skapelse, och därmed hade han en väg av praktiskt handlande genom vilken han kunde förändra sitt sinnelag; han var inte en av dem som bara hade lärosatser och inte ägde någon verklighet. Dessa som förändras är nya människor som har blivit frälsta, de är sådana som är kvalificerade i att eftersträva sanningen. Folk som inte förändras tillhör den kategorin som är naturligt föråldrade; de är sådana som inte har blivit frälsta, alltså sådana som Gud avskyr och förkastar. Gud kommer inte att minnas dem oavsett hur stor deras arbetsinsats är. När du jämför detta med din egen strävan bör det vara uppenbart huruvida du när det kommer till kritan är samma sorts människa som Petrus eller Paulus. Om det fortfarande inte finns någon sanning i vad du söker, och om du fortfarande är lika arrogant och förmäten som Paulus och fortfarande lika munvig och skrytsam som han, då är du utan tvivel en degenererad individ som misslyckas. Om du söker på samma sätt som Petrus, om du söker praktiska handlingar och sanna förändringar, om du inte är arrogant eller egensinnig utan söker göra din plikt, då kommer du att bli en Guds skapelse som kan segra. Paulus var inte medveten om sitt eget inre väsen eller fördärv, och än mindre var han medveten om sin egen olydnad. Han nämnde aldrig sitt avskyvärda trots mot Kristus och han var inte heller särskilt ångerfull. Han presenterade bara en kortfattad förklaring och innerst inne i sitt hjärta underkastade han sig aldrig Gud helt och hållet. Även om han föll till marken på vägen till Damaskus, blickade han aldrig djupt in i sig själv. Han var nöjd bara med att fortsätta arbeta och betraktade inte att att lära känna sig själv och förändra sitt gamla sinnelag som det viktigaste. Han var nöjd med att bara förkunna sanningen, med att sörja för andra för att lindra sitt eget samvete, och med att inte längre förfölja Jesu lärjungar och på så sätt trösta sig själv och förlåta sig själv för sina gamla synder. Det mål han strävade efter var inget mer än en framtida krans och förgängligt arbete, det mål han strävade efter var nåd i överflöd. Han sökte inte tillräcklig sanning, och inte heller försökte han tränga djupare in i en sanning som han tidigare inte förstått. Hans självkännedom kan följaktligen sägas vara oriktig och han accepterade inte tuktan eller dom. Att han kunde arbeta betyder inte att han hade någon kunskap om sin egen natur eller sitt inre väsen; hans fokus låg enbart på yttre seder och bruk. Vad han strävade efter var vidare inte förändring utan kunskap. Hans arbete var helt och hållet resultatet av att Jesus uppenbarat sig för honom på vägen till Damaskus. Det var inte något som han själv bestämt sig för från början, och inte heller var det verksamhet som ägde rum efter det att han accepterat beskärning av sitt gamla sinnelag. Oavsett hur han arbetade förändrades inte hans gamla sinnelag, och därför innebar inte hans arbete någon gottgörelse för hans gamla synder utan spelade bara en viss roll för den tidens församlingar. För en människa som han, vars gamla sinnelag inte förändrades — alltså en människa som inte vann frälsning och i än högre grad saknade sanningen — var absolut oförmögen att bli en av dessa som accepterades av Herren Jesus. Han var inte en person som var fylld av kärlek till och vördnad för Jesus Kristus, inte heller var han en person som var duktig på att söka sanningen, och än mindre var han en person som sökte lära känna inkarnationens hemlighet. Han var bara en människa som var skicklig på spetsfundigheter och inte skulle ge vika för någon som stod över honom eller som hade sanningen. Han avundades människor eller sanningar som gick emot honom eller var fientligt inställda till honom, och föredrog begåvade människor som visade upp en imponerande personlighet och var i besittning av gedigna kunskaper. Han tyckte inte om att umgås med fattiga människor som sökte den sanna vägen och bara intresserade sig för sanningen, utan befattade sig i stället med äldre personer i religiösa organisationer som bara talade om doktriner och hade kunskap i överflöd. Han hyste ingen kärlek till den helige Andes nya verk och brydde sig inte om rörelsen med den helige Andes nya verk. I stället gynnade han dessa regler och lärosatser som var högre än allmänna sanningar. Hans innersta väsen och allt det han sökte gör att han inte förtjänar att kallas en kristen som strävade efter sanningen, och än mindre en trogen tjänare i Guds hus, för han var alldeles för skenhelig och olydig. Även om han är känd som en Herren Jesu tjänare var han inte alls lämpad att träda in genom himmelrikets port, för hans handlande från början till slut kan inte kallas rättfärdigt. Han kan bara ses som en hycklare som handlade orättfärdigt men samtidigt verkade för Kristus. Även om han inte kan kallas ond, kan man med fog kalla honom för en människa som handlade orättfärdigt. Han arbetade hårt, men han ska inte bedömas utifrån mängden arbete han utförde, utan enbart utifrån dess kvalitet och substans. Endast på det viset är det möjligt att komma till klarhet med den här saken. Han tänkte alltid: ”Jag är kapabel att arbeta; jag är tar hänsyn till Herrens börda och ingen annan, och ingen ångrar sig så djupt som jag och jag har sett det stora ljuset och därför är min ånger djupare än någon annans.” Det här var vad han tänkte i sitt hjärta på den tiden. Mot slutet av sin verksamhet sa Paulus: ”Jag har utkämpat kampen, jag har avslutat mitt lopp och nu väntar mig en rättfärdighetens krans.” Hans kamp, arbete och lopp gick helt och hållet ut på att vinna rättfärdighetens segerkrans, och han kämpade sig inte aktivt framåt. Även om han inte var oengagerad i sin verksamhet kan man säga att han utförde sitt arbete enbart i syfte att kompensera sina misstag och tysta sitt samvetes anklagelser. Han hoppades bara på att bli klar med sitt arbete, få avsluta sitt lopp och utkämpa sin kamp så snart som möjligt, för desto snabbare skulle han kunna få sin efterlängtade rättfärdighetens krans. Vad han längtade efter var inte att möta Herren Jesus med sina erfarenheter och sin sanna kunskap, utan att avsluta sitt arbete så snart som möjligt så att han när han mötte Herren Jesus skulle kunna få den lön han förtjänat genom sitt arbete. Han använde sin verksamhet för att trösta sig själv och för att kunna få en framtida segerkrans i utbyte. Vad han sökte var inte sanningen eller Gud utan enbart segerkransen. Hur kan en sådan strävan hålla måttet? Hans motivation, hans arbete, det pris han betalade och alla hans ansträngningar — alltsamman var genomsyrat av hans underbara fantasier och han arbetade helt och hållet med utgångpunkt från sina egna önskningar. I hela hans verk fanns det inte den minsta villighet i det pris han betalade; han var bara sysselsatt med att göra en affär. Hans arbetade inte med glädje för att fullgöra sin plikt, utan han arbetade med glädje för att kunna genomföra affärstransaktionen. Har den sortens ansträngningar något värde? Vem skulle prisa hans orena ansträngningar? Vem har något intresse av sådana ansträngningar? Hans verksamhet var full av framtidsdrömmar, full av underbara planer och innehöll inget sätt att förändra det mänskliga sinnelaget. Så mycket av hans godhet var falsk; hans arbete gav inte liv och höviskheten var hyckleri; det handlade om en affärsuppgörelse. Hur kan ett sådant arbete föra människan till vägen som innebär att hon återtar sin ursprungliga plikt?

Allt som Petrus sökte var i samklang med Guds hjärta. Han sökte att tillgodose vad Gud begärde och oavsett lidande och motgångar var han villig att uppfylla Guds önskan. För den som tror på Gud finns ingen viktigare strävan. Vad Paulus sökte fläckades av hans eget kött, hans egna åsikter och hans egna planer och projekt. Han var inte på något vis en kvalificerad Guds skapelse, och han var inte en person som sökte tillgodose Guds önskemål. Petrus sökte underkasta sig Guds arrangemang och även om han inte utförde något storverk var motivationen bakom hans arbete liksom den väg han gick de rätta; även om han inte kunde vinna många människor kunde han följa sanningens väg. Därför kan man säga att han var en kvalificerad Guds skapelse. Idag ska du kunna göra din plikt som en Guds skapelse och sträva efter att underkasta dig alla Guds arrangemang även om du inte är en arbetare. Du ska kunna lyda allt Gud säger och uppleva alla sorters vedermödor och förädlingar, och även om du är svag ska du kunna älska Gud i ditt hjärta. Dessa som tar ansvar för sitt eget liv är villiga att göra det som är en Guds skapelses skyldighet, och deras syn på strävan är den rätta. Det är sådana människor Gud behöver. Om du arbetade hårt och andra gagnades av din undervisning men du själv inte förändrades och inte bar något vittnesbörd eller hade någon sann upplevelse, så att inget av det du gjort bär vittnesbörd när ditt liv är slut – är du då en människa som har förändrats? Är du en person som strävar efter sanningen? På den tiden använde den helige Ande dig, men när han använde dig använde han den del av dig som kunde nyttjas till arbete, och han använde inte den del av dig som inte kunde nyttjas. Om du försökte förändras fullkomnades du gradvis under tiden som du användes. Men den helige Ande tar inte på sig något ansvar för huruvida du i sista änden blir vunnen eller inte, utan det beror på din strävan. Om det inte sker några förändringar i ditt personliga sinnelag så beror det på att din syn på arbetet är felaktig. Om du inte erhåller någon lön så får du skylla dig själv och orsaken är att du inte har omsatt sanningen i praktisk handling och är oförmögen att uppfylla Guds önskemål. Därför är ingenting viktigare än dina personliga upplevelser och ingenting är mer avgörande än ditt personliga inträde! En del människor kommer till slut att säga: ”Jag har arbetat så mycket för dig och även om jag kanske inte har åstadkommit någonting storslaget så har jag ändå varit ihärdig i mina ansträngningar. Kan du inte bara låta mig komma in i himlen och äta livets frukt?” Du måste veta vilken sorts människor jag önskar; de som är orena tillåts inte träda in i mitt rike; de som är orena tillåts inte besudla den heliga marken. Även om du har arbetat mycket och slitit i många år men i sista änden likväl är bedrövligt smutsig, då kommer det att vara oacceptabelt för himlens lag att du önskar komma in i mitt rike! Sedan världens grundande till idag har jag aldrig erbjudit enkelt tillträde till mitt rike för dem som fjäskar för mig. Detta är en himmelsk regel och ingen kan bryta mot den! Du måste söka livet. De som kommer att bli fullkomliggjorda är idag av samma sort som Petrus: Det är dessa som söker förändringar i sitt eget sinnelag och som är villiga att vittna för Gud och göra sin plikt som en Guds skapelse. Endast sådana människor kommer att fullkomnas. Om du bara tänker på belöningar och inte försöker förändra ditt livssinnelag kommer alla dina ansträngningar att vara förgäves — detta är en orubblig sanning!

Av skillnaden i Petrus och Paulus karaktärer bör du inse att alla dessa som inte strävar efter liv sliter förgäves! Du tror på Gud och följer Gud, så i ditt hjärta måste du älska Gud. Du måste kasta bort ditt fördärvade sinnelag, du måste söka att uppfylla Guds önskan och du måste göra en Guds skapelses plikt. Eftersom du tror på och följer Gud måste du offra allt till honom, inte göra personliga val eller krav, och du måste uppnå förverkligandet av Guds önskemål. Eftersom du är skapad ska du lyda Herren som skapade dig, för du saknar av födseln makt över dig själv och du är oförmögen att kontrollera ditt eget öde. Eftersom du är en person som tror på Gud måste du söka helighet och förändring. Eftersom du är en Guds skapelse måste du göra din plikt och hålla dig på din plats, och du får inte överskrida din plikt. Avsikten är inte att begränsa dig eller förtrycka dig med hjälp av lärosatser, utan detta är den väg genom vilken du kan göra din plikt, och det är något som alla som handlar rättfärdigt kan — och måste — uppnå. Om du jämför Petrus och Paulus innersta väsen kommer du att förstå hur du ska söka. Angående de vägar som Petrus och Paulus gick, så är den ena vägen mot fullkomnande och den andra vägen mot förintelse; Petrus och Paulus står för två olika vägar. Även om båda fick den helige Andes verk och den helige Andes insikt och upplysning, och även om båda accepterade det som Herren Jesus hade anförtrott dem, bar de inte samma frukt: Den ene bar verkligen frukt, men det gjorde inte den andre. Om du ser till deras väsentliga egenskaper, det arbete de utförde, vad de gav uttryck för utåt sett och deras slutliga öde, så måste du förstå vilken väg du ska ta, vilken väg du ska välja att gå. De gick två helt olika vägar. Paulus och Petrus var kvintessensen av respektive väg, så ända från första början hölls de fram som typexempel på dessa två vägar. Vad är de avgörande punkterna i Paulus upplevelser och varför nådde han inte framgång? Vad är de avgörande punkterna i Petrus upplevelser och hur upplevde han att bli fullkomliggjord? Om du jämför vad som var viktigt för var och en av dem, då vet du exakt vilken sorts människa Gud vill ha, vad Guds vilja är, vad Guds sinnelag är, vilken sorts person som slutligen kommer att fullkomnas och även vilken sorts person som inte kommer att fullkomnas; du kommer att veta vad dessa som kommer att bli fullkomliggjorda har för sinnelag, och vad dessa som inte kommer att bli fullkomliggjorda har för sinnelag — de här viktiga faktorerna kan ses i Petrus och Paulus upplevelser. Gud skapade allting och därför ser han till att hela skapelsen kommer under hans herravälde och underkastar sig hans herravälde; han kommer att vara herre över allting så att allt finns i hans händer. Hela Guds skapelse, inklusive djur, växter och människor, berg, floder och sjöar — allt måste komma under hans herravälde. Allt i skyn och på marken måste komma under hans herravälde. De kan inte välja utan måste alla underkasta sig hans anordningar. Detta har Gud bestämt och det är Guds makt. Gud är herre över allt och beordrar och rangordnar allt, så att allt klassificeras efter sitt slag och tilldelas sin egen position i enlighet med Guds vilja. Oavsett hur stort det är kan ingenting vara högre än Gud, allting tjänar mänskligheten som skapats av Gud och ingenting vågar vägra lyda Gud eller ställa några krav på honom. Därför måste även människan, i egenskap av en Guds skapelse, göra vad som är människans plikt. Oavsett om hon är allting herre eller förvaltare, oavsett hur hög ställning människan har bland allt övrigt, så är hon ändå bara en liten människa under Guds herravälde och inte mer än en obetydlig mänsklig varelse, en Guds skapelse, och kommer aldrig att stå över Gud. Som en Guds skapelse ska människan sträva efter att göra vad som är en Guds skapelses plikt och söka att älska Gud utan att göra andra val, för Gud är värdig människans kärlek. Dessa som söker att älska Gud ska inte söka några personliga förmåner eller söka det som de personligen längtar efter; detta är det mest korrekta sättet att sträva. Om det du söker är sanningen, om det du omsätter i praktisk handling är sanningen och om det du uppnår är en förändring i ditt sinnelag, då är den väg du går på den rätta vägen. Om det du söker är köttets välsignelser och det du omsätter i praktisk handling är dina egna åsikter om sanningen, om det inte sker någon förändring i ditt sinnelag, om du inte alls är lydig mot Gud i köttet och du fortfarande lever i vaghet, då kommer det du söker med visshet att ta dig till helvetet, för den väg som du går är misslyckandets väg. Huruvida du kommer att fullkomnas eller förgöras beror på din egen strävan, vilket också kan uttryckas som att framgång eller misslyckande beror på vilken väg som människan går.

[toumastouma]

Sacrifice health to make money

The ego loves time, it nourishes it. The ego creates problems through thoughts and then tries to solve the problem through other thoughts. To get rid of one's ego is to live in the present. To live in the present is to live life in every moment.

Man sacrifices his health to make money, Then he sacrifices money to get health back. He is so anxious about his future that he does not enjoy the present. The result is that he does not live in the present, nor in the future. He lives as if he should never die and so he dies without ever having lived.

En Dalia Lama

ad for gymgrossisten.com

The ego loves time, it nourishes it. The…

[6cfai9-blog]

Intro Post + Lite om Dubbelgångare

(Förklaring om DubbelGångare för bättre förståelse att detta ej är farligt eller att de är evil): Snälla var ej rädda för DG, de är oss bara lite mörkare, som om deras mörkaste svart är en aning mörkare än vår vilket gör oss till lite ljusare. Därför upplever vi dem (även andar) som tyngre, mörkare osv.. Vi upplever dem som mörkare och dem upplever oss som ljusare. Inget mer. Varför man ej gör kontakt är ej för att man kan dö eller dylikt. Gör man kontakt kan man lätt få en utmattande, obehaglig, LÅNG upplevelse då de lämnar en energilös och får en att ifrågasätta ens verklighet. De är basically attention whores, de gillar uppmärksamhet och kontakt. Minsta lilla de får är tillräckligt för en att må illa och trött. När första kontakt väl görs kräver de mer och mer och det är ej så saker o ting ska fungera i vår värld. De har sin värld och vi har vår. De manifestar sig i vår för att vår värld är pytte ljusare än deras, för att kontakt med personer de känner gynnar dem mer o gör det enklare att röra sig åt ljust, de vet hur man gör och vad det innebär, men vår värld är ej redo för det, vi är ej redo för det för att vi ej vet tillräckligt, därför är det bäst att ignorera.

*Generall Note:

Kommer troligen göra en Master Post med alla taggar om allt jag skrivit för att underlätta för alla. Kanske troligen göra en ny blogg (Check!) där jag samlar allt for easy access ❤️

Stay Tuned!!

Fkn shit.. Kommer snart starta Youtube kanal om detta fortsätter såhär hahhahahha.. Kommer nog översätta allt på engelska så att det reachar så många som möjligt.

CFAI måste uppmärksammas och bli något stort.. Kan ej längre hålla detta för mig själv. Det är dock inte och kommer ALDRIG att bli religion, en teori, filosofi, ideologi, vetenskap, scientologi o dylikt.. Over my dead body, CFAI har ingenting med något av dessa att göra.. Det börjar knappt se ut som spiritualitet, det är bara grunden.

Detta är något helt nytt.

Därför jag gav det en titel. Det är dags för något nytt i denna fukked upp sätt att uppleva livet på.

Ska blogga, bli en youtuber, skriva böcker GÖRA EN FKN DOKUMENTÄR BARA DET KOMMER UT

VI SKA UPPLEVA LIVET OBEGRÄNSAT OCH RÖRA OSS MOT VILLKORSLÖST OSJÄLVISK KÄRLEK

Reblogga/Dela detta, uppmärksamma och sprid ordet om att livet är mer än bara samhället och att meningen med livet är kärlek. Jag ska försöka förklara det steg för steg så att varje process blir korrekt fulländad så att man upplever livet på bästa personliga sätt och så stabilt, tryggt och obegränsat, så som livet SKA upplevas och levas.

Det e dags samhället, ready or not, here i come ❤️

*Note to Self: Vi befinner oss i process Nr.2 (Uträkning Rebirth 0 = 6+1-4x8/2 = -25/2 = -9)

Här kanske man spår framtiden, no joke = Måste ha + 1 (egentligen 2, egegegeg5) på framtids uträkning. -1 (also 2 men eg5) på past. Början och Start är samma sak (0=1, perspektiv, högerregeln), Dagen det sker = Vanlig uträkning för mänsklig förståelse. Korrekt Uträkning för störta perspektiv = -1 eller +1. Början Just nu då och sedan.

0.Rebirth/Början - 7/24/18

1.Start(MedvetenOmKorrektPath)/Ansträngning - 7/07/19

2.Kontakt(AvStörstMotsats/Uppmärksamma - 16/07/19

3.Medvetenhet(LäranAvVarandraGerHSStörreMedvetenhetOmSigSjälv)/Medveten Sanning - 5/8/2019

4.Skapelse(HighestSelfHjälperGenomAttSkapa=)/Vägledning -

5. Fulländing/Slutet/Rebirth/Nyskapelse/KorrektUpplevelse -

[cancer-resor]

Då börjar karusellen igen Då är det dags igen för blodprover, röntgen och återbesök hos onkologen. Mina fyra månader med paus är över och nu får jag se om metastaserna är oförändrade eller om de har vuxit och spridit sig Det är inget jag ser framemot men det måste göras. Jag har sedan min diagnos 2019 varit fullt medveten om att min cancersjukdom kommer att ta livet av mig men jag har valt att vara optimist och ha en positiv inställning Alternativt hade varit att lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet men det hade inte hjälpt mig eller mina anhöriga och närstående Jag vill njuta av varje stund jag har i livet och jag vill dela med mig av mina cancerresor till så många som möjligt så att de förstår att de är inte ensamma i sin cancerresa Jag bildade förening av Cancerresor för att kunna utvecklas och nå ännu fler men också för att det ger föreningen möjlighet att kunna söka regionala och kommunala bidrag så att man kan anordna föreläsningar hålla gruppmöten och hitta på något kul med andra cancerdrabbade och deras familjer Jag planerar aldrig för framtiden jag tar en dag i taget och vad som händer imorgon är lika spännande varje gång. Men när väl morgondagen kommer och man vaknar upp på morgonen då vaknar man med ett leende på läpparna Ska jag vara helt ärlig så kan jag erkänna att jag gillar inte dessa blodprover, röntgen och återbesök hos onkologen det ger en olustig känsla i kroppen och själen Men jag är glad för att dessa kontroller finns och att läkarna håller koll på mig och jag vet att skulle det uppstå förändringar så har läkarna en plan för det. Men samtidigt så vet jag också att förr eller senare så kommer inget att hjälpa och då blir det bara en tidsfråga Men det är då och nu är nu så man får göra det bästa av situationen och leva sitt liv och njuta av varje stund man har tillsammans med mina närmaste https://www.instagram.com/p/ChsCf0WI3WV/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[carlabrahamsson]

Sommarläsningen 2022: CODEX NORDICA

https://store.trapart.net/details/00183

I spillrorna efter långvariga krig och katastrofer är Sverige ett löst sammanhållet feodalt rike omgärdat av okända hot och plågat av inre stridigheter. Regenten Soldan Ridderberg styr med järnhand, med hjälp av de mäktigaste adelsmännen. Han värnar om den unge Hjalmar Stackelstad, som tillåtits leva isolerad på en gård och arbeta med att uttolka ”Codex Nordica” – en samling tankar om en återuppbyggnad grundad i humanistiska ideal och inte endast rå makt.

Tillsammans med den äldre vännen Jonas Trädgårds jobbar Stackelstad och Ridderberg med att få till stånd en omröstning för att få Codex att bli hela landets rättesnöre. Somliga adelsmän är för, andra emot. I det att man röner vissa framgångar och Stackelstad tar allt mer synlig plats, blir han mer och mer misstänksam mot alla. Varför har han fått leva ett så privilegierat liv? Vilken betydelse har manuskriptet egentligen? Är det överhuvudtaget möjligt att återgå till ett civiliserat liv efter en så lång tid av kaos?

I det att Stackelstad och Trädgårds sprider tankarna på Mellansveriges gods och gårdar, ökar motståndet – både det osynliga och det synliga. Den intellektuelle som förankrats i ideal och eftertanke möter motvilligt de ränker och det våld han hittills skyddats från. Men det är nu inte längre fråga om att vilja eller inte vilja för Stackelstad. Han befinner sig oundvikligen i framtidens absoluta mittpunkt – både Sveriges och sin egen.

Trapart Books, 2022. 268 sidor. Finns som mjukbunden och hårdbunden utgåva, samt som e-bok. Den hårdbundna utgåvan kan även fås signerad.

#carlabrahamsson #trapartbooks

[photofabulicious]

🪩Efter att ha varit sängliggandes i fem dagar, så höll jag på att bli galen... Därför fick denna helg gå i dansens tecken. Om jag ska leva med inflammerade leder för resten av livet, så tänker jag ta varje tillfälle i akt att röra på mig när jag kan. . 🍻Fredagen började på Söder Bar, sen Trädgården med några klasskompisar, sen Slakthusterassen för att möta upp lite annat roligt folk, för att avsluta på Kvarteret och Morten Granau. Bäst var nog ändå Skyvibes. Armin är så himla trevlig! Älskar verkligen Trädgården och Slakthuset förresten. För mig är dessa ställen = sommar. För första gången på jättelänge fick jag flashbacks från förr när jag ”lös som en supernova”. Haha. Vet inte hur många personer som kom fram för att prata eller ville ge mig komplimanger för mina pärlsmycken denna afton. Älskar dessa typer av möten! . 🍿Sov länge på lördagen. Att vakna 14 var ju annars alldeles för tidigt för några år sedan. Haha. Lördagen började med bio med gänget - Thor: Love & Thunder. Den var helt ok. Mer rolig än något annat. Underhållande tidsfördriv i Marvels Universum. 3,5/5 i betyg. Sen blev det några drinkar på Italienskan bredvid Sergelbion. Älskar hur takterrasser poppar upp överallt i Stockholm! Det var på tiden. Dock var det ganska folktomt trots helg. En gammal kollega jobbade där tydligen. Kul när man springer på personer man känner lite här och var i vimlet😍. Min kväll tog dock inte slut där. Åkte hem, bytte tröja och gav mig ut till ett open air arrad av Bronx. Jag har några stora beslut om framtiden som ska tas och behövde gå in i min dansbubbla för att tänka. Jag och basen mot resten av världen. Det har alltid varit vi två. Vet inte hur många gånger jag åkt någonstans för att dansa själv och fly verkligheten i min lilla bubbla, eller när jag behöver tänka klart. Dansa är livet. Orkade inte prata med någon person denna gång utan var där för att vara i min bubbla som sagt. . 📷Här är några random foton från helgen. Dans, vänner, idolbild, en random person vid namn Gustav och hans Groot samt smygfoto av Danny Saucedo på tuben (killen med ryggsäcken). ….. ❓Hjälpte min dansbubbla för att komma fram till något vettigt svar? Svar ja.😊 (på/i Stockholm, Sweden) https://www.instagram.com/p/Cf1ahT3jZn_/?igshid=NGJjMDIxMWI=