#Patriarkala värderingar

[atsvensson]

Inte åsiktsregistrering att undersöka åsikter

Inte åsiktsregistrering att undersöka åsikter. Regeringen vill undersöka invandrares inställning i ett natal värderingsfrågor. Många vänstermänniskor har reagerat mot detta och hävdar att det är åsiktsregistreringt. Vilkte förstås är dumheter. En anonymiserad undersökning av åsikter och värderingar är självklart ingen åsiktsregistrering. Därmot är troligen regeringens motiv bakom viljan att…

[sinoes]

Män tycker att det är obehagligt att se hur deras egna värderingar och beteenden hänger ihop med det grövsta patriarkala våldet. Därför ligger det i männens intresse att förd��ma visst våld väldigt ihärdigt samtidigt som de bagatelliserar annat. Genom att reagera väldigt starkt på våldtäkter som utförs av män de inte känner eller som de, ännu bättre, gärna vill förskjuta ut gemenskapen (i regel rasifierade män) så kan de framstå som ”goda” män som tycker att kvinnors säkerhet är viktigt. Män är inte sällan mer aggressiva än vad kvinnor är i sina fördömanden av dessa våldsverkare. När de sedan förminskar betydelsen av de sexistiska skämt, sexuella ofredanden eller övergrepp de själva eller deras vänner gör sig skyldiga till ha de en slags moralisk hävstång i sitt kraftfulla fördömande av några få förövare – ”men vadå, jag tyckte ju att den där våldtäktsmannen skulle tvingas äta upp sin egen kuk, jag måste bry mig JÄTTEMYCKET om kvinnors rättigheter”. Feminister kämpar mycket för att sprida förståelsen av sexuellt våld som ett brett samhällsfenomen som är grundat i det patriarkat som alla män medverkar i och drar vinning av snarare än ”kultur” eller ”enskilda galningar”. Därför pratar vi om pornografi, sexistiska skämt, sexuella trakasserier och våldtäkt inom samma teoretiska ram. Det vi säger är att dessa företeelser hänger ihop, inte att det är samma sak. UPPENBARLIGEN är det inte samma sak att bli våldtagen och att bli tagen på rumpan, precis som två olika fall av våldtäkt eller sexuella trakasserier också kan vara väldigt olika. Det som är speciellt med den feministiska analysen är att vi inte anser att detta gör att vi måste se det ena som acceptabelt för att kunna se det andra som våld. Bland män finns det ett stort motstånd mot den feministiska förståelsen av det manliga våldet, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det sätter även deras egna beteende i fokus. Män gillar inte tanken på att det inte räcker att tycka att Hagamannen borde få äta upp sin egen kuk som straff för att vara en Bra Man. https://www.instagram.com/p/ByzWEcKo84F/?igshid=kxnebs4dl7s9

[jennynguyense]

Det osynliga kriget

Andelen självkontroll en kvinna har minskar för varje veck hon har på magen. Fråga vilken åttaåring flicka som helst och hon kommer att kunna vittna om denna sanning. Eller vänta, vad pratar vi om, det är bara en del av ditt naturliga kroppsspråk att sitta med armen korsad framför magen, inte som om du försöker att dölja någonting, varför skulle du vilja dölja veck, för helvete, det är bara veck.

Skratta lagom högt och helst på ett sätt som jämförs med porlande bäckar, men absolut aldrig ett gudsförgätet vattenfall som dränker allt som korsar dess vägar. Nej men på riktigt, har ni någonsin hört något mer groteskt än en kvinnas okontrollerade skratt? Om du vill dränka något så dränk hellre dina meningar i medvetet omedvetna formuleringar som kanske, möjligtvis, detta är bara min gissning och bara en liten grej jag gör på fritiden. Låt dina ord vittna om självförakt, nej jag menar ödmjukhet. Det är nog lättare om du bara undviker att prata om dig själv. Kvinnor som pratar om sig själva för mycket är ändå avskyvärda.

Faktaunderlag är en del i uppnåendet av kontroll. Detta förklarar varför varenda millimeter av kroppen måste granskas och mätas. Vaderna, femton centimeter upp från knäet, midjan och höfterna och halvvägs mellan, bröstets omkrets samt över och under brösten. Du lär dig kalorier, kolhydrater och mättade fetter i livsmedel som om de vore glosorna till ett livsavgörande språktest. Glöm det du har lärt dig och lägg till lite extra så att du är på den säkra sidan. Gör det bara.

Kroppen är till för att kontrolleras. Förbjud alla kroppsvätskor, alla ledtrådar om att du är en varelse som andas, äter, skiter. Det äckligaste som finns är kvinnor som inte kan hantera kroppsvätskor och med hantera så menar vi dölja. Bort med svettlukt och svettiga pannor, armhålor, under-bröst-svett, rumpsvett, lårsvett. Fort, dölj dina tårar innan du blir kallad hysterisk och se för guds skull till att inte låta mensblod eller någonting mensrelaterat synas, det kvittar väl om du har så ont att du vill dö. 

Kontroll, tänker du, och fylls av själväckel de gånger du dricker alldeles för mycket alkohol och det svaga minnet av hur du raglar omkring orsaker mer smärta och illamående än de där manshänderna, alltid manshänderna, mot din kropp. Du hade sagt nej om du hade varit i kontroll över dig själv. Glöm allt du vet om att okontrollerade fulla män är fyllda av dödlig fara för okontrollerade kvinnors patetiska aura är mer aktuellt nu.

Kontroll, tänker du, och skriver noggrant in veckans planer. Färgkodar studietid, jobb, träning, vänner och engagemang för ingenting vittnar om kontroll som en fullspäckad och fulländad kalender. Blått för plugg, gult för vänner och träning för det måste väl vara inom samma kategori ändå, rött för jobb samt engagemang och vitt för luckor som snart kommer att fyllas ändå.

Tidsluckor, minnesluckor, köksluckor som öppnas och stängs varje gång du går till skafferiet för att fingra på den där chipspåsen och du känner lukten av fett och salt och kolhydrater så väl, kan nästan smaka den. Eller nej, en sån som du skulle aldrig ha något som friterade, färdigpaketerade potatischips hemma för det är cancerframkallande, miljöförstörande och säkert kapitalistiskt o viktigast av allt: äter du en hel chipspåse så måste du springa ungefär en mil med ett pulshöjande tempo och hur mycket du än låtsas så tycker du likväl att det är s v i n t r å k i g t att springa på löpband. Du påminner dig själv om att du måste börja gilla egengjorda grönkålschips.  

Kontroll är att inte hamna i en ätstörning, men kanske bara råka vara lite, lite på gränsen ibland. Du vet allt om ätstörningar, alla dess uttryckssätt och dess effekter. Förmodligen har du redan haft en ätstörning, men det där var kanske inte en riktig ätstörning för under tonåren hade alla du kände kroppskomplex. En ätstörd person har en falsk känsla av kontroll som kan rubbas när som helst. Du däremot, du har riktig kontroll. Du hade faktiskt kunnat äta kolhydrater utan att blinka, men du har ju medvetet valt bort dem. Riktig kontroll.  

Nästa gång du träffar honom tänker du Prata Känslor för att du är själstrött på hans fullkomliga misslyckande att se allt ditt osynliga arbete. Men sen tänker du att det är klart man är blind inför det som inte som syns. Kanske är det egentligen du som borde vara tydligare. Kanske är det bättre att inte säga någonting alls för det finns en risk att du kommer att börja skrika på honom och ställa till en scen när han inte förstår varför du helt plötsligt är så upprörd. Upprörd tänker du, du är ju pissförbannad, inte bara upprörd. Krackelera fasaden, slå sönder ytan och efteråt ber du om ursäkt för att du var en crazy bitch. Sluta böla, du vet att killar blir obekväma när tjejer bölar.

Gå in på toaletten och ha nästan panikångestattack, men bara nästan. Precis innan isen rämnar gör du kvadratövningar, andas nästan kontrollerat och distraherar dig själv med att maniskt svepa igenom hela Tinder.

Gå ut från toaletten och ät pommes för att bevisa för alla andra att du kan äta exakt vad du vill och att alla skönhetsideal är patriarkala värderingar sammanvävt med kapitalism och rasism och du är en feminist som inte tänker ta åt dig. Säg ingenting om att du bokar in dig på dubbla träningspass dagen efter. Säg ingenting om att du går hem och klämmer på din mage framför spegeln. Säg ingenting.

När du sitter mittemot en läkare med snälla, men distanserade ögon kommer du förmodligen redan att ha en kort och koncis sammanfattning av ditt psykiska mående, analys kring bakomliggande orsaker och en tydlig bild av vad för typ av hjälp du vill ha.  När läkaren fortsätter att i tystnad kolla på dig med sina snälla, men distanserade ögon kommer du att avsluta din korta, koncisa sammanfattning genom att effektivt gå rakt på sak.

 Jag behöver bara få kontroll över mitt liv. 

[kvinnosakens-blog]

Könsnormernas tragedi

Enskilda könsnormer och könsstereotyper - idéer om att kläder, leksaker, beteenden, lekar, personligheter kan och ska vara "flickiga" eller "pojkiga" och tilldelas och tvingas på flickor och pojkar respektive  - kan ofta verka små och obetydliga när de betraktas var för sig, och när de betraktas med okunskap om vad de faktiskt innebär och leder till. Det är därför många reagerar med hån och "slappna av, feminazi"-reaktioner när kvinnor kritiserar företag som reproducerar könsnormer och exempelvis delar upp kläder i kläder för flickor (rosa, tight, glittrigt, gulliga tryck och tryck som anspelar på utseende) och kläder för pojkar (blått och svart, bekvämt och praktiskt, tuffa tryck och tryck som anspelar på styrka och hjältemod). Man förstår helt enkelt inte vad dessa normer och denna uppdelning säger och gör. I själva verket är vad de säger och gör ett våld, ett våld mot människorna i oss alla, ett våld mot vår mänsklighet, ett våld mot barns frihet och individuella personligheter, och ett våld mot vårt hopp för jämställdhet och en värld utan patriarkala könsnormer. Att på minsta sätt visa att flickor ska, bör och måste vara gulliga, försiktiga, inte får busa och röra sig och alltid måste tänka på sitt utseende är att binda flickor till ett förtryck. Det är att kväsa och kväva dem. Det är en tragedi, ett brott.

Det skrämmande och tragiska idag är att många människor gör sig helt blinda och okunniga inför marknadskrafternas intressen i att upprätthålla könsnormerna, och marknadskrafternas totala ointresse i att befria oss från förtryck. Företag tjänar på att familjer "måste" köpa olika kläder och leksaker till flickan respektive pojken. Företag tjänar på att barn av olika kön inte kan ärva varandras kläder eftersom kläderna är så olika i storlek - att det inte finns könsneutrala alternativ, och att barnen själva får lära sig att flickor ska se ut på ett visst sätt och pojkar på ett annat. För inte alls länge sedan var Sverige ett land där könsneutralitet värderades, där insikten om att flickor och pojkar är individer som bara fötts till respektive kön men som till personlighet, stil och möjligheter inte ska styras av patriarkala könsnormer var relativt genomgående. Lego för alla, randiga Polarn. O Pyret-dräkter för alla, flickor i hängselbyxor och en syn på könsstereotyper som unket gamla, som något som hörde konservativa USA till. Så förändrades det. Marknadskrafterna, kapitalet, fick alltmer makt. Globaliseringen innebar att dessa värderingar av jämlikhet och frihet blandades ut med och började domineras av normer styrda av det globala kapitalet, just de krafter vi länge kunde värja oss från. Könsnormerna cementerades med kraft.

Idag skriver Polarn O. Pyret, som länge var kända för att skapa praktiska, könsneutrala kläder för både pojkar och flickor som respekterade barn som människor, som individer, att de går mot en utveckling av mer könssegregering och "lite pojkigare och flickigare kläder" (!) för att blidka just marknadskrafterna, de internationella, ett definitivt val och ställningstagande, en eftergift för de krafter som vinner på att könsnormernas förtryck upprätthålls. Det kan inte nog betonas: marknaden och de som gör de största vinsterna på den vill oss inte väl. Marknaden är inte en logik skapad och utformad för att tillse människors bästa. På marknaden tjänar man inte på jämställdhet och befriande könsneutralitet (om det inte är ett "feminist"-tryck på en H&M-tröja sydd av underbetalda kvinnor i ett utvecklingsland, givetvis). Nej, ingen moral kan förväntas från vinstdrivna företag. Inget samvete, och inget ansvarstagande gentemot marknadens destruktiva logik. Givetvis inte. Däremot kan VI lyfta denna fråga, och öka folks kunskap, öka motståndet mot de normer som binder oss till en tragisk ordning, och höja våra röster gentemot de företag som säljer ut sig, och i längden oss. Gör gärna era röster hörda i det länkade inlägget, där protesterna står för så mycket mer än en protest mot ett enskilt företags nya image. I själva verket står de för ett försvar av vårt enda hopp för frigörelse och jämställdhet: att könsnormerna äntligen krossas.

[neverbeenacorpse]

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/pojkar-som-valdtog-far-ga-kvar-pa-skola-flickan-orkar-inte Alla tre är offer för PATRIARKALA VÄRDERINGAR och ett destruktivt samhälls-mönster Men de två killarna är förövare, som inte kommer rehabiliteras genom att låtsas som att allt är normalt. Pga vi har ett så destruktivt samhälle som fostrar personer att utföra detta och INTE ÅNGRA SIG så behövs mer än…

[sinoes]

Många gånger i mitt liv har jag hävdat att situationer som varit skadliga för mig och präglats av ojämlikhet har uppstått som ett resultat av mitt fria val. Att hänvisa till det fria valet har varit ett sätt att lindra smärtan för stunden; om jag inbillar mig att jag har valt någonting är det lättare att stå ut i stunden än om jag ser det hela som ett övergrepp. Om jag inbillar mig att anledningen till att jag gör med hushållsarbete än honom är för att jag har ett brinnande intresse för att sopa upp dammråttor är det enklare att upprätthålla en slags värdighet än om jag ser mig som tvingad. Detta är den grundläggande mekanismen bakom det som kallas internalisering – alltså tendensen hos förtryckta att göra förtryckarens världsbild till sin egen. Mot denna bakgrund kan man också se detta ”jag är inget offer” som kvinnor ofta häver ur sig när de konfronteras med kvinnoförtryck och ojämlikhet. Denna reaktion vittnar om att det för många är svårt att överge de patriarkala värderingar de internaliserat för att upprätthålla en känsla av värdighet. När man gått omkring och intalat sig att man väljer själv, att man inte är något offer, så kan det vara jobbigt när någon annan kommer och hävdar motsatsen. Det raserar liksom en stor del av de känslomässiga försvar man bygger upp under ett liv i patriarkalt förtryck. Det kan till en början få en att känna sig svag, varför har jag låtit mig själv styras såhär? Många tror att erkännandet av patriarkatets makt i ens liv innebär att erkänna sig själv som passiv och maktlös. Denna dikotomi mellan att vara ett passivt offer och att vara en stark kvinna som minsann inte alls är förtryckt gör att det blir väldigt svårt för kvinnor att tala om förtrycket de drabbas av utan att känna sig berövade på sin agens. Lustigt nog innebär just denna föreställning ett hinder för kvinnor att ta makt över sina egna liv. När utsagor om vad patriarkatet gör med oss och hur upplevs som kränkande så förnekas vi möjligheten att skapa kunskap om vår situation och därmed också vägen ur den. https://www.instagram.com/fannyarsinoe/p/BwbtKAnl_ZE/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=9mlfsgwa6ymq

[kvinnosakens-blog]

Vi måste krossa könsnormer, inte förstärka dem

Feminismens blottläggande och kritik av könsnormer är livsviktig. Många flickor och kvinnor är det som har känt en första slags befrielse, en upplysning, en förklaring, över att med hjälp av kvinnokampens analyser inse att det vi får lära oss från att vi föds om hur flickor och kvinnor ska vara, leka, klä sig, föra sig, röra sig, bete sig, hur vi ska tala lägre, göra oss mindre, och om vad vi är värda och hur detta värde är villkorat, att allt detta är patriarkatets konstruktioner som syftar till att underkuva oss. Saker faller på plats. Obehaget, den obekväma känslan inför rollen som kvinna, underkastelsen, hur vi fått lära oss att vara delaktiga i den själva, att det ska vara såhär - allt faller på plats. Det är ett verktyg för befrielse, för att förstå sig själv och sitt liv.

Ändå ser vi idag människor - inte de konservativa som vanligtvis står för dessa bakåtsträvande normer, inte de som säger sig värna “traditionella värderingar”, utan människor inom feminismen och som påstår sig vara progressiva -, försvara könsnormer, “gender”, de sociala konstruktionerna som kopplar kön till könsstereotyper, känslor, identiteter, stilar, beteenden. Att kritisera det betraktas som förtryckande och fobiskt, som att hävda att människor inte “vet” sitt eget kön, som att gå emot och ifrågasätta allt det som bygger upp människors sköra identiteter. Att kritisera det som har använts för att förtrycka kvinnor i århundraden och vilja kämpa för att krossa det ses som att “invalidera” människors identiteter. “Gender”, könsnormer, könsidentiteter har blivit något att experimentera med, leka med, något att söka i som folk förr sökte i religion eller subkulturer. Dessa människor vill bevara systemet och skapa “fler boxar”, något de inbillar sig är en form av befrielse från systemet. Fler boxar av det som konstruerats för att förtrycka kvinnor. Fler livsfarliga boxar av “kön är en känsla” eller “kön är ett beteende” eller “min personlighet är mitt kön” eller “jag står utanför binären som jag inbillar mig att alla andra väljer att befinna sig i” eller “jag rör mig mellan två av konstruktionerna genom att anamma patriarkala stereotyper” istället för det verkligt befriande: kön är en materiell och biologisk verklighet men inget mer, alla stereotyper och normer är konstruktioner och vi behöver dem inte.

Vi måste vara medvetna om en sak: under de senaste två årtiondena har könssegregerationen vad gäller exempelvis leksaker och kläder ökar drastiskt och "gender"/genus, det vill säga könsnormer och stereotyper, "flickigt och "pojkigt", har cementerats än mer som verklighet. Kapitalistiska krafter har insett vinsten som ligger i att dela upp marknaden i två separata delar, en för pojkar, en för flickor. Är det en slump att många människor i en sådan kontext i sitt försök att befria sig från det som skaver börjar förhålla sig till genus som en rigid verklighet och tror att de måste nyansera antalet "könsidentiteter" - istället för att helt enkelt gå tillbaka till kampens, till den feministiska genus-kritikens ursprung, där det var självklart att du inte måste ändra könsidentitet för att du var pojke som gillade klassiska flick-saker eller inte passade den stela könsnormen på annat sätt? Nej, det är inte en slump. Vi har plötsligt glömt att alla dessa könsnormer är påhittade och att vi bara kan befria oss från dem genom att helt enkelt städa bort dem och sluta koppla samman kön med identitet, smak, beteende eller känslor. Vi har glömt att könsnormer och de stereotyper och identiteter som bygger på dem är patriarkala såväl som kapitalistiska påhitt. Vi har glömt "uppfostra pojkar och flickor lika" och att mantrat bör vara "tjejer kan", inte "om tjejer kan är de nog egentligen pojkar eller icke-binära".

Vad händer med feminismens befrielseideologi kring könsnormer, genus, gender? Vad händer med den befriande vetskapen att allt detta är konstruktioner som används för att underkuva kvinnor, att socialisera in flickor i underordning? Vad händer med den progressiva tanken att vi alla är människor, oavsett vilket kön vi föds som, med unika känslor och personligheter och beteenden som inte bestäms av vårt kön och inte avgör vårt kön? Denna rörelse kan vara mycket, mycket farlig och om den fortgår kommer vi alla en dag sörja över de barn som växer upp och tror att det vi en gång lyckades genomskåda och börja slå oss fria ifrån är verklighet och något de måste förhålla sig till.