#David A. Kring

[vintagewarhol]

[beardedmrbean]

Farmers have no immediate plans for further protests.  They are prepared to give Belgian politicians and supermarkets some time to respond to their demands, but if need be, farmers will not shy away from further actions: there is great willingness to take action farmers leaders say.

The news comes after Belgium saw a week of farmers' protests that culminated in over a thousand tractors converging on Brussels and bringing paralysis to the capital as EU leaders met last Thursday.  The farmers are unhappy with the EU’s new green measures but also with the Flemish government’s nitrogen plan that all impose new restrictions.

The militant farmers of Farmers Defence Force first intend to enjoy a good night’s sleep and reload batteries.  Other farmers' organisations also want to give talks a chance.  “At this point fresh actions can add little” says Jonas Ooms of Groene Kring. Belgium’s two biggest farmers’ organisations Algemeen Boerensyndicaat and Boerenbond have no fresh protests planned.

Most recent protests were conceived locally and that makes them hard to predict.  The occasional road blockade cannot be ruled out.

Much will depend on the response from politicians.  Farmers organisations see the Flemish government on Tuesday.  On Friday the government pledged further consultations on the future of the sector: greater protection of agricultural land, less red tape and fair prices for their products. Farmers expect concrete action.  Actions will follow if this doesn’t materialise, they say.

Results are needed by 12 February.  “We will paralyse the country again if need be” says the Farmers Defence Force.  Under new rules farmers are again able to manure the land  from 16 February and it will be hard to mobilise them again after that date.

Farmers are also seeking a response from the supermarkets.  Supermarkets and the food industry see Belgian farm minister David Clarinval (Francophone liberal) in a new working party on Thursday.

[burningexeter]

Here's a fairly solid amount of all the different kinds of media whose events will be either directly referenced or pop up as easter eggs for distinctive world-building in the Where The Magic Happens Trilogy, which you can both read and see below for yourself right about here:

• Steven Spielberg's Jaws Duology, Close Encounters Of The Third Kind, Indiana Jones Series (1 - 4), E.T.: The Extra-Terrestrial & Jurassic Park Trilogy

• Remedy Entertainment's Alan Wake & Control

• Capcom's Dino Crisis (1999) & Dino Crisis 2

• Konami's Silent Hill Series (1 - 4)

• Matt Reeves' Cloverfield (2008)

• Josh Trank's Chronicle (2012)

• Gary Trousdale & Kirk Wise's Atlantis: The Lost Empire

• Respawn Entertainment's Titanfall 2

• Stephen Sommers' The Mummy (1999)

• Jon Turteltaub's National Treasure Duology

• Damon Lindelof & Carlton Cuse's LOST

• Tim Kring's Heroes

• Jeff Pinkner & J.H. Wyman's Fringe

• Jeff Kline's Transformers Prime & Transformers Prime Beast Hunters: Predacons Rising

• Andrew Stanton's John Carter (2012)

• Warner Bros.' Wizarding World Series (All 8 Harry Potter films and the first Fantastic Beasts movie)

• Jordan Peele's Nope (2022)

• Jon Favreau's Cowboys & Aliens

• Zack Snyder's Dawn Of The Dead (2004)

• Charlie Brooker's Dead Set (Mini-Series)

• Dambuster Studios' Dead Island 2

• Alex Garland's 28 Days Later Duology

• Shin'ichiro Ueda's One Cut Of The Dead

• Sega AM1's The House Of The Dead (1997)

and finally, last but definitely not least,

• David Szymanski's Dusk (2018)

[motionpicturelover]

Films I've watched in 2024.

(This list will be continously updated. For a masterpost of the previous two years, see this post.)

Click on the titles below to see the post.

1 -

January:

🎬 Barbie (2023) - Greta Gerwig

🎬 "Adjø solidaritet" (1985) - Wam & Vennerød

🎬 "Fröken April" (1958) - Göran Gentele

🎬 "Ansiktet" (1958) - Ingmar Bergman

🎬 "Kvinnors väntan" (1952) - Ingmar Bergman

🎬 "Det sjunde inseglet" (1957) - Ingmar Bergman

🎬 "Höstsonaten" (1978) - Ingmar Bergman

🎬 "Riten" (1969) - Ingmar Bergman

🎬 "Helmer og Sigurdson: Mareritt ved midtsommer" (1980) - Knut Andersen

🎬 "Ronja Rövardotter" (1984) - Tage Danielsson

🎬 "Efter repetitionen" (1984) - Ingmar Bergman

🎬 "Vargtimmen" (1968) - Ingmar Bergman

🎬 "Ocean's 8" (2018) - Gary Ross.

🎬 "Searching for Ingmar Bergman" (2018) - Margarethe von Trotta

🎬 "Skönheten och Odjuret" (1991) - Gary Trousdale and Kirk Wise"

🎬 "Seks personer søker en forfatter" (1992) - Pål Løkkeberg

🎬 "Helmer og Sigurdson: Septembermordet" (1980) - Nandor Hamza

🎬 "The Magic Flute" (1995) - Valeriy Ugarov

🎬 "Galgemannen" (1983) - Magne Bleness

🎬 "Making of Autumn Sonata" (1978) - Ingmar Bergman and Arne Carlsson

🎬 "Le fabuleux destin d'Amelie Poulain" (2001) - Jean-Pierre Jeunet

🎬 "Lån meg din kone" (1958) - Edith Carlmar

February:

🎬 "Drive" (2010) - Nicolas Winding Refn

🎬 "Blue Valentine" (2010) - Derek Cianfrance

🎬 "Helmer og Sigurdson: Spøkelsesbussen" (1980) - Pål Bang-Hansen

🎬 "The Breakfast Club" (1985) - John Hughes

🎬 "Carnal Knowledge" (1971) - Mike Nichols

March:

🎬 "The Making of the Producers Album" (2001)

🎬 "Harold and Maude" (1970) - Hal Ashby

🎬 "The Princess Bride" (1988) - Rob Reiner

🎬 "Twin Peaks: Fire Walk with Me" (1992) - David Lynch (The Extended Blue Rose fancut)

🎬 "Mødrekupé" (1969) - Magne Bleness

🎬 "Four Weddings and a Funeral" (1994) - Mike Newell

🎬 "Mrs. Harris Goes to Paris" (2022) - Anthony Fabian

🎬 "Bedknobs and Broomsticks" (1971) - Robert Stephenson

🎬 "Leve sitt liv" (1982) - Wam&Vennerød

🎬 "Line" (1961) - Nils Reinhardt Christensen

🎬 "Venner" (1960) - Tancred Ibsen

🎬 "Stimulantia" (1967)

April:

🎬 "ShakespeaRe-Told: The Taming of the Shrew" (2005) - David Richards

🎬 "Flash Gordon" (1980) - Mike Hodges

May:

🎬 "Soldat Bom" (1948) - Lars-Eric Kjellgren

🎬 "Tänk, om jag gifter mig med prästen" (1941) - Ivar Johansson

🎬 "Cruel Intentions" (1999) - Roger Kumble

🎬 "9 to 5" (1980) - Colin Higgins

🎬 "Larmar och gör sig till" (1997) - Ingmar Bergman

🎬 "Presumed Innocent" (1990) - Alan J. Pakula

🎬 "Bergman Island" (2004) - Marie Nyreröd

🎬 "I Bergmans regi" (2003) - Torbjörn Ehrnvall

🎬 "Saraband" (2003) - Ingmar Bergman

🎬 "Tystnad! Tagning! Trollflöjten!" (1975) - Katinka Faragó & Måns Reuterswärd

🎬 "Castaway" (1986) - Nicolas Roeg

🎬 "Lisztomania" (1975) - Ken Russell

🎬 "Alice in Wonderland" (1999) - Nick Willing

🎬 "America's Sweethearts" (2001) - Joe Roth

June:

🎬 "Valentino" (1977) - Ken Russell

🎬 "Georgy Girl" (1966) - Silvio Narizzano

🎬 "Thoroughly Modern Millie" (1967) - George Roy Hill

🎬 "Prêt‐à‐porter" (1994) - Robert Altman

July:

🎬 "La Piscine" (1969) - Jacques Deray

🎬 "Anna Lans" (1943) - Rune Carlsten

🎬 "The Turning Point" (1977) - Herbert Ross

🎬 "Ne réveillez pas un flic qui dort" (1988) - José Pinheiro

🎬 "Le Battant" (1980) - Alain Delon

🎬 "Wit" (2001) - Mike Nichols

🎬 "Plein Soleil" (1960) - René Clément

🎬 "The Girl on a Motorcycle" (1968) - Jack Cardiff

August:

🎬 "Die Hard With a Vengeance" (1995) - John McTiernan

🎬 "L'inconnue de Hong-Kong" (1963) - Jacques Poitrenaud

🎬 "Vingar kring fyren" (1938) - Ragnar Hyltén-Cavallius

🎬 "Women in Love" (1969) - Ken Russell

🎬 "John Gabriel Borkman" (1978) - Per Bronken

🎬 "Jeffrey Bernard is Unwell" (1999) - Tom Kinnimont and Peter O'Toole

🎬 "Mrs. Dalloway" (1997) - Marleen Gorris

🎬 "Fant" (1937) - Tancred Ibsen

September:

🎬 "Gjest Baardsen" (1939) - Tancred Ibsen

🎬 "Kong Lear" (1985) - Per Bronken

October:

🎬 "Voldtekt" (1971) - Anja Breien

🎬 "Bryllupsfesten" (1989) - Wam&Vennerød

🎬 "Columbus ankomst" (1986) - Per Bronken

🎬 "Toralv Maurstad: En lek med livet på scenen" (1993)

🎬 "Hvem har bestemt..!?" (1978) - Petter Vennerød

🎬 "Fleabag" (2019, NT Live) - Tony Grech-Smith & Vicky Jones

🎬 "Hønsesuppe med byggryn" (1969) - Magne Bleness

[cricketpress]

LAST CALL Art Market!

Saturday, December 16th, 11-5pm in the Barrel Room at West Sixth Brewing!

Cricket Press is collabing with our pals W6 to make sure you’ve got some amazing local wares to snag before the holiday gifting season!

Save the date for this perfectly timed addition to your gift shopping & check out great handmade and locally crafted works from all your favorite makers.

Plus bring the kiddos & get some pics with Santa at 3pm!

We’ll have specialty holiday beverages pouring in the Barrel Room! See you then!

Check out our vendors below: • Cricket Press • Meadow House Studio • Emma Puckett • The Burnpile Co. • Midnight Oil Goods • David Kring Ceramics • Theory Beyond Design • Kentucky Natural Lands Trust • Starpointe Studio • StitchSprout • Hound and Horse Bakery • Happy Spooning

[perabl]

Bowie i Kristianstad

David Bowie var som bekant min stora idol och förebild under sjuttiotalet. Kan utan vidare säga att musiken och kulten kring honom då bidrog starkt till att jag fann ut vem jag egentligen var. Jag följde hans musik under hela sjuttiotalet, men även om jag fortsatte köpa hans skivor, avtog det kanske en del efterhand. Fick dock inte så många tillfällen att uppleva honom live. En enda gång…

[henrikkallman]

Klubben är större än individerna

Det har i skrivande stund gått nära tre veckor sedan Vingåker blev utslagna ur volleybollslutspelet på bortaplan i Lund. Sedan dess har semifinaler hunnit avhandlas, Lund fick se sig besegrade av seriesuveränen Hylte/Halmstad. Laget som gick obesegrade genom serien befinner sig för första gången under rejäl press, då finalmotståndaren Habo skrällt rejält och tagit en ledning med 2-0 i finalserien.

När Vingåker inför säsongen gjorde klart med den Vingåkersfostrade superstjärnan Viktor Lindberg trodde många, inklusive jag själv, att Vingåker var ett lag som skulle ha chans att slåss om guldet i en final. Den första sedan 2003. Då slutade det med ett ärofyllt silver, kanske att det nu tjugo år senare ändå var dags för det eftertraktade, efterlängtade sm-tecknet.

När Lund slog in den avgörande poängen och skickade Vingåker på sommarledigt så infann sig en känsla, allt för välbekant. Det är något som inte stämmer. Om det tog stopp i kvartsfinalen det här året, vilket år ska klubben då kunna ta sig längre?

Viktor Lindberg ska inte lastas, att se en spelare dra ett så tungt lass har jag inte sett någon göra i Elitserien. Möjligen Viktor själv när han spelade för RIG Falköping i inledningen av sin karriär. Nej, han har gjort det bra, han har bidragit med otroliga mängder servepoäng och varit lagets viktigaste spelare under hela säsongen. En kombination av att en spelare inte kan göra ett helt lag, ett gäng rekryterade proffsspelare från utlandet som inte levde upp till förväntningarna och en svag återväxt är alla faktorer som måste räknas in.

Men hur kan det gå så? Vingåkers volleyboll är en elitklubb och därför förtjänar den att granskas som just en sådan. Som supporter är jag frustrerad, som en person som bevakar matcherna för medias räkning, förundrad. Vad är egentligen planen för klubben?

När jag pratar med ledare upplever jag en viss uppgivenhet, över vad är oklart, jag är säker på att alla gör så gott de kan. Känslan infinner sig dock att man kört fast.

Det har snart gått tre veckor sedan Vingåkers VK slogs ut ur sm-slutspelet. Den 11 april meddelar Floby VK på sin sida att de gjort klart med Vingåkers - och hela Elitseriens mest värdefulle spelare - Viktor Lindberg. Jag upptäckte detta först tre dagar senare och reagerade instinktivt med att det kan inte stämma. Klubben hade inte lämnat någon officiellt kungörelse kring detta och idag, åtta dagar efter att flytten offentliggjorts av Floby, har Vingåker ännu inte skrivit något om detta, vare sig på sin hemsida eller i sina sociala kanaler. I Katrineholms-Kuriren uttalar sig tränare Lukas Karlsson om det tunga tappet den 14 april, han berättar också att samtliga utlandsproffs lämnar klubben och att ingen ny spelare är klar för nästa säsong. En förhoppning att det andra VVK-fostrade utlandsproffset David Pettersson ska vända hem finns, enligt Lukas Karlsson, men det framgår inte om detta blott är en önskedröm.

Frågan är dock varför David skulle välja att vända hem, av annat än personliga val. Vad ska Vingåker göra för att vara en attraktiv klubb för en proffsspelare? En klubb som under många år varit ledande på ungdomssidan, som prenumererat på sm-tecken och med en stämpel som en klubb där man kan utvecklas, saknar nu nästan helt återväxt. I laget den gångna säsongen fanns åtta spelare som är fostrade i klubben. På papperet en bra siffra, men endast tre av dessa har haft kontinuerlig speltid under året. Bakom dessa spelare finns det inte direkt någon som knackar på för att slå sig in i a-truppen på riktigt och frågan är hur sannolikt det är att även dessa spelare är kvar i höst.

Hur arbetar klubben för att rekrytera nya ungdomar att börja spela volleyboll? Gör klubben ett gott arbete att synas på orten då det inte är matchdag? Sett utifrån så verkar klubben i första hand vara den viktigaste reklamkanalen för en lokal restaurang. Vingåker är en liten ort, men det är Floby också. Det är Habo också. Det är Leksand också, om vi ska tillåta oss att byta sport till ishockey för ett ögonblick. När man är den ledande föreningen och spelar i den högsta serien på en ort, hur kan inte varenda ungdom ha testat att träna volleyboll? Jag var i Degerfors på fotbollsmatch för ett halvår sedan och även ifall alla inte älskar fotboll i Degerfors så råder det ingen tvekan om att det dagen för mitt besök är en matchdag. Halsdukar, matchtröjor, bilar som spelar hög musik. En ort som andas och lever för sitt lag. Jag säger inte att det är genomförbart till den vidden för VVK, men när det är match på gång så borde det kännas. På något sätt. För jag tror att det finns fler människor som är intresserade och bryr sig än de som går på match.

Genom åren har jag tagit del av ett internt missnöje om att klubben inte får samma stöttning lokalt av kommunen som andra klubbar får. För att ha en chans att utmana andra klubbar på samma villkor så hade det behövts större ekonomiska insatser. Nuläget är kanske bättre än vad det var för tio år sedan, men långt ifrån de storsponsrande idrottskommunerna ute i landet. Om man vänder på perspektivet så undrar jag på riktigt vad Vingåkers volleybollklubb gör för att vara en förening som förtjänar större ekonomiskt stöd. Vad gör klubben för att vara en social stöttepelare i samhället? Varför är inte klubben representerad vid Pridefirandet? På vilka sätt arbetar a-lagsspelarna utanför planen med att vara förebilder för barn och unga?

Jag sitter inte på svaret om vad Vingåkers volleybollklubb ska göra för att bli bättre. Jag önskar på kort sikt en roligare inramning på matcherna som är dötrista i sitt upplägg. Jag önskar att jag såg klubben representerad i fler sociala sammanhang. Jag önskar att det fanns någon form av supporterkultur, med produkter att köpa. Ett enkelt sätt att skapa en känsla av att VVK är ortens lag. Var synliga! Alla som går på match stöttar och vill att det ska gå bra för klubben. Jag kan inte skaka av mig känslan av att det i nuläget är ett fåtal personer som är klubben och att dessa personer inte riktigt vet vad de vill. Åtta dagar har det gått. Att inte ha presenterat för sina supportrar och allmänheten officiellt att lagets störste stjärna tillsammans med samtliga utlandsproffs inte kommer tillbaka nästa säsong är inget annat än oseriöst och f��r himla dåligt. Har man tagit semester? Inte helt för man har hunnit göra reklam för tidigare refererade lokala restaurang och bett om hjälp att städa ur en lägenhet.

Vingåkers VK är en elitserieklubb, man gör anspråk på att bedriva en verksamhet på den högsta möjliga nivån för volleyboll i Sverige. Då ska man också tålas att granskas. Jag skriver detta för att jag undrar. Finns det någon plan över huvud taget? Om svaret är nej, då är det kanske dags att låta någon annan försöka.

Klubben är alltid större än individerna. Ta kritiken utan att ta det personligt.

[postmodern-nostalgia]

Pets rule the internet: a critique and comparison of Felipa Cheng’s Ode to Kring-Kring and Brian David Gilbert’s we like watching birds

With the constant rise of technological improvements and their growing relevance in our lives, new media art continues to thrive in both realms of art creation and appreciation. Not only are we provided with easy-to-access platforms to enjoy them; we are also given many opportunities to make our own at our fingertips. Look no further than the video sharing website Tiktok, where an average of 1 million videos are viewed daily (Mohsin, 2022).

Back in the day, short-form video content were not as appreciated as their full-feature counterparts. Full-length movies were always deemed to be the more difficult one to make–rightfully so because of their length. Quick video clips on the other hand, were considered only for gags, as in the case of the late 80s show America’s Funniest Home Videos, one of the earliest programs that gave these types of films a platform. It was not until internet access became more widespread that short viral videos became popular.

Today, short-form videos are given more credit and is seen as a legitimate medium where anyone can share whatever they want. There are clips that provide useful tutorials, news bits, and even plain entertainment. Enter two short-form videos with qualities that do not fit in just one category: we like watching birds (stylized in lowercase) and Ode to Kring Kring. Despite their vague classification and cryptic writing, these two depict a clear image of the state of internet culture today.

 we like watching birds

Brian David Gilbert, also known as BDG, is an online content creator known for both short-form and hour-long videos on YouTube. BDG previously worked for Polygon, a media company that covers various areas of pop culture such as Japanese anime and video games. On his eponymous YouTube channel, however, he has created a following with his brief, witty short-form content. These films are often about random, mundane topics such as caterpillars in this song is not a metaphor and playing darts in it’s time to get good at darts. we like watching birds is not an exception. The video immediately starts with a catchy song performed and composed by Gilbert himself, but this time with the vocal accompaniment of his partner Karen Han. It is, as stated in the title, about watching birds, and is constantly reiterated in the video by directly mentioning it and naming different species of avifauna–that is, until the happy melody devolved into a chorus about praising a one-eyed horrifying bird god.

A healthy number of Gilbert’s videos follow a similar sequence; they start off with a calm and cheery atmosphere and then, at an unexpected point in the video, begin to shift to a psychological genre. we like watching birds is initially presented as a shallow melody about bird-watching, but almost halfway through the video an unexpected, absurd lore was presented. The mood shifts back to a cheerful one before the video ends, albeit now mixed with a feeling of unease, especially in the line “we like watching birds, which is good, ‘cause we have no choice”, implying the singers’ newfound fear of the bird god after their occult-like worship.

Gilbert’s body of work can be described as postmodern absurdist comedy, described by Stockwell (2016) as a type of comedy that relies on the use of absurdity, non-sequiturs, and irrational or illogical elements to create a sense of surprise and confusion in the audience. Surrealist humor often aims to challenge the audience’s preconceptions and question the way they see the world. This type of humor is also postmodern in the sense that it “rejects grand narratives and universal truths” (Lyotard, 1997).

 Ode to Kring-Kring

Felipa Cheng is a communication arts student from the University of the Philippines Los Baños. During the early years of the COVID-19 pandemic, Cheng produced several pieces of short-form videos dedicated to her friends. Her creations included faux album covers depicting what kind of recording artist her friends would be and what songs they would produce.

Ode to Kring-Kring, one of the clips from Cheng’s project, is a ‘hypothetical’ song that would be produced by one of her friends who owns a plump orange cat named Kring-Kring. The video was in a 1:1 aspect ratio, with a length of exactly one minute–a format which is perfectly made to be sent on the internet, be it a social media platform such as Instagram or a messaging app like Telegram. Cheng used digital software to render handdrawn animatics of a cat which, as mentioned in the song, is “sleeping on [its owner’s] face”.

The video also creates a calm and comforting atmosphere while also being humorous. Alexander (2022) mentions that a conducted by the University of Texas showed that even people who identify as ‘dog persons’ prefer cat-related memes on the internet. The psychological explanation to this phenomenon suggests that internet users that enjoy cat memes project themselves on the personality traits of cats, which include aloofness, independence, and unpredictability. Such qualities of the feline make them a suitable subject for irony and sarcastic humor. In turn, these traits of the cat meme create a sense of comfort.

 While the two short-form videos have high contrasts in their content, they have a significant common denominator, and that is their absurdity. Both cater to surrealist humor which has been the online community’s form of escape especially during the rise of multiple world crises (Matsakis, 2017). The growing acceptance of weird content on the internet, combined with the unstoppable growth of short-form content and the diminishing attention span of viewers, will not be going anywhere, and it will continue providing the solace that is much needed in this era of information overload.

 References:

Alexander, L. (2022, January 4). Why the internet chose cats. Thought Catalog. Retrieved January 26, 2023, from https://thoughtcatalog.com/leigh-alexander/2011/01/why-the-internet-chose-cats/

Cheng, F. (2021). Ode to Kring-Kring.

Gilbert, B. D. (2021, May 10). We like watching birds. YouTube. Retrieved December 23, 2021, from https://www.youtube.com/watch?v=ml7bK1jg69I&t=39s

Lyotard, J. F. (1997). The postmodern condition. University of Minnesota.

Matsakis, L. (2017, July 1). Surreal memes are the last escape the internet has. VICE. Retrieved January 26, 2023, from https://www.vice.com/en/article/xwz833/surreal-memes-are-the-last-escape-the-internet-has

Mohsin, M. (2022, December 31). 10 tiktok statistics you need to know in 2022 [new data]. Oberlo. Retrieved January 10, 2023, from https://www.oberlo.com/blog/tiktok-statistics

Stockwell, P. (2016). The Language of Surrealism. p. 177. Bloombury Publishing.

[pruning-the-minds-garden]

And it hasn't even always been like that! Back when life is first thought to have evolved (we're talking way back, ~3.9 billion years ago, in the Archaean), the moon was significantly larger. I'll pop a couple resources in here to explain.

The following are from:

and:

The relevant bits are these -

The Moon and the Earth were situated thusly now, versus 3.9 Ga (billion years ago). The top is the distance between the Earth and Moon now, and the bottom is the distance then. The relative size as it would appear in the night sky appears at the bottom-right of the picture.

Credit to David Kring (LPI) for that image.

Now, where does 3.9 Ga fit into the geologic time-scale of the development of Earth? Here's a map, with a blue arrow (my addition) pointing at where approximately 3.9 Ga falls on the timeline. Back then Prokaryotes (bacteria) had only just evolved in their earliest forms, and multicellular life was but a twinkle in its great-great-great-great-great-great-great-great-great-[insert a bunch more greats]-grandparents' eyes.

Credit to Jarred C. Lloyd for that figure.

By the time multicellular life and then eukaryotic came about the Moon would have increasingly looked as it does now, and it would have only looked about 1% larger during the time of the dinosaurs as it does now. But, it has changed significantly over the course of the history of the Earth, and it'll keep changing. Not appreciably on a human time-scale, but nonetheless, the moment we live in is special in so many ways. We are privileged to be able to observe so many unique and interesting things in the universe, from distant stars to eclipses on our own planet. It's good to stop once in a while to appreciate the unique mystery of it all.

fucks me up that by total coincidence the sun and moon’s size difference is exactly matched to their difference in distance from us, thus making our beautiful total solar eclipses where you can see the silver threads of the sun’s corona possible because the moon just covers the sun completely

The stars (literally) aligned just right for this experience to be possible. It’s likely that aliens don’t have this

[nerds-yearbook]

On April 4, 1986, the last episode of Knight Rider aired. ("Voo Doo Knight", Knight Rider, TV, event)

[rbolick]

Bookmarking Book Art - Alicia Bailey and the Artists’ Book Cornucopia

Bookmarking Book Art – Alicia Bailey and the Artists’ Book Cornucopia

For a decade, Alicia Bailey has played the role of Ceres to book artists and collectors, bringing them the Artists’ Book Cornucopia. And this has been in addition to creating her own bookworks, organizing other exhibitions and running Abecedarian Gallery and Raven Press. Artists’ Book Cornucopia X marks the tenth and last cornucopia but not the end of their impact.

Cornucopia implies…

[elmundodeanalu]

Bocetos que hice de gnomos y enanos, ellos son distintos pero son de la raza duendecillo. ☻ Los gnomos aman los animales y cuidan las plantas, cómo si fueran biólogos.🌱🐦🌳 Los enanos trabajan en minas y algunos pueden ser traviesos. 😱👀 ✨NOTA: Cada vez que le cortan la barba, pierden fuerza.

[vonbeetzen]

“Jag håller inte med om vad du säger, men jag skulle dö för din rätt att säga det”

René Voltaires klassiska citat gjorde ett stort intryck på mig som ung student på Sannarpsgymnasiet i Halmstad, när vi betade oss igenom upplysningsförfattarna. Jag bottnade det nog inte riktigt på ett intellektuellt plan vid den tiden, men senare skulle jag inse vilken betydelse det haft för att jag ens hade möjlighet att läsa någon annan bok än Bibeln i den åldern.

Vi tillskriver ofta den remarkabla utveckling som skett för mänskligheten de senaste två århundradena den industriella revolutionen. Vi gick som en art genom tiotusentals år utan att några stora förbättringar skedde med avseende på allmänt välstånd, medellivslängd eller teknisk utveckling. Sen hände allt på några få århundraden.

Den industriella revolutionens moder

De flesta är överens om vi har den industriella revolutionen, som började i den brittiska textilindustrin runt 1760, att tacka för det välstånd stora delar av världens befolkning upplever idag.

Vad som dock inte är lika uppenbart för många är vad som låg bakom den industriella revolutionen. Hur kommer det sig att kreativa idéer, innovation och nytänkande plötsligt exploderade efter tusentals år av stiltje? Svaret är tankefrihet och yttrandefrihet. Eller som vi numera kallar denna rörelse; upplysningen.

I början på 1700-talet påbörjade en rörelse bland Europas intellektuella som utmanade den av gud givna världsordningen. Filosofer och författare som David Hume, Immanuel Kant, Jean-Jaques Rousseau och – inte minst Voltaire – ifrågasatte den religiösa maktordning som slog fast att all kunskap utgick från gud.

Alla vetenskapliga upptäckter och idéer var tvungna att passa kyrkans världsbild för att bli accepterade. Allt som utmanade kyrkans idéer straffades. Mest känt är kanske hur Galileo Galilei dömdes till livstids husarrest av den romerska inkvisitionen för att han avvek från kyrkans bild att jorden var universums centrum.  

 Framsteg kräver frihet

Upplysningens filosofer propagerade för kritiskt tänkande och att utmana auktoriteternas makt över kunskapen. Verkliga framsteg nås i en öppen och fri prövning av alla idéer – helt enkelt därför att de goda idéerna vinna över de dåliga och sanningen kommer att vinna över lögnen.

Denna enkla idé var gnistan som fick den moderna vetenskapen att explodera vilket i sin tur ledde fram till den industriella revolutionen. Tyvärr verkar upplysningens viktiga idéer alltmer komma på undantag i vår moderna värld.

Den moderna inkvisitionen

Corona-pandemin har satt blixtbelysning på detta. Debatten kring vaccinering och restriktioner har delat världen i två läger och diskussionen har stundtals varit hätsk. Amerikanska poddare, svenska forskare, brittiska författare är några av alla som fört fram vad som betraktats som kontroversiella – ibland subversiva – åsikter om såväl pandemirestriktioner som vaccinering.

Drevet går sedan fram med den metodik vi blivit vana vid i det uppkopplade samhällets mediedramaturgi. Några tongivande röster ondgör sig över hur oacceptabelt det är att torgföra olämpliga idéer, en bredare svans följer efter och på motståndarsidan mobiliseras motvärn.

Denna polarisering begränsar sig inte till pandemin. Alla som befinner sig utanför den - för tillfället - acceptabla åsiktskorridoren riskerar att stämplade som kättare av den moderna åsiktsinkvisitionen - i ämnen som rör allt från identitetspolitik till klimatdebatt. 

Den nya kyrkans tempel

Vad som skiljer det senaste decenniets fria debatt från den som pågått sedan upplysningens dagar är att vi återigen har aktörer med lika stor makt som kyrkan hade förr i tiden. Plattformar som Twitter, Youtube, Facebook och Spotify har blivit den nya tidens inkvisitorer och på senare år har ett antal kända röster blivit helt eller delvis censurerade på dessa plattformar.

Plattformarna är enligt min mening inte grundproblemet, lika lite som kyrkan var grundproblemet till att vi inte såg någon välståndsutveckling i världen under tusentals år. Grundproblemet – nu som då – är frånvaron av frihet.

Det verkliga priset är inte tystnad

Det är i det fria utbytet av idéer och åsikter som det goda kan segra. Ja, det innebär att många dåliga, tokiga och rent av farliga idéer kommer upp till ytan – det hände även i den kunskapsrevolution som var upplysningen. Men det är en del av poängen – det goda kan bara utkristalliseras i jämförelse med det dåliga.

Självklart måste det finnas gränser för yttrandefriheten; att man inte ska få kränka, hota eller hetsa. Denna balansgång har vi lyckats med i vår svenska yttrandefrihet ända sedan 1700-talet.  Men den censur och de-plattformeringar som skett de senaste åren har inte alltid skett på dessa fullt rimliga bevekelsegrunder. Många gånger har det handlat om vad som i bredare kretsar anses fel, olämpligt eller osympatiskt.

Men lika lite som kyrkan på medeltiden hade någon objektiv källa till vad som var rätt, lika lite finns det en objektiv sanning kring många av de åsikter som idag gör att individer hamnar i en modern variant av Galileis husarrest.

Att inte låta utbytet av idéer och tankar vara fritt – goda som dåliga – är att svika de upplysningsideal som gett oss den rika värld vi lever i idag. Detta kan vara värt att tänka på; det stora priset vi betalar för censur är i förlängningen inte tystnad, priset kan faktiskt vara det fantastiska välstånd som sprang ur upplysningstidens frihetsideal.

[afaimscorner]

10. Heroes

 2006-2010, 4 Seasons, 78 Episodes, US, NBC

 Creator: Tim Kring

 Main Cast: Milo Ventimiglia, Hayden Panetierre, Masi Oka, Jack Coleman, Sendhil Ramamurthy, Adrian Pasdar, Greg Grunerg, Zachary Quinto, Ali Larter, Noah Gray-Cabey, Santiago Cabera, Twany Cypress, Leonard Roberts, James Kyson Lee, Kristen Bell, Danai Ramirez, David Anders, Dana Davis, Cristine Rose, Brea Grant, Robert Knepper, Dawn Olivieri, Deanne Bray, Ashley Crow, Jimmy Jean-Louis, George Takei, Randall Bentley, Adair Tishler, Elizabeth Lackey, Jessalyn Gilsig, Thomas Dekker, Stephen Tobolowsky, Zeljko Ivanek, Elisabeth Röhm

„Every hero must learn his purpose, then he will get tested and called to greatness.“

The one in which: People across the globe discover that they have super powers. Which leads to them preventing a horrible future, and then another really horrible future, and then another horrible future, which could potentially end Earth, and then another bad future caused by Robert Knepper. Also we have a brain stealing serial killer, an immortal teenager, a japanese nerd, two brothers, who are a little bit too close maybe, triplets, a not very bright mind-reading cop, a hot scientist, an electric girl, and Horn Rimmed Glasses aka Noah, whose glasses are actually not horn rimmed at all. Also we end with a cliffhangar, on which the pretty horrible follow-up series is built on, but we tend to ignore that most of the time.

Favorite Episodes: Five Years Gone (1x20), Six Months Ago (1x10), Genesis (1x1), Four Months Ago (2x8), Villains (3x8)

[cricketpress]

JUST ANNOUNCED & more info to come...

LAST CALL Art Market! Saturday, December 21st, 11-5pm in the Barrel Room at West Sixth Brewing!

West Sixth & Cricket Press are collabing once again to make sure you’ve got some amazing local wares to snag before the holiday gifting season!

Save the date for this perfectly timed addition to your gift shopping & check out great handmade and locally crafted works from all your favorite makers.

Plus bring the kiddos & get some pics with Santa at 3pm!

We’ll have some cozy beers & specialty holiday beverages pouring in the Barrel Room!

This year's vendors & artists are: • Cricket Press (@cricketpress) • David Kring Ceramics (@crockett) • Emma Puckett (@emma.illustrates) • Found in a Field Jewelry (@found_in_a_field_jewelry) • Happy Spooning (@happy.spooning) • Hound and Horse Bakery (@houndandhorsebakery) • Melisa Beth Ceramics (@melisabethceramics) • Starpointe Studio (@starpointestudio) • StitchSprout (@stitchsprout) • The Burnpile Co. (@theburnpileco) • Theory Beyond Design (@theorybeyonddesign) • Timber & Bluff (@timberandbluff)

[viktorfredriksson]

Streamingtips för höstmörkret

Höstmörker är synonymt med film och tv, och denna höst är extra mörk. Vad passar då bättre än ett gäng nya filmer och tv-serier att kasta sig in i? Har därför listat några av de mest aktuella filmerna och tv-serierna som finns att streama just nu. 

 TV-SERIER

The Queen’s Gambit

Höstens mest hyllade serie handlar om schack. Bara en sån sak. Berättelsen kretsar kring föräldralösa Beth Harmon, som tidigt flyr verkligheten in i schackspelets fyrkantiga värld. Vad som börjar med ett parti i källaren med barnhemmets surmulna vaktmästare Mr Shaibel, utvecklas snart till en lika oväntad som framgångsrik karriär – kantad av både missbruk och kärleksbekymmer. Huvudkaraktären delar många likheter med verklighetens Bobby Fischer, en av tidernas främsta och mest mytomspunna schackspelare, tillika något slags förkroppsligande av den tunna gränsen mellan genialitet och galenskap. Att låta en ung kvinna vältra sig fram genom denna oerhört mansdominerade värld är såklart ett vinnande drag. Lika självklart är det stora genombrottet för Anya Taylor-Joy; hon beväpnar Beth med lika delar intelligens, styrka och sårbarhet. En fantastisk gestaltning av ett fascinerande livsöde.  

»The Queen’s Gambit« är en allmängiltig berättelse; en uppväxtskildring, en kärleks- och underdog-historia – en nostalgisk hyllning till en svunnen era och en bortglömd sport. Scenografi, rekvisita, små välfunna detaljer – att skapa så mycket energi och atmosfär ur en sådan notoriskt stram värld är ett toppbetyg till hela produktionen. För mig, som närmast schackberoende (och som i 85% av fallen spelar Queen’s Gambit som vit), är serien såklart en enda stor njutning. Stormästaren Kasparov har anlitats som konsult för att säkerställa att schackpartierna och karaktärernas jargong håller måttet, vilket gör scenerna ännu mer kraftfulla. Inte minst vill jag fortsätta träna på Najdorf-variationen i Sicilian Defense och förbättra min slutspelsteknik.  

Jag tänker också på Bobby Fischers berömda artikel där han dömer ut den aggressiva öppningen King’s Gambit som direkt undermålig: »The refutation of any gambit begins with accepting it. In my opinion the King's Gambit is busted. It loses by force«. Öppningens kvinnliga motsvarighet har visat sig vara betydligt mer motståndskraftig mot tidens tand  – detsamma kommer gälla tv-serien.

Streamas på: Netflix (7 av 7 avsnitt har släppts)

Kärlek & Anarki

Lisa Langseths Netflixsatsning är någon slags satir på förlagsvärlden. Premissen är ganska löjlig: Tvåbarnsmamman Sofie arbetar som konsult på ett bokförlag där hon inleder en slags pubertal utmaningslek med företagets nya, unga IT-tekniker Max. Att påstå att trovärdigheten haltar är en underdrift, och två avsnitt in var jag skeptisk, men när man väl har förlikat sig med det fåniga anslaget är det en underhållande resa, som dessutom växer sig starkare längs med vägen. Bäst? Björn Kellmans mjäkiga chef och det oväntat lekfulla sjunde avsnittet. Skräckfilm nästa för Langseth? 

Streamas på: Netflix (8 av 8 avsnitt har släppts)

Industry

Serien följer ett gäng nyexaminerade tjugonåntings med vitt olika bakgrunder som landar praktikplats på en ansedd investmentbank i London, där de konkurrerar om ett begränsat antal fasta anställningar. Lena Dunham är exekutiv producent och regisserar det första avsnittet av denna tveklöst indragande, om än något klichéartade, »eat or be eaten«-skildring av finansvärlden. Sex, droger, svinaktiga chefer – och ett pulserande score av Berlinbaserade EDM-producenten Nathan Micay som är något alldeles extra. Endast tre av åtta avsnitt har släppts än så länge.

Streamas på: HBO (3 av 8 avsnitt har släppts)

Top Dog

Svensk storsatsning som bygger på Jens Lapidus romantrilogi. Likt »Snabba cash« skildras mötet mellan den undre och den övre världen. Josefin Asplund spelar affärsjuristen som sätts på uppgiften att spåra den mystiskt försvunna arvtagaren till bolaget, och finner sig snart indragen i en smutsig Södertälje-härva tillsammans med den villkorligt frigivna Teddy. Serien är, likt många andra svenska kriminalare, väldigt tung på intrig. Sidospåren är många och plot-twistarna likaså. Något mer krut på karaktärsskildringar och atmosfär hade gjort serien gott. Men det är en välgjord produktion, även om man har sett det mesta förut. Asplund imponerar i huvudrollen, men bäst är Alexej Manvelov i rollen som den melankoliske gangstern Teddy. 

Streamas på: C More (8 av 8 avsnitt har släppts)

The Undoing

HBO:s nya prestigedrama är en miniserie i sex delar. I huvudrollerna syns Nicole Kidman och Hugh Grant som spelar det framgångsrika paret Grace och Jonathan Fraser. Hon är parterapeut, han är en berömd barnläkare – sonen Henry spelar fiol och går på en exklusiv privatskola. Tillsammans bor de i en lyxvåning på Manhattan. Allt är frid och fröjd tills Elena, den unga gåtfulla mamman till en av elitskoleeleverna, hittas brutalt mördad, samtidigt som Jonathan spårlöst försvinner. 

Serien är skapad av David E. Kelley (»Big Little Lies«) och samtliga avsnitt är regisserad av danska Susanne Bier. Miniserien har (kanske lite för) enkelt beskrivits som en östkust-variant av just HBO-succén »Big Little Lies«. »The Undoing« riktar dock större fokus på sina centrala karaktärer och det centrala mysteriet, på gott och ont. Det är välspelat, välgjort och spännande – men saknar (än så länge) den där sista glöden. 

Streamas på: HBO (5 av 6 avsnitt har släppts)

FILMER

Orca

Josephine Bornebuschs långfilmsdebut om social distansering är såklart brinnande aktuell. Manuset skrevs på tre veckor i våras, efter att ett annat av Bornebuschs projekt blivit uppskjutet, och följer hur den priviligierade medelklassen brottas med tillvaron och sina relationer »i dessa tider« (även om någon pandemi aldrig uttryckligen nämns). Allt bakom skärmar såklart. Johan Rheborg spelar den kämpande författaren Claes som dagligen högläser sina pompösa texter för sin åldrande, sängliggande mor. Tova Magnusson är agenten som tänjer på etiska gränser i närmandet mot en ung skådespelare. Vera Vetali tar rollen som gravid influencer, syster till Bornebuschs stressade tvåbarnsmamma som tillfälligt flyr undan sin familj (Jerka Johansson spelar partnern) när de behöver henne som mest. Samtidigt försöker systrarnas pappa (Peter Andersson) knyta kontakt efter 28 års frånvaro. 

Med det stora persongalleriet försöker Bornebusch skina ljus på pandemins mångsidiga effekter på oss människor och våra relationer. Vissa kommer varandra närmare, andra glider isär. Vissa plågas, andra försöker dra fördel av situationen. Ibland är tonskiftena väl abrupta, men överlag fungerar det väl. Även dialogen är förvånansvärt rapp och välskriven givet den snabba produktionen. Samtidigt är filmen nästan provocerande trångsynt. Trots en gedigen ensemble påverkas inga karaktärer direkt av situationen, åtminstone varken fysiskt eller ekonomiskt. Karaktärerna har kreativa yrken där hemarbete fungerar smärtfritt, och någon jämrar sig över streamingtjänsternas skrala utbud. Å andra sidan bjuder verkligheten på tillräckligt med elände som det är för tillfället. 

Streamas på: Viaplay

The Trial of the Chicago 7

Jag har spenderat de senaste två veckorna med att plöja mig igenom Aaron Sorkins mästerliga »The Newsroom«, och känner redan en styng av saknad. Som bekant finns det ingen manusförfattare i världen som kan skriva dialog som honom. »The Trial of the Chicago 7« är hans andra film (efter sevärda debuten »Molly’s Game«) som skrivande regissör och handlar om de sju amerikanska demonstranter som 1968 åtalades för konspiration, anstiftande till upplopp och andra brott i samband med det demokratiska partiets konvent i Chicago i Illinois samma år. En intressant, välspelad och Sorkinskt pratig historielektion, där humorn stundtals faller platt.

Streamas på: Netflix

On the Rocks

Sofia Coppola och existentiell tomhet är en ryktbar duo. Mest framträdande i  mästerverket »Lost in Translation« (2003) och underskattade pärlan »Somewhere« (2010). Hennes senaste film är inte lika minnesvärd men likväl ett habilt tillskott i Coppolas filmografi. Och Bill Murray visar att han har mer kvar att ge.

Streamas på: Apple TV+

Borat Subsequent Moviefilm

Den efterlängtade (?) uppföljaren är inte mycket till film egentligen. Den universala humorn från originalet har ersatts med en mycket tydlig politisk agenda inför det, nu avgjorda, amerikanska valet. I det avseendet är det nittio underhållande minuter. Filmen är mest uppmärksammad för att ha lurat Trumps personliga advokat Rudy Giuliani till en intim träff med en ung kvinna i filmen. 

Streamas på: Amazon Prime

Onward

Pixar är bäst i världen på varma, detalj- och snillrika filmer för hela familjen. Ironiskt nog går magin förlorad i deras första film som uttryckligen handlar om magi. Filmens emotionella kärna, broderskapet, är inte tillräckligt underbyggt, och det stora äventyret lovar mer än vad det levererar. Tyvärr en av Pixars svagare filmer. 

Streamas på: Disney+

David Attenborough: A Life on Our Planet

»This is my testimony«, proklamerar 94-årige David Attenborough förtroligt till tittaren i dokumentärens öppning. Det är omöjligt att inte trollbindas av Attenboroughs röst. Det kvittar egentligen vad han pratar om. När han i 80 minuter sammanfattar sina hisnande livsupplevelser från jordens alla kontinenter är det således bara att kapitulera. Han är en av få människor som har upplevt allt det där de flesta bara läser om; skövlingen av regnskogen, polarisarnas avsmältning, mängder av olika djurarters utrotning  – om människans samlade avtryck på planeten. Hoppfullt nog föreslår Attenborough också en lösning. 

Streamas på: Netflix