#Caroline Ringskog Ferrada-Noli | Explore Tumblr posts and blogs

essaer · 2 years ago

Text

D e kroniskt handlar om en kopia av crfn: författaren Anne Herrera (döpt till Mercedes) vars pappa är överklass och politisk flykting från Chile och mamma är läkare, som har måsfobi, gör abort, flyttar, som är tillsammans med en ansvarstagande och närvarande man, tillika far till hennes barn och precis som crfn iakttar hon det överflöd den övre medelklassen/överklassen lever i, i Stockholm. Framgångens janusansikte, det avskyvärda i den spelade värmen, Anne tvingar kvar den spansktalande städerskan för att träffa hennes pappa, eftersom hon så gärna vill ha något gemensamt med henne, inte se sig som överordnad, men hennes överklasspappa hälsar bara kort - de är ju (på) helt olika (platser), och samtidigt enkelheten, Stockholm är vackert och när hon promenerar med barnen till skolan är allt perfekt.

Samtidigt lider Anne av kronisk smärta, pga förlossning. Hon bokar ständigt nya läkartider; söker nya svar, möjlighet till sjukskrivning, någon som uppmanar att föda ett andra barn trots all smärta. Läkaren Fredrik tror allt är psykosomatiskt, i slutändan ger Anne honom rätt, smärtan är borta när hon går vidare från de trauman och svårigheter hon väver samman under bokens gång.

Jonathan är Annes första pojkvän, de är lite av och på (?), Alexander är en dryga tio år äldre psykopat som tvingar in henne i en relation samtidigt som hon är ihop med Jonathan, han hotar att avslöja allt för Jonathan om hon lämnar honom. Philip är den nuvarande maken, till vilken hon säger att hon fortfarande är kär i Jonathan, vilken hon väcker om nätterna för att berätta om sina tankar om Jonathan. Philip säger att hon inte beter sig som att hon inte är kär, hon svarar inte utan frågar varför han stannar. De bråkar efter att hon nästan sparkat honom när han ger en eltandborste i julklapp.

Efter att ha lyssnat på En varg söker sin podd i flera år är det omöjligt att inte höra crfn:s röst när jag läser boken. Språket är karaktäristiskt crfn, rappt - på gränsen till chockerande tempo - och halvt översatta engelska idiom; tankevärlden lika egen och aktuell som alltid, träffande associationer för annars uttjatade ämnen och hyperaktuella referenser (Putin - medan kriget i Ukraina fortskrider - pandemin). Det är också språkliga omformningar; länningar (för personer med icke-svenska rötter). En del spaningar känns igen från podden: att självhjälp, tarot och kristaller är det sexiga svaret på en nedmonterad välfärd där kvinnors sjukdomar inte tas på allvar.

Jag känner mig kluven om vad jag tycker, dels delar jag mycket av berättarjagets äckel inför samtiden och överkonsumtionen och dels känner jag igen mig i att vara så självmedveten och/eller ångestdriven att det inte går att uttala sig om minsta lilla sak utan att se det som ett förhävande av sig själv som också äcklar en.

Crfn lyckas beskriva det mänskliga lidandet genom könsmärkta händelser, kvinnorna som fastnar i sms-lån för att de köpt massa kläder, skulden över aborten samtidigt som möjligheterna därtill försvinner i USA, smärtan över att existera i en ond värld. Precis som berättarjaget säger, så ägnar sig crfn åt att avslöja överflödet, ondskan och självupptagenheten (kanske som uttryck för människans litenhet men samtidiga försök att göra rätt, ställa till rätta), samtidigt som hon erkänner vad berättarjaget beskriver som en global rikedom men lokal fattigdom (då i relation till sin mammas omfattande sms-skulder, trots att hon är läkare). Trots (eller tack vare?) de parallella tidsplanen, de olikartade relationsberättelserna, iakttagelserna av samtiden och medel/överklassens beteenden i den ges en snittyta av en samtidsmänniskas liv (där enbart åldrandet saknas, även om relationen skönhet-åldrande berörs).

Kanske är det bara tonen i boken som inte faller mig på läppen, eller att crfn:s egna röst hörs så tydligt genom de många likheterna med hennes liv. Innehållet bär på så mycket, så extremt många tankefrön, men formen är som helhet (för jag känner mig ändå hemma i hur hon inte visar hänsyn till ett regelrätt språk) inte för mig. Jag kan inte sätta fingret på vad jag saknar, men det känns som att det hon fångar på något plan är för vagt, för flyktigt behandlat (även om det också är så konkret) och att jag saknar djupet som kunde skapats av att låta några av fröerna få sätta sin grodd lite mer/blomma ut.

Sanningen är att jag klarar knappt att ta hand om två barn, men jag är ändå oåtkomlig, perfekt, oberoende. Det engelska ordet är untouchable och det har att göra med att jag har en man och vi bildar den enhet som styr världen. Kärnfamiljen. Och det här är ingen kritik mot kärnfamiljen, mer av ett avslöjande. Den är så bra som alla kritiker är rädda för. Den är bättre. Den hjälper mot allt och den kan få alla att må dåligt. Den är ett vapen. Det vapnet har jag nu men det hade jag inte då (s 34).

Jag hatar att referera till tänkare. Det är så jävla genant. Vad är problemet? Tror jag att jag är i skolan? Tror jag att jag ska få betyg?? Vill jag ha en medalj? Älskar inte min mamma mig? Skitsamma (s 344). [Precis innan en utläggnig om Foucaults tankar om bejakande av drifter som ytterligare en förlängning av makten.

Jag spelade upp, om jag ska vara ärlig, en annan sak, som jag aldrig skulle drömma om att berätta för en läkare. Det handlade om olycklig kärlek. Kärlek är så jävla pinsamt och lågstatus och att jag ens tänkte de tankarna när det satt människor straight outta Syrien precis utanför dörren fyllde mig med ett själväckel som gränsade till perversion. Framförallt var kärlek inte patologiskt. Jag skulle förlora min sjukpenning direkt. Så jag höll käften (s 59).

Berättarjaget framför också den kanske enda rimliga kritiken av me too. Mer precist; en mer nyanserad syn som snuddar vid offrets medverkan är det enda en intellektuellt sinnad orkar med efter att ha utstått rörelsens frosseri och egenproduktion av trauma (både formandet av vad som utgör trauma och återupprepningen som är sitt egen slags trauma). Me too spände över hela spektrat, från manlig homosocialitet till att återberätta de mest våldsamma våldtäkterna, där hela kulturen var en bokstavlig våldtäkt på kvinnan i det förra fallet och där enbart den händelse som subsumtionslogiken kunde rubriceras som grov våldtäkt erkändes i det senare fallet.

Jag tycker det är svårt att veta vad som är ett övergrepp och vad som bara är en trevlig stund (s 335).

Sekunden jag säger våldtäkkt, på ett vegankafé i Vasastan, till Agnes, känns det som om jag ljuger. Jag äter min bowl. Det är otrovärdigt med våldtäkt för det är en helhetslösning? Jag spottas ut ur ekvationen, blir ljusrosa, En linnéa? En klockad blomma. En oskuld. Det är en fattig beskrivning av livet, för det har väl inte utstrålningen av att vara matematiskt? En formel? Livet alltså. Om om det nu är en matematisk formel, är det osannolikt att uträkningen blir att en har gjort hundra procent fe och en annan gjort noll procent fel

[–]

“Me too gör, trots sin vokala styrka kvinnor tysta, utan rörelser. Var inte jag full av rörelser?”

[–]

“Du vet historierna om övergrepp som alla kvinnor har? De är likmaskar. Men där är inte vi de äckliga, dr är asätarna de äckliga. Som hyenor går dokumentärfilmare och favkboksförfattare och poddare omkring och letar efter vittnesmål. Det är ett carte blanche för det anses vara feministisk kamp att berätta dess ahistorier, men det är övergreppet om igen.” (s 365).

#Caroline Ringskog Ferrada-Noli #d e kroniskt

0 notes

ave-cp-sai · 5 years ago

Photo

Interview Vera（Left）

1.Why were you interested in feminism? I think gender equality is very important for a future where everybody have the same rights.Women are not perceived as equal in our society today, and femininity is either put up on a piedestal or frowned upon.If you believe in a humane society where everybody gets the same opportunities and rights, I think feminism is a step towards that. For me, writing "feminism" in my Instagram profile is a way for me to aknowledge that while I dress up and like fashion and makeup I also have political opinions and think about important issues. I am not just something to look at, I am somebody with beliefs. While I like sharing my fashion I also go to demonstrations and vote and write my names on petitions. I am interested in feminism because I believe in equality, and even in a country like Sweden we are far from there.

2.How old were you interested? I have two sisters, one older and one younger, and my older sister Ester started to get interested in feminism when she was about 13 years old. She started reading a lot of books about it and I read some of the texts too (I was about 10). My mom has always been our househoulds primary breadwinner (稼ぎ手) and my dad works with art, and when my sister got interested he showed her artists and comic artists that where feminists. My mom and dad love to read so they got us a lot of litterature on the subject, and there is a lot of feminist litterature for young women and girls in Sweden. Even a lot of childrens books are sort of feministic. So around the time I was 10 I got interested in feminism, but I didn't start to call myself a feminist until I was about 12 I think.

An example of a childrens book with feminist themes are Pippi Longstocking!

3.What is gender equality for you? Gender equality for me has a lot to do with other politics and values that I have.A lot of people are discriminated against by our society, for their gender, religion, ethicity, sexuality or something else.I think we as humans should fight against everything that discriminate other humans and ourselves. Gender equality is to remove one of the gaps between humans for a more fair future.Equal pay, equal respect and equal responsibility are all a part of it.So for me gender equality and feminism is part of the way to achieve equality for everyone.

4.How did you know liv strömquist?Does liv appear on TV or magazines? I know of Liv Strömquist because my dad introduced me to her comics when I was about 13 years old, and I have been a fan since then. She sometimes appears on shows and interviews, and she has a podcast called "En varg söker sin pod" (A Wolf looking for it's podcast) together with Caroline Ringskog Ferrada-Noli. There is also a play based on her comics called "Liv Strömquist tänker på dig" (Liv Strömquist is thinking about you) which is really good, but she doesnt appear in it.

5.Do you talk about feminism with guy or friends? I talk about feminism with almost all of my friends and with my family, and some of them are men. Mostly we talk when a special issue has occured, or a political decision has been taken. With some of my close friends I discuss issues regarding feminism almost daily, even if we don't always call it a feminist discussion.

6.What do you think about gender equality in Japan? Is there a wired system? I think gender equality and other social issues in Japan differs a lot from how it is in Sweden. One of the things that came as a surprise to me when I started studying japanese was that Japan is still largely dependant on a system where women are expected to stop working once they get married, and stay at home to take care of their kids. There are very few daycare centers, which stops women from being able to work and advance in the work place if they want to have a family. From what I can see, there is also a lot of pressure on how to look, and commercials everywhere for loosing weight and removing hair and similar things. I feel as though women are expected to always be in control in Japan - always look good, be happy, take care of kids and not complain. I also followed the news closely when the Ku too movement was going through Japan, and it made me angry and sad to hear women speaking about having to wear high heels at work even though their male colleagues didn't have to wear anything uncomfortable like that.I feel as though even small things like forcing women to wear high heels is a way to enforce the patriarchy in the work place, and shows how little men care about womens comfort.

7.Why do you think Scandinavia has a high gender equality ranking? Do everyone talk about politics or systems? While a lot of people talk about politics in Sweden, I think its far from everyone. A lot of people in Sweden and in Scandinavia think that gender equality is not important, or at least not something we should talk about so much. For a long time, there havent been any wars in Sweden, which has made it possible to focus money and time on other important subjects such as education and equality. It has also helped that one of the leading parties in Sweden for a long time prioritized equality and equal rights as something important. This all, combined with the womens rights groups fighting for equality has contributed to why Scandinavia is high on the world equality ranking today I believe.Some of the things that helps with equality in Sweden is that there are a lot of daycare centers so that mothers can work (which also makes it possible to divorce your husband if you would like since you have your own money). You can also get support in the form of money from the state if you are a single parent, no matter the reason. If you decide to have a child, you also get monetary support from the state and the parental leave can be arranged so that the father takes half of the time and the mother takes the other half.However, there are still problems left and I don't think any country should stop where they are today.

8.I've heard that Swedish women pay split the bill when they go out on a date. Is it normal for you? Yes, haha, it is normal to split the bill if you go on dates in Sweden. Some people also pay every other date (like, the guy pays for date nr.1 and the girl pays for date nr.2). However some guys do still prefer to pay for everything, but it is a bit old-fashioned. I think it may be different depending on where you come from in the country though.

9.If you have any comments, please🧡 I don't have a website or so, but you can write down my instagram if you want to!I want to become better at japanese while I'm here, thats what I came here to do. Right now it's hard to find things to do (because of the virus situation) but when it gets better I would like to see more of Japan than just Tokyo! I really want to go to Nara, Yokohama and somewhere in Hokkaido someday (and other places too), and I want to make more japanese friends with the same interest! ❤

0 notes