#(oc tag) dera

[caramel-caracal]

PokéDance!

Mostly did this one as practice/for myself for fun, using my character Dera (they/them). But I'm okay with how it turned out, so why not share?

Absolutely not perfect, but I had fun! Boogie Woogie 🕺

[moopermoment]

2023 Art Fight Attacks Wave 1!

VantaViolet (Art Fight)

tofudemaru + tofudemaru (Art Fight + Instagram)

@girl-help-im-hyperfixating + Merimutt (Tumblr + Carrd)

Swamperite13 + pancakecookie_13 (Art Fight + Instagram)

IeattoothpasteVEEVO + @ieattoothpasteveevo (Art Fight + Tumblr)

[thehandworld]

[ angst mun meme ]

😏: What angst tropes are you a sucker for?

😕: Do you thrive on angst, or can it get a little overwhelming after a while?

😈: What are some of your favourite angst threads?

The Angst Meme @parallelroutes-ooc

Angst tropes I'm a sucker? Oh let's see... Hayato has one of the main of it, a broken heart from a past love. TYL Takeshi has, slowly physically gotten ill and of course depressed. There is also the one where the loved one is slowly dying that is really *chef kiss*. I also love love love, one-sided love! Basically those.

Everything in excess can be overwhelming after a while. The key point is that my, after a while... Takes a bit longer. Mostly because when I write angst I project the pain I'm feeling and thus I feel happy while writing. Which... Makes this process really long for me to burn out. So I guess... I thrive on angst?

... Don't make me pick... Don't make me pick... FUCK. I don't know honestly... I would recommend looking at 80daysofrain tag in my blog, or in the loyalrighthand blog... Whiskeysmulti020 tag is also one of the top favorite angst threads. There was... Once a naturalborn-hitman thread that was also my favorite. FUCK... Basically, before the hiatus, i played a lot of 8059 and that was the root of a lot of my angst threads but now... Hm... OOOOH I KNOW one that is also 1859 LOL. I had threads with Kouhai muses where Dera had one-side love for her OC, who was in love with Shu's Tsuna. That was fun... Fuck... I had so many fun angst threads. I'm slowly creating a new selection tho. Since except the one with Whiskey, are all old threads xD. PS: Gimme reason for angst Yuni. That is also my dream ~.

[outdatedthoughts]

Death Cab for Cutie & Agnes Cecilia

– Någon gång 2007, svarade jag försiktigt, som om mitt värde hängde på rätt sifferföljd. Faktum är att det var i slutet på mars året därpå, men 2007 är för mig ett estetiskt vackrare årtal, i såväl artikulation som i skrift. Likt 2002, 2014, kanske 2022, bjuds en in till nyfikenhet och tolkning på ett sätt närliggande år har svårt till att göra.

Nåväl.

– Cure fan? – Up until this record – Oh really? You gonna tell me you don’t get chills everytime you hear the violin on ‘To Wish Impossible Things’? – Yeah, everytime, but I don’t remember the day. Like with Disintegration, I remember the very first time I heard that record, I remember everything about that day, the weather outside, the smell in the air, because that day I fell in love with something – You fell in love with an album – No, I fell in love with music Dialog mellan Peyton och hennes mor i One Tree Hill säsong tre. Jag uppfostrades på olika sätt under min uppväxt. Av min mor kom kärlek och moral, om än ibland på ett hårt och dömande vis. I musiken blev jag inkluderad och fann trygghet. Från OTH lärde jag mig att förstå, hantera och uttrycka tidigare outsägliga känslor. Peyton, emotjejen, var den karaktär jag identifierade mig mest med och som kunde beskriva det jag ofta oförklarligt kände. Hon var den ensamma, den sorgsna, den oförstådda, den med borderline. Det var dock i hennes musik och den beskrivande dialogen som fick mig bli ett med karaktären. Visst minns jag den regniga dagen i Kalmar jag köpte min första CD, Vapen & Ammunition, och hur jag tjafsade med min kusin den kvällen om hur textraderna i FF gick. Likt jag minns alla gånger jag satt på vardagsrumsgolvet intill stereon och sjöng med i Du & jag döden och Ett kolikbarns bekännelser ett par år senare. Men det var en vanlig vardagseftermiddag 2007 jag blev förälskad i musik. Far hade ett religiöst förhållande till The Beatles. Född '49 på tyska landsbygden kom han att bli rebell och flydde till London som tonåring i dröm om att, i sitt kontroversiella långa hår, träffa John Lennon och Paul McCartney. Han fick träffa Ringo Starr och åkte aldrig hem igen. Hos honom var Revolver, A Hard Day’s Night, Help och Sgt. Pepper’s det enda som spelades, snark. Min mor spelade på sin höjd Ted Gärdestad, någon hitlåt från Tom Jones och Shakira, så musikintresset fick jag forma på eget vis, på annat håll. Min kusin Tino hade till hög grad influerat den låtlista jag varsamt valde ut att fylla min iPod Nanos låga minnesutrymme med. Det var Blink-182, Breaking Benjamin, Jimmy Eat World och mycket från genren vi kallade för OC-musik; indiepop i allmänhet. Ihop startade vi även vår egna webbradio ‘OC-musik 24/7′ en afton och skickade IP-adressen till såväl vänner samt på forum. Drömmen om rullande radioproduktion dog förvisso redan följande dag när det relativt massiva lyssnarantalet tillkallade hot om stämning för illegal musikströmning. Men på de femton-sexton timmarna vi sände kom även supportande lyssnare med värdefulla musikrekommendationer. Death Cab for Cutie var nog bandet som önskades mest att spela, av vilka jag bara hade hört A Lack of Color sen innan. Ett par dagar senare kom jag för tidigt hem från skolan, något i bamba hade gjort mig ledsen och jag laddade ner Death Cabs senaste album Plans. Jag ville bara ha något att lyssna på för att fly undan verkligheten ett tag.

Jag hade så gärna för sakens skull berättat vad för doft jag kände och vad för väder det var just i det ögonblicket, men likt alla andra dagar var jag framför datorn med persiennerna nerdragna. Det förtar dock inte den massiva känslovåg som sköljde över mig redan från första tonen av introt till spår ett, Marching Bands of Manhattan och som varade till sista stycket av spår elva, Stable Song. Jag berördes, jag kände mig fulländad, sorgsen, lycklig och fri. Minnen, trauman, hopp och förtvivlan med tillhörande imaginära bilder jag än idag kan se framför mig till tonerna av låtarna. Känslor som då inte var direkt kopplade till texterna men i den hela surrealistiska upplevelsen. Även om Adam’s Song förblev på repeat varje promenad till skolan flera år framöver om morgnarna så kom Death Cab att ta över hela mitt musikbibliotek och bli en central del av mitt tonårsliv. Gudskelov lyckades jag förbereda mig emotionellt på deras kommande albumsläpp. Narrow Stairs (2008) sparade jag till första dagen av sommarlovet, med känslan av dess frihet i bilen till Öland. Codes & Keys (2011) ute på klipporna en varm sommarmorgon, med sjöbris mot ansiktet och god picknick. Kintsugi (2015) i min favoritpark i London och Thank You for Today (2018) deprimerad på ett okänt fält en bit från en ändhållplats vid gränsen till Halland. Death Cab blev också anledningen till att jag träffade Agnes. 2010 började jag på ett estetikfrämjande gymnasium och trots att jag gick på samhällslinjen så var det Broder Daniel-patches och indieenergi var du än gick. Min klass var relativt skonat från sånt därnt, jag kom överens med alla förutom en tjej, Cecilia, som av ren instinkt hatade den utåtagerande fotbollskillen jag framstod som. Med sin BD-väska och ibland stjärnor under ögonen fnös hon ofta i min närvaro. Hon drog sig inte från att uttrycka öppet hat mot min existens eller agg när hennes vänner pratade med mig. Två år senare var det mig hon vände sig till när hon skulle hoppa, men det är en annan historia. En gång var det bara var vi i klassrummet. Jag hyste vördnad över hennes t-shirt, på vilken hon hade blink-182s självbetitlande albumsmiley på. Vi snackade ett par minuter. Hon log faktiskt vid ett tillfälle och la senare till mig på msn. Under resterande tre år vi gick ihop skrev vi regelbundet någon kväll i veckan, ett par timmar åt gången. Resterande dagar var vår vänskap ickeexisterande, literally, i synnerhet under skoltid En vårdag i slutet på första läsåret ville hon introducera mig för en tjej som gick på estetlinjen. Agnes favoritband var tydligen också Death Cab, men det var unheard of att någon från estet skulle vilja prata med någon från samhäll, i synnerhet inte en fotbollskille som jag. Under en kvartsrast utanför biologisalen kom en jättesöt, två år äldre, fräknig tjej med vackert utsläppt brunt hår, fina läppar med ett tillhörande födelsemärke och frågade rart om mitt namn. Hon hade gul tröja med grön fjällrävenväska på ryggen, jeanskjol och knähöga strumpor, vita med röda ränder. Jag var ett förfall, fick knappt fram ett ord och det dröjde inte länge innan killarna i min klass snappade upp att det på riktigt var mig hon ville prata med. De började grabba sig, skrek dumma saker. Jag ursäktade mig därifrån. Vi fick dock kontakt på musikforum efter ett tag, vår första konversation gick ungefär: – Så hur kom du i kontakt med dem? – Från OC, någon gång 2007, tror jag. – Åh, då har du lyssnat längre än vad jag har gjort! Jag fann Death cab 2008 via en vän. Agnes kom att bli en otrolig viktig influens i mitt liv. Hon var den första personen som genuint visade intresse för mig och mitt liv. Vi pratade om kärlek, killar, tjejer, drama, s*x. Vi skapade spellistor och delade fotografier. Hon introducerade mig för tumblr och massvis med musik jag än idag lyssnar på. Till förfasa ville hon så småningom träffas utanför skoltid, på konserter och i stan. Jag var för awkward för att kunna tacka ja till någon form av social interaktion, kommunikation fick helst ske uteslutande online, det var tryggas så. Min självforcerande isolering var och är än idag otrolig påtaglig i dess skada och konsekvens, i utsträckning jag upplever folk har svårt att greppa. Jag tror faktiskt vi aldrig kom att se varandra efter hon tog studenten drygt ett år därpå, hon flyttade till annan ort och fick nya bekantskaper, vår kontakt dog ut. Vad för relation hon tyckte vi hade vet jag ärligt talat inte, jag är bara ledsen över att jag inte tog tillvara på den bättre, oavsett vad det var. Jag ångrar att i min omogenhet och osäkerhet kunde vara dramatisk, provocerande samt ibland utmanande. Även om det är ett avslutat kapitel är jag så otroligt tacksam för hennes del i mitt liv, det formade mig mer än vad jag någonsin förstod då och gav lärdomar jag behövde. Något jag också var duktig på att undvika dcfc konserter

[ao3feed-lams]

Spark to Flame

read it on AO3 at http://ift.tt/2xbWuLS

by thebriars

The kingdom of Britania is ruled by the ignorant and cruel King George III. John Laurens, a young noble from the south, travels to the capital city to start his training as a knight. There, he meets the wealthy Schuyler sisters and is drawn into their world. The king's step brother and Captain of the Guard, Washington, is leading an uprising against the crown and John soon becomes embroiled in a conflict of ruthless nobles and passionate deras. What will happen when the world he knows and the people he loves hang in the balance? Will liberty triumph, or will John and his comrades fail in their pursuits?

Words: 1480, Chapters: 1/?, Language: English

Fandoms: Hamilton - Miranda

Rating: Teen And Up Audiences

Warnings: Creator Chose Not To Use Archive Warnings

Categories: Multi

Characters: Angelica Schuyler, George Washington, George III of the United Kingdom, Charles Lee, James Reynolds, Thomas Jefferson, James Madison, ocs maybe, ???????????

Relationships: Alexander Hamilton/John Laurens, Gilbert du Motier Marquis de Lafayette/Margaret "Peggy" Schuyler, Gilbert du Motier Marquis de Lafayette/Hercules Mulligan, Maria Reynolds/Elizabeth "Eliza" Schuyler, Aaron Burr/Theodosia Prevost Burr

Additional Tags: High Fantasy, Feudalism, Angst, Love, War, Revolution, i'm not going to be nice, pining af, angelica/badassery, being gay is illegal here uGH, historical to an extent, wtf is cannon, francis kinloch is a piece of shit, so's charles sorry, not accurate haha, What Did You Expect, Alternate Universe - Medieval, sorta - Freeform, what

read it on AO3 at http://ift.tt/2xbWuLS

[caramel-caracal]

Cowboy Submas AU: Lentimas (Pages 1-3)

Dera decides to take Ingo to their hometown to see if they can uncover more of his foggy history-

So here's the first three pages! I visualize this comic in my head and realize it's probably gonna be long- I'm going to be posting it in segments so I can share quicker!

This one's gonna be a fun ride I'm excited-

Next

[caramel-caracal]

Been busy with an art event in @bunnyangeltuber 's server! We had a Marine Majesty themed Gala for our Characters-

So have Dera and Coop all dressed up for said Gala! Just a couple of sailors who definitely know about boats and the sea, trust-

(Background by @bunnyangeltuber and @pigdemonart )

[moopermoment]

since art fight is over. here is dump of all of my updated refs for this year!

[moopermoment]

a pile of dera’s drawings because i’m playing as them in dnd!

[caramel-caracal]

Cowboy Submas AU: Troublemakers

Ingo and Dera have verrry different ideas on how to handle a few grunts up to no good. Nothing that can't be resolved in a safety meeting....right-

My AU includes @pigdemonart 's take on the Depot Agents, and this time Jackie is here!

Ingo is trying to fit in, it's a bit of a learning curve-

(I got an ask with a similar premise but was sketching this already so here we are haha)

[moopermoment]

miscellaneous oc references and drawings!

[moopermoment]

oh yeah i should post the refs i made for art fight!

[moopermoment]

team gay little death mushrooms, how are we feeling?

also here is the link to my art fight .

i’m going to try and do a lot of art this year.

[moopermoment]

you are a pirate

[moopermoment]

it’s a necromancer!