#spadtag

[rexrended]

Glasklara sång

En kväll kom texten att suddas ut

som ett djupt     spadtag i sen vår.

Inga ord fanns. Fjärran kommando hördes dovt.

Under en     glaskupa växte     sorlet från en häckande flock   av fåglar.

Fyra svall senare:

världen på en strand. Vita moln,

blå mäld.

[brandslam-ab-blog]

För spadtaget av ny förskola i Haninge levererades diverse till den juniora skaran byggare för fastighetsbolaget Hemsö’s räkning. #spadtag #byggarebob #hinkochspade #profilprodukter #nyköping https://www.instagram.com/p/BwuL1hihbnL/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=3fwromi1com4

[ekorrens-versmakeri]

Ett spadtag

En början på en plan

Men slutet på rinnande vatten

Fint

[niklasblohm]

förstorade dammen lite och esther följde varje spadtag. nu är hon däckad.. 😁😁 https://www.instagram.com/p/CQeGKYgA0o-/?utm_medium=tumblr

[fannynilsson]

På vagnen ligger 2,5 kubik flis. De tog traktorn 3 långskopor att fylla detta. Isak som skulle hjälpa mig skulle dock va upptagen en liten stund sa han när jag kommit hem, så jag tänkte jag börjar väl då så jag får ut markduken och kanske några spadtag flis tills han är tillbaka.

Började häfta fast markduken runtom. Fetrövade mig runt som en säljävel med häftapparat i ena fenan. Stiften tog slut. Skitsamma det var bara ingången som blev utan fastsättning just för idag tänkte jag. Såå jag börjar skotta flis. Han kommer snart

Skottar mer flis

Han kommer snart

Skottar nåågra spadtag till..

[tryingtounderstandbrainheart]

Tillfällig pensionär

Fått sova mellan 5-7 timmar två dagar i sträck nu. Trots lite mishaps igår för att min självdisciplin ibland är kalle anka. Men det gick bra! 

Imorse ville jag prova lyssna på 80s rock till frukosten men min kropp reagerade VÅLDSAMT och tyckte vad ÄR det för HIMLA SKRÄN! Det ska va klinki kliiiiink iklinklinkiklink, tyckte den. 

Igår fick jag en jäkla känsla av WHAT....IF. What IF jag nu gör mig starkare och jag nu kan ta körkort och what IF jag sen köper en liten söt bil jag kan åka dit JAG vill när JAG vill. Igår togs det några steg till i hjärnan; what IF jag vågar åka typ till karlstad och...lära mig kitesurfa? BLOOOOING! tyckte hjärnan. holy moses on a stick. Det KANSKE KAN...gå om jag håller i hatten. KANSKE. Bara det att det finns med på kartan gör mig helt knäpp och hög. 

Så jag satte mig och kollade lite på nybörjarkit och då kom kroppen igen och tyckte nÄÄäääehädu! sånna HÄR GALENSkaPer ska vi inte ALLS syssla med sörru! Nu stänger du NER dehär omedelBUMS! o där med basta. Några sekunder med actuall kitesurfing på en video blev helt overload. STÄNG AV OMEDELBUMS! 

Så då tänkte jag näääe hålla på och pumpa upp är tungt och sen ska man våga sig ut i vatten och näääääe USCH, det är ju FULLkomliGT LIVSfarliGT! Varav jag tyckte sådär jaaaa...det kanske det faktiskt är. Mest en galen fantasi. Men i samma veva tyckte kroppen även att åka bräda var TOtAL Galenskap också. USCH! man kan ju RAMLA! och sen måste man böja knäääna och...

Nånstans där började jag inse att jag tror det här snarare är min magnesiumbrist. Allt som nu är fysiskt och mer än vad Agda 93 skulle palla är nu strängt förbjudet och off limits. Påta med blommor, gå runt huset, handla, gå till bilen och göra mat - DÄR. Övningskörning är också sådär näääe usch, det verkar ansträngande. Kroppen behöver LUGN och ro nu. Återsamling av min inre balans, vilken ökar markant när jag äter magnesiumrik kost och får sova. 

Imorse vaknade jag dock med en kaaaanske kan övningsköra snart och kaaanske köper jag en egen liten bil. Den tanken smyger omkring i mig som att jag nästan kan ana att jag är på väg ditåt? Det är för tidigt än och jag vågar inte hoppas för mycket men jag märker galen skillnad de här dagarna vs för några dagar sen då jag vaknade i total stress och bara låg och grät och åt spenat med bönor och banan för att inte gå upp i limningen. Men det var inte ens nånstans nåt sånt idag och inte heller igår. Och när kurvan förändras så fort på kort tid är det svårt att missa. Hur stabil kan jag bli om jag fortsätter såhär? 

Donat är återigen beställt och badkar är på g men det verkar dröja typ upp till 5 veckor. Gerolsteiner ska komma idag. I am f-ing trying känner jag. Eller som T skulle sagt, no you are doing. 

Jag har planterat och bestämt att den här hösten ska ägnas åt att jobba på min självständighet och hitta tillbaka till mig igen. No more skal. Jag vill inte ha ytterligare tid med jaaaa jooo men det kan man väl och nödlösningar. Mitt liv kan inte bli tejp och lagningar. Så... I gotta try. Och det livet jag vill leva finns där mer och mer i bakhuvudet. Det har blivit tydligare igen och den här gången är det inte nog som fantasi utan hamnar mer i gotta try. Annars blir det sådär amen JAG då?? Skante JAG ...få? 

Jag ville fixa till uteplatsen i sommar. Det skulle bli vårt gemensamma projekt och det var tanken. En fin liten mysig plätt som man skulle kunna koppla av på och stärkas av. Inget har hänt på den fronten. Den är i samma tragiska skick. Dock har vi gjort mycket inomhus och framförallt så har ett mycket större och galet mycket viktigare projekt jobbats på. Nåt jag verkligen behövde och ville. Nåt som kanske kan ge enorma svängningar. 

Jag ångrar inte det nånstans nu såhär efteråt. En uteplats är sött men det här är PARAMOUNT. Det är pölen vs havet. Det är lite pistolen mot huvudet för att hitta vad man lever för istället för all inclusive på Mallorca. Det kan verka som 700 år sämre att må dåligt och rycka i äckliga saker istället för att äta mjukglass i solen och bada fötter men...näe. Ibland behövs rejäla spadtag, ibland funkar inte glassen i solen. Om det är krig och allt man har kärt är på väg att tas ifrån en vill man inte direkt ställa sig och äta glass och falalalaalla. Det blir en jävligt konstig kontrast. Hjärtat fattar inte riktigt det. Glass och bada är ALLTID rätt! Man SKA chilla och ha det bra! Men själen är klokare. Själen inser saker som hjärtat missar. Barnet och föräldern. 

Så nu är allt wohooo! inställt och pensionärsaktiviteterna har fått åka fram. Om det innebär att jag kan gå från 93 till 39 igen och faktiskt... så är det värt det alla dar i veckan.

För...jag vill tillbaka till mig igen. Leva det där livet som gör livet värt att leva. Som i Vill. Som i  VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL.

[firstlastlovemusic]

View this post on Instagram

A post shared by firstlastlovemusic (@firstlastlovemusic)

#saturdaymorning @llojd - Om Vi Faller - Vill inte höra om snubbar från förr Har allt jag saknat när du öppnar din dörr Trött på tugget på koks i Berlin Så länge jag får vara din Malmö city mitt mini gulag Ett grått hår till För varje spadtag Men vi är två om tristessen #music @capitolrecords #firstlastlovemusic #FLLM #nowplaying #LLOJD #shoutout #pp #sound (ved Malmö, Sweden)

[maskrosbarnet]

Þýtur og Vængur

Islands natur en vacker och solig vårdag någon gång kanske april eller början maj. Jag hade lovat min väninna Sif att sadla några hästar för att njuta av en ridtur kring Rauðavatn och närtrakt. Solen värmde gott när vi väl steg ur bilen och stegade in i Fjárborg 17 där stallbyggnaden har sin hemvist. Hästar både på övre och nedre plan. Sif hjälper mig att släppa ut alla hästar i rastgården så vi kan mocka rent och fylla på med nytt hö. Den här gången häller vi på en god slurk Lýsi eller fiskleverolja om du föredrar. Ja så är det. Hästarna får sin dos fiskleverolja över sina 5 kilo hö för dygnet. Lika mycket skiter dem varje dag. Fem kilo per häst. Det blir några spadtag varje dag och sopa gångar och strö lite sågspån som liggunderlag även om hästarna har gummimattor i stallen här. Väldigt få har det som de Svenska kusinerna hemma i Sverige. Där erbjuds det både havre och melass så hästarna blir trinda och fina. Här mest det naturen menade och det är gräs. Förutom den där skvätten Lýsi förstås. Sif är på gott humör och jag med så vi pratar på medan vi sköter stallsysslorna innan vi hämtar hästarna jag valt för dagen. Jag själv har på sista tiden ridit Þýtur och tänkte att Vængur skulle passa Sif. Vinge som det skulle översättas till Svenska är en liten men villig svartvit skäck. Þýtur är som namnet dåligt översatt ”borta som ett spjut” eller kanske ”visslar” det när han försvinner. Jag sadlar Thitur och Sif sadlar Vinge. Hästarna är klara och solen värmer den svarta pälsen gott. Upp i sadeln och så bär det iväg. Vinge är exalterad som vanligt så jag förklarar till Sif att hon måste komma ihåg att inte motarbeta kraften utan försöka hitta rytmen precis som när hon dansar. Hon ler och lutar sig bekvämt lite lätt bakåt i sadeln. Tölten är fin på båda hästarna medan vi sitter och halvt blundar medan solen stryker våra kinder. Plötsligt rycker hästarna till och våren möter oss i full galopp och vi tittar snabbt på varandra. Jag noterar snabbt att underlaget, det vill säga vägunderlaget är gräs blandat med stora stenbumlingar. Även om vi har hjälm kommer det inte hjälpa oss om hästarna tappar balansen och vi störtdyker. Jag ler lite snabbt till Sif och säger att jag tror det är vår i luften hos kusarna. Vi låter dem sträcka på benen och kom ihåg att slappna av och följa rytmen så njuter vi med dem. Ser med ögonvrån hur otäcka stenbumlingarna flyger förbi tills vi äntligen kommer upp på en grusväg där vi tar kontroll och lugnar tempot en aning. Det gick ju bra sa jag till Sif. Du njöt väl av ridturen?

[blogadon]

Bögarnas Paradis - Artikelserie

Bögarnas Paradis – Artikelserie

I höstas startade jag projektet BP – Bögarnas Paradis ett första spadtag att stoppa socialt utanförskap i habitatet Bögar och bisexuella män/transmän. Facebookgruppen BP – Bögarnas Paradis har sedan dess vuxit till över 2400 medlemmar och måna grabbar, killar och män har fått hjälp med att bryta ensamheten.

Nu vänder jag mig till dig som är medlem i BP Bögarnas Paradis. Jag jobbar på en…

[omradet-blog]

One Spit Deep / Ett spadtag djupt

Anna Wessman, Tamara de Laval och Marco Cesarec presenterar projektet Ett spadtag djupt som genomförts i samarbete med Sofielundsskolans elever och lärare, samt Malmö Stadsarkiv.

Plats: Garaget, Sofielund Tid: 6 maj, kl 16:00 – 20:00

[tryingtounderstandbrainheart]

Relationsgrejer

Några saker som kan va bra att komma ihåg:

Det är viktigt att NÅ varandra. Inte bara prata. Nå varandras känsliga trådar och påverka. Utan det riskerar man att glida iväg in i sambo/kompis. Det är djupet och trådarna som gör skillnaden. 

Relationer ser olika ut hela tiden. Det kan se ut som blomman håller på att dö men om det finns kärlek djuuupt därnere så finns det alltid hopp. Det kan vara perioder då fokuset hamna på den egna resan mer men det betyder inte att det andra är borta. Det kanske är längre bort men finns där ändå.

Bråk som bara blir pajkastning är meningslösa och sårar mest. Det är inte att kommunicera eller hjälpa. Det är baserat på rädsla och skydda sig själv mot “fienden”. Se till att samtalen blir KONSTRUKTIVA och att båda är med på det tåget. 

Saker som man SJÄLV tycker är jobbiga KAN vara saker som partnern tycker är minst lika jobbiga men att de inte säger det pga olika anledingar. Det KAN finnas hinder som blir flaskhalsar som går att ta bort om man verkligen PRATAR med varandra igen. Öppnar flödet. Heart to heart.

Förhållanden, särskilt långa sådana, är ofta mer och påverkar oss än vad vi tror. Det finns ofta kopplingar till våra osäkerheter och ofta har de mycket att lära oss. Försök att kommunicera dessa olikheter och hur de kompletterar varandra. Det stärker banden.

Se till att jobba på varandras svagheter istället för att undvika dem. Börja dra fram vad man behöver hjälp med, vad som behöver stärkas (alla har nåt) och se hur man kan HJÄLPA varandra istället. 

Ibland kan hårda ord och uttryck vara hjälp in disguise. Man ser inte att den andre faktiskt försöker hjälpa i nåt slags desperat försök eftersom de kliver in på känsliga områden med vassa skor. Det är viktigt att göra den andra förstådd med VARFÖR man då gör som man gör. Att det trots allt är kärlek därunder.Vilket man ofta missar för smärtan hamnar i fokus. 

Det är lätt att gnälla på någon annan men viktigt att fråga vad tillför JAG? På riktigt. Inte jag hämtar tofflor och är snäll, utan mer på djupet. Hur visar jag min kärlek för min partner? Är den där för att jag vill höra/ha något i GENGÄLD eller för att jag vill GE? 

Att säga något “snällt” som INTE kommer från heart är totalt meningslöst. De kommer märka det 7 mil bort. Ge BARA komplimanger och kärlek FRÅN HJÄRTAT. Annars är det för att man vill HA något tillbaka, ie, NOT love.     

Fråga sig själv hur mycket man vattnar förhållandet. Låter man bli att prata om saker och hittar kärlek/värme/protein någon annanstans så urholkar man också förhållandet och dess kraft. Lite som att öppna ett annat fönster någon annanstans för att få in mer luft. Men då förlitar man sig mer på det och korsdraget kommer inte vara där om man inte stänger det andra fönstret, eller åtminstonde drar igen lite. Korsdraget kommer av två fönster mot varandra men kommer inte funka om det finns ett tredje och fjärde i andra riktningar också.  

Fråga varför, varför, varför, varför leken tills man når KÄRNAN. Då får man svaren till vad som EGENTLIGEN ligger bakom det man TRODDE.

Jag tror när djupet blir bättre, blir ytan bättre. Lite som att se till att rötterna får näring igen så att plantan blir grönare igen. Då handlar det inte om att ställa den i solen (göra massa ytliga saker ihop) utan fixa rötterna. 

Att glömma rötterna under längre tid torkar ut blomman. Då kan det bli nödlösningar av att ställa den i solen (titta vad KUL vi kan ha det..!), medan det man egentligen saknar och behöver är en rotkoll. Såklart behövs sol också men den är meningslös och rötterna inte får näring. Ytligt dravel leder inte till djup. Rötter lagas av äkta känslor, att båda vågar öppna sig och vara känsliga inför varandra. Därför superviktigt med konstruktiva samtal som når. 

Våga se det bra som de FAKTISKT gör. och försök jobba på mer av det som ger en näring. Våga sätta ner foten, våga sätta krav på hur man vill ha det och prata om det, lugnt och fint. Säger man inte till eller skriker man bara ut det är det ungefär samma sak. Det gäller att göra det i lugnet, då hörs det bäst och kan tas emot i ett kärlekfullt sammanhang istället för i skrik för då är ALLA murar och försvar uppe och då blir det bara krig. Som leder till längre ifrån och not good enough och sår. Embracea det du vill ha och hur du vill ha det och kommunicera det. Med kärlek.

Inse att relationer förändras för att vi förändras. Det betyder inte att det nödvändigtvis blir sämre utan snarare annorlunda. Kanske är det djupare issues som kommer fram och då krävs det mer rejäla spadtag. 

Inse att vi är fria (Jo. Nåt annat skapar BARA tvång och “inmålad i ett hörn” som inte ens stämmer). Inse att relationen är till för att stärka MIN resa och hålla fokuset där. Även jobbiga situationer och mörker leder ju till ljus och det som är rätt. HUR hjälper de till att leda dig till det du faktiskt vill? När man börjar se att de gör det (för det gör dem, annars har man inte grävt djupt nog) så börjar kärlek och värme sippra upp igen. De ÄR trots allt där för att HJÄLPA och på nåt sätt så gör de det. Alltid.

Nåt sånt :)