#skidbacke

[ett-hus-i-skogen]

Nya Språknyckeln C Kapitel 7

en tomt (tomter): a lot (piece of land) en tomte (tomtar): A small human-like creature in Nordic folklore or Santa Claus en tank (tankar): a tank (container for liquids) en tanke (tankar): a thought/idea en and (änder): a duck en ande (andar): a spirit/genie/ghost

att sikta: to aim, to sight, to sift att läspa: to lisp

en avvänjningsklinik: a rehabilitation center en linbana: an aerial lift, a zipline en skidlift: a ski lift en släplift: a surface lift en skidbacke: a ski slope

[watertribewarrior]

Mariette har en mini-skidbacke i sitt framträdande

[idagnyheter]

Miljardbygget Snø i Oslo – en skidbacke inomhus

< div data-link-category=”article”> I mitten av september går vi genom en dörr och kliver in i vintern. Det är molnigt ute, sensommaren övergår till höst, men träden är fortfarande gröna. Inuti är det minusgrader och det ligger snö under fötterna. Vi är inte i Dubai eller Kina, utan i utkanten av Oslo. <strong>Skidanläggningen Snø</strong> har öppet året runt, utom på jul och 17 maj. Varje dag är…

[petterbrorson]

Sommarbacke, akvarell, 19x14 cm

Min fru och jag har köpt en liten lägenhet vid en skidanläggning i de svenska fjällen. Vi vet redan hur det är på vintern och tycker om att åka skidor, men jag ser mycket fram emot att vara där mer under sommarmånaderna. Att se allting i sommargrönska och lära känna skogarna och vattnen bättre.

...

Summer slope, watercolour, 19x14 cm

My wife and I have bought a small apartment at a ski resort in the swedish mountains. We already know what it's like in the winter and enjoy going skiing, but I'm really looking forward to be able to spend more time there during the summer months. To see everything in summer bloom and get to know the forests and waters better.

[husbilsresorochaventyrse]

Vi besöker ny anläggning i vårt närområde som erbjuder aktiviteter året runt. . . . . @reseguiden @svenskaresebloggar @swedishtravelbloggers.se @nordictb @turistkanalen.se @visittiveden #tiveden #stenkällegården #camping #skidbacke #åretrunt #dethleffs #dethleffstrend #husbilsbloggar #alde #tivedensnationalpark #tiveden #natur #neverstopexploring #neverstopdreaming #visitsweden #hemester #swemester #caravanclub #friluftsliv #svenskaturistföreningen #maasa #ephydraulics #campingtillbehor4u #mycamper (på/i Stenkällegården) https://www.instagram.com/p/CI86DkhBmmK/?igshid=1ewrsq0qhbfhz

[christerholm78]

Kalas & ett besök i Olofströms skidbacke

Idag har det inte blivit något inlägg på morgonen, det är för att jag inte hann med det innan till Olofström. Vi tog tåget vid 10:08 för att åka och fira A:s mamma på hennes födelsedag, väl på plats så bestämde vi oss för att gå en sväng i området. A visade mig skidbacken som tydligen fanns där, skämtsam som jag är drog jag något dåligt skämt om att det skulle vara en kulle.

Kan säg att det var något större än en kulle , det här var ju en redig backe med lift och allt. Liften är inte bruk länge så där hittade jag bra en skylt som antydde att där en gång funnit en lift, men backen var stor och jag kan förstå att där har varit många tävlingar här.

Nu på sommaren kan jag tänka mig att den används till annat, fint vara det iallafall.

Väl hemma hos A:s föräldrar så serverades det fyllda kalvburgare med pommes, tror jag pratar för oss alla när jag säger att det var himmelskt gott.

Det har varit en bra dag för mig idag, hur har er dag varit?

  Kalas & ett besök i Olofströms skidbacke was originally published on Christer Holm

[dagenssvenska]

har du ever gjort a skidbacke in the ost

[helloawakeningworld]

Jag vandrar under träden

17/4 Sockret på tungan löstes upp i hallen, stegen till hållplatsen, glida in på vagnen. Man vet aldrig vad som väntar,. Vagnen är en snigel och jag har en tickande bomb i magen, som ska rakt upp i hjärnan och ut genom ögonen. Över bron, genom stan, pirret i magen, en till vagn. Det eviga flängandet, är fri som en fågel men låst i betong. Tungheten i kroppen, de eviga stegen, kroppen som bär mig, du vid min sida. Grus, människor, växter, träd, blommor, pirret i magen, sockret i kinderna, mungiporna som vill upp. I början är det alltid lätt, allt är nytt och spännande och man vet aldrig vad som väntar. Ett barns naiva inställning till livet, jag med en psykoaktiv substans i blodomloppet. Man glömmer smärta, det måste man göra för att våga göra det igen. Man glömmer hur stormen på havet kändes, man ger sig ut igen, man glömmer hur kärlekens kniv skar, man ger sig in igen, man glömmer smärtan av sitt första barn, man skaffar ett till. Ett guldigt träd väntar på oss, det skimrar i solen vi äter det med ögonen. Vi viker av från stigen, nu känner vi det båda, sätter oss på en stor sten under träden. Hör porlande bäckar, det känns som att jag är i regnskogen. Känner syran nu, känner mig mindre som en människa och mer som ett djur. Tiden som flyter fram genom mig, nu vill hjärnan skärma av, jag vill inte göra någonting annat än att bara iaktta. Barn som går förbi, dom är stora, skönt. En man kommer gående och vi ger oss av. ”Ni trodde ni hittat privat plats - satte er mitt i vägen” skrattar han. Jag skrattar för mycket, för högt, det är för intensivt och i en trädgård i ett land med en svensk narkotikalagstiftning kan man inte skratta för mycket. Hela världen är min men alla dessa människor som lever sina egna liv, ett flöde av andra varelser som jag ser på avstånd. jag är aldrig ensam jag är alltid ensam. Mossa, skog, träd, bäckar, höjder, stubbar, mer träd, en bänk. Skön att sitta på, skön att vila på. Lutar mig tillbaka och hamnar i ingenmansland. Jag är mossan, stenarna, gräset på marken, jag är utanför mig själv nu. Jag är varje mönster i allt och jag vet inte ens om jag är levande eller död och det spelar ingen roll för tillstånden är likadana. Den totala tystnaden, uppslitandet från mig själv, bort från smärta och glädje, in i skogens mönster. Ingenmansland är oändligt, kroppen har jag tappat bort, jag är överallt och ingenstans nu. Översvämmad av liv fast i död. En vacker dag kommer ingenting finnas kvar hursomhelst. Allt liv som stals. Allt jag försökte hålla om blåste bort. En gång var vi barn, tillsammans är vi barn nu. Skymtar av pojken, hur du log, innan vi lärde oss att stänga av. Vi går genom den japanska dalen, här är allt från Japan, jag har kommit från mina föräldrar. Benen bär oss uppför, höjdskillnad, högt gräs och kala berg. Änggårdsbergen. Solen är slö nu, den är eftermiddagssol som får det gula gräset att skimra. Vi är ovanför ett träd som solen blekt genom tiden, det ligger fallna träd över det. ”Barn har byggt detta” säger jag. ”Nä det har nog fallit ner över det andra trädet” säger du. ”Nej, det är nog ett barn som har byggt detta” säger jag. Skrattet i magen, virvlande, pirrande, porlande, gråten i ögonvrån, den svämmar över mig. Det barn som har byggt denna kojan är ett enormt barn och det är mitt, det når kanske ända upp till molnen på samma sätt som det nådde mig ända rakt in i själen, hjärtat, hjärnan, du var hos mig bara några veckor men du var överallt och ingenstans. Höll dig men kommer aldrig hålla dig. Tårarna som är varma på kinderna, solen i ansiktet, förvirringen, en damm som svämmar över. Du kommer alltid vara underbar, varken mer eller mindre. Du var den modigaste själen jag någonsin stött på, du som valde mig med vetskapen om att jag bara skulle avguda dig på avstånd. Jag orkade inte föda dig och jag är ledsen för det men kroppen och det lilla huvudet räcker inte till just nu i livet. Jag har ingenting att ge dig. Jag måste bygga ett bo först, du har byggt en koja. Oändlig sorg oändlig lättnad tar sig runt mig, full av känslor tom på ord. Ögonen är hjärtats ventil. Det är som det är jag ska leva med det varje sekund, minut, timme, vecka, månad, år. Tiden är en språngbräda in i oändligheten. Rör oss ner i skogen, nuddar spindelnät, mitt psyke är skörare än spindelnät. Vi måste lämna en nyckel, verklighet, asfalt, bilar, stress, tider, tiden. Snurra runt i eftermiddagssol, inlindad i en park, det börjar kännas klaustrofobiskt. Är tillbaka vid det guldiga trädet, narkotikalag, blå, alla mönster, vägar, träd, jag är en båt på havet min släkt var fiskare jag känner vågorna jag med stormen är jag. Går ut från Botaniska, lämnar nyckel, dom blå gör ingenting, ger mig ingenting ska ge mig lugn, kanske kommer det sen.

Står på motorvägen vi är ovanför och under. Bilarna som swishar förbi, vinden i håret, solbländad tystnad. Smälter ihop med dig, nu smälter vi verkligen ihop. Är i din famn, i din mun, i ditt huvud, din själ som flätas in i min.  En vacker dag kommer ingenting finnas kvar hursomhelst. Det spelar ingen roll då men du höll mig perfekt hårt och mjukt samtidigt. Om du lämnar mig nu så är det ändå bättre än att aldrig ha varit under dig. Vi fick några minuter mitt i livet. Man sätter minnen inuti varandra som tar sig förbi slutet. Slottskogen, hundar, sälar, vatten, vågor, gräs, vi hittar ett privat ställe. Försöker läsa Processen det är den tråkigaste boken jag någonsin läst, en evighetsprocess av tråkigheter händer honom.  Han är fast och dömd på förhand. Jag väl inte det? Nu, under träden, rök som slingrar sig ur min mun, lilarosa träd som lyser upp. Plötsligt är vi i en skidbacke, det är snö omkring oss, jag har varit överallt och ingenstans idag. Hemma i din lägenhet, ett rum med fyra väggar, tystnad, lugn. Surret i hjärnan elektroniska stötar i kroppen. Jag i du du i mig syran tar aldrig slut vi är så nära man kan vara. Natten söker morgon som jag söker sömn, når den inte andas sakta, känner allt. Låtsas att jag inte hör min otrygga ambivalenta anknytningsstörning skratta allt högre. Min tid på jorden är det jag får känna.

[akkmartinsson]

Skidbacke - Flata händer, framåtriktade och nedåtvända, förs fram och tillbaka växelvis // Flata handen, framåtriktad och nedåtvänd, förs framåt och nedåt samtidigt som den slås nedåt https://www.instagram.com/p/CJjCvOVn5M2/?igshid=12bny9h3hito4

[veckorsomgar]

Egentligen kanske jag borde gå till en terapeut och beklaga mig i stället för att skriva en massa här på sociala medier. Min sambo har hört tillräckligt av mitt gnällande och jag försöker bespara henne alla mina tankar. Men saker måste ut. Vi har haft flera stora privata jobbiga grejer under det senaste året. Min stroke är väl den som drabbat mig hårdast, men indirekt också resten av familjen. Hjärntröttheten leder till kortare stubin och bristande tålamod och jag får mina utbrott då och då. Nätet kan fungera som terapi tänker jag och känner hur jag hamrar hårdare på tangenterna av ilska. Så nu sitter jag i karantän här ute på landet sedan några dagar. Dels för att vila hjärnan, men också för att slippa anpassa mig efter andra människor i ett hushåll. Det triviala retar mig mest. Som smulor på matbordet. Eller saker som dumpas i diskhon. Saker som plockas ut men inte läggs tillbaka på sin plats. Sjukt jobbigt! Samtidigt börjar jag också förstå att man kan dö av stroke. Många gör det. Många blir sittande utan att kunna tala resten av livet. Jag hade tur. Jag hade en jävla tur! YOLO och vad spelar det egentligen för roll med en skidbacke på osten, tänker jag efter ett par dagar här ute på vischan. Och det är då jag är mogen att åka tillbaka norrut till familjen igen. #canons95 #polarr https://www.instagram.com/p/CByPOGpAw-P/?igshid=as3vljyd9t7r

[linneaber]

September 2019

I slutet av Augisti fyllde pappa år och jag och Lovisa fyllde ju 25 bara några dagar senare.

Daniel kom till Stockholm och jag och Lovisa hade en intervju med Dagen inför vår födelsedag. Detta sista helgen i augusti.

Veckan efter den 4/9 fyllde jag 25 år, men jag jobbade ju större delen av dagen. Dagen innan va jag hos Lovisa för att jag behövde baka en tårta inför födelsedagen och ta med till jobbet. Jag bakade så klart en chokladbaserad tårta, suuuupergott enligt mig 😁 efter jobbet den dagen åkte jag hem för att senare möta upp Lovisa och käka middag. Det trodde jag iaf... allt slutade med att mamma, pappa och Mormor dök upp i stan. Mamma hade med både smörgåstårta och fikatårta. Såååå gott och jag blev så glatt överraskad! Några timmar under kvällen där åkte dock Lovisa och pappa iväg för att skriva på kontrakt för Lovisas nya lägenhet, men då fick jag möjlighet att mysa med mamma och Mormor bara.

På fredagen den 6/9 va jag i huddinge ftv och tog foto för ett e-tjänstekort och efter jobbet åkte jag hem med tåget mot Nyköping. Dagen efter skulle vi ha lite vänner över för att fira födelsedagen.

Omkring 15 började folk droppa in. Vi började med bara lite chill och snack med de som kom. Senare när fler droppat in spelade vi lite kubb utomhus följt av att gå in och käka mat. Vi hade som en kräftskiva med massa kräftor, paj och baguetter. Sen va det ju så klart tårta till efterrätt. Den stora surprisen va att Daniel dök upp helt plötsligt i sin polisutstyrsel. Det va sååå kul och jag blev så glad! Efter middagen va det några som for hem, och några stannade kvar för att senare även sova över. Vi bastade och badade i havet, varvat. Det va härligt faktiskt! 🙈

Kommande vecka va det jobb igen. Jag va också lite upptagen med att åka till Edvin och Sabina för att va ”blomvakt” och vattna dom. På måndagen 9/9 fyllde Lennox 5 år (!) och på tisdagen 10/9 träffade jag Nadia för lite fika och tjejsnack. Hon är ju fantastisk och jag är glad att vi kan ses ibland!!

På torsdagen 12/9 va det kräftskiva med jobbet. Det va faktiskt superkul, mycket roligare än väntat! Vi åt massa kräftor och sjöng massa sånger och lärde känna varandra. Samma kväll kom också Daniel, bästa. Dagen efter den 13/9, på mormors födelsedag, kom Daniel och hämtade mig från jobbet och så åkte vi ut till Sollentuna för lite träning i närheten av Råshön. Vi sprang tror jag totalt 8 km varav några km gick åt till att gå i en skidbacke där ute. Faktiskt härligt!

Veckan efter hängde jag med Judit den 17/9, fika som vanligt 😄 sen på torsdagen va jag till mormor som lite sent grattisfirande och hade med mig tårta. Jag tog också mormor ner till optikern och hjälpte henne styra upp sin syn litegrann.

Den 21/9 på lördagen där jobbade jag, det va KAOS. Totalkaos verkligen. Jag hade ingen ass och det kom huuur många patienter som helst! Men timmarna den arbetsdagen tog slut tillslut ändå. Efter jobbet mötte jag upp Amanda, Lovisa och Josefine för att kolla på klänningar inför amandas bröllop. Det va faktiskt mysigt! Dock lite stressigt att skynda dit efter väldens stressigaste arbetsdag 😅 men kul att prova klänningar! 😍 sen gick vi ockdå och fikade och ingicks på MrCake. Också så klart så braaa!

Veckan efter, sista hela veckan i september, va det mest jobb och träning som vanligt. På onsdagen hämtade jag ut e-tjänstekortet och på torsdagen va det kurs i stan med introprogrammet. Det va fokus på ortodonti och bettutveckling, mycket aktuellt nu 😂

Till helgen va det poliskonferensen. Daniel kom och hämtade mig direkt från jobbet (jag slutade ju sent den fredagen) och så blev det lite bråttom ner till Nyköping. Jag följde ju med för ffa Mormors men också Daniels skull. Mormor och morfar har ju åkte på det där en massa år i rad, och mormor har ju vänner där som det är kul för henne att träffa, därför följde jag och Daniel med henne. Jag är ju liksom inte polis 😂 men helgen va trevlig! Allt började med middag i hjortens. Sen litet mindre möte och sen åkte vi hem till mamma och pappa. Där åt vi lite kvällsfika innan vi sen gick och sov. Följande dag åkte vi till hjortens igen och så va det lite möten och grejer. På förmiddagen snackade xx och sen lunchade vi på Kolgrillen i stan på öster. Påkvällen snackade Daniella och sen åkte vi hem sent till mamma och pappa igen. På söndagen va det slutmålet och sen bar det av hemåt till stockholmigen. Daniel och jag åkte upp till Sthlm och så passade vi på att träna lite intervaller på Nordic Wellness vid Odenplan. Det va faktiskt en lyckad helg!! Sen är det alltid tråkigt när Daniel lämnar 😅

xx

———

Linnea

[anwest]

Flottsbro var som ett andra hem när jag var liten. Åkte skidor i Huddinge Skidklubb och cyklade mountainbike för Spårvägen här. Nostalgi i massor och kul att visa alla smultronställen för barnen. (på/i Flottsbro Skidbacke) https://www.instagram.com/p/B1Jv4L6itokhORpUA2nRzv1oeLo6Ug4aXk-IEY0/?igshid=19xf8ontjrf8

[you-had-me-at-e-flat-major]

skidbacke in the ost: making svenska familjer splittras since 1100-talet

finns det en andra definition av skidbacke som jag känner inte eftersom vad fan my dude

[konniglot]

Skidbacke

[gringosdeplastico-blog]

Vi gjorde något galet igår. Det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Mest tuffaste mentalt och fysiskt utmaningen som jag någonsin varit med om.

Vi klättrade upp på Acatenango, 3900 meter över havet. Byn vi började vid låg på en höjd ungefär 1700 meter. Så vi klättrade alltså upp 2000 meter rakt upp. Vi började i midnatt. Kom fram kl 4. Vår guide ville gå snabbt, så vi var första gruppen upp, ungefär 45 minuter före alla andra...

Det var en skidbacke, i sand, i 4,5 timmar. Absolut värsta jag gjort i hela mitt liv. Men också det bästa jag någonsin upplevt.

[skriveravmigibland]

Gör om gör rätt

Är så jävla klar med att hata mig själv så nu tänker jag bara ventilera ut allting jag hatar och stör mig på med mig själv och sen aldrig tänka på de igen

* Hatar min näsa, hatar att den rör sig så mycket när jag pratar, att jag har så stora porer runt området vid näsan. Hatar formen på min näsa, tycker min näsa är för stor

* hatar mina läppar, min överläpp e för liten men d chill för så fort jag kan ska jag göra fillers igen

* Hatar mina tänder, tycker mkt mer om dem nu när de e blekta och gluggen i fylld, har alltid haft as raka tänder så d inget sånt jag hatar utan typ mer att jag har typ ish som vampyr tänder på sidorna?

* Mitt leende är för stort för mitt ansikte, älskar att le men när jag skrattar och ser mig själv i spegeln vill jag inte göra de längre

* Hatar att kläder inte sitter bra på mig, är över medellängd så måste ha M i byxor för längden, L för rumpan och s/xs för midjan, stackars mig som har kurvor, hade älskat de om d inte var för att efter midjan tar de slut. Älskar mina små tuttar men ibland är de lite störigt hur de är de som förstör mig från att ha en bomb kropp

* Hatar mina självskade ärr på vaden, tycker bara d e allmänt fula, de på armarna e iaf raka och på rad men med de på vaden ser de ut som att jag fick något sorts slag anfall mitt i å sliceade åt alla håll, samma me låren.

* Hatar att jag har utåt lutande livmoder så att jag får sån där skidbacke på magen, de e jätte bra att ha så om man någon gång blir gravid eftersom att gör att ungjäveln inte trycker lika mycket på organen men jag ska ju för fan sterilisera mig så varför ska de hindra mig från att ha platt mage

* Hatar mina fucking lår, min kropp hade varit så jävla mkt snyggare om de inte var för de gapande jävla mellanrummet mellan låren. Men typ ändå när jag lyckas gå upp lite å de börjar försvinna får jag ångest?

* Hatar min duckade hår linje just nu, fick en panik attack i bilen och de flög hår över allt så ena sidan av huvudet ser jag fan tunnhårig ut på

Nu för kategori nummer två! Saker jag hatar med min personlighet och saker jag gör och varför!

* Jag upprepar mig, mycket. Alltid vetat de men inte brytt mig, Ida sa en grej ”Tycker de är kul när du berättar bra saker flera gånger om för de betyder att du är exalterad och att du väljer att dela med dig utav de med mig” men sen blev jag kompis med En snubbe som blev arg när jag pratade om egna intressen och inte kunde lyssna en sekund om de inte hade med honom att göra. Han skällde ut mig på en bar framför massa människor pga att jag berättad en sak för honom när han klagade på att han hade tråkigt. Efter de får jag ångest över att prata för mycket

* Hatar mitt skratt, tycker de låter konstigt, dock sa en gammal kollega t mig att mitt skratt va fint å de gjorde mig glad. Hatar de dock nu

* Hatar min röst, men typ inte alltid

* Hatar sättet jag går, för samma kompis som klagade på hur jag pratade sa att ”du går så konstigt, du tar as stora steg” tack för den

* Hatar att jag stammar när jag känner mig nervös eller pratar med folk jag verkligen vill ska tycka om mig

* Hatar att jag e 0 eller 100

* Hatar att jag behöver så jävla mycket bekräftelse för att tro att folk gillar mig

* Hatar att jag typ inte litar helt på någon, visst berättar allt för typ Alva men litar inte på någon tillräckligt för att berätta när jag mår dåligt eller vad som får mig att må dåligt, inte allt.

* Litar inte på när folk säger att de bryr sig om mig

* Hatar att jag alltid letar efter anledningar att typ lämna alla och byta stad

* Hatar att jag splittar så mycket, ena sekunden älskar jag någon för att sen hata den

* Hatar att jag har en sån fucked familj

* Hatar att jag inte är normal

* Hatar att jag har social fobi och tycker de är läskigt att träffa nya personer

* Hatar att jag har agorafobi och får panik attacker av att lämna huset periodvis

* Hatar att jag typ fått tix å knäcker allt hela tiden

* Har en har kärlek till sättet jag kan klippa bort folk ur mitt liv, kan gå från att tycka att någon e bäst på jorden för att en vecka senare bah nja hej då, det e skönt att kunna sluta bry sig om folk eftersom att de tar energi men ibland så klipper man bandet med folk å en vecka senare ångrar de men skäms för mkt för att höra av sig

* Hatar att jag är så extremt beroende av min FP, så fort den inte hör av sig panikar jag. Vill byta FP till typ min mamma men man väljer ju inte helt själv. Hade mamma ett tag p de var jävligt skönt, hade även Sofia förut å d va så nice när vi gick i skolan och jag träffade henne nästan varje dag

* Hatar att jag får dåligt samvete av att umgås med vissa

* Hatar att jag känner mig begränsad pga min mentala ohälsa

* DUDE JAG HATAR BORDERLINE SÅ FUCKING MKT SÅ DE FINNS INTE ENS ORD

* Jag hatar att jag e för smal

* Jag är typ generellt jobbig

* Jag hatar hur jag jämnför mig med folk hela tiden och även om jag vet att jag e mycket finare och bättre än någon så finns de en röst i mitt huvud som bah ”men tänk om” vilket förstör för mig typ varje dag

* Hatar att jag blir så jävla arg att jag skakar och ser svart

* Hatar att jag känner mig fast

* Hatar min ångest

* Hatar att jag inte sökt läkarhjälp för skador jag fick efter att en kille våldtog mig

* Hatar att jag inte tagit tag i det emotionella traumat det gav mig

* Hatar att mina ögonlock går lite för långt ner

* Att mina Tails på ögonbrynen växer glest

* Hatar att mitt hår ändrar färg så mycket under sommaren så att de ser ut som att jag har utväxt på vintern

* Hatar att jag tog bussen den där jävla vinter dagen, att jag inte åkte till Irland en vecka senare, att jag inte åkte till inspelningen den där dagen, att jag inte ropade hans namn.

* Till baka till FP. Hatar att jag alltid har en FP å att det typ alltid e någon som jag inte är med hela hela hela hela hela tiden. Är även rädd att min FP ska lämna om den får reda på att den är min FP även om de typ bara betyder att den är min favorit. De känns typ segt att jag alltid söker mig efter någon att lägga min glädje på. Min FP är inte min glädje utan de mer att den kan göra att jag blir extra glad eller fett jävla ledsen, och de av typ små saker som ändrat ton eller ett sms skriver i hast så att de kanske låter små drygt

För att sammanfatta! Jag gillar inte mig själv. Jag hatar mig själv men nu är jag klar med självömkan å ska ta tag i mitt extrema självhat och börja tycka om mig själv