#sexualupplysning

[forislynx]

Inom förbundet [RFSL] fanns olika uppfattningar [om] hur verksamheten skulle bedrivas. En del menade att verksamheten mest skulle inriktas på att göra det möjligt för homosexuella att träffas och knyta kontakter. Andra ville ha en mer utåtriktad verksamhet. Själv tyckte jag att vi skulle sätta igång på bred front med upplysning bland så kallade ”vanliga” människor, för att den vägen skapa fram förnuft och tolerans. Men rädslan var stor. Ute i samhället pratades det mycket om ”det homosexuella frimureriet”, hur homosexuella samlade sig till stora hemliga sammanslutningar, inriktade på ömsesidigt skydd och intressegemenskap. I verkligheten var det så på den här tiden att det var svårt att hitta någon grupp i det moderna samhället, som hade så liten förmåga att organisera värnet om sina rätts- och livsintressen. Orsaken till detta var främst den namnlösa ångesten hos de flesta att andra skulle få vetskap om deras sexuella inriktning.

Eric Thorsell i Fredrik Silverstolpe, En homosexuell arbetares memoarer

[robbialy]

9 maj 1960 godkändes det första p-pillret Enovid för den amerikanska marknaden.

P-pillren skapade på många sätt frihet och helt nya förutsättningar för kvinnor att kunna planera och bestämma över sin egna reproduktion. De gav också fler kvinnor möjligheter till exempelvis utbildning och en karriär.

P-pillrets historia är lång och med många mörka sidor. I början av 1900-talet fanns många aktivister runt om i världen som började arbeta för tillgång till preventivmedel, mödravård, sexualupplysning och lagliga aborter. På flera håll i världen var denna rörelse tätt kopplad till rösträttsrörelsen. Redan här fanns dock en mörk baksida då vissa aktivister propagerade för preventivmedel med argument hämtade från eugenik och rashygien. Genom förbättrade preventivmedel ville man få bort vissa människor från samhället genom att de aldrig skulle få födas.

Under första halvan av 1900-talet bedrevs forskning på olika ställen i världen för att hitta ett helsäkert sätt att förhindra graviditeter. I USA forskade man för att hitta ett läkemedel som skulle stoppa graviditeter. Eftersom många stater hade lagar mot sådan forskning var det svårt att genomföra kliniska tester. Tester gjordes istället på fattiga kvinnor i Puerto Rico som, ibland utan sin vetskap, fick delta i experimenten. Pillren, som innehöll betydligt högre halter av hormoner än dagens piller, orsakade ofta svåra biverkningar och minst 3 av kvinnorna som var del av studien dog. Detta oetiska och kolonialt färgade experiment är en annan mörk sida av pillret.

1957 var pillret klart och 1960 godkändes det alltså för användning av allmänheten i USA. I Sverige godkändes pillret 1964.

#kvinnohistoria

📖: "Women's Trials: The Approval of the First Oral Contraceptive Pill in the United States and Great Britain" Suzanne White Junod, Lara Marks, Journal of the History of Medicine and Allied Sciences, Volume 57, Issue 2, April 2002

[forislynx]

RFSU:s bildande innebar ett stort steg framåt. Jag kastade mig med liv och lust in i upplysningsarbetet. Det var lätt att känna entusiasm inför RFSU:s målsättningar. Det var en organisation som ropade på ljus och luft, på rätt och frihet. RFSU sökte att bana vägar till befrielse ut ur det okunnighetens mörker och den sexuella nöd som massor av människor befann sig i. Vi vädjade till det arbetande folkets solidaritetskänsla, och fackföreningar, kvinnoklubbar och ungdomsorganisationer slöt upp. Vi krävde att vetenskapens rön på sexuallivets område skulle få komma de breda folklagren till del. Vi krävde att även ungdomen skulle få upplysning i sexualfrågor, så att de skulle kunna leva ett sunt och naturligt sexualliv i känsla av ansvar, och inte sätta barn till världen utan vidare. Vi fordrade att de som var annorlunda skapade än de stora flertalet i sexuellt avseende skulle få leva sitt liv som de ville, utan att bli förföljda av den okunniga hopen och jagas som förbrytare av polisen. Vi sökte med andra ord att bekämpa allt det rådande hyckleriet i sexualfrågan. Vi brännmärkte den s.k. dubbla moralen, som bedömer en mans handlingar på ett sätt, och en kvinnas handlingar på ett annat sätt. Vi ville inte vara med om att uppdela kvinnokönet i två grupper, där det av det ena krävdes att de ”obefläckade”, dvs utan sexuella erfarenheter, skulle träda in i det äkta ståndet, medan den andra gruppen skulle vara en leksak för skenheliga män som väntade på tillfälle att bilda familj. Vi vägrade acceptera synen på kvinnor som haft könsumgänge före äktenskapet som parias och dåliga människor. Vi kämpade med andra ord för allas rätt att vara människor. I vårt arbete byggde vi på erfarenheter från arbetarnas folkbildningsrörelse. Där var det enkla män och kvinnor som organiserade studiecirklar och tog fackmän till hjälp. Det spreds litteratur och ordnades föreläsningskurser. Vi var från början inställda på, att en hel del av det vi önskade inte skulle kunna genomföras förrän vi fått ett socialistiskt samhälle. Vi väntade oss ett hårt motstånd mot alla reformförslag, för vi visste att i det borgerliga samhället var det kyrkliga motståndet starkt och i statens skydd väl organiserat. Vi ansåg att den härskande klassen hade behov av den rådande sexualmoralen, och att man från det hållet skulle göra vad som helst för att undertrycka vår verksamhet. Men vi hade en stark kraft på vår sida: arbetarrörelsen. Tillsammans med arbetarrörelsen skulle RFSU kunna nå ut till folkets breda lager och få stöd i sin kamp för nya lagar och sexuell upplysning.

Eric Thorsell i Fredrik Silverstolpe, En homosexuell arbetares memoarer

[forislynx]

Under trettiotalet hade sexualfrågorna blivit alltmer brännande inom arbetarrörelsen, ja inom hela samhället. Redan på tjugotalet tog Elise Ottesen-Jensen upp kampen för sexuell upplysning. Från början var hon en föga känd talesman för den syndikalistiskt tänkande delen av arbetarklassen i vårt land. Men snart blev hon en auktoritet i sexualfrågan. Hon trotsade preventivmedelslagen, som förbjöd all upplysning om skyddsmedel, och krävde att den skulle bort. Hon gick också ut med krav på att straffet för homosexuella handlingar skulle strykas, och att lagen skulle bedöma hetero- och homosexuella handlingar lika. [...] Då hon stod i talarstolen och talade om födelsekontroll var det en brottslig handling som kunde medföra straff. Hon talade om onani, som andra inte ens viskade om, och hon tog de homosexuella i försvar och krävde lagändringar. Myndigheterna vågade inte inskrida, men Lewi Pethrus och hela det övriga fri- och högkyrkliga hycklarkopplet rasade och ropade på polis.

Eric Thorsell i Fredrik Silverstolpe, En homosexuell arbetares memoarer  

[robbialy]

9 maj 1960 godkändes det första p-pillret Enovid för den amerikanska marknaden. P-pillren skapade på många sätt frihet och helt nya förutsättningar för kvinnor att kunna planera och bestämma över sin egna reproduktion. De gav också fler kvinnor möjligheter till exempelvis utbildning och en karriär. P-pillrets historia är lång och med många mörka sidor. I början av 1900-talet fanns många aktivister runt om i världen som började arbeta för tillgång till preventivmedel, mödravård, sexualupplysning och lagliga aborter. På flera håll i världen var denna rörelse tätt kopplad till rösträttsrörelsen. Redan här fanns dock en mörk baksida då vissa aktivister propagerade för preventivmedel med argument hämtade från eugenik och rashygien. Genom förbättrade preventivmedel ville man få bort vissa människor från samhället genom att de aldrig skulle få födas. Under första halvan av 1900-talet bedrevs forskning på olika ställen i världen för att hitta ett helsäkert sätt att förhindra graviditeter. I USA forskade man för att hitta ett läkemedel som skulle stoppa graviditeter. Eftersom många stater hade lagar mot sådan forskning var det svårt att genomföra kliniska tester. Tester gjordes istället på fattiga kvinnor i Puerto Rico som, ibland utan sin vetskap, fick delta i experimenten. Pillren, som innehöll betydligt högre halter av hormoner än dagens piller, orsakade ofta svåra biverkningar och minst 3 av kvinnorna som var del av studien dog. Detta oetiska och kolonialt färgade experiment är en annan mörk sida av pillret. 1957 var pillret klart och 1960 godkändes det alltså för användning av allmänheten i USA. I Sverige godkändes pillret 1964. https://www.instagram.com/p/B_9j-W2pYQMa_WDMaZLE8SiSyZFjIx7S5hJ55g0/?igshid=12j2sv6vpdswo

[sarmentero-blog]

En första intervju

Torsdagen blev intensiv med en första intervju, följt av ytterligare två, till min undersökning om SRHR och sexualupplysning. De två första med representanter från FN:s befolkningsfond UNFPA, den sista med Alberto, ordföranden för hbt-organisationen Adesproc libertad som sitter som sammankallande för Bolivias SRHR-nätverk.

Tillgång till kondomer är under all kritik, enligt intervjupersonerna. På ett universitet går det att hämta ut kondomer. En får skriva upp sitt namn och hur många kondomer en önskar. Kontrollbehov, någon?

Intervjuerna avslutas med lite prat om hbt- och SRHR-organisationer i Sverige och en inbjudan att byta hostelboende och sova hos Alberto. Ja tack!