#projekt mina | Explore Tumblr posts and blogs

leifholmstrand · 2 years ago

Text

LITTERÄRT NYÅRSLÖFTE

Tror jag behöver förklara: Mitt skrivande förvånar mig och känns inte alltid som mitt. Detta skulle kunna vara en tillgång, men jag vill inte upphöja, inte låtsas att det främmande i sig är en uppbygglighetens kärna. Jag har visserligen ingen musa men det kan ju finnas störningar och åverkan i musans ställe.

Jag behöver orden och arbetet med dem, men finner situationen opålitlig och outhärdlig, som om saker på extremt långt avstånd vore slipprigt intima. Vem orkar så dubbelspända rumsligheter och relationer?

Varje dag skriver jag. Jag skriver där jag kommer åt. Många trådar, många nät av grammatisk komplexitet spridda i rummet, stigande, långsamt fallande. Garn med krokar?

Flera projekt tvinnas samtidigt, några helt färska, några som växt fram under sju åtta år eller längre.

Berättelserna och diktsjoken måste på några plan vara parallella och på andra bör de överlappa varandra tidsmässigt, de bör ofärdigt splitsas. Inget får sluta innan något annat har börjat.

Arbetet är otänkbart krävande men känns futtigt i jämförelse med min utåtriktade vardagsdevis att bara omöjliga böcker skulle vara värda att skriva. Vad betyder det ens att en bok är omöjlig? Allt är omöjligt men sker ändå.

Jag känner uppgivenhet stor nog att föreslå en ännu klatschigare devis: Inga böcker är värda att skriva, så sluta skriva böcker. Genast! Senare!

Tror att följande mest gäller mitt eget författarskap, men känner på mig att även när utsagorna där är starka nog att angå mig rätt in under kläderna så angår de ingen annan, och detta så starkt att det ger repellerande minusutslag.

Utsagorna kan uppskattas och avhandlas på avstånd men rubbar ingen, förändrar ingenting i den andres värld eller intryck av värld: det besvärar att samtiden är samtiden och att få delar eller förstår mitt förhållningssätt till den, och därför borde jag låta bli att skriva.

Men jag vill skriva och kan inte låta bli att skriva. Det är genant att vara restriktionen oförmögen. Däremot kan jag planera och realisera min särartsframväxt som längre och längre skrivprojekt vilka kommer att helt äta upp mitt författarliv och avsluta det i rimlig och trovärdig tid.

Det är därför jag har sjunkit ner i ett begränsat antal expansiva kommande titlar inför vardagens feta slut. Det är som det är och jag ber inte om ursäkt för det. Ni borde alla bli bättre.

Och kom ihåg: Lättsamhet och slarv förekommer inte. Jag jobbar inte snabbt. Jag jobbar hela tiden. Världen är ämnet. Jag är inte maximalist. Mina böcker handlar även om dig vilket är ett själviskt och ständigt återkommande marknadsföringsmisstag. Ingen förväntas fatta något specifikt. Slappna av.

Litteraturen lättar ankar i slow motion och vill lämna denna moderkropp. Sedan några år har jag därför övervägt att avsluta mitt författarskap. Det verkar inte kunna ske på ett sätt som tjänar det frigörande uppbrottets ytliga syften, så jag ger till hälften upp och ämnar skriva åtminstone färdigt.

Jag ser ett slut, ett naturligt slut, och fortsätter skriva mig fram mot en punkt där skrivandet tömt sig. Därefter kan jag mer storslaget syssla med annat.

Det blir en del att stå i. Det blir en del år att ta sig genom.

Det blir sex böcker utöver vårens roman. Det blir diktboken Community (ny version). Det blir romanen Community (ja, på diktbokens ruiner). Det blir verseposet Termiternas liv. Det blir den självbiografiska fantasyromanen Lilla sminkade gris. Det blir pjäsen Här i ditt privata rum, med porrbotar och gemenskapslängtan. Det blir något som är för svårt att förklara. Och vårens bok, Kartritartornet, som handlar om syskonen/kärleksparet Tyra och Jamal och deras hatande föräldrar, den blir det. Det blir den. Sedan är jag färdig. Det blir bra.

Snart kan jag alltså sluta hålla på med allt detta, alltså relativt snart, jag kanske hinner innan jag dör, om jag inte hinner innan jag dör blir du tvungen att ta över, så håll tummarna.

#leifholmstrand #holmstrand #queer #sminkadgris #lgbt #hbtq #hypnagogia #prose

8 notes · View notes

sabaideescape · 2 years ago

Text

Bukit Lawang und der Gunung Leuser Nationalpark

📍SUMATRA (Indonesia)

Sumatra ist eine der größten Inseln der Welt und gehört zu Indonesien. Während die meisten Menschen hier in riesigen Städten wie Medan an der Küste leben, zog es uns schnell ins Landesinnere der Insel, denn Sumatra ist auch bekannt für seinen Naturtourismus. Der Ort Bukit Lawang, etwa 3 Stunden von Medan, ist weniger eine Stadt als eine Ansammlung von Blechbuden und ein paar einfachen Unterkünften mit kaltem Wasser direkt an einem Fluss voller Stromschnellen.

Ein riesen Gepolter weckte uns bereits am frühen Morgen, denn täglich um 7 Uhr kommen die Longtail Makaken aus dem Dschungel und wecken die gesamte Belegschaft des Thomas Retreats, indem sie auf den Dächern der Bungalows auf und ab springen. Einmal wach, wanderten wir durch und um den Ort, schauten den Kindern beim Spielen und den Erwachsenen beim Karaoke am Fluss zu oder widmeten wir uns dem grandiosen und unschlagbar günstigen indonesischen Essen wie Nasi Goreng, Mie Goreng, Gado-Gado und Sate.

Bukit Lawang ist bei den vornehmlich deutschen Touristen aber nicht für sein Essen berühmt, sondern dafür, dass 1973 hier in Kooperation mit dem Frankfurter Zoo das Orang Utan Rehabilitation Center gegründet wurde, welches sich der behutsamen Auswilderung von Menschenaffen in Gefangenschaft widmete. Das Projekt war trotz einiger Kritik und Rückschläge so erfolgreich, dass das Center 20 Jahre später geschlossen werden konnte und die Orang-Utans sich selbst überlassen werden konnten. Während die ältere Generation rund um Mina und Jacky noch als semi-wild gilt und immer wieder menschenähnliche Züge wie räuberische Erpressung von Obst zeigt, sind bereits deren Nachkommen wieder im Dschungel heimisch und können im Rahmen von geführten Wanderungen durch den Nationalpark beobachtet werden.

Der Lebensraum der Orang-Utans ist durch die schnelle Ausbreitung von Palmölplantagen stark bedroht und Populationen findet man weltweit nurnoch auf Sumatra und Borneo. Ökotourismusprojekte wie dieses können aber dafür sorgen, den Menschen ein Einkommen alternativ zur Rodung von Wäldern zu generieren und so die letzten Lebensräume der Affen zu sichern.

Aus einem großen Portfolio von 2 Stunden bis 7 Tage Aufenthalt im Regenwald wählten wir die Ganztagestour und bekamen gleich zwei Sachkundige und wirklich naturorientierte Guides an die Seite gestellt, die uns auf der 7 stündigen Wanderung begleiteten und uns dabei halfen viele Spezies zu entdecken: Neben unzähligen Pflanzen wie einem Baum mit Gin-Tonic-Geschmack sahen wir große Geckos, Longtail- und Pigtail Makaken (denen Moritz besser nicht mehr in die Augen schaut), Thomas-Languren mit lustigen Frisuren, muntere Gibbons, einen Fasan und nicht zu vergessen: 4 Orang-Utans, darunter eine Mutter mit ihrem etwa 2 Jahre alten Kind. Diese friedfertigen Menschenaffen in freier Wildbahn beobachten zu dürfen, sorgte bei uns für einen unglaublichen Gänsehautmoment, den wir wohl nie wieder vergessen.

Auch für das leibliche Wohl hatten unsere Guides gesorgt und uns leckere Lunchboxen und frisches Obst eingepackt. Waren wir anfangs noch verwundert über unsere kleine Reisegruppe, erinnerte uns der plötzlich einsetzende Starkregen daran, dass wir uns in der absoluten Nebensaison befinden. So kletterten wir nass bis auf die Haut am Nachmittag einen schlammigen Abhang hinunter, stapften durch einen reißenden Bach und fuhren schließlich gemeinsam mit unseren Guides auf einem selbstgebauten Raft auf dem Fluss zurück ins Dorf. Dabei sangen wir den von den Guides gedichteten Text auf die Melodie von Jingle Bells:

Jungletrek, Jungletrek in Bukit Lawang

See the monkeys, see the Birds,

see Orang-Utans, hey 🎶

11.Januar 2023

Unterkunft:

https://www.booking.com/Share-IfdglP

Bevor wir weiter nach Malaysia ziehen, gibt es ein paar Fakten über Sumatra:

🇮🇩 es gibt unzählig verschiedene Sprachen, die die Menschen wenige Orte weiter schon nicht mehr verstehen.

🇮🇩 Die Locals sind sehr interessiert, betreiben viel Smalltalk und sind überaus freundlich.

🇮🇩 auf Sumatra gibt es viele endemische Tierarten (diese leben nur hier) darunter die Thomas Languren, Sumatra Orang-Utans, weißhand und schwarzhand Gibbons, Sumatra Tiger, Schopfaffen und einige Vogelarten.

🇮🇩 Das Essen auf Sumatra ist unfassbar günstig (pro Hauptgericht 1-2€). Nasi Goreng (gebratener Reis), Mie Goreng (gebratene Nudeln) Gado-Gado (Gemüse in Erdnuss-Soße) und Sate.

🇮🇩 Indonesien war von 1600 bis 1949 eine niederländische Kolonie. Manchmal gibt es sogar heute noch Bitter Ballen zu essen.

2 notes · View notes

ufamsetobije · 7 days ago

Video

youtube

Pozitivna Molitva: Namjenjena Onima Koji Se Bore S Tugom, Depresijom, Sa...

MON EVA READING Posted bysamo lucija November 4, 2024 Leave a commenton MON EVA READING EditMON EVA READING Massa avläsningar Vecka XXXI på året

Måndag, 4/11/2024

S:t Charles Borromeo, biskop Åminnelse

LÄSNINGAR: från dagen för: Fil 2:1-4; Psaltaren 131:1-3; Lukasevangeliet 14:12-14

FÄRG PÅ LITURGISKA SKRUDAR: vit

NAMNSDAGAR: Karlo, Karolina, Dragutin, Drago, Dragica

Första läsningen:

Fil 2:1-4

Fyll mig med glädje: var förenade!

Uppläsning av aposteln Paulus brev till filippernaBröderna! Om det finns någon tröst i Kristus, om det finns någon vänlig uppmuntran, om det finns någon Andens gemenskap, om det finns något hjärta och medkänsla, fyll mig med glädje: var endräktig, odla samma kärlek, var enig. ingen rivalitet eller inbilskhet, utan betrakta varandra i ödmjukhet som överlägsna er själva; Ta inte bara hand om dig själv, utan också om det som rör andra! Herrens ord.

Psalm i Sången:

Ps 131:1-3

Kör:

Håll min själ i fred med dig, Herre!

Herre, mitt hjärta är inte upphöjt , inte heller är mina ögon upphöjda. Jag strävar inte efter stora ting, inte heller strävar jag efter de under som är ovanför mig.

Nej, jag har lugnat mig och vilat min själ. Som ett spädbarn vid min mors bröst, som ett spädbarn, är min själ i mig.

Förtrösta på Herren, Israel, från nu för evigt.

Evangelium:

Luk 14:12-14

Bjud inte in dina vänner, utan de fattiga och stympade.

Läsning av LukasevangelietVid den tiden: Jesus sade till fariséernas ledare som kallade på honom: “När du förbereder en måltid eller middag, bjud då inte in dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, för att de inte också skall bjuda in dig och på så sätt återvända till dig. Men när du gör ett gästabud, bjud då in de fattiga, de stympade, de lama, de blinda. Saliga är ni, för de har ingenting att återgälda er. Ty det skall löna sig för dig i de rättfärdigas uppståndelse.” Herrens ord.

Dessa avläsningar överförs från hilp.hr

Mest lästa I dagVeckaMåne

MORGONBÖN

Det bästa sättet att börja dagen: Be morgonbönen till den himmelske Fadern

S:T AUGUSTINUS

Bön till den Helige Ande för varje dag

HÄNGIVENHET TILL JUNGFRU MARIA

Hur man ber rosenkransen Hur man ber rosenkransen DEN 3 NOVEMBER

Möt St. Hubert – den mest kända jägaren bland helgonen

ST. FAUSTINA

Så här ber du den gudomliga barmhärtighetens rosenkrans!

Den läser för närvarande FILM BERÄTTELSE

I “Söndag klockan 2” publicerade de ett reportage om Goran Ćurković, en man vars vittnesmål sågs av miljoner FILMAD PÅ ALLA SJÄLARS DAG

FOTO Imponerande bilder av Mirogoj tagna av den unge fotografen Marko Sliko Raguž DEN FÖRSTA VIDEON HAR SLÄPPTS

Unikt projekt för nya Eva: Intressanta detaljer från Bibeln tolkade på autentiska platser i det heliga landet DEN 4 NOVEMBER

S:t Charles Borromeo – en biskop som var med sitt folk när det var som svårast HÄNGIVENHET TILL JUNGFRU MARIA

Hur man ber rosenkransen Snälla barn, säg till Jesus flera gånger om dagen: Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig…

— Den helige Josemaría Escrivá

S:T AUGUSTINUS

Bön till den Helige Ande för varje dag Gud har lovat sin kärlek till dem som ber om den: “Din Fader från himlen skall ge den helige Ande åt dem som ber honom”! (Luk 11:13). Be varje dag denna kraftfulla bön till den Helige Ande skriven av den helige Augustinus och var inte rädd! Bitno.netFoto: Mohamed Nohassi/Unsplash

O gudomliga Kärlek, den Allsmäktige Faderns och den Välsignade Sonens heliga gemenskap, hjälpens allsmäktige, Helige Ande, den mest gode Tröstaren av de sörjande! Utgjut din mäktiga kraft i djupet av mitt hjärta, bo i det och muntra upp alla mörka vrår i detta försummade hus med ditt lysande ljuss band, besök mig och befrukta med dina nåders ymniga dagg min själs hårda jord, som för länge sedan har förgåtts och förtvannats helt och hållet torrlagd.

Såra mitt innersta med Din kärleks pil, upptänd och genomborra min ande med frälsningens låga, upplys mig med den heliga nitälskans eld och bränn upp allt som är orent och som håller så hårt fast vid min själ och kropp! Ge mig vatten med Din ljuvlighets flod, så att jag inte längre kan jaga efter denna världens giftiga sötma. Döm mig, Herre, och skilj mig från det oheliga folket, lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud.

Jag tror att du gör var och en som du bor i till ett tempel för Fadern och Sonen. Salig är den som tar emot dig som gäst, ty genom dig skall både Fadern och Sonen bo i honom.

Kom, du gode Tröstare av sorgsna själar, Beskyddare och Hjälpare i lycka och olycka! Kom, beskydda de svaga, de fallnas Hjälpare! Kom, du de ödmjukas lärare, de högmodigas förgörare! Kom, de fattigas mest kärleksfulle Fader, de sjukas vederkvickelse, havets stjärna för dem som seglar på havet, frälsningens hamn, den enda prydnaden för alla levande och den enda frälsningen för alla de döende!

Kom, Helige Ande, förbarma dig över mig och förvandla mig enligt Din vilja. Behaga komma till mig, så att min ödmjukhet inför din storhet, min svaghet inför din styrka, mot din barmhärtighets fullhet, må behaga dig. Genom Jesus Kristus, min Frälsare, som tillsammans med Fadern, i er enhet, lever och regerar i evigheters evighet. Amen

Sankt. Augustine

Sankt Charles Borromeus (4 november) (Omdirigerad från nov04)

Hoppa till navigeringHoppa till sök

Från http://www.katolsk.no: Saint Charles Borromeus

Biskop

Innehåll 1Texter till mässan 1.1Kyrkans bön 1.2Läsning 1.3Responsorier hymn 1.4Evangeliets verser 1.5Evangelium 1.6Förböner 1.6.1Idéer om förbön 1.7Bön över offergåvor 1.8Avslutande bön Texter till mässan Gemensamma mässor för kyrkans herdar: För biskopar.

Kyrkans bön Herre, bevara i ditt folk den anda som du skänkte den salige biskop Karl Borromeus. Förnya din kyrka till din Sons avbild, så att den kan uppenbara för världen sitt ansikte som lever och regerar.

Läsning Romarbrevet 12:3–13

Vi har olika nådegåvor beroende på den nåd vi har fått

Därför säger jag också till var och en av er, bröder, i kraft av den nåd som har getts mig: Sikta inte högre än vad målet kräver. Ty Gud har givit var och en sitt mått av tro, och använd det för att förstå det. Ty liksom vi hava en kropp, men flera lemmar, som icke alla hava samma funktion, så utgöra vi tillsammans en kropp i Kristus, i det att varje lem är beroende av de andra. Och våra nådegåvor är olika, beroende på den nåd vi har fått. Då måste den som har profetians gåva bruka den i enlighet med tron; Den som har praktiska uppgifter, som sköter sin tjänst, den som undervisar, som ägnar sig åt hans undervisning, den som har vägledning att ge, han sköter sitt arbete. Den som ger måste göra det utan baktankar, den som sätter sig i främsta sätet, tar sin uppgift på allvar, den som utövar barmhärtighetsgärningar, gör den glad i hjärtat. Visa uppriktig kärlek, avsky det onda och håll fast vid det goda. Var innerligt hängivna varandra som sanna bröder och akta andra mer än er själva. Slappna aldrig av i din iver, utan var brinnande i anden, i Herrens tjänst. Gläd er i hoppet, håll ut i prövningar och håll ut i bönen. Var hjälpsam mot medtroende som behöver det och sträva efter att visa gästfrihet.

Responsorier hymn Psaltaren 89, 2–5, 21–22, 25, 27.

Omkved: Om Herrens nådegärningar vill jag sjunga för evigt.

Om Herrens nådegåvor vill jag sjunga för evigt, Förkunna din trofasthet från släkte till släkte. Jag säger: Din barmhärtighet är uppbyggd för evigt, I himlen befäster du din trofasthet.

“Med min utvalde slöt jag ett förbund, David, min tjänare, svor en ed. Jag har upprättat din säd för evigt. Jag bygger en tron åt den från generation till generation.”

Jag har funnit min tjänare David, Jag har smort honom med helig olja. Honom skall min hand vara fast, och min arm skall göra honom stark.

Min trofasthet och min barmhärtighet skall följa honom, I mitt namn skall han finna sin styrka. Han skall säga: “Du är min fader, min Gud, min frälsnings klippa.

Evangeliets verser Johannesevangeliet 10:14

Halleluja. Jag är den gode herden, säger Herren. Jag känner mitt, och de mina känner mig. Halleluja.

Evangelium Johannesevangeliet 10:11-16

Den gode herden ger sitt liv för fåren

Vid den tiden sade Jesus: “Jag är den gode herden. En god herde ger sitt liv för fåren. En lejd man, å andra sidan, en som inte är en riktig herde och som inte äger fåren själv, – om han ser vargen komma, lämnar han fåren och flyr. För att han bara är en legosoldat och inte har något hjärta för fåren. Men jag är den gode herden, och jag känner mitt, och de mina, liksom Fadern känner mig och jag Fadern. och jag ger mitt liv för mina får.

Jag har också andra får som inte tillhör samma flock; Jag måste leda dem också, och de skall lyssna till min röst, så att det blir en hjord och en herde.”

Förböner Se allmänna förslag på förbön från Missale.

Idéer om förbön Kära medkristna! All yttre förnyelse i kyrkan förutsätter också en inre förnyelse. Låt oss be om att bli sanna redskap för förnyelsen av Guds kyrka:

L:För biskoparna i hela världen, för djup omsorg om själarnas frälsning – förenade med uppriktiga ansträngningar för kyrkans förnyelse. Hos oss

L:Denna själavård, bikt (och biktstolen – den som Karl Borromeus uppfann och föreskrev 1576 –) måste ständigt tjäna till andlig och världslig förnyelse. Hos oss

L:Om att ta hand om alla drabbade. Hos oss

L:För den helige Carolus Borromeus systrar och för andra som kommer att följa i hans fotspår. Hos oss

Himmelske Fader, du som genom den helige biskopen Charles Borromeus förnyade din kyrka i Milano, se också på hans förbön i nåd till oss. Vid Kristus, vår Herre. Amen.

Bön över offergåvor Herre, ta emot de gåvor som vi lägger på ditt altare på denna minnesdag för den salige Karl Borromeus, som du gjorde till en omtänksam herde och ett exempel på kristet liv. Vi bönfaller dig: Ge oss genom detta offer att växa i varje gott verk. Vid Kristus, vår Herre.

Avslutande bön Herre, låt dessa heliga sakrament ge oss den andliga styrka som gjorde den salige Karl Borromeus trogen i din tjänst och fylld av kärlek till sin nästa. Vid Kristus, vår Herre.

:https://youtu.be/72LfawdzHzk?si=1xIdOsJ4vjRoh0ax https://youtu.be/zpfKDU9VuCA?si=DsgAaxFMpjv1JjVl

#youtube

0 notes

fannynilsson · 2 months ago

Text

Ni vet när man vaknar på morgon o man börjar direkt tänka spara pengar, spara spara spara spara… och så går man 3 steg, kikar upp mot vägen.. och så ploppar tanken GRANITSTOLPE upp i huvudet. Då tittar mina hjärnhalvor sådär 👀👀👀 på varann, och sen börjar båda: stolpe stolpe stolpe stolpe!

Hur lätt äre då att försöka spara 😤 så nu villhöver vi tydligen granitstolpar med belysning ovanpå, med thujor som mur och en betydligt mer avsmalnad infart, men ändå så en traktor med vagn kommer in enkelt på gården.

I helgen påbörjade jag fix av kanten mellan gräs och grus också. Jag och skopan kom inte överens. Sen tog det mig alldeles för länge att få lös gafflarna från traktorn. Var redo med rondellen av ilska.

Just nu längtar jag bara till vinter. Mindre projekt och mindre helveten. Mer umgås med massa folk o grilla korv på helgerna då!

0 notes

viplala-things · 2 months ago

Text

Okei teeme

Sisekõne: omg seal on nii väike palk, sa päriselt võtad selle

Sa ei taha ju seda kaua teha, miks sa petad ennast ja teisi

Aga nad nii tahavad mind ja ma saan proovida esinemist ja podcaste ja kirjutamist ja uusi asju

Aga omg kas sa saad siis kuskile mujale tööle - hirm - tegema midagi mis sind rohkem kõnetab ja tõmbab. Äkki nüüd on maailm läbi kui sa sinna lähed

Fine, ma ei lähe

Sisekõne: mida, jälle ütled ära

Kes sind veel tahab, oledki ilma tööta siis

Ja ei tee midagi, ei suhtle kellegagi, ei jõua kuskile

Siin nad vähemalt tahavad sind ja on valmis midagi tegema

Mina: aga teine töö tahtis ka ja oli valmis suuremat palka maksma. Sa eksid, nemad ka tahtsid mind teise tegelase ees

S: Ja aga sina ei tahtnud neid ja pealegi see oli nii tehniline.

M: aga sulle ju meeldib kui on tehniline?

S: jaa aga ei

M: ...

S: igatahes, praegune turu olukord on wtf ja kui sul on pakkumine siis võiks selle vastu võtta

M: aga praegu on võimalus olla tööta ja nautida ja teha asju ja hüvitise rahade peale teha ise tööd mingite projektidega

S: jah, ja ei tea kust sa neid projekte leiad? On sul veel julgust postitada LinkedIni asju ja kuulutada et otsid või on su väärtus su tegemistega nii läbi põimunud, et sa ei ole kuidagi enam väärtuslik kui sa tööd ei tee?

M: no igal juhul kavatsen ma teist tööd vaadata ja oma projekte ka edasi ajada. Ja ma olen edukas kui ma usun ja kui ma fkn sinu suudan ka endasse uskuma panna, sa vana kriitik.

S: ma üritan sind kaitsta.

M: jee. Sa võiks teisi meetodeid valida

S: ???

M: midagi mis innustaks ja pushiks edasi mitte ei tõmbaks tagasi ja võtaks kogu usku ära. See su minu piitsutamine ja kahtlemine teeb mind haigeks, migreenid, seljavalud, unetus, kõhus keerab, käed ja keha väriseb, esimest korda ohatis ja kohe tervel laual varsti kaks nädalat, südamepuperdamine ja mega tempo ainult sinu mõtetest. Sa saad aru mis sa mulle teed oma kaitsmise ja parimat soovitusega? Sa tapad mind!

S: ma... ei taha sind tappa. Ma tahan et sul oleks hea ja turvaline

M: ei sa ei taha

S: tahan küll! Kui sa neid riske võtad, siis mida mina tunnen? Ma pean kõigi nende tagajärgedega tegelema, kõiki võimalikke stsenaariume välja mõtlema mida teha ja mitte teha ning kalkuleerima mis on järgmine parim samm!

M: ...sa tõesti ei pea seda tegema. See ei aita

S: aitab

M: ei, tõesti ei aita. Surra kiiremini ja valusamalt, jah, aga mitte elada täiel rinnal, katsetada, võtta riske, proovida. Selles sa mind ei aita.

S: mis sa siis soovid et ma teen?

M: kui sa päriselt mind aidata tahad, toeta mind. Ole alati minu poolt, isegi kui ma olen naiivselt delulu. Kiida takka. Kiida mind otsuse puhul, ükskõik mis see ka poleks.

S: see aitaks sind?

M: ma arvan küll.

S: okei. Aga selle otsuse puhul... ma tõesti kardan et kui sa ei lähe sinna siis sa jääd inimesteta istuma ja kaotad oma enesekindlust veelgi. Samas kui sa lähed, siis sa kaotad eneseusku, et kas sa paremat teha ei saa

M: kas me ei võiks niimoodi suhtuda, et kui ma lähen, siis see on katsetus teha midagi muud vahelduseks. Ja kui ma tahan, siis ma lähen edasi midagi muud tegema. Ja küll ma saan ja küll elu hoiab ja annab võimalusi.

Ja kui ma ei lähe, siis mul on aega oodata õigemat asja. Udida enda asju vahepeal edasi. Teha bingeid värke. Ja kui ma lähen ja mulle ikka ei meeldi, siis mul on okei ka ära tulla. Aga ma tahaks lihtsalt et ma valin enda pealt, südamehääle ja aususe pealt, mitte hirmu kriitiku suurte silmade ja sassis põlvede pealt.

S: hea küll. Vali... oot. Ma ei suru sind takka :) ms tran et sa seda ei taha. Pealegi meil on aega õhtuni. Sinna on veel neli tundi.

M: mhm. Ma tean, et ma olen nüüd varem mõelnud ja ümber mõelnud seda otsust. See kogu aeg tundus kuidagi ebameeldiv, et ma pean seda tegema.

S: sa ei pea seda tegema, kui sa ei taha.

M: onju? Aga miks ma tunnen et ma pean? Kas ma läksin esimest korda sinna intekale juba nii, et omg, ma ei tea ma ei oska, ma ei taha siia saada. Ja siis teine kord minnes mõtlesin et ah, pole vaja minna aga savi, käime ära. Ja nii ma siis käisin ja lubasin mõelda kas väike palk sobib - ma lõpuks ei öelnudki et sobib.

Jumal tänatud et ka see läheb mööda. Muid polegi selle kohta öelda, et ma soovin oma rahu saada. Et on okei olla ja asju teha.

Ja ma ei öelnud et sobib ja aga ma ei julgenud või ei tahtnud siis kohe ära öelda. Kas siin tulid sina mängu?

S: ma... võibolla. Ma ei tahtnud et sa end peaksid tahtmatult tundma. Ma soovisin et sind tahetaks

M: kas see on äkki midagi millega me peaks töötama? See vajadus olla tahetud. Vot, siit tukeb see baasvajadus välja. Mina ei taha ja ei vali, aga mind tahetakse ja valitakse. Oi kui hea tunne! Aga kas sellest on võimalik jagu saada? Olla õnnelik ja enesekindel ka siis kui sind ei valita. Või kui sa ise valid mitte valida neid. Osata öelda ei, julguses ja kindluses, et elul on enamat. Et sa saad midagi rohkemat kui sa soovid. Ehk ei pea jääma kinni ühte asja.

S: ma usun et see võiks olla võimalik. Teised saavad? Võiks uurida, kuidas. Kuid ma usun, et teised on saanud jagu sellest. Kui teised on saanud, saad sina ka.

M: aitäh sulle selle toetuse eest! Ma tõesti hindan seda <3.

S: :)

M: aitäh.

Huh. Tekst on veel alles. Käisin arhitekti konsulti asju vaatamas.

Nii, mulle tundub et ma tahaks nii enda asja kui sellist süteemiarhitekti rolli. Samas oleks äge ka proovida midagi muud. Proovida.

Nii raske on öelda jah, sest na olen harjunud tegelema pikaajalisemate asjadega. See mõne-kuune esitleja amet ei tundu nagu hea plaan. Aga sa saaksid proovida?

Samas kui ei lähe, siis saab proovida oma neid ideid. Mida saab isegi siis proovida, kui sa lähed, onju? Ükski ei välista teist, lihtsalt ajaliselt võib sul tekkida piir ette kuskil kui sa päevad läbi chillid ülemistes ja pead eestist rääkima. I mean, sa võid sealt ka midagi uut õppida. Kindlasti õpidki. Aga, nagu ka eelmis arendusega, kas sa liigud sinna suunas kuhu sa tahad? Kuhu sa tahad jõuda? Vähema töö ja suurema palgani. Nii nagu sa kunagi valisid it töö, sest see oli su eesmärk mitte fun, siis ka nüüd on täiesti variant valida seda. Küll sa hakkama saad ja ära õpid. Aga igast kogemustest võib ka midagi kasulikku või meeldivat saada.

Kokkuvõttes mul on hea meel selle arutelu ple. Ma küll ei jõudnud otsuseni, aga me saime rääkida

S: ja ma luban et ma toetan sind.

M: aitäh. Nii on palju julgem elada.

0 notes

kompasskurs · 3 months ago

Text

Att inte tala om sig själv är ett förnämt hyckleri

Halvvägs genom arbetsveckan och det är fullt tempo även denna vecka med inspelningar och jobb. Det är även denna vecka fullspäckat med jobb och andra projekt, vilket ju inte gör något när det kommer till ekonomin. Det gäller att jobba så mycket som möjligt när man är timvikarie, eftersom det annars inte blir så mycket till lön. Oftast ser mina veckor ganska lugna ut när man kommer upp måndag…

#diskmaskin #hyrbil #Mälartåg #SL #tvättmaskin

0 notes

hobby365se · 3 months ago

Text

Så Får Du Vår Köpa Varp till Vävstol till Ett Rimligt Pris

Märk och förvara varje provbit och fäst det på en provbits svans. På så sätt förenas namn, färg och färgämne av egna anmärkningar. Inkludera detaljer om de exakta nålarna du använde, såsom storlek, märke och stil, eftersom dessa kan påverka mätningen i hög grad. Typen av nål och spetsskärpa kan också spela stor roll. För att undvika att behöva ta ytterligare en mätning senare, notera även mätaren. Nästa gång du funderar på att göra något, gå igenom dina tidigare prover för idéer. Kanske har du redan avslutat en som skulle fungera bra för ditt nästa projekt!

När du har arbetat med det riktiga jobbet ett tag, ta en minut att stanna och undersöka tyget igen för att se till att allt går enligt planerna. Inte ens ett stort urval av köpa varp till vävstol kommer att vara detsamma efter att du har fått alla stygn på nålarna. Försök att använda en miniångare för att koppla av tyget som arbetar på, bara för att se till att mätaren fortfarande är korrekt och att du fortfarande tycker om tyget. Du kommer att bli mer bekväm och skicklig med olika garn, fibrer och din egen stickstil när du gör detta mer.

Varför välja oss

Först, budgeten. Jag vill försäkra dig om att det finns ett enormt utbud av utmärkta garner i olika prisklasser, men kom ihåg att allas ekonomiska förutsättningar är olika. Många av dessa dyra garner är fantastiska och väl värda pengarna, med tanke på det arbete och det material som krävs, men det finns också massor av bra, mer prisvärda garner där ute. Jag gillar att visa stickare hur bra olika garntyper kan fungera tillsammans för ett visst mönster genom att visa mina mönster på en mängd olika garner. Kanske sparar du pengar ena dagen för att sedan unna dig själv nästa dag. Det är helt okej, och jag vill uppmuntra alla i stickgemenskapen att respektera och värdera varandras val som proffs i branschen, oavsett priset på de garner som används för att skapa produkten. Låt oss se till att alla känner sig välkomna! Att lära sig om garn genom att prova med olika fibrer och strukturer kan också hjälpa dig att bestämma dig för om du ska välja det mer prisvärda alternativet som kanske till och med passar bättre för det här projektet eller att ge dig ut på det snygga garnet.

#köpa varp till vävstol #billigt akrylgarn

0 notes

meiesiinkaugemal2 · 3 months ago

Text

Reisi viimane nädal ja kojuminek

Tere taas!

Meie viimase postituse teevad visuaalmeedia õpilased Otto, Annabel, Margaret, Markos, kes töötasid kohas nimega Rete Chiara ja Evelyn, Katja, Jost, kes töötasid kohas nimega FinMedia. Olime kahes erinevas kohas tööl, aga amet oli sarnane. Nimelt olime mõlemad teleuudistemajades. Meie ülesanded olid erinevad, tänu millele saab igaüks meist kordamööda kirjutada ühe päeva kohta oma kogemuse.

Esmaspäev (8.07)

Reisi 23. päev. Kuumus enam ei heiduta meid üldse, käime julgelt rannas ja tatsame linna peal ringi nagu kohalikud. See oli esmaspäev, ehk tööpäev. Kui tulime väsinuna tagasi töölt, hakkasime pesumasinaga maadlema, see kuidagi üldse ei taha teha meie riideid puhtaks. Peale selle sõime täisväärtuslikku ja kosutavat lõunasööki, ehk McDonalds. Muud midagi väga ei juhtunud, kuigi õhtu tipphetk oli, kui Hans proovis endale mu pükse jalga ja läks nendega terve grupi ette uhkustama.

Teisipäev (9.07)

9.07 oli tavaline rahulik päev. Hommikul me kõik käisime tööl ning kui jõudsime koju, siis n-ö chillasime terve päeva. Mõned magasid ning mõned läksid randa. Mina läksin randa õhtul, kuna tahtsin vaadata ka päikeseloojangut. Peale seda me läksime mahajäetud maja katusele, mis on meie hotelli territooriumil. Seal me sõime pitsat ning mõtlesime selle üle, kui tore on see, et me saime siia Gelasse ning kui lahe Erasmus+ projekt on. Seejärel tuli meie juurde üks julge kiisu ning me veetsime temaga aega, toitsime teda ja paitasime ka!! Kokkuvõteks: teisipäev oli rahulik, nö regenereerimisepäev.

Väike julge must kass meiega katusel istumas.

Kolmapäev (10.07)

Päev algas rahulikult. Hommikul saime mina ja Otto kauem magada, sest oli Margareti ja Annabeli kord hommikul tööle minna. Meil läks paremini ja pidime alles kell üks kohal olema. Tööl sättisime kohe esimese asjana paika kaameranurgad ja fookuse, panime lambid ja telekad tööle ja siis liikusime edasi režiipulti, kus juhitakse uudiste ülekannet, ning panime sisse arvutid ja helipuldi. Peale selle olime me abis otseülekande ajal kontrollruumis. Peale seda sõidutati meid Promimpresa kontorisse, kus toimus meie viimane itaalia keele tund. Saime teada Gela kuulsa mahajäetud restoran La Conchiglia kohta ja mis temaga juhtus, samuti tutvustasime Luciale (meie keele õpetajale) Eestit, Tallinnat, laulu-ja tantsupidu ning muidugi nagu ka varem meie kuulsat delikatessi kohukest. Peale tunde ei saanud me kahjuks tema autoga tagasi hotelli, sest tal oli mingi kokkusaamine. Tegime siis kand ja varvas hotelli poole tagasi. Muidugi jäi teepeale meie lemmik pood SuperConveniente ja me kohe pidime läbi astuma. Peale seda läksime tagasi hotelli, puhkasime natuke ning siis läksime randa, et ameeriklastega võrkpalli mängida. Mina muidugi istusin ja nautisin veel seda mõnusat sooja. Tagasi läksime varakult, et jõuaks veel süüa osta ja puhata aga juhtus see, et Nico pidi Googoo'i järgi olema lahti kella kaheteistkümneni aga kui meie mingi pool üksteist umbes läksime siis oli koht oma uksed juba sulgenud ja süüa ei saanud, sest La Brace oli ka juba kinni. Õnneks sõin ma Katja pitsat ja mul oli tagavarakas veel paar topsi nuudleid nii, et mina elasin õhtu ilusasti üle :)

Neljapäev (11.07)

Neljapäeval käisime hommikupoole tööl. Alustasime hommikut kohviga meie monteerijaga, Williamiga, väikses ilusas tänavavahelises kohvikus. Siis läksime stuudiosse ja monteerisime muu aja. Pärast tööd käisin ostsin endale puuvilju ja siis veetsin aega poolakaga, kes elas meiega samas hotellis. Õhtupoole läksime mõnedega randa ja kolasime niisama linna peal ringi pildistades. Öösel sõime parimat Gela pitsat ja vaatasime filmi. Mõnus päev!

Päikeseloojang meie lemmikus rannas.

Reede (12.07)

Reede oli meil rahulik. Otto ja Markos olid hommikuses vahetuses, nii et meie Annabeliga olime lõunasel ajal tööl ja saime seega rohkem magada. Tegime oma tava ülesandeid – kaamerad sisse, paika ja fookusesse ja lambid tööle. Kusjuures, mina sain viimasel päeval alles aru, et poistele oli natuke rohkem näidatud, mida ette valmistada enne otseülekannet. Meie teadsime ainult valgustitest, kaameratest ja telekast taustal, aga poisid panid iga kord ka kontollruumis arvutid jms ka tööle, millest Markos kolmapäeva jutus ka rääkis. Aga see selleks. Otseülekanne läbi, tehnika kinni ja meid viidi lahkelt autoga hotelli tagasi. Pärastlõunat olid inimesed laiali, igal oma seiklus selleks päevaks ja mul oli too päev kerge rannas käik ja niisama chillamine. Kusjuures rannas nägime mingit pulma laadset olukorda. Koht, kus me tavaliselt saia ja gelatot sõime oli järsku valge vaiba ja päiksevarjudega kaetud. Siis aga koju, väike söömine ja nautisin rahulikku päeva.

Huvitav pulmalaadne vaade rannas.

Laupäev (13.07)

Laupäeval, 13. juulil, ei teinud me palju muud, kui läksime väikese seltskonnaga Peccati Di Golasse – kohvikusse, mis asub meie hotelli lähedal. Hiljem õhtul otsustasime koos süüa koorest pastat kanaga. See oli väga maitsev! Parim toit on see, mida seltskonnas jagad. Ei olnud tunnet, et kohe läheme kodumaale tagasi. See oli nii tavaline oma rühmaga elada ühes kohas, nagu oleks see alati nii olnud.

Pühapäev (14.07)

Viimane pühapäev Sitsiilias.... juba? Oh sa heldeke, aeg liigub kiirelt.

Tänast päeva alustasime ühiselt brunchiga „Peccati di gola“ nimelises kohvikus, mis asus üpris hotelli lähedal. Kõigile meeldis seal pakutav Bomba sandwich ehk midagi peene kanaburgeri sarnast. Koha valisime, kuna mitmed meist olid reisi jooksul seda külastanud, kuid ka sellepärast, et meie üks esimesi brunche oli just seal.

Päeval läksid kõik omasoodu kas randa, linna peale või tagasi hotelli.

Õhtu oli aga põnev. Ostime kõik „Nico“ nimelisest restoranist endale pitsat, sest sealt sai väidetavalt parimat. Seejärel vaatasime hotellis ühiselt pitsati süües UEFA finaali, kus omavahel võistlesid inglismaa ja hispaania. Enamus reisiseltskonnast oli hispaania poolt. Hispaania võitis mängu 2-1 skooriga. Kuid jalka vaatamisest saadud adrenaliinilaksust meile ei piisanud, me tahtsime ROHKEM! Sellepärast otsustasimegi vaadata õudukat. Kollektiivselt otsustasime „Lights out“ nimelise õuduka poolt, sest idee deemonist, kes saab sind vaid pimedas rünnata, tundus piisavalt hirmus. Film oli.... suht kehv. Jah, oli veits põnevaid kohti, kuid enamus ajast naersime filmi jaburuse ja Markose kiljumise üle. Markos kiljatas ja lausa kargas püsti iga väiksemagi jumpscare’i peale.

Selline oligi siis meie põnev viimane pühapäev Sitsiilias.

Esmaspäev (15.07)

ReteChiara seltskonnaga saime oma töökohaga kokku leppida, et viimasel päeval tuleme kõik koos tööle. Selle päeva jooksul saime me teha oma tavalist tööd ning ka natuke uut lisa. Otseülekande jaoks saime minna jällegi stuudiosse ka kontrollruumi tehnikat valmis panema. Selle ajal olime abiks, kaks inimest stuudios ja kaks kontrollruumis. Pärast saime taas tehnika välja lülitada. Terve päeva jooksul tegime aga video klippe enda tegemistest meie enda lõbuks, aga ka meie töökaaslase palvel.

Kuna see oli meie viimane tööpäev ka FinMedia seltskonna jaoks, siis viis meie mentor meid hommikul kohvikusse tassi kohvi jooma ja croissant'i sööma. Pärast seda naasime stuudiosse ja saime ülesandeks filmida klipid, kus igaüks meist räägib oma siinsetest kogemustest. Meil kulus filmimiseks umbes 2 tundi. Olles ülesande täitnud, naasime tagasi stuudiosse, kus saime toimetamiseks failid ja jätsime kolleegidega soojalt hüvasti. Nad ütlesid, et neil on hea meel, et me siin oleme, ja ootavad meid järgmisel aastal tagasi. Samuti mainisid nad, et meie Eesti šokolaad, mille kinkisime, oli väga maitsev.

Pärast tööd olid tavalised reisitegevused – rannas peesitamine ja ujumine, shoppamine ja õhtusöök. Aga oli taas teemaks ka filmivaatamine.

Kuna eelmise õhtu „õudukast“ oli halb maitse suhu jäänud, siis usaldasime täna Peterit. Peter pakkus välja filmi „Conjuring“. See film oli palju parem, kui eelneva õhtu oma. Film polnud nii jabur, kui eilne ja selle retrohõng oli teistsugune ja värskendav. Muidugi ei puudunud ka sellest filmist jumpscare’id, mis Markose diivanil hirmust kargama panid.

Hetk videost, kus Otto räägib meie tööknurgakesest ReteChiaras.

Margaret tegemas ReteChiara kontrollruumis tööd viimast korda.

Teisipäev (16.07)

Viimasel terviklikul päeval Sitsiilias pidi ReteChiara grupp veel korraks enda töökohta minema, et teha üks suurem grupipilt oma meeskonnaga. Pärast seda läksime viimast korda randa suurem osa kambaga, viimased shoppamised pärast seda ja õhtul pärast söömist mängisime kõik koos Reaalsuskontrolli kaardimängu, mida mängisime ka esimesel õhtul. Pärast mängu läksime osadega veel öösel kõige viimast korda randa. Kusjuures, viimasel õhtul nägime rannas kahte krabi ka liikumas. Edasi jagunes meie grupike kaheks, meie läksime tagasi hotelli, teised tegid öise einestamise McDonald’sis.

ReteChiara seltskond kohalike töökaaslastega viimast korda.

Kolmapäev (17.07)

Viimane päev. Hommikul vara algas rännak kodu poole. Enne hotellist lahkumist kaalusime oma kohvreid ja võtsime paar ampsu jogurtist või cornettost (sarvesai), mis meie hotelli omanik Marco lahkelt meile toonud oli. Kell 8.30 väljus meie buss lennujaama suunas. Marco ja üks teine turist pärit Poolast saatsid meid bussile ja ütlesid viimased Ciao’d meile. Bussis sai vist tõesti seekord igaüks kas või korraks silma looja. Lennujaamas otsisime oma värava üles, sõime kallist lennujaama toitu ja ootasime lendu. Vahepeatus oli seekord Šveitsis, Zürichis. Seal saime kokku umbes viis tundi vist oodata. Kuigi meie esimene lend lükkus edasi, siis lükkus ka Tallinna lend edasi, nii et ooteaeg jäi umbes samaks, mis ta algselt olema pidi. Seal vahetus ka meie värav vahepeal. Lõpuks, kui oli aeg minna viimast korda lennukile, olid kõik juba elevil, et lõpuks taas koju jõuda. Eesti lennujaamas käisid rõõmuhõiked kodus olemise üle. Lennujaamast välja pääsesime umbes kell kaks öösel, nii et magama enne kella kolme keegi ei saanud.

Zürichis ootamas viimset lendu Tallinnasse.

Lõpusõnad

Meie poolt kõik.

Grazie e arrivederci!

1 note · View note

tryingtounderstandbrainheart · 5 months ago

Text

20240619

Det var en onsdag. Nu har jag redan börja glömma men anywho, jag tror...jo på morgonen hade jag börjat de första öglorna på mitt projekt "hm...fixar jag att virka en bikiniöverdel?" Jag letade upp en guide och satt och tragglade och försökte förstå, och göra om :) Linus frågade om jag ville vara med och spela nåt spel där man typ skulle bygga typ grekiska byggnader eller nåt. Lät skittråkigt, vilket var bra för då kunde jag börja på mitt. Just ja och sen vernissagen kl. 13 och sen måste jag hinna äta nånstans och sen är det punkkonserten på kvällen. Det...går nog, tyckte jag men jag kände en stress och kände det här kommer bli flängigt. .

Jag hade med mig en soppa för planen var att åka tillbaka efter vernissagen och äta.

Medan jag virkade hörde jag typ "jamen jag har ju ingen katt" och andra random saker när de spelade. Jag flinade lite. Tydligen var det viktigt med katt för att bygga monumenten.

När klockan slog 12 begav jag mig mot konsthallen och jo just det, blåsan hade kissafton för sig så jag hade gått på toa 4 ggr på morgonen men när jag kom fram behövde jag återigen gå på toa. Där slog jag ihjäl lite tid för jag var tidig.

12.50 gick jag in och det var fullt av folk men Patrik var Inte där. MajLinda ställde också ut där så jag sa lite saker till henne och kände återigen att...nej tack. Jag hade ju räknat med det han sa, "några ringar i blyerts" men jag hade ju märkt att han var jävligt...bissi plötsligt och det blev lite sådär...WOAH när jag såg den. The motherbleeper hade gjort klart den..! På vadå? 4 dagar? I sann Patrikanda var det galet perfektionistiskt. Där va han! Han såg mig och han kramade om mig och sen började vi bubbla om allt möjligt i vanlig ordning.

Efter ett tag kom det in en ...hen får jag väl säga. En dude med klänning och boobs. Jag reagerade direkt och tyckte hm...vad är dedär för intressant filur? Hen skulle tydligen uppträda och jag tyckte det va...expressionistiskt och jag blev lite nyfiken så jag beslöt mig för att gå fram och prata med hen innan hen drog. Hen sa att hen fanns på spotify och lite sånt. Väldigt kort samtal really. Jag kommer mest ihåg att den där personen fick mig att känna mig kort. Ett huvud längre? Nåt sånt. Cool, powerful presence.

Vid det här laget hade Julius dykt upp och när jag gick tillbaka (och han hade haft ett rätt långt samtal med hen som jag tror va lite smitten av Julius för det var mycket...pilla på hår o grejer, anyway) till dem så var det ovanligt bra stämning mellan oss. Julius har jag upplevt som ...tråkig och bland. Men inte den här gången riktigt. Efter pratet började dö ut sa han att han tänkte bege sig och äta en falafel. Nånstans där kände jag att jag behövde äta, det hade tagit längre tid än beräknat och slippa åka tillbaka för soppan vore nice och Patrik ville fira sin success. Där nånstans bestämde vi tre att jamen...då drar vi och äter nånstans. Efter en del gåande hittade vi veganbar och vi beställde alla chili sin carne :D Den va svinagod. Där satt vi och bubblade om allt möjligt och det var bra stämning. So much so att klockan drog återigen iväg och jag märkte vid 17 att jag behövde pysa hem och byta om o grejer.

Väl hemma skulle också psykologen ringa och ha ett uppföljningssamtal mitt i allt så det hade jag på telefon och sen var det dags för hm...vad i fåglarna ska jag ha På mig? Hur klär man sig på en punkkonsert? Hundra år sen jag var på en. Jag provad ut nåt men märkte att faaan jag har gått upp i vikt och magen gjorde att håliga jeansen blev a nono. jag drog på mig mina olikfärgade jeansbyxor, svart t shirt och mitt chokersmycke med massa svarta hjärtan jag aldrig använt hittills. osen håret i två mussepigg bollar. done :) Så fick det bli.

Återigen märkte jag hur LITET Malmö är och hittade Medley på en gång. Råpunk...? vad kan det innebära? Tänkte jag innan. Jag mötte upp de utanför och vi gick in. SÅKLART hade jag med mig världens största ryggsäck och såklart var det gratis garderob som alla kom åt så jag fick dra omkring på den.

De hade beställt varsin öl och kände sådär just sjutton sånt brukar ju ingå...jag har inte druckit öl på hundra år och vet INTE hur magen kommer reagera eller agera. Men alla hade ju köpt och jag kände väl att...fan... ok då. Nån stratovarius eller vad det hette blev det. Den var rätt god ändå. 80 jävla spänn för ETT glas >_<

Vi började prata lite och jag kände sådär oooh..hur ska man va på sånna här ställen..? Men jag sa lite saker och det fick liksom va good enough. "Jag är ok" och "people like me" hjälpte mig att fortsätta.

Sen började det låta längre bort och de hade börjat. Jag kommer dit och det är ...SÅ dåligt. På scenen är en supertatuerad rakad person som verkligen bara skriker allt vad han kan i en ton. . Han hängde dock från taket där de riggat lampor och hängde i benen. det va coolt. Men jag kände inget obehag alls i kroppen av musiken och kunde stå nära utan problem..! det stod jag och njöt av när jag tyckte han va så jävla dålig :) När andra bandet kom var jag skeptisk och ställde mig själv längre bak. De var Ännu sämre. Det tyckte faktiskt Valeria också. Så vi stod lite längre bort o tyckte blä. Så vi gick och skulle sätta oss vid ett bord och typ då kommer ett helt gäng ner mot oss, varav två blödde och var Pissed. Nån hade blivit puttad in i en stolpe och det blev bråk. Han fick åka till akuten och sy i pannan. Band tre var faktiskt riktigt bra. Jag hade en halv öl kvar då och jag märkte att om man dansar och håller i ett glas öl så hamnar det Överallt. Så min t-shirt, arm, ryggsäck blev lite badad. Det gjorde dock inte så mycket för jag märkte att ett halvt glas räckte. Jag började känna det i kroppen och det är inte sådär dundergott att jag vill ha mycket. Men det blev lite svängande ändå till sist och när de var klara var det sådär...hm...kändes egentligen som det började precis nu. Men de skulle jobba och jag skulle också iväg på morgonen så det blev it och jag pös hem.

Han var vaken och vi bubblade lite men jag fick hoppa i duschen för hela jag stank öl. :)

Intressant mix att gå från lugnt o sansat konstgrejs till punkkonsert på kvällen. Inte alls helt perfekt men mer år rätt håll. Musiken var ju mestadels kass :D men det va kul att träffa de igen och jag märker lite att jag ändå kan umgås i flera olika kretsar och miljöer, det är häftigt :) Plus att det var skönt att han var lång, för de två är ju pyttingar! Men coola o bra likväl.. :)

#20240619 #vernissage #punk #konsert #flängiga dagen #många intryck #sommar 2024 #update

0 notes

lord-christer-gustafsson · 7 months ago

Text

Se Instagram Rödtunga med klyftpotatis och remouladsås ⁠ ⁠ Fredagsfisken denna veckan blev smörstekt rödtunga med rödpepparmix från @khmer_pepper och till det blev det klyftpotatis och egen remouladsås.⁠ ⁠ Remouladen var lika delar creme fraiche, majonnäs och bostongurka. Sedan hade jag i även en tesked stark curry och en tesked picklade senapsfrön 👌⁠ ⁠ Innan firren blev det semitillagade ostron som jag testat en gång innan...⁠ ⁠ Att öppna ostron kan ofta vara lite av ett projekt och kräver både teknik och rätt verktyg för att inte skada sig själv eller förstöra köttet inne i skalet. ⁠ ⁠ Men genom att använda airfryern blir hela processen så mycket enklare och säkrare. Så här går du till väga: Förvärma din airfryer till 200-220°C. ⁠ Lägg dina ostron direkt i korgen. Airfryern kommer varsamt värma upp dem vilket gör att de öppnar sig på egen hand efter bara några minuter - precis som magi! ⁠ ⁠ När de har öppnat sig är det bara ta ut dem (var försiktig, de blir varma), pilla bort toppskalet och servera med din favorit-tillbehör. ⁠ ⁠ I detta fallet blev det en klassisk vinägrett med schallottenlök 😋⁠ ⁠ Och de blev serverade på de fina faten från @honokeramikstudio⁠ ⁠ Och på tal om fisk och skaldjur, du har väl inte missat tävlingen hos @ourocean_eu där du kan vinna superfina priser.⁠ ⁠ Om du uppskattar mina inlägg skulle jag bli superglad om du;⁠ ⁠ Följer 👉 @the.real.cg.lagar.mat ✨⁠ Gillar 👍⁠ Sparar recept 🍝⁠ Kommenterar 💬⁠ Delar inlägg 🤩⁠ Lägger till @the.real.cg.lagar.mat som favorit 🌟⁠ ⁠ #plattfisk⁠ #ostron⁠ #rödtunga⁠ #rödpeppar⁠ #pickladesenapsfrön⁠ #klyftpotatis⁠ #remouladsås⁠ #vinägrett⁠ #airfryer⁠ #icookcosori ⁠ #cosorisverige⁠ #sjöpung⁠ #matobak_se⁠ #remoulad⁠ #TasteTheOceanContest⁠ ⁠ @kville_saluhall⁠ @hisingensfisk⁠ @audgeirrknives⁠ @cosorisverige⁠ @cosoricooks⁠ @sharpx_ab⁠ @koketcetera⁠ http://dlvr.it/T5m1c8 För mer

0 notes

projektimpworld · 1 year ago

Text

[Koikatsu] My Hero Academia ~ Ashido Mina (Pinky)

My Hero Academia characters card series for Koikatsu / コイカツ

Name : Ashido Mina Alias : Pinky Origin : My Hero Academia Costume : Default Birthday : July 30th, Height : 159cm Character Build : Projekt IMP Build version : 1.0 Mod by : Creamstar, Evaan, lucy7 Profile : https://myheroacademia.fandom.com/wiki/Mina_Ashido

Mina Ashido (芦戸三奈) also known as Pinky (ピンキー Pinkī?), is a student in Class 1-A at U.A. High School, training to become a Pro Hero.

---------- Card & Mod Pack ---------- ► Download : https://projektimp.gumroad.com/l/eizdxr ► Store : https://projektimp.gumroad.com/ ►Install Note : Extract Zip to your game installation folder : X:\Game\Illusion\Koikatsu\(HERE) ► Overlays Note : Load overlays manually IF needed, face, body or clothes overlays can be found at X:\Game\Illusion\Koikatsu\UserData\Overlays\IMP\(HERE) ► Gumroad download instruction : Put any amount inside "$ box" before check out. Ex : $.0 and click I Want This/Buy This. Fill the email section, fill discount code if you are a patron member, click "Get", click "View Content", Click "Download" and soon it will download your ZipPack. ► Guide and tutorial to download and install : https://www.youtube.com/watch?v=6Ubmg-NUPaU ---------- Gameplay Instruction ---------- ► Play Character in story mode : MUST go to "Option" Mischellaneous - Graphic - Show Accessories - Click ALL. ► [Mod] Gameplay mode tested : School Roaming : Outfit : ✅ Accessories : ✅ ► [Mod] Gameplay mode tested : Conversation, H-Scene, Extras (Live & Free H) and Studio : Outfit : ✅ Accessories : ✅ ► It's recommended to change school outfit using default Koikatsu clothes for school roaming. ► Please have a download Head and No Hair mod (free), all Projekt IMP character is mostly use both of this mod. Free Download : https://projektimp.gumroad.com/l/kopRPIf you encounter any problems or have any question, feel free to reach our support. Contact Support : [email protected]

---------- Social Media ---------- ► Pixiv : https://www.pixiv.net/en/users/74997946► Twitter : https://twitter.com/Projekt_IMP► FB Page : https://www.facebook.com/projektimp/ ► Youtube : https://www.youtube.com/c/ProjektImpWorld ► Deviant Art : https://www.deviantart.com/syncvloid► Patreon : https://www.patreon.com/ProjektIMPworldAlso Available at IG, Pinterest, Tumblr and Pawoo. Best regards, Projekt IMP 世界 Disclaimer : All character model available at Projekt IMP store are built by Projekt IMP. Projekt IMP 世界 character card store is ONLY selling base character model, not the mod. Please keep your KK manager updated. Mod creator will always mentioned at description box. Please do support Mod creator listed in the description for their awesome works. All character created in this channel is a work of fiction. Unless otherwise indicated, all the names, characters, businesses, places, events and incidents in this creation are either the product of the author’s imagination or used in a fictitious manner. Any resemblance to actual persons, living or dead, or actual events is purely coincidental.

0 notes

urskogsbullen · 1 year ago

Text

Välkommen till min elektronikverkstad! Ett ställe där jag utforskar spännande världar av teknik och innovation. I denna bloggpost kommer jag att ta dig med på en visuell resa genom min verkstad genom att beskriva och analysera bilden av mitt arbetsbord, fyllt med verktyg och elektronik. Från trasiga enheter som väntar på reparation till välfungerande elektronik, är varje föremål en del av den spännande resan att förstå och manipulera teknikens underverk.

Bilden fångar den verkstad där magin av elektronik tar form. Framför mig ser jag ett bord som är täckt med olika verktyg och en lödkolv. Det är tydligt att jag är mitt i en projektfas, då arbetsytan är väl använd och några verktyg fortfarande ligger utspridda. Verktygen är precisionsskapade för att hantera elektronik, och de symboliserar den tekniska expertis som krävs för att skapa och reparera elektroniska enheter.

Hyllorna runt omkring mig är fullpackade med elektronikkomponenter och enheter i olika skick. Det finns några trasiga elektronikprylar, vars öppna kretsar och synliga brister antyder att de behöver lagas. Dessa defekta enheter är vittnesbörd om de utmaningar som kan uppstå vid arbetet med elektronik, och de representerar också möjligheten att genom reparation återuppliva något som en gång var trasigt.

Intill de trasiga enheterna finns helt fungerande elektronikprylar, som står där som exempel på den framgångsrika tekniken. Dessa föremål är ett resultat av tidigare projekt, där mina tekniska färdigheter har använts för att skapa något användbart och spännande. De representerar även den kreativa potentialen och möjligheten att förvandla idéer till verklighet.

Bilden av min elektronikverkstad är verkligen inbjudande. Den symboliserar inte bara den fascinerande världen av elektronik, utan också min passion för att utforska och arbeta med teknik. Varje verktyg och enhet på bilden är som en pusselbit som bidrar till den större bilden av innovation och kreativitet.

Det är i denna verkstad som jag tillbringar timmar med att studera, experimentera och reparera elektronik. Det är här jag får möjlighet att kombinera mina tekniska färdigheter med min fantasi och skapa något unikt. Genom att bjuda in dig till min verkstad hoppas jag kunna inspirera dig att upptäcka och utforska din egen passion för teknik.

Att fotografera min elektronikverkstad har gett mig möjlighet att reflektera över mitt arbete och min hobby.

#garage #home repair #laboratory

0 notes

soffans-blog · 1 year ago

Text

Keramik

Från frukostskål till smyckeskål

I detta projekt har jag använt mig av två tekniker. Den första tekniken är drejning, och den andra tekniken kan jag tyvärr inte komma på namnet till den, dock fungerar det så att man planar ut degen och sedan lägger på motiv för att sedan rulla ut det med degen för att då kunna få coola mönster. Själva drejningen har funnits i över flera tusen år och använts till att förvara saker, oftast till matlagningen. Det finns även många olika tekniker idag som man kan använda sig av. I detta projekt skulle vi göra frukostskål som man kunde ha till frukostbordet. Man fick välja att göra en skål eller en mugg, jag valde att göra en skål samt en lite kopp för mjölken.

Material: lera, glasyr, vatten, tyg, kavel, skärtråd, svamp och en drejskiva.

Först fick man två lektioner att testa på drejning. Sedan skissade jag min skål samt min lilla kopp. Jag säger redan nu att detta som jag har gjort var inte det som var i originalskisserna. Först jobbade jag med att göra en liten kopp till mjölken. Jag började först att bearbeta degen, sedan la jag på ett special spetstyg som hade ett specifikt mönster som jag la på min lera. Sedan tog jag en kniv och började skära ut kanterna till koppen som skulle bli väggarna. Sedan var jag tvungen att skära ut en cirkel för det skulle bli en botten till koppen. När jag var klar satte jag ihop det med hjälp av vatten. Sedan la jag till ett litet lock. Mitt nästa projekt som var själva frukostskålen. När det kommer till skålen började jag först med att knåda den, för att undvika luftblåsor, och la jag det på drejskivan. Sedan kunde man dreja. I detta moment tyckte jag att det var jätte svårt och jag själv var inte vann med att dreja. När jag var klar med skålen och min lilla kopp, var det viktigt att de skulle vara torra. Sedan kunde man bränna skålen och den lilla koppen i ungen. När det var klart fick jag sedan glasera detta och valde färgerna, blå, vit, rosa och grön. Därefter skulle jag låta toka och så var det bara att bränna en andra gång. Sedna var det klart.

Detta ledde till slut att jag gjorde fem skålar för jag ville lära mig mer hur man gjorde, och att det var kul. När jag var klar fick jag fem skålar dock väldigt små, därför tror jag att det kommer inte att bli så användbara till frukosten. Men dock blev de jättefina och kunde då användas som smyckeskålar. Jag gav även bort några av dem till mina kamrater, de tyckte att de var snygga.

Jag är nöjd hur det blev, dock blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig eftersom vi skulle göra frukostskålar. Dock kom de till nytta på ett annat sätt, och de blev små fina smyckeskålar. Många av mina kamrater tyckte de va fina och de fick dem som en present. Annars är jag nöjd, dock var det väldigt svårt tyckte jag, jag trodde att det skulle vara enkelt. Till nästa gång så ska jag inte vara så stressad och spänd utan ska försöka vara mer avslappnad och lugn. Jag tycke också att detta är en övning sak som man behöver öva på om det ska bli bra. Annars var detta en roligt sak att göra.

1 note · View note

jeintalu · 2 years ago

Text

KAS FACEBOOKIL ON OLNUD EESTI POLIITIKALE MINGIT MÕJU?

Mõju on tohutu.

Facebook

Facebook tolereerib vihakõnesid ja üleskutseid vägivallale jms, kui need on USA välispoliitikale sobivas suunas.

Isegi kaebuse peale ei võeta maha isegi üleskutseid süütepudeleid loopida, kui sihtmärk on nende ideoloogiale sobiv. (Vahepeal oli selline poliitika muide Google'i ametlik poliitika.)

Samas blokeerib Facebook alternatiivmeediat ja Vene vms kanaleid.

Läbi ei lasta linke isegi väga soliidsetele artiklitele, kui nende sisu pole kooskõlas USA "ainuõige" narratiiviga. Maha võetakse isegi süütuid luuletusi, kui luuletuse mõni võimalik interpretatsioon võib olla vastuolus mõne ameeriklaste printsiibiga. Viidates fotode või videote ebatsensuursusele, blokeeritakse materjale, mis on asitõendid kellegi sõjakuritegudest, kui see keegi peab olema publiku silmis puhas.

Alates koroonaviiruse vaktsiinidest ja lõpetades Ukraina sõjaga — kõik muud asjad seal vahepeal.

Lisaks muudab Facebook oma algoritmidega postituste järjekorda ja võimaldab raha eest teha lugejaile tülikaid poliitilisi reklaame.

Sellised nähtused nagu Facebook, Twitter ja Google aitavad USA-l teostada oma välispoliitikat ja mõjutavad oluliselt valimistulemusi nii USA-s kui ka Baltikumis.

Lisaks imevad need platvormid infot kasutajate kohta, analüüsivad seda ja annavad kolmandatele osapooltele. Infot aga kasutatakse valimiskampaaniate ja infooperatsioonide kavandamisel.

Riik, mille poliitikud ja elanikud kasutavad peamiselt Facebooki, ei saa olla iseseisev ja demokraatlik riik.

Alternatiive

Mastodoni baasil saab teha oma platvorme. Näiteks GAB on programmeeritud Mastodoni baasil.

Poliitiliselt kallutatud tsensuurist vabanemiseks ei saa Mastodon ise aga olla lahenduseks. Mastodon muide rajatigi nende poolt, kelle arvates Twitter polnud piisavalt "poliitkorrektne".

Sõnavabaduse eest seisavad näiteks GAB, Telegram ja MeWe.

MeWe-s saab ühineda grupiga "Eesti".

Redditi grupp "Eesti" on aga anonüümsete omanike käes, tõenäoliselt Reformierakond, kes teostavad poliitiliselt kallutatud tsensuuri. Hoidke sealt parem eemale.

Elon Muski pseudoliberaalsus

Elon Musk ostis Twitteri ära ja lubas selle liberaalseks muuta.

Oma konto sai tagasi ka USA sõltumatu militaarkorrespondent Scott Ritter.

Scott Ritter on Butša veresauna küsimuses dissidentlikul seisukohal. Mina olen skeptilisel seisukohal — me ei tea ja pole tõestatud.

Scott Ritteri esimene postitus pärast Twitteri konto tagasi saamist:

"TEST TEST TEST

Butša massimõrva ei sooritanud Vene armee. Seda tegi Ukraina julgeolek."

Scott Ritteri konto Twitteris likvideeriti kohe.

TÜ doktorandi utoopia

See Tartu Ülikooli doktorandi projekt Mastodonis on utoopia.

Rikkumata ja eetilist suhtlusvõrgustikku ei saa olemas olla.

Esiteks, erinevatel inimgruppidel on erinevad moraalid.

Mõne jaoks on "eetiline platvorm" lihtsalt platvorm, kus homodele sõna ei anta, teise jaoks aga platvorm, kus oma põliskultuuri kaitsjatele sõna ei anta.

Teiseks sõltub platvormi või vestlusgrupi reaalne käitumine oluliselt sellest, milline kogukond selle esimesena populeerib ja seal oma massikultuuri jõuga kehtestab.

Ent mõningaid hädasid saab vältida.

Näiteks Redditi allahindamist võimaldavat süsteemi, mis põhjustab vestlusgruppide radikaalset polariseerumist, saab vältida.

Facebooki süsteemi, mis muudab postituste järjekorda, saab vältida.

Facebooki süsteemi, milles toimib automatiseeritud tsensuur linkidele ja fotodele-videotele, saab vältida.

Saab vältida seda, et teise riigi kultuurikomissarid tsenseerivad sinu kodumaa elanike postitusi oma suva järgi.

Saab vältida seda, et raha eest levitatakse häirivat poliitreklaami.

Reclaim the Net

Palun jälgige sellist portaali nagu

Reclaim the Net

Te saate väga palju kasulikku teada sõnavabaduse kohta internetis.

Kogukondliku modereerimise utoopia

Kogukondlik modereerimine tähendab reaalsuses seda, et moodustub platvormil mingi populatsioon, mis moodustab kogukonna ja mis sööb teised kogukonnad ja teised kultuurid välja.

Kui moodustuv kogukond on intelligentne, siis ta tolereerib teisi vaateid.

Ent kui intelligentne vestlusgrupp muutub populaarseks, hakkavad seda kohe massiliselt ründama kinnimakstud poliitilised trollid.

Ja kellelgi on raha väga palju nende trollide palkamiseks.

Lahendust pole.

Tartu Ülikoolis ei teata midagi

Tartu Ülikooli omad ei tea üldse midagi. Väljaarvatud mõned erandlikud inimesed või mõned erandlikud teemad.

Pärast seda, kui Twitteri omanikuks sai Elon Musk, kes lubas Twitteris sõnavabadust suurendada, on läänemaailmas tekkinud üks iseäralik liikumine.

Konservatiivide vastased, kes armastavad tsensuuri, teevad üleskutseid Twitter hüljata ja emigreeruda Mastodoni, milles on tugev poliitkorrektsuse tsensuur.

Nad ei suuda seda välja kannatada, kui Twitteris tohib sõna võtta näiteks Donald Trump, USA eelmine president, kes on Vabariiklaste parteist.

Kuigi neil ei ole mitte mingisugust kohustust Trumpi postitusi lugeda ja nad võivad Trumpi konto lihtsalt blokeerida.

Ongi märgata vasakpoolsete pseudoliberaalide emigreerumist Twitterist Mastodoni. Twitteri aktsiadki on langenud, sest reklaamitulu on kahanenud.

Tsensuurifännide kampaania on jõudnud ka Eestisse ja koguni Tartu Ülikooli.

Tartu Ülikooli doktorant lubab Mastodonis rajada "eetilise suhtluskeskkonna":

Marta Tuul, "Eesti Mastodoni sünd. Twitteri 'peldikuseina' asemele ehitatakse rikkumata ja eetilist suhtlusvõrgustikku", Eesti ekspress, 11. detsember 2022

Ja Eesti Ekspress, peavoolumeedia, avaldab standardse propagandaartikli Twitteri "peldikuseinast" ja Mastodoni "eetilisest keskkonnast", toetudes Tartu Ülikooli autoriteedile.

Mastodoni uue grupi rajajat reklaamitakse kui Tartu Ülikooli meedia- ja kommunikatsiooni doktoranti.

Ent Tartu Ülikoolil pole moraaliküsimustes absoluutselt mitte mingisugust õigust autoriteedile.

Pärast nõukogude aja lõppu oli neil võimalus, aga nad ei realiseerinud seda. Nad on nõus propageerima ükskõik millist moraali, kui vaid raha saaks.

Aga puhtalt teaduslik alus ei anna moraalis midagi.

Ja mis puutub ajakirjandusse või sotsiaalmeediasse, siis Tartu Ülikoolis tegelikult ei teata peaaegu mitte midagi.

Nende ainsaks eesmärgiks on ellu jääda ja nad lihtsalt ei loe ega õpeta "ebasobivat" kirjandust.

Ülikoolide ja peavoolumeedia ühistööna sündinud infooperatsioonide jubesulam.

Ma jätan siin ütlemata, kes või mis on tegelikult peldikusein.

#sotsiaalmeedia #sõnavabadus #tsensuur #Tartu Ülikool #Twitter #Facebook #Mastodon

0 notes

einepitahayaprotag · 2 years ago

Text

Woche 42

Am Montag hatten wir ein Projekt in der Gemeinschaft von Cambughan. Dort sind wir dann also alle (Freiwilligen von Otavalo, außer Bridgette), dorthin gefahren. Ich habe mit Alex und Lukas den Bus genommen, und die Fahrt war sehr schön. Dort angekommen haben wir nicht viel gemacht. Viele Kinder, sowohl aus Cambughan, als auch aus Minas, Motilon, und Padre Chupa, waren da. Bald würden auch die anderen kommen, die ein Taxi genommen haben und gegen 10 Uhr waren dann die Magier da. Die gleichen, zusammen mit Maximiliano, mit denen ich auch im Regenwald gewesen bin. Außerdem war noch ein Fotograf und ein Clown dabei.

Die LehrerInnen und wir haben dann die Kinder ein wenig bespaßt. Um ehrlich zu sein mehr der Fotograf als irgendjemand anderes. Währenddessen haben sich die Akteure umgezogen und vorbereitet. Dann ging es los. Der Clown ist rein gelaufen mit einer Hose über dem Kopf, was sehr lustig war. Er hat seine Show gemacht. Jonglieren, Witze usw. und am Ende hatte er einen Riesenreifen, mit dem er Tricks gemacht hat.

Nach seiner Show waren die Magier dran. Die haben so ziemlich das gleiche gemacht wie im Regenwald, Kartentricks und anderes. Anna durfte zum Beispiel Papier essen. Nur zum Schluss hat der letztere wirklich ein Kaninchen aus dem Hut gezogen! Das hat die Kinder natürlich sehr begeistert. Zum Schluss haben alle noch Süßigkeiten bekommen. Dann haben die Mütter in der Schulküche gekocht, ich bin allerdings schon mit Maximiliano und den anderen nach Otavalo gefahren, da ich sonst nicht rechtzeitig für den Spanisch Unterricht da gewesen wäre.

Spanisch war gut und beim nächsten Mal würde auch Anna mitmachen. Außerdem habe ich wieder ein Brot gebacken.

Anna ist dann zu Tanzen gegangen und Marvin, Selina, Bridgette und ich haben schonmal gekocht. Alex und Lukas waren beide schon zu ihren Gastfamilien gegangen.

Dienstag:

Mit den Kindern habe ich die Emotionen auf Englisch geübt und dazu sollten sie Gesichter malen.

Nach der Arbeit ging es zur Gastfamilie. Said ist allerdings wieder zu dem Nachmittagsprogramm gegangen. Ich habe also mit der Mama Mittag gegessen und dann ein wenig entspannt. Anschließend habe ich noch ein paar einer Spanisch Hausaufgaben gemacht.

Als Said dann nachhause kam, hat die Mama gefragt, ob ich Lust habe, mitzukommen, ihren Cousin besuchen. Ich hatte Lust und so sind wir mit Said zusammen nach Gonzales gefahren. Dort haben wir beim Markt angehalten und Obst gekauft. Außerdem hat Said Chochos geholt, die ich probiert habe. Dann ging es mit dem Bus weiter nach San Pablo. Dort haben wir eine Weile gebraucht, um das Haus zu finden, und dort angekommen, war der Cousin noch gar nicht da, dafür aber die Mutter und viele Familienmitglieder. Gladys hat sich mit einigen unterhalten und es wurde dunkel. Nach zwei Stunden warten kam dann endlich die Frau des Cousins. In dem Haus waren so viele Leute und viele kleine Kinder, die mich meine Neffen haben vermissen lassen für die Größe des Hauses, haben dort glaube ich mehr Leute gewohnt, als man denken würde.

Nach einer Weile sin wir dann mit der Frau zu deren Hau gegangen, wo der Cousin war. Dort haben sie sich über das Haus unterhalten. Das Paar wollte nämlich dort einziehen, doch das Haus hatte einiges an Wasserschaden. Es war schon unglaublich spät und ich war sehr müde, aber zum Glück hatte der Cousin ein Auto und hat uns zum Markt nach Gonzales gefahren. Dort habe ich dann Colada Morada bekommen und Gladys hat noch für zuhause eingekauft. Dann ging es endlich auch nachhause, wo ich dann um halb elf noch Hausaufgaben mit Said machen musste. Dann ging es ins Bett. Der Tag war aber interessant, denn solche großen, willkürlichen Familientreffen kann es so auch in Deutschland oder den USA geben, aber trotzdem war es anders.

Mittwoch:

Auch mit den älteren habe ich dann die Emotionen geübt. Nachmittags haben wir Hausaufgaben gemacht und ich auch meine. Nach einer Weile ausruhen habe ich dann Gladys geholfen im Beet zu arbeiten. Dann hat sie allerdings gefragt, ob ich mit zur Nachbarin gehen will. Die ist nämlich Tierärztin, oder kann Tieren zumindest medizinische Hilfe geben. Das Schaf hatte nämlich eine Fehlgeburt und leitete unter den Folgen. Außerdem haben sie ein neues Ferkel, sooooo niedlich. Dieses musste allerdings kastriert werden. Das wurde dann alles vor dem Haus der Nachbarin gemacht. Sie hatte einen Rucksack mit ein paar Spritzen und Rasierklingen.

Das Arme Ferkel hat so gequietscht, aber danach schien es ihm wieder gut zu gehen.

Ich bin dann mit dem Schaf schonmal nachhause gelaufen.

Dort gab es dann bald essen und alle waren wegen dem Schlafmangel, der dem Vorabend zu schulden war, ziemlich müde und es ging ins Bett.

Donnerstag:

Morgens habe ich mich schon von der Familie verabschiedet, denn am Freitag hatte ich wieder frei.

Ich habe mit den jüngeren ein kleines Kunstprojekt gemacht und dann kam die Englischlehrerin rein und hat mich zu ihr geholt. Den Rest des Tages habe ich dann mit ihr verbracht und bin bei ihrem Unterricht dabei gewesen.

Am Nachmittag ging es dann schon zurück nach Otavalo und im Bus bin ich auf Alex gestoßen, der aus Pijal kam. Wir sind also zusammen nachhause gegangen.

Dort habe ich eine Folge „Game of Thrones“ vorgeschaut, um die die anderen am Abend schauen würden, während ich gepackt habe.

Gegen 17 Uhr ging es dann in den Bus nach Quito. Mein Rucksack war definitiv zu schwer für die geplante Wanderung. Emily, Tom, Janne und ich wollten nämlich den „Quilotoa loop“ zum Kratersee von Quilotoa laufen. Die Route würde drei Tage gehen, dafür der freie Tag.

Bei ihnen angekommen gab es eine Kleinigkeit zu essen und dann ging es ins Bett. Mir ging es nämlich tatsächlich gar nicht so gut. Ich hatte Fieber und Kopfschmerzen. Wahrscheinlich hatte ich wieder eine Magen Darm Entzündung, die potentiell durch die Chochos am Dienstag kam. Außerdem mussten wir am nächsten Tag früh raus.

Freitag:

Wir sind morgens sehr früh los zum Terminal Quitumbe und haben dort dann einen Bus nach Latacunga genommen, eine Stadt im Süden, in der Provinz von Cotopaxi.

Von dort ging es weiter mit einem anderen Bus in ein Dorf namens Sigchos. Auf der Fahrt bin ich kurz eingenickt, was dazu geführt hat, dass meine Regenjacke, die außen an meinen Rucksack geschnallt war, leider weg war. Hoffentlich ist das die einzige Sache, die mir in dem Jahr gestohlen wird.

In Sigchos haben wir dann Mittag gegessen, um uns für die Wanderung zu stärken. Anschließend ging es los.

Wir sind ca. drei ein halb Stunden gelaufen. Zuerst ging es in ein Tal hinunter und über eine Baumbrücke, bevor es wieder Bergauf ging. Die 300 Meter Anstieg waren ziemlich anstrengend für mich, obwohl ich mit Janne Rucksäcke getauscht habe. Aber mit vielen Pauen war es mach bar und trotzdem fand ich es echt schön. Ich war aber erleichtert oben anzukommen. Dann ging es nochmal etwas runter und hoch, bis wir im Dorf von Insilivi ankamen. Dort gingen wir in unser Hostel, was sehr schön war. Außerdem gab es Tee. Wir haben alle geduscht und Tee getrunken und bald gab es auch schon Abendessen. Es gab Kürbissuppe, die sehr lecker war. Außerdem Reis und Gemüse.

Nach dem Essen haben wir noch kurz Karten gespielt, wo sich eine andere Wanderin, eine Österreicherin die aber in Berlin wohn, zu uns gesetzt hat. Wir haben ein wenig gespielt, sind aber bald ins Bett, denn wir waren ziemlich kaputt.

Samstag:

Am Morgen habe ich mich draußen in eine Hängematte gelegt und mit Mama telefoniert, bevor es Frühstück gab. Ich hatte Kaffee und es gab Obst, Brötchen und Haferflocken.

Nach dem Essen wurde uns dann noch die Route zum nächsten Ort erläutert. Es gab verschiedene die man nehmen konnte.

Anschließend haben wir die Sachen gepackt und uns auf den Weg gemacht. Die Route war wirklich sehr schön und wir sind am Fluss entlanggelaufen. Dort haben wir dann auch bei einer Brücke Pause gemacht und Teile unserer Lunchpakete gegessen.

Wir haben auch schon Schilder für unser nächstes Hostel gesehen. Dann ging es weiter und jetzt kam mehr Anstieg. An diesem Tag würden wir 600 Meter Anstieg haben. Wir haben eine neuere Route genommen und die Aussicht wir unfassbar schön. Und obwohl es Anstieg war, fand ich den Weg angenehmer als am Vortag. Auf dem Gipfel des Berges angekommen, haben wir dann mit der schönsten Aussicht Mittag gegessen. Es war unglaublich.

Dann ging es wieder nach unten, durch ein Tal, wo wir au Schafe trafen, bis es wieder nach oben zu einer Straße ging. Die Straße führte dann schon zum Dorf, wo unser Hostel war.

Dort angekommen haben wir uns ausgeruht und geduscht. Außerdem gab es einen Spieleraum mit Billiard, Tischkicker und Tischtennis.

Wir haben es gar nicht mehr geschafft vor dem Abendessen die Sauna auszunutzen.

Ich hatte in einem Blog gelesen, dass der dritte Tag der Wanderung 6 bis 8 Stunden dauern würde und hatte deshalb, obwohl mir die letzten Tage Spaß gemacht hatten, eigentlich schon entschlossen, nicht zu gehen und deswegen nach einem Bus zur Lagune gefragt. Nach dem Leckeren Abendessen, was Suppe, Zucchini, Spinat und Pilze beinhaltete, wurde uns aber erneut die Route zur Lagune erklärt und gesagt, dass man nur 4 bis 5 Stunden brauchen würde. Das hatte mir ein kleines Dilemma gegeben, denn mit dem Bus, der um 11.30 Uhr gekommen wäre, wäre ich gar nicht viel früher angekommen. Ich hatte Angst es nicht nach Otavalo zurückzuschaffen.

Außerdem war der Anstieg beim dritten Tag 1000 Meter, und mit meinem Rucksack hatte ich mich da nicht gesehen. Dann kam allerdings die Lösung. Ein anderer Gast, auch deutscher, hatte auch zu viel gepackt und somit haben wir entschieden uns ein Taxi zu teilen und damit unserer Rucksäcke schonmal nach Quilotoa zu schicken. So würden wir ohne große Last zur Lagune hochandern können.

Und so war das Problem gelöst und ich würde auch den dritten Tag wandern können, ohne mich sehr zu stressen.

Sonntag:

Morgens ging es dann früh los. Zum Frühstück habe ich leckere Maispuffer oder sowas in der Art, mit Guacamole bekommen.

Ich habe meinen Rucksack abgegeben und wir haben unsere Lunchpakete abgeholt und dann ging es los.

Am Anfang ging es wieder in ein Tal hinunter, doch bald darauf kam schon ein Steiler Anstieg. Von der aus war dann eine Weile eine Straße lang, bis es zum nächsten Tal gang und dieser Weg am Hang entlang war wunderschön. Man konnte schon die Berge von Quilotoa sehen, auch wenn sie noch sehr weit entfernt waren. Im Tal floss immer noch der Fluss und wir kamen an einem kleinen Wasserfall vorbei. Dort trafen wir auf den Deutschen und seine MitwanderInnen und wir sind alle ein Stück den Fluss barfuß entlang zum Wasserfall gegangen. Das Wasser war sehr kalt, aber erfrischend. Dann ging es weiter, aber wir haben schnell wieder Halt gemacht, und zwar an einem Pavillon, wo wir dann eine Kleinigkeit gegessen haben.

Und dann ging es weiter. Jetzt war fast nur noch Anstieg und wir haben oft kleine Trinkpausen gemacht, aber irgendwann haben wir es geschafft und sind oben angekommen. Man konnte die Lagune sehen! Sie war wunderschön und das Wasser Türkisblau. Dort oben am Krater haben wir dann Mittaggegessen und waren zufrieden, aber Platt. Nach einer langen Pause und einigen Fotos mussten wir uns dann noch auf den Weg um die Lagune rum zum Dorf von Quilotoa machen, wo auch mein Rucksack sein würde.

(der Hund fand, dass unser Mittagessen wohl eine schönere Aussicht war, als die Lagune)

Der Weg war auch nochmal sehr schön, hatte aber auch etwas Steigung. Wir haben das letzte Stück und die Aussicht aber genossen.

Beim Dorf ging es dann ziemlich schnell. Ich habe meinen Rucksack geholt und dann kam schon ein Bus nach Latacunga und der nächste würde erst wieder in zwei Stunden kommen. Also ab in den Bus und los. Er hat lange gehalten, weswegen wir etwas in die Stadt gebraucht hatten. Dort ging es dann in den nächsten Bus nach Quitumbe und es wurde schon dunkel, denn wir standen im Stau. Dort habe ich mich dann von den anderen verabschieden müssen, um einen Bus nach Otavalo zu suchen. In diesem saß ich dann auch bald, sehr müde, aber stolz und zufrieden.

Um viertel vor elf kam ich dann endlich zuhause an. Marvin und Anna waren noch wach geblieben. Ich habe kurz meinen Hunger mit übriger Lasagne gestillt und dann ging ich komplett kaputt ins Bett.

#ferkel #quilotoa #wandern #ecuador #auslandsfreiwilligendienst #icja #culture #otavalo #lagune #vulkan #vegan #leben

1 note · View note