#sminkadgris

[leifholmstrand]

LITTERÄRT NYÅRSLÖFTE

Tror jag behöver förklara: Mitt skrivande förvånar mig och känns inte alltid som mitt. Detta skulle kunna vara en tillgång, men jag vill inte upphöja, inte låtsas att det främmande i sig är en uppbygglighetens kärna. Jag har visserligen ingen musa men det kan ju finnas störningar och åverkan i musans ställe.

Jag behöver orden och arbetet med dem, men finner situationen opålitlig och outhärdlig, som om saker på extremt långt avstånd vore slipprigt intima. Vem orkar så dubbelspända rumsligheter och relationer?

Varje dag skriver jag. Jag skriver där jag kommer åt. Många trådar, många nät av grammatisk komplexitet spridda i rummet, stigande, långsamt fallande. Garn med krokar?

Flera projekt tvinnas samtidigt, några helt färska, några som växt fram under sju åtta år eller längre.

Berättelserna och diktsjoken måste på några plan vara parallella och på andra bör de överlappa varandra tidsmässigt, de bör ofärdigt splitsas. Inget får sluta innan något annat har börjat.

Arbetet är otänkbart krävande men känns futtigt i jämförelse med min utåtriktade vardagsdevis att bara omöjliga böcker skulle vara värda att skriva. Vad betyder det ens att en bok är omöjlig? Allt är omöjligt men sker ändå.

Jag känner uppgivenhet stor nog att föreslå en ännu klatschigare devis: Inga böcker är värda att skriva, så sluta skriva böcker. Genast! Senare!

Tror att följande mest gäller mitt eget författarskap, men känner på mig att även när utsagorna där är starka nog att angå mig rätt in under kläderna så angår de ingen annan, och detta så starkt att det ger repellerande minusutslag.

Utsagorna kan uppskattas och avhandlas på avstånd men rubbar ingen, förändrar ingenting i den andres värld eller intryck av värld: det besvärar att samtiden är samtiden och att få delar eller förstår mitt förhållningssätt till den, och därför borde jag låta bli att skriva.

Men jag vill skriva och kan inte låta bli att skriva. Det är genant att vara restriktionen oförmögen. Däremot kan jag planera och realisera min särartsframväxt som längre och längre skrivprojekt vilka kommer att helt äta upp mitt författarliv och avsluta det i rimlig och trovärdig tid.

Det är därför jag har sjunkit ner i ett begränsat antal expansiva kommande titlar inför vardagens feta slut. Det är som det är och jag ber inte om ursäkt för det. Ni borde alla bli bättre.

Och kom ihåg: Lättsamhet och slarv förekommer inte. Jag jobbar inte snabbt. Jag jobbar hela tiden. Världen är ämnet. Jag är inte maximalist. Mina böcker handlar även om dig vilket är ett själviskt och ständigt återkommande marknadsföringsmisstag. Ingen förväntas fatta något specifikt. Slappna av.

Litteraturen lättar ankar i slow motion och vill lämna denna moderkropp. Sedan några år har jag därför övervägt att avsluta mitt författarskap. Det verkar inte kunna ske på ett sätt som tjänar det frigörande uppbrottets ytliga syften, så jag ger till hälften upp och ämnar skriva åtminstone färdigt.

Jag ser ett slut, ett naturligt slut, och fortsätter skriva mig fram mot en punkt där skrivandet tömt sig. Därefter kan jag mer storslaget syssla med annat.

Det blir en del att stå i. Det blir en del år att ta sig genom.

Det blir sex böcker utöver vårens roman. Det blir diktboken Community (ny version). Det blir romanen Community (ja, på diktbokens ruiner). Det blir verseposet Termiternas liv. Det blir den självbiografiska fantasyromanen Lilla sminkade gris. Det blir pjäsen Här i ditt privata rum, med porrbotar och gemenskapslängtan. Det blir något som är för svårt att förklara. Och vårens bok, Kartritartornet, som handlar om syskonen/kärleksparet Tyra och Jamal och deras hatande föräldrar, den blir det. Det blir den. Sedan är jag färdig. Det blir bra.

Snart kan jag alltså sluta hålla på med allt detta, alltså relativt snart, jag kanske hinner innan jag dör, om jag inte hinner innan jag dör blir du tvungen att ta över, så håll tummarna.

[leifholmstrand]

Prostitute Drawings-dikterna här nedan, dock inte i bokstavsordning. Ej fulltaliga, litet "urval", den längst ner ohel på grund av Längd-Lagen här. Blandade teckningar därtill.

PROSTITUTE DRAWINGS (FUNGARIUM)

NURTURE several

crosstracking

in a small flaccid stomach

of your choice,

them

backtracking

backtracking animal,

you little

violet number,

mean feeder, be mean,

clear

of someone's bright

pink

brick choice,

not mine. Prepare

other few

properties, heavy ones,

and

food, glowing below

BECOME LESS WILLING

or less likely

to break,

break, do something,

unheard Alocasia

amazonica

of smooth and poisonous

something. Become

delicious

though, rich and striped

labyrinthically

shielded

other petal bars:

Saintpaulia

ionantha,

no,

as plants or living

objects

in light only

HURTING hook eye

next to yarn, and another

builder what

of loops, they can not read

or write anymore

or do parental

stuff,

make it simple double

thread of other tears,

stupidity broken. Come

to new eyes

with lots of no needlework

crochet, no smoke

fog

detector fire

alarm

alarmers

CÁLMATE, cariño

y cariño.

Mitad de acertijos,

en movimiento. Cuidado

con lo suave

y sin flores

en tu boca. El cuidadoso

el desagradable

la curación del mal

cálmate

cálmate, perrito

pequeño accidente

con labios

de cuero

y pétalos de flores,

cariño

y cariño

no

con garganta

de chapa

MILK IN MIND as

echoe

thing from eye

from tongue as

echoe

second thing

in milk of mind by

echoe

third

behind not

inside not

not

true

udder on the

front backside

of a mouth never open

still

hole or unborn

thing

of no light

by no light

shining unseen strongly

in your

verified

place

SUMMON MANUFACTURE please

the shape and whirling content

humanlike

and, dear to mind, opaque

from time to time

the glory

of another body

real

unsexed

and barely humanlike

and humanlike another body

distorted never

skin

flexible mineral surface

kiss of

light stone

of true mountain

SWOLLEN EYE and what a healthy

one, digest your image bright

unless

your healthy one

your handsome symptoms

living, grow them,

live and grow. Could he

make

noise? Behind you watch

all

living handsome watched

gone

brightly speaking

shiny things

or noises

visuals gone,

speakers too

MAKE A GOAT YOUR COMPANY

and water, spread some trinklets

through two eyes of goat

through eye of

winter's care as company.

Be animal with scented

hair fangs.

Push bone through hair

hair, goat, hair, meat

hair-water trinklets

jewel

cold. Might be rewarded,

teeth will grow between

CLASH CLAP a flashbacker

flasher be

in the making. Her voice

how can you be sure?

or other clapping flashing

are you

sure? Her tangled

metal twine

jolly quick, not most

unnatural

nor delightfully foul,

be her, be string, thread,

rod

and sing forth

a magnet

https://open.spotify.com/track/3Qx6Yddj3lVxD7RF1B9oU8?si=dnftQWrXTFqm7-oJQIBFAw

BREAD OR FEATHERS if you

have to guess, behind

this bowl of broth? Admit that

bread is good

again, when arriving with

juniper berries. Birds that fly

or other birds and things

existing

or not

are bad. Dead planets

are they better?

Fly if you have to

Be like bread

Be like feathers

‎‏نان دوباره خوب است

‎‏ پرندگانی که پرواز می کنند بد هستند

‎‏ سیارات مرده بهتر هستند

‎‏ اگر مجبور باشی پرواز کن

‎‏ مانند نان باشد

‎‏ مانند پر باشد

MATURE cerebral

floss breaking

do it to

all

of your placid

feathered mouths,

flossed, nothing

no feathered stone

stuck between no teeth,

no cracks

no cracked younger

mature

lover or knowledge

but shaking

jaw, feet,

dirty

breakers of

non-human

law.

Fucked? Essential

tremor and joy

WHAT IF NO DESPAIR

again,

when energy to change

the story

rips your bread petals,

rips your no fur

forest feather glade

no more

again? Give or take

no more

again, with little

but larger beak at hand,

twisting

seed fibre. Pull his hair

to make him pay.

Open beak.

Cry out loud.

Pay

WHAT JUICE WHAT SYRUP bright

lightning bulb with what sugar,

[leifholmstrand]

[leifholmstrand]