#orken

[gunsmile]

My contribution to the Orken "Draw This In Your Style" challenge.

[immobilienmaklerduesseldorf]

Immobilienmakler Grevenbroich

[magnetic-regent-magneto]

-- mun ||: I never get muse for other characters. But lately? Lilia (Agatha all Along) my Beloved, Swain and Ambessa have a death grip on me, okey? Also characters from Orken! Also Bell or Adler from CoD

[pennamesmith]

The Dragon Invasion

Skeletor steals some dragon eggs, and while everyone is busy fighting the resulting dragons, he invades Castle Grayskull and manages to take the Sorceress prisoner. Teamwork (and dragons) saves the day! Also there is a character called “Jitsu” and no I am not showing you a picture of him wow yikes let’s just be glad he isn’t in any other episodes ok

Episode Highlights:

THE ORKENING

Sure why not

“That’s the hardest dragon I’ve ever rammed!” (This is the actual dialogue)

>:D

He got big.

Moral: Be kind to animals.

[drenchedcollar]

Inte Gammal

Hon är på toppen och ingen kan komma i närheten av henne

Eftersom hon är en Space föräldralös

flyger och vakar över oss som en pelikan

Hon fängslar alla och allt med sin unika aura

Magiskt hur hon bygger upp ett band

som ger känslan av att hon ser in i din själ

och förstår ditt inre, som om ni smälter samman

Det får dig att känna dig

sammankopplad och förstådd

Hon skapar en atmosfär

Av vänlighet och lycka

Aatt du fäller glädjetårar när hon ger dig detta

Och om du ibland tror att det är något fel på dig

Då tro mig, du är perfekt som du är och allt med dig är rätt

Den mest älskvärda, snällaste och sötaste personen

Eller varför annars kan vi inte leva utan dig?

För en värld utan dig

Är ingen värld för mig

Vi vill finnas där för dig och ge dig vår tid

med vilken du kan fylla i vad du saknar

Alla saknar dig när du inte är där

Och alla tänker på dig hela dagen lång

Och när du kommer tillbaka

Kommer du att få ett leende på allas läppar

Som ingen annan

Och alla berättar för dig hur mycket de uppskattar och älskar dig

Och är fulla av glädje när du dyker upp igen

Även om de ibland inte visar det

Eller så verkar det som om de inte saknar dig

För ibland saknar de orken

Men innerst inne kan de inte leva utan dig,

Undrar ständigt vad du håller på med

Hoppas alltid att du är lycklig och trygg

Så de kommer alltid tillbaka

För bara DU är svaret

På frågan "Vem ger mig mening med livet?"

I natten är du ljuset

Och solen är avundsjuk

På att du får människor att lysa starkt även i mörka tider

Även på den dystra, molniga himlen

Kan du ses som den enda glödande och lysande stjärnan

När någon tillbringar tid med dig

Försvinner all smärta

För inget skiner mer gyllene än ditt hjärta

Vi tinar upp, den inre kylan försvinner

Elden önskar att den kunde

Ge lika mycket värme som ditt hjärta

Fängslande med hur du är

Vi är fångade i din förtrollning

Men vi skulle inte vilja vara någon annanstans

Du är välsignad med alla möjliga talanger

Som finns inom dig, låt dem flöda fritt

Fascinera oss med din konst, poesi och musik

Din röst och dina tankar förtjänar att höras och ses

Så ropa högt eller skriv ner vad du tänker på så tar vi en titt

Utan dig är vi vilse, vi springer bara i cirklar

Men du ger oss riktning för att komma på rätt väg

Med vilken vi kan springa in i vår lycka

För utan dig förlorar många saker

Sin mening och sitt syfte

Du ska veta att du är störst

Inte ens Gud ger någon så mycket

Motivation, hopp, lycka och tillflykt

Om du känner dig trött eller svag är det inget fel

Med att vilja ha lugn och sova lite

Om du vill kan du vara den starkaste att när du är

Nere kan du alltid stå upp för dig själv

Ge aldrig upp, gör det som gör dig lycklig

Tänk på dig själv först och följ dina drömmar

Även om ingen tror på dig

Inte ens dig själv, för du kan faktiskt

Åstadkomma allt vad du vill

Så plantera dina frön, för en dag kommer de att blomma

Till vackra gulfärgade maskrosor

Jag saknar dig

Fin

[Bonusbarer - framtida]

Inte för mycket längre, så tappa inte modet

Slumra, i sorgens säng

Överleva till slutet av februari,

under tiden mantis, grön thai curry och grönt te

limma in telappar i böckerna

vakna sedan upp och gå kungligt in i über-livet

Bli vinnaren i ligan av legender

Ta förstaplatsen, eller kör bara söderut

Utlandsresor, instax polaroids av allt

Missa ingenting,

Gå in genom alla dörrar

Stå vid hummerbuffén på kvällen

Upptäck så många platser, dolda skatter,

Horder av människor på fina torg

Soliga stränder, dina bekymmer är glömda,

Visas av ditt ljusa, roliga leende

Du är försedd med tonvis av solsken

Snart kommer världen att uppenbara sig för dig

[dagenssvenska]

Smörfri superioritet² (äter bröd med honung och kanel, alternativ ägg & socker om man har orken att steka ägg)

Ok giltigt

[f-rg-tmigej]

Såhär har jag känt mig dom senaste dagarna. När ska orken komma tillbaka säg? :´)

[messinwitheddie]

Would the paks expire on their own without the irkens retirement? How would they know it starts?

Paks do expire on their own eventually. 1200 to 1400 years is the MAX a pak can keep a charge but regular maintenance is required.

Most orkens, especially service drones and frylords die between 500-700 years-old because of exhaustion or work related casualties.

An Irken can just feel their life clock countdown start. It's a difficult sensation to describe to ha human. Usually it feels like impending doom/ dread along with dull or sharp pain in your innards, but it depends on the drone and what's killing them.

[tryggh]

När känslor och tankar tar över och de enda man gör är att gråta. Det finns liksom inget stopp.

Både negativa & positiva känslor.

Både negativa & positiva tankar.

Finns inget annat på denna jord jag vill mer än vara tillsammans med henne. Få kalla henne för min igen.

Veta att man aldrig kommer bli tillsammans igen med den man älskar mer än livet. Att ha allt, som att man är tillsammans. Att vara likadan, men med lite extra osäkerhet och svartsjuka. Utan den stämpeln, tillsammans. Min flickvän. Min. Mitt allt. Min dröm. Min framtid. Min fru.

Den biten som är det jobbigaste, att aldrig veta till 100%. När lämnar hon mig föralltid, när lämnar jag föralltid? Förtjänar jag ens henne? Förtjänar hon mig? Nej, någon bättre än mig - iallafall hur jag har betett mig.

När tar förhoppningarna och orken slut?

Jag vill kämpa till den dagen jag dör, så mycket vill jag detta. Kommer jag orka? Kommer vi orka?

Ovissheten dödar mig. Tårarna tar all min energi. Känslorna är för många att hantera.

Låg just bredvid henne i sängen, tittade på henne. Hon är de vackraste som finns. Mina tårar slutade inte rinna, så var tvungen att gå ut från rummet och skriva av mig lite. Försöka behärska mina känslor. Hon är så fin, så vacker, så omtänksam. Helt perfekt. Varför svek jag henne så?

Jag älskar dig så jävla mycket.

[inthenimtime]

Uppsala håller på att döda mig långsamt. Jag hatar varenda hörn av den här stan men jag har utmattningssyndrom och klarar inte att tömma lägenheten så jag får loss miljonerna som skulle låta mig köpa mitt naturnära vid sjö drömhus/stuga. Det är så hemskt att ha möjligheten och drömmen inom räckhåll men inte fysiskt ha orken att utföra det och platsen jag tvingas vara på tills jag kan bryter ner mig själsligen mer och mer för varje dag. Varför händer aldrig goda cirklar? Varför dyker det inte upp nån i mitt liv med samma dröm som har bil & styrka kvar? Finns säkert många som vill samma sak som jag men inte ekonomiskt har möjlighet. Det har jag, men jag behöver fysisk styrka och handlingskraft än jag besitter helt på egen hand.

[omgivenavidioter]

Älskade älskade du

Jag kan inte lysa upp vägen du springer på hur gärna jag än vill

Jag kan inte hjälpa dig att flytta ditt ena ben framför det andra hur mycket jag än tjatar

Jag kan inte hjälpa dig att bära den tunga ryggsäck du släpar runt på utan att gå sönder själv

Jag vet att du inte ser det

Men jag tragglar också för att komma framåt, precis som du. Skall jag vara ärlig så är det stundtals så att jag precis klarar av att ta mig fram. Vi står här på varsitt ben och försöker hålla balansen. Det är kanske det enda vi har gemensamt nu för tiden. Men jag, jag faller per automatik framåt om jag skulle råka tappa balansen. Du blundar istället och väljer att inte närvara i fallet alls. Det enda som skiljer halmen ifrån vetet ��r just det. Orken. Drivet. Målmedvetenheten. Att jag har tvingats lära mig att vara framtung i full storm. Hade min uppväxt innehållit ungefär hälften av vad din gjort på trygghetsskalan så hade jag förmodligen inte heller varit så bra på det. Du har, lyckligtvis, inte behövt utveckla den förmågan. Fina fina du.

Ibland önskar jag faktiskt att jag var lite mer som dig. Att jag kunde stanna i något. Trivas. Hitta hem hos någon annan. Men med tanke på min egna uppväxt har jag kommit att bli en sökare och vill helst springa vidare när jag känner att jag gjort gott. Det har varit väldigt svårt att få hjärta & hjärna att gå hand i hand genom åren, i synnerhet när jag har en stor fallenhet för impuls & rastlösheten gnager i själen.

Men du

det är inte mycket jag kan lova

Men du kommer hitta någonting så mycket bättre. Jag är inte ”bättre”. Jag är inte ”bra”. Så det kommer inte ens bli svårt.

Älskade, älskade du

Ibland har jag låtit dig rida på min rygg. Sitta där tryggt medan jag staplar fram i alldeles för trånga skor, men alltid med mer energi än dig. På sistone har det hänt allt mer ofta. Undantaget som bekräftar regeln har helt uteblivit kan man säga. Det händer att jag ser avund i dina ögon, men det är viktigt för dig att förstå vilken förbannelse det också kan vara, att inte kunna kontrollera benen. Få stå still. Ibland låter du mig bära dig genom täta snår. För dig är det här helt normalt. Att låta mig vada genom söliga myrar & försöka parera genom taggiga snår. Allt det där. Med dig. Fast du går inte bredvid som du bör utan sitter liksom där på ryggen. uppepå.

Jag älskade dig en gång. Jag älskar dig fortfarande, men inte på samma sätt. Kärlek förändras. Kärlek ska förändras. Den känns inte längre på det sätt att jag kan utvinna någon energi ur den. Den innehåller inget som gör att jag skulle orka bära dig mer. Jag är verkligen jätte ledsen för det. Det skrämmer mig. Men allra mest rädd - det är nog ändå du. Det är så svårt att veta vad jag faktiskt skall göra. Hur jag skall agera. Det enda jag önskar är ibland att jag skulle förmå att orka. Om så bara för någon dag till. För dig. För oss. Förlåt.

Det finns så mycket jag vill stoppa ner i den där ryggsäcken innan du far. Saker som skulle kunna få dig att inse vilken fantastisk individ du är, trots dålig självkänsla och de tuffa personlighetsdrag du behöver leva med. Jag hade velat kunna applicera min tro på dig som person, för du stannar inte här. Nejnej. Oroa dig inte älskling - en dag blir du stor.

Jag vet att du känner dig som mest trygg

Med mig

Men jag, jag kan inte känna mig trygg

Inte här med dig

Förlåt

Älskade fina du

[cssnectar]

New #WebDesign Inspiration Orken (https://cssnectar.com/css-gallery-inspiration/orken/) on CSS Nectar #webgallery

[forbiddenlands]

KOMMANDO JAGHATAI und die SUCHE nach STANNEGIST – Teil III: Der WIRRE WEISE von WEATHERSTONE

Als wir unsere TAPFEREN HELDEN das letzte Mal sahen, hatten sie endlich das GEHEIMNIS des CLOWNSKÖNIGS der Goblins gelüftet, und ihn von seinem WAHN DER POLITISCHEN SOZIOLOGIE geheilt. Doch wie wird das Volk auf die Rückkehr der Vernunft in den GROVEWOOD reagieren?

Am nächsten Morgen erfahren sie die Antwort, als LEUTNANT GRISCHKA in ihr Zimmer gestürmt kommt, und es DURCHSUCHEN lässt – der König wurde angeblich VERGIFTET. Unsere Helden haben natürlich keine Beweise herumliegenlassen, und LÜGEN überdies WIE AUF PERGAMENT GEDRUCKT, so dass der misstrauische Grischka unverrichtet wieder abzieht. Die Helden bieten an, dass WILGRIM DER WUNDERHEILER dem König vielleicht helfen kann.

Dann holen sie Erkundigungen ein. Offenbar ist der gefährliche KÄMMERER LONGINO gerade dabei, alle auch nur entfernt Verdächtigen FOLTERN zu lassen, bis sie ES ZUGEBEN. Gute, verlässliche Polizeimethoden also. Sollte der König aber tatsächlich ABDANKEN oder ABTRETEN, würden die Schamanen den nächsten Anführer wählen. Dieselbe, letzte Schamanin gibt den Helden außerdem zum Dank eine SCHRIFTROLLE mit Informationen über WEATHERSTONE, sowie einen ZAUBER, mit dem IOLAS sie vor dem dort herrschenden FLUCHT schützen kann.

Direkt im Anschluss wird Kommando Jaghatai zum Kämmerer zitiert. Die Goblins dort sind recht NERVÖS, auch wegen dem aus dem Keller dringenden GESCHREI der FOLTEROPFER. Der König wirkt sehr VERWIRRT und durchwühlt seine Notizen auf der Suche nach der Antwort, warum er den BLÖDSINN eigentlich GESCHRIEBEN hat. Wilgrim macht sich daran, GIFTHEILUNG zu SIMULIEREN, und braut ihm einen heilsamen Tee.

Währenddessen überredet JAGHATAI GOBLINHELD den König, den ganzen UNFUG endlich SEIN ZU LASSEN, und wieder den ÄLTESTENRAT einzuberufen. Der König nimmt tatsächlich Vernunft an, aber leider VERSAUBEUTELT Wilgrim so etwas EINFACHES wie eine Tasse Tee zu kochen, und braut einen TEE DED TODES, der den König BEINAHE UMBRINGT. Zum Glück kann IOLAS SILBERZUNGE durch fleißiges Lügen den sehr zu Recht aufkeimenden Verdacht wieder abwenden.

Die Helden ziehen sich in die Taverne zurück, währen der König regeneriert, und hoffentlich politische Änderungen in die Wege leitet. Sie erfahren noch einmal, dass der Kämmerer ein TERRORREGIME mit GEHEIMPOLIZEI und FOLTERMETHODEN quasi über Nacht eingeführt hat – auch hier zeigt sich der unheilvolle Einfluss des ABSCHEULICHEN HUMANISMUS Die Schamanin bittet die Helden, das GROSSE GOBLINMASSAKER zu beenden, was Iolas bei einem zweiten Besuch beim Kämmerer auch gelingt! Dieser lässt sich überzeugen, die Folter bis zum nächsten Abend auszusetzen – dann aber trifft sich schon der Rat.

Dieser leistet ganze Arbeit, schafft das Königtum ab und führt wieder TRADITIONELLE GOBLINWERTE ein – ein Sieg für Vernunft, Anstand und nomadischen Pastoralismus! Unsere Helden können endlich aufbrechen.

Sie erfahren vorher noch, dass die Grabstätte im Nordosten ein altes Schlachtfeld ist, verflucht von untoten BÄUMEN DES BÖSEN, und beschließen, sie erst einmal nicht aufzusuchen, sondern direkt nach WEATHERSTONE zu gehen. Unterwegs begegnen sie tatsächlich einem dieser DUNKELENTS, der aber lieber Trolle jagt, und die Helden, die sich TAPFER im GEBÜSCH VERSTECKT haben, nicht bemerkt. Iolas lernt dabei noch, dass es sich bei ihnen um VERFLUCHTE ELFENSEELEN handelt, die mit MUSIK BERUHIGT werden können – ein interessanter Punkt für später.

Dann finden sie unterwegs einen URALTEN STEINTHRON, der wohl einmal ein Relikt des ORKISCHEN IMPERIUMS war. Hierhin kommen die GEISTER ihrer GRÖSSTEN HELDEN, so dass die Helden natürlich beschließen, diese heilige Stätte FRÖHLICH ZU SCHÄNDEN. Ein Orken-Helden-Geist manifestiert sich, um sie davon abzuhalten, wird aber GRÜNDLICH VERMÖBELT. Nach erfolgreicher Schändung des Heiligtums erhalten die Helden ein ARTEFAKT als Belohnung – MOROS RING, der übernatürliche Einsicht schenkt.

Endlich erreicht das Kommando die Ruinen von Weatherstone. Diese sind gigantisch, eine verfallende Festung, umgeben von einem weiten Graben, auf einem sich immer höher schraubenden Berg, umgeben von Nebel. Das Land darum herum ist VERÖDET und vom Flucht gezeichnet; hier wachsen nur Dornbüsche und Unkraut. In der Ferne erklingt das Geschrei von HARPYIEN. Beim Näherkommen hören sie auch GESANG aus einem vorgelagerten Turm, und beschließen, sich die Sache anzusehen.

JAGHATAI MEISTERSPÄHER schleicht näher, und das gelingt ihm perfekt, er wird überhaupt nicht erwischt, oh nein, ein vollendeter Scout wie er macht keine Fehler. Er findet im Turm einen ALTEN MANN MIT SPITZHUT, der sich aber als HARMLOS herausstellt. Daher kommt die Gruppe nach, und man beginnt zu plaudern.

Der gandalfige Mann stellt sich als DALB DER BARDE vor, der aus dem SÜDEN hierhergekommen ist, um ein uraltes Artefakt zu finden, im Auftrag der Magiergilden dort. Leider hält ihn der Fluch davon ab, die Ruine zu betreten, weswegen er jetzt hier festsitzt. Wie es der UNWAHRSCHEINLICHE ZUFALL so will, stellt sich das Artefakt als das BUCH DES POLITISCHEN IRRSINNS heraus, dass die Helden erst vor ein paar Tagen dem Goblinkönig abgenommen haben. Nach kurzer Debatte bieten sie Dalb das Buch an, wenn er ihnen alles erzählt, was er weiß, und sie nach ihrem Ausflug in die Ruine noch zu den GRABFELDERN begleitet, um dort die DUNKELENTS RUHIGZUSINGEN.

Dalb berichtet ihnen von der Konkurrenz: Eine Gruppe SCHATZSUCHER unter einem EKAR FARDING wäre bereits in den Ruinen, auf der Suche nach einem DOLCH namens ROSTZAHN. Dieser könne als einziges eine BESTIE in den Tiefen der Festung bezwingen, welches aller Wahrscheinlichkeit nach STANNEGIST bewacht. Der Weg ist also klar: In die Ruinen vordringen, Ekar, bzw. seiner Leiche Rostzahn abnehmen, Bestie damit umbringen, Triumph feiern.

Die Helden marschieren auf die Festung zu. Die Zugbrücke ist natürlich angehoben, und der Wassergraben weit, mit seltsamer Bewegung darin. Sie wissen, dass Zygofers Tochter TIRANIA hier experimentiert hat – alles ist möglich. LOFARR DEM HANDWERKER gelingt es nach nur wenigen Stunden Arbeit, aus der Brücke ein FLOSS zu machen, mit dem sie den Graben überqueren (nur ein kurzer KAMPF mit einem TERROR-TENTAKEL hält die Reise ein wenig auf). Dann, endlich, geht es in die TIEFEN VON WEATHERSTONE

Loot: Moro’s Ring, +1d8 Insight

[strokesurvivorlife]

Det här är till dig min vän. ❤️

Som jag saknat våra "samtal" idag. Jag har blivit bortskämd med att vi skrivit mycket.

Jag har jobbat och du gjort ditt. Men det blir tomt utan dig.

Att jag sen har dej i mina tankar och funderar hur det har gått, äter du? (Jo, det fick jag bildbevis på) ❤️ Vilar du ordentligt? Mm mm

När jag vet att du gör det du kan... Och mäktar med.

Du ska veta att allt du skickar mig, information, e-tidniningar, länkar mm det läser jag, markerar vad jag tycker är mer intressant, söker info själv på nätet bla.

Du ser ju såklart det inte men jag gör det.

Din sidekick/N

Och fotot är så bra: Du kan mer om stroke än mig men jag sitter bredvid och lär mig mer och mer. Tipsar, stöttar, är envis och vet att ensam är inte alltid starkast. Jag finns här. Be om hjälp när du känner att det blir för mycket. När orken tryter.

[enigmapoets]

Bländad och fläckfri Allt är inget inuti När orken inte riktigt hänger med Och de avslutande orden inte blir vad de borde bli -lunarwave

[malixse]

Sista Sommardagar, Sjuka Barn och Svampäventyr

Nu har jag inte skrivit på några dagar. Orken har inte funnits där, och tankarna har fladdrat iväg. Just nu sitter jag i paviljongen, kanske är det de sista dagarna vi kan vara ute här. Den friska luften och höstens första kyliga vindar sveper runt mig. Jag har sällskap av lilla Emilia, som är på besök eftersom hon är sjuk och inte kan vara i skolan. Hjälpreda Hon är en sådan hjälp för mig,…