#om heteronormativ historieskrivning

[forislynx]

Ordet homosexualitet användes i termens moderna betydelse för första gången av Karl Maria Kertbény, mer känd som Benkert. [...] Benkert föddes 1824 i Wien, men verkade i Tyskland. Då de tyska myndigheterna vid denna tid övervägde kriminalisering av manligt homosexuellt umgänge protesterade Benkert mot förslaget och satte samtidigt, utan att då vara medveten om det, delar av den framtida så kallade homofila rörelsens agenda.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

Den transvestitiska traditionen i Europa var historiskt sett vida spridd, men illegal och underjordisk.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

Det heteronormativa synsättet vilar inte på något solitt bevismaterial utan snarare på antagandet om alla människor heterosexualitet tills motsatsen bevisats. Förkastar historiken tanken på heterosexualitet som en allomfattande ursprungssexualitet står vägarna öppna för alternativa synsätt och slutsatser.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

I manlig mundering lyckas kvinnor åtminstone temporärt bli subjekt. Detta gäller både de historiska kvinnor vilka levt som "män" och kvinnor i manskläder på teaterscenen och i litteraturen.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

Hetero/homosexualiteten utgör historiskt sett inget jämlikt par utan representerar en hierarkisk opposition där heterosexualitet definieras genom ett avståndstagande från det homosexuella. Homosexualitet definieras och förkastas som allt det som heterosexualitet inte är. Betraktat ur ett historiskt perspektiv är det lönlöst att ägna sig åt långa och omständliga förklaringar till företeelsen homosexualitet om detta sker isolerat från en beskrivning och analys av heterosexualitetens historia.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

Silverstolpe understryker att Benkert och Ulrichs var de två allra första att utveckla de homosexuella och heterosexuella kategorierna ur ett aktivistiskt snarare än ur ett strikt vetenskapligt perspektiv. Ingen av dem var vetenskapsman eller "offer för vetenskapen" för att tala med Silverstolpe. Deras förhållningssätt var enligt honom politiskt och taktiskt. Båda bör uppfattas som tidiga jämlikhetskämpar för den moderna homosexualiteten.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

Centralt för Michel Foucaults omtalade genealogi är att han inte närmar sig sitt studieobjekt genom att söka efter något gudabenådat urtillstånd. I sexualitetens historia har detta inneburit att Foucault aldrig letat efter den "äkta" eller "naturliga" ursprungssexualiteten. I stället för jakten på den försvunna skatten utgår Foucault från att vi alla måste förhålla oss till att det fenomen som kallas sexualitet är historiskt utformat och saknar ett ur-ursprung. Den "sanna" sexualiteten existerar inte utan det är betydligt mer angeläget att undersöka hur sexualitet genom tiderna utformats till att bli den till synes så enhetliga, självklara och naturliga heterosexualitet som anses omfatta alla. Denna bedrägligt enhetliga yta är ett resultat av historisk maktutövning. Det är ingen slump att sexualitet genom tiderna varit, och fortfarande är, ett av de områden som krävt extra tillsyn och ett strikt regelsystem.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

Betraktat ur ett queerperspektiv framstår heterosexualiteten som en specifik kulturell och historisk kategori, vars skuggsida utgörs av den demoniserade homosexualiteten. Homosexualiteten framställs ofta som ett tillägg till eller en avvikelse från "ursprungssexualiteten", nämligen heterosexualiteten, men vid närmare betraktelse är heterosexualiteten helt beroende av den negativa definitionen av homosexualitet. Är det rent av så att heterosexualitet är en produkt av den definition som skapades under andra hälften av 1800-talet när homosexualiteten fick sin moderna definition?

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

I Benkerts manifest och Westphals brev och artiklar "döptes" den moderna homosexuella individen genom den första kända och officiella användningen av ordet homosexualitet. Detta historiens queera ögonblick runt åren 1869-1870 tycks utgöra en gräns mellan en mer eller mindre känd och definierad "modern" homosexualitet medan det okända och outforskade förflutna befinner sig på andra sidan av denna gräns. Foucaults teori om den moderna homosexuellas "födelse" runt 1870 har fått en enorm genomslagskraft och varit [en] viktig källa för queerteoretiker. Enligt detta förhållningssätt innebar homosexualitetens språkliga födelse också den homosexuella identitetens begynnelse.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

Det är egentligen fruktlöst att argumentera huruvida homosexualitet existerade före begreppets första kända användning 1869 eller inte. Hur hade det varit möjligt för homosexualiteten att inte existera? Men betydelsen av homosexualitetens historia handlar inte endast om vad man kan lära sig om homosexualitet och homosexuella i det förflutna. Det är lika viktigt att analysera hur historieskrivningen behandlat, eller snarare inte behandlat, ämnet. Tystnaden är en form av kritisk och historisk blindhet, en blindhet som, om den inte funnits, hade kunnat göra den samkönade kärleken och sexualiteten till en mer synlig del av vårt kulturella arv. Det historieskrivningen inte minns eller vill minnas är lika viktigt, kanske ännu viktigare, än det som historiker funnit värt att minnas. Tystnaden bidrar till att inte artikulera homosexualitet, men också till att heterosexualisera historieskrivning i stort.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

Den som väljer detta förhållningssätt delar förmodligen Michel Foucaults inställning att i stället för att försöka beskriva en historisk process bör forskaren se hur det historiska narrativet, talet om sexualitet, bidrar till att skapa det som idag betecknas som heterosexualitet respektive homosexualitet. Därmed fokuseras sexualitet mindre som ett faktum och mer som ett argument, ett slags grundläggande narrativ.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

I historieforskningens hjärta har det alltid funnits någon form av data eller bevismaterial som analyseras med utgångspunkt i en specifik frågeställning och belyses genom noggrann källkritik. Men undersökta företeelser måste ha ett namn, så även den kärlek som inte historiskt sett vågat uttala sitt. Att namnge innebär att synliggöra, men också att skapa, att få något att bli till.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)

[forislynx]

Historieskrivningen utgår [...] oftast, medvetet eller omedvetet, från nutida behov och innebär därför att man riktar sig mot framtiden snarare än orienterar sig mot det förflutna. Det är kanske ingen överdrift att påstå att historia sällan studeras för sin egen skull utan för att förstå och förklara nutid.

Tiina Rosenberg, "Om heteronormativ historieskrivning" (ur boken Makalösa kvinnor, red. Eva Borgström)