#normer

[forislynx]

Modern scholars of queer, intersex, and transgender studies have produced important scholarship documenting the ways in which "the human" has been deeply inflected by our beliefs about gender and sexuality. As these scholars have shown, gender plays a central role in legitimizing personhood, granting only the full range of human privileges (including those of bodily integrity and self-determination) to individuals who fit into accepted, natural categories, while withholding it from those whose bodies or gendered practices are considered unnatural or unacceptable.

Leah DeVun, The Shape of Sex: Nonbinary Gender from Genesis to the Renaissance

[tryingtounderstandbrainheart]

Risktäjker

Risker. Ris ker. Ris sker.

Jag har ju tagit en del risker. Men jag har också fegat. Gått trygga vägar för att jag inte vågat möta delar av mig själv. Livrädd för att bli ensam då. Och blir man ensam så dör man. Då vill ingen ha mig. Om jag visar helheten. Det var nog så jag växte upp. Sidor var jättebra och andra upplevdes så negativa att jag ens hade Mage att ens...! Det är konstigt hur vissa sidor hyllas och andra inte ens pratas om. Man lär sig ju att det är fel! Oj, dedär måste vara illa. Men när det faktiskt inte ÄR det, då blir man ju lite messed up.

Nånstans så ... har jag nog behövt riskera allt. Riskera att inte få deras kärlek om jag skulle få min egen. För skulle jag lyssnat på människor omkring mig hade jag varit nån normsökande typ tandsköterska som bodde kanske i utkanten av Örebro och hälsade på familj på alla högtider och massa helger. Jag kanske hade fått målat lite och jag skulle ha haft ett par barn. Jag skulle tycka lagom mycket om saker och reagera sådär lagom. DÄR någonstans hade jag kanske fått höga poäng av ok.

Men skillnaden på den jag är och den de ville ha mig som var ju nästan skrattretande. och det bara fortsätter. När lilla systeryster nu lär sig slalom och precis fått ett nytt jobb på HR, så måste man ju såklaaart fira med ett glas rött. Att hon inte har barn är såklart inget man pratar högt om. Det glömmer vi. Att hon också är vegan är ju... Inte heller Egentligen ok men hon har ju flera andra normpunkter klara så då...fååååår det väl....vara... grönsaker är ju viktiga.

Hej!

Vahetere....jag har hittat ett par grejer som heter skikes! Det är liksom som en mix av rullskidor och inlines! Skitcoola. De tänkte jag köpa. Nä jag kan inte åka varken den ena eller den andra än - men jag tänkte lära mig! Sen istället för slalom så tänkte jag ge mig på kitesurfing. Det är inte alls speciellt safe egentligen men mer safe om man kan reglerna. Bra va? Nä jag kan knappt simma, det är nog lugnt. JO! Jag tänkte såhär också. Jag har ju gått en utbildning som i sig självt var sååå fin och ojojoj men nä den använde jag aldrig riktigt. Istället tog jag alla möjliga jobb hit och dit och nu tänkte jag att jag ska prova att driva en ideell förening. Det finns inga som helst belägg för att det kommer fungera eller kommer ge mig nån inkomst menne....Det vill jag göra! Sen skulle jag vilja sätta långa ben på min fåtölj och ha som skrivbordsstol. Jag har inga barn och nu är det väl på nåt sätt tragiskt ok eftersom tiden är förbi men också för att jag absolut inte längre kan. The list goes on and on. Jag är typ halv-vegan numera och innan det ätit sånt som inte varit riktigt helt husmanskost och "krånglat" med maten.

Jag ser inte på skidskytte och vasaloppet, men gärna dokumentärer om mördare eller roliga serier som gärna får vara udda. Jag har högtflygande planer och ger mig gärna på sånt jag inte riktigt kan men tycker verkar kul.

De har ju vant sig. Karin är....Karin.

Jag märker det bara mer och mer hur jag växte upp i familjen Herr och Fru Normal. Så det är inte så konstigt att jag inte får stöd i mina återigen "konstiga" vägar. Och jag bara fortsätter. Nu är det mer och fler "konstiga" val.

Jag hade ju valet att bli bildlärare där exempelvis. GuuuUUUuuud vad bra det hade varit. ÅH. En normaaaaal utbildning och ett normalt jobb i en skola. Halleluja. Då hade jag bara haft 75% kvar att jobba med. Så många normala och enklare val som jag skulle kunnat valt. Men jag har tackat nej till de alla. Istället sitter jag i min konstiga hemmagjorda båt och försöker ta mig framåt.

Jag ifrågasätter ju min sanity sådär ibland. Herregud, VARFÖR ska jag KRÅNGLA så?? KAN jag inte bara...! Nä, jag kan tydligen inte det. Och jag bara känner det att nåt i mig insisterar på att mycket faktiskt är rätt så jäkla rätt. Jag har lyssnat på mitt hjärta och min själ if you will. Jag har lyssnat inåt och bara mer och mer gått mot det som lockat. Ingen aning om skikes är rätt eller min grej men I am sure as hell gonna try. För när nåt i mig petar och drar så har jag insett att det är skitviktigt. SKITAVIKTIGT. För det är DET som är motherbleepin' JAG. Ja, de är livrädda för allt som ens sticker ut 2 millimeter men jag känner att ..jag liksom BOR där.

Jag tror jag föddes som en nybyggare. Jag är byggd för att hitta nya vägar och möjligheter. Och jag hjälper andra att se det i sig själva.

Risk?

Hela jag är en risk. Jag har varit det typ hela mitt liv. Så vad gör en till risk då liksom? Ska jag verkligen börja söka normer nu? Det är som att sätta uppfinnarjocke på ett löpande band liksom. Jag tror inte jag ska va där. Och det är nog det jag börjar inse. Ja visst, jag kanske får deras bekräftelse men jag dör inuti samtidigt.

Jag behöver riskera allt, för att inget är viktigare än att vara sann mot mig själv. Annars är det ju inte jag som lever. Då är det inte JAG som är här, utan at best en blek variant.

Så jag får väl fortsätta gå ovanliga och krokiga vägar och mest hoppas att jag får det att fungera.

[12-with-a-job]

curious how a grasser can disguise as a bug

[random-racehorses]

Random Real Thoroughbred: NORMER

NORMER is a bay mare born in The United States in 1975. By WINDSOR RULER out of CELESTIAL PRIDE. Link to their pedigreequery page: https://www.pedigreequery.com/normer

[freddesbokhylla]

Sry för politik i taggarna men jag är genuint så trött på SVT och ibland vill man bara skrika där någon ser det.

Vad jag inte fattar är hur folk fortfarande tar högern på allvar när de kallar SVT för "vänstervriden". Var??? De publicerar enorma transfobiska reportage regelbundet, med stort genomslag varje gång. De senaste åren har SVT helt köpt SDs världsbild och låter SDs talespunkter få mycket mer vikt i nyhetsrapporteringen och debatterna än de andra partiernas talespunkter. Jämför hur lite de rapporterar om klimatet nu jämfört med typ 2018. Och jag kan verkligen inte komma över reportaget om unga mammor från typ förra veckan.

Det var i stil med "Här bor de yngsta förstföderskorna i landet". Så intervjuade de en barnmorska som bara "de flesta patienterna jag har är under 25, och det är jättebra med unga mammor. Jag önskar att fler hade barn så här tidigt". Ok, det är en persons åsikt. VARFÖR är det bra att föda så tidigt jämfört med det nationella genomsnittet som är typ 31? Det framgår varken i klippet eller artikeln. Det närmsta ett argument som kom fram var att man kan hinna föda fler barn om man börjar tidigt. Ok, men sen när är 31 lastgammalt? Om man börjar vid 31 kan man lätt hinna med 3 barn. Plus att jag alltid är lite taggarna utåt så fort någon kommer och säger att det är SÅ viktigt att (särskilt vita kvinnor) ska ha barn tidigt. Det sägs så ofta av folk som antingen är intresserade av "rasens överlevnad" eller av att spika in alla kvinnor i rollen som mamma och fru så tidigt som möjligt så att de inte hinner bestämma sig själva för vad de vill.

Hittills är det ändå inte en SÅ dålig artikel. Möjligtvis lite unken om man är misstänksam av sig som jag, men inget uppenbart fel. Men sen kollar man i faktarutan längst ner, och det visar sig att barnmorskan antingen tar hand om de yngsta förstföderskorna i stan, eller att hon ljuger, för genomsnittet var 26, inte under 25.

Och sen, det värsta av allt. Den andra artikeln, med en intervju av en ung mamma för att visa hur bra det är att föda ungt. Gissa hur gammal hon var när hon födde? 20-25 kanske? Nej, för det hade varit rimligt. Hon var 15!

Det är inte som att jag VILL att SVT skulle ha ställt kritiska frågor till den här tonåringen, men det känns skitskumt att de valde en som inte ens var myndig när hon fick sitt barn i det här nästan hyllande reportaget. Särskilt som att tonåringar råkar ut för skador under förlossning oftare än de som föder lite äldre, så rent medicinsk är det sämre att få barn så ungt, men det sa SVT inget om.

Jag vet inte... Jag är glad för tonåringen att hon är nöjd med sina val, och jag hoppas att det fortsätter gå bra för henne. Men SVTs val att inkludera henne utan att också ha någon 20-25-åring får mig att tänka på barnbrudar snarare än sexuell revolution om man säger så. Det hela gav vibbar i stil med "Kvinnor! Kom ihåg att din huvudprioritering ska vara att föda vita barn". Särskilt som att det inte är granskande eller går emot sociala normer. Normen just nu är att klaga på kvinnor som har barn när de är för gamla, utan att ta upp hur gamla män är när de har barn (vilket faktiskt också påverkar fertiliteten!). Särskilt som vi fick höra i sexualkunskapen att vi inte ska tro att vi kan vänta till 30 med att ha barn.

Det är bara bissarrt att hela tiden höra att SVT är vänstervridet när det här artikelserien typ lika gärna kunde ha varit en propagandaartikel på någon nasse-sida för att uppmuntra vita kvinnor att bli mödrar i nationens tjänst.

[soelvfisk]

Hvor må kærlighed virkelig have været smuk, de steder hvor intet kom i vejen. Hvor økonomi og geografi ikke spændte ben. Hvor normer og samfundsstrukturer ikke begrænsede. Mon det har fandtes… det sted. En ligeværdig kærlighed. Hvor der ikke er allemulige nytteløse* traumer forbundet med strukturel racisme og sexisme og kapitalisme og allisme etc. Har det eksisteret, tænker jeg på.

*Nytteløs sådan, forstå mig ret, men jheez hvor jeg dog hader at den slags får lov at ødelægge mennesker. Fatter ikke at dem med magt, og dem der giver dem magt… fastholder strukturer i vores samfund som direkte og indirekte ødelægger menneskeliv. Why. Føler at naturkatastrofer og sygdom og død og tab og ulykke er NOK. Mere end rigeligt. Hvorfor i alverden skal vi fylde latterlige menneskeskabte ulykker oveni!? Hvorfor krig??? Hvorfor penge og fattigdom og billiardærer??? Hvorfor forskelsbehandling på baggrund af overfladiske ting, istedet for fleksible hensyn??? HVORFOR??? Fordi det er nemmere?? Tydeligvis ikke!? Se dog på de konsekvenser det har - det er sguda ikke nemt???? Fatter det ikke.

Gad vide om der har eksisteret en uforstyrret slags kærlighed. Som ikke handlede om logistik og signalværdi og vækst og normer. Men bare værdier og her og nu. Hvor der ikke var en syntetisk giftig kamp at kæmpe og en regel om dating. Men hvor kampen var helbred og tryghed og kærlighed og identitet og drømme og opfindsomhed. Uden al larmen. Ved ikke om det bare er dumme aftentanker. Føler der er så meget larm i verden. Det er svært at undgå at føle sig fremmed. Øv.

[blemgoid]

message to all normers: look the fuck out

[aromantisk-fagforening]

Some news article cited this study thingy to back up their statement that Norway has strict social norms, and I read the study cause obviously, but then it literally just went like "so not just doesn't Norway fit the pattern of countries with strong social norms, people only say it in general terms, not when given actual situations ". Not very convincing tbh idk.

[orum]

Smagfuldhed

Når jeg bevæger mig ind i et udstillingsrum, mærker jeg hvor svært det er at forestille mig alternativer til de præsentationsformer, jeg kender så godt. De hvide vægge, den generøse afstand mellem værkerne, den præcise temperatur - alt dette sidder så dybt i min forståelse af, hvordan kunst skal opleves, at selv tanken om andre former føles umulig. Disse konventioner fremstår selvfølgelige, som var de naturlige betingelser for at se på kunst. Denne naturliggørelse af bestemte rumlige og æstetiske konventioner udgør en specifik politik - en magtform så subtil, at den næsten er usynlig for os, der er vokset op med den.

Institutionens tekster taler aldrig om denne politik. De fokuserer udelukkende på værkernes indhold, kontekst og kunstnernes intentioner, mens de tier om alle de uskrevne regler for hvordan man gebærder sig i rummet. Ved at ignorere disse grundlæggende aspekter af udstillingsoplevelsen, gør teksterne det endnu sværere at tale om og dermed også at udfordre den institutionelle organiserings effekter.

For dem der ikke er indviede i kunstinstitutionens koder, bliver denne tavshed særligt problematisk. Når teksterne ikke anerkender eller diskuterer de rumlige og sociale normer, fremstår disse som naturlige og selvfølgelige snarere end som bevidste institutionelle valg. Den besøgende, der føler sig fremmed i rummet, får ingen hjælp til at forstå hvorfor - teksterne taler kun om kunst, ikke om de sociale og rumlige betingelser for at opleve den.

Den monumentale arkitektur påvirker vores bevægelser og stemmer. De høje lofter og det kontrollerede lys dikterer en bestemt adfærd: dæmpede samtaler, langsomme bevægelser, accepterende holdning til den præsenterede viden. Men ingen tekster diskuterer hvordan denne arkitektur disciplinerer vores kroppe eller hvordan den etablerer bestemte hierarkier mellem beskuer og værk. Disse effekter forbliver uudtalte og derfor også uangribelige.

Den spredte ophængning signalerer en særlig form for økonomisk position - muligheden for at lade være med at udnytte pladsen fuldt ud. Det står i kontrast til ældre tiders tætpakkede salon-ophængning og vidner om et specifikt forhold til ressourcer. Men denne sammenhæng mellem rumlig organisation og økonomisk magt forbliver udiskuteret i institutionens selvfremstilling.

De store sale og ceremonielle trapper gør enhver tvivl eller uenighed til noget malplaceret. Selv når værkerne inviterer til dialog, undergraver rummets karakter denne mulighed. Teksterne taler om dialog og deltagelse, men ignorerer hvordan selve den arkitektoniske ramme modarbejder dette ved at etablere en atmosfære af ærbødighed.

Dette bliver særligt tydeligt ved udstillinger om politiske eller sociale spørgsmål. Vægteksterne kan tale om ulighed eller institutionel magt, men de nævner aldrig hvordan selve udstillingsrummet gennem sin fysiske form manifesterer præcis de magtstrukturer, værkerne forsøger at kritisere.

Selv ideen om “god smag” - denne uudtalte men allestedsnærværende standard for præsentation - forbliver udiskuteret. Teksterne forholder sig til værkernes æstetik men aldrig til den institutionelle æstetik, der indrammer dem. De stiller aldrig spørgsmål ved hvem der definerer denne smag, eller hvordan den former vores oplevelse.

Verden udenfor institutionen rummer andre måder at organisere og præsentere materialer på. En markedsplads skaber komplekse forbindelser mellem objekter. En byggeplads arrangerer materialer efter andre principper. Disse organiseringer følger andre logikker - praktiske, opportunistiske eller styret af andre æstetiske hensyn. De tillader objekter at mødes på måder, der fremstår kaotiske efter institutionelle standarder, men som åbner for andre betydninger og sanselige erfaringer.

I kanten af kunstverdenen findes steder, hvor institutionel smagfuldhed møder andre former. I kunstnerdrevne rum kæmper værkerne med bygningers forfald og historie. I forladte butikker sidder den kommercielle æstetik i væggene. I private hjem eller industrielle rum må kunsten forhandle med hverdagens logik. Disse steder tillader ofte en mere direkte diskussion af deres egne betingelser og begrænsninger - her bliver rummets politik ikke gemt bag en facade af neutralitet.

I kanten af kunstverdenen findes steder, hvor institutionel smagfuldhed møder andre former. I kunstnerdrevne rum i tidligere fabrikker eller baggårdsbygninger kæmper værkerne med bygningers forfald og historie. I midlertidige udstillinger i forladte butikker hvor den kommercielle æstetik stadig sidder i væggene. I projekter der overtager private hjem eller industrielle rum, hvor kunst må forhandle med hverdagens og arbejdets mere hverdagslige logikker. I disse eksperimenterende udstillingsrum tillader de fysiske rammer og den løsere institutionelle struktur ofte en mere direkte diskussion af deres egne betingelser og begrænsninger - her bliver rummets politik ikke gemt bag en facade af neutralitet.

Også blandt de etablerede institutioner findes enkelte steder, der bevidst eksperimenterer med udstillingsrummets politik. Her reorganiseres samlingerne efter andre principper end kronologi og stilhistorie, værkerne møder hverdagslige genstande, og arkitekturen tillades at være synlig som andet end neutral baggrund. Disse eksperimenter giver appetit på mere - på flere institutioner der tør udfordre deres egne konventioner, på udstillinger der lader forskellige ordener og logikker mødes, på rum der inviterer til andre måder at være sammen om kunst på.

Det er disse steder jeg orienterer mig mod, når jeg søger udstillinger der ikke bare taler om politik i deres tekster, men også tør diskutere deres egen rumlige politik. Ikke fordi de tilbyder en vej ud af institutionen, men fordi de demonstrerer at den institutionelle tavshed om egne normer og magtformer ikke er nødvendig.

Der er noget både opmuntrende og melankolsk ved at skrive en tekst som denne. Siden 1960’erne - og sikkert længe før - har kunstnere, kritikere og kuratorer formuleret lignende analyser af kunstinstitutionens uudtalte normer. Fra den institutionskritiske kunst over alternative spaces-bevægelsen til Fluxus og situationisterne har der været utallige forsøg på at udvide eller nedbryde den institutionelle smagfuldheds dominans.

Det faktum at denne type kritik stadig føles relevant og nødvendig, fortæller måske mere om den institutionelle smagfuldheds sejlivethed end om kritikkens utilstrækkelighed. Den “gode smag” har vist sig bemærkelsesværdig god til at absorbere og indoptage selv de mest radikale forsøg på at udfordre den. Og alligevel - eller måske netop derfor - forbliver det vigtigt at insistere på, at tingene kunne være anderledes. Ikke fordi denne insisteren nødvendigvis fører til fundamentale ændringer i kunstinstitutionen, men fordi den holder muligheden åben for andre måder at tænke og praktisere kunst på.

[antonforsdik]

Ungdoms humorserie: "AKTA"

"AKTA" är en galen humorserie som utforskar ungas liv genom satir, ironi och kaxighet. Med rå humor och fristående episoder skildras kampen för identitet, framgång och relationer i ett samhälle där allt handlar om att lyckas – till varje pris. Varje avsnitt bjuder på nya berättelser, mörk underton och träffsäkra karaktärer som vågar gå emot normer och förväntningar. Huvudrollen spelas av Anton Forsdik, tillsammans med gästspel från etablerade skådespelare som bland annat Emil Almén, Linus Eklund-Adolphsson , Edvard Olsson, Ibrahim Faal, och Sara Songbird.

Serien är skapad av produktionsbolaget bakom kortfilmsuccén Jordskred och är ett steg in i svensk serieproduktion för Afpitch.

Premiärdatum och turné:

Stockholm: 28 januari (Kulturhuset)

Lund: 11 februari (Bio Kino)

Falun: 19 februari (Kulturhuset tio14)

Göteborg: 21 februari (Hagabion)

[forislynx]

[…] we should allow the past and present to resonate productively. In that resonance we might find that our contemporary debates about the body are less new and exceptional than they at first appear. Such resonances may help us pose more critical questions about our own world. What categories are upheld, challenged, or created by our institutions? What cultural demands for activity/passivity, hardness/softness, or beauty/ugliness still, or yet again, animate our bodily choices?

Leah DeVun, The Shape of Sex: Nonbinary Gender from Genesis to the Renaissance

[lyxgarderoben]

Rosa underkläder – Ett modeval som förtjänar sin plats

Underkläder har traditionellt sett ofta förknippats med diskret funktion snarare än mode, men genom åren har det skett en förändring. Underkläder har blivit ett sätt att uttrycka sin personliga stil, och färger, mönster och material spelar en stor roll i att skapa både komfort och självsäkerhet. Bland alla de färger och stilar som finns tillgängliga, har rosa underkläder särskilt tagit en plats i modevärlden och blivit ett uttryck för både feminin styrka och lekfull elegans. Det är dags att ge rosa underkläder den plats de förtjänar, för dessa plagg har både stil och kraft.

Rosa underkläder har länge varit förknippade med en mer traditionell, feminin estetik. Men det är viktigt att inse att rosa inte behöver vara en färg som begränsar sig till en viss typ av person eller tillfälle. Idag ser vi rosa underkläder i alla möjliga nyanser, från ljusa pasteller till djupare magenta och cerise, som erbjuder något för alla smaker och stilar. Oavsett om du föredrar en söt, romantisk look eller en mer modern och kaxig stil, kan rosa underkläder vara ett sätt att uttrycka din personlighet på ett subtilt men kraftfullt sätt. Och detta handlar inte bara om yta – färgen rosa bär också på en känslomässig laddning, som kan ge en känsla av värme, trygghet och till och med självsäkerhet.

Genom att ge rosa underkläder den plats de förtjänar, bryter vi också mot föråldrade normer och öppnar upp för ett mer inkluderande synsätt när det gäller mode och självkänsla. Alla har rätt att känna sig vackra och bekväma i sina kläder, och rosa underkläder erbjuder en möjlighet att leka med stil utan att behöva följa någon fastställd mall. I en tid där vi firar mångfald och individualitet, är det viktigt att förstå att rosa underkläder inte handlar om att passa in i någon viss kategori – de handlar om att omfamna sin egen stil och känna sig trygg i sina val.

[tryingtounderstandbrainheart]

Smärtsnurr

Han ligger och sover. Jag är vaken lite till. Iaf till 00 då jag ska ta spray. Tankar flyger och far. Mycket händer. Mycket förändras och skiftar och jag ska försöka hänga med. Det som igår var drömmar är idag möjligheter och verkligheter.

Vi står kvar. Det är 25 år i år. Vi har utvecklats. Vi är annorlunda och jag likaså. Det vore ju märkligt om jag var likadan när jag va 18 som 43.

Idag på Ica så gick det ett sånt är nyförälskat par framför oss. De höll varandra i handen och handla på Ica tillsammans, det syntes hur det var en fröjd och en lek. Bakom de gick vi. Vi var trötta efter influensa och dygnsrytm och vi hankade oss fram där. Han, 10 meter framför men tittade åt mitt håll. Jag kom ihåg när dedär va vi. När platsen knappt fanns och det bara var ett han och jag.

Jamen vi har ju precis varit sjuka och snurrat dygnet och.. ja, visst är det så. Men innan det var det trauma med mig och innan det var det... Det är som att det alltid finns en förklaring till varför det är som det är. Men ska inte vi liksom... vara above that..? Livet kommer ju alltid kasta bollar. För det är ju lustigt hur P hade sovit 1 timme men Trots det så fanns det massor av energi och glädje mellan oss.

Så har jag märkt flera gånger. Inte alla, absolut inte men många. Många gånger har jag mått dåligt och varit trött och anti och efter jag umgåtts med honom så vips..! inte trött eller ledsen mer. Så kan det vara mellan oss också men också tvärtom. Att jag behöver hålla i min energi mer än att han...ger den.

.

Det är äckligt hur allt kan bli en del av ens normalt. Något som mest pågått länge blir till sist en norm som man finner sig efter. Man älskar någon och gör allt för den så då är det bara som att...ok då är det här en ny norm.

Nu är det över....1 år sen som vi...did the deed. Ett...ÅR. Tiden har bara sprungit och han är i vanlig ordning helt galet förstående och "du var ju med om något väldigt traumatiskt, det kommer när det kommer". Men det blir inte pussar heller. Jo, på kinden och pannan och halsen. Men munnen är nono. Det har varat så länge nu att även det blev en del av normen, lite som att vi dricker varm choklad på kvällarna. Jag vet inte, det kanske ger sig. Vi Har ju närmat oss om man tittar på åren innan. Sköldpaddefarten.

Anpassad.

Han försvinner från mitt synfält och plötsligt är jag där själv och handlar. Eller det känns så. Såhär skulle det kännas då. Det blir tungt och jag känner hur trött jag är och vill mest blir klar. Jag...vet inte. Vi jobbar på det och en del av mig tycker det är en no brainer medan andra delar....tycker att det är en no brainer.

Efter en stund kommer han tillbaka. När jag inte är beredd så ser jag honom i havet av okända. Jag fylls av värme och en stilla kram skapas. Den är lugn, djup och äkta. Som glödande bitar i brasan. Glöd.

Vissa saker är så smärtsamma att medvetandet bara vägrar att ens kisa på. Jag har inte ens tid med dedär. Jag vet att han älskar mig above and beyond och jag älskar honom. Resten får nog framtiden ta hand om.

Jag behöver inte kolla sömmarna var tredje kvart men jag gör det ändå. Vagnen måste rulla på. Jag kan inte låta det äta upp all min energi för då kommer jag ingenstans och mest dör.

Mitt huvud är i lite lätt konstant vrida åt som om nån tagit ett snöre och dragit till. Please, ingen stroke eller hjärnblödning.

Jag får väl försöka hålla i mina wants and needs och hoppas att ju mer jag närmar mig en hel Karin, desto mer hela blir vi.

Man vet ju aldrig. Framtiden är oviss och jag vet inte vem jag kommer och vara och vad jag kommer behöva. Man förändras ju hela tiden och gårdagens självklarhet är dagens nono.

Uff. Jag hör hans reassuring stämma, "du tänker för mycket, love. Gör det du älskar så ordnar sig resten".

[mattiasknutssonskillingaryd]

Mattias Knutsson om uppkomsten av små hem och alternativa livsrum

Under de senaste åren har konceptet med minihus och alternativa boendelösningar fått stort genomslag världen över. Allt fler människor söker efter hållbara, kostnadseffektiva och minimalistiska sätt att leva, och denna trend har utvecklats till en kraftfull rörelse. En av förespråkarna för denna förändring är Mattias Knutsson Skillingaryd, en visionär som lyfter fram potentialen hos dessa boendeformer att förändra vårt sätt att leva.

Vad är minihus?

Minihus är kompakta bostäder som vanligtvis är mellan 10 och 40 kvadratmeter stora. Trots sin lilla storlek är de utformade med fokus på funktionalitet och effektivitet. De använder smarta planlösningar, multifunktionella möbler och kreativa förvaringslösningar för att optimera varje kvadratmeter.

Men minihus är bara en del av denna rörelse. Alternativa boenden omfattar också:

Hus byggda av containrar

Ombyggda skåpbilar ("van life")

Ekologiska bostadspoddar

Trädkojor

Off-grid stugor

Dessa innovativa lösningar erbjuder flexibla och ofta miljövänliga alternativ för dem som vill leva på ett annat sätt.

Varför blir minihus populära?

Den växande populariteten för minihus är inte bara en tillfällig trend utan speglar en större förändring i människors livsstilsprioriteringar. Här är några faktorer som bidragit:

PrisvärdhetMed stigande bostadspriser är det många som inte har råd att köpa en traditionell bostad. Minihus erbjuder ett ekonomiskt alternativ som kostar en bråkdel av ett vanligt hus.

MinimalismAllt fler väljer en minimalistisk livsstil och prioriterar det som verkligen är viktigt. Minihus passar perfekt för denna livsfilosofi, eftersom de uppmuntrar till att minska på prylar och leva enklare.

HållbarhetMinihus använder färre resurser vid både byggnation och underhåll, vilket gör dem miljövänliga. Många är också utrustade med solpaneler, regnvatteninsamling och komposttoaletter.

Flexibilitet och rörlighetMånga minihus är byggda på hjul, vilket gör det möjligt för ägarna att flytta var de vill. Detta är särskilt attraktivt för digitala nomader och äventyrare.

PersonaliseringMinihus kan anpassas efter individuella behov och preferenser, vilket gör att de blir unika och personliga.

Mattias Knutssons roll i minihusrörelsen

Mattias Knutsson Skillingaryd är en framträdande röst i att främja minihus och alternativa boenden. Han betonar vikten av att ompröva traditionella bostadsmodeller och utforska innovativa lösningar för att hantera bostadsbrist, miljöfrågor och livsstilsutmaningar.

Genom sitt arbete förespråkar Knutsson hållbara byggmetoder, resurseffektiva designlösningar och gemenskapsinriktat boende. Hans idéer inspirerar många att bryta sig loss från traditionella normer och anta en mer medveten livsstil.

Fördelar med alternativa boenden

Fördelarna med minihus och alternativa boenden sträcker sig långt bortom deras prisvärdhet och design. Här är några av de viktigaste fördelarna:

Minskad miljöpåverkanDessa bostäder är utformade för att använda mindre material, minska avfall och konsumera mindre energi, vilket stödjer globala hållbarhetsmål.

Ekonomisk frihetGenom att eliminera stora bolån och sänka kostnader för drift och underhåll kan ägare av minihus uppnå större ekonomisk stabilitet och frihet.

Bättre livskvalitetMindre bostäder uppmuntrar till att fokusera på upplevelser istället för materiella saker, vilket leder till ett mer meningsfullt liv.

Byggande av gemenskapMånga minihusområden främjar gemenskap genom att skapa gemensamma ytor och uppmuntra samverkan mellan invånarna.

Utmaningar och överväganden

Trots alla fördelar finns det även utmaningar med minihus:

Bygglagar och reglerMånga områden har strikta regler och lagar som gör det svårt att bygga eller placera minihus. Mattias Knutsson Skillingaryd och andra förespråkare arbetar för att öka medvetenheten och driva på för förändringar.

Begränsat utrymmeAtt bo i ett minihus kräver stora anpassningar, särskilt för familjer eller personer som är vana vid större ytor.

FinansieringsmöjligheterTraditionella lånesystem är inte alltid anpassade för minihus, vilket kan göra det svårt att finansiera dem.

Framtiden för minihus

Efterfrågan på hållbara och prisvärda boendelösningar förväntas fortsätta växa, och minihusrörelsen har stor potential att expandera ytterligare. Innovationer inom design, teknik och byggmaterial kommer att forma framtiden för alternativa boenden.

Med förespråkare som Mattias Knutsson i spetsen kommer denna rörelse att fortsätta inspirera människor att tänka om kring boende och anta mer hållbara livsstilar.

Avslutande tanker

Minihus och alternativa boenden representerar mer än en trend – de är en livsstilsrevolution. Tack vare förespråkare som Mattias Knutsson Skillingaryd har denna rörelse kraften att förändra hur vi ser på boende, hållbarhet och personlig utveckling.

Oavsett om du drömmer om ekonomisk frihet, ett miljövänligt liv eller en enklare vardag, erbjuder minihus en inspirerande lösning för en ljusare och mer hållbar framtid.

[nyttar2025]

Tydligen blir Oversized trendigt även under 2025, jag vet inte om jag gillar det riktigt. Men som jag tror jag har sagt förut, man behöver inte följa alla modetrender om man inte vill.